Böljan - Nr 5994

                                                                                          

Böljan var byggd av skeppsbyggmästare Johan August Svensson på Södra Garns Varv i Götaälvdalen 1917 för egen räkning med namnet Laila. Hon var byggd av ek och fur som tremastad skonare för Rederi AB Concordia i Göteborg och mätte enligt det första mätbrevet den 27 juli 131,54 brt och 95,21 nrt. Hon var från början utrustad med en 1-cyl Bolinder hjälpmotor. I bilattesten från den 21 maj 1918 framgår att hon var byggd 1917. Hon såldes den 16 maj för 140 000 kronor till Rederi AB Tempus. I samband med överlåtelsen blev hon omdöpt till Styrbjörn Starke. I det nya registreringscertifikatet den 31 maj 1918 framgår att Jarl Oskar Risberg från Skillinge var fartygets befälhavare. Den 21 december samma år tillträdde Bernhard Jönsson Rifve i Brunnsby som ny befälhavare.

Styrbjörn Starke såldes till Rederi AS Nielsen i Nyköbing den 29 juli 1919 för 125 000 danska kronor. Anmälan inlämnades den 30 juli med avregistrering från det svenska skepps-registret den 31 juli. I samband med försäljningen bytte fartyget namn till Carl och blev regi-strerat i det danska registret den 13 augusti med Nyköbing som hemort. 1920 finns hon med 32 hk motor. Mättal och dimensioner är upptagna till 133 brt, 113 brt under däck, 14 rt maskinrum, 19 rt manskapsutrymmen, 100 nrt, 230 tdw, 97,8 fots längd, 24,4 fots bredd och 8,9 fots djup. 1921 är en E Hansen befälhavare och 1922 E F Jensen. Då heter redaren C J Brun i Köpenhamn. Den 11 februari 1925 registreras att Carl återigen har bytt ägare. Det är ett partrederi i Nyköbing Falster med köpman August Nielsen, som huvudredare och deläga-re, som förvärvat fartyget. Den andre delägaren var fartygets befälhavare, Valdemar Jakob Steffensen i Nysted. Som hemort behölls Nyköbing. De hade lika stora andelar i fartyget till den 4 februari 1927 då hon såldes till Sverige.  

I certifikat av den 4 augusti 1927 framgår att Carl blivit omdöpt till Vinnita i samband med försäljning till Grundsund. Köpare var ett partrederi med 3 delägare och Maria Josefina Johansson som huvudredare och ägare till halva delen i fartyget. Hennes man, Karl Emanuel Johansson, var befälhavare men inte delägare. Resterande delar i Vinnita ägdes av deras två söner, Johan Harry Johansson och Anders Samuel Johansson, med 1/4 vardera. Den 27 oktober samma år blev Axel Teodor Torgersson befälhavare tills Karl Emanuel Johansson, den 23 februari 1928, åter tillträdde den tjänsten.

Under de närmaste åren, fram till försäljningen 1934, byttes befälhavare vid flera tillfällen. Den 20 juli 1928 tillträdde Karl Anders Alfredsson-Ögård från Gravarne, den 28 augusti 1928 Karl Emanuel Johansson, den 2 april 1929 N O Olsson i Barrevik. Den 20 augusti 1929 anmäls att Karl Emanuel Johansson övertagit 1/200 i Vinnita för 150 kronor och samtidigt blivit huvudredare för fartyget. Den 17 november samma år tillträder han även som befälhavare. Den 26 i samma månad anmäls att Vinnitas motor är på 45 hk. Den 2 mars 1930 är Torgersson återigen befälhavare till den 14 juni 1932 då Karl Emanuel Johansson återigen tillträder. Ny mätning inför stundande fiske vid Island gjordes den 27 juni 1932 till 120,62 brt och 88,69 nrt. Vinnita fick då distriktsnummer LL 120. Den 22 mars 1933 blev J N L Hansson i Lysekil befälhavare.   

Den 14 februari 1934 såldes Vinnita till ett partrederi i Hällvik Blekinge med 2 delägare för 20 000 kronor. I certifikatet av den 19 februari framgår att Karl Johansson i Hällevik var huvudredare, ägande 19/20 och själv befälhavare. Den andre delägaren var Ernst Molander Södergren i Hällevik som ägde 1/20. Den 1 februari 1935 anmäldes att man satt in tre nya lastluckor året innan och att fartyget har en motor på 120 hk. Det var en 2-cyl. råoljemotor från Jönköpings Motorfabrik. Hon blev i samband med försäljningen till Hällevik namnändrad till Böljan. I skeppslistan 1935 upptas mättal och dimensioner till 136,51 brt, 108,66 brt under däck, 103,55 nrt, 28,60 längd, 8.25 bredd, 2,70 djup och 3,60 djupgående. Där framgår även att hon drivits och reparerats 1934 och att hemorten är Hällevik. Nils Olsson Södergren från Mjällby blev befälhavare den 15 juli 1935. Han var far till Ernst Molander Södergren som var en av delägarna.

     

Bilden föreställer den tremastade skonaren Böljan på slipen vid Härön. Böljan hade Skärhamn som hemort under åren 1947 till 1960. Bilden är hämtad från boken, Kyrkesund – båtar och fartyg.

Gunnar Arnold Johansson från Skärhamn blev befälhavare den 21 augusti 1935 men avlöstes av Karl Johansson igen den 3 oktober. Han kvarstod som befälhavare till den 11 oktober 1939 då Ernst Molander Södergren övertog befälet fram till den 7 maj 1940 då Karl Johansson återkom på posten. Den 29 mars 1943 blev Karl Johan Viktorsson från Hörviken Blekinge ny befälhavare till 24 mars 1944 då August Konrad Olsson i Hällevik övertog befälet. I 1945 års skeppslista redovisas 141,41 brt och 98,76 nrt. Viktorsson återkom den 2 april 1945 men avlöstes den 23 mars 1946 av Einar Torsten Rodhammar i Djupekås. Det var han som var befälhavare den 20 oktober 1946 då Böljan på kvällen grundstötte vid Edesön utanför Dalarö på resa från Hudiksvall till Tuborg med trälast. Böljan sprang läck men tätades provisoriskt, bärgades och infördes till Furusunds slip (eller TB, Transportbolaget) där hon skulle repareras.

Av den efterföljande sjöförklaringen framgår att Böljan avgått från Hudiksvall den 18 oktober klockan 20.30 för resa till Tuborg i Danmark. Den 19 klockan 21.05 på kvällen passerades Östra Stendörrens fyr och i dennas vita sektor styrdes ut mot Jungfrufjärden. Då Dalarö fyr syntes klar av Långholmslandet ändrades kursen i tron att det var Hummelkläppens fyr. Efter att bästemannen orienterat sig i sjökortet konstaterades att fyren inte hade den rätta karaktären för att vara Hummelkläppen. Vidtagen manöver kunde inte hindra att fartyget körde på grund med 7,5 knops fart så att stäven lyftes ca 3 fot. Den 21 oktober klockan 4.30 på morgonen kom bogserbåten Munin till platsen. En del last lossades och klockan 16 drogs fartyget av grundet efter att 25 standard lossats. Vid dykarundersökning visade det sig att förstäv och köl var svårt skadade. Den 22 oktober var Böljan provisoriskt tätad och klockan 18.30 anlände hon till Furusund där lasten lossades och fartyget upptogs på slip för reparation. Orsaken till olyckan angavs vara försumlig navigation från bästemannens sida.

Böljan såldes den 21 januari 1947 för 120 000 kronor till partrederiet Karl Bernhard Simonsson i Skärhamn. Hans son Anders Ragnvald Simonsson var befälhavare. De ägde hälften vardera i fartyget. I en ostlig kuling med sydlig ström grundstötte Böljan den 31 oktober 1947 vid Middelgrund när hon var på resa från Köpenhamn till Lübeck med last av styckegods. Grundstötningen inträffade klockan 14.30 och hon kom loss klockan 20.30 samma kväll sedan vattnet stigit. Orsaken till olyckan var lågvatten. John Bror Eberhard Berntsson från Skärhamn blev Böljans befälhavare från den 5 juli 1948 till den 16 oktober då Anders Simonsson var tillbaka. Den 9 december samma år hade Böljan grundkänning vid Själlands nordkust när hon var på resa från Kalundborg till Halmstad med Salpeter. Strandningsredogörelsen från samma datum meddelar att Böljan grundstötte under en svag syd-västlig bris i tät dimma vid ytterändan av Själland Rev. Fartyget kom senare loss själv efter att en del av lasten lämpats överbord. Orsaken till grundstötningen uppgavs vara dimman.

Karl Gunnar Simonsson, bror till Anders Simonsson, blev befälhavare den 9 december 1949. Den 4 april året därpå efterträddes han av en annan bror, Knut Erik Simonsson. Fadern avled 1951 och Knut Simonsson blev troligen delägare i fartyget då. Han efterträddes som befälhavare av Anders den 19 oktober 1953. Knut blev huvudredare i mars 1954 och den 14 juli blev han även fartygets befälhavare fram till försäljningen 1960.

Karl Simonsson var född i Duvdalen Stockevik den 18 juli 1881. Han var gift med Anna Johansson som var född i Skärhamn den 9 september 1883. De bodde på Fiskgatan 5. Karls föräldrar var skepparen Simon Robert Berntsson från Duvdalen och Helena Nilsdotter från Kroksdal. De var födda 1857 och 1856 och bodde i Duvdalen innan de flyttade till Skärhamn. Anders var född den 13 september 1907 och gift med Gunhild Charlotta Johannesson som var född i Skärhamn den 23 februari 1908. De bodde på Skolgatan 8. Knut var född den 25 februari 1912 och gift med Alice Gunhild Olsson som var född i Skärhamn den 18 juni 1911. De bodde på Parkgatan 11. Karl Gunnar var född i Skärhamn den 4 november 1919. Han var gift med Mary Ingegerd som var född den 30 juni 1921 i Torp socken på Orust. Uppgifterna om Arnold Johansson från Skärhamn som blev befälhavare den 21 augusti 1935 finns i his­toriken för 8356 Ethel. Bröderna Simonsson i Skärhamn hade kvar Böljan till 1960 då hon i september månad såldes för 47 000 kronor till ett partrederi på Hönö med 3 delägare. I certi­fikat den 13 september framgår att tremastskonaren Venita ägdes av Gunnar Botvid Börjesson, Egon Börje Börjesson och Karl-Erik Bertil Börjesson med lika delar. De hade då döpt om henne till Venita. Gunnar Börjesson var huvudredare och befälhavare. Den 19 november 1960 tillträdde Olof Hasse Jakobsson från Styrsö som befälhavare.

Rolf Gunnar Bjernestrand i Munkedal köpte Venita för 9 000 kronor den 7 maj 1965. Året därpå lades hon upp vid Gullbergskajen i Göteborg. Han sålde henne den 15 april 1971 till Claes Westman i Göteborg som sålde henne vidare till Per Anders Berg i Göteborg. Han var ensam ägare och själv befälhavare och gav henne åter igen namnet Styrbjörn Starke. Han sålde henne den 27 juli 1972 för 38 000 kronor till Lena Åström Kungshamn. Jonas Peter Osvald Almfeldt i Göteborg var då befälhavare. Därefter finns uppgifter att hon som skuta med en mast blev utställningsbåt för Osby-Pannan. Den 7 mars 1974 anmäldes att hon skall omregistreras från lastfartyg till handelsfartyg. Hon var verksam som klädbåt och var synlig i Västervik den 17 maj 1975, Hjulstabro den 17 juli och Gamleby den 10 september 1975. Anmälan den 29 december 1975 anger att hennes ägare var Lena Westman. Därefter låg hon under sommaren och hösten 1976 vid flera tillfällen i Kungshamn och Gravarne.

I maj 1977 var hon återigen riggad som tremastskonare och låg i Trelleborg på väg till Israel. Båtologen 1977, sidan 155, uppger att hon då var såld till CH-Bil Cohen & Hedström i Stockholm med Kungshamn som hemort. Israelfödde Eli Cohen köpte henne för att ta henne till Israel. Hon avgick från Sverige den 18 juni 1978 och anlände till Haifa den 25 juli Där fanns hon i augusti 1978 med namnet Stockholm i Eilats hamn och med lastrummet ombyggt till diskotek.

Hon fanns fortfarande i skeppslistan 1988 som Styrbjörn Starke och med CH-Bil Cohen & Hedström i Stockholm som ägare. Skeppslistan anger då 141 brt, 90 nrt, 200 tdw och 160 hk. Det finns även en uppgift om att hon skulle ha förolyckats 1978 eller 1979 men på grund av utestående inteckningar inte kunnat avföras.    

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Museet for Söfart Helsingör, Dansk Söulykke-statistik 1947 och 1948, Sveriges skeppslista 1935 och 1945, Danmarks Skibsliste
1920 – 1922, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.