Trinite - Nr 8268

Trinite                                                                                                          Registreringsnummer 8268
Trinite var byggd i ek 1926 som tremastskonare hos Chantiers Navals de l’Ouest i Saint Malo Bretagne Frankrike. Hon var lustfartyg för tidningsägaren Maurice Bunau-Varilla och fick vid byggandet namnet Pays de France. Det var också namnet på en tidning som han hade ägt. Hon var luxuöst inredd och seglades av sin ägare i cirka 10 år innan hon lades upp i den lilla hamnen La Trinité-Sur-Mer i södra Bretagne.

Hon köptes till Sverige av ett partrederi i Skärhamn med 4 delägare och fru Berta Charlotta Johansdotter (gift Oskarsson) som huvudredare och ägare till 1/4 och hennes tre söner som delägare till vardera 1/4. Köpet förmedlades av firma Knut Lundgren i Göteborg och köpebrevet på 120 000 franska floriner sägs vara daterat i januari 1938. SST meddelar den 24 februari 1938 att hon anlänt till Göteborg. Hon mättes i Sverige den 17 maj 1938 till 223,42 brt och 149,75 nrt. Anmälan gjordes den 30 maj om att fartyget var utrustat med en Bolinder motor på 200 hk och den 13 juni blev hon registrerad som motorskonaren Trinite. En stor ombyggnad från lustfartyg till fraktfartyg hade då gjorts på Stavsundsholmens varv vid Kyrkesund.

Bilden föreställer tremastskonaren Trinite som lustfartyg efter hemseglingen till Sverige av de nya ägarna från Skärhamn. Inga ombyggnadsarbeten hade ännu påbörjats när bilden togs. Fotografen okänd.




I registreringscertifikat den 7 juli 1938 framgår att 3-mastmotorskonaren Trinite tillhör partrederiet fru Berta Charlotta Johansdotter med Skärhamn som hemort. Befälhavare var Ragnvald Patriksson i Skärhamn. Ägarna var förutom Berta Oskarsson, hennes tre söner, Oskar Bror Herman Olausson, Gustav Vilhelm Oskarsson och John Eskil Oskarsson. Första resan gick till Island för sillfiske. Trinite fick då distriktsbeteckning MD 33 som fiskefartyg.

Berta Oskarsson var född i Kärrslätt den 18 april 1874. Hon var dotter till Johan Olsson och Elsa Andreasdotter som var födda i Kärrslätt 1840 och Brog 1843. Berta hade varit gift med Olaus Oskarsson som var född i Brevik den 3 juli 1875. Han drunknade i Kattegatt den 26 december 1915 då han föll överbord från jakten Tyra. De bodde på Hamngatan 32. Oskar var född den 20 september 1903 och gift med Helga Otelia Olausson som var född i Skärhamn den 20 september 1903. De bodde på Idrottsvägen 9. Gustav var född den 1 september 1910 och gifte sig med Anna Lisa Helena Pettersson som var född i Skärhamn den 11 november 1915. De bodde senare på Parkgatan 1. Eskil var född den 26 juli 1914 och gifte sig med Elsa Julia Sofia Gullman som var född i Grundsund den 21 juni 1918. De bosatte sig senare på Parkgatan 3. Ragnvald Patriksson var född i Skärhamn den 9 februari 1917. Han var son till Patrik Olausson och Alfrida Andersson. De var födda i Skärhamn 1889 och i Utäng 1888. Ragnvald gifte sig med Sally Gustava Johanna som var född i Tolleby den 12 oktober 1919. De bosatte sig på Storgatan 47.
Efter hemkomsten från fisket vid Island övergick man till fraktfart. Från hösten 1939 turades Gustav och Eskil om att vara befälhavare. Oskar var befälhavare på tremastskonaren Falken som de också ägde tillsammans. Eskil mönstrade som befälhavare den 18 september och avlöstes av Gustav den 3 maj året därpå. Den 13 juni 1941 var Eskil tillbaka som befälhavare och avlöstes av Gustav den 17 maj 1943. Den 9 maj 1944 är Eskil åter befälhavare fram till den 20 april 1945 då Gustav tog över som Trinites siste befälhavare medan hon hade Skärhamn som hemort.

Hon såldes den 17 augusti 1945 till Trål AB Nordsjön i Göteborg för 130 000 kronor. Certifikat utfärdades den 24 augusti med Hilding Gottfrid Uno Ljungberg från Styrsö som befälhavare. Den 10 september blev Karl Olsson i Göteborg befälhavare och den 16 november var Ljungberg tillbaka. Axel August Andersson i Halmstad blev befälhavare den 23 februari 1946 men den 22 mars var Ljungberg tillbaka. Den siste som var befälhavare för Trål AB Nordsjön var sjökapten Gustaf Adolf Olsson från Karlshamn. Han tillträdde den 11 april och förde befälet fram till försäljningen den 1 augusti 1946. Priset hade då gått ner till 90 000 kronor. I 1945 års skeppslista är Trinite upptagen med 223,46 brt, 153,58 nrt, 35,41 längd, 7,43 bredd, 3,42 djup och 4 meters djupgående.
Den 22 augusti anmäldes att fartyget tillhörde skeppsklarerare Erik Reale med hemort Malmö. Han bildade Rederi AB Trinite och förde på samma datum över fartyget dit för samma pris. Den 21 oktober samma år, då Trinite var på resa från Raufarhöfn på nordöstra Island till Göteborg med sill i tunnor, grundstötte hon klockan 00,58 vid Brims Ness på Skotlands norra kust. Man hade i mörkret kommit fel när man skulle gå genom Pentlandsundet. Klockan 15 samma dag lyckades man för egen maskin ta sig loss och gå in till den närbelägna platsen Scrabster. Fartyget var läck men med länspumpen samt ytterligare en pump som lånats kunde man hålla fartyget läns. Den 1 november hade man gått genom Pentlandsundet, rundat Skotlands norra udde och anlänt till Buckie där lasten lossades och fartyget togs på slip för reparation. Den 1 december 1946 avgick man från Buckie med destination Kristiansand i Norge dit man anlände två dagar senare för reparation av pumpar och motor. Man kom till Göteborg den 6 december. Grundstötningen ansågs bero på vårdslös navigering av befälhavaren, islänningen Gudjon Vigafsson. Även bästeman var islänning. Den 31 december utfärdades certifikat för Trinite tillhörande Rederi AB Trinite, som var nybildat sedan den 4 oktober. Befälhavare var då Paul Ingvar Oscarsson i Västra Frölunda. Styrelse i det nybildade bolaget var skeppsklarerare Erik Reale samt sjökapten Karl Olof Folke Gårdving, båda från Malmö. Den 31 maj 1947 blev Frans Adolf Åström befälhavare.



Tremastskonaren Trinite med det utseendet hon hade när hemorten var Skärhamn mellan åren 1938 och 1945. Bilden kommer från en båtolog i Klubb Maritime.



Den 9 oktober 1947 avgick man från Akranes, i närheten av Reykjavik, klockan 14,30 med 250 ton salt sill för Seydisfjordur på östra Island. Samma natt fick man ligga bi på grund av hård vind från SV. Dagen därpå ökade vinden till stormstyrka varför fartyget sprang läck. Man sökte nödhamn i Thorlakshöfn söder om Reykjavik dit man anlände den 11 oktober klockan 18 på kvällen. Man avgick den 16 oktober klockan 2 på natten, med lots ombord, till Hafnarfjord för lossning. Vid 7-tiden på morgonen upptäcktes att rök trängde upp ur maskinrummet genom en sönderslagen ruta i skylight. När befälhavaren några minuter senare kom upp konstaterade han att eldslågor slog upp från maskinrummet varför order gavs att sjösätta livbåten. Inga försök till att släcka elden gjordes och befälhavaren uppgav att då han försökt att hämta skeppspapperen i salongen blev han hindrad av den starka rökutvecklingen och den explosionsartade elden. Klockan 7.10 beordrade han besättningen att överge fartyget och gå i livbåten. Besättningen upptogs av den isländska fiskebåten Skaftfellungur klockan 9. Försök att ta det brinnande fartyget under bogsering misslyckades. Besättningen infördes till Västmannaöarna för vidarebefordran samma kväll till Reykjavik. Trinite sjönk omkring klockan 20 på kvällen på djupt vatten utanför Grindavik, sedan hon under 13 timmar brunnit ned till vattenlinjen.
Anmälan om det inträffade gjordes den 18 mars 1949. Där framgår att Åström var befälhavare vid förlisningen och att besättningen uppgick till totalt 7 man. Lasten bestod av salt fisk och sill. Vid sjöförklaringen konstaterades att såväl befälhavaren som styrmannen låg till kojs med lotsen till rors. Maskinskötaren som hade vakten satt i byssan på däck och drack kaffe. Om han istället vistats i maskinrummet så hade olyckan kunnat förhindras på ett tidigt stadium. Hans oförsiktighet och vårdslöshet bedömdes av den sjötekniske konsulenten med ganska stor säkerhet ha vållat olyckan. Lotsen som stod till rors var en s.k. känd man och hade ingen rätt att utöva befäl.   

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Tjörns båtar, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.







Kommentarer