Lilly - Nr 4460

Lilly byggdes i Grimsby England 1886 som seglande trålare. Det finns inga uppgifter om henne förrän hon år 1905 köptes till Sverige från dåvarande ägarna i Tyskland. När hon kom till Tyskland är för närvarande okänt. Den 29 juni 1905 sålde Heinrich Jacob Wüpper i Altona, genom ombudet skeppsmäklare Heinecke & Co Harburg Hamburg, fartyget för 9700 tyska mark till Charles Pontus Stranne på Smögen. Det finns även en uppgift att Evert Jansson på Smögen var delägare vid köpet.

Interrimscertifikat för resan till Sverige genom Kaiser Wilhelms kanal utfärdades den 30 juni. Man hade då, enligt uppgift, med sig en last av 978 säckar salt till Hansson & Möring i Göteborg. Den 14 juli utfärdades mätbrev vid Göteborgs Tullkammare med 84,60 brt och 70,34 nrt. Samma dag anmäldes fartyget för registrering under namnet Lilly. Vid köpet var hennes namn Mathilde. Namnändring beviljades den 25 juli, samtidigt som Charles Pontus Stranne registrerades som huvudredare och Josef Henry Stranne som befälhavare. Fartygets hemort var Smögen.

Meddelande ingavs till Kommerskollegium den 28 mars 1908 att Lilly genom köp, utan upprättat köpebrev, övergått från Charles Stranne till Henry Stranne med Smögen som bibehållen hemort. Han var ensam ägare och själv befälhavare. I 1908 års skeppslista är Lillys mättal och dimensioner upptagna till 84,60 brt, 77,63 brt under däck, 70,34 nrt, 22,84 längd, 5,86 bredd, 2,90 djup och 3,6 meters djupgående. Vid ommätning den 29 maj 1909 vid Uddevalla Tullkammare mättes hon till 79,44 brt och 64,57 nrt.

Hon såldes utan köpebrev den 12 november 1909 till ett partrederi på Gullholmen med 2 bröder som delägare. Dessa var Albin Stefanus Samuelsson och Anders Edvin Samuelsson. De hade lika stora andelar. Anders Edvin var huvudredare och Albin befälhavare. Fartygets hemort blev Gullholmen. Den 6 april 1912 ommättes fartyget vid Lysekils Tullkammare till 77,63 brt och 56,30 nrt. Den 30 juni 1916 ommättes Lilly vid Ystad Tullkammare till 77,63 brt och 59,47 nrt, vilket inskrivits i skeppslistan 1917. Där framgår även att fartyget har drivits 1909.

Den 8 november 1918 sålde Anders Edvin sin del i fartyget till brodern för 10 000 kronor. Albin blev då ensam ägare till Lilly som fick behålla Gullholmen som hemort. 1920 blev hon förbyggd vid Hälleviksstrands Varv. Arbetet påbörjades den 9 november och under vintern lade man ner 7 230 arbetstimmar. Räkningen slutade på 19 400 kronor. Efter förbyggningen blev hon ommätt vid Lysekils Tullkammare den 1 juli 1921 till 82,05 brt och 69,60 nrt. Den 22 november 1922 var installation av motor på 25 hk klar och på samma datum ommättes hon vid Marstrands Tullkammare till 82,05 brt och 62,38 nrt. I skeppslistan för 1923 redovisas dessa mättal och 78,58 brt under däck. Dessutom redovisas nya dimensioner med 23,50 längd, 5,90 bredd och 2,92 djup. Där framgår även att Lilly drivits och reparerats 1921.

Anders Edvin köpte tillbaka sin tidigare hälft i fartyget av brodern Albin den 20 februari 1925 för 5 000 kronor. Han blev då huvudredare och brodern Albin befälhavare. Ingen ändring av hemort gjordes. Den 16 februari 1934 sålde Anders Edvin sin hälft i fartyget för 4 000 kronor till John Wilhelm Gustafsson på Gullholmen. Albin fortsatte som befälhavare och John Wilhelm blev ny huvudredare.

Bilden visar Lilly, närmast kameran, i Skärhamns hamn under kriget. Hon hade Skärhamn som hemort från 1938 till 1946. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

Bröderna Åke och Torsten Andersson i Skärhamn köpte kuttern med lika andelar den 17 januari 1938 för 16 000 kronor. Huvudredare blev en tredje bror, Alf Andersson. Åke blev befälhavare och hemorten ändrades till Skärhamn. Den 19 maj året därpå ommättes Lilly vid Göteborgs Tullbevakningsinspektion till 88,0 brt och 63,29 nrt. Den 18 april 1942 blev Torsten befälhavare med ett skepparbrev av första klass som han under den gångna vintern förvärvat på kurs i Skärhamn. Den 10 mars 1943 blev Alf befälhavare och den 5 mars 1945 blev Torsten befälhavare fram till försäljningen året därpå.

Bröderna var söner till Axel Edvard Andersson och Alma Josefina Olausdotter vilka var födda i Skärhamn 1878 och 1880. Åke Andersson var född den 12 mars 1908 och ogift. Torsten var född den 9 februari 1910 och gift med Aina Maria Olausson som var född i Södra Bäck den 15 september 1919. De bodde på Hamngatan 24. Alf var född den 25 september 1904. Han gifte sig med Sylvia Elisabeth Andersson som var född i Skärhamn den 6 oktober 1906. De bosatte sig på Postvägen 32.

Bröderna sålde kuttern för 18 000 kronor den 23 april 1946 till Arne Konstantin Johansson på Styrsö. Han var själv befälhavare. Den 21 augusti 1947, på resa från Polen till Norge, sprang Lilly läck och sjönk vid Bornholm. I Bohusläns Allmänna Sjöförsäkringsförening i Lysekil var hon försäkrad för 19 500 kronor. Hon avfördes från registret den 29 mars 1949 som förolyckad. Det finns uppgifter om att Lilly försetts med motor på 50 hk från Säffle.

Vid den efterföljande sjöförklaringen noterades att Lilly var byggd 1886 av trä, att hon mätte 86 brt, var registrerad med nummer 4460 och hade Styrsö som hemort. Befälhavare var Arne Konstantin Johansson och hon hade två mans besättning. Lilly var på resa från Ustka i Polen till Borgestad nära Skien i Norge med last av Chamotte. Förlisningen inträffade den 21 augusti 1947 klockan 20 på kvällen 23 nautiska mil SSV om Dueodde, Bornholms sydliga udde, i NNO kuling med grov överbrytande sjö och mulet väder.

Den 20 augusti klockan 18 avgick motorgaleasen Lilly med last av 135 ton Chamotte från Ustka i Polen destinerad till Borgestad. Vid fartygets avgång från lastningshamnen uppgavs det ha varit utan läckor och framfördes för såväl motor som segel på kursen NNV 1/2 V. Två män och en pojke befann sig ombord. Resan fortskred utan att något anmärkningsvärt inträffade till påföljande dag, då den labra nordostliga vinden vid 4 tiden kantrade över till NNO och ökade i styrka. Sjön började så småningom bli grövre, varjämte överspolning alltmera gjorde sig gällande. Vid en pejling av lastrummet konstaterades att fartyget börjat läcka, men kunde med maskinpumpen hållas i det närmaste läns. Omkring klockan 6 ökade läckan på grund av fartygets slingringar i den nu grova sjön, varför däckspumpen måste igångsättas för hand. Befälhavaren beslöt därför vid 7 tiden att lägga skutan bi med minskad fart, för att därigenom minska överspolningen. Fartyget hade då tillryggalagt 50 nautiska mil på loggen sedan man lämnat avgångshamnen. Under förmiddagens lopp ökade, trots alla ansträngningar, det inströmmande vattnet i sådan grad att motorn klockan 11.07 stoppade. En stund senare beslöt man vid hållet skeppsråd att söka nå Swinemünde som nödhamn. Kursen ändrades därför till SSV under fortsatt pumpande. Klockan 19 hade vattnet inombords stigit så mycket att fara förelåg för att fartyget skulle sjunka. Man lät därför klargöra och sjösätta livbåten, i vilken besättningen kl 20 övergav det nu till synes sjunkande fartyget. Efter mörkrets inbrott försvann detta ur sikte. Påföljande dag klockan 12 bärgades de skeppsbrutna av Svenska motorseglaren Florense som var på väg till Helsingborg. Den 26 augusti anlände fartyget till Kopparverkshamnen, där Lillys besättning landsattes.

Orsaken till olyckan i den mån den kan med ledning av sjöförklaringens innehåll bedömas: En tung last i ett över 60 år gammalt träfartyg, och ogynnsamma väderförhållanden, tycks till största delen ha varit vållande till olyckan. Det förefaller dock som om befälhavarens påstående i rapporten om sjöolycka, att fartyget vid avgången från lastningshamnen skulle ha varit i fullt bemannat skick, inte håller streck. Sjölagen säger bland annat följande. Fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt och må i intet fall för resa, som under vanliga förhållanden kräver mer än 12 timmars oavbruten gång eller annars är sådan, att skeppstjänsten måste indelas i skift, fartyget ha mindre däcksbesättning än som jämte befälet är i vardera av två vakter tillräcklig för skeppstjänsten å däck, medan fartyget är igång. Ett fartyg av Lillys storleksordning borde därför i Östersjöfart ha haft minst 4 man ombord. Vid olycksresans anträdande hade fartyget, skepparen frånräknad, en besättning bestående av en s.k. bästeman (50 år gammal, obehörig och utan skepparbrev av andra klass) och en obefaren pojke på 16 år. Enligt min åsikt kan inte fartyget ha varit i sjövärdigt skick med en sådan fåtalig och undermålig besättning ombord. I detta sammanhang bör nämnas, att befälhavaren förutom sitt skepparbrev av andra klass, den 10 juni 1939 erhållit Kommerskollegiums tillstånd att tills vidare, utan hinder av bestämmelserna i par 4 och 5 i befälsförordningen, vara anställd som befälhavare å sådant segelfartyg med hjälpmaskin, vars bruttodräktighet inte överstiger 100 ton i fart i svenskt farvatten och i Östersjöfart.

Ex officio Bo Bergström    

Källor: Kutterepoken, Tjörns båtar, Åke Arvidsson Skärhamn - 61 år som municipalsamhälle 1898 – 1959, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925 och 1927, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.