Ilse - Nr 8165 - IMO 5156684

Byggd av stål på klink 1931 i Delfzijl som tremastad motorskonare av Gebreoders Niestern & Co med namnet Assel för Fritz Fitschen från Barnkrug vid Elbe, halvvägs till Hamburg från västerhavet. Staden Assel gränsade till Barnkrug och hade fått ge namn till Fitschens nya fartyg. Hon blev vid byggnationen försedd med en 3-cyl 4-takts motor på 154 hk från Bohn & Kähler AG Motoren- & Maschinenfabrik i Kiel. Fartyget mättes till 189 brutto, 96 netto och 240 tdw och hennes dimensioner var 31,57 x 6,48 x 2,58/2,75. Hon var först i en serie av tre systerfartyg och sjösattes i mars 1931 och registrerades i Hamburg den 12 maj 1931 med Hamburg som hemort. 

I oktober 1932 var Assel på resa från Uuras, på Karelska näset i Finland, till Bremen med trälast i lastrum och på däck. Resan fick ett abrupt slut när fartyget förliste samma dygn som hon lämnat hamnen. Det blev totalförlust av fartyget och fem avlidna av besättningens sju personer som följd. Sedan vinterkriget 1940 är Karelen ryskt område och Uuras är Trångsund på svenska. Fyra dagar efter Assels förlisning i Finska viken skrev lättmatrosen Günther Hauschildt till sina föräldrar och berättade om händelsen. Den finns i Herbert Kartrings bok Deutsche Schoner band VI och återges nedan:

”Som ni antagligen redan har läst i tidningen har vi råkat ut för en stor olycka. Assel har gått under och ingen utom kapten Fitschen och jag blev räddade. Vi är för närvarande på ett sjukhus i Virojoki (mellan Fredrikshamn och Viborg) Jag mår ganska bra men har några köttsår och stelhet i benen. Ja kära föräldrar, jag skall beskriva händelseförloppet vid förlisningen för er. Vi hade lastat klart måndag kväll den 10 oktober och avgick i gott väder med vindstyrka 3. Vid midnatt lämnades lotsen och det blåste nu en lätt bris som gjorde att fartyget sakta lade sig något åt babord. Vid tvåtiden på natten utbröt en storm med orkanstyrka som gjorde att fartyget lade sig ytterligare åt babord. Halv tre började vi lämpa en del av däckslasten överbord och klockan tre kapade vi surrningarna till däckslasten och såg delar av lasten försvinna överbord. Detta hjälpte inte och samtidigt tilltog vinden med ytterligare slagsida och överbrytande sjö. Snart hade vatten börjat tränga in i maskinrummet och kajutan. Livbåten försvann i den överbrytande sjön. Vi gjorde allt men ingenting hjälpte. Maskinen gick fortfarande men klockan sju kantrade fartyget så besättningen klättrade upp på kölen och satte sig. Det var bara fru Fitschen som, på grund av sjösjuka, låg kvar i sin koj där hon nog fick en hastig och skonsam död”.

”I Ungefär en timma satt vi alla på fartygets botten när en enorm våg bröt över och spolade ner jungmannen och mig i vattnet. Vi var tre stycken som fick tag på några brädor från lasten som vi höll ihop för att få flytkraft och som vi lade oss på magen på. En halvtimma senare hade även kaptenen spolats ner i vattnet och anslutit sig till brädorna. Styrmannen och motorskötaren stannade kvar på vraket. Vi hade turen att vinden förde oss mot en liten ö. Med stor hastighet förde vinden oss tillsammans med vraket mot ön. Efter ungefär tre timmar förlorade Richter (jungmannen) sina brädor och drunknade framför våra ögon. Han var den förste. Efter att vi hade kämpat mot vågorna i ca sju timmar förlorade också Erich (en lättmatros) sin styrka och sjönk framför våra ögon. Vraket hade drivit ca 3 mil i vår riktning och var inte så långt ifrån oss med masterna nedåt. En enorm bränning syntes över fartyget men styrman och motorskötaren som hade befunnit sig på vraket såg vi aldrig mer. De fick en sjömansdöd”.

”Vi hade drivit på brädorna i nio timmar när vi var framför klipporna på ön. Nu kom det värsta av allt, bränningarna. Den som inte sett detta har ingen aning om det. Tre gånger slungades jag mot klipporna och tre gånger spolades jag tillbaka i havet. Som en boll kastades jag fram och tillbaka. Träet mot klipporna hördes över huvudet. Det fungerade inte förrän den fjärde gången att komma undan havet. Fitschen hade också överlevt bränningarna bra och vi var samtidigt räddade. Vi stod nu nästan nakna på berget. Här bodde människor, vi hittade några fiskarstugor. Halvt galen krossade jag alla fönster. Vi kollapsade i en av dessa stugor och stannade där över natten. Nästa morgon upptäcktes vi av fiskare som förde oss till fastlandet och nu ligger vi här på sjukhuset och lever som prinsar”.

Så slutar den 17-årige lättmatrosens berättelse om vad som hände. Man kunde kanske önska att det var kaptenen som hade berättat för han hade nog på ett annat sätt kunnat ange var förlisningen skedde och var de klev iland. Inte heller nämns något om att fartyget var under segel som en del andra uppgiftslämnare i ämnet skriver. Kaptenens utsaga finns troligen någonstans från sjöförklaringen men var? I bokens slutsats om förlisningen (Herbert Karting Deutsche Schoner band VI) nämns att skador på skrovet förmodligen uppstod när däckslasten på babordssidan slets bort. Därefter trängde in så mycket vatten att fartyget kantrade åt lovart. I Kartrings bok nämns att Assel hittades av fyrmästaren på Someri år 1934. I andra dokumentationer nämns samma sak men även att en trolig förlisningsplats skulle vara i närheten av fyren Narvi och att landstigningen skulle vara på ön Huovari. Mellan dessa två platser är det ca 10 distansminuter och den sträckan kunde man kanske driva på nio timmar om vinden kom från rätt håll.

Man försökte bärga vraket redan då det hittades 1934 men misslyckades. Det dröjde till 1936 innan Assel till slut kunde bärgas och föras in till Trångsund för reparation hos Aarne Virolainen Telakka (varv) på ön Ravansaari för reparation och iståndsättning. Man fann vid bärgningen den döda kaptenshustrun i kajutan där hon avlidit. Efter segdragna förhandlingar med det tyska försäkringsbolaget betalades till slut 500 riksmark i belöning till upphittaren. Efter reparationen såldes fartyget i november 1936 för 870000 finska mark till partrederiet Rolf Melart i Trångsund. Hon blev där namnändrad till Uuras och registrerad i Viborg med nummer 3397.       

Året därpå blev hon såld till Sverige för 65000 kronor med köpebrev den 24 april 1937. Anmälan om köpet hade gjorts den 19 april och i certifikat den 27 maj framgår att köparna var ett partrederi i Skärhamn med fiskhandlaren Nestor Ossian Olausson som huvudredare och delägare med 4/18. De övriga delägarna var hans två bröder, fiskhandlarna David Olausson och Johan Isak Olausson, med 4/18 vardera. Utöver dessa tre bröder var fartygets befälhavare, skeppare Sven Erik Olsson delägare med 3/18 och hans bror fiskare Olof Algot Olsson delägare med 3/18.  Vid köpet till Skärhamn döptes fartyget om till Ilse efter David Olaussons treåriga dotter. Ilse mättes i Sverige den 27 maj till 181,24 brutto och 118,77 netto. Hon hade då dimensionerna 32,66 x 6,49 x 2,55. Den 19 april 1944 blir skeppare Frank Edgar Olofsson befälhavare fram till den 31 augusti 1945 då Erik Olsson återinträder som befälhavare tills fartyget säljs 1946.

Köpebrev på 250000 kronor om försäljning till Island undertecknades den 5 juni 1946. I anmälan den 6 juni framgår att fartyget sålts till herr Einar Einarsson i Hafnarfjord Reykjavik. Hon döptes om till Lindin och fick isländsk flagg med Hafnarfjord som hemort.

I december 1947 blev det ägarbyte igen. Skibsförer Niels Wal Hansen i Vedbaek övertog Lindin och döpte om henne till Hulda Wal med Köge som hemort. Hon finns därefter i Danmarks skeppslista från 1949 med samma motor, på 154 hk, som blev installerad i Holland som nybygge 1931. Lastförmågan anges till 240 ton med 189 brutto och 96 netto. Skillnaden mellan brutto och netto är maskinutrymme och manskapsutrymme på 61 och 31 registerton. Dimensionerna anges här till 105.2  x 21.4 x 8.3 fot. Som Hulda Wal tog man bort den mittersta masten och kortade de övriga två. I 1951 års skeppslista har hennes beteckning som tremastskonare bytts till segelskepp med hjälpmotor, SM. En Alpha Diesel på 174 hk (3-cyl 2-takt enligt vissa källor) ersatte år 1951 den gamla motorn.

Den 27 september 1962 var Hulda Wal i ballast på väg från Rudköping till Stettin. När fartyget befann sig nord om Langeland klockan 19 på kvällen i en frisk bris från OSO med nordlig ström seglade hon på lyspricken som finns där.  Prickens kätting rammades flera gånger av fartygets propeller innan man frikopplade. En hastig undersökning visade att propellerhuvudet hade lossat från propelleraxeln men efter många försök lyckades man få propellern att följa med axeln runt. Därefter kunde man fortsätta till Nyborg för upptagning i docka. Både roder och propeller hade fått skador.

Med nästa ägare försvann de små segel som fanns kvar. Skibsförer Jens Peter Sören Nielsen i Svendborg övertog fartyget den 2 juli 1965 och döpte om henne till Elni med hemort Naestved. Han tog bort de två master som fanns och satte en mast med två lastbommar på mitten av fartyget. Den 15 december 1967 sålde han till ett partrederi som döpte om henne till Rimborg och gav henne Fakse Ladeplats som hemort. Delägarna i detta rederi var skibsförer Henning J F Jensen i Farum och skibsförer Holger O Petersen i Köpenhamn. Skibsförer Christian Jensen i Nordenbro övertog Rimborg den 25 september 1968. Han döpte om henne till Runa med Svendborg som hemort. Hon blev då ombyggd till motorskepp så att hon i den danska skeppslistan från 1969 får ändrad status (M) från att tidigare ha varit införd som segelskepp med hjälpmotor (SM). Detta borde rimligen varit anmält tidigare då seglen försvann 1965 men så gjordes tydligen inte.

Ett mera långvarig ägande än de tidigare i Danmark blev det när Runa den 11 juli 1969 såldes på exekutiv auktion till Niels Wal Hansen i Vedbaek. Han hade varit ägare till fartyget mellan åren 1947 och 1965 då hon hette Hulda Wal. Troligen agerade han nu för skibsförer Henry Nielsen Bork i Årösund för denne övertog nämligen fartyget samma dag. Hon blev nu omdöpt till Cetus med Årösund som hemort. Under detta ägande togs den kvarvarande masten bort. Istället fick hon en lastmaskin med skopa, lämplig för bulklaster, monterad på däck. Den 16 november 1977 såldes hon för sista gången inom Danmark.

Köpare var ”Den selvejende institution Thomas Brocklebank (Twind)” (på engelska The Private Foundation Thomas Brocklebank) med säte i Ulfborg Danmark. Detta är en omtvistad juridisk person i Danmark som i 1979 års skeppslista nämns med fem st fartyg inklusive Aage och 1980 fem fartyg exklusive Aage som då sålts till St Lucia. Fartygen innehades på ideell grund och användes i allmännyttig verksamhet för att främja allmänmänskliga relationer lokalt och globalt. Ungefär så står det i årsberättelsen för Thomas Brocklebank. Cetus blev där omdöpt till Aage med Lemvik som hemort. I skeppslistan 1978 står hon kvar som Cetus. Som redare står partrederiet Thomas Brocklebank a.m.b.a. (andelsselskabet med begraenset ansvar) och Tvind pr. Ulfborg. Hemorten anges till Lemvik och partrederiets hemvist är Ulfborg. År 1979 är hon i skeppslistan namnändrad till Aage med Lemvik som hemort. Redare är samma som 1978. I skeppslistans rederiförteckning finns hon som Aage under rederiet Thomas Brocklebank A.m.b.A och H Björnlund – Tvind men också under rederiet H.N. Bork i Årösund eftersom hon blivit namnändrad sedan året innan. Vad denna institution egentligen sysslade med är svårt att förstå. Klädinsamling och skolverksamhet i stor skala är också med och det nämns att pengar inte gått till de ändamål som avsetts. Rörelsen som grundades 1970 i Danmark drev 42 s.k. tvindskolor med stöd från Staten på 70 miljoner kronor per år som friskolor. Verksamheten kom att få ett långdraget rättsligt efterspel som tog många år att reda ut i domstol.    

Den 15 maj 1979 blev Aage såld till en Ronald Richardson Leslieland Castries på St Lucia i Västindien. En häftig brand i akterskeppet utbröt ombord den 19 maj 1984 när hon låg i Tobago. Hon var då omdöpt till Unity Courier och ägdes av Triumph Shipping Co på St Vincent British West Indies. Hon bogserades efter branden från Tobago till St Vincent och förtöjdes där i väntan på möjlig reparation. Senare blev hon upplagd i St George hamn på Grenada där hon sjönk den 28 februari 1986. Enligt Båtologen 1989 kom hon 1986 till hamnen i St George på Grenada där hon 1989 låg sjunken. Hon ligger numera på 12 meters djup i tre delar på sandbotten och är ett populärt dykobjekt på Grenada enligt activecaribbeantravel.com. Det kom att dröja innan hon blev avförd i registren. I uppdateringen av Lloyds register i januari 1997 finns hon som Unity Courier med hemort Kingston på St Vincent & Grenadines. Hon avfördes från Lloyds register efter att det i maj 2007 ansågs osäkert om hon fortfarande existerade. Ingen hade anmält henne som sjunken.

Mättal: Mätbrev 1937: 181,24/118,77, SL 1945: 181,24/118,77/240,DSL1979:189/96.  Namn med början vid byggnation: Assel, Uuras, Ilse, Lindin, Hulda Wal, Elni, Rimborg, Runa, Cetus, Aage, Unity Courier. Hemorter med början vid byggnation: Hamburg, Trångsund Finland, Skärhamn, Hafnarfirdi Island, Köge Danmark, Naestved Danmark, Fakse Ladeplats Danmark, Svendborg Danmark, Årösund Danmark, Lemvig Danmark, Kingston St Vincent & Grenadines.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Museet för söfart i Helsingör - Frederik Frederichsens register över Danske Sejlskibe 1819 – 1979, Maritime Connector, Balticshipping.com, Shipspotting.com, Coasters Remembered, Dansk söulykkestatistik 1962, Herbert Karting Deutsche schoner band VI, Sukuforum Finland, Jörgen Marcussen Danmark, Forum-schiff.de i Tyskland, www.aarosund.dk/cetus,   “Unity Courier” (activecaribbeantravel.com), dr.dk (Danmarks radio) 26 juni 2006, Danmarks skeppslistor 1949 – 1980. 

Sjösättningen av tremastskonaren Assel vid varvet i Delfzijl i mars månad 1931. Bilden är från Herbert Kartings bok Deutsche Schoner band VI.

Leveransturen den 1 maj 1931, Assel av Hamburg. Bilden som är från Herbert Kartings bok Deutsche Schoner band VI togs innan flaggskifte till Tysk flagg.

Ilse av Skärhamn ex Uurax ex Assel.

Hulda Wal av Köge ex Lindin ex Ilse ex Uuras ex Assel.

Elni av Naestved ex Hulda Wal ex Lindin ex Ilse ex Uuras ex Assel.

Cetus av Årösund och därefter Lemvik ex Runa ex Rimborg ex Elni ex Hulda Wal ex Lindin ex Ilse ex Uuras ex Assel.

Aage av Lemvik och därefter utan hemort i Vätindien ex Cetus ex Runa ex Rimborg ex Elni ex Hulda Wal ex Lindin ex Ilse ex Uuras ex Assel.