Thelma Nr 6290 - IMO 5164992

Byggdes i stål som tremastad skonare och levererades i maj 1909 av E.J. Smit & Zoon Scheepswerven N.V. i Groningen, med namnet Zeemeeuw, till P. Jonker i Hoogezand NL. Hon byggdes som lastfartyg utan motor. Hennes mätetal vid byggnationen var 181/148,15/250 och hennes dimensioner 35,78 löa, 32,28 i vattenlinjen, 7,07 bredd, 3,29 djup med ett djupgående av 2,88.

Under 1916 såldes fartyget med bibehållet namn till N.V. Maatschappij Vrachtvart i Middelburg NL. På resa från Rotterdam till Gävle med koks den 13 oktober 1916 råkade den motorlösa tremastade skonaren driva över på finska sidan och grundstötte där i närheten av Enskär, sydväst om Nystad i Finland. Man lyckades bärga fartyget och föra in det till Raumo där hon blev kondemnerad och överförd till försäkringsbolaget. Hon blev reparerad vid Björneborgs Mekaniska Verkstad i Björneborg/Pori och det är troligt att varvet då övertagit ägandet till fartyget. Där fick hon sin första motor. Det blev en 2-cyl 2-takts motor på 70 hk av varvets eget fabrikat med specifikationerna 10” x 12”/254 x 305 mm och tillverkningsår 1917.

Efter reparationer och motorinstallation som slutförts 1917 sålde varvet henne till skeppsredare John Nurminen och Karl Lindèn i Raumo Finland. Hon döptes då om till Kyllikki och fick signal VDSF.

Liggande i Köpenhamn den 22 november 1919 blev hon såld för 106000 kronor till ett partrederi på Ven. I anmälan samma dag meddelades att hon sålts till pr skeppare Wiktor Efraim Jönsson på Ven; själv befälhavare och delägare med 162/222 andelar. De övriga delägarna var skeppsredare Anders Petter Horndal i Höganäs med 20/222 andelar, konsul Carl Johan Öberg i Helsingborg med 20/222 andelar, sjökapten G B Andersson i Ramlösa med 10/222 andelar och skeppare Jöns Nilsson på Ven med 10/222 andelar. Fartyget övertogs i Råå i april 1920 och döptes om till Linnea. Certifikat utfärdades den 10 juni. I Sv skl 1921 anges fartygets mätetal och dimensioner till 182,04 brt, 142,33 nrt, 31,23 längd, 7,05 bredd, 2,99 djup och 270 tdw på 3,05 meters djupgående. Hon fick troligen Helsingborg som hemort när hon köptes.

Den 5 november 1921 anmäldes att Anders Petter Horndal sålt sina andelar i fartyget till Wiktor Efraim Jönsson och att Carl Johan Öbergs andelar sålts till firma Påhlsson och Olsson i Helsingborg (senare Fänge och Påhlsson). De sistnämnda andelarna såldes sedan vidare till personer med anknytning till firman. I Lloyds register 1923 framgår att Wiktor Efraim Jönsson på Ven fortfarande var befälhavare. Nils Påhlsson utsågs 1927 till huvudredare med Ven som fartygets hemort.

Den 17 juli 1929 anmäldes att Linnea överförts till Rederi AB Hven (Wiktor Efraim Jönsson) på Ven. Samma sommar anmäldes att hennes motor bytts till en 2-cyl 2-takt Avance på 85 hk med 340 x 360 mm cylindervolym. I oktober 1933 anmäldes Helsingborg som ny hemort. Detta framgår även av Sv Skl suppl 10-1933 där Rederi AB Hven Helsingborg står som ägare.

Det var detta bolag som sålde Linnea till Skärhamn genom köpebrev på 59750 kr den 11 mars 1937. Hon blev certifierad med nya namnet Thelma den 23 i samma månad. Rederiet i Skärhamn var pr fiskberedare Emil Patrik Pettersson Skärhamn. Emil hade själv 1/8 i rederiet. Befälhavare var Olof Patrik Johansson Skärhamn med ¼ (systerson till Emil). Övriga delägare var bästeman Johan Gottfrid Johansson med ¼ (bror till Olof Patrik), skeppare Arne Elmer Pettersson Skärhamn med ¼ (son till Emil) och sjömannen Alf Erik Pettersson Skärhamn med 1/8 (son till Emil). Allt enligt certifikatet.

För transportseglingen till Skärhamn mönstrades fem mans besättning den 16 april på motorskonaren som då blivit omdöpt till Thelma av Skärhamn. Det hade nu gått några veckor sedan köpet och enligt mönstringsrullan var inte Olof Johansson befälhavare vid hemseglingen. Gustaf Ragnar Nordvall från Skärhamn blev istället fartygets befälhavare. Som så många andra Skärhamnare hade han inte behörighet att framföra ett så stort fartyg i de vatten som hon köpts för att trafikera. Enligt uppgift i rullan hade han skepparexamen av andra klass med brev. Hans behörighet inskränktes därför till att föra fartyget i inrikes svenska farvatten. För att segla Thelma från hamn i Öresund till Skärhamn skulle man inte behöva gå utanför den ramen. De övriga fyra som blev påmönstrade inför resan till Skärhamn var bästeman Gottfrid Johansson samt tre jungmän, Olof Albert Edvardsson från Klövedal, Gustaf Adolf Johansson från Valla samt Alf Pettersson från Skärhamn. Den sistnämnde var även delägare i fartyget och son till Emil Pettersson.

Förutom Thelma var Emil Pettersson delägare i 7443 Elgö som han hade tillsammans med Olof Johansson med hälften vardera. Vid köpet av Thelma anmäldes Olof som befälhavare men det fungerade inte på grund av att Elgös seglationssäsong började då och där var Olof befälhavare. Emils son Arne Pettersson, som även var delägare i Thelma, hade första klass skepparbrev från 1933 och skulle ha varit en naturlig befälhavare för Thelma. Men Arne gick på sjöbefälsskolan och läste till sjökapten. Han fick sin examen i april/maj 1937, strax efter att Thelma skulle seglas till Skärhamn. Därför var man tvungen att ta in en utomstående befälhavare. Det blev Gustav Nordvall från Skärhamn som egentligen inte hade rätt behörighet, med sin andra klass skepparexamen, för Thelma. Men han kunde ändå genomföra seglationen om han höll sig till inrikes svenska farvatten på väg upp från Öresund till Skärhamn.

Det kan ha varit just sådana här händelser som låg till grund för och som kan ha påverkat beslutet att förlägga utbildning till Skärhamn för skepparexamen av första klass. Hamnen i Skärhamn var under byggnad när Thelma anlände i april 1937. Hamnpiren var redan klar och man höll på med kajerna. Större skutor anskaffades vid den här tiden i stort antal så nog behövdes både hamn och utbildning av skeppare. Utbildningen genomfördes vintrarna 1942 och 1943.

Ägandet i Skärhamn blev inte långvarigt, den 20 september 1938 såldes Thelma för 80000 kronor till Port Louis på Mauritius. Köpare var Raphael Fishing Co Ltd. Hon användes där som moderfartyg för deras fiskeflotta. Thelma fick brittiskt ON 135619 eftersom Mauritius då tillhörde Storbritanien. Hon förekommer med detta nummer, i Appropriation Books registrerad som motorfartyg den 9 augusti 1939 med namnet Thelma på 97 ton samt i 1940 års British Registered Motor Vessels register med 85 hk motor och hemort Port Louis. I SST 40-1938 nämns att Thelma skulle användas för fiske på sin nya hemort. Hon seglade med namnet Thelma fram till 1942 då hon fick nytt namn, La Perle, efter den västligaste obebodda ön i ögruppen Saint-Brandon. Motorn byttes 1946 till en 5-cyl 2-takt Fairbanks motor på 240 hk. På en FB-sida benämnd ”History of Seychelles” nämns att hon 1950 blev försedd med kylanläggning och att hon därefter blev använd som moderfartyg för ”fishing dories” i Mauritius vatten.

Hon såldes vidare till Seychellerna 1962. Köpare var Michel Paul Moulinié & Co i Port Victoria. Det är Seychellernas huvudstad och beläget på huvudön Mahe. Hon fick där namnet Isle of Farquhar med Port Victoria som hemort. Namnet togs efter en av de avlägsna öarna i ögruppen. Hon sysselsattes med fraktfart och passagerartrafik mellan öarna i British Indian Ocean Territory (BIOT). Det var varierande frakter till avlägsna öar och passagerarna var mest arbetskraft. För återresan till Port Victoria hade hon ofta last av copra (det vita fasta innehållet i kokosnöten från vilket kokosolja utvinns). År 1969 var hon avbildad på frimärke för Brittish Indian Ocean Territory med valören 1,50 rupee. Hon ombesörjde den sista transporten av bofasta från Diego Garcia (BIOT) till Seychellerna, med ankomst Mahe den 31 oktober 1971. Detta var ett led i anläggandet av en amerikansk militärbas efter överenskommelse mellan USA/UK att ön då skulle vara obebodd och odlingarna nedlagda. Det var Michel Paul Moulinié & Co i Port Victoria som även hade ägt odlingarna.

Fartyget blev därefter sålt till någon som tänkt göra om henne till restaurangbåt i Les Mamelles på huvudön, i närheten av Port Victoria, med plats för 32 gäster. Enligt en historiker på National Archives, Tony Mathiot, blev detta dock aldrig av. Mathiots uttalande finns publicerat i Seychelles News Agency den 26 mars 2017. Där nämns även fartygets ägare som Philippe Boullé samt hans planer på att restaurera fartyget. För detta fick han dispens, från den tilltänkta skrotningen, till 2004 men såvitt jag kan förstå ligger hon fortfarande på samma plats, intill en basketbollplan vid Roche Caiman, och rostar. Boullé var advokat till yrket och även verksam inom politiken. I Seychellernas första fria val år 1993 var han kandidat för en tänkt trepartiregering men misslyckades.

Mättal: Vid byggnation: 181/148,15/250. SL 1937: 192/142. Merkantile Navy List 1940: 176/99. Namn med början vid byggnation: Zeemeeuw, Kyllikki, Linnea, Thelma, La Perle, Isle of Farquhar. Hermorter med början vid byggnation: Hoogezand NL, Middelburg NL, Raumo Finland, Helsingborg, Ven, Helsingborg, Skärhamn, Port Louis på Mauritius och Port Victoria på Seychellerna.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Stichting Maritiem Historische Databank NL, Plimsoll ship data – the Lloyds Register searchable database, Clip Crew List Index Project – Clip databases, hemsidan Archive – Seychelles – Isle of Farquhar 6 juli 2016, Seychelles New Agency 26 mars 2017, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet samt flera webbsidor på internet.

Thelma som bramsegelskonaren Zeemeeuw, här nybyggd 1909 och utan motor.

Thelma som Linnea av Ven år 1924. Bilden finns publicerad i Svensk Sjöfartstidning 4:1969. Mästerlotsen Kurt Sjöblom som seglade i Linnea år 1935 uppgav för tidningen att stängerna som var vitmålade har blekts bort på bilden och syns inte som de var. När han seglade i Linnea var rårna borttagna.

Thelma som slätskonare, med motor, sedan rårna på förmasten tagits bort någon gång mellan 1924 och 1935. På bilden framgår även att peket har blivit kortare och att hon fått patentankare. Kranen i bakgrunden fanns på B & V varvet i Köpenhamn och det vita fartyget till höger är danska kungahusets Danebrog.

               Thelma av Skärhamn för ankar i Skärhamn 1937.

Thelma som La Perle med hemort Port Louis på Mauritius från 1938. Bilden finns publicerad den 16 december 2010 på en hemsida på Mauritius som heter Martian Spoken Here. Bilden är från före 1962.

Isle of Farquhar i sin hemmahamn Port Victoria på Seychellerna 1969/1970. Fartyget har här försetts med ett stort pophus.

Thelma som frimärke på Seychellerna 1969, då med namnet Isle of Farquhar.

Matsedeln när Thelma skulle bli restaurang på 1970-talet med namnet Isle of Farquhar.

Här har hon blivit upplagd vid Les Mamelles på huvudön för att på 70-talet bli den restaurang som aldrig blev av. Skrovet har nu fått svart färg.

Bilden på vraket efter den forna vackra Isle of Farquhar var införd i Seychelles News Agency den 26 mars 2017. I artikeln nämndes att man fortfarande tänker sig att fartyget skall restaureras ”to its former glory” enligt ägaren.