Järnbåtar Westfjord - Ö
Westfjord 9379 - IMO 5388433
Byggdes i Tyskland 1952 av C. Lüring Skeppsvarv i
Hammelwarden Brake med namnet Westfjord. Hon levererades i oktober 1952 till
ett pris av 434717 D-mark och var då försedd med en Alpha Diesel på 270 hk. Ett
partrederi i Skärhamn med Karl Rune Eriksson som huvudredare var beställare. I
registreringscertifikat den 26 juni 1953 framgår att fartyget tillhör
partrederiet Karl Erik Olausson med Skärhamn som hemort. Befälhavare var Karl
Rune Eriksson i Skärhamn. Delägarna i partrederiet framgår som AB Erik Olausson
& Son med 50/100, Gunnar Åberg i Göteborg med 21/100, Hans Åberg i Göteborg
med 16,5/100 samt Erik Tärnulf i Göteborg med 12,5/100. Vid mätning den 16
oktober registrerades 359,37 brutto och 218,50 netto. I ett köpekontrakt den 4
april 1965 säljer de tre delägarna i Göteborg sina andelar i partrederiet för
255000 kronor till Karl Erik Olausson och hans son Karl Rune Eriksson som
därefter är ägare till hälften vardera enligt anmälan den 4 april. Certifikat
den 9 april 1965 anger att fartyget ägs genom ett partrederi benämnt skeppare
Karl Erik Olausson med Skärhamn som hemort. Som befälhavare anges Erwin Karl
Heinz Prange i Lysekil.
Den 23 maj 1969 såldes Westfjord till Köpmannebro
för 360000 kronor. Av ett nytt partrederi med tre delägare döptes hon då om
till Hamnfjord med Köpmannebro som hemort. Delägarna, Johan Gustav Wilhelm
Sahlning med 4/6, Erik Gustaf Bohlin med 1/6 och Lars Gustaf Bohlin med 1/6
ändrade hemorten 1972 till Vänersborg. De sålde Hamnfjord våren 1976 för 525000
kronor till Bert Yngve Dennis Åkerblom i Götene. Hon blev då omdöpt till
Vänerfjord med Lidköping som hemort. Detta var sista hemorten i Sverige. 1987
såldes hon för 525000 kronor till Finland.
Hon registrerades i september 1987 med samma namn på
Sjötransport KB med Sund som hemort. Hon finns därefter med Mariehamn som
hemort registrerad på samma ägare tills hon avfördes i maj 1989 som såld till
Malta. I samband med försäljningen blev namnet ändrat till Vanerfjord. Uppgifter
från Båtologen 1991 meddelar att det var det finska rederiet som även ägde
henne på Malta med Valetta som hemort. 1991 blev det flaggbyte till Honduras.
Hon blev omdöpt till Sea Glory I med San Lorenzo som hemort. 1992 blev det
namnbyte igen, nu till New Sea. Hon avgick från Västervik den 26 maj 1992 med
det namnet.
Alba Shipping AS i Aalborg köpte och döpte om henne
1997 till Baltic Breeze. Hon hade då fortfarande San Lorenzo som hemort. I
Båtologen 1997 meddelas att hon, som Baltic Breeze med San Lorenzo som hemort,
avgick från Middelfart den 17 mars 1997. Det namnet behölls till 2007 då hon
blev Baltic Breeze 1 av Panaman. Hon blev avregistrerad från registret i Panama
den 13 april 2008 och istället registrerad som fritidsmotorskepp. I maj 2009
blev hon försatt i blockad och upplagd i Vejle och året därpå blev hon bogserad
till Helsingborg för uppläggning. Hon blev skrotad i Fredrikshamn år 2012 och
hade då hemort Helsingborg.
Mättal: Mätbrev 1952: 359,37/218,50. SL 1987:
397/223/585. Namn med början vid byggnation: Westfjord, Hamnfjord, Vänerfjord,
Vanerfjord, Sea Glory, New Sea, Baltic Breeze, Baltic Breeze I. Hemorter med
början vid byggnation: Skärhamn, Köpmannebro, Vänersborg, Lidköping, Sund
Finland, Mariehamn Åland, Valetta Malta, San Lorenzo Honduras, Panama,
Helsingborg.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och
gamla båtar Skärhamn, Sjöfartstidningen 15 mars 2010, Vesseltracker.com, Klubb
Maritime Skeppsregistret 1 mars - 30
april 2013 Nils-Henrik Krokstedt avregistrerade fartyg.
Westfjord av Skärhamn.
Hamnfjord av Vänersborg ex Westfjord.
Vänerfjord av Lidköping ex Hamnfjord.
Vanerfjord av Valetta ex Vanerfjord av Mariehamn.
Sea Glory av San
Lorenzo ex Vanerfjord.
Baltic Breeze I av Panama ex Baltic Breeze ex Sea
Glory.
Baltic Breeze 1 under upphuggning i Fredrikshamn
2012.
Westvåg
9193 – IMO 5388586
Byggdes 1950 vid Karlstads Varv i Karlstad med namnet
Nysäter. Hon sjösattes den 21 juni och levererades den 3 oktober 1950 med en
4-cyl 2-takt Alpha Diesel motor på 300 ihk. Beställare var Värmlands Rederi AB
i Karlstad och den förste befälhavaren var John Eskil Oskarsson från Skärhamn. Mätbrevet
vid leveransen anger 297,84/171,60 och hennes dimensioner var 45,45 x 7,30.
Den 5 oktober 1957 såldes Nysäter för 450000 kronor till ett
partrederi i Skärhamn med Sören Mauritz Arnold Nilsson som huvudredare och
Skärhamn som hemort. Medredare var Sven Olof Olsson i Skärhamn. De hade lika
stora andelar i Westvåg som hon blev omdöpt till. Sommaren 1963 förlängdes hon
vid Karlstads varv. I april 1965 sålde Sören Nilsson sin halva del i fartyget
till Sven Olsson och hans son Leif Ronald Olsson i Skärhamn med 1/4 vardera för
totalt 260000 kronor. Den 7 april anmäldes Sven Olsson som ny huvudredare. 1970
byttes motorn till en ny Alpha Diesel på 368 kw vilket motsvarar ca 500 hk.
Westvåg hade kvar sin hemort i Skärhamn till december 1978 då hon såldes till
Blidö för 560000 kronor.
Köpare i Blidö var Rederikommanditbolaget Olsson som döpte
om Westvåg till Gemini med Blidö som hemort. Detta ägande slutade med konkurs varefter
konkursförvaltaren under 1981 sålde fartyget till Stockholm för 325000 kronor.
Anne Blidholm var köpare och hon döpte om fartyget till Tranvik. Redan på
hösten 1981 sålde hon vidare till Bärgnings & Entreprenad AB Noås i
Örnsköldsvik för 485000 kronor.
I bärgningsbolaget fick Tranvik behålla sitt namn. Hon
deltog under 1982 i bärgningsförsöket av det svenska fartyget Zenobia vid
Cypern. Det var ett ro-ro fartyg som var på väg från Koper i Jugoslavien till
Tartus i Syrien med last av 135 lastbilar med trailers i juni 1980. I höjd med
Cypern fick hon fel på autopiloten. Hon girade kraftigt varvid lasten försköts
så att hon fick slagsida. Detta hände vid midnatt och efter många försök att
häva slagsidan sändes SOS. Zenobia blev uppankrad ca 1 distansminut utanför
Larnacas flygplats där hon sjönk den 7 juni efter ytterligare komplikationer
när man försökte åtgärda felen.
Bärgningsfirman i Örnsköldsvik som blivit engagerad för ett
bärgningsförsök sände iväg nyinköpta Tranvik vilken anlände till platsen den 1
januari 1982. Detta har troligen misslyckats för Zenobia ligger fortfarande
kvar på 42 meters djup där hon sjönk. Hon är idag ett välbesökt dykobjekt.
Nästa ägare av Tranvik blev på våren 1985 då Rederi AB
Östfart i Upplands Väsby köpte henne för 210000 kronor och döpte om henne till
Östfart. Hon fick under tiden i Upplands Väsby den gamla styrhytten utbytt på
Bornholm mot en styrhytt från en fiskebåt. Hon blev kvar med hemort Upplands
Väsby till 1996 då hon såldes för 1050000 kronor till Täby Rederi AB med Täby
som hemort och 1999 till Oxelösund där hon blev omdöpt till Larghetto. Sista
svenska ägaren var Hans Peter Åke Landström i Hisings Backa Göteborg som köpte
fartyget den 27 april 2001. Hon blev då omdöpt till Medvind med Göteborg som
hemort.
Hon avfördes från fartygsregistret den 28 oktober 2003. Då
låg hon upplagd vid Ringön i Göteborg sedan rederiet gått i konkurs. Hon hade
dessförinnan varit belagd med nyttjandeförbud. De nya ägarna som tog över i
oktober 2003 har uppgetts vara J & C Shipping Co Ltd i Lome Togo. De döpte
om fartyget till Osu. Meningen var nog att man skulle segla ner henne till
Västafrika och idka fraktfart där. Om det blev så vet jag inte. Hon sägs ha
fått maskinproblem redan innan hon kommit ut ur Göta Älv och därefter
ytterligare problem utanför holländska kusten. Vid avgången hade hon
fortfarande kvar sin Alpha Diesel insatt 1970.
Mättal:
Mätbrev 1950: 297,84/171,60. SL 1996: 336/145/550, Registerutdrag från 2003:
336/145/550. Namn med början vid byggnation: Nysäter, Westvåg, Gemini, Tranvik,
Östfart, Larghetto, Medvind, Osu. Hemorter med början vid byggnation: Karlstad,
Skärhamn, Blidö, Stockholm, Örnsköldsvik, Upplands Väsby, Täby, Oxelösund,
Göteborg, Lome Togo.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och
gamla båtar Skärhamn, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet,
Wikipedia m/s Zenobia,
Registerutdrag år 2003 Fartygsregistret, Shipspotting, Sjöhistoriska Museet.
Nysäter av Karlstad på leveranstur.
Nysäter av Karlstad.
Westvåg av Skärhamn ex Nysäter.
Westvåg av Skärhamn.
Gemini av Blidö ex Westvåg.
Östfart av Upplands Väsby med ny brygga 1997 ex Tranvik.
Östfart av Upplands Väsby.
Larghetto av Oxelösund.
Medvind av Göteborg ex Larghetto.
Osu av Lome Togo ex Medvind ex Larghetto ex Östfart ex Tranvik ex Gemini ex
Westvåg ex Nysäter.
Violett 7649
Byggdes, med början den 6 september 1902 och sjösättning den 4 mars 1903,
som segellogger hos Maarten van der Kuijl i Slikkerveer NL. Hon var ett
fiskefartyg som beställts av fiskerederiet P.H. Abshoven i Vlaardingen och
döpts till Generaal de la Rey. Hon fiskade med beteckning VL 30 och Vlaardingen
som hemort. 1925 gjorde hon sin sista fiskeresa och blev därefter upplagd. Den
19 november 1929 såldes hon till Gravarne för 4500 holländska gulden. Hon var
då utrustad med en nyinsatt motor på 48 ehk.
I Gravarne monterades en 1-cyl Skandia på 65 hk av de två bröder som köpte
henne. De döpte om henne till Violett. Bröderna var John Reinhold Hansson och
Klas Verner Hansson. Den senare övertog själv Violett 1935 och tog därefter in
sin hustru i partrederiet. Violett såldes till Skärhamn för 80000 kronor den 20
januari 1947.
I Skärhamn var det ett partrederi med två delägare som övertog fartyget.
Alrik Knut Osvald Olausson var huvudredare och Nils Gustav Adolf Hansson var fartygets
befälhavare. Alrik Olausson var gift med en syster till Nils Hansson. De hade
lika andelar i fartyget. Skärhamn blev hemort för Violett till den 1 augusti
1970 då hon såldes. Då var fraktfarten slut för hennes del och hon byggdes om till
lustfartyg av de nya ägarna. Med Skärhamn som hemort fick Violett ny styrhytt
på Bohus-Björkö, lastluckan byggdes om till en stor lucka vid Djupviks varv,
stormasten flyttades fram till skottet och byttes mot en järnmast som kom från
tremastskonaren Messina. Dessutom byggdes en ny skanskapp i järn. För av och
påmastning användes mastkranen i Skärhamn. Violett var den sista som använde
kranen. Skandiamotorn som insattes 1930 med Gravarne som hemort hade fått ny
cylinder 1968. I SL 1973 anges motorns styrka till 65 hk.
Ett nybildat partrederi i Stockholm, med 4 delägare blev nya ägare till
Violett för 50000 kronor. Lars Erik Blomberg i Stockholm var huvudredare och Lars
Togård i Bromma befälhavare. De övriga två delägarna var Claes Johan H:son
Björsell i Vällingby och Sten Johan H:son Björsell i Farsta. Stockholm blev ny
hemort för Violett som efter ägarbytet fick genomgå en stor ombyggnad till
lustfartyg. Enligt Trälistan kom hon till Kalmar den 7 september 1973 från
Borgholm. Därifrån gick hon vidare till Brest, Kanarieöarna och Barbados.
Violett såldes vidare till USA och blev på grund härav avförd från det
svenska registret 1977 som såld till utlandet. Av de nya ägarna blev hon omdöpt
till Active med hemort San Rafael. Hon drivs av en ideell organisation, Sea Act
Marine Foundation, och finns fortfarande med kajplats i San Rafael.
Mättal: Mätbrev 1930: 95,57/67,40. SL 1973: 98/55/140. Namn med början vid
byggnation: Generaal de la Rey, Violett, Active. Hemorter med början vid
byggnation: Vlaardingen NL, Gravarne, Skärhamn, Stockholm, San Rafael
Kalifornien USA.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och
gamla båtar Skärhamn, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet,
Facebook – Sailing ship Active, Vlaardingen Museum – Jan P van der Voort,
Nils-Arne Hansson i Skärhamn.
Generaal
de la Rey av Vlaardingen i Vlardingens hamn.
Generaal
de la Rey av Vlaardingen.
Violett
av Gravarne år 1932.
Violett
av Skärhamn på väg hem efter fiske vid Island.
Violett
av Skärhamn ex Generaal de la Rey, last med 150 ton salpeter från Norge.
Violett
av Skärhamn.
Violett
1970 efter försäljning till Stockholm.
Violett
av Stockholm som lustfartyg.
Active
av San Rafael ex Violett ex Generaal de la Rey.
Ängö 9296 - IMO 5017644
Byggdes
1924 i Kiel av Deutsche Werke Kiel A.G. med namnet Masut III för A/B
Oljetransport O/Y (Finska Petroleums Imp. AB) i Helsingfors. Fartyget hade vid
leveransen en 6-cylindrig motor på 111 nhp, tillverkad vid varvet. I det finska
registret anges motorstyrkan till 120 hk. Masut III blev levererad den 10
november 1924. Mättalen registrerades till 210/115 med 270 tdw från 1935 och
280 från 1938. Hennes dimensioner uppgavs till 29,45 x 7,05 x 2,98.
Hon
var registrerad i Finland som Masut 3 från 1925 till 1937 och därefter som
Masut III fram till försäljning 1951. Maskinstyrkan uppges i Finland ha varit
180 hk från 1931, 212 hk från 1934 och 2 x 106 hk från 1936. Hon drevs av två
propellrar. Masut hade flera olika ägare under den finska tiden men hela tiden
Helsingfors som hemort.
I
köpebrev den 30 maj 1951 såldes hon till ett partrederi i Skärhamn för 4000
pund, vilket motsvarade 58000 kronor. Lars Georg Johansson var huvudredare och
delägare med 1/5. De övriga delägarna var Torsten Andersson, Frans Erling Karlsson,
Enar Olof Olsson och Östen Axel Nilsson i Bäckevik. Alla utom Östen Nilsson var
från Skärhamn. Samtliga delägare hade 1/5 vardera i fartyget. Man satte under
inköpsåret in en 3-cyl Bolinder Munktell på 180 hk och ändrade till en
propeller. Det byggdes dessutom pop och ny styrhytt. Vid mätningen i augusti
registrerades 226,08 brutto och 134,90 netto. Bror Petter Vilhelm Pettersson
från Skärhamn var befälhavare utan ägarandel. 1959 byttes motorn till en 8-cyl
MVM diesel på 430 hk.
Ängö
såldes den 3 januari 1964 för 380000 kronor till Slamsugnings AB i Göteborg
(Gunnar Drejenstam). Hon blev då omdöpt till Aerob. Strax efter försäljningen,
den 8 januari 1964, utbröt brand ombord när hon låg vid Lödöse Varv varvid
inredningen brandskadades. AB Skärhamns Oljetransport (Skot) köpte tillbaka
fartyget den 4 mars 1975 för 150000 kronor. Bolaget ägdes av Lars och Vilgot
Johansson. Hon fick då tillbaka sitt namn Ängö med hemort Skärhamn. Befälhavare
blev nu Östen Axel Olof Nilsson i Skärhamn. Sommaren 1981 bytte Ängö återigen
ägare. Det var HB Koptra (Åke Karlsson och Folke Karlsson i Göteborg) som var
köpare för 500000 kronor. Därefter övergick ägandet till KB Koptra i Göteborg
sommaren 1992 för 200000 kronor.
Slutet
för Ängö kom år 2006. Då bogserades hon den 6 juli till Grenaa i Danmark för
skrotning sedan skrotnings och återvinningsföretaget Fornaes Aps köpt henne.
Mättal:
Databasen för Finlands handelsflotta 1925-1934: brutto 210,04. 1925-1932 netto:
115,29, 1935-1951 brutto 210,10, 1933-1951 netto 115,35. Lloyds register 1931:
210/115. Mätbrev 1951: 226,06/134/90. SL 1996: 223/107/300. Namn med början vid
byggnation: (Masut III ev), Masut 3, Masut III, Ängö, Aerob, Ängö. Hemorter med
början vid byggnation: Helsingfors Finland, Skärhamn, Göteborg, Skärhamn,
Göteborg.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och
gamla båtar Skärhamn, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet,
Boken Olje-Lars av Göran Littke, Databasen för Finlands Handelsflotta, Southampton
City Council - Lloyds register 1930 -1945.
Masut 3 av Helsingfors.
Ängö av Skärhamn ex Masut 3, före ombyggnad 1951.
Ängö av Skärhamn efter ombyggnad, Göteborgs hamn
troligen 1956. Här ser man också rederiets skorstensmärke som senare fanns på
många järnare i Skärhamn. Nr 2 och 3 torde ha varit Tanus och Tankbritt.
Aerob av Göteborg ligger längst in, ex Ängö.
Ängö av Göteborg ex Aerob.
Ängö av Göteborg ex Aerob ex Masut III ex Masut 3,
Grenaa 2006 i väntan på upphuggning.
Örnen
9240 - IMO 5096743
Byggdes
av stål på klink 1915 i Hammelwarden Brake av C. Lühring skeppsvarv och döptes
till Elsfleth. Beställare var Elsflether Heringsfischerei Ges i Elsfleth. Hon
fiskade med beteckningen OE45 med Elsfleth som hemort och hade ingen motor när
hon byggdes. Det fick hon 1926 då en 2-cyl motor på 24 nhp (75 hk) från Deutche
Kronhout Motorenfabrik AG i Brake monterades. Hennes mättal såsom de återgetts
o Lloyds register 1931 var 114 brt och 53 nrt. Dimensionerna var i fot 81.7 x
21.5 x 9.6.
I
registret 1932 ägs hon av Bremen-Vegesacker Fischerei Ges med bibehållet namn
och hemort. Nästa ägare av fartyget var Heinrich Sandkamp i Stettin som övertog
henne 1939. Han byggde om henne till fraktare med namnet Wilhelm Schiermann och
bytte då till en 4-cyl motor på 120 hk från Deutsche Werke i Kiel. Hon hade
Uetersen och Stettin som hemorter fram till 1951 då hon såldes av sonen Erich
Sandkamp.
Köpebrev
på 60000 D-mark upprättades den 27 april 1951 med Carl Stjernström i Landskrona
som ansökte om att få införa fartyget från Tyskland. Detta köp fullföljdes
inte. Istället finner man i ett registreringscertifikat för motorgaleasen Örnen
den 9 april 1952 att hon blivit registrerad på ett partrederi i Skärhamn med
Gerhard Eskil Olsson som huvudredare och ägare till 3/15. De övriga delägarna i
partrederiet var befälhavaren, Allan Thorvald Ferdinand Olofsson med 5/15,
Oskar Olsson med 4/15 samt Olof Valter Olofsson med 3/15. Det var fadern Oskar
Olsson och hans tre söner som köpte Örnen.
1958
övertog Thorvald Olofsson övriga delägares andelar. Hans son Karl Tore Sigvard
Olofsson blev ny befälhavare. Thorvald sålde 1959 hälften i Örnen till sin son
för 11000 kronor och ett nytt partrederi bildades med fadern som huvudredare
och sonen som befälhavare. De drev detta partrederi till 1962 då de sålde Örnen
till Danmark för 120000 kronor. Köpebrev upprättades den 27 april och hon avfördes
från registret den 2 maj 1962 som såld till utlandet.
C.P.
Henriksen i Skårupöre Svendborg var köpare i Danmark. Han döpte om Örnen till
Edca och gav henne Svendborg som hemort. Under 1964 till 1971 fick hon Odense
som hemort. Därefter blev det ett flertal ägarbyten med hemorter fram till 1980
då hennes tid som fraktare var över. 1971 fick hon heta Winston med Vejle som
hemort hos en ny redare. 1974 såldes hon till Horsens och blev omdöpt till
Metric med Hov som hemort. 1977 blev hon av en ny redare omdöpt till Spica med
Femö och Stege som hemort till 1980. Då sålde Jörgen H Hansen Spica för
ombyggnad till charterskonare i Nederländerna.
Kees och
Gerda Rol i Utrecht var köparna som döpte om henne till Marie Galante, gav
henne Enkhuizen som hemort och byggde om henne för chartersegling. 1982 fick
hon skonarrigg och ny maskin, en MVM diesel från 1978 på 240 hk. 2004 fick hon
ny ägare med hemort i Amsterdam. Den nye ägaren uppges vara Ernst Gerrittsen.
Senaste position som jag hittat är Rotterdam december 2016 men hon finns
troligen fortfarande kvar. Hon uppges kunna ta emot 45 gäster på dagsturer
eller 18 för övernattning i 7 kabiner.
Mättal: 1915 (Shipspotting): 109,70/86,70. LR 1931: 114/53.
SL 1961: 135/71/175. DSL 1979: 136/72. Namn
med början vid Byggnation: Elsfleth, Wilhelm Schiermann, Örnen, Edca, Winston,
Metric, Spica, Marie Galante. Hemorter med början vid byggnation: Elsfleth
Tyskland, Vegesack Tyskland, Uetersen Tyskland, Stettin Tyskland, Skärhamn,
Svendborg DK, Odense DK, Vejle DK, Hov DK, Femö DK, Stege DK, Enkhuizen NL,
Amstertdam NL.
Källor: Sjömanshusmuseet
i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn,
Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Southampton
City Council - Lloyds register 1930 -1945, Schiffshistorisches Archiv
Flensburg, Marie Galante – Facebook, Marie Galante hemsida, Marine Traffic,
Houseflags of German Shipping Companies, Jörgen Marcussen DK, Danmarks
skibsliste, Nordwest Zeitung 8/3 2014.
Örnen av Skärhamn.
Örnen av
Skärhamn.
Marie
Galante av Amsterdam ex Spica ex Metric ex Winston ex Edca ex Örnen ex Wilhelm
Schiermann ex Elsfleth.
Östanfors 8419 – IMO 5138230
Byggdes
av stål på klink 1940 i Foxhol av N.V. Scheepswerf Foxhol med namnet Sigbritt
för ett brittiskt rederi. Kriget kom emellan så hon såldes istället till Rederi
AB Staffan i Gävle som var dotterbolag till Rederi AB Svea. Vid leveransen
den12 mars 1940 var hon utrustad med en 8-cyl dieselmotor på 400 hk från
Appingedammer Brons Motorenfabriek NV. Hon mättes i Sverige den 8 april 1940
till 546,11/332,49 och hennes dimensioner var enligt senare källor 51,21 x 8,44.
I Lloyds register för 1939/1940 upptogs hon till 517/258 men från 1940 skrevs
hon för, 513/240. På grund av bränslerestriktioner var hon upplagd en stor del
av krigsåren 1940 – 1945.
Den 29
januari 1958 såldes hon för 600000 kronor till ett partrederi i Skärhamn med
Sören Valdemar Pettersson som huvudredare och ägare till 2/3. Medredare var
Samuel Pontus Pettersson i Göteborg med 1/3. Hon döptes om till Östanfors med
Skärhamn som hemort. Den 4 januari 1961 anmäldes att hemorten ändrats till
Göteborg. Hon såldes vidare den 1 mars 1962 till ett partrederi i Falkenberg
för 535000 kronor och blev då omdöpt till Gunhild H med Falkenberg som hemort.
Roy Allan Hansson som var huvudredare ägde 7/12 och de resterande andelarna
ägdes av två andra delägare.
I 10 år
drev de fartyget från Falkenberg innan de den 13 januari 1972 sålde till ett
partrederi i Kalmar för 275000 kronor. Hon blev då omdöpt till Ekfors med Kalmar
som hemort. Alfred Lennart Ström var huvudredare med 1/4. Övriga andelar ägdes
av tre andra delägare. Den 14 oktober 1975 minskades antalet delägare till 3
genom försäljning av 1/4 till övriga delägarna för 70000 kronor. Denna
transaktion blev nog aldrig slutfört, för den 1 januari 1976 finns hon
fortfarande registrerad med fyra delägare. Hon såldes i mars 1977 till Rederi
AB Klanen i Stockholm för 250000 kronor, liggande med maskinhaveri på Kalmar
varv.
I SST nr
25 1978 kan man läsa att hon skulle säljas exekutivt vid Kalmar Varv den 11
juli 1978. Hennes saluvärde beräknades då till 75000 kronor och hon behövde
repareras. Verna Elvira Lindberg från Stockholm köpte då Ekfors för 90000
kronor och bogserade henne till Hammarbyhamnen i Stockholm där hon blev upplagd
och till största delen täckt av presenningar för reparationer. Hon fick då
troligen den maskin, 6-cyl MVM på 380 hk och 515 kW från 1954, som finns
upptagen i registerutdrag vid avregistreringen. I slutet av 1981 blev hon
omdöpt till Britt-Marie. Båtologen 1982 anger den nya ägaren till Britt-Marie
Elisabeth Frid i Stockholm. 1986 blev hon såld för 885000 kronor och av köparen
omdöpt till Gule med Falkenberg som hemort.
Enär
köparen avled strax efter köpet blev andra dispositioner nödvändiga. Gule blev
avregistrerad från det svenska registret den 20 maj 1988 efter att ha sålts för
50000 kronor och registrerats på Cayman Islands. Lloyds register 1991 anger som
ägare, Lotus Shipping Ltd utan flagg eller hemort. 1995 ströks ägaren ur
registret. Hon var en tid upplagd i Köpenhamn varifrån hon flyttades till Hälle
i Idefjorden. Hon blev slutligen upphuggen i Fredrikshamn efter att ha kommit
dit den 17 maj 2002 under bogsering av bogserbåten Hilding.
Mättal:
Mätbrev 1940: 546,11/332,49. SL 1940: 513/240. SL 1990: 499/240/650. Namn med
början vid byggnation: Sigbritt, Östanfors, Gunhild H, Ekfors, Britt-Marie,
Gule. Hemorter med början vid byggnation: Gävle, Skärhamn, Göteborg,
Falkenberg, Kalmar, Stockholm, Falkenberg, George Town Cayman Islands.
Källor: Sjömanshusmuseet
i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn,
Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Southampton
City Council - Lloyds register 1930 -1945, Registerutdrag från
Fartygsregistret. Faktaomfartyg, Kustvaartforum, Shipspotting, Balticshipping,
Digitalmuseum, Marimar Ship Index.
Sigbritt
av Gävle.
Östanfors
av Skärhamn ex Sigbritt.
Gunhild
H av Falkenberg ex Östanfors.
Ekfors
av Kalmar ex Gunhild H.
Britt-Marie
av Stockholm ex Ekfors.
Gule av
Falkenberg ex Britt-Marie.
Kommentarer
Skicka en kommentar