Garfield - Nr 3400

Garfield var byggd 1882 i ek och fur hos Darley& Harrison i Grimsby England. I 1883 års skeppsregister finns hon upptagen med Brittiskt nummer ON 86426 som Dandy på 77 ton. Ägaren uppges vara John Gidley i Grimsby. Dandy är synonymt med jawl och innebär att mesanmasten står akter om roderstocken. 

Hon såldes den 16 november 1894 av Griffith Jackson i Great Grimsby till Robert Stephenson på samma ort för 400 Pund. I registret står John Gidley kvar som Managing owner tom 1898. I 1899 års register finns Ann Jackson i Grimsby upptagen som Managing owner. Kuttern såldes den 22 februari 1899 till ett partrederi på Flatön i Morlanda för 150 Pund. Delägarna i partrederiet var bröderna Karl Albert Bengtsson och Jonas Stefan Bengtsson med hälften vardera. Mätbrev utfärdades av Tullkammaren i Uddevalla den 30 mars 1899 med 76,27 brt och 52,65 nrt och den 4 april samma år registrerades Garfield med hemort Flatön och med Jonas Stefan Bengtsson som huvudredare och befälhavare.

Den 27 december 1902 såldes kuttern vidare till ett partrederi i Ellös med 5 delägare och Bernhard Backman som huvudredare och befälhavare. Han var också delägare i kuttern tillsammans med sin bror, Johan August Backman och bröderna Olle Simon Johansson och Gustav Adolf Johansson. Dessutom var Josef Albert Edvardsson delägare. Alla fem hade lika stora delar. Det upprättades inget köpebrev, fartygets hemort blev Ellös. Den 16 februari 1903 mättes Garfield om vid Uddevalla tullkammare till 76,27 brt och 38,49 nrt.

I skeppslistan 1908 framgår mättal och dimensioner med 76,27 brt, 76,27 brt under däck, 38,49 nrt, 22,37 längd, 6,32 bredd, 3,15 djup och 2,5 i djupgående. Den 24 oktober 1911 såldes hon vidare till ett partrederi i Strömsholm på Orust med Karl Vilhelm Karlsson som huvudredare och befälhavare och med Morlanda som hemort. Övriga delägare var hans bror Gustav Georg Karlsson samt Johan Alfred Jakobsson. De hade 1/3 vardera och hemorten blev Morlanda. Den 30 december 1911 blev fartyget ommätt vid Uddevalla Tullkammare till 76,27 brt och 56,00 nrt. Den 16 oktober 1912 sålde brödernas mor, Karolina Vilhelmina Karlsson, den tredjedel i fartyget som tillhört hennes, son Gustav Karlsson, till Karl Vilhelm Karlsson. Gustav hade avlidit tidigare under året. Karl Vilhelm ägde därefter 2/3 i fartyget. Den 20 juni 1914 var Johan Petter Samuelsson Dahlöf befälhavare. Karl Vilhelm Karlsson var tillbaka som befälhavare den 15 februari 1915.

Ett partrederi i Tolleby på Tjörn köpte Garfield den 24 mars 1917 för 13 000 kronor. Axel i Tolleby var huvudredare och ägare till 1/4. De andra delarna ägdes av bröderna Karl Emil Andersson, Herman Andersson och Anders Johan Andersson från Aröd med 1/4 vardera. Karl Emil var befälhavare och fartygets hemort var Tolleby. I 1917 års skeppslista redovisas 76,27 brt, 76,27 brt under däck och 56,0 nrt. Där framgår även att fartyget reparerats 1911 samt att hennes djupgående är 3,6 meter.

Den 16 mars 1918 såldes hon för 21 000 kronor till Gustav Johansson i Skärhamn. Han var född den 29 mars 1886 och son till Anders Johan Johansson och Regina Persdotter. De var födda i Skärhamn 1849 och 1850. Gustav var gift med Albertina Hollander som var född i Skärhamn den 27 maj 1884. De bodde på Hamngatan 34. Han hade tidigare varit delägare i galeasen Amor. Han avled den 23 november 1918, i Larkollen Norge i Spanska sjukan, och begravdes i Stenkyrka den 4 december. Hans bror, Axel Johansson (Jansson) hade rest till Norge och fört hem sin döde bror och hans fartyg.  Larkollen ligger i Oslofjorden Östfold ca 10 km söder om Moss. Från den 16 december var Tor Fridolf Karlsson Grinneröd Stenkyrka befälhavare.

Kuttern Garfield, klar att lasta spannmål. Skärhamn var hennes hemort från mars 1918 till mars 1919, då hon såldes till Kyrkesund. Bilden är från hemsidan Kyrkesund.com.

På grund av Gustav Johanssons död såldes kuttern den 19 mars 1919 för 14 000 kronor till ett partrederi i Kyrkesund med Axel Hermansson som huvudredare och hälftenägare. Den andra hälften köptes av John Albert Jansson i Hallsbäck som var fartygets befälhavare. Hemort blev Kyrkesund. Den 5 april mättes fartyget vid Lysekils Tullkammare till 76,27 brt och 59,91 nrt. Den 5 januari 1921 övertar Axel Hermansson tjänsten som fartygets befälhavare. Troligen har man gjort ytterligare reparationer och ombyggnader för den 15 april 1922 mättes fartyget igen vid Lysekils Tullkammare till 77,14 brt och 63,92 nrt. 

Skeppsmäklare Måns Olsson i Malmö övertog Garfield för 1 250 kronor den 12 mars 1923. Han blev huvudredare och hemorten ändrades till Malmö. Axel Hermansson fortsatte som befälhavare. Den 12 april samma år såldes kuttern för 1 500 kronor till skeppsbyggmästare Oscar Augustsson i Hälleviksstrand. Fram till 1925 genomgick Garfield en mycket stor för-byggnad vid Hälleviksstrands Slip. Hon hade då Hälleviksstrand som hemort. Vid detta tillfälle installerades även en ny 1-cyl Bolindermotor på 45 hk.

Augustsson sålde kuttern den 9 september 1925 för 17 600 kronor till ett partrederi i Bleket med Herman Andersson som huvudredare och ägare till 1/100. 99/100 ägdes av Karl Emil Andersson i Aröd som också blev fartygets befälhavare. Ny hemort blev Bleket. En ansökan om namnändring till Nancy blev inte beviljad. Däremot godkändes Majken som namn på kuttern den 14 oktober. Den 17 oktober kontrollmättes hon vid Göteborgs Tullkammare till 79,15 brt och 55,42 nrt. De nya ägarna hade 1917 varit delägare i Garfield med 1/4 vardera då hon hade Tolleby som hemort. Den 21 mars 1929 blev Anders Johan Andersson i Aröd befälhavare fram till försäljningen året därpå. Han var bror till Karl Emil som varit befälhavare från 1925.

Den 12 mars 1930 såldes kuttern för 14 000 kronor till ett partrederi i Järnavik, Ronneby kommun i Blekinge. Ivar Adolf Emil Nilsson var huvudredare och ägare till 1/140och Ernst Viktor Nilsson i Järnavik ägde 139/140. Ernst var befälhavare på fartyget som fick Järnavik som hemort. Den 23 maj 1934 utsågs Ernst Wiktor Nilsson till huvudredare.

Majken eldhärjades i Grankullaviken på Öland den 8 november 1941. Fartyget var på resa från Oskarshamn till Klintehamn med rumslast av gengaskol och däckslast av gengaskol och torvströ. En man räddades men två man omkom. Fartyget blev totalt vrak. Resterna fördes, efter åläggande från Domänverket, ut på djupt vatten för att inte vara till hinder för sjöfarten. Hon avfördes ur registret den 3 mars 1942.

Nedanstående redogörelse framkom vid sjöförklaringen:

Majken, om 75 brt och med registreringsnummer 3400 och hemort Järnavik, var byggd år 1882. Hon var, den 8 november 1941, på resa från Oskarshamn till Klintehamn med rumslast av gengaskol och med däckslast av gengaskol och torvströ. Hon låg förtöjd vid bryggan i Grankullaviken på Ölands nordkust för NNV storm.

Den 8 november klockan 1.30 fm. avgick motorseglaren Majken efter avslutad lastning, i fullt sjövärdigt skick från Oskarshamn. Sedan fartyget för enbart motor kommit ut ur hamnen hissades segel, varefter kursen, med västlig vind, sattes på Ölands norra udde. På morgonen, efter det att skärgården passerats, ökade vinden i styrka och övergick under förmiddagens lopp till hård kuling. Vid passerandet av Ölands nordspets, beslöt därför befälhavaren i samråd med bästemannen att gå in till Grankullaviken, för att där avvakta bättre väder. Inkomna i viken förtöjdes fartyget vid bryggan som fanns där.

På kvällen blåste det storm från NNV, varför Majkens förtöjningar klockan 7 em. förstärktes med en wire, som förhalades med en talja. Sedan arbetet slutförts gick de båda besättningsmännen ner i skansen i fartygets förskepp, under det att befälhavaren gick ner i kajutan för att invänta väderleksrapporten.

Omkring klockan 9.30 em. märkte han att fartyget gjorde en mindre överhalning, och då han befarade att förtöjningarna sprungit, skyndade han upp på däck. Han såg då att hela förskeppet stod i brand, men kunde vid ett försök att väcka männen i skansen, inte erhålla något svar på sina rop. Elden drev honom akteröver, där han tvingades att klättra iland på akterförtöjningen. Fartyget brann ned till vattenlinjen och gick så småningom till botten på grunt vatten.

Orsaken till olyckan, i den mån den kan med ledning av sjöförklaringens innehåll bedömas: Av allt att döma har de båda männen omkommit genom olyckshändelse. Antingen har gnistor från kaminröret bränt genom presenningen, som täckte den omkring två fot från röret stuvade däckslasten, vilken förut på fartyget bestod av torvströbalar, eller också kan till det sovande manskapet från gengaskolen ha inträngt gas, vilken av någon anledning blivit antänd. Tänkas kan även att karbidlampan exploderat.

De omkomna var: bästemannen Edvin Nilsson, född den 15 december 1915, kyrkskriven på Hasslö och inskriven under reg. nr 138 vid Karlskrona sjömanshus. Jungmannen Karl Erik Olsson, född den 29 augusti 1923, kyrkskriven i Vinslöv och inskriven under reg. nr 786 vid sjömanshuset i Kristiansstad. Vraket fördes, på grund av åläggande från Domänstyrelsen och genom dykares försorg, ut på djupt vatten för att inte vara till hinder för sjöfarten.         

Källor: Kutterepoken, Kyrkesund Båtar och fartyg, Brittiskt skeppsregister, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925 och 1927, Tjörns båtar, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och Morlanda.