Dyring - Nr 5413

                                                                       
Dyring blev det sista namnet på detta fartyg. Hon byggdes vid Södra Garns varv av Johan August Svensson 1913 som tremastad skonare med namnet Hulda för ett partrederi i Höganäs med Anders Petter Horndal som huvudredare och ägare av 14/116. Befälhavare var Nils Petter Svensson i Lerberget som ägde 14/116. Per Jönsson i Långaröd hade 12/116, lantbrukare Nils Persson i Långaröd 4/116, skeppsmäklare Karl Nilsson 12/116, grosshandlare Nils Hultgren 10/116, lotsförman Anders Berg Wiksten 9/116, konsul Ragnar Karl Johan Öberg 10/116, skeppsmäklare Janne Reinhold Olsson 2/116 och fröken Anna Espelund 2/116. De övriga 17 andelarna ägdes av 12 små delägare.

Hulda strandade den 20 mars 1915 klockan 4 på morgonen, under nordostlig snöstorm i bukten, vid Finnedalen på Bornholm. Hon var på resa från Limhamn till Visby med last av superfosfat. Hon drogs loss den 12 april klockan 5 på eftermiddagen av Svitzers s/s Hertha och infördes till Rönne. Där lossades lasten och såldes den 21 april i Rönne hamn. Sveriges skeppslista 1917 redovisar mättal och dimensioner med 168,89 brt, 146,77 brt under däck, 140,90 nrt, 28,08 längd, 7,75 bredd 3,0 djup och 3,20 djupgående. Befälhavare är Nils Petter Svensson och hemort är Höganäs.

Den 17 juli 1919 blev Nils Julius Jönsson i Nyhamnsläge befälhavare men den 30 augusti samma år var Nils Petter Svensson tillbaka. Anmälan gjordes den 27 januari 1920 att Per Jönsson sålt sin del (12/116) på offentlig auktion till Anders Petter Horndal. Den 21 december 1920 gjordes ny anmälan om ändrad hemort till Viken med samma redare och befälhavare. Sjökapten Nils Olof Horndal köpte 15/116 av Anders Petter Horndal och 4/116 av Henning Winter Eriksson för 1 939,65 och 517,24 vilket anmäldes den 23 januari 1923. Intyg är daterat den 24 januari. Övriga delägare i rederiet den 1 mars 1923 var Johannes Jönsson med 4/116, skeppshandlare Knut Erik Magnus Bothén 1/116, f.d. lotsen Karl Henrik Römmerman 2/116, bosatta i Höganäs. Sjökapten Olof Petter Olsson 2/116, skeppare Sven Petter Jönsson 2/116, f.d. handlare August Hammarlund 2/116, styrman Janne Malmgren 2/116, fröken Katharina Andersson 2/116, studerande Lars Andersson 2/116, lantbrukare Emil Delander 2/116, fiskare Nils Henning Svensson 2/116, alla bosatta i Lerberget. Otto Bengtsson med 4/116 var bosatt i Helsingborg.

Nils Henning Svensson från Lerberget blev befälhavare den 15 april 1925. Samma år genomgick fartyget reparationer. Anmälan om installerad motor på 85 hk av märket Avance för 17 500 kronor gjordes den 29 maj1928. Då sjökapten Nils Horndahl avlidit anmäldes den 29 december 1928 att hans 19 andelar i fartyget övergått till hans hustru, Amelia Horndahl. Den 2 april 1929 anmäldes att 17/116 sålts för 212,50 av C Nilssons sterbhus till fru Hanna Sofia Eriksson i Helsingborg. Den 9 april anmäldes att skepparen Nils Henning Svensson i Lerberget köpt 14/116 av skepparen Nils Petter Svensson i Höganäs för 350 kronor. N P Olsson i Höganäs blev befälhavare den 2 oktober 1930.

Den 22 augusti 1931 anmäldes att Axel Severin Lewold i Viken antagits som huvudredare den 21 april. Den 1 september samma år blev Nils Henning Svensson i Lerberget åter befälhavare. 38/116 anmäldes den 26 september 1932 ha blivit sålda till Anders Petter Horndal på auktion. Därefter har ägarlistan den 22 mars 1932 följande utseende. Amelia Horndal i Lund 19/116, A B O Bengtssons sterbhus i Helsingborg 9/116, skeppsmäklare H Bengtsson i Helsingborg 10/116, skeppsmäklare Anders Petter Horndal i Helsingborg 38/116, fröken Anna Espelund i Helsingborg 2/116, herr O P Olsson i Lerberget 2/116, fröken Johanna Hammarlund 2/116, herr J Malmberg 2/116, herr L Andersson 2/116, Nils Henning Svensson 17/116, alla bosatta i Lerberget. Dessutom hade Nils Persson i Långaröd 4/116, Johannes Jönsson i Höganäs 4/116, handlare Erik Bothén i Höganäs 1/116, fröken Katharina Andersson i Viken 2/116, samt August Ekensteen i Viken 2/116.

Köpekontrakt tecknades den 3 juli 1933, angående försäljning av Hulda för 20 000 kronor, med ett nytt partrederi som hade Axel Severin Lewold som huvudredare och ägare till 5/100. Nils Henning Svensson, som ägde 95/100, blev fartygets befälhavare. Anmälan inlämnades den 20 juli med Viken som hemort. Svensson anmäldes som huvudredare den 4 september 1934. I januari 1934 såldes hon till Gustav Evert Andersson i Skärhamn för 33 000 kronor. Han var född den 5 juni 1901 och bodde i Utäng. Han var gift med Märta Alice Ingeborg Eriksson från Stockevik som var född den 17 februari 1902. Gustav Anderssons föräldrar var Anders Johan Berntsson och Inger Johanna Olsdotter i Utäng. De var födda i Rävlanda 1854 och i Kroksdal 1853.

Därefter såldes Hulda den 5 mars 1935, med anmälan samma dag, till Otto William Svensson i Djupekås för 31 500 kronor. Han var ensam ägare och själv befälhavare. Certifikat utfärdades den 7 mars. Den 10 oktober 1938, på resa från Pernåviken i södra Finland till Köpenhamn med trälast, sprang fartyget läck ca 70 distansminuter SV Bengtsskär i sydvästra Finland men flöt på lasten. Besättningen, på fem man, räddade sig in till Bengtsskär. Hulda drev iland på ön Vilsandi i Estland. Efter en tid bärgades vraket och fördes till Finland där det kantrade. Hulda bärgades igen och togs till Furusund där det inköptes av Sven Magnus Nilsson i Påskallavik. 

Bilden föreställer tremastskonaren Dyring som ägdes av Skärhamnare ett par månader vintern 1935, med namnet Hulda. Hon återkom till Skärhamn 1951 för några månader med namnet Inga-Lena. Hon kom slutligen till Skärhamn 1954 som Dyring och lades upp i Toftösund som uttjänt. Hon avfördes från registret samma år. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

I Anmälan från Tallin den 17 oktober framgick att vraket drivit iland vid ön Vilsandi Estland. Den 10 oktober, klockan 3 på eftermiddagen, under sydvästlig halv storm med god sikt, över-gavs fartyget av sin besättning. Man avseglade den 7 oktober på morgonen. Under dagen tilltog den friska vinden och på kvällen blåste det full storm med regndis varför man beslöt att söka sig in till Hangö för nödhamn. Då vinden mojnade, den 9 oktober på morgonen, lättades ankar och fartyget fortsatte sin resa klockan 8 på morgonen. Samma dags eftermiddag, vid skymningen, gick vinden över mot SSV. Gaffelfocken, som under dagen varit satt, bärgades och utbyttes mot revat storsegel och stagfock. Klockan 12 midnatt blev befälhavaren tvungen att sakta ner farten och lägga fartyget bi för babords halsar i den grova sjön med överbrytande sjö. Den 10 oktober, klockan 2 på eftermiddagen, sprang fartyget läck. Då fara för kantring förelåg övergavs fartyget, vilket en kort stund efter att besättningen gått i livbåten kantrade. Besättningen blev efter ett dygn räddad av fyrbesättningen på Bengtsskär och införd till fyren i utmattat tillstånd.   

Liggande vid Furusunds Slip, i havererat tillstånd, såldes Hulda till Påskallavik den 22 mars 1939 för 11 000 kronor av Blekinge ömsesidiga sjöförsäkrings AB och Sjöförsäkrings AB Öresund. I anmälan den 20 april meddelades att skrovet med motor skulle repareras. Hon omdöptes den 4 augusti till Astrea. Reparationen sägs ha blivit gjord på Saltviks varv vid Oskarshamn. I certifikat den 3 oktober samma år framgår att Astrea tillhörde Sven Magnus Nilsson i Påskallavik med 2/4 och befälhavaren Gunnar Hubert Severin Nilsson i Påskallavik med 1/4 samt skeppsmäklaren John Erik Samuelsson i Oskarshamn med 1/4.

På annandag jul 1939 låg Astrea uppankrad i Öregrunds skärgård på resa från Gävle till Visby med last av hö. Vid tvåtiden på natten upptäcktes att eld utbrutit i skansen där tre man låg och sov. Då branden upptäcktes befann sig Astrea tre nautiska mil NNV Djurstens fyr. En av kronans båtar observerade elden och begav sig dit för att undsätta. Då inte elden gick att släcka på plats togs Astrea under bogsering till Öregrund. Inte heller brandkåren lyckades släcka elden varför man sänkte fartyget genom att öppna bottenventilerna. Hon bärgades och reparerades vid Öregrunds slip, försäkrad för 50 000 kronor. Den 17 september 1941 grundstötte hon NO Österskär men kom loss och blev läck så att hon måste ta sig till Saltviks varv för reparation. Därefter tecknades avtal den 26 november 1941 om försäljning för 75 000 kronor till Rederi AB Falken i Jonstorp. Av certifikatet den 9 januari 1942 framgår att Malte Thorwald Thorsson i Skillinge var befälhavare och att Rederi AB Falkens styrelse utgjordes av skeppsredare Oskar Mauritz Thore, direktör Johan Hugo Walfrid Jakobsson i Helsingborg och sjökapten Nils Ekman i Höganäs. Samma år insattes ny motor på 145 hk.

Karl Gösta Grafström från Glumslöv blev befälhavare på Astrea den 16 juni 1943. Den 21 maj 1944 strandade hon NO om Sandhammarens fyr när hon var på resa från Gotenhafen (namnet på Gdynia under kriget) till Trelleborg i tjocka. Hon fick hjälp av bärgningsångaren Dan och kunde därefter fortsätta sin resa. John Helge Gyllin avlöste Grafström som befälhavare den 1 juni 1944. Den 29 mars 1945 blev Rickard Oliver Svensson från Hällevik i Blekinge befälhavare för en månad. Den 20 april mönstrade hans äldre bror, Helge Alexander Svensson från Hällevik, som befälhavare på fartyget. Han för Astrea seglationsåret ut och fram till försäljningen på vintern därefter.

Den 21 januari 1946 såldes hon för 60 000 kronor till ett partrederi på Hönö med Karl Otto Bryngelsson som huvudredare och delägare med 2/6. De övriga andelarna i Astrea ägdes av Algot Verner Bryngelsson med 1/6, Olof Andreas Bryngelsson med 1/6, Olof Evert Gunnar Bryngelsson med 1/6 samt Bror Folke Bryngelsson med 1/6. Algot Verner var befälhavare och alla var bosatta på Hönö. I certifikatet av den 25 januari framgår att Astrea hade Hönö som hemort. Karl Otto Bryngelsson blev hennes befälhavare den 4 juni 1947.

Hon såldes den 16 februari 1948 för 145 000 kronor till Anders Johan Andersson i Bleket på Tjörn. Han var ensam ägare. Karl Emil Andersson i Alsvik, Blidö socken, blev då Astreas befälhavare. Certifikat utfärdades den 19 februari. Dagen därpå blev Ernst Molander Södergren i Hällevik befälhavare. Fartyget såldes den 30 november samma år för 165 000 kronor till Ernst Olof Birger Aronsson i Kristinehamn som ensam ägare. Certifikat utfärdades den 13 december. Ernst Molander Södergren var kvar som befälhavare fram till den 11 juni 1949 då Aronsson själv övertog den befattningen. På resa från Rostock den 2 februari, under befäl av Ernst Molander Södergren, sprang fartyget läck och måste gå in till Halmstad för att tätas.

Köpebrev tecknades den 27 juli 1951 med Sören Valdemar Pettersson i Skärhamn om försäljning av Astrea för 30 000 kronor. Sören var född den 18 april 1911 och bodde på Storgatan 34. Fartyget blev då omdöpt till Inga-Lena efter hans yngsta dotter. Sörens föräldrar var Petter Pettersson och Alfrida Charlotta Pettersson på Postvägen 20 i Skärhamn. De var födda i Skärhamn 1874 och i Bö Dampegård 1885. Sören var gift med Alfhild Dagmar Hermansson som var född i Skärhamn den 15 december 1912. 

I certifikat den 10 augusti 1951 framgår att tremastskonaren Inga-Lena tillhör skepparen Sören Pettersson i Skärhamn, ensam ägare och själv befälhavare. Han överlät befattningen som befälhavare på Gunnar Arne Andersson i Skrea den 17 augusti 1951 och sålde fartyget månaden därpå för 35 000 kronor.

Den 7 september 1951 såldes hon till AB Gitex i Stockholm och blev då omdöpt till Margot. Certifikatet från den 10 september nämner sjökapten Lars Göran Erlandsson Colliander från Stockholm som befälhavare och att bolagets styrelse utgjordes av direktör Gunnar Louis Gibe. Karl Gunnar Egon Johansson från Karlskrona efterträdde som befälhavare den 22 december 1951.

1953 såldes Margot på exekutiv auktion i Luleå till skeppsbyggmästare Gordon Witting i Ystad, som huvudredare för ett partrederi. Köpebrevet, på 17 100 kronor, undertecknades den 24 september. Fartyget blev nu omdöpt för sista gången, till Dyring. Av certifikat den 12 november framgår att hon tillhörde, partrederiet, direktör Gordon Witting i Ystad som även ägde 1/3. Helge Svensson i Hällevik var ägare till 1/3 och fartygets befälhavare, Nils Otto Harald Lindström i Östra Karsbo ägde 1/3. Ystad blev Dyrings hemort. Den 26 maj 1954 tillträdde Helge Alexander Svensson från Mjällby som befälhavare. Två månader senare, den 31 juli, anmäldes från Ystad att Dyring, vid en besiktning efter en olycka, fått så stora skador att hon inte var värd att reparera. Hon kondemnerades och avfördes från registret i augusti samma år.

Hon köptes därefter av John Eskil Oskarsson i Skärhamn som tog ur den 2-cyl Bolindern på 142 hk, och sålde. Hon hamnade därefter, troligen 1955, i Toftösund vid Skärhamn som vrak. Idag återstår inget synligt över vattenytan. Eskil Oskarsson var född i Skärhamn den 26 juli 1914. Hans föräldrar var Olaus Oskarsson och Berta Charlotta Johansdotter på Hamngatan 32. De var födda i Brevik 1875 och i Kärrslätt 1874. Eskil var gift med Elsa Julia Sofia Gullman som var född i Grundsund den 21 juni 1918. De bodde på Parkgatan 3 i Skärhamn. I skeppslistan för 1953 finns Dyring införd med 187,54 brt, 135,12 nrt, 250 tdw och 145 hk.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Europeana förlisningsuppgift Dyring, Riksantikvarieämbetet och Statens maritima museer,(sökväg på Europeanas hemsida – förlisningsuppgift Dyring), Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925 och 1927, Folk och hus i Skärhamn samt Kyrkoarkivalier Stenkyrka.