Edith - Nr 5122

Edith färdigställdes 1886 på J W Uphams varv i Brixham i den västra delen av Kanalen, ca 40 km öster om Plymouth. Hon var ketchriggad, byggd i trä som seglande trålare och mätte 53 brt. Beställare uppges ha varit George Lang i Lowestoft. Byggkostnaderna uppges ha uppgått till 758 pund, 18 shilling och 1 pence. Hon var registrerad i Lowestoft som LT 89. I Brittiska registret uppges William Roach i Lowestoft som ägare till kuttern som döptes till Samaritan. Hon fick brittiskt ON nummer 91730. Från 1998 står Susan B Roach som ägare tillsammans med manager George Lang. Susan B Roach var William Roach hustru. Samma förhållande återges i registret t.o.m. 1907.


Kuttern Edith hade Skärhamn som hemort från 1920 tills hon förliste vid Lettlands kust 1924. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.


Samaritan såldes till Norge den 2 december 1908. Köparna var Lars och Tryggve Eiken tillsammans med Kristian och Laurits Larsen.  Den 14 mars 1910 sålde rederiet i Haugesund fartyget till Sverige. Det säljande rederiet uppgavs då bestå av tre delägare från Espevaer norr om Haugesund, Lauritz Larsen, Lars Eiken och Trygve Eiken. De svenska köparna var ett partrederi på Pindö i Tanum med tre bröder, Gustav Valdemar, Frans Jörgen och Jarl Leopold Zakrisson vilka alla var skeppare. De köpte kuttern för 6 800 kronor med lika stora andelar och ändrade namnet till Edith. Vid den första svenska mätningen i Strömstad den 11 april 1910 fick hon mättal och dimensioner med 52,86 brt, 37,74 nrt, 95 tdw, 20,60 längd, 5,74 bredd och 2,75 djup. Den 4 maj samma år registrerades namnändringen. Vid samma tillfälle registrerades att Valdemar var huvudredare och att Frans Jörgen var befälhavare och att Pindö var hemort. Den 25 april 1911 var Emil Henrik Henriksson i Grebbestad befälhavare.

Den 1 mars 1918 såldes Edith till ett partrederi i Nordviksstrand för 18 375 kronor. Delägarna i partrederiet var bröderna Rudolf Ludvig och Janne Emil Rutgersson med hälften vardera. Ludvig var huvudredare och Janne var befälhavare. Som hemort angavs Nordviksstrand. Den 20 april ommättes Edith vid Marstrands Tullkammare till 52,56 brt och 36,60 nrt.

Hon såldes den 2 februari 1920 för 18 000 kronor till ett partrederi i Kebene Skärhamn med två delägare som hade hälften vardera. Det var Allan Gottfrid Kristiansson från Rösseldalen som var född den 3 augusti 1898 och Johan Adolf Karlsson från Kurlanda som var född den 11 maj 1895 och bodde i Kebene. Edith fick Skärhamn som hemort. Allan var huvudredare och gift med Ingrid Linnéa Kristiansson som var född i Solna den 24 augusti 1910. Adolf var fartygets befälhavare och gift med Alma Otilia Olausson som var född i Häle den 3 juli 1901. I mars 1919 registrerades att motor på 22 hk av märket Avance insatts vid AB Smögens Mekaniska Verkstad i Smögen. Den 8 april mättes Edith om vid Lysekils Tullkammare till 54,29 brt och 37,70 nrt. Den 11 september 1924 strandade hon och blev vrak vid Stein Ort i Lettland. Hon avfördes från det svenska registret den 29 oktober.

Omständigheterna kring förlisningen framgår av följande redogörelse: Edith avgick från Libau (Liepäja på lettiska) den 9 september kl 12.30 med last av rågkli till Åhus i Skåne. Klockan 6 på eftermiddagen stoppade motorn varefter fartyget framdrevs med enbart seglen. Den 10 september utbröt vid middagstiden en västsydvästlig storm. Dagen efter klockan 6 på förmiddagen bröts storgaffeln av. Mesanseglet hade någon stund innan gått sönder i en åskby. Fartyget hölls därefter för förseglen undan vind och sjö tills land vid middagstiden siktades på kort avstånd. En stund därefter fick det en svår bottenkänning och sprang läck men drev vidare tills hon klockan 3 på eftermiddagen strandade. Besättningen togs iland av kustbefolkning­en och följande morgon var Edith fullständigt vrak.

Förlisningen inträffade den 11 september, någon timma efter middagen, vid Stein Ort ca 50 kilometer norr om Libau där man avgått ifrån två dagar tidigare. Vid tillfället rådde antagligen västsydvästlig storm. Befälhavare var Johan Adolf Karlsson.

Den huvudsakliga orsaken synes ha varit det rådande vädret. Fartyget innehade endast 40 ton last, men kunde lasta 95 ton, varför ingen fara att det skulle nedbrytas av sjön kunde förelegat. När Edith därjämte, enligt befälhavarens uppgift, var 65 nautiska mil ut från land när gaffeln bröts av, borde det genom lämpliga åtgärder kunnat bringas att någorlunda ligga till mot sjön tills bättre väder inträffat. Besättningen, som förutom befälhavaren utgjordes av bästemannen och kocken, synes därför icke under de rådande förhållandena ha varit situationen vuxen.
Eftersom Not Publ inte ansågs behörig uppta sjöförklaring fick förnyad sådan ske. Sjöförklaring Not Publ i Libau den 17 och 24 september. Vid rådhusrätten i Marstrand den 2 februari 1925.


Källor: Kutterepoken, Tjörns båtar, Family Search, Google Maps, Ships Nostalgia, Dis-Norge, STP Scandinavian Transport Portal, samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Kommentarer