Erato - Nr 4110

Erato var byggd 1894 hos Johan Oskar Johansson på Eckernas skeppsvarv Göta älvdalen i Lilla Edets kommun. Beställare var Edvard Pettersson i Skärhamn. Han var född den 11 april 1858 och bodde på Sjömansvägen 1. Han var gift med Johanna Albertina Samuelsdotter från Lallegård Övergård i Tegneby som var född den 19 april 1955. Edvards föräldrar var Petter Eliasson och Petronella Andersdotter i Skärhamn. De var födda i Skärhamn 1826 och i Nötsäter 1832. Erato byggdes som galeasriggad kutter och hade mättalen 33,62 brt och 23,10 nrt. Hennes dimensioner var 17,27 längd, 5,75 bredd och 2,10 djup. Fram till 1903 användes hon uteslutande för fiske och blev därför inte registrerad förrän den 6 mars 1903. Efter att hon blivit registrerad gick hon även i fraktfart. Det finns ingen exakt uppgift om fartygets lastförmåga men en tumregel brukar vara att tdw uppgår till ungefär dubbla talet av nrt för segelfartyg. Med detta beräkningssätt kan man uppskatta Eratos lastförmåga till mellan 45 och 50 tdw. Hon var Skärhamns första kutter och betydligt mindre än de engelska kuttrarna.


Bilden föreställer den svenskbyggda kuttern Erato som ägdes av Edvard Pettersson. Fotot från 1897, som är taget av Edvards son Samuel Pontus Pettersson, är kopierat från boken Beslagna segel. Erato hade Skärhamn som hem­­ort från det hon byggdes 1894 till förlisningen 1904.


Hon förliste vid skäret Yttre Tistlarna den 3 april 1904. Vid sjöförklaringen den 11 april 1904 vid Marstrands Rådhusrätt lämnade befälhavaren Edvard Pettersson följande redogörelse: onsdagen den 30 sistlidne mars klockan 11 på förmiddagen avgick jag med mitt, i gott och fullt sjövärdigt skick, varande fartyg från Aarhus i barlast till Marstrand. Det var då frisk SO vind. Klockan 12 på natten blev, under den friska vinden, mesanmasten bräckt och jag måste av den anledningen gå till Grenaa för nödvändig reparation och sätta masten på plats. Vi avgick den 2 april klockan 9 på förmiddagen och ställde under 5 knops fart kursen NO till Anholt.

Klockan 3 på eftermiddagen ändrades, under laber vind, kursen till NNO. Klockan 9 på eftermiddagen hade jag Anholts fyrskepp i SV. Klockan 1 på natten siktades Nidingarnas fyr. Därefter ändrades kursen till N. Under svag SSV vind som omsider övergick till stiltje samt tilltagande tjocka fortsatte vi under flitig signalering med mistluren från klockan 2 på natten.

Grundstötningen inträffade, sedan tjockan alltmera tätnat samt under hård SV ström mot land mot skäret Yttre Tistlarna, den 3 april klockan 4 på morgonen. Genom lotsarna på Vrångö telefonerade jag efter bärgningsångaren ”Harald” från Göteborg som var på plats klockan 12 på dagen.

Under stigande vind och sjö som till slut blev synnerligen hård, hade fartyget redan klockan 11 på förmiddagen blivit vattenfyllt, så ångaren inget kunde uträtta. Klockan 4 på eftermiddagen gick mesanmasten och klockan 6 även stormasten överbord. Fartyget blev fullständigt vrak och spillrorna drev mot land. Besättningen gick iland på Vrångö klockan 6 på eftermiddagen. Erato var försäkrad för 5 586 kronor i Bohusläns Fiskares Assuransförening. Besättningen utgjordes, förutom befälhavaren, av bästeman Karl Berntsson och jungman Herman Berntsson.


Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Beslagna Segel, Tjörns båtar, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och Tegneby.






Kommentarer