Järnbåtar Ry

Ryd 9356 - IMO 5223463

Byggdes 1899 i Bowling av Scott & Sons som s/s Edith för Joseph Monk & Co i Liverpool. Bowling ligger vid utloppet av floden Clyde på Skottlands västkust, ca 20 km från Glasgow. Edith som mätte 229 brutto och 70 netto hade mått i tum, 100.0 längd, 23.1 bredd och 10.7 djup. Hon var försedd med en ångmaskin från Fischer & Co i Paisley på 35 hk.

Efter leveransen till Liverpool blev hon såld till Cardiff och därefter åter till flera olika redare i Liverpool innan hon 1946 övertogs av Ministry of Transport i Glasgow. Året därpå blev hon dansk med hemort i Köpenhamn, omdöpt till Malene Scan av Scanship Rederi AS i Köpenhamn. 1948 byttes ångmaskinen mot en 4-cyl motor på 198 hk från AS Fredrikshamns Jernstöberi & Maskinfabrik (föregångare till Alpha Diesel AS). Hon mättes i Danmark till 242/96/275 och såldes i april 1952 till Sverige för 134500 kronor.

Det svenska mätbrevet från den 14 juni 1952 anger mättalen 248,89/155,37 och registreringscertifikat den 4 november 1952 säger att hon blivit omdöpt till Ryd med Skärhamn som hemort. Partrederiets huvudredare var köpman Bengt Axel Kristoffersson i Göteborg som hade 1/12 i fartyget. Befälhavare var Gunnar Ingvar Johansson från Skärhamn med 1/12. Gunnar Johanssons far, Gustav Vilhelm Johansson från Skärhamn, hade 1/3. De övriga fem delägarna var från Göteborg och Bohus - Björkö. Ryds motor anges i certifikatet till Alphadiesel på 200 hk.

Gustav Johansson hade 1941 varit hälftendelägare i skonerten Amelia 1409 och efter att hon förlist på hösten samma år så blev han till nästa seglingssäsong delägare med 1/3 i kuttern Paradigm 4565 som de döpte om till Sensy. Inte heller detta ägande blev lyckosamt för Gustav. Kuttern kolliderade med en brittisk ångare i Kattegatt 1949 och blev så svårt skadad att hon sjönk. Besättningen räddades.

Ryd avfördes från det svenska registret den 6 juni 1958 efter att delägarna sålt henne till Rudköbing för 145000 kronor. Hon blev då omdöpt till Elsa-Jan. Hon fick 1961 Colombo på Ceylon som hemort och fanns kvar där till 1974 som Mariamma. Hon ströks i Lloyds register 1975, ” no up to date information available”.

Mättal: LR 1900: 229/70, DSL 1952: 242/96/275, Mätbrev 1952: 248,89/155,37, DSL 1961: 242/114/290. Namn med början vid byggnation: Edith, Malene Scan, Ryd, Elsa-Jan, Mariamma. Hemorter med början vid byggnation: Liverpool England, Glasgow Skottland, Köpenhamn Danmark, Skärhamn, Rudköbing Danmark, Colombo Ceylon.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Plimsoll ship data – the Lloyds Register searchable database. Scottish Built Ships, Danmarks Skeppslista.

Edit av Liverpool.

Malene Scan av Köpenhamn ex Edith.

Ryd av Skärhamn ex Malene Scan ex Edith.

Ryvarden 9004

Byggdes av stål 1921 i Newark Glasgow av Ferguson Brothers Ltd som ångtrålare med namnet Nuthatch för Kelsall Brothers & Beeching Ltd. (J. Slater Ltd.) i Hull. Hon sjösattes i januari och var enligt ”Scottish Built Ships” färdigställd i mars 1921 som ”Fishing Fish Carrier”. Hon mättes då till 316 brutto och 126 netto med mått i fot 140.4 längd, 23.1 bredd och 12.4 djup. Hon utrustades vid byggandet med en 3-cyl ångmaskin av varvets eget fabrikat. Vid den brittiska registreringen med ON 144076 den 2 maj 1921 uppgavs motorstyrkan till 74 hk.

Hon blev kvar i England till september 1936 då hon såldes till Norge med hemort Haugesund. Ägare var AS Varden (Leif Brande). Det var här hon blev omdöpt till Ryvarden. NSL 1940 anger fartyget som s/s med 525 hk och mättal 293/137. I Norge sägs hon ha varit sysselsatt som fraktare när det inte var säsong för fiske.

Nästa ägarbyte blev till Sverige. Ett partrederi i Skärhamn med fiskhandlare Johan Adolf Hermansson som huvudredare köpte Ryvarden för 132165 kronor den 15 mars 1947 i Haugesund. Hon mättes den 14 maj samma år till 297,77/156,72. Omfattande ombyggnader i form av nya bostadsutrymmen och ny motor gjordes 1947/1948. Djupviks Varv på Tjörn byggde om bostadsutrymmena och hon blev i Göteborg ombyggd till motorfartyg med installation av motor av typ Mirrlees Blackstone diesel på 300 hk (270 hk SL 1958). Den 20 september 1948 blev hon registrerad på partrederiet Adolf Hermansson med Skärhamn som hemort. Adolf Hermansson var delägare med 1/6, hans svärson Axel Natanael Danielsson blev befälhavare och delägare med 4/6. Den sista sjättedelen ägdes av Erik Olof Mattias Strandberg. Alla delägarna var från Skärhamn. Adolf Hermansson var 1921 en av delägarna när tremastskonaren Roll köptes till Skärhamn. Han var även delägare i fyrmastskonaren Inger när den köptes till Skärhamn 1938. Även Axel Danielsson var delägare i Inger. Vid Adolf Hermanssons bortgång 1952 tillträdde Axel Danielsson som huvudredare. En inhyrd befälhavare, Sten Edvard Isaksson, från Väddö Fjällbacka blev då ny befälhavare från den 22 januari 1952.

Ryvarden såldes till Skillinge för 420000 kronor den 7 mars 1957 och döptes om till Silvana. Ägare blev ett partrederi med ett stort antal delägare (brukligt i Skåne) och sjökapten Johan Hjalmar Thorsson som huvudredare. Silvanas slut den 20 januari 1959 beskrivs i nedanstående stycke:

”Silvana hade avgått den 19 januari från Stugsund Söderhamn i barlast och var på resa till Stocka, nord om Hudiksvall. Strax efter klockan 1 på natten till den 20 januari passerade man Bålsö fyr och styrde mot Stocka. Kort därpå mötte man ett isfält som man bedömde skulle vara lika dant som de man tidigare passerat under resan. När man väl kommit in i isen fann man att den var grövre än man trott och att den var i kraftig rörelse in mot Bålsö. Trots upprepade försök lyckades man inte komma loss utan följde med isen och strandade slutligen vid 9-tiden på morgonen vid fyren Bålsö och endast 30 – 40 meter från land. Tillkallad isbrytare kom för sent för att rädda fartyget. Vinden ökade i styrka och började törna upp sig i vallar kring fartyget. Man hade inget annat att göra än att överge fartyget och över packisen ta sig till bogserbåten Iggesund 1. Dagen efter hade fartyget pressats upp på land, kantrat och brutits midskepps, varför bärgning var omöjligt. Anmälan gjordes den 5 februari 1959 att fartyget kondemnerats vid besiktning i Hudiksvall den 22 januari. Fartyget hade fastnat i isen i höjd med Bålsö norra udde och av is och sjö pressats iland ca 1/2 distansminut norr om Bålsö fyr”.

Mättal: Vid färdigställandet 1921: 316/126, NSL 1940: 293/137, Mätbrev 1947: 297,77/156,72, SL 1958: 332/189/430. Namn med början vid byggnation: Nuthatch, Ryvarden, Sylvana. Hemorter med början vid byggnation: Hull England, Haugesund Norge, Skärhamn, Skillinge.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Clip Crew List Index Project – Clip databases, Plimsoll ship data – the Lloyds Register searchable database, Scottish Built Ships, Sjöhistorie.no, Norwegian homefleet, Coaster Database.

Ryvarden av Skärhamn 1949 eller 1950 ex Nuthatch.

Ryvarden av Skärhamn efter ombyggnad och ommålning

Ryvarden av Skärhamn ca 1953. Skonaren utsida är troligen Elsa.

Sam 8962

Byggdes 1938 av stål hos Gebruder Wiemann Werft i Brandenburg an der Havel i förbundslandet Brandenburg Tyskland. Hon byggdes med namnet Spree för rederiet Ivers & Arlt i Königsberg (nuvarande Kaliningrad). Hon mättes till 250/107/350 och hennes dimensioner var 129.2 x 21.4 x 8 i fot räknat. Hon blev vid byggnationen försedd med en 6 cyl 4 takt motor på 165 hk från Humboldt Deutzmotoren i Köln. Hon överfördes till Deutsche Kriegsmarine under 1940 för att ingå i Tysklands planerade invasion av England men då denna inställdes återlämnades fartyget till ägaren i slutet av året. Efter kriget blev hon övertagen av de allierade och överförd till Belgiska staten 1946 som krigsskadestånd och omdöpt till Sam.

Den 5 april 1948 såldes Spree till partrederiet Sören Valdemar Pettersson i Skärhamn för okänt belopp. Hon mättes den 19 maj till 224,64 brutto och 144,62 netto. Enligt certifikat den 22 maj ägdes Sam med 1/4 vardera av skeppsmäklare Samuel Pontus Pettersson i Göteborg samt de tre bröderna Sören Valdemar, Per Åke och Sam Rune Pettersson i Skärhamn. Hon var vid övertagandet försedd med motor, typ Deutz-diesel, på 150 ehk och hennes hemort blev Skärhamn.

De fyra delägarna hade tidigare varit delägare i ett flertal träskutor i Skärhamn. Samuel Pontus hade varit delägare i Ebet 4412, Ellen 3404, Ethel 8356, Saga 6311, Sensy 4565, Sonja 8181 och Vikar 6082. Sören Valdemar hade varit delägare i Anna 400, Dyring 5413, Gerd 8074, Gunbritt 6509, Inger 7387 och Kustfart. Per Åke hade varit delägare i Anna 7353, Elsa 5664, Gerd 8074, Grazia 4595, Gunbritt 6507 och Kustfart. Sam Rune hade varit delägare i Gerd 8074, Gunbritt 6507 och Kustfart.

Tiden i Skärhamn blev mycket kort. Hon såldes den 22 juli 1948, efter tre och en halv månad, till Danmark för 23000 pund eller 335000 svenska kronor. De döpte om henne till F A Harder med Skive som hemort. 1954 blev det nya ägare i Ålesund Norge som betalade 440000 norska kronor och döpte om henne till Trilby. 1957 blev det nya ägare i Oslo som betalade 550000 kronor och döpte om henne till Tristein. Därefter betalade köpare i Bergen 375000 kronor 1961 men behöll namnet med Oslo som hemort. 1963 byttes motorn till en Caterpillar på 325 hk, tillverkad 1961. Hemorten blev då ändrad till Bergen.

Den 28 februari 1965 var det slutseglat för Tristein. Hon var på resa från Honningsvåg till Malmö med last av 5000 säckar fiskmjöl och gick på grund vid Rolfsöyhavn (norr om Hammerfest). Vid tillfället rådde dåligt väder. Besättningen räddades men fartyget totalförliste.

Mättal: Vid byggnation: 230/107/350, Mätbrev 1948: 224,64/144,62, DSL 1954: 245/100/345, NSL 1965: 257/145. Namn med början vid byggnation: Spree, Sam, F A Harder, Trilby, Tristein. Hemorter med början vid byggnation: Königsberg Tyskland, Lübeck Tyskland, Antverpen Belgien, Skärhamn, Skive Danmark, Ålesund Norge, Oslo Norge, Bergen Norge.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Plimsoll ship data – the Lloyds Register searchable database, Skipet – Norske skipsforlis, Digitalarkivet NO – Sjöfartsdirektoratet, Danmarks skeppslista.

F A Harder av Skive ex Sam ex Spree.

Tristein av Oslo, senare Bergen. Ex Trilby, ex FA Harder, ex Sam, Ex Spree.

Sandholm 9291

Byggdes 1906 av stål på klink av C. Lühring Skeppsvarv i Hammelwarden Brake i Tyskland som fiskelogger Paula OB-38 för Braker Heringsfischerei AG i Brake med Brake som hemort. Vid byggnationen mätte hon 120/54 och hade måtten 24,70 längd, 6,53 bredd och 2,87 djup. Hon blev motoriserad 1913 och fick då en motor från Deutsche Kromhout. Hon fanns kvar i Tyskland till 1950 och fick 1930 en ny motor. Hon ägdes då sedan 1926 av Henry Peter Cordes i Hamburg och blev då ombyggd till fraktare och omdöpt till Anna Cordes med Hamburg som hemort. Den nya motorn var en 2-cyl 2-takt 100 hk tändkulemotor på från Neufeldt & Kuhnke GmbH i Kiel.

1951 såldes hon, liggandes i Malmö, för 50000 DM till köpare i Bohus-Malmön. I mätbrevet som följde på försäljningen upptas hon till 132,34 brutto och 90,63 netto och i certifikatet i maj månad 1952 nämns hon som motorgaleasen Malmönfjord med motor på 100 ehk. Det var partrederiet i Bohus-Malmön med tre delägare som den 20 juni året därpå sålde loggern för 92000 kronor till Sigvard Johannes Tallvik i Skärhamn. Denne var ensam ägare och själv befälhavare. Namnet ändrades till Sandholm. 1954 byttes till en motor från Fredrikshamns Jernstöberi & Maskinbyggeri på 150 ehk som var tillverkad 1938. Det var Karl Gunnar Ivarssons m/s Vera 7464 som samma år hade fått ny motor varför den gamla från 1938 kunde säljas till Sigvard Tallvik för inmontering i Sandholm. Fartyget överfördes den 30 december 1958 till partrederiet fru Alice Tallvik i Skärhamn. Hon hade blivit ägare till 1/100 för 1000 kronor medan hennes man Sigvard Johannes Tallvik stod kvar med 99/100. Han hade varit delägare i andra skutor före Sandholm. Han hade varit delägare i den stora tremastskonaren Agate 8056 och han hade tillsammans med sin hustru ägt kuttern Anna 7755.

Den 5 april 1961 såldes Sandholm till ett partrederi i Kalmar för 51200 kronor. Hon fick där namnet Terma. Detta var sista hemorten i Sverige för den 21 december 1964 skrevs köpebrev med köpare i Fredrikshamn för 95000 kronor. Där blev hon Algar med Fredrikshamn som hemort med flera olika redare och senare Köpenhamn innan hon blev upphuggen 1974.

Mättal: Vid byggnation: 120/54, mätbrev 1951: 132,34/90,63, SL 1963: 133/65/160, DSL 1975: 130/53. Namn med början vid byggnation: Paula, Anna Cordes, Malmönfjord, Sandholm, Terma, Algar. Hemorter med början vid byggnation: Brake Tyskland, Hamburg Tyskland, Bohus-Malmön, Skärhamn, Kalmar, Fredrikshamn Danmark, Köpenhamn Danmark.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Plimsoll ship data – the Lloyds Register searchable database, Danmarks skeppslista.

Sandholm av Skärhamn.

Sandholm av Skärhamn med fiskeribeteckning LL94.

Terma av Kalmar ex Sandholm.

Algar av Fredrikshamn ex Terma ex Sandholm.

Siljan 9396 - IMO 5327879

Byggdes 1952 i Brake av C. Lühring Skeppsvarv i Hammelwarden Tyskland med namnet Siljan för det nybildade Rederi AB Bertil Skanse & Co. Hon levererades i december 1952 (priset okänt) och mättes den 8 januari 1953 till 398,88 brt och 246,18 nrt. Vid registreringen den 13 januari 1953 upptogs Skärhamn som hemort. Fartyget hade vid leveransen en 6-cyl Alpha diesel motor på 280 ehk. Bertil Skanse var själv befälhavare.

Detta var ett av tre nybyggen som levererades från C. Lüring Skeppsvarv i Tyskland 1952. Dessa tre var de första nybyggda järnbåtarna som levererades till Skärhamn. Sören Petterssons Undine var först och kom till Sverige i juli 1952. Därefter kom Erik Olaussons Westfjord i oktober 1952. Bertil Skanse kom med Siljan i december 1952.

Rederi AB Bertil Skanse & Co ägde redan fyrmastskonaren Sonja sedan oktober 1952. Hon hade dessförinnan, från 1937, ägts av ett partrederi där bröderna Bertil och Gösta Skanse var delägare. Styrelsen i det nybildade bolaget utgjordes av Karl Ivar Hermansson, Anders Bertil Skanse och Gösta Valdemar Skanse. Siljan förlängdes 1959 med 6 meter vid Falkenbergs Varv. Samtidigt höjdes däcket vid lucka nr 2 med en meter. Hennes lastförmåga ökade med dessa förändringar från 520 tdw till 690 tdw. Hon såldes till Finland den 7 december 1960 för 680000 kronor och blev omdöpt till Jane med Åbo som hemort.

Hon såldes inom Åbo en gång innan hon återigen köptes till Skärhamn för 600000 kronor. Det var ett partrederi med Johan Wilhelm Pettersson som huvudredare som återköpte Siljan den 19 augusti 1961 och döpte om henne till sitt gamla namn, Siljan. Wilhelm Petterssons tre söner, Göte Karl Olof, Stig Gustav Verner och Jan Sture Ingemar Pettersson var delägare. Fadern och sönerna hade 1/4 vardera och Stig Pettersson var befälhavare. 1965 byttes motorn till en 6-cyl 4-takts motor på 800 ehk från Motoren - werke Mannheim. Göte Petterson var befälhavare från hösten 1969 och fram till den 23 mars 1972 då Siljan såldes.

Då såldes hon för 515000 kronor till partrederiet skeppare Edgar Lars Inge Olofsson med Skärhamn som hemort. Lars Inge Olofsson var själv befälhavare och ägde 7/8 i partrederiet. 1/8 ägdes av hans far, Frank Edgar Olofsson. Den 4 april 1974 såldes hon vidare inom Skärhamn för 500000 kronor. Det var Raymond Baudino som ensam köpte fartyget och behöll namn och hemort. Lars Inge Olofsson var kvar som befälhavare. Enligt tidningen Båtologen sidan 95/1976 såldes hon därefter med övertag i mars 1976 för 290000 kronor till Lucia Shipping Company i Valetta med bibehållet namn. På sidan 242/1981 uppger samma tidning att hon sålts vidare till okänd köpare i maj 1981 och att hon avgick den 5 maj 1981 från Fredriksstad i Norge under italiensk flagg. I Lloyds Register framgår däremot att hon ägdes av Lucia Shipping Company med Valetta som hemort åren 1977 – 1985.

Efter Malta blev det Nederländerna för Siljan. I dåligt väder på resa från Ipswich till Oslo den 18 oktober 1987 blev hon vattenfylld av brottsjö akterifrån utanför Terschelling på holländska kusten. Besättningen räddades av helikopter och fartyget blev bogserat in till Harlingen för skrotning. Enligt Båtologen sidan 278/1988 var Siljan kondemnerad men såldes av skrotningsfirman till Westerbroek med namnet Jan för att sättas i fart igen med namnet Marja med San Lorenzo som hemort. Hon ägdes då av North Sea Shipping & Trading Co. I slutet av 1991 eldhärjades akterskeppet då hon låg i Brake. Hon blev åter kondemnerad vid besiktning såsom totalförlust och bogserades till Dordrecht dit hon sålts för upphuggning. Hon kom slutligen till Groningen där hon ligger, ombyggd till hotel/restaurang.

Mättal: Mätbrev 8 Januari 1953: 398,88/246,18. Databasen för Finlands handelsflotta 1961: 489,21/271,64/690. SL 1973: 495/278/690, Mätbrev 1988: 496/278/525. Namn med början vid byggnation: Siljan, Jane, Siljan, Jan, Marja, Our World. Hemorter med början vid byggnation: Skärhamn, Åbo Finland, Skärhamn, Valetta Malta, San Lorenzo Honduras, Groningen Nederländerna.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Databasen för Finlands handelsflotta, Shipspotting, Balticshipping.com, Coasters Remembered.