Aino - Utan nummer
Aino byggdes 1904 i Glückstadt Tyskland med namnet
Hummer. Hon byggdes i ek av J & H Gehlsen. Vid leveransen till Glückstädter
Heringsfischerei AG i Glückstadt var hennes mättal och dimensioner 96,8 brt,
68,9 nrt, 24,56 längd, 6,22 bred och 3,17 meter djup i lastrummet. Hon
registrerades med fiskerinummer SG 16.
Bilden föreställer
Aino vid sjösättningen 1904, då med namnet Hummer.
I samband med att hon 1925 blev motoriserad med en 2-cyl
60 hk HMG 2-takt tändkulemotor (255 X 300 mm) blev hon ommätt till 98,6 brt och
66,2 nrt. HMG står för Hanseatischise Motoren Gelsellschaft. Efter att GHAG
gått i konkurs såldes hon den 6 oktober 1931 till Emder Heringsfischerei AG i
Emden Holland som den sista tyska träloggern. Hon såldes 1937 till okänd köpare
i Hamburg. Möjligen kan köparens namn ha varit Elisabeth Doris Körner.
Hummer fiskade inte 1938 utan blev istället såld
1939 till Sverige. Köpare var Sigurd Johannes Olausson i Skärhamn.
Sigurd döpte om henne till Aino och satte samma år in en 2-cyl 100 hk Seffle
tändkulemotor som var nytillverkad. Loggern anmäldes 16 december 1939 för
registrering vilket inte fullföljdes.
Sigurd var son till Karl Olausson och Elisabeth
Johannesdotter. De var födda i Skärhamn 1875 och i Skedet 1876. Han gifte sig
med Ethel Ragnhild Kristina (Stina) Karlsson som var född i Skärhamn den
14 januari 1916. De bosatte sig senare på Dalgatan 2 och tog Thuvik som
efternamn.
Man kan ana att orsaken till utebliven registrering
var att andra världskriget kommit i vägen för Sigurds planer. Troligen köpte
han loggern med tanken att efter viss ombyggnad använda den som fraktfartyg.
Att hon kunnat förbli oregistrerad i Sverige beror nog på att hon inköptes som
fiskefartyg och stod kvar som fiskefartyg. Då behövde man inte registrera om
man inte behövde ta ut inteckningar. Med de ändrade förhållanden som kriget
medförde i form av osäkerhet och en oviss framtid för fraktfarten så sålde han
istället loggern den 18 april 1940 till AB Ernst Ryberg i Göteborg för
52 000 kronor. Köparen var verksam inom fiskhantering.
Det innersta
av de båda fartygen bedöms vara Aino av Göteborg. Här ligger hon vid Gullbergskajen
i Göteborg med AB Ernst Ryberg som ägare.
Inte heller med den nye ägaren blev hon registrerad
i Sverige. Denne sålde loggern vidare i mars 1942 till AS Frostfilet (David
Ekker) i Trondheim för 108 000 kronor. I samband härmed blev hon
namnändrad till Aino 1. Det köpande bolaget hade tagits över av den Tyska
ockupationsmakten efter ockupationen av Norge den 9 april 1940. Frostfilets
uppgift var att förse de tyska soldaterna med 25 miljoner fiskmiddagar per
månad. Bolaget köpte under våren ytterligare 9 fartyg från Sverige för samma
ändamål. Under tredje kvartalet 1942 ändrades fartygets namn till UER.
Efter krigsslutet övertogs hon i maj 1945 av Direktoratet
för fientlig egendom i Oslo. De sålde henne vidare under fjärde kvartalet 1945
till Fritjof Storbugt i Kristiansund. 1953 var hon införd i det Norska
registret med 112 brt, 48 nrt och 160 tdw. Hennes dimensioner uppgavs till 84,9
x 20,4 x 10,2 i fot och 27,25 x 6,22 x 3,11 i meter. 1963 såldes hon till Tore
Lundh i Kristiansund och den 18 december 1966 sjönk hon i oväder vid Mylingen utanför
Hammerfest när hon var på resa från Havöysund till Kristiansund med fisk och
med hög däckslast. 2 man omkom. Hon ströks ur registret 1975.
Källor:
Kutterepoken, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Folk
och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Kommentarer
Skicka en kommentar