Vestvåg - Nr 8335

Tremastade skonaren Vestvåg byggdes i ek och bok hos Erik Eriksens varv i Marstal. Hon kölsträcktes den 20 april 1918 och sjösattes den 21 februari 1919. Hon var helt färdig den 7 juni samma år och blev döpt till Frem när hon levererades till Aktieselskabet E B Kromann i Marstal, med Marstal som hemort. Hennes mättal är i 1920 års skeppslista upptagna till 136 brt, 119 nrt och 9,5 fots djup. Vem som var hennes första befälhavare är oklart men i mars 1920 tillträdde Svend Juul Jörgensen från Svendborg. Han fanns i rederiet sedan tidigare och hade månaden innan förlist med 3 mast bramsegelskonaren Kamma av Svendborg NV om Skagen. Frem seglade med en besättning på totalt fem man. Första resan under Jörgensens befäl gick med trälast från Göteborg till Kenitra i Marocko. Därifrån seglade man till Setubal i Portugal för att ta in salt till Island. På resan från Setubal fick man rigghaveri med bruten fockmast och stortopp i Biscaya, ca 400 sjömil från Engelska kanalen. Man lyckades med nödrigg ta sig till Plymouth där skadorna reparerades så att resan kunde fortsätta. Därefter blev det klippfisk från Island till Genua och en del Englandsresor. Så ser uppgifterna från Jörgensens anteckningar ut och på ungefär samma sätt fortsatte det under hans tid som befäl-havare.

1922 råkade man i kollision vid Goodwind Sands i Engelska kanalen med ångfartyget Dakar Maru från Japan. Det blev skador på bordläggning förut, klyvarbommen knäcktes och däcksplankor gav vika. Frem tog in vatten men flöt på däckslasten och blev bogserad till Dover där reparationer utfördes under mer än två månader. Ångfartyget påtog sig skulden för olyckan. Efter resor på Island, Finland och Danmark med styckegods kom Frem första gången till New Foundland på hösten 1923. Efter två och en halv månads väntetid fick man en last av fisk till Sevilla i Spanien och därefter salt från Cadis till Lark Harbour på New Foundland. Den därefter följande resan från New Foundland till Oporto i Portugal gick på 15 dygn enligt anteckningar som Jörgensen gjorde. Efter ytterligare resor på New Foundland och Irland med salt ena vägen och fisk och potatis andra vägen kom Frem till Marstal för uppläggning vintern 1925 – 1926. Resten av 1926 och de första månaderna 1927 seglade man på New Foundland och Oporto. Man kom hem för avmönstring av besättning i april 1927 och därefter trädde aktieselskabet i likvidation.

Vestvåg som nybyggd. Då med namnet Frem och med Marstal som hemort. Skärhamn som hemort hade hon mellan åren 1939 och 1957. Bilden är från Jens Fage hemsida.

1928 innehades fartyget av Aktieselskabet i likvidation V Petersen og. A Elmquist i Marstal och året därpå står Erik Boye Kromann som redare med Marstal som hemort. I 1930 års skeppslista tillkom uppgiften om att fartygets lastförmåga var 220 tdw. I det nya partrederi som bildades ingick, förutom Kromann, skeppsredare Arnold Peter Möller från Hellerup, skeppsredare Valdemar Petersen från Marstal, advokat Hans Peter Nielsen från Marstal, fru Laura Mathilde Friis (f. Larsen) Marstal, skeppsbyggmästare Erik Eriksen i Marstal och skeppshandlare Baldur Björch Jensen från Köpenhamn. Det finns även en uppgift om att befälhavaren Svend Jörgensen skulle vara delägare i partrederiet. Frakter på New Foundland fanns fortfarande men efterhand blev väntetiderna längre och konkurrensen med ångbåtarna hårdare. Bl. a var deras premier för försäkring mycket lägre än segelfartygens. I maj 1930 sålde Jörgensen sin del i partrederiet och gick iland. Han ägnade sig därefter åt förvaltning av sin egendom och undervisning vid sjöfartsskolan i Svendborg.

Hans Jörgen Christoffersen från Ommel blev ny befälhavaren efter Jörgensen och han sägs även ha varit delägare i fartyget. De därefter följande åren är inte så väl dokumenterade som tidigare men det finns uppgifter om ytterligare seglingar på New Foundland varvat med trälaster. Den första motorn installerades 1932. Det blev en 2-cyl råoljemotor på 111 hk från Tuxham AS i Danmark. Efter det så finns mättal och dimensioner för Frem i skeppslistan för motorfartyg från 1933 med 141 brt, 126 brt under däck, 107 nrt, 15 rt maskinrum, 19 rt manskapsutrymme 92,7 fots längd, 24,7 fots bredd och 9,5 fots djup samt med Kromann som huvudredare.

Följande uppgifter om resor under 1935 ger en uppfattning om seglationen för Frem och andra danska rederier på 1930-talet. Från St John’s på New Foundland till Oporto med klippfisk – 21 dygn, från Lissabon till Mevagissey Cornwall med salt – 16 dygn, från Mevagissey till Middlesbrough på Englands ostkust – 11 dygn, Middlesbrough till Köpenhamn – 6 dygn, Köpenhamn till Husavik på Islands nordkust – 19 dygn, Husavik till Göteborg – 13 dygn, Dansig (Gdansk) i Polen till Torshavn på Färöarna – 15 dygn, Torshavn till Middlesbrough – 6 dygn, Köpenhamn till Inverness Scotland – 8 dygn och från Pernoviken i Finska viken till Köpenhamn – 12 dygn.

Den 17 mars 1939 såldes Frem till ett partrederi i Skärhamn med tre delägare som tillsammans hade fyra andelar. Skepparen Axel Olsson var huvudredare med en andel och hans svärson Sören Mauritz Arnold Nilsson var befälhavare med två andelar. Den tredje delägaren var Axel Olssons son, Sven Olof Olsson med en andel. I samband med ägarskiftet omdöptes fartyget till Vestvåg med hemort Skärhamn. Förutom som fraktare användes Vestvåg som fiskefartyg vid Island under sju fiskeperioder mellan 1945 och 1954. Hon hade då beteckningen LL107. Hon fick ny styrhytt 1946 och 1947 fick hon ny 3-cyl Alpha Diesel 174/200 ihk maskin.

Som många andra båtar från Skärhamn seglade Vestvåg på Tyskland även under kriget. Vid ett sådant tillfälle när de låg i Kiel och lastade kol 1944 utsattes hamnen för bombardemang. De låg långsides Veritas av Härnösand. Vestvågs besättning uppsökte skyddsrum men det gjorde inte alla på Veritas. Två man därifrån lyckades hålla undan en brinnande tysk loggert som träffats av brandbomber. De lyckades även hålla däck rent från brandbomber som träffade de båda fartygen. Fartygen hade dock fått svåra skador av tryckvågor och granatsplitter. På returresan till Sverige var de båda under bogsering av en svensk ångbåt när det blev åskväder med hård vind i farvattnen mellan Gedser Rev och Fehmarn. En blixt slog ned i mesanmasten och gjorde den obrukbar. Bogseringen fick avbrytas på grund av det hårda vädret och med hjälp av endast klyvare och skonertsegel lyckades man segla fartyget till Trelleborg. Därifrån gick man senare till AK Gustafsson & Söners Skeppsvarv i Landskrona för reparation. (Skonertsegel på svenska brukar vara gaffelstorseglet medan danskar och norrmän har denna benämning på gaffelfocken).

I skeppslistan från 1945 upptas Vestvågs mättal och dimensioner till 144,04 brt, 104,68 nrt, 215 tdw, 78 std, 10 000 kubikfots lastrum, 27,53 längd, 7,48 bredd, 2,84 djup och 3,5 meters djupgående. Maskin är fortfarande upptagen till 111 hk. Den byttes 1947 till en 3-cyl Alpha Diesel på 174/200 ihk. Den 7 februari 1949 blev Sören Nilsson och Sven Olsson ägare av Vestvåg med hälften vardera. De fortsatte seglationen till 1957 då de sålde fartyget tillbaka till Danmark.

Övre bilden föreställer Vestvåg av Skärhamn på jungfrutur efter installation av ny motor 1947. Bilden kommer från Svenska seglare. Den undre bilden visar Vestvåg som Marilyn Anne efter restaurering 1985. Bilden är från fartygets hemsida.

Axel Olsson var född i Skärhamn den 15 november 1881. Hans föräldrar var Olof Eliasson och Kristina Berntsdotter. De var födda i Skärhamn 1835 och i Nordvik 1841. Axel var gift med Alma Charlotta Johannesdotter som var född i Utäng den 27 maj 1885. De var bosatta på Djurgårdsvägen 4. Sören Nilsson var född i Nordvik den 3 december 1911. Han var son till Janne Ossian Nilsson och Edina Nikolina Mattiasdotter. De var födda i Bö Berg 1888 och i Nordvik 1886. Sören var gift med Ellen Charlotta Olsson som var född i Skärhamn den 10 september 1913. De bosatte sig i Nordvik. Sven Olsson var född i Skärhamn den 2 december 1917. Han var son till ovan nämnde Axel Olsson. Han gifte sig med Agnes Sofia som var född i Stockevik den 7 juli 1916. De bosatte sig på Lyckebacken 9.

Köparna i Danmark 1957 var Intresentselskabet Vestaa med Niels Jensen Madsen i Aalborg som huvudredare. Christian Andreas Madsen från Nyköbing Mors i Limfjorden var även delägare. Fartyget blev vid överlåtelsen omdöpt till Vest med Aalborg som hemort. Hon finns då i skeppslistan med 176 tdw. 1960 övertogs hon av skibsförer Magnus Kristian Siggaard Jörgensen i Nörresundby. Han hade fartyget fram till 1968 med Nörresundby som hemort. Han seglade mest i danska farvatten med styckegods, sten och stenmjöl. Under en resa med stenmjöl i februari 1964 från Rönne till Lemvik grundstötte fartyget i Lögstör ränna i Limfjorden. Hon blev lossdragen av bärgningsbåt. Det var vid tillfället lågvatten vilket har angetts som orsak. Under dessa år blev Vest mer och mer nedriggad så att när hon såldes 1968, fanns det endast en stång för antenn kvar.

Sedan Jörgensen avlidit övertog hans änka fartyget den 13 augusti 1968. Hon sålde den 16 september till Michael Ian Bruce Bart i New Port Beach Kalifornien. Hans ide var att bygga om fartyget vid Karstensens varv i Skagen och sedan använda det för kryssningar. Fartyget blev vid överlåtelsen omdöpt till Marilyn Anne af Los Angeles. På väg till Skagen från Nyköbing Mors i Limfjorden blev hon påseglad. Hon reparerades vid Struer Skeppsvarv, där sedan även ombyggnaden påbörjades. Man började inombords med hytter mäss, kök och en bar medan översynen av skrov, däck och rigg inte blev påbörjad. Efter en brand ombord som förorsakats av en överhettad kamin gav Bruce upp i mitten av 70-talet. Han reste istället hem till Kalifornien och lämnade Marilyn Anne övergiven vid Struer Skeppsvarv.

Struer kommun i Ringköbing Amt köpte 1978 fartyget för 50 000 danska kronor för att säkerställa att det inte blev sålt till utlandet. Förhandlingar hade då pågått en tid för att få igång ett projekt för hennes användning och renovering till ursprungligt skick. Tanken var att på så sätt skapa sysselsättning och utbildning för ungdomar i kommunen. Med 900 000 kronor i bidrag från Ringköbing Amt och ett stort visat intresse från de närliggande kommunerna startade arbetet i oktober 1979. Efter upptagning av ballasten kunde Marilyn Anne tidigt i januari 1980 tas på land. Arbetet med renoveringen skulle utföras av ungdomar under överinseende av Struers Skeppsvarv. Alpha dieseln från 1947 plockades ur för renovering och för att få hela insidan fri. Under arbetets gång fick budgeten revideras vid flera tillfällen efterhand som man kom in i renoveringen.

När de stora arbetena på skrovet var färdiga, sjösattes fartyget igen och den nyrenoverade motorn sattes på plats. Resten av renoveringen gjordes vid kaj. När allt var klart 1985 hade man fått ett modernt fartyg för upp till 40 personer med alla de krav uppfyllda som ställdes av inspektionen ifråga om säkerhet. Bordläggning, spant och garnering var till stora delar utbytt och nytt däck lagt. Man hade även minskat på fartygets spring. Alla master, rigg, segel och rundhult var nytt. Ny inredning och ny el samt hjälpmaskin för elström. Man lyckades även komma överens med de närliggande kommunerna Ringköbing Amt och Herning och Holstebro om ett gemensamt driftsbolag och man etablerade ett partrederi med 1/4 vardera. Invigningen skedde den 23 augusti 1985.

Numera har Marilyn Anne en Scania motor på 256 hk. Hon seglas av en besättning på 4 man och kan ta emot 16 elever eller max 36 passagerare när inga elever finns ombord. Enligt hemsidan drivs hon i samarbete mellan Herning, Holstebro och Struer kommuner och enligt skeppslistan 2002 är redaren Marilyn Anne Intresentselskab i Struer. Struer är även hemort.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Marilyn Anne hemsida, Danmarks Skibsliste 1920 – 1939 och 1958 – 1968, Sveriges skeppslista 1945, Museet for söfart i Helsingör, Jens Fage - Danmark, Slaegt& Data – Dis Danmark, Dansk Söulykke-statistik 1964, Folk och hus i Skärhamn samt Kyrkoarkivalier Stenkyrka.