Hamnfjord - 8438 - IMO 5141407

Byggd av stål 1905 i Vlaardingen av J.S. Figée Jr som segellogger utan motor med namnet Sirius A.E.60. Hon byggdes för drivgarnsfiske för Heringsfischerei Dollart AG i Emden. Mättal och dimensioner var 94,67 brutto, 75,19 netto och 24,13 x 6,51 x 2,88. Vid fiske i Nordsjön under WW1, under befäl av Jann Saathoff, blev hon på eftermiddagen den 5 augusti 1914 tagen i beslag av den brittiska kryssaren Birmingham och bogserad ca 60 sjömil österut. Under den kommande natten kom order om hennes frisläppande. Detta var dock förenat med att hon skulle inställa sig i Norge där hon skulle hållas kvar. Vad som sedan hände är inte känt.

Det man vet om henne efter händelsen under kriget 1914 är att hon blev förbyggd och fick motor år 1928. Hon ägdes då fortfarande av Heringsfischerei Dollart AG i Emden. Motorn som monterades var en 2-takts 2-cylindrig motor av märke Bergedorff Hanseatische Motorengesellschaft på 120 eff.hkr från 1915. Vid mätningen efter förbyggningen och motorinstallationen blev mättal och dimensioner 102 brutto, 51 netto och 24,04 x 6,50 x 2,82. Efter förlängning 1934 fick hon vid mätning i april månad samma år istället 115 brutto, 60 netto och 26,64  x 6,49 x 2,83. Förlängningen som gjordes ökade även längden enligt Lloyds register från 78.9 fot till 87.4 fot. Det är ungefär samma resultat som i meterangivelserna ovan, 2,6 meter. I registret är samma ägare uppgiven t.o.m. 1939.

 

Den 4 maj 1939 skrevs köpebrev i Bremen då Sirius såldes till Edshultshall. Hon mättes i Sverige den 24 februari 1940 efter ombyggnad i Marstrand till fraktare. Man byggde då en extra trall i lastrummet för att minska djupet och hålla brt under 100. Hennes mättal och dimensioner angavs då till 97,71 brutto och 67,13 netto samt 27,51 x 6,51 x 2,16 med ett djupgående på 3,1 meter. I registreringscertifikatet den 6 juli för motorgaleasen Sirius framgår att hon ägs av partrederiet skeppare Oskar Mauritz Nilsson med Edshultshall som hemort. Det var far och två söner från Edshultshall som var delägare i partrederiet med 1/3 vardera. Sönerna var Nils Bernhard Henry Nilsson och John Reinhold Nilsson. Den 2 oktober 1940 fick hon nytt certifikat med samma ägare. Där anges även hennes distriktsnummer för fiske som LL 142. Under tiden i Edshultshall alternerade sysslan som befälhavare mellan far och sonen Johan Reinhold. Man satte 1943 in en ny Bolinder motor på 120 hk och i samband härmed blev Sirius ommätt till 99,64 brutto och 62.88 netto.

 

Den 27 februari 1945 såldes hon till Karl Erik Olausson i Skärhamn för 75000 kronor. Av certifikat den 1 mars 1945 framgår att Sirius blivit motorgaleas och omdöpt till Hamnfjord och att Erik Olausson var ensam ägare och fartygets befälhavare. Behörighet hade han fått på den första skepparkursen i Skärhamn 1942. Den extra trallen i lastrummet togs bort och hon blev ommätt i december 1945 till 126,38 brutto och 88,33 netto. Under tiden i Skärhamn anlitade Erik i perioder Gustav Valdemar Karlsson och Arne Osvald Johannesson som befälhavare på fartyget. Hamnfjord såldes till Göteborg den 24 oktober 1946 för 115000 kronor.

 

Certifikatet är daterat den 29 oktober och köparna i Göteborg var ett partrederi med köpman Axel Mauritz Bergström i Agnesberg som huvudredare och delägare med 6/20. Motorgaleasen Hamnfjord fick nu Göteborg som hemort. De övriga delägarna var köpman Algot Marinus Bergström i Göteborg med 5/20, köpman Arvid Bergström i Göteborg med 5/20 och skeppare John Olof (Olle) Verner Larsson från Smögen med 4/20. Olle Larsson från Smögen var befälhavare. Vid ommätning 1947 redovisas hon till 126,36 brutto och 88,33 netto med dimensionerna 27,71 x 6,54 x 2,59. Karl Ivan Simonsson från Skärhamn avlöste som befälhavare den 22 december 1948. Han köpte med sin far och en annan delägare tremastskonaren Toftö i mars månad 1950 varför han lämnade sin befattning på Hamnfjord. I hans ställe kom E.J. Andersson från Mollösund den 4 april 1950 och tog över fram till försäljningen 1953.

 

Nästa hemort blev Hovenäset. I certifikat den 18 mars 1953 framgår att ”fiskemotorgaleasen Hamnfjord” tillhör partrederiet fru Lina Margit Viola Blomqvist med Hovenäset som hemort. Hon hade själv 1/10 i partrederiet medan hennes man, befälhavaren, skeppare Einar Magni Wenzel Blomqvist, hade 9/10. De hade köpt Hamnfjord för 118300 kronor den 14 mars 1953. Den 6 mars 1958 utfärdades intyg att fartyget omändrats till motorfartyg och i nytt certifikat den 19 mars framgick att fartyget nu var m/s Hamnfjord med samma ägare.

 

De sålde henne till köpare på Fotö för 80000 kronor den 24 februari 1961. I en sen anmälan den 5 mars 1962 om ägandet av fartyget meddelades att Hamnfjord tillhör partrederiet fiskare Alek Karl Janne Jansson, fiskare Folke Henry Jansson och fiskare Karl Alek Jansson. Den sistnämnde var far till de två först nämnda. De hade alla tre 1/3 vardera i partrederiet och var alla bosatta på Fotö som nu blev Hamnfjords hemort. När ovanstående anmälan gjordes så hade redan köpebrev undertecknats den 19 januari 1962 om försäljning. För 50000 kronor såldes hon till köpare i Köpmannebro mindre än ett år efter inköpet. Detta blev således en förlustaffär för delägarna på Fotö och den hastiga försäljningen kan ha berott på ett hastigt insjuknande. Fadern Karl Alek Jansson avled nämligen den 4 april samma år.

 

Det var skeppare Gustaf Johan Vilhelm Sahlning i Köpmannebro som övertog Hamnfjord och i certifikat den 9 maj 1962 redovisas m/s Hamnfjord med Köpmannebro som hemort och Sahlning som ensam ägare och befälhavare. Sahlning hade behörighet av 2:a klass från 1949. Den 16 december 1964 meddelades att fartyget sålts till Finland. Köpebrev på 40000 kronor undertecknades samma dag med skeppare Birger Norrback i Sideby Finland som köpare. Hamnfjord behöll namnet i Finland och blev registrerad i Kristinestad med nummer 70 med Sideby som hemort. Inte heller detta ägande blev långvarigt. Reden den 4 augusti 1965 såldes Hamnfjord tillbaka till Sverige.

 

Vrakentreprenör Carl Valdemar Christensen i Örnsköldsvik fick då betala 49000 kronor för Hamnfjord. I certifikat den 8 juni 1966 framgår att Christensen var ensam ägare och att skeppare Erik Viktor Hortell i Sunnansjö Nordmaling var befälhavare. I Svensk Sjöfartstidning nr 45 år 1966 kunde man läsa att Hamnfjord användes för att transportera skrot från bärgningen av Sveabolagets m/s Munin som gått på grund och blivit vrak vid Sydostbrotten i Norra Kvarken den 8 oktober 1964. Den 1 juni 1971 anmäldes att fartyget tjänstgör som arbetsplats för sönderbränning av undervattensvrak och i certifikat den 14 juni är hon benämnd ”vrakfiske m/s Hamnfjord”. I samband med Kramfors Bogserbåtars konkurs 1973 köpte Christensen in överbyggnaden från s/s Björn 10365 (tidigare Styrbjörn) vilken överfördes till Hamnfjord. I oktober 1974 bogserade hon f.d. skärgårdsbåten m/s Burö, som Christensen inköpt för skrotning, till Ystad där skrotningen utfördes. 1976 finns hon upptagen till 128 brutto, 77 netto och med dimensionerna 26,64  x 6,54. Motorn redovisas då till 205 hk. Minskningen av hennes längd med ca 1 meter beror troligen på att vid ombyggnad med den nya styrhytten så gjordes aktern platt istället för att tidigare ha varit rund. Det finns även uppgifter om att hon i augusti 1977 blivit upplagd i Örnsköldsvik.   

 

Hamnfjord fortsatte ha Örnsköldsvik som hemort. Från 1985 till 1987 står partrederiet Paul Bengt-Arne Pettersson i Örnsköldsvik som ägare i skeppslistan med 140 brutto och 80 netto. Pettersson var huvudredare i ett partrederi som köpte fartyget den 27 december 1982 för okänt belopp. Partrederiet bestod, förutom Pettersson, av ytterligare fyra personer. Samtliga delägare hade 1/5 vardera. Vid övertagandet visar registerutdrag från Sjöfartsverket att fartyget, upptaget som vrakfiskemotorskepp, var mätt till 128 brutto och 77 netto och var utrustat med en motor på 150 kW med beteckningen Volvo Penta TMD 96B och tillverkningsår 1963. Hennes mått angavs till 29,34 x 6,54. Delägarna i rederiet var Edward Oscar John Darlington i Stockholm, Erik Arne Eriksson i Domsjö, Paul Bengt-Arne Pettersson i Själevad,  Arne Gereon Rubin i Nordfriesland Tyskland och Anders Ingemar Wiklander i Överhörnäs.  

 

I tidningen Båtologen sidan 28 år 1988 nämns att Hamnfjord såldes till Curt Hansson i Fårösund i november/december 1987 och från annan källa finns uppgifter att det var flera delägare som tillsammans med Hansson gjorde köpet i november 1987 för 295000 kronor. I skeppslistan för 1988 till 1996 finns hon upptagen på Curt Hansson med Fårösund som hemort. Efter detta köp genomgick hon renovering vid Finnboda Varv i Stockholm år 1989. Man byggde då om henne till dykerifartyg, bytte de flesta bottenplåtarna och satte in en 6 cyl Scania DSI II på 300 hk. Mycket tyder på att detta motorbyte inte blivit anmält. Efter dessa förändringar mättes hon samma år till 140 brutto och 80 netto. Dimensionerna angavs till 28,44 x 6,54 x 2,62. Hon avfördes från det svenska registret den 24 juni 1999 som såld till utlandet och hade då, enligt registret, den tidigare nämnda Volvo Penta-motorn som maskineri vilket bara kan bero på att den 1989 installerade Scania-motorn aldrig anmäldes.

 

Hamnfjord såldes till en David Nurse från Uxbridge England, som för 20000 pund blev ägare till fartyget. Hon fick behålla namnet men blev den 22 juli 2001 upplagd i Southampton för försäljning. Den första som nappade var en person från Nederländerna. Det var år 2003 när han åkte till Southampton för besiktning. Enligt honom så hade Hamnfjord då den 6-cyl Scania-motor som nämnts ovan och den fungerade bra då. Men av olika orsaker blev inte köpet av. Under 2011 och 2012 sägs Hamnfjord ha varit såld till två olika holländare men inget av köpen fullföljdes. Under 2018 skulle hon ha sålts till en engelsman och döpts om till Sirius, men inte heller detta köp fullföljdes. Hon förflyttades i början av november 2016 till Portsmouth Ship Breaking - Pounds Scrapyard i Portsmouth på grund av att man hittade en cannabisodling ombord. Där sjönk hon vid sin kajplats i slutet av december 2019. Hon befinner sig fortfarande i samma tillstånd, dvs på botten vid sin kajplats, men är helt synlig vid ebb.

Mättal: Vid byggnation 1905 94,67/75,19, 1934 efter motorinstallation och förlängning 115/60, Mätbrev 1940: 97,71/67,13, SL 1943 99,64/62,88, 1945 117,33/78,13, SL 1951 126,36/88,33, SL 1988 140/80, SL 1998: 140/80. SL 1951 – 1964 170 tdw.

Namn med början vid byggnation: Sirius AE60, Sirius, Hamnfjord. Hemorter med början vid byggnation: Emden Tyskland, Edshultshall, Skärhamn, Göteborg, Hovenäset, Fotö, Köpmannebro, Sideby Finland, Örnsköldsvik, Fårösund, Uxbridge England, Southampton England och Portsmouth England.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Face-book – (Portsmouth Ship Breaking – Pounds Scrapyard), Sjöhistoriska Museet, Shipspotting, Databasen för Finlands handelsflotta, Lloyds register 1931 – 1945, Tham Körner i Langwedel Tyskland, Hemsidan Noatun LL 17 Anna, Nils-Arne Holmström i Mollösund (systerson till Erik Olausson), Transportstyrelsen, Sjöfartsverkets arkiv samt icke namngivna båtologer i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet.      

Hamnfjord av Skärhamn ex Sirius av Emden

Hamnfjord av Hovenäset ex Hamnfjord av Skärhamn

Hamnfjord av Örnsköldsvik. Ombyggnad 1973 med styrhytt från SS Björn, tidigare Styrbjörn. Skylten ”Björn Kramfors” fick följa med styrhytten till Hamnfjord. Den blev senare övermålad med ”Hamnfjord Fårösund”. 

Hamnfjord av Southampton. Upplagd i Southampton sedan den 22 juli 2001. På bilden är hon fortfarande i gott skick. Fotograf: davidships 1 januari 2008.

Hamnfjord stående på botten vid högvatten i maj månad 2020 i Portsmouth. Fotograf Steve A Wenham.

 

Hamnfjord på botten vid lågvatten i Portsmouth i april månad 2021. Fotograf Charles Hardy.