Walmor - Nr 2998

Walmor var byggd av J C Hoad som Star of Peace i ek och fur 1881 i Rye East Sussex vid Engelska kanalen. Hon byggdes som ketchriggad sailing trawler och finns i British shipslist 1882 upptagen till 73 ton, med beteckningen ON 83549, på Alfred Doust i Grimsby. Därefter såldes hon till Henry Chapman i Grimsby på vilken hon finns registrerad från 1885. Från 1890 står hon upptagen på Enoch Butler i Grimsby, 1892 ägdes hon av S Larking& Enoch Butler i Grimsby med Butler som redare. Den 15 juni 1894 sålde Henry Smethurst i Great Grimsby och ovan nämnde skeppsbyggmästare J C Hoad kuttern till N Christiansson i Ellös på Orust för 305 pund.

Den 27 mars 1897 meddelas att fartyget genom köp tillhör bröderna Alfred Mauritz Bergman och Elis Stefan Bergman i Hälleviksstrand med hälften vardera utan att köpebrev upprättats. Mätning gjordes därefter vid Uddevalla Tullkammare den 29 mars till 69,83 brt och 39,82 nrt. Den 1 april anmäldes hon för registrering under namnet Fridstjernan. Detta blev beviljat den 2 april. Där framgår att Elis Stefan Bergman var både huvudredare och befälhavare, hade styrmansbrev från 1890 och att fartygets hemort var Hälleviksstrand.    

Hon såldes den 28 december 1901 på offentlig auktion för 7 500 kronor till delägaren och brodern Alfred Mauritz Bergman som nu blev ensam ägare. Den 11 mars 1902 är han registrerad som huvudredare och befälhavare. Den 11 mars året därpå meddelas att Bergman avlidit och att hans hustru Johanna Dorotea Bergman, genom giftorätt, övertagit fartyget. Som befälhavare fanns den 27 februari 1903 Karl Allan Bengtsson Korsgård Flatön.

Fridstjernan blev åter såld på auktion den 27 november samma år. Hon ropades då in för 7 000 kronor av Johannes Alfred Mattsson i Hälleviksstrand för sin bror Anders Johan Mattsson och Olof Anton Bergman. Johannes Mattsson blev huvudredare i det partrederi som uppstod och som befälhavare registrerades Anders Johan Mattsson. Hälleviksstrand kvarstod som hemort. Den 5 mars 1909 sålde Olof Anton Bergman sin del i fartyget för 4 000 kronor till Anders Mattsson som på så sätt blev ensam ägare. I 1908 års skeppslista framgår hennes mättal och dimensioner med 69,83 brt och brt under däck, 39,82 nrt, 22,24 längd, 6,13 bredd, 3,06 djup och 3,55 meters djupgående. Där framgår också att hon drivits 1907, att Anders Mattsson var befälhavare och att hans bror, Johannes Mattsson, var huvudredare. 1913 var Fridstjernan på varv för reparationer. Av annan källa uppges hennes lastförmåga vara 140 tdw.

Motor på 40 hk monterades in den 5 december 1916. Hon blev därefter ommätt vid Lysekils Tullkammare den 22 december till 71,64 brt och 48,84 nrt. 1922 var hon återigen på varv för drivning. 29 augusti 1935 avled Anders Mattsson efter att ha varit befälhavare på Fridstjernan i 32 år. I bouppteckningen blev hon upptagen till 5 500 kronor. Hon såldes till ett partrederi i Stockevik den 26 februari 1936 för 3 160 kronor. Huvudredare var Frans Gustav Bengtsson i Skärhamn och befälhavare Karl Helge Bengtsson i Stockevik. Hemort blev Stockevik. Delägarna var bröder och födda i Skärhamn. Deras föräldrar var skräddaren Aron Bengtsson och Lotta Johansdotter. De var födda i Frändefors Dalsland 1859 och inflyttade till Skärhamn. Gustav var född den 28 november 1898 och gift med Kornelia (Nelly) Josefina Andersson som var född i Ävja Valla den 25 juli 1897. De var bosatta på Bagarliden 14.

Den 1 november 1937 kontrollmättes fartyget i Göteborg till 72,17 brt och 49,09 nrt och den 6 juli 1940 ommättes hon vid Lysekils Tullkammare till 81,87 brt och 56,67 nrt. Ansökan om namnändring till Walmor gjordes den 14 augusti 1940. Ommätningen i Lysekil föranleddes troligen av den förbyggning som gjorts vid Holmuddens Varv och Slip i Tegneby Orust vilket blev intygat den 16 augusti. Man kan gissa att hon då även fick ny styrhytt. Namnändringen blev beviljad den 19 augusti.

Det var troligen en omfattande förbyggning som gjorts för vid försäljning den 15 januari 1942 blev priset 30 500 kronor. Tre bröder i Skärhamn köpte Walmor i ett partrederi där de hade lika delar. Bröderna var Bengt Holger Johansson, Elon Gösta Johansson och Ture Vilgot Johansson. De var söner till fiskhandlaren Johan Birger Johansson och Hilma Paulina Pettersdotter vilka var födda i Skärhamn 1889 och i Bö Dampegård 1888. Bengt Johansson var född den 11 november 1913 och bodde på Hamngatan 46. Han var gift med Karin Linnea Hermansson som var född i Skärhamn den 26 juli 1914. Elon Johansson var född den 27 januari 1917 och bodde på Idrottsvägen 22. Han var gift med Maj Helene Hermansson som var född i Skärhamn den 6 maj 1920. Ture Johansson var född den 27 september 1920 och bodde i Nordvik. Han var gift med Gertrud Sylvia Nilsson som var född i Nordvik den 29 augusti 1921. Walmors hemort ändrades till Skärhamn. Bengt var huvudredare och Ture befälhavare. De växlade därefter som befälhavare så att Elon tillträdde den 21 april 1942, Ture den 12 september 1942 och Elon den 12 april 1943.

Därefter tillträdde Elis Barthold Karlsson som befälhavare den 2 maj 1944 innan Ture återigen tillträdde den 8 augusti och Elon den 19 februari 1945. Den 19 mars 1945 var motorn utbytt mot en 2-cyl Säfflemotor på 100 hk. Elis Karlsson var född i Skärhamn den 2 oktober 1921. Han var son till Karl Bernhard Pettersson och Helvina Pettersson. De var födda i Bö Dampegård 1895 och i Skärhamn 1897 och bodde på Kroksdalsliden 4. Elis gifte sig med Ally Görentina från Klövedal som var född den 13 augusti 1925. De antog släktnamnet Inberg och bosatte sig i Grinneröd utanför Skärhamn.

Efter bytet av motor återinträdde Ture Johansson som befälhavare den 5 februari 1946 för att avlösas av Elon den 29 mars 1947. I samma månad gjorde rederiet en förfrågan till kommerskollegium om möjligheten att få ändrat certifikat och byggnadsår för fartyget. Som skäl angavs att Walmor år 1940 hade byggts om så gott som helt, förnär kölen och några bottenplankor. De hade vid ansökningstillfället Walmor på varvet i Nordvikstrand för att sätta på helt ny köl och ansåg att hon skulle bli lika med ett nybygge från 1940 efter detta. Svaret från Kommerskollegium kom den 3 mars och meddelade att man inte kunde tillmötesgå rederiets begäran. Det skulle strida mot grundläggande lagstiftning i ämnet. Däremot föreligger utvägen att i registret få antecknat att fartyget undergått förbyggnad under förhållanden och förutsättningar som stadgas i § 16 registreringsförordningen.

Elon fortsatte som befälhavare till den 17 oktober 1952 då Leif Sonny Andreasson Stillingsön tog över för en kort period. Han avlöstes av Per Åke Hamnefjäll Skärhamn den 13 november och därefter av Karl-Folke Olsson Skärhamn den 4 februari 1953. Per Åke Hamnefjäll var född i Skärhamn den 26 juli 1913. Han var son till Petter Pettersson och Alfrida Charlotta Pettersson på Postvägen 20. De var födda i Skärhamn 1874 och i Bö Dampegård 1885. Per Åke var gift med Anna Nikolina Karlsson som var född i Rönnäng den 17 januari 1917.  De bodde på Skolgatan 2 i Skärhamn. Karl-Folke Olsson var född i Skärhamn den 28 september 1930 och bodde i föräldrahemmet på Djurgårdsvägen 14. Hans föräldrar var Olof Konrad Olsson och Blenda Karlsson. De var födda i Nötsäter 1893 och i Skärhamn 1896. Bröderna hade jämsides med Walmor köpt den tvåmastade skonaren Gunborg, den 24 februari 1948. Nu sålde de båda fartygen nästan samtidigt, Walmor den 2 april 1953 och Gunborg den 27 april för att istället satsa på en järnare.

Bilden, från Svenska seglare och motorseglare, föreställer kuttern Walmor med hemort Skärhamn åren 1942 – 1953. Dessförinnan var Stockevik hemort från 1936.

Kuttern såldes till Lennart John Alfred Rodéhn och Arnold Manfred Pettersson i Mollösund för 50000 kronor. De ägde hälften vardera i ett partrederi där Lennart Rodéhn var huvudre-are. Arnold Pettersson var befälhavare och Walmors hemort blev Mollösund. Lennart Rodéhn sålde sin hälft i fartyget till sin medredare den 5 november 1956. Arnold Pettersson blev därmed ensam ägare. Han betalade 10 000 kronor för fartyget och 6 000 kronor för fiskeredskap. Efter kollision fick Walmor 1957 ny förstäv och nytt fördäck.  

Den 13 februari 1958 sålde Pettersson 2/3 i fartyget till Olle Ivar Tallberg på Donsö och 1/3 till Jörgen Simone Thomsen i Kvissel Danmark för ett sammanlagt pris av 40 000 kronor. Fyra dagar senare, den 17 februari, överlät Thomsen sin tredjedel till Tallberg på oförändrade villkor utan tillägg eller ändringar för 13 333:33 kronor. Tallberg registrerades som huvudredare och befälhavare blev Konrad Vilhelm Johnsson på Donsö. Ny hemort för Walmor blev Donsö. Redan den 11 mars samma år tog Tallberg över som befälhavare. Under 1959 bytte man motorn och inmonterade istället en 6-cyl Albin 4 takts diesel på 120 hk med beteckning G-62.

Den 4 juni 1960 blev Walmor påseglad utanför Hallands Väderö av holländska motorfartyget Deo Duce. Walmor fick omfattande skador och infördes till Falkenberg. Hon fördes vidare till Nya Halmstadsvarvet i Halmstad där skadornas omfattning undersöktes. Varvets anbud för reparation av skadorna slutade på 37 285 kronor. Detta bedömdes alltför högt varför hon istället avfördes från registret den 13 juli som icke iståndsättlig.

Den 25 juli meddelade Donsö – Vrångö Båtförsäkringsbolag att det visat sig att Walmor kunde repareras för 22 445 kronor. Detta resulterade i att rederiet och assuransen beslutade reparera fartyget. Den 5 september var hon reparerad och åter införd i fartygsregistret som motorfartyg med en mast. Hon såldes den 18 januari 1962 till Leif Sonny Andreasson i Göteborg för 17 808;92 kronor vilket erlades genom att köparen övertog säljarens skuld till Albin Motor KB i Kristinehamn på detta belopp. Andreasson registrerades som huvudredare och befälhavare och Walmors hemort blev då Göteborg. Ansökan om namnändring till Sonny blev beviljad den 27 i samma månad.

Sista resan för Sonny gjordes från Rönne på Bornholm till Varberg med last av 140 ton grus. Man avgick från Rönne på Midsommarafton den 22 juni 1962 klockan 20.30 på kvällen med destination Varberg. I rapporten står att det var skymning och gott väder. Klockan 1.15 på natten då man hunnit till sjöss gick bästemannen Josef Andersson från Göteborg, född den 19 april 1905, under mystiska omständigheter plötsligt över bord. Vid den backmanöver som följde hördes en kraftig smäll från maskin innan den stannade. Det gjordes misslyckade startförsök att få igång maskin igen och till slut var batterierna urladdade.

Utan ström kunde inte radion användas för att tillkalla hjälp. Då det förelåg risk att fartyget skulle sjunka, sändes det upp nödsignaler. Klockan 3 samma natt observerades signalerna av 2 tyska och 2 danska fiskefartyg. De tyska fartygen var först på plats och tog upp befälhavaren. Han omtalade att han var ensam ombord av besättningen på fyra man. Två man hade rymt tidigare och bästemannen hade helt nyligen gått över bord. Sonny låg i marvatten med vatten stående över däck midskepps. Fiskaren Ole Basse Mortensen Aarsdale Svaneke och fiskaren Erik Lorenzen Svaneke gjorde flera gånger anspråk på bärgarlön för fartyget, som de med fiskekuttern Silphia bogserade in till Rönne hamn.

I den därpå följande tvisten om bärgarlön meddelade rätten för Rönne Köbstad den 16 oktober 1963 att bärgarna tillerkänts rätten att överta fartyget mot att betala de avgifter som uppkommit, bl.a. Falcks Räddningskår 7 000 kronor för utfört pumparbete. Fartyget fick dock inte införas till Danmark utan exportlicens varför ansökan om detta och avförande ur det svenska registret gjordes. Exportlicensen fick man den 12 november och avföringen ur registret gjordes den 18 november på grund av försäljning till Danmark. Hon höggs därefter upp i Rönne.    

Källor: Kutterepoken, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Brittisk skeppslista, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.