Träskutor Klippen - Lärkan

Klippen                                                                                        Registreringsnummer 6973

Klippen var byggd som tvåmastad skonare vid Gebrüder (Bröderna) Schedelgarns varv i Moorregerdeich nära Uetersen i Kreis Pinneberg Schleiswig-Holstein Tyskland år 1905. Hon sjösattes den 18 mars som Gesine och riggades med pålmaster och bogspröt i ett stycke. Fartyget som mätte 79 brt hade från början ett däckshus akter om fockmasten. Hon var byggd i Germanischer Lloyds högsta klass för kustfart. Varvsplatsen ligger vid en biflod till Elbe som heter Neuendich. Beställare var Paulus Julius Müller från Finkenwärder vid Hamburg. Han ändrade senare sitt namn till Meyer. Gesine såldes den 5 december 1911 till Sievert Schrum i Breiholz som behöll Hamburg som hemort på fartyget.


Hon klarade sig skadeslös genom första världskriget och såldes därefter till A M Andersen i Åbenrå. Hon registrerades i Danmark den 29 april 1921 och fick först Åbenrå som hemort vilket senare ändrades till Esbjerg. Den 30 maj 1922 såldes hon till Hans Peter Hansen i Allinge på Bornholm för 18 000 kronor. I 1922 års skeppslista har hon samma namn och befälhavare är K Möller. Hon redovisas som skonare, byggd i ek med mättalen 86 brt, 71 nrt 130 tdw och 7.7 fots djup. Året därpå har namnet ändrats till Klippen. Ägare och befälhavare är fortfarande Hans Peter Hansen i Allinge Bornholm och mättalen har ändrats till 80 brt, 65 nrt och 150 tdw.

 

                                 Klippen hade Skärhamn som hemort mellan åren 1923 och 1944.

Den 14 februari 1923 köptes hon av ett partrederi i Skärhamn med Janne Albert Hermansson som huvudredare. Han var född den 25 april 1901 och bodde på Postvägen 7. Klippen fick samma år en 30 hk motor från AB Motorfabriken Ideal i Göteborg. I anmälan den 13 april framgår att motorn skulle vara leveransklar den 20 april. Vid registreringen den 16 april 1923 meddelas att hälftendelägaren, Alberts bror, Karl Edvard Hermansson, var befälhavare. Vid mätning den 11 mars 1925 redovisas 86,71 brt och 66,51 nrt. Karl Hermansson övertog sin brors hälftendel den 5 januari 1931 för 9 000 kronor. I certifikat den 22 januari framgår att han var ensam ägare och själv befälhavare. Han sålde 1/50 till sin far, Herman Johansson, för 300 kronor den 17 februari 1931. I certifikat den 20 april samma år redovisas 49/50 på Karl Hermansson och 1/50 på hans hustru, Signe Hermansson. Eftersom han sålt 1/50 till sin far så var hans ägande i verkligheten 48/50.

I det partrederi som bildades var hustrun huvudredare och han själv befälhavare. Karl Hermansson var född i Skärhamn den 24 januari 1887. Hans hustru, Signe Hermansson, född Grytberg, var född den 9 juni 1884 i Järnboås Örebro län. De bodde på Storgatan 42 i Skärhamn. Brödernas föräldrar var Herman Johansson och Britta Kristina Andersdotter. De var födda i Södra Bäck 1856 och i Häle 1862 men bodde i Skärhamn efter att tidigare ha bott på Säby ö och i Säby Sörgård. Albert var gift med Elsa Margaretha Grahn som var född i Tossene den 21 april 1905. Herman Johansson överlät sin 1/50 i Klippen för 300 kronor till sin dotter, Augusta Charlotta Hermansson, den 26 januari 1937. Augusta var född i Säby Sörgård den 30 december 1882. Hon var ogift och bodde i Göteborg.

Den 14 mars månad 1944 såldes Klippen för 24 500 kronor till Albert Rudolf Johnsson på Kållandsö i Vänern. Vid registreringen den 24 mars var han var ensam ägare och själv befälhavare. Den 29 oktober 1947 gick hon på grund på Måkens västra grund i Vänern men kom loss efter åtta dagar med hjälp av Elsa av Mariestad sedan 1/3 av lasten av Antracit lämpats överbord. Hon hade blivit läck och gick till Karlstad för reparation. Enligt 1949 års skeppslista hade hon 60 hk motor. Den hade satts in samma år. Klippen såldes den 10 september 1951 för 35 000 kronor till ett partrederi i Degerhamn. Vid registreringen den 13 september 1951 var chaufför Nils Arne Frans Rydberg huvudredare och ägare till 1/3. De andra 2/3 ägdes av befälhavaren Kjell Neon Gustavsson och bästeman Bror Karl Gustav Gustavsson.

Klippen såldes den 4 mars 1952 för 37 000 kronor till Algot Erik Elmer Larsson i Hjo. Han var ensam ägare och fartygets befälhavare. Certifikatet var daterat den 31 mars. Larsson föll överbord och drunknade den 9 november 1956 under gång i Vänern. Klippen blev då upplagd i väntan på försäljning. Fraktfarten var slut för Klippen. Nästa ägare köpte henne av Algot Larssons dödsbo för 6 000 kronor den 6 augusti 1960 för att användas som lustbåt. Hon blev då nedriggad till galeas. Köpare var ett partrederi i Lidingö med 5 delägare och Ulf Donald Lindberg som huvudredare. De övriga delägarna var Kjell Olof Arne Damberg, Fred Bengtsson, Per Ola Wendel samt Inger Blomberg. Damberg var befälhavare och Klippens hemort blev Lidingö.

Därefter såldes hon den 29 juni 1962 för 3 000 kronor till Olof Herman Hansson som sålde vidare den 2 augusti till Börje Enquist i Bromma för 5 500 kronor. Han var ensam ägare och gav henne Stockholm som hemort. Anmälan inlämnades i september samma år. Två år senare, den 11 mars 1967, utfärdades certifikat för lustmotorgaleasen Klippen som då var såld till Richard Olle Enquist för samma belopp. Han var ensam ägare och själv befälhavare. 1970 låg hon sjunken vid stora Essingen utan stormast. Efter att ha pumpats läns sjönk hon på samma ställe i januari 1971. Anmälan om hennes tillstånd gjordes den 18 januari 1974. Hon låg då halvsjunken som vrak vid Ulvsunda Industribrygga i skick att hon inte kunde sättas i stånd. Det finns uppgift om att hon därefter skulle ha blivit uppeldad samma år. Hon avfördes ur registret 1975.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Deutsche Schoner Band II, Svenska seglare och motorseglare, Bröderna Larssons skutor, Ölands Järnvägar och Skutor, Tjörns båtar, Riksarkivets dossiéer rörande avförda fartyg, Danmarks Skibsliste 1922 och 1923, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933, 1935 och 1963, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Kustfart                                                                                                     Registreringsnummer 4168

Tremastskonaren Kustfart byggdes i ek och fur med namnet Amalia hos Karl Johansson på Pukaviks varv i Björkenäs. Hon sjösattes den 4 mars 1903 och fick certifikat den 18 juni för ett partrederi med ett stort antal delägare. Huvudredare var skräddarmästare Johan Svanberg i Kivik som själv ägde 2/88 i fartyget. Befälhavare var Henrik Andersson Kappelin i Kivik som hade 27/88. Resterande 59 delar ägdes av 23 st. delägare varav skepparen Per Nilsson i Kivik hade 6 andelar och övriga uppräknade mellan 1 och 4 andelar vardera. De övriga delägarna var skepparen Anders Andersson Kappel, skepparen Nils Andersson, skepparen Henrik Petersson, sjökapten Nils Persson Kappel, sjökapten Henrik Persson Kappelin, Gustav Henriksson Hjelm, Göran Mårtensson, styrman Gustav Svanberg, fiskaren Anders Svensson, änkefru Anna Hjelm (efter skepparen Karl Henriksson Hjelm), alla Kivik; snickare Olof Petersson, skräddaren Nils Jönsson, båda Simris; kustroddare Jöns Hellberg, skeppsredare Nils Mattsson, handlande Hans Olsson, handlande Otto Olsson, målarmästare Alfred Gustavsson, åkare Hans Håkansson, alla Åhus; kustroddare Frans Andersson Kappelin i Abbekås, lantbrukare Ola Andersson i Svinaberga, sjökapten Johan Persson i Pataholm och byggmästare Karl Johansson i Björkenäs. Uppräkningen ger en uppfattning om skillnaderna i sammansättningen av rederierna på skånekusten i förhållande till övriga Sverige där det ofta var ett fåtal delägare och ofta inom samma familj. Karl Johansson i Björkenäs, den sist uppräknade, var den som hade byggt Amalia. Varvsplatsen ligger i Björkenäs alldeles i närheten av Pukavik i Blekinge.

I Svensk skeppslista 1908 anges fartygets mättal och dimensioner till 134,63 brt, 130,46 brt under däck, 113,22 nrt, 28,37 längd, 7,30 bredd, 2,84 djup och 3,5 meters djupgående. Senare källor anger hennes lastförmåga till ca 225 tdw. Den 2 april 1919 blev Per Nilsson i Kivik befälhavare. Den 13 mars 1920 blev Johan Persson i Pataholm befälhavare. Han hade 4/88 i fartyget. Pataholm ligger i Mönsterås kommun vid Kalmarsund. Den 27 februari 1922 blev Henrik Andersson Kappelin i Kivik befälhavare igen. 

Den 6 april 1924 anmäldes att Amalia sålts för 16 000 kronor till ett partrederi med Edmund Algot Mattsson i Järnavik som huvudredare. Järnavik ligger i Ronneby kommun i Blekinge. Mattsson hade 2/170 i fartyget. Befälhavare var Karl Isidor Nilsson i Järnavik med 57/170. Övriga 4 delägare under tiden som fartyget hörde hemma i Järnavik var Henning Hjalmar Nilsson i Karlshamn med 45 andelar, Martin Nilsson i Järnavik med 34 andelar, Ivar Adolf Emil Nilsson 25 andelar och hemmansägare Anders Jonsson i Vånga med 7 andelar. Bland delägarna märks fadern Martin Nilsson och hans 3 söner med samma efternamn. Fartyget fick drivning 1925 och 1926 och hade Järnavik som hemort. Huvudredarens hemvist var Kullåkra.   

Amalia anmäldes den 29 februari 1928 ha blivit såld till ett partrederi med hemmansägare Johan Gottfrid Olsson i Vik som huvudredare och med 3/12 ägardel. Fartygets hemort blev Länna. Befälhavare var Karl Abraham Öhman från Blidö socken, numera ingående i Norrtälje. Utöver huvudredaren var tre personer i samma familj delägare. Elof Gottfrid Olsson i Vik hade 3/12, Signe Teresia Olsson i Norrtälje 4 andelar och Astrid Adelia Olsson i Vättershaga 2 andelar. Amalia inköptes för 15 800 kronor och låg vid övertagandet i Nyköbing Själland.

Den 29 april 1931 anmäldes att man satt in motor i fartyget hos Gustavsson & Söners Skeppsvarv i Landskrona. Det var en Drott 2-takts tändkulemotor med 2 cylindrar som hade dimensionerna 265 x 300 mm och gav 80 hk. Motorn var tillverkad samma år av Nya AB Pythagoras i Norrtälje. I 1931 års skeppslista är Ernst Johan Halvar Olsson upptagen som ny befälhavare. Han var bror till de övriga ägarna. Mättalen är då redovisade med 135,75 brt, 130,46 brt under däck och 108,73 nrt. Fartyget drevs och reparerades 1931 och 1934. Den 7 maj 1936 anmäldes att Astrid Olsson (senare Lundell) sålt sin andel till sin bror, Halvar Olsson från Skeppsdal Österåker för 4 600 kronor. I samband härmed värderades fartyget till 27 600 kronor.

Kustfart var hemmahörande i Skärhamn från slutet av maj 1941 till förlisningen i september samma år. Bilden är från Sjöhistoriska museet.

Certifikat utfärdades den 30 maj 1941 för Kustfart av Skärhamn och partrederiet som köpt henne. Köpekontraktet var undertecknat den 26 maj. Huvudredare var Per Åke Hamnefjäll. Hans bröder, Sören Valdemar Pettersson och Sam Rune Pettersson, var också delägare. Dess-utom bestod rederiet av bröderna Elon Gösta Johansson och Bengt Holger Johansson. Alla delägarna hade lika andel. Köpeskillingen för fartyget var 30 000 kronor och namnbyte till Kustfart skedde vid samma tillfälle. Befälhavare på fartyget var Gustav Valdemar Karlsson. Bröderna Petterssons föräldrar var Petter Pettersson och Alfrida Charlotta Pettersson på Postvägen 20 i Skärhamn. De var födda i Skärhamn 1874 och i Bö Dampegård 1885. Per Åke Hamnefjäll var född den 26 juli 1913. Han var gift med Anna Nikolina Karlsson som var född i Rönnäng den 17 januari 1917. De bodde på Skolgatan 2. Sören Pettersson var född den 18 april 1911. Han var gift med Alfhild Dagmar Hermansson som var född i Skärhamn den 15 december 1912. De bodde på Storgatan 34. Sam Pettersson var född den 2 oktober 1919. Han var gift med Annie Maria Johansson som var född i Tolleby den 8 mars 1919. De bodde på Storgatan 23.

Bröderna Elon och Bengt Johanssons föräldrar var Johan Birger Johansson och Hilma Paulina Pettersdotter. De var födda i Skärhamn 1889 och i Bö Dampegård 1888. Elon Johansson var född i Skärhamn den 27 januari 1917. Han var gift med Maj Helene Hermansson som var född i Skärhamn den 6 maj 1920. De bodde på Idrottsvägen 22. Bengt Johansson var född den 11 november 1913. Han var gift med Karin Linnea Hermansson (syster till Maj) som var född i Skärhamn den 26 juli 1914. De bodde på Hamngatan 46. Befälhavaren Gustav Karlsson var född i Skärhamn den 14 februari 1909. Han var son till Karl Olsson och Anna Kristina Andersdotter. De var födda i Skärhamn 1867 och i Säby 1868. Gustav var gift med Astrid Wilhelmina Niklasson som var född i Skärhamn den 25 november 1914. De bodde på Djurgårdsvägen 2.        

Den 14 september 1941 klockan 16.30 sprang fartyget läck i svår storm och sjönk 23’ NO Gedser Revs fyrskepp när de var på resa mellan Rostock och Verkebäck i närheten av Västervik. Kustfart var lastad med 210 ton koks, varav 80 ton på däck. De hade avgått från Rostock samma dag på förmiddagen klockan 10. Fartyget fick slagsida, kantrade och sjönk på 20 minuter. Besättningen på fem man räddades av en tysk trålare och fördes till Swinemünde.

I den därefter följande utredningen kan man läsa följande uttalande från Kommerskollegium: ”Under förhandenvarande omständigheter, är det inte ägnat att förvåna, att fartyget efter det att en del av koksen ombord gått överbord, kantrade över åt styrbord och blev liggande med svår styrbords slagsida, trots att skutan fortfarande låg för styrbords halsar. Befälhavaren har brustit i aktsamhet genom att ta för stor däckslast. Man hade stoppat motorn och gått för bara segel”.

I SST 1942-12-201 finns följande artikel angående fortsättningen. Kustfarts befälhavare har nu i skrivelse till Kommerskollegium bemött anmärkningarna. Påståendet, att fartyget skulle varit utsatt för hård segelpressning tillbakavisas, och befälhavaren påpekar, att man hade vinden in akter om tvärs. Likaså tillbakavisas, att däckslasten varit för stor. Den var, säger befälhavaren, normal och ej heller förekom överspolning, så att fartyget därav kunde bli vekt. Anledningen var enligt befälhavaren en läcka i skrovet som gjorde att vattnet steg hastigt. Stöttor och brädgångar hade inte utsatts för påfrestning, då fartyget under seglingen inte krängde och inte hade någon slagsida, förrän vid kantringen. Alla försiktighetsåtgärder hade vidtagits och däckslasten var väl stuvad. Ytterligare information om händelsen har inte kunnat finnas. Troligen blev inte fartyget bärgat.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Medlemmar i Klubb maritime och Sjöfartsforumet Fallrepet, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Lloyds Register 1930 – 1941, Sjöhistoriska museet, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och Bräkne-Hoby Blekinge.

Leif                                                                                              Registreringsnummer 7360

Tremastskonaren Leif byggdes hos Niels Hansen & Co Skibsbyggeri i Marstal 1905. Hon byggdes i ek för partrederiet Niels E Schmidt i Marstal och döptes till Arietis. I 1907 års skeppslista uppges att befälhavare är A Andersen och att hennes mättal är 96 brt, 81 nrt och 8,9 fots djup i lastrummet.

Arietis seglade med samma namn under hela sin tid i Danmark, men för olika redare. I 1913 års skeppslista heter hennes befälhavare Erik Hansen Raahauge. Schmidt kvarstår som redare till 1913 då en C J Jacobsen i Marstal blir ny redare fram till 1922 då Valdemar Petersen i Marstal tar över fartyget. Raahauge kvarstår som befälhavare till 1921 då A Andersen åter tillträder för ett år. Från 1922 till 1926 är Niels Svane Koch befälhavare och avlöses av A Jensen som tar över samtidigt som Hans Jacob Clausen registreras som ny redare. Arietis hemort är hela tiden Marstal. 1919 framgår det att Arietis lastförmåga är 165 tdw. I övrigt sker inga förändringar av mättalen under den danska tiden.

Hon såldes den 27 mars 1927 till Hugo Werner Selander i Falkenberg. Han var själv befälhavare på, det till Leif omdöpta, fartyget. Mättal och dimensioner efter övertagandet anges i 1927 års skeppslista till 92,88 brt, 87,66 brt under däck, 76,63 nrt, 24,78 längd, 6,67 bredd och 2,66 meters djup i lastrummet. Hon blev registrerad i Sverige den 25 maj och i certifikatet framgår att Selander var ensam ägare och själv befälhavare. Den 28 februari 1928 fick Leif hjälpmotor av märket Avance på 35 hk vilken byttes redan 1935 till maskin med 70 hk. Efter maskin installerats ser man i skeppslistorna ökningar av fartygets mättal till 97,17 brt och 76,06 nrt år 1933. Det är troligt att man genom byggande av ny lastlucka kunnat få tillbaka den volym i lastrummet som maskininstallationen tog i anspråk 1928. Därutöver har troligen fartyget försetts med styrhytt. Det framgår att Leif varit på varv för drivning 1929 och att hon reparerats 1933.  

Leif hade en kort tid under 1940 Fiskebäckskil som hemort innan hon den 24 april samma år fick Köpstadsö på namnbrädan. Det framgår av skeppslistan 1945 att hennes hemort var Köpstadsö men att redaren fortfarande hade Falkenberg som hemvist. Där finns också upp-gifter om att hennes lastförmåga var bokförd till 170 tdw och 60 std med ett djupgående av 3,15 meter. Då Leif den 28 september 1944 var på resa mellan Skönvik (ca 40 km norr om Sundsvall) och Liljeholmen i Stockholm med trälast och befann sig mellan Furusund och Växlets fyr i Stockholms skärgård kolliderade hon med s/s Aeolus av Stockholm. Hon klarade sig utan att bli läck men fick avsevärda skador ovan vattenlinjen. Resan kunde fortsätta till lossningsplatsen. Selander sålde fartyget året därpå.

Köpare, medan fartyget var liggande i Västervik, blev den 30 juni 1945 ett partrederi i Skärhamn med 2 delägare och med Osvald Knut Alrik Olausson som huvudredare och ägare till halva fartyget. Han var född den 6 november 1913. Hans föräldrar var Janne Albert Olausson och Gerda Florentina Olofsdotter i Skärhamn. De var födda i Skärhamn 1887 och i Kebene 1883. Alrik var gift med Ella Vanja Irene Hansson som var född den 30 augusti 1916. De bodde på Skutvägen 4 i Skärhamn. Den andre delägaren var Nils Gustav Adolf Hansson som även var fartygets befälhavare. Han var född i Skärhamn den 14 mars 1912 och bodde på Kroksdalsliden 7. Hans föräldrar var Axel Bernhard Hansson och Karolina Josefina Olausdotter. De var födda Nordvik 1883 och i Nötsäter 1884 och bodde på Dalgatan 3. Nils var gift med Karin Helena Jonasson som var född i Stockevik den 15 november 1912.

Bilden, från Göteborgs hamn, föreställer den till galeas nedriggade Leif. Skärhamn var hennes hemort 1945 – 1946. Fotot kommer från bokverket Tjörns båtar.

Leif av Gerlesborg i Varbergs hamn.

Den 8 november 1946 såldes Leif till ett partrederi i Kalmar med Erik Gustaf Sigfrid Hellman som huvudredare och ägare till 2/3. 1/3 ägdes av fru Edit Elsa Maria Kindström i Loverslund, Hagby socken Kalmar kommun (född Nilsson). Befälhavare utan ägande var Nils Gunnar Svensson i Degerhamn. Frank Charles Bernhard Kindström blev befälhavare den 21 april 1947. Han var gift med Edit Elsa Maria Kindström. Hon blev där omriggad till galeas vilket anmäldes den 20 mars 1957. I certifikatet den 1 april 1957, efter nedriggningen, framgår att motorgaleasen Leif har samma ägare och befälhavare.

Leif såldes den 4 april 1962, med anmälan samma dag, till bröderna Erik Johannes och John August Kristiansson i Gerlesborg Tanum för 24 000 kronor. Leif fick då Gerlesborg som hemort, Erik som huvudredare och John som befälhavare. I 1963 års skeppslista är Leif upptagen till 99 brt, 61 nrt, 170 tdw, 60std, 26,25 längd och 2,74 meters djup i lastrummet. Motor på 120 hk redovisades. Gerlesborg var hennes sista hemort som fraktare.

När hon såldes 1967 var det för att bli lustfartyg. Köpebrev upprättades den 15 maj på 15 000 kronor. Hon fick certifikat den 14 juni 1967 som lustmotorgaleasen Siesta med kontorist Vega Ulla Margareta Högberg i Nyköping som ensam ägare. Befälhavare var Rolf Henry Nilsson i Nyköping. Ulla Högberg bytte sitt efternamn till Trensare den 3 september 1968. I certifikat den 4 september framgår detta samt att som befälhavare antagits Lars Gabrielsson i Nyköping.

Siesta låg i September 1967 vid Strandvägen i Stockholm, i Valdemarsvik december 1968 och januari 1969. Hon passerade Södertälje den 15 november 1969 och låg sedan i Vårby i Huddinge. Under hösten 1976 rensades Vårbyviken från gamla vrak och då blev även Siesta bärgad och sedan upphuggen. Hon avfördes från registret 1981.      

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Danish Family Search Folketelling 1921, Slaegt & Data – Dis Danmark, Danmarks Skibsliste 1907 – 1927, Sveriges skeppslista 1927, 1929, 1931, 1933, 1935, 1945 och 1963, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och Svenneby Tanum.

Lilian                                                                                                                                 Registreringsnummer 5670

Den tremastade skonaren Lilian var byggd i ek och fur av skeppsbyggmästare Johan E Olsson på Halmstads varv 1915. Det första mätbrevet på 99,43 brt är daterat den 8 februari och bilattesten är från den 12 mars 1915. I registreringscertifikatet från den 15 mars framgår att tremastskonaren Lilian ägdes av ett partrederi i Halmstad med skeppsredare Anders Svensson som huvudredare och ägare till 5/28. Han var en bemärkt person i Halmstad och var 1917 huvudredare för 14 segelfartyg. Befälhavare ombord på Lilian var Ernst Justus Leonard Johansson från Tylön som var ägare till 10/28. Övriga delägare var Emil Johansson från Tylön med 5/28, häradshövding John Stockenberg i Saltsjöbaden 2/28, disponent Axel Sjöstrand i Steninge 2/28, fru Hanne Stockenberg i Saltsjöbaden 2/28, ingenjör Wilhelm Lager i Göteborg 1/28 samt Axel Jönsson i Nyhem 1/28. Lilian hade Halmstad som hemort. I 1917 års skeppslista framgår hennes mättal och dimensioner med 99,43 brt, 93,33 brt under däck, 79,23 nrt, 24,79 längd, 7,10 bredd, 2,54 djup och 2,7 meters djupgående.

Den 28 maj 1920 anmäldes att fartyget försetts med motor och i mätbrev från samma datum anges 103,05 brt och 75,70 nrt. Anders Svensson avled den17 september 1921 och efterträddes som huvudredare av Ernst Johansson. Enligt intyg från den 14 oktober 1921 hade Anders Svenssons andelar övergått till de övriga delägarna. Anmälan om ny huvudredare gjorde den 22 november vari även meddelades att Halmstad fortfarande är fartygets hemort. I 1923 års skeppslista anges Lilians motorstyrka till 50 hk. Hennes mättal är då ändrade till 102,87 brt och 78,20 nrt med ett djupgående på 3,3 meter. Där framgår även att hon drivits 1920. Hon såldes under 1931 till ett partrederi i Göteborg med Herman Hallgren som huvudredare och Göteborg som hemort. Anmälan inlämnades den 12 mars.

1932 såldes Lillian till ett partrederi i Skärhamn där Berta Charlotta Johansdotter var huvudredare. Hon var född i Kärrslätt den 18 april 1874. Delägare i rederiet var två av Bertas söner. Den äldste sonen, Oskar Bror Herman Olausson, var fartygets befälhavare och hade 1/2 i fartyget. Den andra hälften ägdes av hans bror, Gustav Vilhelm Oskarsson. Berta hade varit gift med Olaus Oskarsson som var född i Brevik den 3 juli 1875. De bodde på Hamngatan 32. Han omkom i Kattegatt den 26 december 1915. Oskar var född i Skärhamn den 20 september 1903. Han var gift med Helga Otelia Olausson som var född i Skärhamn på samma datum. De bodde på Idrottsvägen 9 och tog senare efternamnet Brevik. Gustav var född den 1 september 1910 och gifte sig med Anna Lisa Helena Pettersson som var född i Skärhamn den 11 november 1915. De bodde senare på Parkgatan 1.

Bilden, från bokverket Tjörns båtar, föreställer den tremastade skonaren Lilian. Hon hade Skärhamn som hemort några månader under 1932 tills hon förliste i april månad.

Under befäl av Oskar Olausson och med 4 mans besättning, på resa från Limhamn till Memel vid Litauens kust med last av cement den 10 april 1932, strandade Lilian vid Schwarzort i Tyskland. Olyckan inträffade klockan 21.30 på kvällen omkring 10 nautiska mil syd om inloppet till Memel. Vid tillfället rådde sydlig vind med regntjocka. De hade avseglat från Limhamn den 8 april klockan 13 vid middagstid. Dagen därpå klockan 9.30 på morgonen pejlades Christiansö i syd på ett uppskattat avstånd av 2,5 nautiska mil. Därefter styrdes en kurs som, enligt befälhavarens beräkning, skulle bringa fartyget inom lysvidden av endera Memels eller Niddens fyrar. Då emellertid, enligt befälhavarens uppgift, ännu 10 nautiska mil kvarstod att tillryggalägga, beräknat efter den då enligt loggen tillryggalagda distansen från Christiansö, strandade fartyget utan att någon av nämnda fyrar kommit i sikte. Lilian vattenfylldes under nattens lopp och övergavs av sin besättning. Hon blev därefter vrak. Strandningen anmäldes den 22 april. Strandningsplatsen låg efter dåvarande karta i Ostpreusen Tyskland men ligger idag inom litauiskt område och har namnet Juodkranté. Memel heter idag Klaipéda. Christiansö ligger NO om Bornholm på ett avstånd av 10 nautiska mil.

 Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Hallands Konstmuseum, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925, 1927, 1929 och 1931, Lloyds register 1930 – 1932, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

 Lilly                                                                                                                                                Registreringsnummer 6232

Enligt de danska skeppslistorna var Lilly byggd i Haderslev Danmark 1867 som galeas. Hon var ett av de allra minsta och äldsta danskbyggda fartyg som funnits i Skärhamn och fick vid byggandet namnet Johanne Christine. Haderslev ligger på södra Jyllands ostsida. Den tidigaste skeppslistan som jag hittat henne i är från 1899. Hon är där upptagen som Laura med uppgift att hon var byggd i ek och att hon mätte 41 brt, 34 nrt och 6,6 fot djup i lastrummet. Ägare och befälhavare var Hans Christian Christensen i Vejle och som hemort anges Vejle.

1905 har fartyget bytt namn och heter istället Henni. Hon ägs då av Hans Peter Hansen i Vindinglund Vejle och har Vejle som hemort. Hansen var även befälhavare. 1913 har fartyget bytt namn och heter då Lilly med J Rasmusen från Vejle som redare och befälhavare och med Vejle som hemort. 1918 ägs hon av E Andreassen med Grenaa som hemort. Den 20 mars 1918 köptes hon av fiskexportör Jens Anthonisen i Grenå som ensam ägare och fick då Grenå som hemort och H V Hansen som befälhavare. 1920 är sista året som fartyget finns i den danska skeppslistan. Hon nämns då som Lilly ex. Henni ex. Laura ex. Johanne Christine.

Anthonisen sålde fartyget till Sverige för 17 200 kronor i Aarhus den 27 februari 1920. Hon mättes den 11 och 16 mars till 41,90 brt och 33,34 nrt. I registreringscertifikat den 20 mars framgår att Karl Oskar Andersson i Skärhamn var ensam ägare till Lilly. Hans bror, Axel Ivar Andersson, var befälhavare. Oskar var född den 9 juli 1878 som son till Anders Kristiansson och Julia Charlotta Berntsdotter. De var födda i Skärhamn 1852 och i Stora Sibräcka 1859. Oskar var gift första gången med Johanna Kristiansdotter som var född i Kuballe Västergård den 13 januari 1876 och andra gången med Anna Pettersdotter som var född i Skärhamn den 13 februari 1888. De bodde på Djurgårdsvägen 5. Axel Ivar Andersson var född den 11 oktober 1895. Han gifte sig med Albina Andersson som var född i Höganäs den 1 mars 1902. De bosatte sig i Höganäs.

I 1923 års skeppslista finns Lilly upptagen som galeas, byggd i Haderslev 1867 och med motor på 20 hk. Mättal och dimensioner redovisas där med 41,84 brt, 39,62 brt under däck, 31,86 nrt, 17,68 längd, 4,83 bredd och 1,98 djup. Det framgår även att fartyget hade drivits och reparerats 1919. 1928 överfördes Lilly till ett partrederi med Oskar Andersson som huvudredare och hälftenägare. Hans bror, Axel Ivar Andersson, var fortfarande befälhavare och ägde den andra halva delen. I certifikat den 27 oktober betecknas Lilly som motorgaleas. Det finns en overifierad uppgift att Lillys lastförmåga var cirka 80 tdw.

Bröderna sålde Lilly den 1 maj 1931 för 6 250 kronor till ett partrederi i Nätebäcken med 2 delägare.  Nätebäcken ligger i Brandstorps socken vid Vättern. Jerker Lindström var huvudredare och Paul Frithiof Robert Larsson var befälhavare. De hade var sin hälft i fartyget som fick behålla Skärhamn som hemort. I 1933 års skeppslista har motorstyrkan uppgraderats till 25 hk. Anmälan om byte av hemort till Brandstorp gjordes den 20 november 1934. Den 5 mars 1935 såldes Lilly för 6 000 kronor till ett partrederi på Öland med Martin Bertil Johansson i Ås Degerhamn som huvudredare och hälftenägare. Den andra hälften ägdes av fartygets befälhavare David Evert Gerhard Palmberg i Degerhamn. Martin Johansson sålde sin del den 22 december 1936 för 4 300 kronor till Hilmer Helge Egbert Palmborg som var bror till befälhavaren. I anmälan den 18 januari 1937 meddelas att Hilmer Helge Egbert Palmborg övertagit rollen som huvudredare. Han blev den 20 april 1937 befälhavare fram till den 22 juni 1938 då Evert Palmberg åter tillträdde.

Lilly var hemmahörande i Skärhamn mellan åren 1920 och 1931 men hade kvar Skärhamn som hemort till 1934. Bilden kommer från Ölands järnvägar och skutor.

Under hans befäl och med två mans besättning var Lilly på resa från Kivik till Karlshamn med last av sockerbetor den 11 november 1940. När fartyget vid 10-tiden på förmiddagen befann sig ca 12 distansminuter NO 1/2 O om Kiviks hamn, under sydostlig kuling med regntjocka, sprang hon läck och övergavs av sin besättning. Hon hade gått från hamn i vackert väder med laber sydlig vind. Vid 8-tiden gick vinden åt sydost med kuling, regntjocka och hög sjö. Fartyget hade motorn igång och förde revat storsegel, stagfock, klyvare och mesan.

Klockan 8.30 såg man att vatten trängt in. Trots att man då satte igång hand och maskinpump fortsatte vattnet att hastigt stiga. Mesan bärgades för att minska pressen och livbåten gjordes klar för sjösättning. Vattnet fortsatte stiga så att motorn stannade. Lilly fick svår slagsida på grund av överspolning och då risk för kantring förelåg beslöts att överge fartyget. Livbåten firades och besättningen tog sig till den i närheten liggande m/s Fride av Lörby där de blev omhändertagna klockan 10. Fride måste därefter på grund av den hårda vinden och hög sjö söka nödhamn i Sölvesborg. Fartygets papper och besättningens tillhörigheter förlorades. I 1937 års skeppslista var Lilly införd till 44,69 brt, 28,41 nrt och med motor på 25 hk.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Bröderna Larssons skutor, Ölands järnvägar och skutor, Tjörns båtar, Slaegt & Data – Dis Danmark, Danmarks Skibsliste 1899 – 1920, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Folk och hus i Skärhamn.

Lilly                                                                                                                                  Registreringsnummer 4460

Lilly byggdes i Grimsby England 1886 som seglande trålare. Det finns inga uppgifter om henne förrän hon år 1905 köptes till Sverige från dåvarande ägarna i Tyskland. När hon kom till Tyskland är för närvarande okänt. Den 29 juni 1905 sålde Heinrich Jacob Wüpper i Altona, genom ombudet skeppsmäklare Heinecke & Co Harburg Hamburg, fartyget för 9700 tyska mark till Charles Pontus Stranne på Smögen. Det finns även en uppgift att Evert Jansson på Smögen var delägare vid köpet.

Interrimscertifikat för resan till Sverige genom Kaiser Wilhelms kanal utfärdades den 30 juni. Man hade då, enligt uppgift, med sig en last av 978 säckar salt till Hansson & Möring i Göteborg. Den 14 juli utfärdades mätbrev vid Göteborgs Tullkammare med 84,60 brt och 70,34 nrt. Samma dag anmäldes fartyget för registrering under namnet Lilly. Vid köpet var hennes namn Mathilde. Namnändring beviljades den 25 juli, samtidigt som Charles Pontus Stranne registrerades som huvudredare och Josef Henry Stranne som befälhavare. Fartygets hemort var Smögen.

Meddelande ingavs till Kommerskollegium den 28 mars 1908 att Lilly genom köp, utan upprättat köpebrev, övergått från Charles Stranne till Henry Stranne med Smögen som bibehållen hemort. Han var ensam ägare och själv befälhavare. I 1908 års skeppslista är Lillys mättal och dimensioner upptagna till 84,60 brt, 77,63 brt under däck, 70,34 nrt, 22,84 längd, 5,86 bredd, 2,90 djup och 3,6 meters djupgående. Vid ommätning den 29 maj 1909 vid Uddevalla Tullkammare mättes hon till 79,44 brt och 64,57 nrt.

Hon såldes utan köpebrev den 12 november 1909 till ett partrederi på Gullholmen med 2 bröder som delägare. Dessa var Albin Stefanus Samuelsson och Anders Edvin Samuelsson. De hade lika stora andelar. Anders Edvin var huvudredare och Albin befälhavare. Fartygets hemort blev Gullholmen. Den 6 april 1912 ommättes fartyget vid Lysekils Tullkammare till 77,63 brt och 56,30 nrt. Den 30 juni 1916 ommättes Lilly vid Ystad Tullkammare till 77,63 brt och 59,47 nrt, vilket inskrivits i skeppslistan 1917. Där framgår även att fartyget har drivits 1909.

Den 8 november 1918 sålde Anders Edvin sin del i fartyget till brodern för 10 000 kronor. Albin blev då ensam ägare till Lilly som fick behålla Gullholmen som hemort. 1920 blev hon förbyggd vid Hälleviksstrands Varv. Arbetet påbörjades den 9 november och under vintern lade man ner 7 230 arbetstimmar. Räkningen slutade på 19 400 kronor. Efter förbyggningen blev hon ommätt vid Lysekils Tullkammare den 1 juli 1921 till 82,05 brt och 69,60 nrt. Den 22 november 1922 var installation av motor på 25 hk klar och på samma datum ommättes hon vid Marstrands Tullkammare till 82,05 brt och 62,38 nrt. I skeppslistan för 1923 redovisas dessa mättal och 78,58 brt under däck. Dessutom redovisas nya dimensioner med 23,50 längd, 5,90 bredd och 2,92 djup. Där framgår även att Lilly drivits och reparerats 1921.

Anders Edvin köpte tillbaka sin tidigare hälft i fartyget av brodern Albin den 20 februari 1925 för 5 000 kronor. Han blev då huvudredare och brodern Albin befälhavare. Ingen ändring av hemort gjordes. Den 16 februari 1934 sålde Anders Edvin sin hälft i fartyget för 4 000 kronor till John Wilhelm Gustafsson på Gullholmen. Albin fortsatte som befälhavare och John Wilhelm blev ny huvudredare.

Bilden visar Lilly, närmast kameran, i Skärhamns hamn under kriget. Hon hade Skärhamn som hemort från 1938 till 1946. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

Bröderna Åke och Torsten Andersson i Skärhamn köpte kuttern med lika andelar den 17 januari 1938 för 16 000 kronor. Huvudredare blev en tredje bror, Alf Andersson. Åke blev befälhavare och hemorten ändrades till Skärhamn. Den 19 maj året därpå ommättes Lilly vid Göteborgs Tullbevakningsinspektion till 88,0 brt och 63,29 nrt. Den 18 april 1942 blev Torsten befälhavare med ett skepparbrev av första klass som han under den gångna vintern förvärvat på kurs i Skärhamn. Den 10 mars 1943 blev Alf befälhavare och den 5 mars 1945 blev Torsten befälhavare fram till försäljningen året därpå.

Bröderna var söner till Axel Edvard Andersson och Alma Josefina Olausdotter vilka var födda i Skärhamn 1878 och 1880. Åke Andersson var född den 12 mars 1908 och ogift. Torsten var född den 9 februari 1910 och gift med Aina Maria Olausson som var född i Södra Bäck den 15 september 1919. De bodde på Hamngatan 24. Alf var född den 25 september 1904. Han gifte sig med Sylvia Elisabeth Andersson som var född i Skärhamn den 6 oktober 1906. De bosatte sig på Postvägen 32.

Bröderna sålde kuttern för 18 000 kronor den 23 april 1946 till Arne Konstantin Johansson på Styrsö. Han var själv befälhavare. Den 21 augusti 1947, på resa från Polen till Norge, sprang Lilly läck och sjönk vid Bornholm. I Bohusläns Allmänna Sjöförsäkringsförening i Lysekil var hon försäkrad för 19 500 kronor. Hon avfördes från registret den 29 mars 1949 som förolyckad. Det finns uppgifter om att Lilly försetts med motor på 50 hk från Säffle.

Vid den efterföljande sjöförklaringen noterades att Lilly var byggd 1886 av trä, att hon mätte 86 brt, var registrerad med nummer 4460 och hade Styrsö som hemort. Befälhavare var Arne Konstantin Johansson och hon hade två mans besättning. Lilly var på resa från Ustka i Polen till Borgestad nära Skien i Norge med last av Chamotte. Förlisningen inträffade den 21 augusti 1947 klockan 20 på kvällen 23 nautiska mil SSV om Dueodde, Bornholms sydliga udde, i NNO kuling med grov överbrytande sjö och mulet väder.

Den 20 augusti klockan 18 avgick motorgaleasen Lilly med last av 135 ton Chamotte från Ustka i Polen destinerad till Borgestad. Vid fartygets avgång från lastningshamnen uppgavs det ha varit utan läckor och framfördes för såväl motor som segel på kursen NNV 1/2 V. Två män och en pojke befann sig ombord. Resan fortskred utan att något anmärkningsvärt inträffade till påföljande dag, då den labra nordostliga vinden vid 4 tiden kantrade över till NNO och ökade i styrka. Sjön började så småningom bli grövre, varjämte överspolning alltmera gjorde sig gällande. Vid en pejling av lastrummet konstaterades att fartyget börjat läcka, men kunde med maskinpumpen hållas i det närmaste läns. Omkring klockan 6 ökade läckan på grund av fartygets slingringar i den nu grova sjön, varför däckspumpen måste igångsättas för hand. Befälhavaren beslöt därför vid 7 tiden att lägga skutan bi med minskad fart, för att därigenom minska överspolningen. Fartyget hade då tillryggalagt 50 nautiska mil på loggen sedan man lämnat avgångshamnen. Under förmiddagens lopp ökade, trots alla ansträngningar, det inströmmande vattnet i sådan grad att motorn klockan 11.07 stoppade. En stund senare beslöt man vid hållet skeppsråd att söka nå Swinemünde som nödhamn. Kursen ändrades därför till SSV under fortsatt pumpande. Klockan 19 hade vattnet inombords stigit så mycket att fara förelåg för att fartyget skulle sjunka. Man lät därför klargöra och sjösätta livbåten, i vilken besättningen kl 20 övergav det nu till synes sjunkande fartyget. Efter mörkrets inbrott försvann detta ur sikte. Påföljande dag klockan 12 bärgades de skeppsbrutna av Svenska motorseglaren Florense som var på väg till Helsingborg. Den 26 augusti anlände fartyget till Kopparverkshamnen, där Lillys besättning landsattes.

Orsaken till olyckan i den mån den kan med ledning av sjöförklaringens innehåll bedömas: En tung last i ett över 60 år gammalt träfartyg, och ogynnsamma väderförhållanden, tycks till största delen ha varit vållande till olyckan. Det förefaller dock som om befälhavarens påstående i rapporten om sjöolycka, att fartyget vid avgången från lastningshamnen skulle ha varit i fullt bemannat skick, inte håller streck. Sjölagen säger bland annat följande. Fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt och må i intet fall för resa, som under vanliga förhållanden kräver mer än 12 timmars oavbruten gång eller annars är sådan, att skeppstjänsten måste indelas i skift, fartyget ha mindre däcksbesättning än som jämte befälet är i vardera av två vakter tillräcklig för skeppstjänsten å däck, medan fartyget är igång. Ett fartyg av Lillys storleksordning borde därför i Östersjöfart ha haft minst 4 man ombord. Vid olycksresans anträdande hade fartyget, skepparen frånräknad, en besättning bestående av en s.k. bästeman (50 år gammal, obehörig och utan skepparbrev av andra klass) och en obefaren pojke på 16 år. Enligt min åsikt kan inte fartyget ha varit i sjövärdigt skick med en sådan fåtalig och undermålig besättning ombord. I detta sammanhang bör nämnas, att befälhavaren förutom sitt skepparbrev av andra klass, den 10 juni 1939 erhållit Kommerskollegiums tillstånd att tills vidare, utan hinder av bestämmelserna i par 4 och 5 i befälsförordningen, vara anställd som befälhavare å sådant segelfartyg med hjälpmaskin, vars bruttodräktighet inte överstiger 100 ton i fart i svenskt farvatten och i Östersjöfart.

Ex officio Bo Bergström    

Källor: Kutterepoken, Tjörns båtar, Åke Arvidsson Skärhamn - 61 år som municipalsamhälle 1898 – 1959, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925 och 1927, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Lina                                                                                                                                   Registreringsnummer 4891

Galeasen Lina var byggd på klink i ek 1908 av Johannes Mattsson i Äng på Orust för Anders Johan Berntsson i Skärhamn (kallad Buråsen). Bilattesten var daterad den 18 juli. I 1908 års skeppslista upptas Lina som byggd i ek i Ängås Orust. Hennes mättal och dimensioner framgår med 36,51 brt, 36,23 brt under däck, 28,29 nrt, 14,81 längd, 6,10 bredd och 2,05 djup. Lina fick certifikat den 29 juli. Av detta framgår att Anders Johan var ensam ägare och själv befälhavare. Han var född i Åkervik den 12 september 1868 och son till Bernt Kristiansson och Johanna Jonasdotter. De var födda i Kurlanda1842 och i Knarreviken 1832. Han var gift med Magdalena Andreasdotter som var född den 10 juli 1863 i Burås Bö Östergård Klövedal. De bodde på Djurgårdsvägen 8 i Skärhamn.    

Den 13 juli 1912 blev Axel Bernhard Johansson befälhavare. Han var född i Säby Sörgård den 26 december 1888 men familjen blev sedan bosatt på Tvärgatan 1 i Skärhamn. Hans föräldrar var Johan Andersson och Inger Kristina Andersdotter. Dessa var födda i Säby 1859 och i Nötsäter 1853. Axel gifte sig med Hulda Charlotta Johansdotter som var född i Berga Valla den 11 januari 1894. De bodde först på Storgatan 1 men flyttade senare till Tvärgatan 1. Axel kallades Farson i Skärhamn. Den 28 mars 1914 var Anders Johan tillbaka som befälhavare. Av certifikat framgår att han fortfarande var ensam ägare och själv befälhavare.

Efter nästan 8 år sålde han Lina till Fritz Olén Johansson på Hovenäset den 14 mars 1916. Även denne var ensam ägare och själv befälhavare. Certifikatet är utfärdat den 20 mars. Han anmälde den 24 maj 1917 att han installerat en 20 hk motor i fartyget. Skeppslistan för 1917 upplyser om att en P Johansson är befälhavare på Lina samt att hennes mättal och dimensioner är 38,47 brt, 37,02 brt under däck, 28,63 nrt, 14,81 längd, 6,10 bredd 2,09 djup och 3 meters djupgående. Hovenäset är hemort. 1923 finns F Johansson registrerad som befälhavare fram till 1931 då han ersatts med Fritz Olén Johansson fram till försäljningen 1933. Under tiden i Hovenäset genomgick mättalen smärre förändringar. 1923 blev nrt 26,94, 1929 finns nya mättal 41,79 brt och 30,18 nrt, 1931 39,67 brt, 37,02 brt under däck och 30,02 nrt.

Den 14 augusti 1933 såldes Lina för 5 000 kronor till Johan Mikael Hansson i Uddevalla som också blev hennes befälhavare med Uddevalla som hemort. Hansson var enligt certifikat 28 augusti ensam ägare och själv befälhavare. Han behöll fartyget i 10 år och sålde den 25 maj 1943 för 4 400 kronor till revisor James Benjamin Mollén i Göteborg. Han var ensam ägare. Som befälhavare på sitt fartyg anlitade han Johan Albert Martinsson från Hamburgsund. Mollén var född i Lysekil men bodde i Göteborg vilket också blev Linas hemort. I 1943 års skeppslista anges 70 tdw på 3 meters djupgående. När hon låg i Norge 1945 blev hon kvarhållen i en månad innan hon frisläpptes. Befälhavare och bästeman var då Evert Persson och Lars Berggren. De satt häktade men släpptes. Hon såldes samma år till Einar Hauan i Tönsberg för 7 100 kronor. Hennes vidare öden i Norge är okända.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson o Mörrum, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Dis- Norge - Slekt og data, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Linéa                                                                                                                                 Registreringsnummer 4625

Linéa byggdes i ek 1906 på Fredriksö Vaerft i Svendborg av Johannes Ring Andersen. Bilbrevet är daterat den 23 juli och den första mätningen gjordes den 8 augusti till 74,81 brt och 60,86 nrt. Beställare var ett partrederi i Bäckviken på Ven med 4 delägare och Olof Olsson som huvudredare och ägare till 1/4. Befälhavare utan ägande var Viktor Efraim Jönsson i Bäckviken. De övriga delägarna var Jöns Nilsson med 1/4, Peter Efraim Jönsson 1/4 och Einar Persson med 1/4. Samtliga var från Ven vilket också blev Lineas hemort. Registreringscertifikatet är daterat den 11 augusti 1906.

I skeppslistan 1908 redovisas fartygets mättal och dimensioner med 74,81 brt, 69,16 brt under däck, 60,86 nrt, 23,96 längd, 6,05 bredd, 2,22 djup och 2,5 meters djupgående. Från annan källa uppges att lastförmågan var 125 tdw. Den 4 februari 1911 anmäldes att Jöns Nilsson, den 3 februari, sålt sin andel till Viktor Efraim Jönsson för 4,200 kronor. Han blev huvudredare den 10 januari 1913.

Linéa såldes därefter för 55 000 kronor till ett partrederi i Råå med lotsförman Adolf Reinhold Råwall som huvudredare. Råvall hade 9/112 i fartyget och förutom honom fanns det 55 andra delägare. Anmälan om försäljningen till Råwall gjordes den 25 mars 1918. Dessförinnan hade en O Johansson från Ven blivit befälhavare den 11 februari. Motorskonaren Linéa tillhörde fortfarande den 7 juli 1926 Råwalls partrederi. I certifikat på nämnda datum nämns att motor på 40 hk blivit inmonterad samt att Oskar G Björk i Råå var fartygets befälhavare. Nya mättal efter motorinstallationen anges i skeppslistan för 1927 med 75,64 brt, 69,16 brt under däck och 56,38 nrt. Där upplyses också att hon blivit driven och reparerad 1926. Motorn som blivit inmonterad var en Ellwe-motor semidiesel på 40 hk vilket anmäldes den 6 juli.

Linéa såldes den 12 mars 1930 till ett partrederi i Nordvik på Tjörn för 25 000 kronor. Alfred Pettersson i Nordvik var huvudredare för rederiet som bestod av 3 delägare. De övriga 2 delägarna var Alfreds söner, Ragnar Pontus Pettersson och Gustav Allan Pettersson. De tre delägarna hade lika stora andelar. Ragnar var befälhavare. Anmälan om försäljningen gjordes samma dag.

Hon blev omriggad till galeas under 1936. Ny motor på 80 hk insattes 1938 och den 2 juli samma år anmäldes att Gustav Allan blivit huvudredare. Ungefär vid den tidpunkten är det troligt att Alfred Petterssons del i fartyget övergick till sönerna med 1/6 på vardera. Därefter ägdes Linéa av de två bröderna med hälften vardera. Ragnar sålde sina 3/6 den 28 mars 1940 till Karl Arvid Byron Karlsson och Agnes Charlotta Nilsson för 16 000 kronor. Agnes var född på Flatholmen och Byron i USA. I intyg från Skärhamn den 1 april 1940 styrks att fartyget blivit omtacklat till galeas. Av certifikat den 4 april 1940 framgår att motorgaleasen Linéa ägdes av Gustav Allan Pettersson i Nordvik med 3/6 och av fartygets befälhavare, Byron Karlsson på Flatholmen, med 3/6. Han delade ägandet av sin del med sin hustru, Agnes Karlsson.

Bilden föreställer den till galeas nedriggade danskbyggda skonerten Linéa. Hon hade Skärhamn som hemort mellan åren 1942 och 1956 och dessförinnan Nordvik från 1930. Bilden kommer från sjöfartsforumet Fallrepet.

Den 27 april 1940 anmäldes att Byron och Agnes Karlsson sålt sina 3/6 i Lilly för 1 000 kronor till Alfred Pettersson i Nordvik med 1/6 och hans son Ragnar med 2/6. Köpebrev och intyg är daterade samma dag. Dessa behöll fartyget tillsammans med Gustav Allan Pettersson, som fortfarande ägde 3/6, till 1942 då de sålde.

Linéa köptes den 28 april 1942 för 30 500 kronor av ett partrederi i Skärhamn med 2 delägare. Certifikat utfärdades den 2 maj. Huvudredare var Alfred Pettersson i Skärhamn. Hans söner Fritiof Ragnvald Pettersson och Karl Alban Isidor Pettersson var ägare med hälften vardera. Fritiof var befälhavare. Han blev huvudredare den 25 januari 1946 sedan fadern avlidit den 2 januari samma år. Alban avled den 2 november 1947. Som befälhavare anställdes då Bernt Axel Hjalmar Berntsson från Skärhamn den 19 april 1948 och Fritiof mönstrade istället som bästeman. Under tiden i Skärhamn deltog Linéa i sillfisket vid Island 1946 med beteckningen LL 449. Vilgot Karl Arne Alfredsson från Hamburgsund blev befälhavare den 11 februari 1952.

Alfred Pettersson var född i Utäng den 16 juli 1871. Hans föräldrar var Petter Berntsson och Britta Hansdotter. De var födda i Utäng 1842 och i Kroksdal 1841. Alfred var gift med Inger Johanna Pettersdotter som var född i Skärhamn den 17 december 1869. De bodde på Kroksdalsliden 14. Sönerna Fritiof och Alban var födda den 6 april 1905 och den 7 mars 1904. De var ogifta och bodde på Kroksdalsliden 14. Hjalmar Berntsson var född i Skärhamn den 23 februari 1919. Han var ogift och bodde på Kroksdalsliden 26 och senare i Göteborg. Hans föräldrar var Axel Evald Berntsson och Juliana (Julia) Bernhardina Jansson. De var födda i Utäng den 30 augusti 1892 och i Bö Berg den 9 augusti 1896 och bodde på Kroksdalsliden 26.   

Linéa såldes den 10 april 1956 för 36 500 kronor till ett partrederi, i Kappelshamn på norra Gotland, med Helge Anders Emanuel Sjögren som huvudredare och ägare av 1/3. Övriga delägare var hans 2 söner, Helge Gösta Sjögren och Folke Bror Anders Sjögren som också hade vardera 1/3 i Fartyget. Samtliga ägare var bosatta i Kappelshamn. De behöll skutan till den 1 april 1958 då de sålde till Klas Henry Henning Tidblom i Visby för 40 000 kronor. I certifikat den 23 november 1959 för motorgaleasen Linéa framgår att Tidblom var ensam ägare och själv befälhavare.

På resa från Norrköping till Visby den 7 augusti 1961, under befäl av Tidblom och med två mans besättning och last av superfosfat, sprang fartyget läck och sjönk i öppen sjö 30 distansminuter SO Fjällbådan i Östergötlands skärgård. Man hade avseglat från Norrköping samma dag med 130 ton superfosfat till Visby. Besättningen räddade sig i livbåten. Hon avfördes från registret samma år. Hon var i 1961 års skeppslista infört med 86 brt, 53 nrt, 125 tdw och med motor på 80 hk.    

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet. Folk och Hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka. 

  

Linudden                                                                                                   Registreringsnummer 7071

Linudden byggdes på Nyköpings varv 1923 som motorfartyg. Beställare var varvsägaren själv, Karl Olof Hjalmar Flach. Hon skulle användas för transport av gäster från Nyköping till hans dansbana på Linudden i Nyköpingsfjärden och hon kunde ta nästan 200 passagerare. Hon var byggd av ek och fur på järnspant. I skeppslistan 1925 anges hennes mättal och dimensioner till 64,69 brt, 45,58 brt under däck, 42,61 nrt, 21,83 längd, 4,96 bredd och 2 meter djup. Hennes hemort var Nyköping och redare var Karl Flach. Hennes maskinstyrka anges till 100 hk. Karl Flach var själv befälhavare på fartyget.

Linudden såldes 1936 till partrederiet för tremastskonaren Falken av Skärhamn vars huvudredare var Bertha Oskarsson. Hennes söner Oskar och Gustav var ägare till Falken. Tanken med köpet av Linudden var att byta ut motorn på 56 hk i Falken mot den betydligt starkare 2 cyl Bolindermotorn som fanns i Linudden och som uppgraderades till 120 hk. Personuppgifter om ägarna i Skärhamn finns under Falken 6271. Efter att motorn tagits ut såldes hon 1938 till Trafik AB Öckerö Skärgård som högg upp henne året därpå.

Källor: Tjörns båtar, Seniorbloggen från Sörmlands Museum, Länspumpen 3:1998 och 2:2003, Lars Johanssons sidor om bogserbåtar och isbrytare, Bränn-Ekeby Hembygdscirkel. Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Little Ethel                                                                                  Registreringsnummer 5434

Kuttern var byggd 1888 som seglande ketchriggad trålare hos Furner & Leaver i Grimsby för Joseph Dennis i New Clee Grimsby Lincolnshire. Hennes beteckning vid registreringen blev ON 94076. Hon mätte 68 ton och hennes dimensioner var 72,5 x 19 x 9,6 fot. Den 28 februari 1888 blev hon registrerad i Grimsby och fick då nummer GY 140. 1890 ägdes hon fortfarande av Joseph Dennis och i november 1896 såldes hon till James Cross i New Clee Grimsby Lincolnshire. I januari 1898 såldes hon till Arthur Henry Barber i Grimsby Lincolnshire. Den 30 mars 1899 avfördes Little Ethel från det Brittiska skeppsregistret som såld till Sverige samma år.


Den 13 mars 1899 såldes hon till Bernhard Hansson i Hälleviksstrand för 310 pund. Han var själv befälhavare och hemorten sattes till Hälleviksstrand. Den 11 november 1909 sålde han kuttern vidare till ett partrederi på Tjörnekalv för 12 000 kronor. Det var 3 delägare i kuttern med lika delar, Anders Johan Aronsson, Nils Albin Karlsson och Birger Amandus Axelsson. Alla tre var från Rönnäng eller Tjörnekalv.  Fartyget mättes vi Göteborgs Tullkammare den 17 oktober 1912 till 62,71 brt och 39,85 nrt. Anmälan för registrering gjordes den 20 mars 1913 och den 3 april registrerades hon med Anders Johan Aronsson som huvudredare och befälhavare och fartygets hemort Tjörnekalv. Den 28 april 1916 anmäldes Birger Amandus Axelsson från Tjörnekalv som befälhavare.

Little Ethel hade Skärhamn som hemort från 1917 till förlisningen 1928 och dessförinnan Nordvik från 1916. Bilden är från boken, Kutterepoken.

Little Ethel såldes den 29 november 1916 till ett partrederi i Nordvik på Tjörn för 14 000 kronor. Det var bröderna Janne Ossian Nilsson och Axel Bernhard Nilsson som hade hälften vardera i kuttern. Janne blev huvudredare och Axel Bernhard befälhavare. Fartygets hemort blev Nordvik. Den 10 september året därpå sålde bröderna kuttern för samma pris till Karl Ivar Andersson i Utäng. Han var både huvudredare och befälhavare för fartyget vars hemort ändrades till Skärhamn. Den 4 juli 1918 blev fartyget ommätt vid Lysekils Tullkammare till 62,71 brt och 49,04 nrt och den 20 maj 1919 vid Stockholms Tullkammare till 62,71 brt och 49,30 nrt. Ivar Andersson var född i Utäng den 14 maj 1894. Han var son till Anders Johan Berntsson och Inger Johanna Olsdotter. De var födda i Rävlanda 1854 och Kroksdal 1853. Han var gift med Klara Olivia Pettersdotter som var född i Kroksdal den 28 mars 1894. De bosatte sig på Kroksdalsliden 22. Ivar sålde kuttern inom Skärhamn 1920 för att istället bli delägare i den tyskbyggda Glückauf som blev namnändrad till Ethel.

Den 15 januari 1920 övertogs Little Ethel för 24 500 kronor av ett partrederi i Skärhamn med två delägare och Per Birger Bernhardsson som huvudredare och hälftenägare. Axel Ivar Pettersson var den andre delägaren och tillika fartygets befälhavare. Hemorten förblev Skärhamn. Den 29 november 1920 fanns motor på 25 hk installerad och på samma datum ommättes kuttern vid Marstrands Tullkammare till 65,10 brt och 47,65 nrt.

Per Bernhardsson (senare Olausson) var född i Skärhamn den 8 mars 1899. Han var son till Bernhard Olausson och Petronella Berntsdotter. De var födda i Valla 1862 och i Nötsäter 1861. Per var gift med Alice Frideborg Wikberg som var född på Tjörnekalv den 12 december 1907. De bodde senare på Ängvägen 5 i Skärhamn. Axel Ivar Pettersson var född i Stockevik den 23 september 1892. Hans föräldrar var Janne Adolf Andreasson och Inger Johanna Olausdotter. De var födda i Stockevik 1867 och i Skärhamn 1862. Axel Ivar var gift med Klara Pettersson som var född i Skärhamn den 18 mars 1896. De bodde senare i Göteborg.  

Den 26 januari 1925 uppdrog rederiet åt Petter Andersson Stockevik, Edvin Hagberg Stockevik, Karl Isberg Stockevik, Axel Bernhard Nilsson Nordvik, Adolf Hermansson Skärhamn och Bernhard Johansson Utäng att ”antingen under hand eller om antagligt anbud icke erhållits, på offentlig auktion, underteckna avhandling om försäljningen och kvittera köpeskillingen”. De gode männen som utsetts att sälja kuttern åt rederiet var samtliga från Tjörn.

Little Ethel blev såld till ett partrederi i Skärhamn för 9 000 kronor den 3 april. Partdelägarna var Karl Otto Augustsson och August Valfrid Olsson med hälften vardera. Valfrid Olsson var huvudredare och Otto Augustsson befälhavare. Som hemort behölls Skärhamn. Den 4 april ansöktes om att få registrera kuttern med namnet Frideborg. Detta blev inte beviljat och Little Ethel förblev kutterns namn under dess resterande tid. 1926 reparerades ruffar, lastrumsluckor och styrhytt och vid ommätning vid Marstrands Tullkammare den 6 mars 1926 registrerades 70,12 brt och 47,68 nrt. Den 10 november 1928 förliste fartyget efter kollision med ångaren Grim från Stockholm. Little Ethel avfördes från registret den 15 mars 1929 såsom förolyckad.

Otto Augustsson var född i Utäng den 11 januari 1891 och son till August Olsson och Matilda Kristiansdotter. Dessa var födda i Tolleby 1864 och i Södra Bäck 1863. Otto gifte sig med Alfrida Lovisa Martinsdotter som var född på Flatholmen den 12 juni 1892. De bodde på Idrottsvägen 6 i Skärhamn. Valfrid Olsson var född i Skärhamn den 20 juli 1907 och son till August Olsson och Augusta Mathilda Johannesdotter. Dessa var födda i Nordvik 1871 och i Utäng 1877. Valfrid gifte sig med Karin Ingeborg Hermansson som var född i Skärhamn den 14 februari 1907. De byggde hus på Storgatan 13.

Sjöförklaring efter olyckan hölls vid rådhusrätten i Lysekil den 19 november 1928. Vid denna framgick att Little Ethel var på resa från Rostock till Köpenhamn med last av råg, med 3 mans besättning i Öresunds södra del i sydvästlig frisk bris med god sikt. En mötande ångares topp-lanternor och röda sidolanterna observerades förut om styrbord på ganska långt avstånd. När fartygen en god stund senare kommit närmare varandra blev ångarens gröna lanterna synlig, men strax därpå kom åter den röda i sikte och omedelbart därpå sammanstötte fartygen. Då Little Ethel började att hastigt vattenfyllas hoppade besättningen i sjön, varifrån de blev upptagna av det andra fartyget, s/s Grim av Stockholm. Ångaren var skyldig att hålla undan för segelfartyget och var således den som förorsakade olyckan.  

Källor: Kutterepoken, Tjörns båtar, Brittisk skeppslista 1889 - 1899, Forumet Ship Nostalgia, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925 och 1927, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka. 

Lydia                                                                                                        Registreringsnummer 6674

Lydia var byggd 1901 som tremastad skonare i ek av skeppsbyggmästare Jens Julius Koefoed på Faxe Ladeplads i Faxe södra Själland för Jens Christensen Hansen. Hon registrerades den 9 april 1901 enligt bilbrev den 30 mars med namnet J A Kromann och Marstal som hemort. Hon redovisades i 1903 års skeppslista och senare till 185 brt, 158 nrt och 10,7 fot djup med Ramus Wulff Christensen som befälhavare.

Därefter var Hans Albert Hermansen Grube ägare till fartyget, eventuellt tillsammans med 5 andra delägare varav den ena skulle ha varit fartygets befälhavare Rasmus Albertsen. De övriga 4 var V Petersen, Georg Neukirch, L P M Nielsen och Maren Rasmusen. Grube står kvar i skeppslistorna som ägare till och med 1920. Det finns uppgifter om att han redan den 14 november 1918 sålde fartyget till Jens Berndt Svendsen i Ringsböllegaard Rödbyhavn och att denne var ensam ägare. 1919 uppges fartygets lastförmåga vara 275 tdw. Hon döptes om den 27 oktober 1920 till Grethe och fick det året Rödbyhavn som hemort.

Grethe såldes den 17 september 1921 till Frans Edward Möller i Skillinge för 23 000 danska kronor. Han var ensam ägare och själv befälhavare. Vid överlåtelsen blev hon omdöpt till Lydia och fick svenskt registreringscertifikat den 25 oktober. Möller sålde fartyget vidare för 28 000 kronor till ett partrederi i Viken i början av 1922. Partrederiet hade 28 delägare med tillsammans 60 andelar. I 1923 års skeppslista nämns Fritz John August von Ekensteen som befälhavare och en Erik Dalberg som huvudredare med Halmstad som hemort. Von Ekensteen var bland de större delägarna med 8/60. Mättal och dimensioner redovisas då till 189,20 brt, 175,47 brt under däck, 158,67 nrt, 33,35 längd, 8,0 bredd och 3,28 djup. Dessutom lämnas upplysning att hon drivits och reparerats 1920. Under 1923 bytte 5 st. andelar ägare. Bland dem var Oskar Teodor Lamberg köpare av 1/60. Han hade efter detta 4/60 i Lydia. Han blev sedan huvudredare och är som sådan nämnd i skeppslistan från 1925 med Viken som hemort. Där nämns också hennes djupgående till 3,6 meter och att hon blivit driven och reparerad under året. Bror Karl Andersson från Hälsingborg blev befälhavare den 26 november 1927 och avlöstes av Karl Nilsson från Lerberget den 24 maj 1928. Lydia blev det året även driven och reparerad. Den 23 april 1929 blev von Ekensteen åter befälhavare fram till den 21 november då Bernhard Svensson från Nyhamnsläge tog över i Nakskov Danmark.

Den 3 april 1930 blev Lydia inköpt på offentlig auktion i Viken för 7 300 kronor av Johan Alfred Karlsson i Brantevik. Lydia hade råkat ut för en sjöolycka och såldes i havererat skick. Ett partrederi med 22 delägare och 40 andelar var då redan bildat för inköpet. Johan Jönsson i Brantevik blev huvudredare med 2/40 och Johan Alfred Karlsson i Brantevik var befälhavare med 16/40. Hon blev reparerad från sina skador från sjöolyckan 1930 -1931.

Liggande i Landskrona den 19 december 1934 såldes Lydia för 17 500 kronor till Karl Erik Olausson i Skärhamn. Han var ensam ägare till fartyget vars hemort blev Skärhamn. Ommätning som motorskonare gjordes samma datum. I certifikat den 29 mars 1935 framgår att Karl Ragnar Alfredsson i Skärhamn var befälhavare och att Lydia var utrustad med motor på 150 hk. Erik Olausson var född i Skärhamn den 28 november 1900. Hans föräldrar var Karl Olausson och Elisabeth Johansdotter. De var födda i Skärhamn 1875 och i Skedet 1876. Erik var gift med Anni Paulina Elisabeth Pettersson som var född i Skärhamn den 6 november 1901. De bodde på Hamngatan 11. Karl Alfredsson var född på Magasinsgatan 7 i Skärhamn den 11 mars 1907. Hans föräldrar var Alfred Pettersson och Paulina Olofsdotter. De var födda i Åseby 1867 och i Kubbale 1877. Han gifte sig med Märta Kristina Karlsson som var född på Koholmen Klädesholmen den 15 augusti 1906. De bosatte sig i Göteborg och senare på Klädesholmen.

Lydia hade Skärhamn som hemort mellan åren 1934 och 1944. Bilden är från boken Skutminnen - Sterner Johannesson berättar.

Gustav Valdemar Karlsson tillträdde som befälhavare den 19 februari 1937. Han var född i Skärhamn den 14 februari 1909 och bodde på Djurgårdsvägen 2. Han var son till Karl Olsson och Anna Kristina Andersdotter. De var födda i Skärhamn 1867 och i Säby 1868. Gustav var gift med Astrid Wilhelmina Niklasson som var född i Skärhamn den 25 november 1914. Karl Alfredsson var tillbaka som befälhavare den 3 juni 1937 men avlöstes av Gustav Karlsson den 13 november i Malmö. Sten Edvard Isaksson från Väddö i Norra Roslagen tillträdde som befälhavare den 19 mars 1938. Den 31 oktober 1939 visar certifikat att man bildat partrederi med 2 delägare. Erik hade 99 andelar och hans far, Karl Olausson, 1 andel som han köpt av sonen för 500 kronor. Erik Olausson var befälhavare från den 9 januari 1940 till den 27 april då Gustav Karlsson tog över igen. Albert Sterner Johannesson blev befälhavare den 8 april 1941. Han hade varit på Lydia några år tidigare som lättmatros. Han var född i Skärhamn den 20 januari 1920 som son till Karl Albert Johannesson och Agda Maria Pettersdotter på Hamngatan 40. De var födda i Utäng 1882 och i Tjärna 1885. Sterner gifte sig med Inga Greta från Grundsund som var född den 4 april 1923. De bosatte sig i Grundsund.

Erik Olausson deltog i kursen för förste skepparexamen i Skärhamn vintern 1941 – 1942 och fick då behörighet att själv vara befälhavare på Lydia. Den 25 april 1942 blev han befälhavare fram till försäljningen två år senare. I november 1942 fick Lydia, på resa till Stockholm med spannmål i hårt väder, fockmasten avbruten när man gick för segel. Lydia lade sig tvärs sjön och slingrade svårt i den grova sjön. Man fick igång motorn och kunde länsa undan. När gryningen kom upptäcktes att även skanskappen var borta och ett smörjfat fastnat i öppningen och på så vis hindrat vattnet att strömma in i skansen. Utan oljefatet skulle troligen Lydia ha sänkts den gången.

Karl Olausson var född i Tubberöd den 29 oktober 1875. Hans var son till Olaus Kristiansson och Inger Kristina Jonasdotter. De var födda i Nordvik 1831 och i Utäng 1836. Karl var gift med Elisabeth Johannesdotter från skedet som var född den 27 mars 1876. De bodde på Magasinsgatan 6.

Ett partrederi i Oskarshamn blev nästa ägare till Lydia. Köpebrev på 75 000 kronor undertecknades den 11 april 1944. I certifikatet den 18 april framgår att det var 8 ägare som tillsammans hade 75 andelar i rederiet. Störste ägaren i fartyget och huvudredare var Karl Otto Knut Svensson i Oskarshamn med 40/75. Befälhavaren Axel Leonard Johnsson hade 5/75. Han var bosatt i Oskarshamn. Axel Johan Verner Johansson från Karlshamn tillträdde som ny befälhavare i Oskarshamn den 13 juni samma år.

Lydia kolliderade den 5 augusti 1944 med ett mudderverk i Odermünde vid Stettin i Polen och fick även den gången riggskador. Den 29 och 30 augusti samma år fick hon i Stettin, vid ett flyganfall, 4 bomber innanför relingen med eld i lasten som följd. Den 2 september, under gång i bojrännan Stettin – Kolberg, utbröt eld i maskinrummet med brandskador som följd. Den 21 februari 1945 anmäldes att Karl Otto Svensson i Oskarshamn, den 29 december 1944, utökat sitt ägande i fartyget med ytterligare 7/75 för 7 000 kronor. Sven August Torsten Svensson blev ny befälhavare den 10 oktober 1945 fram till försäljningen året därpå.

Efter kriget var det stor efterfrågan på tonnage. Lydia kunde därför säljas för 100 000 kronor den 11 november 1946 till Rederi AB Freja i Jönköping. Befälhavare blev Erik Rye Hulander i Lidköping. Bolagets styrelse utgjordes av Karl Torsten Fredrik Jung, Anders Granberg samt Filip Nikolaus Wilkström, alla från Jönköping. Den 18 augusti 1948 blev Per Vilhelm Brandt från Kalmar ny befälhavare när Lydia låg i Sundsvall. Han avlöstes i Nynäshamn den 16 april året därpå av Alfred Andersson från Brantevik. När Lydia såldes av Rederi AB Freja år 1951 var prisbilden en annan. Vid köpebrevets undertecknande den 12 juli fick man 33 500 kronor för fartyget. Den 13 juli ansöktes om interrimscertifikat för 3 månader och i certifikat den 26 oktober framgår att Rederi AB Lydia, f.d. Serifoto AB, var ägare till fartyget. Befälhavare var Bertil Julius Österman. Bolagets styrelse utgjordes av Gustav Sture Andersson från Lidingö och Märta Anna Kristina Johnsson från Stockholm.

Året därpå undertecknades köpebrev den 18 juni för försäljning av Lydia för 29 000 kronor. Partrederiet Karl Anders Eneström i Göteborg var köpare och ägare enligt certifikat den 28 februari 1953. I en skrivelse till hamnmästaren i Råå den 6 juni 1954 meddelade Eneström att fartyget sålts till Sigvard Karlsson på Källö-Knippla för upphuggning. Den 15 november intygade Karlsson att Lydia blivit upphuggen. Efter att han rensat skrovet på allt som var av värde sänktes hon för att tjäna som vågbrytare vid Vallda på Onsalahalvön i Halland. Lydia blev avförd från registret den 15 december 1954.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Branteviks Maritima Museum, Skutminnen - Sterner Johannesson berättar, Tjörns båtar, Danmarks Skibsliste 1903 – 1922, Jörgen Markussen – Vaerfter-skibsbyggerier-skibsbyggere, Folketelling Svendborg amt – Aerö herred – Marstal handelsplats 1880, Danish Family Search, Åke Arvidsson - Skärhamn 61 år som municipalsamhälle 1898 – 1959, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931,1933 och 1935, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Lärkan                                                                                                                                             Registreringsnummer 5621

Galeasen Lärkan var byggd i ek och fur av skeppsbyggmästare Selmer Niklas Olsson vid Allmags skeppsvarv på Stillingsön Orust 1914 för Johannes Korneliusson på Donsö. Hon mättes den 16 juni till 51,82 brt och 38,37 nrt och i bilattesten från den 20 juni intygade kvartersman Ivar Axelsson och timmerman Johan Larsson att fartyget byggts under 1914 efter mottagen beställning vid Allmags skeppsvarv. Lärkan registrerades den 11 juli och av certi-fikatet framgår att Johannes Korneliusson på Donsö var ensam ägare av Lärkan och själv befälhavare.

Hon såldes i oktober 1916 till ett partrederi i Toftenäs Skärhamn med 3 bröder som delägare och med Ivar Artur Johansson som huvudredare, och Skärhamn som hemort. Hans bröder och medredare var Olof Bernhard Johansson och Karl Albin Johansson. De hade 1/3 vardera i Lärkan som stod under befäl av Olof Bernhard. Certifikat var upprättat den 8 oktober och köpebrev på 22 500 kronor den 9 oktober. Efter insättning av en 25 hk Säffle motor mättes Lärkan den 12 maj 1917 till 52,02 brt och 36,88 nrt. I 1917 års skeppslista upptas, förutom dessa två tal, 50,67 brt under däck, 18,26 längd, 6,26 bredd, 2,10 djup och 2,6 meters djup-gående. Motorstyrkan anges i skeppslistan till 20 hk men 1923 till 25 hk.

Olof Bernhard Johansson sålde sin del i Lärkan till sina bröder den 7 januari 1924 för 6 000 kronor så att dessa därefter var ägare till 1/2 vardera. På samma datum blev Ivar Johansson befälhavare. Under de därefter följande årens skeppslistor ökade Lärkans mättal till 55,12 brt år 1927 och 57,0 brt år 1931. Man kan misstänka att den första styrhytten blev uppförd då. Karl Albin Johansson sålde sin hälft till Ivar Johansson den 3 mars 1933 för 3 750 kronor. Anmälan inlämnades samma dag och i det därpå följande certifikatet den 7 mars framgår att motorgaleasen Lärkan tillhör Ivar Johansson i Skärhamn, ensam ägare och själv befälhavare. Brödernas föräldrar var Johan Berntsson och Albertina Olsdotter som brukade Toftenäs 1:16. De var födda i Toftenäs 1851 och i Åseby 1856. Olof Bernhard var född den 2 juni 1884. Han gifte sig med Selma Justina Andreasson som var född i Köleröd Klövedal den 27 juni 1894. De flyttade till Göteborg. Karl Albin var född den 25 augusti 1886. Han gifte sig med Hilma Maria Berntsdotter som var född i Grinneröd den 14 september 1889. De bodde i Tubberöd. Ivar var född den 9 augusti 1894 och ogift. Han övertog gården efter föräldrarna. När han sålde Lärkan 1935 gick han iland för gott och blev jordbrukare istället. Han sålde fartyget den 21 januari 1935 för 11 700 kronor. Köpare var ett partrederi med 2 delägare. Johan Johansson i Hamburgsund med sin hustru Anna Johansson övertog Lärkan med 9/10 och 1/10. Han var själv befälhavare. Certifikat utfärdades den 14 februari.

Bilden föreställer galeasen Lärkan som hade Skärhamn som hemort från 1916 till 1935. Bilden kommer från Sjöhistoriska museet.

Hon övertogs den 18 mars året därpå för 15 000 kronor av Johan Fredrik Johansson på Kållandsö som ensam ägare och själv befälhavare. Den 21 januari 1939 bildades nytt partrederi för Lärkan. Johan Fredrik överlät då 1/3 i fartyget för 6 000 kronor till en ny delägare och behöll 2/3 själv. Samma år installerades ny motor på 50 hk. Av certifikatet den 13 februari framgår att fyrvaktaren Anders Gustavsson på Lurö var den nye delägaren.

Den 17 februari 1943 utökades antal delägare i rederiet genom att Johan Fredriks bror, Erik Olof Johansson på Kållandsö, blev ny delägare. Han köpte in sig i Lärkan genom att från sin bror överta 1/3 i Fartyget för 6 500 kronor. Johan Fredrik sålde samtidigt 1/3 till Josef Bernhard Gustavsson i Lidköping för samma pris. Enligt anmälan samma dag fortsatte verksamheten med Johan Fredrik som befälhavare och Erik Olof Johansson som huvudredare. Josef Bernhard Gustavsson sålde sin del den 25 juni 1943 till de andra delägarna med hälften till varje för 3 250 kronor per del. I anmälan samma dag meddelades att fartyget tillhör Erik Olof Johansson och Anders Gustavsson med hälften vardera. Fram till försäljningen 1946 var befälhavarna på Lärkan därefter, den 5 juli 1943 J W Olsson i Råbäck, den 10 mars 1944 S G Berggren på Kållandsö och den 21 juni 1944 O E Johansson i Otterstad.

Genom köpebrev den 16 december 1946 blev Lärkan såld för 30 000 kronor till ett partrederi i Drag, Kalmar kommun med Drag som hemort. Yngve Valdemar Eugen Ekeroth var huvudredare och befälhavare och ägare till 2/3. Bengt Alexander Andersson från Kalmar var ägare till 1/3. Man gjorde ett misslyckat försök att döpa om fartyget till Tärnö den 16 december 1946. Från den 7 februari 1948 var Ekeroth ensam ägare till Lärkan sedan han köpt ut sin medredare för 10 000 kronor. Bernt Anker Sixten Ekeroth avlöste som befälhavare från den 1 september 1948 till den 16 oktober. Han var bror till Yngve Valdemar Eugen. Evert Antonius Kristian Ekeroth från Mönsterås blev befälhavare den 3 december 1949. Också han var bror till redaren.  

Ekeroth sålde motorgaleasen Lärkan den 20 februari 1951 för 20 000 kronor till ett partrederi i Rågårdsvik på Orust. Johanna Sofia Olsson och hennes man, Simon Oskar Olsson, köpte fartyget med hälften vardera. De sålde vidare till ett partrederi i Lidköping den 26 april 1955 med Lisa Maria Johansson och hennes man, Erik Olof Johansson, som ägare med hälften vardera. Köpeskillingen uppgick till 15 500 kronor och Lärkan fick nu Lidköping som hemort med Lisa Maria som huvudredare och Erik Olof som befälhavare.

Hemort Göteborg fick Lärkan när hon den 11 oktober 1958, för 9 000 kronor, såldes till Karl Wilford Walerius Fougstedt. I certifikat från den 25 oktober framgår att han var ensam ägare och att fartygets befälhavare var Leif Sonny Andreasson i Kleva Orust. Lärkan såldes därefter den 2 maj 1959 till ett partrederi i Vänersborg för 2 800 kronor. I certifikat från den 1 juni benämndes hon som motorgaleasen Eufrosine. Hon tillhörde då Karl Rickard Pettersson i Vänersborg och Waldemar Karlsson i Hallstad Östergötland till lika delar, med Pettersson som befälhavare. I certifikat den 30 oktober samma år framgår att hon tillhörde Alf Torge och Ernst Axel Verner Appelquist i Gravarne till lika delar, med Torge som huvudredare och Appelquist befälhavare. Enligt intyg hade de köpt fartyget före den 26 september för 6 000 kronor.

Köpebrev från den 31 maj 1960 visar att hon sålts för 7 000 kronor. I anmälan den 29 juni samma år meddelas att ”fartyget skall avregistreras då det ligger upplagt och ej skall användas i fraktfart”. I ny anmälan den 29 december meddelas att hon tillhör Astrid Märta Gustava Grönberg i Karlskoga och har Fjällbacka som hemort. Eufrosine kom senare att användas som kafé i Fjällbacka. Den 23 augusti 1971 anmäldes att fartyget numera är vrak. Hon avfördes samma år som förstörd. I 1958 års skeppslista var hon införd med 58,19 brt, 38,30 nrt, 95 tdw och med motor på 50 hk.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Segla för Tjörn sidan 26, Sjöhistoriska museet, Oxelösundsarkivet – Mulle samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.