Träskutor Ebet - Fylgia

Ebet                                                                                             Registreringsnummer 4412

Ebet byggdes 1905 av ek och fur som tremastskonare i Oskarshamn på Lars August Hultgrens varv av skeppsbyggmästarna Lars August Hultgren och Karl Henrik Thorén för handlare Gustaf Adolf Nyman i Malmö, ensam ägare. I mätbrevet den 29 april 1905 redovisas 132,05 brt och 113,75 nrt och i registreringscertifikatet den 17 maj uppges Johan Jansson i Siretorp som befälhavare. Denne efterträddes av Janne Mauritsson i Höganäs den 15 februari 1906. Detta år såldes Ebet till Klagshamn och i certifikat den 21 november framgår att fartyget tillhörde ett partrederi med disponent Julius Gad i Klagshamn som huvudredare. De andra delägarna var byggmästare C L Müeller, fabrikör Karl Olof Holmberg i Lund samt trafikinspektör G G Andersson i Malmö. Alla 4 delägarna hade 1/4 vardera i Ebet med Klagshamn som hemort. Janne Mauritsson fortsatte som befälhavare till den 20 april 1907 då Johan Jansson i Siretorp återigen blev befälhavare.

I 1908 års skeppslista redovisas mättal och dimensioner med 132,06 brt, 119,93 brt under däck, 113,75 nrt, 28,36 längd, 7,20 bredd, 2,77 djup och 3,3 meters djupgående. Hemorten anges som Klagshamn, redare var Julius Carl Gad och befälhavare var Johan Jansson fram till den 11 april 1912 då Jöns Persson i Brantevik tog över.

Den 7 mars 1913 anmäldes att Ebet sålts till ett partrederi i Brantevik med skepparen Jöns Persson som huvudredare och befälhavare och ägare till 34/68. Utöver huvudredaren fanns ytterligare 8 delägare med tillsammans 34/68. Dessa var skepparen Johan Jönsson med 12/68, skepparen Bengt Andersson med 4/68, Skepparen Wilhelm Jönsson med 4/68, skepparen Anders Anton Persson med 4/68, skepparen Olof Bernhard Olsson med 2/68, sjömannen Frans Edvin Persson med 2/68, alla bosatta i Brantevik. Därutöver fanns skepparen Kristian Wikström i Simrishamn med 3/68 och handlare Bengt Jönsson i Sölvesborg med 3/68. I Brantevik blev hon kvar till 1928 och hade under den tiden flera olika befälhavare. 1913 till 1916 Jöns Persson, 1916 till 1920 Kristian Wikström, 1920 till 1922 Arnold Emanuel Persson, 1922 till 1924 Herman Nilsson Sydow, 1924 till 1925 Sven P Ung och 1925 till 1928 Henrik Theodor Henriksson från Skillinge. I 1917 års skeppslista har fartygets längd reducerats till 28,30. Där framgår även att hon drivits 1911. 1923 meddelas att hon drivits och reparerats 1922. Av anmälan den 28 februari 1925 framgår att Herman Nilsson Sydow varit ägare till 12/68 under tiden som befälhavare. Dessa sålde han till Henrik Henriksson den 28 februari för 1 360 kronor.

Ebet såldes därefter den 28 februari 1928 till Nils Julius Ljungfeldt i Sölvesborg för 9 500 kronor. Han var ensam ägare och själv befälhavare. Fartyget fick då Sölvesborg som hemort. Certifikat utfärdades den 9 mars. Året därpå utfördes reparationer. Hon blev 1931 driven och försedd med en 2-cyl 2-takt Skandia tändkulemotor på 60 hk motor. Mättalen redovisas i 1931 års skeppslista efter motorinstallationen till 133,57 brt och 105,34 nrt. 1935 såldes hon vidare till fröken Astrid Jödahl i Åkersberga för 11 500 kronor. Ebet hade då varit inne för drivning. Köpebrevet den 16 januari och anmälan och certifikat den 17 januari anger Åkersberga som hemort. Ebet fick 1939, när Jödahl var redare, ny 2-cyl 2-takt motor från Skandia på 105 hk vid Ystads skeppsvarv. Hon behöll sitt fartyg till den 4 maj 1940 då hon sålde till Torsten Fock i Åbo. Affären avslutades dock aldrig.
   

Marinmålningen ovan föreställer den tremastade skonaren Ebet som hörde hemma i Skärhamn 1941. Målningen ägs av Branteviks museum och avfotograferingen har ställts till mitt förfogande av Gunilla Olsson i Brantevik.


Istället såldes hon i juni 1941 till ett partrederi i Skärhamn med sjökapten Alfred Hansson som huvudredare. I certifikat den 3 juni framgår att de var 3 delägare i partrederiet och att delägarna hade lika stora andelar. De övriga två delägarna var Axel Bertrand Johansson i Nordvik och Samuel Pontus Pettersson i Göteborg. Alfred Hansson var född i Skärhamn den 1 mars 1890. Han var gift med Inga Malvina Johansson som var född i Nordvik den 11 mars 1892. De bodde på Bagarliden 12 i Skärhamn innan familjen flyttade till Älvängen i Starrkärr församling. Alfred var son till August Hansson och Betty Berntsdotter på Hamngatan 11 innan detta hus revs för vägbygget genom Skärhamn och August som änkeman flyttade till Ankarvägen 7. De var födda i Nordvik 1861 och i Skärhamn 1863. Axel Bertrand Johansson var född i Nordvik den 12 april 1902 och var bosatt där. Han var syster till Inga Malvina Johansson som nämnts ovan. Samuel Pontus Pettersson var född i Tegneby den 1 januari 1888. Hans föräldrar var Edvard Pettersson och Johanna Albertina Samuelsdotter. De var födda i Skärhamn 1858 och Lalleröd Övre i Tegneby 1855. Samuel Pontus var gift med Agnes Matilda Petersson som var född i Kvillinge Östergötland den 11 oktober 1892. De var bosatta i Göteborg.
Inköpet av Ebet gjordes för att ta vara på motorn. Denna monterades in i Ulla 8539 som levererades från Sjötorp 1942. Därefter blev Ebet upphuggen vid Nordvikstrand söder om Skärhamn. Anmälan om upphuggningen gjordes den 9 juni 1942.  

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Branteviks Maritima Museum, Bohusläns Museum, Segla för Tjörn, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Lloyds Register 1930 – 1944, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Edith                                                                                                         Registreringsnummer 5122

Edith färdigställdes 1886 på J W Uphams varv i Brixham i den västra delen av Kanalen, ca 40 km öster om Plymouth. Hon var ketchriggad, byggd i trä som seglande trålare och mätte 53 brt. Beställare uppges ha varit George Lang i Lowestoft. Byggkostnaderna uppges ha uppgått till 758 pund, 18 shilling och 1 pence. Hon var registrerad i Lowestoft som LT 89. I Brittiska registret uppges William Roach i Lowestoft som ägare till kuttern som döptes till Samaritan. Hon fick brittiskt ON nummer 91730. Från 1998 står Susan B Roach som ägare tillsammans med manager George Lang. Susan B Roach var William Roach hustru. Samma förhållande återges i registret t.o.m. 1907.

Kuttern Edith hade Skärhamn som hemort från 1920 tills hon förliste vid Lettlands kust 1924. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

Samaritan såldes till Norge den 2 december 1908. Köparna var Lars och Tryggve Eiken tillsammans med Kristian och Laurits Larsen.  Den 14 mars 1910 sålde rederiet i Haugesund fartyget till Sverige. Det säljande rederiet uppgavs då bestå av tre delägare från Espevaer norr om Haugesund, Lauritz Larsen, Lars Eiken och Trygve Eiken. De svenska köparna var ett partrederi på Pindö i Tanum med tre bröder, Gustav Valdemar, Frans Jörgen och Jarl Leopold Zakrisson vilka alla var skeppare. De köpte kuttern för 6 800 kronor med lika stora andelar och ändrade namnet till Edith. Vid den första svenska mätningen i Strömstad den 11 april 1910 fick hon mättal och dimensioner med 52,86 brt, 37,74 nrt, 95 tdw, 20,60 längd, 5,74 bredd och 2,75 djup. Den 4 maj samma år registrerades namnändringen. Vid samma tillfälle registrerades att Valdemar var huvudredare och att Frans Jörgen var befälhavare och att Pindö var hemort. Den 25 april 1911 var Emil Henrik Henriksson i Grebbestad befälhavare.

Den 1 mars 1918 såldes Edith till ett partrederi i Nordviksstrand för 18 375 kronor. Delägarna i partrederiet var bröderna Rudolf Ludvig och Janne Emil Rutgersson med hälften vardera. Ludvig var huvudredare och Janne var befälhavare. Som hemort angavs Nordviksstrand. Den 20 april ommättes Edith vid Marstrands Tullkammare till 52,56 brt och 36,60 nrt.

Hon såldes den 2 februari 1920 för 18 000 kronor till ett partrederi i Kebene Skärhamn med två delägare som hade hälften vardera. Det var Allan Gottfrid Kristiansson från Rösseldalen som var född den 3 augusti 1898 och Johan Adolf Karlsson från Kurlanda som var född den 11 maj 1895 och bodde i Kebene. Edith fick Skärhamn som hemort. Allan var huvudredare och gift med Ingrid Linnéa Kristiansson som var född i Solna den 24 augusti 1910. Adolf var fartygets befälhavare och gift med Alma Otilia Olausson som var född i Häle den 3 juli 1901. I mars 1919 registrerades att motor på 22 hk av märket Avance insatts vid AB Smögens Mekaniska Verkstad i Smögen. Den 8 april mättes Edith om vid Lysekils Tullkammare till 54,29 brt och 37,70 nrt. Den 11 september 1924 strandade hon och blev vrak vid Stein Ort i Lettland. Hon avfördes från det svenska registret den 29 oktober.

Omständigheterna kring förlisningen framgår av följande redogörelse: Edith avgick från Libau (Liepäja på lettiska) den 9 september kl 12.30 med last av rågkli till Åhus i Skåne. Klockan 6 på eftermiddagen stoppade motorn varefter fartyget framdrevs med enbart seglen. Den 10 september utbröt vid middagstiden en västsydvästlig storm. Dagen efter klockan 6 på förmiddagen bröts storgaffeln av. Mesanseglet hade någon stund innan gått sönder i en åskby. Fartyget hölls därefter för förseglen undan vind och sjö tills land vid middagstiden siktades på kort avstånd. En stund därefter fick det en svår bottenkänning och sprang läck men drev vidare tills hon klockan 3 på eftermiddagen strandade. Besättningen togs iland av kustbefolkning­en och följande morgon var Edith fullständigt vrak.

Förlisningen inträffade den 11 september, någon timma efter middagen, vid Stein Ort ca 50 kilometer norr om Libau där man avgått ifrån två dagar tidigare. Vid tillfället rådde antagligen västsydvästlig storm. Befälhavare var Johan Adolf Karlsson.

Den huvudsakliga orsaken synes ha varit det rådande vädret. Fartyget innehade endast 40 ton last, men kunde lasta 95 ton, varför ingen fara att det skulle nedbrytas av sjön kunde förelegat. När Edith därjämte, enligt befälhavarens uppgift, var 65 nautiska mil ut från land när gaffeln bröts av, borde det genom lämpliga åtgärder kunnat bringas att någorlunda ligga till mot sjön tills bättre väder inträffat. Besättningen, som förutom befälhavaren utgjordes av bästemannen och kocken, synes därför icke under de rådande förhållandena ha varit situationen vuxen.

Eftersom Not Publ inte ansågs behörig uppta sjöförklaring fick förnyad sådan ske. Sjöförklaring Not Publ i Libau den 17 och 24 september. Vid rådhusrätten i Marstrand den 2 februari 1925.

Källor: Kutterepoken, Tjörns båtar, Family Search, Google Maps, Ships Nostalgia, Dis-Norge, STP Scandinavian Transport Portal, samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.


Elgö                                                                                             Registreringsnummer 7443
Elgö var Byggd i ek, bok och furu 1920 av H Linds Traeskibs og Baadebyggeri i Rödby Havn Danmark med namnet Ruthby. Hon var riggad som tvåmastad skonare med en 1-cyl 2-takts motor av märket Tuxham på 48 ihk installerad från början. Hennes mättal och dimensioner är i 1921 års Skibsliste upptagna med 111 brt, 104 brt under däck, 82 nrt, 15 rt maskinrum, 15 rt manskapsutrymmen, 170 tdw, 85,7 fots längd, 22,76 bredd och 9,2 djup. Hon levererades till Dampskibsselskabet Rödby Hawn AS, med A Andersen i Köpenhamn som huvudredare och med hemort Rödby Hawn. Befälhavare var C Olsen.
1922 var C Torkildsen befälhavare. 1923 hette befälhavaren C M Falk. 1924 och 1925 var N Johansen befälhavare. 1926 var F Olsen befälhavare och motorstyrkan angavs till 60 indic hk vilket året därpå ändrats till 50 indic hk. Då noteras även ökat manskapsutrymme till 18 rt samt 78 nrt. Under 1928 ägdes hon fortfarande av Dampskibsselskabet Rödby Havn AS, med A Andersen i Köpenhamn som huvudredare. Rederiets säte var Rödby Havn och fartygets hemort, sedan den 4 mars 1926, Odense.

Den 10 mars 1928 köptes hon till Skärhamn. Den kände godsägaren, politikern och förre riksdagsmannen Christen Moesgaard Kjeldsen var Dampskibsselskabets styrelseordförande och undertecknade avtalet. Fartyget registrerades den 12 mars och blev då omdöpt till Helga. Mättalen angavs till 118,33 brt, 106,66 brt under däck och 86,28 nrt. Dimensionerna angavs vara 25,25 längd, 6,91 bredd, 2,73 djup och 3,30 djupgående. Köpare i Skärhamn var ett partrederi med två delägare. Fiskhandlaren Emil Patrik Pettersson var huvudredare och ägare till den ena hälften. Han var född den 21 september 1887 och bodde på Hamngatan 5 i Skärhamn. Hans föräldrar var salteriidkaren Petter Jonasson som var född i Hede Stenkyrka 1842 och Elsa Johansdotter som var född i Skärhamn 1846. Emil var gift med Alfhild Kristina Olofsson som var född i Skärhamn den 19 april 1888.

Den andra hälften ägdes av Olof Patrik Johansson. Han blev befälhavare den 29 april 1929 efter Gustav Edvard Olsson i Varberg. Olof var född den 11 januari 1902 och son till Johan Olsson som var född i Bö Dampegård 1863 och Anna Elisabeth Pettersdotter som var född i Tubberöd Skärhamn den 29 december 1868. Olof Johansson var gift med Irma Johannesson som var född i Skärhamn den 9 mars 1906. De båda delägarna i Helga var släkt med varandra på så sätt att Olof Johanssons mor var syster till Emil Pettersson. Den 10 november 1932 blev Fritiof Valfrid Andersson i Skärhamn befälhavare till den 1 mars året därpå då Olof återkom. Fritiof var född den 18 mars 1908 och gift med Elvy Helen Johansson som var född den 21 april 1915 i Skärhamn. De bodde på Storgatan 15. Han var son till Anders Olsson och Betty Pettersdotter på Buskär vilka var födda i Toftenäs 1864 och i Tubberöd 1873. Den 3 augusti 1933 var K S Andersson från Stenkyrka befälhavare till den 24 i samma månad då Olof återkom. I intyg den 2 april 1938 framgår att Helga blivit omriggad till galeas. 1945 har Helga i skeppslistan mättalen 125,03 brt, 83,94 nrt och 200 tdw. Olof blev senare oljeförnsäljare för Esso med bunkerbåt i Skärhamn. Han kallades Olje-Olof.

Helga såldes den 6 februari 1946 för 80 000 kronor till ett partrederi i Västervik med Rudolf Valdemar Pettersson som huvudredare och ägare till 16/80. Hon blev då omdöpt till Brittvik. I certifikat den 21 februari framgår att befälhavaren, Ruben Valdemar Engelbrekt Pettersson från Västervik hade 40/80, befraktare Nils Henry Fredrik Wikström i Västervik 12/80 samt Helgas bästeman, Erik Josef Valdemar Gustavsson från Västervik, 12/80.

Motorn byttes samma år till en Bolinder på 120 hk. Anmälan om motorbytet gjordes den 17 december. Några dagar senare, den 22 december, när Helga var på resa från Warnemünde till Ystad med last av briketter, utbröt eld ombord. Referat av sjöförklaringen på grund av branden redogjordes för i SST nr 14 år 1947 på följande sätt: Den 22 december 1946 avgick fartyget från Warnemünde med last av briketter till Ystad. Efter avgången gjorde en man upp eld i skanskaminen. Klockan 10.30 observerades att rök steg upp ur skanskappen. Det var omöjligt att tränga ned i skansen och man lyckades endast dämpa elden med spolslangen, varför man återvände. Klockan 15.30 var branden släckt av brandkåren. Betydande skador på inredning och inventarier uppstod. Man gick återigen den 23 december klockan 9.45 och anlände till Ystad den 24 december klocka 04.00 på morgonen. Man gick därefter till Malmö för reparation, vilken var klar i januari månad.

Bilden föreställer, den till galeas nedriggade, skonaren Elgö. Hon hade Skärhamn som hemort åren 1926 till 1946 och 1951 till 1966. Bilden är från boken Segla för Tjörn.

Brittvik såldes i april 1947 för 119 000 kronor. I certifikat den 23 april framgår att Elgö tillhör ett partrederi i Göteborg med köpman Axel William Abrahamsson (senare Arneklev) som huvudredare och ägare av 2/4. Två bröder från Tjörn var delägare i rederiet med 1/4 vardera. Det var Artur Vilhelm Bövik i Stockevik och John Bertil Brandevik i Skärhamn. Vilhelm var befälhavare och Bertil bästeman. Man döpte vid övertagandet om Brittvik till Elgö. Vilhelm Bövik och Bertil Brandevik var födda i Stockevik den 15 september 1910 och den 26 augusti 1918. Deras föräldrar var Bernhard Jonasson som var född 1872 i Stockevik och Agda Konstantina Konradsdotter från Lyse som var född 1882. Vilhelm var gift med Borghild som var född i Norge den 3 augusti 1909. De bodde i Stockevik. Bertil var gift med Ingrid Maria Andersson som var född i Skärhamn den 13 februari 1922. De var bosatta på Skutvägen 2 i Skärhamn.

Georg Nils Johan Nilsson i Skärhamn blev befälhavare på Elgö den 8 februari 1949. 3/4 av Elgö såldes den 3 januari 1951 för 42 500 kronor och 1/4 i ett annat köpebrev för 21 250 kronor. Anmälan gjordes den 18 januari att fartyget tillhörde ett partrederi i Skärhamn med Olof Patrik Johansson som huvudredare och ägare av 3/8. Han var även delägare i partrederiet som 1928 köpte Elgö och finns nämnd i fjärde stycket ovan. Georg Nilsson var delägare med 3/8. Han var född den 23 september 1904 och bodde på Buskär med adress Magasinsgatan 16. Han var son till Alfred Nilsson och Anna Beata Johansdotter i Skärhamn. Alfred var född i Skärhamn 1864 och Anna var född i Bråland Övre, Valla 1872.  Georg var gift med Anna Rebecka Johansson som var född i Skärhamn den 17 maj 1904. Den tredje delägaren i partrederiet var John Bertil Brandevik med 2/8 vilka han sålde till de övriga två delägarna den 1 april 1951 så att dessa därefter ägde hälften vardera. Elgös mättal och dimensioner anges i 1963 års skeppslista som 125 brt, 78 nrt, 190 tdw, 65 std, 26,56 längd och 6,94 bredd. I 1966 års skeppslista har dessutom tillkommit uppgift om motorstyrka på 120 hk.

Den 24 januari 1964 anmäldes att Elgös befälhavare, Georg Nilsson, avlidit och att hans halva del i fartyget tillfallit hans hustru Anna Nilsson. Elgö såldes därefter för 40 000 kronor den 24 augusti till Karl Gustav Allan Silverdal. Han var född i Nordviksstrand den 30 april 1927 och hans föräldrar var Karl Oskar Olausson och Beria Charlotta Berntsdotter. De var födda i Nordvik och Skärhamn 1891. Allan var gift med Essan Astrid Linnea som var född i Bleket den 1 februari 1931. I certifikat den 27 augusti 1964 framgår att Elgös hemort ändrats till Nordvik, att han var ensam ägare och själv befälhavare.

Elgö såldes den 29 juni 1966 till Edmund Burke i Elham, Canterbury Kent England för 28 960 kronor. Hon döptes då om till Golden Cat och fick amerikansk flagg. Den 13 oktober fick hon motorhaveri vid Hirshals när hon var på väg från Göteborg till Newcastle. Hon togs under bogsering in till Thyboröen där hon blev upplagd. Hon rapporterades, sommaren 1969, liggande i Thyboröen med namnet Golden Cat på styrhytten och i aktern fanns då namnet Tela av Skärhamn. Enligt uppgift flyttades hon senare några hundra meter och blev där liggande som vrak. En annan uppgift säger att hon vid något tillfälle låg sjunken i hamnen på Thyboröen.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Segla för Tjörn, Abrahamsson/Arneklev & Rederi AB Williams, Danmarks Skibsliste 1921- 1928, Sveriges skeppslista 1929, 1931, 1933, 1935, 1945 och 1963, Museet for söfart i Helsingör, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Elin                                                                                                              Registreringsnummer 4691

Galeasen Elin byggdes 1907 av ek på klink vid Svinevikens varv Orust av skeppsbyggmästare John Harald Johansson för ett partrederi på Hovenäset med Axel Birger Börjesson som huvudredare och ägare till 1/2 fartyget. Mätbrev den 15 mars anger 34,50 brt och 25,36 nrt.  Bilattesten är daterad den 18 mars. Registreringscertifikat den 8 april upplyser om att Karl Jemy Börjesson på Hovenäset var hälftenägare och befälhavare på fartyget. Fartygets mättal och dimensioner 1908 uppgavs vara 34,50 brt, 34,18 brt under däck, 25,56 nrt, 14,27 längd, 6,33 bredd, 1,98 djup och 2,65 djupgående. Hennes lastförmåga anges i andra källor vara 70 tdw. Hon var till en början använd som fiskefartyg och hade fiskebeteckningen MD 310.

Den 4 april 1911 såldes Elin till Karl Oskar Pettersson i Skärhamn. Av certifikat den 5 april framgår att han var ensam ägare och själv befälhavare. Anmälan gjordes samma dag att Elin var utrustad med motor på 25 hk. Oskar Petterssons bror, Axel Pettersson, tillträdde som befälhavare den 29 november 1917 för en kort tid. Oskar var dock tillbaka redan samma år. Han var född den 20 maj 1877 och bodde på Bagarliden 8. Axel var född den 27 juli 1879 och bodde på Skolgatan 20.

Bilden från Sjöhistorisk årsbok 1945 – 1946 sidan 170 föreställer galeasen Petter 5511 som var byggd på Svinevikens varv 1913. Galeasen Elin kan ha haft samma utseende. De var av ungefär samma storlek.

Motorinstallationen 1917 märks i samma års skeppslista genom att nrt minskat till 23,46. Där framgår även att hon drivits 1916. I 1931 års skeppslista framgår att viss ombyggnad skett då brt och nrt ökat till 37,79 resp. 25,98. Det kan ha varit styrhytt och lastlucka som arbetena utförts på. Under tiden som bröderna Pettersson hade fartyget behandlades ett ärende i Malmö Rådhusrätt beträffande Elin. I en förteckning med rubriken ”Dispaschmål och sjöförklaringar 1911 – 1947” meddelas att ”Galeasen Elin från Skärhamn har inkommit med för lite last enligt konossementet”.  Ärendet behandlades av rätten 1917.

Brödernas föräldrar var Petter Olsson och Anna-Kristina Pettersdotter på Bagarliden 8. Petter var född i Röd 1844 och Anna-Kristina var född i Bö Dampegård 1851. Oskar Pettersson var gift med Maria Olausdotter från Häle. Hon var född den 14 januari 1880. Axel var gift med Henrika Charlotta Hermansdotter från Brevik. Hon var född i Häller den 9 november 1887.  

Den 10 januari 1939  såldes Elin till skepparen Johan Adolf Lind i Vik Tanum för 2 900 kronor. Av certifikat den 14 februari framgår att han var ensam ägare och själv befälhavare samt att Elin hade Kämpersvik som hemort. Han lät förbygga fartyget vid varv på hemorten. Elin gick sedan i fraktfart till 1941. Då har hon troligen blivit upplagd i avvaktan på försäljning. Hon såldes den 25 september 1945 till ett partrederi i Grundsund för 7 750 kronor. Artur Nickander Karlsson var huvudredare och Karl James Karlsson som befälhavare. De ägde hälften vardera enligt certifikat den 8 december.

Därefter blev hon såld i september 1949 för 8 000 kronor. Av certifikat den 4 oktober framgår att Erik Johansson i Bokenäs var ensam ägare och själv befälhavare. 1953 var Elin hemmahörande i Bleket med omnibussägare Lennart Gunnar Erik Adolf Pettersson som huvudredare. Övriga delägare i fartyget var Karl Isak Andersson i Skärhamn och John Gottfrid Berntsson i Stockevik. De hade vardera 1/3 i fartyget. John Gottfrid var befälhavare. Isak Andersson var född den 18 oktober 1894 i Lilla Sibräcka och hans föräldrar var Oskar Andersson och Augusta Olausdotter. De var födda i Lilla Sibräcka och i Dyreby Västergård 1868. Isak var gift med Elin Bernhardina som var född i Fagerfjäll den 26 januari 1903. De bodde på Storgatan 12.

Galeasen Elin hade de fått i dellikvid när de den 5 mars 1953 sålde kuttern En Avant till Källö-Knippla. 2 500 kronor avräknades då från priset och det var således inköpspriset för Elin. Partrederiet på Källö-Knippla som ägt Elin bestod av Folke Zackrisson, Göte Andersson och Elof Johansson. Den 14 december 1953 anmäldes att nedskrotning påbörjats och den 2 mars året därpå anmäldes att fartyget ”numera är nedskrotat”. I 1953 års skeppslista var hon upptagen till 37,48 brt, 25,73 nrt och 70 tdw. Motorn redovisades till 25 hk.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Dispaschmål och sjöförklaringar 1911 – 1947 Rådhusrätten i Malmö, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Sjöhistorisk årsbok 1945 – 1945 sidan 170, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Elin                                                                                                             Registreringsnummer 5699

Den tvåmastade skonaren Elin byggdes i fur och ek 1915 vid Södra Garns Varv av skepps-byggmästare Johan August Svensson till Nils Ossian Fhager på Donsö. Bilattest utfärdades den 21 april och mätbrev den 22 maj till 93,1 brt och 72,22 nrt. Av registreringscertifikat den 7 juni framgår att Fhager var ensam ägare och själv befälhavare. Fhager sålde sitt fartyg den 3 mars 1917 för 50 000 kronor. Enligt det årets skeppslista var Elins mättal och dimensioner 93,10 brt, 84,72 brt under däck, 72,22 nrt 23,86 längd, 7,10 bredd, 2,62 djup och 3,3 meters djupgående. En annan källa uppger att hennes lastförmåga var 155 tdw.

Av certifikat den 4 juli 1917 framgår att ett partrederi med skeppsmäklaren Axel Werner Lindblom i Halmstad som huvudredare och delägare var köpare. Rederiet hade 12 delägare med sammanlagt 50 andelar och Elin fick Halmstad som hemort. Befälhavare var Anders Martin Larsson i Baskemölla Simrishamns kommun.

Den 18 januari året därpå såldes Elin för 70 000 kronor till ett partrederi på Ven med John Alexis Wennerberg som huvudredare och delägare. Rederiet hade 22 delägare med sammanlagt 700 andelar. Wennerberg var även fartygets befälhavare. Elin fick Ven som hemort. Den 12 november 1918 blev Johan Gottfrid Pettersson från Ven befälhavare fram till den 27 februari året därpå då Wennerberg återvände, kurerad från spanska sjukan.

 

Bilden föreställer den tvåmastade skonaren Runa av Ven (5939) som John Vennberg fotograferat från Elin av Ven. Bilden är från Svenska seglare och motorseglare där den felaktigt presenterats som Elin. Rättelsen kommer från Christer Nilsson i Råå.

Elin av Ven, fotograferad från skeppsjiggen av John Vennerberg utanför Narkö/Estland, på resa från Trollhättan till Viborg 1920, innan hon fick motor. Bilden tillhör John Vennerbergs barnbarn Christer Nilsson i Råå. Elin hade Skärhamn som hemort 1946 – 1956.

Elin av Skärhamn fotograferad på 50-talet i Helsingborgs hamn. Eventuellt är fotot taget när hon hade Grundsund som hemort. Hon är galeasriggad på bilden och ändringen av riggen anmäldes 1960. Hon fiskade vid Island 1946 till och med 1954, därav beteckningen LL180 på styrbords bog.  

Den 4 april1922 intygades från Bernhard Pålssons Båtvarv i Råå att fartyget fått en 2-cyl Säfflemotor på 40 hk installerad. Certifikat som motorskonare utfärdades den 6 april och i 1923 års skeppslista har hon blivit ommätt efter motorinstallationen med mättalen 93,83 brt, 84,72 brt under däck och 69,30 nrt. I 1927 års skeppslista har brt och nrt ökat till 99,98 och 73,71 på grund av ombyggnader som bl.a. gett större lastutrymme.

Den 13 juni 1928 blev Nils Joel Jönsson från S:t Ibbe befälhavare till den 27 februari 1931. Då blev han efterträdd av Nils Adil Sigfrid Wennerberg, som var en yngre bror till huvud­redaren. På resa från Dansig till Trelleborg den 12 mars 1932, när Elin befann sig cirka 12 distansminuter ost om Svanke på Bornholm, blev hon på eftermiddagen i svår snöstorm nedisad och fick lasten skadad. Motorbyte till en ny 2-cyl Säfflemotor på 60 hk gjordes 1931.

Karl B Nilsson (John Vennbergs svärson) från Ven tillträdde som befälhavare den 1 september 1936 och var kvar till 1943. På våren 1939 helrenoverades motorn med bl.a. nya kolvar och cylindrar och efter detta angavs motorstyrkan till 70 hk. Den 14 maj 1943 blev Werther Leonard Wennerberg ny huvudredare och samtidigt förändrades ägandet i rederiet till 15 delägare med sammanlagt 700 andelar. I detta rederi växlade befälhavarna på Elin vid flera tillfällen under de därefter följande åren. Den 28 februari 1944 tillträder Oskar Arvid Karlsson från Horsaby Mjällby. Den 6 maj samma år Arne Konstantin Johansson från samma ställe, den 24 juni samma år Manfred Alexander Joelsson från Mjällby. Slutligen tillträder John Gotthard Hansson från Glumslöv som rederiets sista befälhavare den 10 april 1945.  

Den 5 februari 1946 var Elin, enligt intyg, såld för 35 500 kronor till ett partrederi i Skärhamn med två delägare och med fiskhandlaren Hjalmar Stefanus Simonsson som huvudredare och ägare av 1/5. Den andre delägaren var Hjalmars bror, Gunnar Valdemar Simonsson, som ägde 4/5 i rederiet och även var fartygets befälhavare. Certifikat utfärdades den 14 mars. Brödernas föräldrar var Simon Robert Berntsson och Helena Nilsdotter. De var födda i Duvedalen Stockevik 1857 och i Kroksdal 1856 och bodde först på Säby ö och därefter på Skolgatan 28. Hjalmar var född i Skärhamn den 5 oktober 1887 och gift med Regina Olausson som var född i Skärhamn den 24 maj 1896. De bodde på Storgatan 10. Gunnar Simonsson var född den 29 oktober 1903 och gift med Alice Hildur Jansson som var född i Olsnäs den 5 februari 1907. Gunnar och Alice bodde på Skolgatan 28. Under tiden i Skärhamn fick Elin 1949 en ny motor på 120 hk. Hjalmar Simonssons son, Sven Rune Simonsson, tillträdde som befälhavare den 27 oktober 1952 fram till försäljningen 1956. Han var född den 23 september 1928 och gifte sig med Majvi Irene Svensson som var född i Lund den 22 maj 1937.

Grundsund blev nästa hemort när Elin såldes den 23 april 1956 för 44 000 kronor. Ture Henry Larsson i Grundsund var huvudredare för partrederiet som köpte. Han hade halva delen i fartyget. Den andra halvan ägdes av Tore Engelbrekt Sörensson i Grundsund som även var fartygets befälhavare. Anmälan om inköpet gjordes på inköpsdagen. Den 23 november 1960 intygades att Elin riggats om till galeas. Nytt certifikat som motorgaleas fick hon den 26 november. Hon fick även ny starkare motor under tiden i Grundsund. I 1963 års skeppslista redovisas att Elin har motor på 185 hk. Skeppslistan redovisar även en ökning av brt till 103,55 och en ökning av fartygets längd från 23,86 till 25,50.

Grundsund var sista hemorten för Elin som fraktare. Den 14 september 1965 såldes hon för  25 000 kronor till ingenjör Jan Baltzar Beirup i Lomma med Malmö som hemort. Han var ensam ägare och själv befälhavare. Den 6 oktober fick hon certifikat som lustmotorgaleas. Beirup anmälde den 27 januari 1966 att Elin var till försäljning på grund av att hon var för stor för honom. Det fanns två olika spekulanter, en i Danmark och en i Tyskland. Hon låg upplagd i Malmö från 1966 till 1972. Därefter fanns hon i september 1973 upplagd i Köge Danmark. Enligt anmälan den 23 april 1975 var Jan Baltzar Beirup fortfarande fartygets ägare. I Båtologen sidan 235 år 1976 uppges att Elin legat många år i Köge och nu var i mycket dåligt skick. Man sökte då besättning för att segla fartyget till Portugal. 1977 låg hon fortfarande kvar i Köge.

1981 såldes hon till Willy Johnny Castencrone i Köpenhamn. Hon blev då liggande vid Kalvebod Brygge i Köpenhamn där hon sjönk samma år. Hon bärgades och fördes till Slusshamnen. Ägaren uppgav att han låg i process med Köpenhamns kommun som, enligt honom, allvarligt skadat fartyget vid bärgningen. I Båtologen 1984, sidan 221, uppges hon som förstörd men kvarstående i registret på grund av inteckning. Hon fanns med i 1988 års skeppslista med samma namn och med Beirup som ägare. Hon redovisades då till 103 brt, 55 nrt, 155 tdw och med motor på 135 kw.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Skeppslista över segelfartyg i utrikes fart, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933, 1935 och 1963, Christer Nilsson i Råå, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Ellen                                                                                                         Registreringsnummer 3404

Tvåmastade skonaren Ellen byggdes 1879 i ek med namnet Faders Minde hos Jörgen Olsen Christensen i Marstal. Bilbrevet är daterat den 27 oktober. Beställare var ett partrederi med Nils Jensen Olsen i Marstal som huvudredare och ägare av 1/8. Övriga delägare i partrederiet var köpman Hans Christensen med 1/8, skeppsmäklare Hans Hermansen Petersen med 2/8, skibsförer Hans Nielsen Christensen med 1/8, skeppsbyggmästare Jörgen Olsen Christensen med 1/8, Hansine Frederike Jörgine Petersen med 1/8 samt skeppsredare Hans Christensen Pedersen med 1/8. I Danmarks Skibsliste 1883 anges fartyget med hemort Svendborg och H Christensen som befälhavare. Det bör vara delägaren i fartyget, Hans Nielsen Christensen, som avses och han var troligen befälhavare från början. Brt anges till 129,5 och djupet till 10 fot. 1893 har hemorten ändrats till Marstal och mättalen för brt och nrt redovisas till 128,5 och 112. I 1899 års Skibsliste är Rasmus Hansen Knudsen befälhavare.

I början av1899 såldes hon för 15 000 kronor till ett partrederi i Brantevik med Edvard Ingvarsson som huvudredare. Hon mättes den 7 april till 128,48 brt och 111,83 nrt. I certifikat från registreringen den 11 april framgår att Ellen ägdes av ”partrederiet skeppare Edvard Ingvarsson” med 25 delägare och totalt 64 andelar. Branteviks fiskeläge var hennes hemort. Befälhavare var från 1899 till 1908 Johan Mårtensson Holm, med 8 andelar, och därefter fram till 1914 Johan August Möller. Hennes dimensioner anges av Branteviks Museum till 28,3 längd, 6,9 bredd och 2,9 djup.

1914 såldes hon till Juho Saarinen på ön Lavansaari i Viborgs län Finland. Därefter följde flera försäljningar inom Finland. Alexander Molander i Koivisto ägde fartyget från 1920 till den 22 oktober 1921 då Hugo Pöntynen i Koivisto och senare Björkö tog över. Han sålde Ellen den 8 maj 1922 till AB Espe & Co i Göteborg för 30 000 finska mark. Skärhamn blev då registrerat som fartygets hemort. Styrelsen i det nyregistrerade aktiebolaget utgjordes av direktör Albert Gustav Oskar Wahlström i Västra Frölunda, direktör Martin Andersson på Klädesholmen och skeppsmäklare Samuel Pontus Pettersson i Askim. Anmälan gjordes den 13 juli 1922 att Johan Bruno Andreasson var befälhavare på Ellen.

Den första maj 1923 gjordes anmälan att 1/2 delen i fartyget sålts till skepparen Alfred Andersson i Göta. Samuel Pontus Pettersson blev samtidigt huvudredare. Intyg utfärdades den 20 juli 1923 att Ellen blivit reparerad och ombyggd vid Holmuddens varv på Orust under tiden december 1922 till juli 1923. Kostnaderna uppges ha uppgått till 15 000 kronor, varav rigg 3 500. I certifikat den 11 augusti för ”partrederiet skeppsmäklaren Samuel Pontus Pettersson i Skärhamn” framgår att Alfred Andersson i Göta var befälhavare. Sjökapten Hugo Pöntynen var en av grundarna till Varvet Hollming i Koivisto tillsammans med sjökapten Filip Hollming. Pöntynen var även hamnkapten i Björkö.

Samuel Pontus Pettersson var född i Tegneby den 1 januari 1888. Hans föräldrar var Edvard Pettersson och Johanna Albertina Samuelsdotter. De var födda i Skärhamn 1858 och Lalleröd Övre i Tegneby 1855. Samuel Pontus var gift med Agnes Matilda Petersson som var född i Kvillinge Östergötland den 11 oktober 1892. De var bosatta i Askim.

Ellen var en av de större tvåmastade skonarna och lastade 225 tdw. Fotot är från hemsidan Sottungaskutor, Storkors arkiv och uppges vara från Skärhamnstiden 1922 – 1924.

Den 26 januari 1924 köpte Alfred Andersson 2/34 av AB Espe & Co i Göteborg för 800 kronor. Anmälan om händelsen gjordes den 5 februari. AB Espe & Co sålde ytterligare andelar under året. Den 15 februari såldes 3/34 för 1 200 kronor till Martin Andersson på Flatholmen och den 7 mars såldes 5/34 för 2 000 kronor till Emma Maria Pettersson i Skärhamn. Det framgår dessutom av intyg den 2 april att AB Espe & Co sålt resterande 7 andelar till Axel Pettersson i Skärhamn för 2 300 kronor. Anmälan den 17 mars visar att Alfred Andersson antagits som partrederiets huvudredare. Göta anmäldes samtidigt som Ellens hemort. Efter ovanstående transaktioner hade Alfred Andersson 19 andelar, Emma Pettersson 5 andelar, Axel Pettersson 7 andelar och Martin Andersson 3 andelar av totalt 34. Axel Pettersson övertog den 4 februari 1927 Alfred Anderssons 19 andelar för 3 700 kronor.

Axel var född i Skärhamn den 27 juli 1879. Han var son till Petter Olsson och Anna Elisabeth Berntsdotter. De var födda i Röd 1844 och i Bö Dampegård 1854. Han var gift med Henrika Charlotta Hermansdotter som var född i Häller den 9 november 1887. De bodde på Skolgatan 20. Emma Maria Pettersson var syster till Axel och född i Skärhamn den 3 oktober 1900. Hon var gift med Ernst Kornelius Axelsson som var född i Skärhamn den 3 augusti 1899. De bodde på Parkgatan 2.  

Den 22 februari 1927 såldes Ellen för 7 900 kr till ett partrederi i Sottunga på Åland med Arthur Stenroos som huvudredare och ägare till 1/6. Övriga delägare var Viktor Gustafsson 1/4, Einar Gustafsson 1/4, EG Karlsson 1/6 samt Arthur Strandberg och John Stenroos 1/6. 1932 – 1934 var Einar Gustafsson registrerad som ägare och redare. Elin var då registrerad i Mariehamn med nummer 796. 

1935 – 1945 var Ellen registrerad i Torsholma, Brändö kommun på Åland. Ägarna var Johannes Atte Törnroth och Gösta Törnroth samt Thure Åkerberg. Inköpet skedde 1934. Den 16 juni1945 såldes hon till Rederi AB Eliida (Olof Öström, Mariehamn). Skandiamotor på 60 hk installerades 1938 men anmäldes 1946 – 1947 och hon betecknades därefter som tvåmastad motorskonare. 1946 såldes hon till Särkisalon Laivayhtiö (Eino Löflund & Co), registre-ringsnummer i Åbo är 1235.

Ellen grundstötte och förliste den 14 maj 1947 vid Tvärminne Stengrund när hon var på resa från Pargas i Finland till Fredrikshamn med 212 ton cement i lastrummet. Pargas ligger strax söder om Åbo och platsen där hon grundstötte ligger i skärgården ca 10 distansminuter öster om Hankö. Finska Fredrikshamn ligger inne i Finska Viken öster om Kotka. Besättningen på fem man och en kvinna räddade sig med livbåten. Ellen var oförsäkrad. Vid förlisningen hade hon Särkisalo som hemort.

Under den åländska och finska tiden lämnar Finlands skeppslista följande uppgifter om mättal och dimensioner: 1928 – 1934 120,42 brt och 92,04 nrt, 1935 – 1937 123,40 brt, 1935 – 1945 98,24 nrt, 1938 – 1945 123,49 brt, 1946 – 1947 131,42 brt och 92,83 nrt. Största längd 1928 – 1947 var 29,75 meter, tdw 1935 var 225, tdw 1936 – 1946 var 200 och tdw 1947 var 220.

Redarna under den åländska och finska tiden var enligt samma källa Arthur Stenroos 1928 – 1931, Einar Gustafsson 1932 – 1935, Johannes Atte Törnroth (Brändö Torsholm Åland), 1936 – 1945, Rederi AB Eliida (Olof Öström Mariehamn) 1946, Särkisalon Laivayhtiö omist Eino Löflund ja Kumpp (Perniö Hakkala) 1947. Den sistnämnde ägaren kan översättas till svenska med Särkisalo Fartygsbolag, ägare Eino Löflund & Co. (Bjärnå, Hakkala) 1947. Särkisalo ligger i skärgården nord om Hangö.    

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Branteviks Maritima Museum – Skeppslista för Brantevik, Finlands Sjöhistoriska Museum – Databasen för Finlands handelsflotta, Hemsidan Sottungaskutor, medlemmar i finska Sukuforum, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Danmarks Skibsliste 1883 – 1899, Sveriges skeppslista 1908, 1923, 1925 och 1927, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och Tegneby. 

Ellen                                                                                             Registreringsnummer 6229

Ellen var byggd i ek och fur av skeppsbyggmästare Anders Jensen på Öxenbjerg Skibsvaerft i Svendborg 1896 för ett partrederi i Faxe Ladeplads med Jens Peter Hansen som huvudredare. I bilbrevet från den 1 april står att skeppsbyggmästaren hette N Hansen. Då Anders Jensen övertagit varvet 1893 från Peter Troensegaard talar det för att det var han som byggde farty-get.  Det fanns ännu en delägare i fartyget, Peder Larsen Lilla Taaröd Faxe. Peter Hansen var även fartygets befälhavare. Ellen var riggad som tvåmastad skonare och fick namnet Anna vid byggnationen och Faxe som hemort. Av Danmarks Skibsliste 1897 kan man utläsa att hon hade mättalen 50 brt, 39 nrt och 6,8 fots djup. Av senare skeppslistor framgår att Anna hade en lastförmåga av 90 tdw. 1903 var Peder Larsen huvudredare och befälhavare med oförändrad hemort. Han hade köpt Anna 1902. 1906 bytte hon ägare till Jens Rasmussen Pilegaard i Taasinge Svendborg. Han var även befälhavare. Hemorten blev ändrad till Svendborg.

1912 blev Jens Peter Petersen Nyborg i Ballen på Samsö ny ägare och befälhavare. Han hade henne i två år. Hemorten ändrades till Samsö och fartygets nrt ändrades till 40 i skeppslistan året därpå. Ny ägare var Niels Christian Christensen i Nibe, Aalborgs kommun. Christensen blev ägare 1914 och döpte om fartyget till Ellen med Nibe som hemort. 1915 ändrades hemorten till Fredrikshamn. Redare blev fiskhandlare Nils Christian Jensen Rönnest i Fredrikshamn och befälhavare var hans son Jens Christian Jensen Rönnest.  

Den 25 februari 1920 sålde Rönnest, som ensam ägare, fartyget för 29 000 till Skärhamn. Mätbrev från den 11 mars visar 49,18 brt och 35,84 nrt och i certifikatet vid registreringen från den 16 mars 1920 framgår att Ellen tillhörde Johan Andersson i Skärhamn som ensam ägare och själv befälhavare. Han var född den 15 januari 1878 och hans föräldrar var Anders Jonasson och Inger Pettersdotter i Skärhamn. Anders var född i Bö 1844 och Inger var född i Skärhamn 1849. Johan var gift med Hilda Josefina Olsdotter som var född på Björholmen i Klövedal 1873. De bodde på Postvägen 6. Den 28 mars 1922 anmäldes att motor på 20 hk inmonterats under året. 1929 bildades partrederi för Ellen med 2 delägare och 25 andelar. Johan hade själv 24 andelar och Hildas dotter i första äktenskapet, Jenny Helvina Pettersson, övertog den sista andelen för 500 kronor den 17 april.

Jenny blev huvudredare i rederiet den 22 april 1929. Hon var född i Skärhamn den 9 maj 1902 och hennes föräldrar var Janne Pettersson och Hilda Josefina Olsdotter. Janne var född i Utäng 1866 och omkom med fiskebåten Fridhem 1901. Jenny var gift med Olof Johannes Olofsson som var född på Härön Klövedal den 11 juni 1904. Han övertog sysslan som huvudredare efter sin hustru den 28 april 1932 och blev troligen också befälhavare på fartyget. Olofs föräldrar var Olof Bernhard Johannesson och Augusta Olsdotter. De var födda på Härön Klövedal 1858 och i Sumpen Klövedal 1860 men bosatte sig i Kyrkesund.

Ellen blev enligt uppgift förbyggd och nedriggad till galeas vid Djupviks varv 1931 men enligt skeppslistan 1933 drevs och reparerades fartyget 1932. I skeppslistan 1933 redovisas 51,49 brt och 38,43 nrt. Den 9 mars 1938 blev Johan Andersson befälhavare för en kort tid innan Olof Olofsson återtog posten den 11 april. I certifikat av den 13 januari 1939 framgår att motorgaleasen Ellen tillhör ”partrederiet skeppare Olof Johannes Olofsson” i Skärhamn. Hon såldes den 12 april 1947 till ett nybildat partrederi i familjen med 2 delägare. Anmälan om förändringen ingavs den 30 april. Jenny blev partrederiets huvudredare utan andel. Hennes man, Olof Olofsson, var fartygets befälhavare. Den andre delägaren i rederiet var deras son, Jan Olof Olofsson. Han var född i Skärhamn den 21 oktober 1930 och gifte sig senare med Astrid Ragna Maria Pettersson som var född i Nordviksstrand den 1 oktober 1934. De bosatte sig på Lunnevägen 3. De två delägarna hade hälften vardera. Den 28 april1949 anmälde rederiet att Ellen försetts med ny motor på 60 hk.

Bilden föreställer Ellen före 1915 som Anna. Hon hade Skärhamn som hemort från 1920 till 1955. Bilden har tillhandahållits av Kai Ole Petersen i Danmark.

De hade kvar Ellen till den 15 juli 1955 då hon såldes till barägare Åke Abdon Holmberg i Lysekil för 6 000 kronor. Av anmälan den 24 oktober samma år framgår att han var ensam ägare. Den 15 oktober 1956 anmäldes att fartyget inte skall kvarstå i skeppslistan, att hon sedan i våras är ombyggd till kafé och flytande restaurant och är fast stationerad i Lysekils södra hamn som galeasen Kristina. I Svensk Sjöfartstidning nummer 4 år 1956 uppgavs att hon inte längre användes för sjöfart. Hon såldes den 6 december 1960 för 2 000 kronor. Den 2 januari 1962 anmäldes att fartyget tillhör konstnär Nils Gustav Gramstad i Göteborg. Enligt en uppgift i Svensk Sjöfartstidning nr 6 år 1962 var hon såld till Gramstad för 500 kronor, liggande som husbåt i Kungälv. Hon fanns med i skeppslistan 1969 till 56 brt, 37 nrt, 90 tdw och med motor på 60 hk.

Det finns uppgifter om att hon låg sjunken i Kungälv och att det 1966 gjordes ett misslyckat bärgningsförsök varpå hon där blev sönderslagen och i februari 1967 borttransporterad. Den 26 november 1970 anmäldes att fartyget blivit upphugget och inte längre finns och skulle avföras från registret.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, medlemmar i Slaegt & Data – Dis Danmark, Danmarks Skibsliste 1897 – 1920, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Kai Ole Petersen Danmark, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och Klövedal.

Ellen                                                                                                       Registreringsnummer 7680

Ellen var byggd i ek 1908 på Thurö Danmark av Niels Peter Petersen och levererades i mars 1908. Bilbrevet är daterat den 8 mars och hon blev registrerad den 20 mars. Hon var byggd som tremastad bramsegelskonare och hennes mättal redovisas i 1911 års Skibsliste till 197 brt, 171 nrt och 11,4 fots djup. Hon var byggd för A/S Sejlskibselskabet 3m skonert Ellen Thurö. Bolaget var stiftat den 6 februari 1908 och hade ett aktiekapital på 48 000 kronor. 

1911 redovisas A/S N P Petersen som ägare och N Andersen som befälhavare. Den 28 december 1912 var Nils Peter Petersens son, Asgeir Gudmund Petersen, huvudredare och i 1913 års Skibsliste, som redovisar förhållandena den 31 december 1912, ägs hon av A/S A G Petersen på Thurö med samma befälhavare. Under åren 1915 till 1918 seglade hon i amerikanska farvatten. 1919 redovisas lastförmågan till 320 tdw och 1920 var C J Jensen befäl-havare. 1927 var A Rasmusen befälhavare. Efter Asgeir Gudmund Petersens död i februari 1930 blev hans bror, skeppsbyggmästare Rasmus Peter Petersen, på Thurö huvudredare fram till försäljningen till Sverige.

Hon köptes till Sverige den 8 mars 1930 av Oskar Olofsson i Skärhamn för 16 000 danska kronor (24 000 svenska kronor). Hennes mättal och dimensioner angavs vid övertagandet till 198,71 brt, 160,36 nrt, 32,60 längd, 7,75 bredd, 3,46 djup och 3,66 i djupgående. Ellen utrustades vid köpet med 2-cyl 2-takt tkm på 100 hk av märket June Montell från Jönköpings Motorfabrik. Registreringscertifikatet är daterat den 10 oktober. I detta framgår att Oskar Olofsson var ensam ägare. Befälhavare var Gunnar Arvid Pettersson i Nordvik. Från den 25 april 1931 blev Oskars son, Olof Valter Olofsson, befälhavare och den 12 januari 1937 skänkte Oskar till sina två söner, Olof Valter och Eskil Gerhard halva fartyget med 1/4 till var och en av dem. I certifikat den 14 januari 1937 framgår att tremastskonaren Ellen tillhör ”partrederiet fru Augusta Olofsson i Skärhamn” som ej är delägare. Befälhavare var sonen Valter Olofsson som var delägare med 1/4. Sonen Gerhard Olofsson var också delägare med 1/4. Fadern, Oskar Olofsson, var fortfarande delägare med 1/2. Den 30 april 1943 tog Gerhard Olofsson över som befälhavare på Ellen. Han hade under den gångna vintern läst förste skepparexamen i Skärhamn.

Oskar var född i Kroksdal den 27 oktober 1873 och hans föräldrar var Olof Berntsson och Britta Stina Berntsdotter. De var födda i Kroksdal 1837 och i Rösselvik 1839. Augusta Matilda var född i Tubberöd den 9 augusti 1879. Hennes föräldrar var August Johansson och Petronella Berntsdotter. De var födda i Skärhamn1854 och i Utäng 1848. Oskar och Augusta bodde på Magasinsgatan 10. Valter var född i Kroksdal den 25 juli 1900 och Gerhard var född i Skärhamn den 5 juli 1911. De var ogifta och bodde på Magasinsgatan 10.

Ellen hade Skärhamn som hemort mellan åren 1930 och 1964 och ägdes hela tiden av samma familj. Bilden, som är från 1959, tillhör Ingemar Gollungberg.

Den 29 december 1952 övertog Valter och Gerhard faderns halva del i Ellen. De köpte 1/4 vardera och betalade 7 500 kronor per andel. Anmälan om förändringen inlämnades den 15 januari 1953. Det framgår av anmälan att bröderna var ägare till Ellen med hälften vardera och att deras mor Augusta Matilda Olofsson fortfarande var huvudredare. Sedan Augusta avlidit i oktober 1953 övergick sysslan som huvudredare till Valter Olofsson.

Ellen kunde ta ombord 108 std last av trävaror. Hennes motor byttes inte under tiden hon hade Skärhamn som hemort. Däremot blev den uppgraderad vid två tillfällen så att Ellen hade en redovisad motorstyrka på 115 hk 1945 och i skeppslistan 1963 en redovisad motorstyrka på 120 hk. 

Hon såldes den 5 augusti 1964 till sjökapten Karl Olle Båysen på Klöverön Marstrand för 30 000 kronor och fick då Klöverön som hemort. Av certifikat den 19 augusti framgår att han var ensam ägare och själv befälhavare. År 1965 genomgick hon en omfattande renovering, bl.a. installerades ny Volvo Penta motor på 200 hk i Karlskrona och dessutom byttes fock­masten i Svendborg mot en ny. Det finns uppgifter om att Ellen under Båysens befäl år 1965 genomförde en resa med last av ammunition till hamn i Röda Havet och året därpå en last med sprängämnen till Chile. Hon bottenmålades i Råå i maj månad 1966 inför resan över Atlanten. I 1966 års skeppslista finns Ellen intagen med 203 brt, 142 nrt, 320 tdw och motor på 200 hk.

I maj månad 1967 anmälde Båysen att han sålt fartyget för att bli lustfartyg. Anmälan gjordes den 18 september 1967 att Ellen sålts till amerikanske medborgaren Thomas E. Hurley i Holly Oak Drive Los Angeles. Hon sjönk i San Pedro hamn 1968 men bärgades och medverkade i en filminspelning innan hon övertogs av Los Angeles stad 1970. Hon såldes sedan till Dolph Rempp som gjorde om henne till restaurant och placerade henne på land i South Beach San Fransisco. Han hade ett arrendeavtal på marken som gällde 25 år och drev verksamheten under namnet Dolph Rempp Sailing Ship Restaurant. När arrendeavtalet gick ut 2001 fick han ingen förlängning. Området skulle användas för parkområde med promenadstråk. Efter ytterligare ett år höggs det ombyggda fartyget upp med grävmaskin den 19 augusti 2002. Händelsen finns omskriven i San Fransiscotidningen SFGate den 20 augusti samma år. Hon avfördes från det svenska registret 1969 som såld till USA.

    

Dolph Rempp Sailing Ship Restaurant i San Fransisco - ex Ellen av Skärhamn.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Segla för Tjörn, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Danmarks Skibsliste 1911 - 1930, Sveriges skeppslista 1931, 1933, 1935, 1945 och 1963, Museet för söfart i Helsingör, medlemmar i Slaegt & Data – Dis Danmark, Dagstidningen SFGate i San Fransisco, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Elsa                                                                                                               Registreringsnummer 5664

Elsa byggdes som tremastad skonare i ek och fur vid Västerviks Varv AB 1914. Hon var beställd av ett partrederi i Skillinge med 20 delägare och 60 andelar. Magnus Theodor Thorsson i Skillinge var huvudredare med 2 andelar och Anders August Jönsson Risberg var fartygets befälhavare med 26 andelar. Registreringscertifikat blev utfärdat den 19 januari 1915. Elsa såldes den 5 april 1916 till ett partrederi i Höganäs med 30 delägare och 168 andelar. Konsul Herman Emil Johnsson var störste ägare och huvudredare med 12 andelar. Johannes Eriksson i Arild var befälhavare från övertagandet och fram till 1935. Han hade 24 andelar. Mättal och dimensioner för fartyget är i 1917 års skeppslista angivna till 143,56 brt, 128,03 brt under däck, 115,96 nrt, 30,48 längd, 7,42 bredd, 2,77 djup och 3,25 djupgående. Hennes hemort var då Höganäs. Av senare skeppslistor framgår att hennes lastförmåga var 225 tdw

Under de därefter följande åren genomgick hon reparationer 1921 och 1927 och drevs 1921 och 1924. Den 4 juni 1932 såldes Elsa till Rederi AB Vind i Arild. 1934 fick hon en 2 cyl 100 hk motor från Skandiaverken i Lysekil inmonterad. Den 13 april 1935 såldes hon till bröderna Adolf Daniel och Karl Albert Svensson i Falkenberg med hälften vardera. Karl Albert var huvudredare och Adolf Daniel befälhavare. I skeppslistan 1935 har mättalen blivit ändrade till 147,25 brt och 115,33 nrt. Att Elsas lastutrymme i stort sett kunnat behålla sin rymd, trots nytt maskinrum, tyder på att man samtidigt med motorinstallationen även gjort nya lastlyckor.

Genom köp våren 1953 av ett partrederi i Skärhamn med Per Åke Hamnefjäll som huvudredare och ägare till 2/3 fick Elsa Skärhamn som hemort. Hamnefjäll var även fartygets befälhavare. 1/3 ägdes av Karl Osvald Jansson i Aröd. Per Åke var född i Skärhamn den 26 juli 1913. Han var son till Petter Pettersson och Alfrida Charlotta Pettersson på Postvägen 20. De var födda i Skärhamn 1874 och i Bö 1885. Per Åke var gift med Anna Nikolina Karlsson som var född i Rönnäng den 17 januari 1917. De bodde på Skolgatan 2. Den 23 november 1954 överfördes fartyget till ett nybildat partrederi i Bleket med Karl Osvald Jansson som huvudredare. Jansson var sedan 1955 befälhavare på Elsa som fick Bleket som hemort. I mars 1960 blev han ensam ägare och samma år blev Elsa nedriggad till tvåmastare. 1963 hade hon motor på 160 hk och hennes mättal var 149 brt, 105 nrt, 83 std och 225 tdw.

Bilden föreställer tremastskonaren Elsa sedan mesanmasten tagits bort. Hon hade Skärhamn som hemort 1953 – 1954. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

Elsa såldes den 7 september 1964 till ett partrederi i Norrköping med 3 delägare och kamrer Folke Lind som huvudredare och ägare till 2/100. Skeppare Lars Olof Lind i Norrköping hade 49/100 och styrman Svante Folke Lind 49/100. Den 25 januari 1965 blev Svante Lind huvudredare och ensam ägare men sålde vid samma tidpunkt 10/100 till fröken Gill Eneqvist. Detta anmäldes den 6 april. Därefter såldes hon den 31 januari 1968 till partrederiet direktör Folke Lindgren i Tyresö. Han hade halva delen i fartyget. Den andra hälften ägdes av skepparen Alfred Vilhelm Methodius Gullås i Visby. I anmälan den 5 februari meddelas att fartyget döpts om till S:t Methodius med Visby som hemort. Den 16 januari 1969 utmättes Tullås del i fartyget av Kronofogden och den 31 mars 1969 utmättes Lindgrens del.

Därefter finns uppgifter om att S:t Methodius under 1969 låg vid Söder Mälarstrand men blev flyttad till Stocksund samma år. I skeppslistorna 1969 till 1973 står Lindgren som redare och hemort är fortfarande Visby. 1971 till 1973 låg hon i Södertälje för att från 1974 åter ligga i Stocksund. Den 1 januari 1976 ägdes hon av Gullås dödsbo i Visby. Enligt Båtologen 1983, sidan 108, blev hon såld till Möja och skrotad och uppbränd någon gång 1975 – 1977 utan att kunna avföras på grund av utestående inteckningar. I 1973 års skeppslista var hon upptagen till 149 brt, 105 nrt, 225 tdw och med motor på 160 hk.     

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931,1933,1935 och 1963, Lloyds register 1930 -  1945, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Elsy                                                                                                             Registreringsnummer 3403

Den tvåmastade skonaren Elsy byggdes av ek och fur på Janne Hagermans varv i Viken 1899 med namnet Emma. Beställare var Herman Nilsson på Ven. Han var bosatt i Tuna på Ven och befälhavare på Emma enligt mönstringsrulla Helsingborg 1898/1899. Bilbrev och mätbrev utfärdades den 4 april 1899. Där framgår att hon var byggd för ett partrederi i Kyrkobacken Ven och att hennes mättal var 52,27 brt och 39,97 nrt. I certifikatet från den 11 april uppges att fartyget tillhör partrederiet skepparen Herman Nilsson i Kyrkobacken med 1/2 och befälhavaren Christian Jönsson i Kyrkobacken 1/2. Kyrkobacken anges som hemort. Christian Jönsson var gift med Herman Nilssons yngre syster Emma. Det var troligen efter henne som fartyget döptes.
Emma såldes för 10 250 kronor den 15 april 1907 till Axel Kullenberg i Svanshall med 6/10. Bästemannen Janne Jönsson ägde 4/10. Jonstorp blev fartygets hemort. I 1908 års skeppslista finns Kullenberg som huvudredare och Janne Jönsson som befälhavare.   I rulla från sjömanshuset i Helsingborg 1911 har skonerten Emma, Jonstorp som hemort och befälhavare är Axel Kullenberg. Kullenbergs fullständiga namn uppges i födelseboken 1864 vara Axel Andersson Kullenberg. Emmas mättal och dimensioner är i 1908 års skeppslista upptagna till 52,27 brt, 49,87 brt under däck, 39,97 nrt, 21,72 längd. 5,87 bredd, 2,13 djup och 2,70 meters djupgående.

Hon blev den 26 juni 1916 såld till ett partrederi i Ålabodarna med Gustav Libert Larsson som huvudredare och själv befälhavare. Det var 18 delägare i rederiet som tillsammans hade 25 andelar. Gustav Libert Larsson var störste ägaren med 8 andelar. De övriga delägarna hade 1/25 vardera.  I 1917 års skeppslista står Larsson som huvudredare med Ålabodarna som hemort. Det var från Ålabodarna som Emma köptes till Skärhamn.

Den 27 februari 1918 såldes hon för 29 000 kronor till Johan Adolf Nordvall (f. Johannesson) och John Evald Johansson (f. Matiasson) med hälften på varje delägare i det nybildade partrederiet. Nordvall var befälhavare och Skärhamn blev Emmas hemort. Samma dag anmäldes att namnet ändrats till Dagmar. Detta blev inte godkänt varför det blev ändrat tillbaka till Elsy. Den 8 januari 1920 överlät Nordvall sin halva del för 15 000 kronor till Mattiason som då blev ensam ägare och själv befälhavare. Certifikat utfärdades den 12 februari.

Skonerten Elsy hade Skärhamn som hemort från 1918 till förlisningen 1920. Hon saknade motor. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

Klockan 6 på eftermiddagen den 25 juli samma år när Elsy var på resa från Kristiania (från 1925 Oslo) till Lysekil förliste hon vid Tjurpannan söder om Havstenssund. Elsy var inte utrustad med motor och när den byiga vinden från västsydväst mojnade vid Tjurpannan fick fartyget inte styrfart att gå över stag med påföljd att hon drev i land och blev vrak. Sjöförklaring hölls i Lysekil den 9 augusti.     

Johan Nordvall var född i Bö den 31 juli 1880. Hans föräldrar var Johannes Johansson och Gustava Berntsdotter. De var födda i Bö 1855 och 1857. Nordvall var gift med Beata Andreasdotter som var född i Nötsäter den 10 juli 1879. De bodde på Kroksdalsliden 9. Evald Matiasson var född i Skärhamn den 25 september 1894. Hans föräldrar var Johan Peter Matiasson som var född i Tyfta Västergård 1867 och Elisabeth Andreasdotter som var född i Nötsäter 1871. Evald var gift med Ingrid Johanne Johansen som var född i Bergen Norge den 7 september 1901. De ändrade senare efternamnet till Johansson och emigrerade 1927 till Amerika med s/s Drottningholm som avgick från Göteborg den 5 mars. De återvände på 1950-talet till Sverige och bosatte sig på Storgatan 34.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Sveriges skeppslista 1908 och 1917, Family Search, Sjömanshuset i Helsingborg, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka, Jonstorp och Sankt Ibb.

 En Avant                                                                                   Registreringsnummer 5959

Kuttern En Avant var byggd som ketchriggad seglande trålare hos G & T Smith vid Rock Channel i Rye England 1892. Hon sjösattes i mars 1892 och registrerades den 10 maj i Grimsby som En Avant med ON 99674. Hennes fiskebåtsregistrering i Grimsby var GY 457. Rye ligger i East Sussex vid engelska kanalen ca 40 km NO om Hastings. Hon registrerades för 74 ton och hade måtten 73,7 x 20,3 x 10,4 fot. Beställare var Joseph Smith i Grimsby. Den 25 oktober 1899 avfördes En Avant ur det brittiska skeppsregistret med notering att hon sålts till Sverige. Namnet är franska som på svenska blir Framåt.

Köpare var ett partrederi i Mollösund med fyra delägare och köpeskillingen var 390 engelska pund. Delägarna i partrederiet var JA Samuelsson, Martin Hermansson, Johan Karlsson och Olof August Olsson. De hade 1/4 vardera i rederiet. Samuelsson var huvudredare och Hermansson var befälhavare. En Avant mättes vid Uddevalla tullkammare den 22 februari 1901 till mättalen 72,31 brt och 37,34 nrt med hemort Mollösund.

Hon blev den 14 november 1905 såld på auktion för 10 150 kronor. Köpare var ett nytt partrederi i Mollösund bestående av Oskar Sjöberg, Joakim Johansson, Oskar Teodor Simonsson och Karl Edvin Simonsson, alla med lika delar. Oskar Teodor Simonsson var huvudredare och Joakim Johansson befälhavare. Hemorten förblev Mollösund.

Bilden föreställer den engelskbyggda kuttern En Avant. Hon hade Skärhamn som hemort mellan åren 1943 och 1947. Bilden är hämtad från bokverket Tjörns båtar.

Den 11 mars 1918 såldes En Avant till skepparen Karl Lorents Enochsson på Resö i Lur församling Tanum för 27 500 kronor. Namnet ändrades till Nordstjernan med Resö som hemort, vilket blev registrerat den 30 mars. Enochsson var själv befälhavare. Han behöll dock inte fartyget längre än till den 16 april samma år då han sålde till skepparen Benjamin Johansson i Grundsund på Orust för samma belopp. Johansson var själv befälhavare. Tullkammaren i Lysekil mätte fartyget den 17 maj till 72,31 brt och 57,09 nrt.

Nordstjernan såldes den 14 januari 1919 till ett partrederi i Långesjö Tanum för 27 000 kronor. Partredarna var två bröder från Grebbestad som hade hälften vardera. Den äldre brodern, Johan Adolf Andersson, var huvudredare och bodde i Långesjö medan den yngre brodern, Hugo Valdemar Andersson, var befälhavare och bodde i Kämpersvik. Certifikat utfärdades den 23 januari med Långesjö som hemort. Långesjö och Kämpersvik ligger i närheten av Grebbestad. En Avant mättes vid Strömstads tullkammare den 27 februari 1919 till 72,31 brt och 60,37 nrt.

En 1-cyl 22 hk Avance råoljemotor med vridbara propellerblad insattes den 20 januari 1920 vid Marstrands Mekaniska Verkstad. Anmälan gjordes den 1 februari och den 19 mars ommättes fartyget vid Marstrands tullkammare till 72,31 brt och 57,03 nrt. Den 22 maj gjordes ommätning i Marstrand till 74,98 och 57,37. Den 27 januari 1921 beviljades en ansökan om namnändring till fartygets ursprungliga namn, En Avant. I 1923 års skeppslista framgår att hemorten ändrats till Kämpersvik och att hon blivit namnändrad till En Avant. Mättal och dimensioner redovisades med 74,98 brt, 72,31 brt under däck, 57,37 nrt, 22,40 längd, 6,19 bredd och 3,17 djup. 1927 reparerades ruff och lastluckor och därefter ommättes hon vid Falkenbergs tullkammare den 6 april till 76,54 brt och 53,49 nrt. Ytterligare ommätning gjordes vid Strömstads tullkammare den 18 mars 1931 till 83,63 brt och 58,65 nrt. Det framgår inte vad som föranlett de förändringarna men det kan ha varit ändrade luckkarmar, eftersom även nrt ökat med drygt 5. Kanske även styrhytt ingick i ombyggnaden. Under 1940 byttes motorn till en 1-cyl Munktell på 60 hk. En bror till ägarna, Josef Albert Andersson i Grebbestad, blev befälhavare den 8 juni 1942.

En Avant såldes till Karl Otto Augustsson i Skärhamn den 25 februari 1943 för 15 000 kronor. Otto var född i Utäng Skärhamn den 11 januari 1891 och han var själv befälhavare på fartyget vilket fick Skärhamn som hemort. Hans föräldrar var August Olsson och Mathilda Kristiansdotter i Utäng. De var födda i Tolleby 1864 och Södra Bäck 1863. Otto gifte sig med Alfrida Lovisa Martinsdotter från Flatholmen. Hon var född den 12 juni 1892. De bosatte sig på Idrottsvägen 6 i Skärhamn. 

Den 24 januari 1944 såldes En Avant inom Skärhamn. Två bröder från Utäng Skärhamn bildade partrederi och köpte fartyget för 15 000 kronor. De var John Robert Johannesson och Adolf Eberhard Johannesson och de hade lika stora andelar. John Robert var född den 23 september 1904 och gift med Märta Alida Johansson från Fagerfjäll som var född den 26 november 1907. Adolf Eberhard var född den 8 september 1906. John Robert var huvudredare och Adolf Eberhard var fartygets befälhavare. Hemorten förblev Skärhamn. Den 17 januari 1946 övertogs befattningen som befälhavare av en bror till ägarna, Axel Ragnar Johannesson. Han var född den 4 augusti 1917. Brödernas föräldrar var Albin Johannesson och Amanda Rustina Rutgersdotter i Utäng. De var födda i Utäng 1879 och i Klövedal 1881.

En Avant såldes den 5 maj 1947 till Bleket på Tjörn. Ett partrederi med tre delägare köpte kuttern för 17 000 kronor med lika stora delar. Hemorten ändrades till Bleket. De tre delägarna var omnibussägare Lennart Gunnar Erik Adolf Pettersson i Bleket som också var huvudredare, skepparen John Gottfrid Berndtsson i Stockevik som var befälhavare ombord samt Karl Isak Andersson i Skärhamn. I samband med registreringen ansökte man om att få ändra namnet till Eira. Namnändringen blev beviljad den 11 juli. Isak Andersson var född den 18 oktober 1894 i Lilla Sibräcka som barn till Oskar Andersson och Augusta Olausdotter. De var födda i Lilla Sibräcka och Dyreby1868. Isak var gift med Elin Bernhardina som var född i Fagerfjäll den 26 januari 1903. De bodde på Storgatan 12.

Under 1947 genomgick Eira en förbyggnad och reparation vid Källvikens varv i Dragsmark. Det hade varit brand ombord samma år vilket gjorde att hon behövde repareras ända från vattenlinjen. Man försåg fartyget med och utförde reparationer av överbyggnad akter, halvdäck, ruffar, styrhytt, lastluckor mm. Enligt uttalande från redaren blev Eira då så gott som ny. Fartygets dimensioner blev ändrade till 22,90 längd, 6,16 bredd och 3,19 djup. Innan förbyggningen var motsvarande mått 22,40, 6,19 och 3,17. Den 25 oktober 1947 mönstrade John Bror Eberhard Berntsson som befälhavare på Eira. Han var född i Skärhamn den 29 maj 1916 som son till John Birger Berntsson och Bertilina Emerentia Edvardsdotter på Postvägen 4. De var födda i Skärhamn 1891 och i Aröd 1893. Bror gifte sig med Lilly Anna-Lisa som var född i Valla den 7 januari 1921. Motorn byttes till en 2-cyl Skandia på 130 hk. Detta registrerades den 29 juni 1948. Samma datum blev Eira ommätt vid Lysekils tullkam-mare till 89,25 brt och 55,03 nrt.

Den 29 november 1950 registrerades Sigvard Johannes Tallvik från Skärhamn som befälhavare. Året därpå deltog båten i sillfisket vid Island med Tallvik som befälhavare. Bästeman var Karl Ossian Lottsson. Dessutom var Tage Erik Allan Persson från Skärhamn med på fisket. Utöver dessa bestod besättningen av ytterligare fem personer som inte var från Skärhamn eller dess omnejd. Sigvard Tallvik var född den 15 september 1909 och bodde på Storgatan 29. Hans föräldrar var August Olsson och Mathilda Johannesson som bodde på Sjömansvägen 4. De var födda i Nordvik och Utäng 1871 och 1877. Sigvard var gift med Alice Paulina som var född i Klövedal den 29 juni 1917. Karl Lottson var född i Skärhamn den 13 februari 1910 och bodde på Djurgårdsvägen 5. Hans föräldrar var Karl Oskar Andersson och Anna Pettersdotter. De var födda i Fosseröd 1878 och i Tubberöd 1888. Karl Lottsson var ogift. Tage Persson var född i Gustavi församling Göteborg den 11 maj 1918. Han var gift med Gunvor Olausson som var född i Skärhamn den 9 mars 1917. De bodde på Magasinsgatan 5.

Man gav sig iväg i början av juli och hämtade tunnor i Göteborg. Därefter fortsatte man via Norge till fiskeplatsen på norra Island där man fiskade med cirka 60 drivgarn som sattes på nätterna. Det var till en början dåligt fiske men sedan man bytt fiskeplats fick man alla tunnor fyllda. Man fick dessutom salta i presenning på däck, det man inte hade tunnor till. Eira fick maskinhaveri på hemvägen så man var tre veckor försenade då man anlände till Skärhamn med full last.

Efter Islandsfisket blev Leif Einar Börje Evertsson från Stockevik befälhavare. Detta blev registrerat den 16 oktober 1951. Den 26 februari 1952 registrerades att Manne Arnold Mattiasson från Kyrkesund var befälhavare. Den 5 mars året därpå såldes Eira till ett partrederi på Källö-Knippla. Rederiet bestod av Folke Zackrisson, Göte Andersson och Elof Johansson vilka hade 1/3 vardera. Köpeskillingen på 50 000 kronor erlades med 47 500 kronor kontant. För resterande 2 500 kronor mottog säljarna galeasen Elin 4691 i likvid. Elof Johansson blev huvudredare och befälhavare på Eira och hemorten ändrades till Källö-Knippla. Under åren Eira ägdes på Källö-Knippla registrerades den 1 augusti 1956 Nils Viktor Lennart Nygren som befälhavare och den 4 februari 1957 Leif Sonny Andreasson. Båda var från Göteborg.

Den 10 maj 1959 köpte varvsägaren Sigvard Karlsson på Källö-Knippla Eira för 5 500 kronor. Han sålde vidare tre dagar senare till skepparen Sven Kuno Villiam Lind i Tegelstrand för 5 000 kronor. Lind var själv huvudredare och befälhavare. Hemorten ändrades till Hamburgsund och den första juni blev rederiets ansökan om namnändring till Berit 1 beviljad och registrerad. Den 15 november samma år byttes motorn till 120 hk Albin Diesel som tidigare suttit i Linds galeas Frithiof. I uppgörelsen mellan parterna ingick att Frithiof skulle överlämnas till varvet på Källö-Knippla. Efter Tegelstrand och Hamburgsund blev kuttern såld den 30 april 1964 till ett partrederi i Stockholm för att bli lustfartyg. Ingenjör Erik Christer Jansson i Stockholm och ingenjör Anders Lundin i Stocksund betalade 20 000 kronor och blev ägare med hälften vardera. Man ansökte samtidigt om namnändring till En Avant vilket blev beviljat den 10 november. I certifikat från samma datum framgår att Anders Lundin var befälhavare. Den 1 januari 1976 var hon registrerad på partrederiet Erik Christer Jansson som lustfartyg.  

Erik Dambert upplyser i sin bok att hon sågs i Öresund 1966 som lustfartyg, att hon låg vid Bohus varv den 3 juli 1979 för utrustning, att hon låg sjunken vid Bohus den 24 februari 1981 och att hon blivit bärgad och åter låg vid Bohus varv den 12 juni 1981. Båtologen upplyser på sidan 81 år 1989 att hon låg vid Bohus varv 1988. Samma källa upplyser 1994 att hon är upphuggen men kvarstår i registret på grund av inteckningar. Hon hade då en längre tid legat vid Bohus varv. Efter några år tog ägarna henne till en plats innanför Norra Tjurholmen vid Lödöse där hon höggs upp med hjälp av en grävmaskin och i bitar fördes till tippen. I 1988 års skeppslista var hon införd med 89 brt, 36 nrt, 125 tdw och med 120 hk motor.     

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla Tore Olsson i Mörrum, Kutterepoken, Brittiskt skeppsregister, En resa till sillens och sagornas ö, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927 och 1963, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Erato                                                                                            Registreringsnummer 4110

Erato var byggd 1894 hos Johan Oskar Johansson på Eckernas skeppsvarv Göta älvdalen i Lilla Edets kommun. Beställare var Edvard Pettersson i Skärhamn. Han var född den 11 april 1858 och bodde på Sjömansvägen 1. Han var gift med Johanna Albertina Samuelsdotter från Lallegård Övergård i Tegneby som var född den 19 april 1955. Edvards föräldrar var Petter Eliasson och Petronella Andersdotter i Skärhamn. De var födda i Skärhamn 1826 och i Nötsäter 1832. Erato byggdes som galeasriggad kutter och hade mättalen 33,62 brt och 23,10 nrt. Hennes dimensioner var 17,27 längd, 5,75 bredd och 2,10 djup. Fram till 1903 användes hon uteslutande för fiske och blev därför inte registrerad förrän den 6 mars 1903. Efter att hon blivit registrerad gick hon även i fraktfart. Det finns ingen exakt uppgift om fartygets lastförmåga men en tumregel brukar vara att tdw uppgår till ungefär dubbla talet av nrt för segelfartyg. Med detta beräkningssätt kan man uppskatta Eratos lastförmåga till mellan 45 och 50 tdw. Hon var Skärhamns första kutter och betydligt mindre än de engelska kuttrarna.

Bilden föreställer den svenskbyggda kuttern Erato som ägdes av Edvard Pettersson. Fotot från 1897, som är taget av Edvards son Samuel Pontus Pettersson, är kopierat från boken Beslagna segel. Erato hade Skärhamn som hem­­ort från det hon byggdes 1894 till förlisningen 1904.

Hon förliste vid skäret Yttre Tistlarna den 3 april 1904. Vid sjöförklaringen den 11 april 1904 vid Marstrands Rådhusrätt lämnade befälhavaren Edvard Pettersson följande redogörelse: onsdagen den 30 sistlidne mars klockan 11 på förmiddagen avgick jag med mitt, i gott och fullt sjövärdigt skick, varande fartyg från Aarhus i barlast till Marstrand. Det var då frisk SO vind. Klockan 12 på natten blev, under den friska vinden, mesanmasten bräckt och jag måste av den anledningen gå till Grenaa för nödvändig reparation och sätta masten på plats. Vi avgick den 2 april klockan 9 på förmiddagen och ställde under 5 knops fart kursen NO till Anholt.

Klockan 3 på eftermiddagen ändrades, under laber vind, kursen till NNO. Klockan 9 på eftermiddagen hade jag Anholts fyrskepp i SV. Klockan 1 på natten siktades Nidingarnas fyr. Därefter ändrades kursen till N. Under svag SSV vind som omsider övergick till stiltje samt tilltagande tjocka fortsatte vi under flitig signalering med mistluren från klockan 2 på natten.

Grundstötningen inträffade, sedan tjockan alltmera tätnat samt under hård SV ström mot land mot skäret Yttre Tistlarna, den 3 april klockan 4 på morgonen. Genom lotsarna på Vrångö telefonerade jag efter bärgningsångaren ”Harald” från Göteborg som var på plats klockan 12 på dagen.

Under stigande vind och sjö som till slut blev synnerligen hård, hade fartyget redan klockan 11 på förmiddagen blivit vattenfyllt, så ångaren inget kunde uträtta. Klockan 4 på eftermiddagen gick mesanmasten och klockan 6 även stormasten överbord. Fartyget blev fullständigt vrak och spillrorna drev mot land. Besättningen gick iland på Vrångö klockan 6 på eftermiddagen. Erato var försäkrad för 5 586 kronor i Bohusläns Fiskares Assuransförening. Besättningen utgjordes, förutom befälhavaren, av bästeman Karl Berntsson och jungman Herman Berntsson.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Beslagna Segel, Tjörns båtar, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och Tegneby.

Ester                                                                                             Registreringsnummer 7521

Ester var galeasriggad vid byggnationen på skeppsbyggmästare Anders Mattssons varv i Kungsviken Orust 1928. Hon var byggd i ek och kostade fullt färdig, inklusive 1-cyl motor på 40 hk från Bolinder, 33 000 kronor. Motorn monterades vid J & C G Bolinders Mek Verkstad AB på Bassholmen Fiskebäckskil med intyg den 25 april 1929. Bilattesten är daterad den 27 april och mätbrevet från samma datum visar 60,37 brt och 39,97 nrt. Registreringscertifikatet för motorgaleasen Ester är daterat den 6 maj. Köpare var skepparen August Olsson Skärhamn som själv var fartygets befälhavare. Namnet fick fartyget efter Augusts äldsta dotter som var född 1911 och hette Ester Kristina. August var född i Nordvik den 24 december 1871 och gift med Augusta Matilda Johannesdotter som var född i Utäng den 18 april 1877. Hans föräldrar var Olle Pettersson och Kristina Jonasdotter i Nordvik. De var födda i Nötsäter 1845 och i Säby 1839.

Mättal och dimensioner för Ester är i 1929 års skeppslista redovisade med 60,37 brt, 54,55 brt under däck, 39,97 nrt, 18,31 längd, 6,00 bredd och 2,28 djup. Där framgår att hennes hemort var Skärhamn och att August Olsson var både ägare av fartyget och dess befälhavare.

Den 22 januari 1936 såldes Ester för 18 340 kronor till ett partrederi på Fisketången med 2 delägare och med Oskar Ludvig Ottosson som huvudredare. Den andra delägaren var Lars Edvin Larsson som också var fartygets befälhavare. Delägarna, som hade hälften vardera, var från Fisketången. Certifikat utfärdades den 29 januari. Ester såldes därefter, enligt intyg av den 14 juli 1942, för 21 000 kronor. Av certifikat den 27 juli framgår att Alf Leo Irenius Alexandersson på Hönö var ensam ägare och själv befälhavare.  I 1945 års skeppslista redovisas fartygets lastförmåga till 105 tdw, hemort Hönö och som befälhavare Leo Larsson.

Den 15 maj 1961 såldes Ester till ett nytt partrederi på Hönö för 12 000 kronor. I certifikat den 6 maj 1961 framgår att Helge Ingemar Bryngelsson på Hönö var huvudredare och själv befälhavare. Övriga delägare var Gottfrid Roland Bryngelsson, Axel Georg Bryngelsson och Olén Konstantin Bryngelsson. De fyra delägarna var bröder, varav Axel Georg var halvbror och äldre än de andra. De hade lika stora delar i partrederiet. De använde galeasen bl.a. till att frakta trävaror från Garn, söder om Göta, till faderns Lådfabrik på Hönö. Fartyget var 1963 registrerat som lustfartyg till 53 brt och 36 nrt och med motor på 55 hk.

Ester såldes för 5 000 kronor den 1 januari 1964 till skadereglerare Bengt Wennergren i Göteborg. I certifikat den 1 februari benämns Ester lustmotorgaleas med Hönö som hemort. Där framgår att Wennergren var ensam ägare och själv befälhavare. I certifikat den 10 februari 1970 är han fortfarande ägare. Den 23 oktober samma år inkom en anmälan att Ester numera tillhör Berg & Johanssons Varvs AB på Hönö sedan hon inköpts i september månad.  Styrelsen i bolaget utgjordes av Anna Eleonora Berg och Gustav Rune Berg från Öckerö. I rapport från fartygsinspektören den 6 oktober 1971 meddelas att fartyget ligger förtöjt vid Berg & Johanssons brygga på Hönö. Motor och propelleraxel är urtagna, rodret demonterat och styrhytten avlägsnad. Rester av tidigare inredning i skans förut i lastrummet finns kvar. Fartyget synes flyta för närvarande men enligt uppgift från ägaren kommer skrovet inte att användas vidare. Hon avfördes från registret 1971 men enligt Trälistan låg hon kvar på Hönö 1972. 1969 års skeppslista anger 60 brt, 33 nrt, 105 tdw och motor på 75 hk.    

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1929, 1931, 1933, 1935, 1945 och 1963, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och Öckerö.

Ethel                                                                                            Registreringsnummer 5424

Den tvåmastade skonaren sjösattes i mars 1909, som varvets nybygge nummer 25, hos skeppsbyggmästare Detlef Schöning i Friedrichstadt. Platsen ligger mellan floderna Eider och Treene i Schleswig-Holstein Tyskland. Fartyget hade beställts av Ludwig Jürgens i Seedorf Rügen. Hon döptes till Glückauf och fick Stralsund som hemort. Fartyget som benämndes ”jachtschooner” klassades av Germanischer Lloyd i högsta klass för liten kustfart med 4 mans besättning. Hennes mättal och dimensioner redovisades till 72,4 brt, 56,7 nrt, 204,9 m3 br, 160,6 m3 net, 120 tdw, 22,53 längd, 6,18 bredd och 2,45 djup.  

Jürgens sålde fartyget till Sverige den 8 mars 1913. Det var Edvard Jeppsson i Eriksberg Guövik som köpte henne för 17 500 riksmark. Mätbrev den 22 mars visade 71,82 brt och 58,82 nrt. I certifikat för registrering den 26 mars framgår att godsägare Edvard Jeppsson var ensam ägare till Glückauf som fick Guövik som hemort. Befälhavare var skeppare Olof Johnsson i Guö Karlshamns kommun. Den 13 mars 1918 såldes hon för 43 000 kronor vidare till ett partrederi i Grönhögen på Öland med 4 delägare och 43 andelar. Handlanden Karl Hilmer Gotthard Råberg var huvudredare med 14 andelar.  Befälhavare med 6 andelar i fartyget var skeppare Edvin Gustav Valdemar Johnsson i Lindeby Grönhögen. De övriga två delägarna var lantbrukare från Grönhögen.

Därefter såldes Glückauf för sista gången med det tyska namnet. Ett partrederi i Skärhamn med 2 delägare, 3 andelar och med Karl Ivar Andersson som huvudredare köpte fartyget för 42 000 kronor. Intyg av den 10 mars och certifikat den 19 mars1920 visar ägandet och att namnet samtidigt ändrades till Ethel. Ivar Andersson var själv befälhavare och ägare av 2/3 i fartyget. Den sista tredjeparten ägdes av brodern, Gustav Evert Andersson. Enligt anmälan den 17 mars 1923 hade motor på 25 hk blivit installerad under året. I skeppslistan för 1923 redovisas mättal och dimensioner med 72,81 brt, 67,58 brt under däck, 57,22 nrt, 22,41 längd, 6,12 bredd och 2,41 djup.

Ivar Andersson var född i Utäng den 14 maj 1894. Brödernas föräldrar var Anders Johan Berntsson och Inger Johanna Olsdotter. De var födda i Rävlanda 1854 och i Kroksdal 1853. Ivar var gift med Klara Olivia Pettersdotter som var född i Kroksdal den 28 mars 1894. De bodde på Kroksdalsliden 22. Gustav var född i Utäng den 5 juni 1901 och gift med Märta Alice Ingeborg Eriksson som var född i Stockevik den 17 februari 1902. De bodde i Utäng.

Ethel såldes för 18 000 kronor den 15 februari 1928 till ett partrederi i Brandstorp med 2 delägare som vardera hade hälften i fartyget. Karl Jakob Magnusson var huvudredare och befälhavare. Hans bror, Nils Hilding Bernhard Magnusson, var den andre delägaren. I anmälan den 14 april framgår att fartygets hemort var Göteborg. Hemorten ändrades till Brandstorp den 5 maj 1930. Hon såldes därefter för 20 530 kronor den 1 april 1935 till ett partrederi på Sladö, ca 10 kilometer nordost om Västervik. Partrederiet hade 2 delägare med 3 andelar. Huvud­redaren Rudolf Waldemar Pettersson hade 2/3 och Ruben Engelbrekt Valdemar Pettersson var befälhavare med 1/3. 1937 omtacklades Ethel till galeas och mättes då till 87 brt, 59 nrt, 120 tdw och 43 std. 1941 fick hon ny 1-cyl Säfflemotor på 60 hk. Den 15 maj 1943 blev August Oskar Valdemar Andersson i Bergkvara befälhavare men den 5 maj året därpå var Pettersson åter tillbaka.

Den 13 februari 1945 såldes Ethel för 33 000 kronor till ett partrederi i Dalmark, ca 20 kilo-meter nord om Motala i Vättern. Gillis Lennart Bülow var huvudredare och befälhavare och ägde 2/3. Gustav Arne Bülow ägde 1/3. I certifikat den 19 februari 1945 var Ethel fortfarande benämnd motorskonare trots uppgift om galeasrigg från 1937. Anmälan inkom den 1 april 1950 att huvudredarens hemvist ändrats till Kalmar. Dalmark behölls ändå som hemort. Lars Gunnar Bülow blev befälhavare den 3 februari 1953 och den 15 juni 1956 anmäldes att Ethel numera är nedriggad till motorfartyg.

Bilden föreställer den nedriggade skonaren Ethel i Karlshamn den 5 september 1963 fotograferad av Gunnar Ståhl. Hon hade Skärhamn som hemort från 1920 till 1928.

Hon seglade i fraktfart till 1968 då hon lades upp i Kalmar och var till salu. Hon såldes den 6 juni 1971 för 45 000 kronor till ett partrederi med Lars Bertil Nilsson i Vassmolösa som huvudredare och hälftenägare. Den andra hälften ägdes av Lars Olof Lindberg i Kalmar. Kalmar blev även Ethels hemort. Vassmolösa ligger i Kalmar kommun. Fram till den 28 augusti 1971 gick hon i trafik för Osby-Pannan. Då kolliderade hon i Stockholms hamn med en tankbåt och fick babordssidan uppriven.

Den 8 december 1971 anmälde Sven Jansson i Gävle att han köpt fartyget för 4 000 kronor, liggande vid Ekensbergs Varv i Stockholm. Den 11 april 1972 anmäldes att Ethel tillhör Gertrud Maria Kristina Fjällström i Gävle. Hon hade köpt fartyget för 4 000 kronor den 8 december 1971 av Svenska Haveribyrån och anmält Gävle som hemort. Ethel låg den 20 maj 1972 i Gävle, nödtorftigt reparerad. Den 1 augusti samma år såldes hon för 20 665 kronor till lektor Rolf Gustav Hugo Torstensson Nordell i Lidingö. Anmälan om köpet inkom den 21 november 1973. Den 1 januari 1976 var hon registrerad som lustfartyg. Torstensson Norell stod fortfarande som ägare i 1988 års skeppslista men hon sjönk i Lidingö omkring 1979 enligt Båtologen sidan 12 år 1984. I 1988 års skeppslista var hon upptagen till 81 brt, 46 nrt, 115 tdw och med motor på 90 kw.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare. Tjörns båtar, Segel von der Eider, Schiffshistorisches Archiv Flensburg, Länspumpen 2007:1, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka. 

Ethel                                                                                                             Registreringsnummer 8356

Ethel byggdes 1920 av ek och alm hos Les Chantiers et Ateliers i Saint Malo Frankrike. Vid dopet fick hon namnet Père Pierre. Hon ägdes av E Dagorne i Saint Malo men övertogs omkring 1930 av Victor J B Pleven. Hon var byggd för fiske vid New Foundland och deltog där under många år i torskfisket och i transporterna till Europa. I Frankrike var hon riggad som barkentine med fullriggad förmast med salningar för märs och bram. Hon förde fock, dubbla märssegel och ett bramsegel på förmasten och stagsegel mellan fockmast och stormast. I samband med ombyggnaden i Sverige till tremastad skonare byttes förmasten så att hon därefter inte hade någon märssalning.

Hon var en av de större tremastade skonarna och ett av de allra största träfartygen i Skärhamn. I 1945 års skeppslista redovisas hennes mättal och dimensioner till 339,64 brt, 257,41 nrt, 39,23 längd, 8,71 bredd och 4,07 djup. Hennes lastförmåga anges till 475 tdw. I Lloyds regis-ter 1945 – 1946 är hon införd med 340 brt, 289 brt under däck och 253 nrt.

Hon såldes i september 1938 till ett partrederi i Skärhamn med 5 delägare om sammanlagt 8 andelar. Karl Ivar Hermansson hade 1/4, Gunnar Arnold Johansson 1/8, Samuel Pontus Pettersson 1/4, Bernhard Johansson 1/4 och Betty Alice Johansson 1/8. Karl Ivar Hermansson var huvudredare och född i Kroksdal den 28 juli 1894. Hans föräldrar var Herman Berntsson och Anna Johanna Kristiansdotter i Kroksdal. De var födda i Kroksdal 1854 och i Nordvik 1855. Ivar var gift med Alfrida Josefina Pettersson som var född i Aröd den 22 november 1896. De bodde på Kroksdalsliden 24. Befälhavaren, sjökapten Gunnar Arnold Johansson, var född i Utäng den 14 augusti 1911. Hans föräldrar var Bernhard Johansson och Alma Andersdotter i Utäng. De var födda i Utäng 1879 och i Grinneröd 1878. Arnold var gift med Sonja Brynhild Ingegerd Berntsson som var född vid Nordviksstrand den 8 oktober 1917. De bodde på Storgatan 51. Samuel Pontus Pettersson var född i Tegneby den 1 januari 1888. Hans föräldrar var Edvard Pettersson och Johanna Albertina Samuelsdotter. De var födda i Skärhamn 1858 och Lalleröd Övre i Tegneby 1855 och bodde i Skärhamn. Samuel Pontus var gift med Agnes Matilda Pettersson som var född i Kvillinge Östergötland den 11 oktober 1892. De var bosatta i Göteborg. Bernhard Johansson var far till Arnold Johansson och född i Utäng 27 april 1879. Hans föräldrar var Johan Jonasson och Britta Niklasdotter i Utäng. De var födda i Utäng 1841 och i Fosseröd 1840. Bernhard var gift med Alma Andersdotter från Grinneröd som var född den 20 januari 1878. De var bosatta i Utäng. Betty Johansson var syster till Arnold Johansson och född i Utäng den 27 december 1915. Hon var gift med Erik Natanael Axelsson som var född i Västra Frölunda den 3 februari 1918. De bodde i Fiskebäck Västra Frölunda.

Ethel hade ingen maskin när hon köptes utan fick i likhet med Sonja året innan seglas från Saint Malo till Skärhamn. Inför seglingen till Sverige monterades troligen bramrån ner och hon seglade med försegel, fock, dubbla märssegel, gaffelstor och gaffelmesan. Man fick hjälp av fransmännen med riggningen. Besättning på 8 man hade åkt tåg från Sverige. Arnold Johansson var befälhavare på resan och för att få stabilitet i fartyget tog man in ballast av sand innan avseglingen i november månad. Med på resan var Gösta Ivan Hermansson, son till huvudredaren. Han var född den 13 oktober 1921.

 

Den översta bilden är ett vykort på E-bay med Ethel som fransk barkentine. Den undre bilden är från Ethels hemresa från Saint Malo till Skärhamn 1938 och tillhör Bengt-Arne Johansson. Fotograf Gösta Hermansson Skärhamn.

Barlasten lossades i högar på kajen i Skärhamn. Den kom till användning hos bönderna som kom och hämtade med häst och kärra. Hon byggdes om för fraktfart på Stavsundsholmens slip i Kyrkesund under vintern och fick då även styrhytt och ny inredning. Rårna på förmasten togs samtidigt bort. 1939 monterades nya vinschar och nytt ankarspel i Marstrand och en 4-cyl Alpha Diesel på 265 hk inmonterades i Fredrikshamn. Mätbrevet från den 13 maj visar 338,47 brt och 282,83 nrt. Hon blev registrerad som tremastskonaren Ethel den 20 juli 1939 och anmälan om motorinstallationen vid AS Fredrikshavns Jernstöberi & Maskinfabrik gjordes den 8 augusti. Nationalitetscertifikatet utställdes den 18 augusti 1939.

Kriget kom och Ethel fick riggas om till fullt segelställ igen för att olja till maskin inte fanns att tillgå. Det var ofta trälaster till Tyskland och kol tillbaka till Sverige. Den 28 augusti kolliderade hon med en rutten dykdalb i Schlutups hamn Lübeck. Den 22 januari 1940 tog Bernhard Johansson över som befälhavare. Arnold var dock tillbaka den 18 november. Ivar Hermansson stod kvar som huvudredare till den 13 mars 1947 då Bernhard Johansson ersatte honom. Hermansson hade dagen innan sålt sin 1/4 i fartyget för 62 500 kronor. Köpare var skepparen Erik Natanael Axelsson i Fiskebäck som var gift med Arnolds syster Betty. Hon var sedan tidigare delägare med 1/8. I juni 1953 blev Arnold Johansson huvudredare. Det året deltog Ethel i sillfisket vid Island med registreringsnummer LL 341.

Den 7 december 1954 då Ethel befann sig på resa från Smöjen på Gotland med last av kalksten till Uddevalla kolliderade hon VSV Hönö Huvud med fiskebåten Västmanö av Hönö. Fiskebåten sjönk men Ethels skador blev ringa. Dock försvann hennes klyvarbom efter detta och lösnäsan som gjorde att hon liknade en klipperskonare var för alltid borta. Varvet på Donsö utförde reparationerna. Arnold Johansson övertog successivt de andra delägarnas andelar så att han till sist var ensam ägare. 1958 överfördes 1/4 till sonen Bengt-Arne och 1959 sålde de sitt fartyg. Bengt-Arne Johansson var född den 18 augusti 1937.

Bilden föreställer tremastskonaren Ethel i Köpenhamn 1945. Hon hade Skärhamn som hemort mellan åren 1938 och 1959. Bilden tillhör Arnold Johanssons barn.

Den 31 mars 1959 såldes Ethel för 62 000 kronor till ett partrederi i Edshultshall med skepparen Sten Owe Lundh som huvudredare. I certifikat den 7 april framgår att Lund var ensam ägare och själv befälhavare på tremastskonaren Ethel av Edshultshall.  Den 27 augusti 1961, på resa från Halosenlahti i Finland med pitprops till Väja i Ångermanälven, sprang fartyget läck och sjönk 27 distansminuter öster om Bjuröklubbs fyr. Besättningen räddades men fartyget bärgades inte. Haveriet ansågs bero på att man inte skalkat luckorna. När hon sjönk flöt lasten i lastrummet upp med påföljd att däckslast och lasten i lastrummet försvann. Om luckor­na varit skalkade så hade hon flutit på lasten. Halosenlahti är namnet på en vik ca 30 km norr om Uleåborg, i höjd med Piteå. Där fanns en liten lastageplats där man hade lastat. Ethel avfördes från registret 1961. I 1958 års skeppslista var hon införd med 341 brt, 246 nrt, 450 tdw och med motor på 265 hk.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Båtologen 2007:4, Europeana förlisningsuppgift Ethel, Riksantikvarieämbetet och Statens maritima museer (sökväg på Europeanas hemsida - förlisningsuppgift Ethel), Segla för Tjörn, Sveriges skeppslista 1945, Bengt-Arne Johansson i Skärhamn, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Falken                                                                                                       Registreringsnummer 6271

Tremastskonaren Falken byggdes i ek och fur 1920 av Karl Johansson på Pukaviks varv i Björkenäs Blekinge. Hon byggdes för ett partrederi med 33 delägare om tillsammans 142 andelar där Karl Johanssons söner, Hjalmar och Karl Emil, var de största delägarna. Huvudredare i partrederiet var handlare Sven Alfred Andersson i Björkenäs med 6 andelar. Befälhavaren, Hjalmar Johansson i Björkenäs, hade 32 andelar och hans bror Karl Emil Johansson hade 24 andelar. Skeppsbyggmästaren, Karl Johansson, låg kvar med 4 andelar. Utöver dessa 4 delägare fanns ytterligare 29 delägare som tillsammans ägde de resterande 76 andelarna. Trots sönernas vilja att få motor inmonterad från början förblev Falken ett rent segelfartyg de första 10 åren. Den 6 juni 1921 anmäldes att vice konsuln, Nils Martin Valdemar Fremberg i Sölvesborg, valts till ny huvudredare den 2 februari. Den 29 juli upprättades köpebrev över 12 andelar som den 10 mars sålts på auktion för 6 000 kronor till grosshandlare Gustaf Wollrath i Stockholm. Den 4 mars 1922 anmäldes att skeppsbyggmästare, Karl Johansson i Björkenäs, valts till ny huvudredare den 25 februari. Grosshandlare Wollrath övertog 12 andelar från Karl Julius Karlsson i Stockholm vilket anmäldes den 31 maj. Falken finns i 1923 års skeppslista upptagen med 98,45 brt, 93,24 brt under däck, 80,42 nrt, 26,05 längd, 6,75 bredd, 2,46 djup och 3,0 djupgående. Pukavik var då hennes hemort.

Den 3 mars 1924 anmäldes att handlare Sven Alfred Andersson i Björkenäs återtagit platsen som huvudredare från den 9 februari. Under de därefter följande åren, fram till försäljningen till Skärhamn 1929 bytte andelar i Falken ägare vid flera tillfällen. Hjalmar Johansson utökade sitt ägande med 4 andelar för 120 kronor vilket anmäldes den 15 maj 1926 som övertagna från Nils Martin Valdemar Frembergs konkursbo. Den 15 januari 1927 intygades att Hjalmar Johansson köpt 1 andel för 100 kronor av August Larsson i Sölve. Den 11 februari 1929 anmäldes att sjökapten August Karlsson i Göteborg köpt 3 andelar av skeppare Anders Thorsson i Djupekås för 500 kronor.

Den 20 mars 1929 såldes Falken på auktion för 23 000 kronor till ett partrederi i Skärhamn med 2 delägare. De två delägarna var bröderna Oskar Bror Herman Olausson och Gustav Vilhelm Oskarsson. Oskar var född den 20 september 1903 och gift med Helga Otelia Olausson som var född i Skärhamn den 20 september 1903. De bodde på Idrottsvägen 9. Gustav var född den 1 september 1910 och gift med Anna Lisa Helena Pettersson som var född i Skärhamn den 11 november 1915. De bodde senare på Parkgatan 1. Oskars och Gustavs föräldrar var Olaus Oskarsson från Brevik som var född 1875 och Berta Charlotta Johansdotter som var född i Kärrslätt 1874.

En 2-cyl 2-takt tändkulemotor på 56 hk av märket Bolinder, tillverkad 1929, insattes direkt efter köpet. Anmälan om insättningen lämnades den 12 juni 1929. Mätbrev från samma datum visar 99,09 brt och 70,26 nrt. I anmälan av fartygsköpet den 13 juni framgår att bröderna ägde hälften vardera i Falken och att deras mor, Berta Charlotta Johansdotter (gift Oskarsson) var huvudredare. Skärhamn var hemort. Oskar Olausson blev befälhavare den 29 juni samma år. Den 2 april 1932 blev han avlöst för en kort tid av Gustav Vilhelm Johansson i Skärhamn till den 20 maj då han var tillbaka. Gustav Johansson var född i Utäng den 9 augusti 1894. Hans föräldrar var Johan Petter Andersson och Augusta Vilhelmina Johansdotter. Dessa var födda i Hövik Valla 1867 och Nordvik Stenkyrka 1870. Hans hustru, Ida Bernhardina Rutgersdotter, var född i Lirås den 22 januari 1893. De bodde på Skolgatan 12.

1935 hade fartygets mättal ändrats till 102,44 brt och 78,86 nrt. Det framgår inte vad som föranlett ökningen men eftersom nrt också blivit större så kan det bero på att ny lastlycka byggts. Liggande i Skärhamns hamn 1938 utbröt brand ombord med början i fartygets maskinrum. Elden släcktes av brandkåren men vissa skador uppstod. Kanske var det detta som gjorde att man bytte motor året därpå. En begagnad 2-cyl Bolinder på 120 hk, tillverkad 1917 och som suttit i 7071 Linudden, monterades in istället för den gamla.

Tremastskonaren Falken på ett tidigt foto. Hon hade Skärhamn som hemort mellan åren 1929 och 1963. Bilden kommer från Sjöhistoriska museet.

Den 23 juli 1941 blev Olausson avlöst som befälhavare av Ivar Lennart Isidor Pettersson från Djupekås men återvände till sin befattning den 19 september året därpå. På resa från Nyhamn vid Sundsvall till Stettin med trävaror och med Pettersson som befälhavare gick Falken på grund vid Skaftö i närheten av Valdemarsvik i Smålands skärgård den 17 november 1941. Tremastskonaren Isolda kom till hjälp och lyckades efter ett par timmar få henne loss från grundet och bogsera in henne till Kalmar. Den 18 april 1946 när Falken låg i Åbo och lossade sill blev hon rammad och svårt klämd av den tyska ångbåten Empire Wensum. Falken blev svårt klämd av den 2 515 brt stora ångbåten men sprang inte läck.

Året därpå, den 13 mars, var Falken omriggad till tvåmastad skonare och i certifikat den 19 mars nämns fartyget som motorskonare. Gustav Oskarsson sålde sin hälft i Falken till sin bror Oskar den 11 november 1949 för 27 500 kronor. Anmälan om försäljningen gjordes den 16 januari året därpå då samtidigt anmäldes att Helga Olausson blivit huvudredare med 1/100 ägande i fartyget. I köpebrevet den 24 januari framgår att köpeskillingen uppgick till 500 kronor. Den 31 mars 1953 anmäldes att huvudredaren, Helga Olausson, numera heter Brevik i efternamn. Motorn byttes 1959 till en 6-cyl 4-takt Volvo Penta diesel på 125 hk av typ MD 96, tillverkad 1958. Den 3 mars 1961 övertog Oskars son, Bengt Magne Erik Brevik, befattningen som befälhavare på Falken fram till försäljningen två år senare. Han var född den 9 januari 1937. I 1963 års skeppslista redovisas Falkens motor till 150 hk. Detta är fel. Motorn var den som redovisas ovan. Hennes mättal redovisas 1963 med 116 brt, 74 nrt, 160 tdw och 65 std.

Falken var kvar i Skärhamn till den 9 maj 1963 då hon såldes till Finland för 48 000 kronor. Anmälan lämnades in samma dag. Där framgår köparna som Valter Nyman i Sondby Borgå och Holger Liljeström i Pellinge Borgå. De bytte fartygets namn till Elise och gav henne Borgå som hemort. 1965 sålde Nyman sin del till Liljeström och1967 ägdes hon av Karl Ivar Lindström och Ragnar Sundman i Sibbo nära Helsingfors. Hon hade då Sibbo som hemort. De sålde henne året därpå till lustfartyg och därefter är hon inte med i databasen för Finlands handelsflotta. 1978 låg hon vid Kallvik Helsingfors. Enligt uppgift fanns Elise fortfarande 1997 men hennes slutliga öde är okänt. I den Finska databasen var hennes mättal och dimensioner 110 brt, 69 nrt, 27,66 största längd, 26,69 igenk. längd, 6,77 bredd, 3,2 djupgående och 180 tdw.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Blekingeboken 1969 och 1981, Blekinge museum databas, Finlands Sjöhistoriska museum – Databasen för Finlands handelsflotta, Skutor och skeppare från Sibbo i väst till Pernå i öst, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1941, 1933, 1935 och 1963, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Folke                                                                                                        Registreringsnummer 6238

Galeasen Folke byggdes av skeppsbyggmästare Ferdinand Hansen i Marstal 1885. Bilbrevet är daterat den 5 oktober. Fartyget byggdes i ek för Mads Hansen Friis i Marstal och döptes till Enigheden. Det finns en uppgift om att Folke omriggades till galeas 1886. Friis var även fartygets befälhavare. Hennes nettotonnage var 39,5 ton och djupet i lastrummet var 6,5 fot. I 1893 års Skibsliste redovisas dessa mättal samt 43 brt. 1895 redovisas 35 nrt. En annan källa uppger att hennes lastförmåga var 80 tdw. 1899 bytte fartyget ägare. Det var Morten Harald Simonsen på Fejö som köpte Enigheden 1897 eller1898. Fartyget fick vid köpet Bandholm som hemort. Bandholm ligger på nordsidan av Lolland och Fejö ligger ca 5 distansminuter NV om Bandholm. Hemorten ändrades till Fejö 1907.

Jakob Andreas Pedersen på Samsö Nordby övertog Enigheden 1910 och gav henne Samsö som hemort under en kort tid innan hon 1916/1917 såldes vidare och blev omdöpt till Smart. I 1917 års Skibsliste har hon sålts till H Bagger AS i Köpenhamn som bytt namnet på fartyget. Som befälhavare finns då registrerad P Rasmussen. I januari 1919 blev skeppsredare Svend Aage Folden i Köpenhamn ägare till fartyget. Då blev hon omdöpt till Farbag. Sista danska ägare till fartyget blev Malte Poul Herman Lockenwitz på Bogö mellan Själland och Falster. Han köpte fartyget den 3 oktober 1919 och döpte om henne till To Sönner med Bogö som hemort. I 1919 års skeppslista är C Troest befälhavare och hemorten är Köpenhamn.

Galeasen Folke hade Skärhamn som hemort från 1920 till 1936. Bilden är från Svenska seglare och motorseglare.

Hon såldes den 8 mars 1920 till ett partrederi i Skärhamn med Gustav Napoleon Edvardsson som huvudredare och hälftendelägare. Den andre delägaren var hans kusin John Harald Andersson i Göteborg som var fartygets befälhavare. Hon blev vid övertagandet omdöpt till Folke med hemort Skärhamn. Den 8 april 1920 mättes hon till 41,50 brt och 32,09 nrt. Anmälan gjordes den 29 april 1922 av Bröderna Johanssons Varv & Slip i Skärhamn att de satt in en Säfflemotor på 22 hk i fartyget. Certifikat blev utfärdat den 6 maj som motorgaleas. Den 24 september 1923 blev Gustav Edvardsson befälhavare.

Mättal och dimensioner i 1923 års skeppslista var 45,22 brt, 38,93 brt under däck, 33,53 nrt, 19,29 längd, 5,40 bredd och 1,82 djup. Den 1 april 1932 blev hans bror Ernst Alfred Nilsson i Rönnäng befälhavare eftersom Gustav Edvardsson den 3 maj skulle bli befälhavare på deras nyinköpta tremastskonare Regina. Folke såldes den 17 februari 1936.

Gustav Edvardsson var född i Kroksdal den 9 juli 1901. Hans föräldrar var Karl Edvard Nilsson och Emma Charlotta Pettersdotter. De var födda i Utäng och Hällebäck 1859. Gustav var gift med Selma Bernhardina Johansson som var född i Kubbale den 9 november 1905. De bodde senare på Storgatan 66.

Emil Valdemar Karlsson i Jungfrusund Östra Ed köpte Folke den 17 februari 1936 för 9 750 kronor. Han var ensam ägare och själv befälhavare på Folke som fick Östra Ed som hemort. Certifikat utfärdades den 4 mars. Hemorten anmäldes ändrad den 29 maj 1937 till Västervik. Den 14 februari 1939 såldes hon för 10 000 kronor till Karl Gustav Erik Karlsson i Östra Ed som den 20 februari anmälde att hemorten ändrats tillbaka till Östra Ed. Certifikat utfärdades den 21 februari. Klas Ivar Veiler Fröberg i Loftahammar Östra Ed blev befälhavare den 23 maj 1941 men Karlsson var tillbaka på befattningen den 18 maj året därpå.

Genom köpebrev den 8 april 1943 såldes Folke för 10 500 kronor till Kurt Gunnar Bertil Johansson i Västervik. Av certifikat den 12 april framgår att han var ensam ägare och själv befälhavare. Den 22 september 1946 sprang Folke läck när hon var på resa från Västervik till Stockholm och måste sättas på grund vid Hästskär, ca 9 distansminuter NV om Landsort vid den inre farleden. Hon fick diverse skador och bogserades senare in till Stockholm. Där såldes hon den 14 februari 1949 för 17 500 kronor till Lars Olof Larsson i Stockholm. Av certifikat den 22 februari framgår att han var ensam ägare och själv befälhavare.

Den 18 augusti 1950 fattade fartyget eld i Trälhavet. Bogserbåten Frigg gick till assistans och släckte elden. Den flammade åter upp och när den hade släckts denna gång var fartygets överbyggnad förstörd. Besättningen räddade sig i skeppsbåten. Folke avfördes ut registret den 14 januari 1955 efter odaterad anmälan. Enligt Tjörns båtar förliste Folke i Stockholms skärgård vid Kodjupet 1955 efter brand. I 1955 års skeppslista var hon upptagen till 48,98 brt, 34,16 nrt, 80 tdw och med motor på 20 hk.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Register over nogle Danske handelsskibe, Folketellinger Danmark 1880, 1890 och 1921, Danmarks Skibsliste 1887 – 1920, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1931, 1933 och 1935, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Fortuna                                                                                        Registreringsnummer 7187

Fortuna byggdes med namnet Fortuna som tremastad skonare på varv i Barth 1916 för (troligen) Willi Steinbrink i Pönitz Tyskland. Det var skeppsbyggmästare Carl Holzerland junior som byggde henne. Han var verksam som tredje generation skeppsbyggare på varvet som hans farfar, J Holzerland, startat 1867 och som drivits vidare av hans son C Holzerland senior och därefter av dennes son Carl Holzerland junior fram till 1936. Kända fartyg i Skärhamnsflottan som byggts på detta varv är Anna-Lisa 7188, Hildur 5778 och Silo 6255. Till denna lista kan man också lägga Fortuna. Steinbrink sålde fartyget den 2 mars 1925 för 21 000 tyska mark till ett partrederi i Djupekås med Emanuel Svensson Hedberg som huvudredare och Djupekås som hemort.

Karl Johan Hedberg var befälhavare. De hade 1/2 vardera i rederiet. Den 7 april mättes hon till 89,64 brt och 75,58 nrt och den 8 april utfärdades certifikat. Emanuel var far till Karl Johan. Den 6 juli 1926 anmäldes att Fortuna har motor på 56 hk. Den var förmodligen insatt före den 19 mars för då mättes fartyget med ändring av nrt till 68,82. I 1927 års skeppslista redovisas mättal och dimensioner med 89,86 brt, 81,29 brt under däck, 68,82 nrt, 24,81 längd, 6,54 bredd, 2,38 djup och 3,0 meters djupgående. Befälhavare var huvudredarens son Karl Johan Hedberg. Det framgår även att hon var byggd av ek och fur. Fartygets lastförmåga uppges i 1945 års skeppslista till 150 tdw.

Bilden, som kommer från Bohusläns museum, föreställer tremastskonaren Fortuna av Skärhamn. Hon hade Skärhamn som hemort från 1928 till 1946.

Fortuna såldes i januari 1928 för 25 000 kronor till ett partrederi i Skärhamn med skepparen August Pettersson som huvudredare. Han var född i Skärhamn den 19 maj 1872 som son till Petter Eliasson och Petronella Andersdotter på Postvägen 20. Dessa var födda i Skärhamn 1826 och i Nötsäter 1832. August var gift med Hilma Johannesdotter som var född i Utäng den 22 november 1873. De bodde på Hamngatan 22.

I anmälan den 9 januari 1928 framgår att partrederiet ägdes av Augusts fyra söner med lika delar. Dessa var Helge, Sidor, Knut Georg och Gustav Verner, alla hade Pettersson som efternamn. Helge var född den 27 maj 1907 och gift med Margit Olly Hansson som var född den 11 december 1909 i Skärhamn. De bodde på Skansvägen 6. Sidor var född den 29 april 1905 och gift med Märta Elisabeth Oskarsson som var född i Södra Bäck den 7 april 1910. De bodde på Strandvägen 9. Knut var född den 3 december 1909 och gift med Sigrid Magdalena Kurlberg som var född i Skärhamn den 4 augusti 1910. De bodde på Storgatan 9. Verner var född den 7 januari 1912 och ogift. Helge var fartygets befälhavare. Bröderna turades därefter om att vara befälhavare, Sidor den 3 mars 1930, Verner den 8 juli 1937, Sidor den 5 mars 1938, Helge den 18 maj 1940 och Sidor den 17 juli 1943 fram till försäljningen 1946.

Den 5 oktober 1946 tecknades kontrakt på 45 000 svenska kronor med Öivind Christiansen i Röyken, Buskeruds fylke. Hon döptes om till Skagen när hon fick norsk flagg. Anmälan om försäljningen inkom den 19 oktober. Under åren 1946 till 1952 seglades hon av Christiansen med Oslo som hemort. Därefter ägdes hon av Toralv Tengesdal i Sand Suldals kommun, Rogaland med Stavanger som hemort.

Den 8 november 1956 på resa från Oslo till Stavanger med last av järn och korn sprang hon läck utanför Prestskjaer fyr vid Rekefjord. Hon tog in vatten och det var omöjligt att med de egna pumparna hålla henne flytande. De två ombordvarande fick överge fartyget och tog sig med livbåten in till Rekefjord. Fartyget sjönk på platsen. I den svenska skeppslistan för 1945 var hon införd med 94,19 brt, 69,80 nrt, 150 tdw och med motor på 56 hk. I den norska skeppslistan var hon 1956 införd med 93 brt, 65 nrt och med motor på 59 hk. Hon ströks ur det norska registret 1957.   

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Hemsidan Listerlandet – Listerslaegten, SWB Schiffswerft Barth GMBH, Länspumpen 1976:1, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.  

Fram                                                                                                          Registreringsnummer 4708

Kuttern byggdes 1894 med namnet Fremad, av ek och fur på kravell, av skeppsbyggmästare Olav Haktorsen i Nerhus Norge för norsk räkning. I det norska mätbrevet från den 10 november 1894 meddelas att kuttern Fremad tillhör Paul Nielsen på Sandsö, Tysnaes kommun i Hordaland fylke. Ägaren var själv befälhavare. Nerhus ligger i Hardanger, Hordalands fylke, Kvinnherred socken och Ölve församling. Nerhus är ett gårdsnamn. Olavs förnamn nämns ofta som Ole eller Ola och hans efternamn har kompletterats med Nerhus.

Den 15 oktober 1901 såldes kuttern av Paul Nielsen från Sandsö, Salomon Nielsen från Lie och Lars Johnsen från Övrevaag, alla tre på ön Tysnesöy i Tysnes kommun ca 70 km söder om Bergen. Köpare var Olaus Rutgersson och Rutger Jonsson i Nordvik på Tjörn och köpeskillingen var 7 000 kronor. Den 17 februari 1902 utfärdades intyg av skepparen Paul Nielsen på Sandsö att kuttern Fremad byggts av skeppsbyggmästare Olav Halvorsen i Nerhus för partrederiet Paul Nielsen på Sandsön, Salomon Nielsen från Lei och Lars Johnsen från Övrevaag, alla i Tysnaes kommun. Kuttern har tidigare enbart använts för fiske.

Kuttern såldes den 23 februari 1907 av Rutger Jonsson, Olaus Jonsson, Olaus Rutgersson, Albin Olausson, August Johansson och Oskar Pettersson. Alla var från Nordvik och hade 1/6 vardera. Köpare var ett partrederi med Janne Adolf Pettersson i Bö som huvudredare. Köpeskillingen var 6 250 kronor. Den 4 april anmäldes att Janne Adolf Pettersson blivit utsedd till huvudredare. Mätbrev av den 4 april upplyser att kutterns mättal och dimensioner var 46,38 brt, 38,13 nrt, 19,81 längd, 5,70 bredd och 2,23 djup.

Den 24 april 1907 utfärdades certifikat för kuttern Fram och partrederiet med fiskaren Janne Adolf Pettersson från Bö i Stenkyrka som huvudredare och ägare till 1/4. Befälhavare var skepparen Bernhard Pettersson i Bö som också var delägare med 1/4. Övriga delägare var fiskarna Johan och Axel Patrik Pettersson, båda från Bö och med 1/4 vardera. Dessa nya ägare var bröder. Namnändring till Fram gjordes 1907.

Bilden föreställer den norskbyggda kuttern Fram som hade Skärhamn som hemort mellan åren 1918 – 1928. Dessförinnan var Nordvik hemort från 1907. Bilden tillhör Bohusläns Museum och har kopierats från Digitalt Museums hemsida. Fotograf, S P Pettersson Skärhamn ca 1920.

Hemmansägare Petter Johansson i Bö övertog kuttern för 6 000 kronor den 21 november 1907. Av certifikatet den 24 november framgår att Bernhard Pettersson i Bö var befälhavare. Petter Johansson var far till Bernhard och hans bröder som nämnts i föregående stycke. Fram såldes igen den 25 februari 1916 för 5 000 kronor till två bröder från Nordvik i ett nytt partrederi. De var fiskaren Janne Ossian Nilsson som var huvudredare och Axel Bernhard Nilsson som var befälhavare. Certifikat utfärdades den 21 mars. Den 8 maj 1917 anmäldes att Janne Nilsson är befälhavare. Axel Bernhard Nilsson kallades allmänt för AB i Nordvik.    

Den 7 februari 1918 såldes Fram för 9 800 kronor till skepparen Hugo Konrad Karlsson i Skärhamn. Han var själv befälhavare, född den 1 september 1888 och senare bosatt på Härön Kyrkesund. Han gifte sig med Hulda Adolfina Möller som var född på Björholmen i Klövedal den 16 september 1890. Hugo Karlsson var son till segelmakaren Karl Olsson och Hilda Olausdotter. De var födda i Toftenässtrand 1865 och i Skärhamn 1864.  Den 14 mars 1919 anmäldes att kuttern försetts med 18 hk 1-cyl 2-takt Avance hjälpmotor med tändkula som satts in i Marstrand. Certifikatet är daterat den 19 mars. Motorn uppgraderades senare till 22 hk.

Fram såldes den 26 november 1921 för 9 000 kronor till Karl Olsson, Karl Andersson, Axel Robert Hermansson, Anders Johan Johansson och Axel Bernhard Olausson. Karl Olsson var far till Hugo och född i Toftenässtrand den 24 januari 1865. Hans föräldrar var Olof Jonasson och Edla Kristiansdotter. De var födda i Toftenässtrand och Nordvik 1827. Karl Olsson var gift med Hilda Olausdotter som var född i Skärhamn den 12 april 1864. De var bosatta på Dalgatan 7 i Skärhamn. Karl Andersson var gift med Hugos syster. Han var född i Haketorp den 29 mars 1889 och hans föräldrar var Anders Kristiansson och Anna Maria Olsdotter. De var födda i Haketorp 1861 och i Brevik 1865 och flyttade till Hamngatan 30 i Skärhamn. Karl Andersson var gift med Edla Karlsson som var född i Skärhamn den 13 september 1894. De bodde på Postvägen 3. Axel Hermansson var född i Skärhamn den 19 oktober 1887. Hans föräldrar var Herman Johansson och Inger Kristina Hansdotter. De var födda i Häle 1842 och Kroksdal 1850. Axel Hermansson var gift med Klara Alfrida Karlsson som var född i Utäng den 14 mars 1889. De bodde på Blåsarliden 10. Anders Johan Johannesson var född den 9 juli 1860 i Nordviksstrand. Hans föräldrar var Johannes Andersson och Anna Svensdotter. De var födda i Valla 1836 och på Ingegerdsholmen 1833. Anders Johan Johansson Johannesson var gift med Inger Beata Pettersdotter som var född i Brog den 3 oktober 1863. De bodde på Blåsarliden 7. Axel Olausson var född i Kurlanda den 22 december 1870. Hans föräldrar var Olaus Berntsson och Johanna Svensdotter (Olaus andra gifte). De var födda i Näs Valla 1814 och troligen Tyfta 1825. Axel Olausson var gift med Anna Kristina Kristiansdotter från Haketorp som var född 1872. De bodde på Skolgatan 30. Axel kallades Dyras-Axel i Skärhamn för att hans far, Olaus Berntsson, var kronobåtsman med nummer 39 och soldatnamnet Dyre. Han var båtsman för Kurlanda, Kebene och Häle och hade sitt soldattorp på Kurlandas ägor. De nya ägarna hade 1/5 vardera i fartyget.   

Den 8 mars 1922 undertecknas ett köpebrev i vilket Axel Olaussons fyra söner övertog 4/5 av fartyget. Axel Olausson var därefter tillsammans med sönerna ägare av hela fartyget med 1/5 vardera. De delägande sönerna var Ernst Kornelius Axelsson som var född den 3 augusti 1899 och senare bodde på Parkgatan 2 i Skärhamn, Olof Alexius Axelsson som var född den 10 februari 1902 och senare bodde på Strandvägen 4 i Skärhamn, Karl Albert Axelsson som var född den 28 september 1904 och bodde på Skolgatan 30 samt Axel Birger Axelsson som var född den 13 april 1907 och senare bodde på Skolgatan 6. Ernst var gift med Emma Maria Pettersson som var från Skärhamn och född den 3 oktober 1900. Alexius (Alex) var gift med Andrea Bernhardina Johansson som var från Harestad och född den 9 juni 1907. Karl Axelsson var ogift. Birger Axelsson var gift med Gunhild Maria Karlsson från Skärhamn som var född den 6 november 1911. Köpeskillingen uppgick till 5 880 kronor och huvudredare var Ernst Axelsson. Den 21 mars anmäldes försäljningen till partrederiet samt att Alexius Axelsson var befälhavare. Den 31 juni eller juli 1926 anmäldes att Alexius Axelsson var ny huvudredare. Svensk skeppslista för 1927 anger fartygets motorstyrka till 22 hk samt mättalen till 46,82 brt och 34,34 nrt.

Anmälan den 18 maj 1928 meddelar att Fram sålts till Sam Svendsen i Oslo och den 30 maj 1928 utfärdades intyg att fartyget sålts till Olaf Andersen i Lillesand Norge för 6 000 kronor. Vad som därefter hände med kuttern i Norge är för närvarande okänt.  

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925 och 1927, digitaliserade Norska folkräkningar genom Digitalarkivet Norge, Skriftväxling med norska släktforskare och båtologer genom Dis Norge, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Fride                                                                        Registreringsnummer 5324

Fride byggdes i ek och fur som tremastskonare vid Janne Hagermans Skeppsvarv i Viken 1912. Beställare var ett partrederi i Höganäs med 28 delägare, 96 andelar och med vice konsul Herman Emil Johnsson som huvudredare. Mätbrev är daterat den 3maj med 118,43 brt och 96,72 nrt. Bilbrevet är daterat den 12 maj. Av certifikat den 20 maj framgår att Emil Johnsson hade 4/96 i fartyget samt att befälhavaren, Joel Bernhard Pettersson i Höganäs 23/96. De övri-ga 26 delägarna hade 69 andelar tillsammans. Skeppslistan 1917 ger uppgifter om fartygets mättal och dimensioner med 118,43 brt, 104,94 brt under däck, 96,72 nrt, 25,16 längd, 7,10 bredd, 2,99 djup och 3,25 djupgående. Det framgår även att hemorten var Höganäs och att hon varit på land och drivits 1916. Av andra källor framgår senare att Frides lastförmåga var 200 tdw. Hon drevs och reparerades även 1925.

Fride som nybyggd år 1912.

En A H Andersson från Halmstad tillträdde som befälhavare den 11 oktober 1926 för några månader tills Pettersson var tillbaka den 9 mars året därpå. Intyg utfärdades den 15 maj 1931 av Skandiaverken AB i Lysekil att man satt in en Skandiamotor på 80 hk. Efter motorinstalla-tionen ändrades brt och nrt till 119,41 och 83,81 enligt samma års skeppslista. Samma datum men ett år senare såldes hon till det nybildade Rederi AB Fride för 14,400 kronor. Emil Johnson efterträddes kort därefter av sonen Helge som huvudredare. 1934 utfördes reparatio-ner. Av certifikat den 2 juli 1935 framgår att rederiet hörde hemma i Höganäs och att Joel Bernhard Pettersson fortfarande var befälhavare. I rederiaktiebolagets styrelse satt Emil Johnsson, befraktare Helge Johnsson och Joel Bernhard Pettersson. På bolagssammanträden i februari 1941 beslöts att Rederi AB Fride skulle likvideras och fartyget utbjudas till försäljning. Den 5 april 1941 såldes Fride för 36 500 kronor. Av certifikat den 16 april framgår att skeppare Erik Johansson i Gravarne ägde 1/3 medan fartygets befälhavare, Karl Anders Alfredsson Ögård i Gravarne, då ägde de andra 2/3. Gravarne blev Frides nya hemort.

Den 16 juni 1942 såldes hon för 53 500 kronor till ett partrederi på Yxlö i Blidö med fru Astrid Linnéa Andersson i Alsvik som huvudredare och maken Karl Emil Andersson som befälhavare. Han var född i Aröd Stenkyrka. Hemorten skrevs till Alsvik. Makarna ägde hälften vardera i fartyget. Certifikat utfärdades för de nya ägarna den 30 juni. Redan den 15 september 1943 såldes Fride vidare till Rederi AB Nordsverige i Härnösand för 60 000 kronor. Befälhavare blev Bertil Julius Österman från Stockholm. Rederiaktiebolagets styrelse utgjordes av skeppsredare Axel Fredrik Andersson, fabrikör Anders Sigfrid Halén samt sjökapten Johan Verner Lidbom, alla från Härnösand.

Torsten Gustav Isidor Nilsson i Karlshamn blev befälhavare den 12 april 1945. 1946 fick hon en ny 130 hk Skandiamotor. Viktor Allan Dahl från Nordvik i Stenkyrka blev befälhavare den 6 mars 1948. Det var troligen med honom som befälhavare som Fride gick på grund den 21 juni 1950 i tjocka vid Grundkallens fyr. Hon kom loss för egen maskin och fördes på midsommardagen in till Kullbådaviken. Dahl avled hastigt på försommaren 1951 och det var då som Gunnar Valdemar Andersson från Skärhamn blev befälhavare.

Tremastskonaren Fride fotograferad av R Boman den 19 maj 1951.

 

Fride vid Skeppsbron i Göteborg vintern 1953. Hon köptes till Skärhamn 1952 och fick mesanmasten borttagen samma år. År 1953 blev hon svartmålad.

Den 1 april 1952 såldes hon till ett partrederi i Skärhamn för 75 000 kronor. Den 16 april anmäldes att Fride var omriggad till tvåmastskonare. I certifikat den 22 april 1952 framgår att tvåmastskonaren Fride tillhör partrederiet skeppare Klas Aste Andersson med 1/4, befälhavaren, Gunnar Valdemar Andersson med 1/4, sjömannen Frank Erling Andersson med 1/4 och sjömannen Anders Verner Andersson med 1/4. Delägarna var, alla bröder, från Skärhamn. Valdemar och Frank hade seglat med Fride som befälhavare och bästeman under tiden i Härnösand innan de blev delägare. De fortsatte nu på samma sätt efter köpet. Även Klas hade seglat med rederiet i Härnösand tidigare, 1950 som bästeman och befälhavare på Norik och 1951 och 1952 som befälhavare på Roland. Båda var tremastade skonare som innan Härnösand tillhört partrederier i Stockevik på Tjörn. Från 1953 var alla fyra bröderna besättning på Fride. 1953 ändrades färgen på fartyget till svart. Det året deltog de även i sillfisket vid Island med distriktsnummer LL138.

1954 började Frank på Sjöbefälsskolan i Göteborg. Valdemar var befälhavare och Klas blev då bästeman istället för Frank. 1955 blev Klas befälhavare och Valdemar blev istället bästeman till slutet av året då även Klas fortsatte läsa på sjöbefälsskolan i Göteborg. Då blev Valdemar återigen befälhavare med den yngste av bröderna, Verner, som bästeman. Klas stod kvar som huvudredare och delägare till den 1 mars 1956 och Frank var även kvar som delägare till samma datum. Då övertog Valdemar och Verner deras 2/4 i Fride för 26.000 kronor och ägde därefter båten med hälften vardera. Verner utsågs samtidigt till ny huvudredare. Under vintern 1957 byggdes ny styrhytt på Gundersvikens varv vid Nordvik Skärhamn. Fride fick under andra hälften av 50-talet tillbaka mesanmasten. Exakt när detta hände är inte känt men hon finns på bild vid ett tillfälle liggande i Kalmar med tre master. Seglationen med Fride fortsattes från Skärhamn 1958 och 1959 men efter vinteruppläggningen 1959/1960 blev Fride fortsatt upplagd i hamnen i Skärhamn i väntan på försäljning. Bröderna hade i februari 1960 istället satsat på modernare och större tonnage och tillsammans med en svåger köpt Bohusö på 400 tdw från Holland.

Fride, med ny styrhytt byggd 1957, i Kalmar hamn sedan mesanmasten åter installerats. Fotograf Axon i Kalmar.

Fride av Hamburgsund sedan hon 1960 sålts dit och där omriggats till galeas. Fotot är taget den 14 oktober 1965 på ingående till Köpenhamn. Bilden är från Båtologen 4:2007.

Brödernas föräldrar var Karl Andersson och Edla Karlsson i Skärhamn. De var födda i Haketorp 1889 och i Skärhamn 1894. Valdemar Andersson, som var född den 11 december 1922, var ogift och bodde på Postvägen 3. Klas Andersson, som var född den 12 juli 1926, gifte sig med Taimi Iida Hämäläinen från Finland som var född den 28 april 1925. De bodde senare i Norrköping. Frank Andersson, som var född den 27 mars 1928, gifte sig med Marta Birgit Alvina från Röra Stenkyrka. Hon var född den 27 juli 1928. De bodde senare vid Röra Strand. Verner Andersson, som var född den 2 januari 1931, gifte sig med Birgit Margareta som var född i Bromma den 2 augusti 1938. De bodde senare på Björkvägen 1 i Skärhamn.

Fride såldes den 2 augusti 1960 till skepparen Erik Nestor Lyckvik i Hamburgsund. Han var den siste som seglade i fraktfart med henne. I certifikat den 13 mars 1963 framgår att han var ensam ägare och själv befälhavare. Han sålde båten i juni 1966 för 15 000 kronor till Ellen Margaretha Holmegaard i Göteborg som samtidigt överförde den på sin man, kandidat, Yngve Lars Holmegaard i Umeå. Fride såldes vidare den 11 november 1967 för 16 000 kronor till Ingrid Alensia Rosén i Skellefteå. I certifikat den 10 juli 1968 framgår att hon var ensam ägare och att Fride då var lustmotorseglare. Befälhavare var hennes man, Jan Birger Alexander Rosén. Den 1 januari 1976 var Fride registrerad på Ingrid Alensia Rosén i Skellefteå. Då låg hon sedan en tid övergiven i Sundsvalls hamn. Den 9 juli 1977 bogserades hon ut på djupt vatten och sänktes av Sundsvalls Hamnförvaltning. Hon kunde dock inte avföras från registret på grund av inteckning. I 1985 års skeppslista var hon införd med 126 brt, 76 nrt, 190 tdw och med motor på 130 hk.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933, 1935 och 1963, Båtologen nummer 4-2007, Folk och hus i Skärhamn, kyrkoarkivalier Stenkyrka, Sjötjänstutdrag från Landsarkivet i Göteborg för Klas Aste Andersson, Svenskt marinarkeologiskt arkiv (SMA) - Förlisningar i Sverige pärm A-F samt fotografier ur mitt fotoalbum på Frides besättning när hon hade hemort i Skärhamn. 

Fritiof                                                                                          Registreringsnummer 4095

Fritiof var byggd som tvåmastad skonare i Söderköping 1902 av skeppsbyggmästare Elof Haldor Kastensson. Hon var byggd i ek och fur för ett partrederi i Gravarne med två delägare och Otto Wilhelm Andersson som huvudredare. Mätbrev av den 27 oktober visar 57,24 brt och 47,53 nrt och bilattesten var daterad den 11 november. I Certifikat den 27 november framgår att befälhavaren, Patrik Edvin Erlandsson, även var delägare. De hade lika andelar.

Den 1 mars 1904 anmäldes att fartyget tillhör partrederiet sjökapten Peter Ludvig Påhlsson i Hälsingborg med 30 delägare och 55 andelar. Påhlsson var huvudredare med 3/55 och befälhavare var oexaminerade skepparen Janne Rinaldo i Jonstorp med 6/55. Anders Petter Horndahl var delägare med 3/55. Resterande 43 andelar ägdes av 27 andra personer. I 1908 års skeppslista redovisas fartygets mättal och dimensioner till 58,93 brt, 54,09 brt under däck, 49,94 nrt, 19,91 längd, 5,86 bredd 216 djup och 2,0 djupgående. I annan källa redovisas lastförmågan till 100 tdw. Den 28 april 1909 blev Nils Johansson på Köpstadsö utanför Göteborg ensam ägare till fartyget. Detta köp kan ha föregåtts av en obekräftad uppgift att August Karlsson i Göteborg skulle ha köpt fartyget i mars månad 1909. Av certifikat den 5 augusti 1913 framgår att Fritiof ägdes av Emil Pålsson i Pukavik på Listerlandet. Enligt intyg den 29 juli hade han köpt fartyget för 7 000 kronor. Han var ensam ägare och själv befälhavare.

Han sålde Fritiof den 4 mars 1916, liggande i Pukavik, till S P Pettersson i Uddevalla och Arthur Pettersson i Stockevik. Dessa var bröder och fungerade troligen endast som mellanhänder för det partrederi i Skärhamn som därefter ägde fartyget.

Av certifikat den 16 mars 1916 framgår att Fritiof tillhörde ett partrederi i Skärhamn med 4 delägare som vardera hade 1/4. De var skeppare Edward Olsson, skeppare Olof Konrad Olsson, sjömannen Karl Edward Olsson och sjömannen Axel Henry Olsson. Huvudredare var Edvard Olsson och befälhavare var hans son Olof Olsson. Även de två andra delägarna var söner till Edward Olsson. Motor på 20 hk installerades samma år vid Karlshamns Skeppsvarv, vilket anmäldes den 12 juli efter intyg från varvet samma dag.

I 1917 års skeppslista redovisas efter motorinstallationen 56,85 brt, 39,66 nrt och 2,4 meters djupgående. Då Edvard Olsson avled den 5 maj 1818 blev sonen Olof Olsson ny huvudredare. Partrederiet ombildades den 21 mars 1919 efter att sterbhuset sålt faderns 1/4 för 4 000 kronor till de tre sönerna. så att de fortsättningsvis var 3 delägare med lika ägande. Henry Olsson blev befälhavare den 22 april 1921 men den 25 januari 1923 var Olof Olsson tillbaka på den befattningen. I 1933 års skeppslista redovisas att fartygets drivits 1931. Vintern 1938 – 1939 byttes motorn till en ny på 75 hk. I certifikat den 28 september 1942 framgår att partrederiet Olof Konrad Olsson i Skärhamn ägde motorskonaren Frithiof och att Olof Olsson själv var befälhavare. Hans bröder och meddelägare sålde sina andelar i fartyget för 8 000 kronor den påföljande vintern. Detta framgår av intyg och anmälan den 2 januari 1943. Olof Olsson köpte då 17/30 av brödernas andelar. 3/30 köptes av hans dotter, Betty Helen Olsson.

Edvard Olsson var född i Skärhamn den 8 mars 1866 och hans föräldrar var Olof Eliasson och Kristina Berntsdotter. De var födda i Skärhamn 1835 och Nordvik 1841. Edvard var gift med Hilda Kristiansdotter från Hovlanda som var född den 4 april 1865. De bodde på Djurgårdsvägen 6. Olof Olsson var född den 22 juni 1893 och gift med Blenda Karlsson som var född i Skärhamn den 1 februari 1896. De bodde på Djurgårdsvägen 14. Henry Olsson var född den 8 juli 1896 och gift med Alfrida Lovisa (Frida) Olsson som var född på Lilla Tjörnekalv i Rönnäng den 9 november 1895. De bodde på Storgatan 22 i Skärhamn. Karl Olsson var född i Skärhamn den 20 oktober 1894 och gift med Svea Maria Pettersson som var född i Skärhamn den 8 oktober 1898. De var bosatta på Storgatan 20. Helen Olsson var född i Skärhamn den 24 juni 1919. Hon var ogift och bodde i föräldrahemmet. 

Bilden föreställer skonaren Fritiof nedriggad till galeas. Hon hade Skärhamn som hemort mellan åren 1916 – 1944. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

Efter Olof Olssons död såldes Fritiof den 6 februari 1944, liggande i Skärhamn, för 16 000 kronor till ett partrederi på Galtö i Lur socken Tanum. De var 2 delägare, Einar Teodor Engström på Resö som var huvudredare och Anders Gösta Arvidsson på Galtö som var befälhavare. De hade 1/2 vardera i fartyget. Hon byggdes om vid Vasseröd 1944 – 1945 och blev då samtidigt nedriggad till galeas. När fartyget den 8 – 9 november 1945 låg för storm vid Gråns gosse i Eskilsäters skärgård Vänern, slet hon förtöjningarna och drev sydvart i den hårda nordostliga vinden. Hon drev ner till Gunnarsholmens fyr där hon körde fast i en lerbank och blev liggande i ganska skyddat läge där besättningen kunde bärgas av fyrvaktarna. I 1947 års skeppslista är hon upptagen som galeas. Den 27 maj 1948 blev Einar Teodor Engström befälhavare.

Hon såldes för 18 000 kronor den 8 februari 1951 till Sven Kuno William Lindh på Resö. Han var ensam ägare och själv befälhavare. Certifikat blev utfärdat den 15 februari. Ny styrhytt byggdes på Klädesholmen i början av 50-talet. I maj 1959 gjordes byte med Sigvard Karlsson på Källö-Knippla så att Lind fick kuttern Eira (ex. En Avant) mot att han lämnade Frithiof. Erik Dambert redovisar i ”Kutterepoken” att Eira såldes till Lindh den 13 maj för 5 000 kronor och att en 120 hk Albin Diesel inmonterades den 15 november 1959 i Eira som den 1 juni samma år bytt namn till Berit 1. Detta var Frithiofs motor som blivit installerad efter 1939 och som nu fick göra tjänst i ytterligare många år i Eira.  

Fritiofs skrov såldes den 28 september 1959 till Sportfiskeklubben Vinga i Göteborg. Den 25 februari 1962 såldes Frithiof för 1 750 kronor. Samma dag anmäldes hon som såld till Gustav Ismen i Göteborg och flygtekniker Assar Ottosson i Göteborg. De ägde hälften vardera i fartyget som då fick Göteborg som hemort. Gustav Ismen var huvudredare. 1967 låg skrovet på Klädesholmen och användes där som klubblokal. Våren 1968 låg Frithiof vid Tore Löfbergs varv i Rönnäng och våren 1969 i Donsö hamn som vrak. Därifrån bogserades hon ut till en position mellan Sjumansholmen och Saxudden där hon sjönk. Den 21 oktober 1970 anmäldes hon som förlist. Hon avfördes från registret 1971 som Frithiof.  

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Skeppslista över segelfartyg i utrikes fart, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Fulton                                                                                       Registreringsnummer 6969

Fulton byggdes 1915 som tremastskonare i ek på skeppsbyggmästare Christian Ludvig Johansens traeskibsbyggeri i Marstal. Bilbrevet är daterat den 7 april 1915 och hon blev registrerad den 16 april. Beställare var ett partrederi med Anton Marius Eriksen som huvudredare och ägare till 35/100. Hon sattes in på traden över Nordatlanten och gick mellan Newfoundland och Spanien, Portugal med klippfisk.

I 1916 års skeppslista angavs huvudredaren vara segelmakarmästare Hans Petersen och hemorten Marstal. Han var delägare med 20/100. Fulton anges där ha mättalen 8,4 djup, 100 brt och 83 nrt. 1918 uppges befälhavaren vara K Kristensen. I 1919 års Skibsliste uppges last­förmågan vara 170 tdw. 1922 hette befälhavaren Anton Theodor Watson medan huvudredare fortfarande var Hans Petersen, nu från Hellerup. Året därpå var huvudredarens hemvist Köpenhamn.

Den 24 mars 1923 såldes Fulton till Sverige. Den nye ägaren var ett partrederi i Barsebäck med 2 delägare och Karl Johansson som huvudredare och ägare till 2/3. Köpeskillingen var 39 500 kronor för fartyget som fick behålla namnet och fick Barsebäck som hemort. Tillsyningsman Nils Petter Johansson i Malmö var ägare till 1/3. I mätbrev den 5 april redovisades 99,42 brt och 83,89 nrt. Registreringscertifikat utfärdades den 6 april. Den 28 mars 1925 intygade Gustavsson och Söners varv i Landskrona att man inmonterat en motor i Fulton. Mätbrev från den efterföljande mätningen den 31 mars 1925 redovisar 99,94 brt och 79,81 nrt. Den 1 april intygades att den just installerade motorn var en Skandiamotor på 38 hk. I 1925 års skepps­lista har Fulton efter motorinstallationen mättalen 99,94 brt, 93,21 brt under däck, 79,81 nrt, 26,45 längd, 6,99 bredd, 2,55 djup och 3,0 meters djupgående. Det framgår även att hon dri­vits 1921 samt att Karl Johansson var befälhavare. I skeppslistan 1935 redovisas motor på 50 hk efter uppgradering som troligen skett i samband med reparationer 1934. O Olofsson står då som befälhavare.

Fulton såldes den 28 januari 1936 till ett partrederi i Skärhamn, med 3 delägare, för 40 000 kronor. I anmälan den 30 januari meddelas att fartyget numera tillhör partrederiet, skepparen Karl Ivar Andersson i Skärhamn, huvudredare och äger av 1/8. Hans bror, Gustav Evert Andersson från Utäng, var befälhavare med 5/8. Den tredje delägaren var Nils Erik Adolf Andersson från Stockevik som var ägare till 2/8. Skärhamn blev hemort. Den 19 februari 1941 sålde Ivar sin del i fartyget till son bror Gustav. Vid samma tillfälle blev Gustav huvudredare. Ivar Andersson var född den 14 maj 1894 och Gustav Andersson den 5 juni 1901. Deras föräldrar var Anders Johan Berntsson och Inger Johanna Olsdotter. De var födda i Rävlanda 1854 och i Kroksdal 1853. Ivar var gift med Klara Olivia Pettersdotter som var född i Kroksdal den 28 mars 1894. De bodde på Kroksdalsliden 22. Gustav var gift med Märta Alice Ingeborg Eriksson som var född i Stockevik den 17 februari 1902. De bodde i Utäng. Hon var syster till Nils Andersson som var delägare med 2/8 och bosatt i Stockevik.

                  

Fulton i Bilbao Spanien 1916, fotograf okänd. Bilden kommer från Maritime Archaeology Newsletter from Roskilde Denmark nr 19 - december 2002.

1943 och 1944 gjorde Osvald Karlssons segelmakeri i Skärhamn mycket segelsömnad för Fulton. 1943 för 205 kronor och 1944 för 200 kronor. Nils Andersson blev befälhavare den 6 juli 1944. Den 6 september 1945 är Gustav Andersson åter befälhavare. I 1947 års skeppslista redovisas Fulton till 114,32 brt, 81,97 nrt och 170 tdw. Den stora ökningen av brt kan troligen ha sin grund i ombyggnad av styrhytt och lastluckor. Det högre talet för nrt talar för att lastluckorna blivit ombyggda. Den 23 juli 1948 är Gustav Andersson återigen befälhavare. Därefter nedriggades Fulton till tvåmastad skonare. Den 7 september 1950 inlämnades anmälan om detta. Samtidigt anmäldes att maskinstyrkan var 120 hk. I certifikat 2 dagar senare framgår att tvåmastskonaren Fulton har samma ägare och befälhavare. Den 11 april 1953 blev Gustav Andersson befälhavare igen men blev avlöst av Nils Andersson den 3 maj 1956 fram till försäljningen 1960. Då meddelades den 14 april att Fulton sålts till skeppare Roar B H Nielsen i Nörresundby Aalborg Danmark för 40 000 kronor.

Tremastskonaren Fulton som restaurerat skolfartyg i Danmark. Hon hade Skärhamn som hemort från 1936 till 1960. Fotot kommer från Fultons hemsida.

Han ändrade fartygets hemort till Aalborg och blev själv bosatt i Hasseris Aalborg. 1963 monterade han in ny 6-cyl maskin från Skandia på 180 hk. Han behöll Fulton i fraktfart till 1969 då hon utbjöds till försäljning.1970 såldes hon till Nationalmuseum i Danmark som återställde henne till tremastad skonare i ursprungligt skick. Vid övergången till museet hade hon endast kvar en mast och ett par stödsegel. Hon fick, med museet som ägare, Marstal som hemort.

Idag verkar Fulton som skolskepp för Stiftelsen Fulton i Assens med Marstal som hemort. Fulton har haft samma namn hela tiden. 1983 redovisades hennes motor till 132 kw och 2002 till 232 kw.    

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Fulton af Marstal – Nationalmuseet, Udkigsposten DK, Coasters & other ships revived, Maritime Archaeology Newsletter from Roskilde Nr 19 – december 2002, Osvald Karlssons Segelmakeri i Skärhamn, Danmarks Skibsliste 1917- 1924 och 1961 – 2002, Sveriges skeppslista 1925, 1927, 1929, 1931, 1935 och 1947, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Fylgia                                                                                           Registreringsnummer 4869

Galeasen Fylgia byggdes av fur och ek av skeppsbyggmästare Sven Petter Nilsson i Råå 1908. Bilattesten är daterad den 1 juni och i mätbrev från samma datum angavs 38,37 brt och 30,24 nrt. Ett partrederi i Ålabodarna med 3 delägare och med Olof Larsson som huvudredare finns upptaget som ägare i registreringscertifikatet den 3 juni. Nils Petter Gustafsson i Borstahusen vid Landskrona var befälhavare. Den tredje delägaren var Alexander Gustafsson i Barsebäck som var bror till Nils Petter. Alla delägarna hade lika stor andel i Fylgia. Hon fick Ålabodarna som hemort. I 1917 års skeppslista framgår hennes mättal och dimensioner med 38,43 brt, 36,90 brt under däck, 30,71 nrt, 16,24 längd, 6,0 bredd och 2,0 djup.

Bilden, som kommer från Svenska seglare och motorseglare, föreställer galeasen Fylgia med Skärhamn som hemort mellan åren 1942 och 1960.

Den 26 februari 1918 anmäldes att Alexander Gustafsson sålt sin andel till Nils Petter för 3 000 kronor och den 22 mars samma år anmäldes att Nils Petter Gustafsson sålt sina 2/3 till Ludvig Löfström i Ålabodarna för 13 000 kronor. Löfström blev befälhavare på Fylgia den 30 mars. Den 20 mars 1922 anmäldes att fartyget fått en 20 hk hjälpmaskin installerad. I certifikat samma datum framgår att motorgaleasen Fylgia ägdes i Ålabodarna av partrederiet Olof Larsson. Ludvig Löfström var fortfarande befälhavare. Efter installation av motor redovisades i 1923 års skeppslista 38,16 brt, 30,33 nrt och 2,5 djupgående. Av skeppslistan framgår att hon drivits 1922. Svenska seglare och motorseglare uppger att Fylgias lastförmåga var 70 tdw.

Olof Larssons son, Oskar Albin Larsson, blev befälhavare den 31 mars 1924 och den 8 augusti samma år övertog yngste sonen, Erik Johan Larsson, befattningen. Den 21 januari 1932 anmäldes att Erik Johan Larsson i Fortuna numera är Fylgias huvudredare sedan hans far, Olof Larsson, avlidit den 31 december 1931. Samtidigt anmäldes att Erik Larsson inköpt 7/39 av Ludvig Löfströms andelar för 1 120 kronor. Köpekontrakt var upprättat samma dag. Ytterligare en transaktion gjordes samma dag, Ludvig Löfström sålde 8/39 till Oskar Albin Larsson i Ålabodarna för 1 280 kronor. Dessutom anmäldes den 20 februari 1932 att Löfström överlåtit ytterligare andelar till familjen, Karl Löfström 4 andelar, Viktor Löfström 2 andelar samt Augusta Löfström 2 andelar. Av hans anmälan framgår att han efter detta skulle ha kvar 13 andelar. Dessa ärvdes efter hans död av barnen enligt anmälan den 2 mars 1933.    

Av intyg den 20 april 1942 framgår att Oskar Magnus Strandberg i Skärhamn köpt Fylgia för 6 250 kronor. Certifikat den 11 maj berättar att Oskar Strandberg var ensam ägare och att hans son, Karl Nils Yngve Strandberg var befälhavare. Oskar Strandberg var född i Mollösund den 27 september 1887. Hans föräldrar var Karl August Olsson och Inger Mattiasdotter, födda 1856 och 1855. Oskar var gift med Hulda Susanna Eriksson som var född i Skärhamn den 28 november 1887. De bodde på Skolgatan 17. Yngve Strandberg var född i Skärhamn den 23 oktober 1913. Han var gift med Inga Frideborg Johanna som var född på Klädesholmen den 6 mars 1916. De bodde på Strandvägen 2. Strandberg använde Fylgia för koks och koltransporter samt fisktransporter i den egna verksamheten. 

Fylgia såldes den 26 mars 1960 inom Skärhamn för 1 100 kronor till skrothandlaren Karl Johan Johansson (Kalle Småland) som dagen efter sålde fartyget till Karl Isak Andersson i Skärhamn. Denne sålde i sin tur ena hälften av fartyget för 750 kronor till Georg Hjalmar Kristensson i Rönnäng den 20 april 1960. Den 17 december 1962 sålde Isak Andersson och Georg Kristensson Fylgia för 5 700 kronor till Evert Anton Sigvard Granholm i Stockholm. Denne sålde vidare samma höst till Uno Pettersson i Sundbyberg för 11 000 kronor. Fylgia gjorde sin sista resa 1965 från Tore Löfbergs varv i Rönnäng till

Fylgia i Skärhamn i juli 1947. 

ostsidan av Tjörnekalv där hon gick till botten. Anmälan gjordes den 25 mars 1965 att hon sprungit läck och sjunkit vid Lilla Tjörnekalv. Då var hon redan avförd från registret som förstörd. I 1965 års skeppslista redovisades 40 brt, 19 nrt, 70 tdw samt motor på 30 hk.

Karl Johansson var född i Säby församling i Jönköpings län den 15 november 1888. Han var ogift och bodde i på Magasinsgatan i Skärhamn där han även hade sin verksamhet. Isak Andersson var född den 18 oktober 1894 i Lilla Sibräcka. Hans föräldrar var Oskar Andersson och Augusta Olausdotter vilka var födda i Lilla Sibräcka och Dyreby 1868. Isak var gift med Elin Bernhardina som var född i Fagerfjäll den 26 januari 1903. De bodde på Storgatan 12.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och Mollösund.