Träskutor Peregal - Runa





Peregal                                                                                        Registreringsnummer 3643
Peregal byggdes 1885 med ketchrigg som sailing trawler hos Furner & Lever i Grimsby för James Rich i New Clee Lincolnshire. Hon mätte 83 ton och hennes dimensioner var 77 fot lång, 20,8 bred och 10,55 djup. Hon blev registrerad i Grimsby med fiskenumret GY1045 i september 1885. Den 6 september 1890 omregistreras hon i Grimsby. I maj 1898 såldes hon till David Smith i New Clee Lincolnshire som sålde henne i mars 1900 till Sverige. Peregal avregistrerades från Brittiskt skeppsregister den 7 mars 1990 med notering att hon blivit såld till svenskar. Hennes engelska registreringsnummer var ON 91550.




Bilden föreställer kuttern Peregal som hade Skärhamn som hemort från 1916 till förlisningen 1925. Bilden är kopierad från boken, Kutterepoken.



Ett partrederi på Gullholmen med 3 delägare köpte Peregal för 450 pund den 7 mars 1900. Det var bröderna Olof och Sander Sundberg och Ludvig Pettersson som ägde 1/3 vardera i rederiet. Den 3 april anmäldes fartyget för registrering i Sverige och den 14 april utfärdades mätbrev av Uddevalla Tullkammare med 83,11 brt och 58,97 nrt. Den 21 april registrerades Ludvig Pettersson som huvudredare och Sander Sundberg som befälhavare. Fartygets hemort var Gullholmen. I 1908 års skeppslista redovisades kutterns mättal och dimensioner till 83,12 brt, 83,12 brt under däck, 58,97 nrt, 23,67 längd, 6,34 bredd 3,17 djup och 4 meters djup-gående. Sander Sundberg uppges vara fartygets befälhavare och Ludvig Pettersson huvudredare med Gullholmen som hemort. Det framgår även att fartygets drivits 1907. Den 11 april 1911 sålde Olof Sundberg sin tredjedel till de övriga delägarna så att Sander Sundberg och Ludvig Pettersson blev ägare till hälften vardera. Som hemort behölls Gullholmen.

Den 24 mars 1916 såldes Peregal till Karl-Albin Axelsson i Skärhamn. Han var själv befälhavare och fartygets hemort blev Skärhamn. I 1917 års skeppslista uppges att Karl-Albin Axelsson var befälhavare och ägare till fartyget, att det drivits 1909 och att djupgåendet var 3,6 meter.  Den 19 april 1919 gjordes ommätning vid Marstrands Tullkammare till 83,12 brt och 68,83 nrt och den 24 oktober samma år gjordes kontrollmätning vid Malmö Tullkammare till 83,12 brt och 72,18 nrt. Den 16 juni året därpå gjordes ännu en ommätning vid Marstrands Tullkammare till 85,54 brt och 71,23 nrt. 1923 uppges att fartyget reparerats 1920 och drivits 1923. Axelsson var då fortfarande befälhavare. Den 25 oktober 1925 strandade Peregal i Södermanlands skärgård. Hon avfördes ur registret den 22 februari året därpå.

I Anteckningarna från sjöförklaringen i Nyköping den 2 november 1925 framgår att en J A Johansson var befälhavare vid strandningen. Det är troligen Johan Alfred Johansson som menas. Han var född i Skärhamn den 6 augusti 1877 och son till August Johansson och Petronella Berntsdotter. De var födda i Skärhamn 1854 och Utäng 1848. Alfred gifte sig med Regina Rutgersdotter som var född i Skärhamn den 24 juli 1881. De bodde på Dalgatan 5.  Karl-Albin Axelsson var född i Skärhamn den 20 januari 1886 som son till Axel Alfredsson och Anna Petersdotter som bodde på Skansvägen 4. De var födda i Backa Göteborg 1866 och Skärhamn 1863. Karl-Albin var ogift och bodde i föräldrahemmet. 

VÖRDSAMT MEMORIAL

Fartyget, galeasen Peregal, byggt år 1885 av trä i Grimsby, med registreringsnummer 3643, hemort Skärhamn och 85 bruttoton. Befälhavare var J A Johansson med en bemanning av 4 man på resa från Visby till Gävle med last av cement. Rapport enligt 40 § sjölagen inkom till Kungliga Kollegium den 2 och 9 november 1925. Underrättelse enligt 315 § sjölagen om blivande sjöförhör inkom till Kungliga Kollegium den 31 oktober 1925. Sjöförklaring vid rådhusrätten i Nyköping den 2 november 1925 inkom till Kungliga Kollegium den 9 november 1925. Sakkunnige närvarit och Allmän åklagare underrättats. Befälhavarens skriftliga framställning av sjöolyckan i protokollet. Sjöolyckans art: Den 28 oktober 1925 klockan 2.10 fm. i Södermanlands skärgård i SSV frisk bris med dis.

Vidare upplysningar: Kursen sattes magnetiskt NV från Visby mot Landsort. Efter 10 timmar och 40 minuters segling, varunder tillryggalades enligt loggen omkring 59 nautiska mil, strandade fartyget å skären Gumbådarne, belägna 3,5 nautiska mil i OSO-lig riktning från Enskärs fyr, och blev vrak. Besättningen räddades under dagens lopp av lotsbåt från Hävringe lotsplats.

Orsaken till olyckan i den mån den kan med ledning av sjöförklaringens innehåll bedömas: Oförsiktig navigering under ogynnsamma väderleksförhållanden. Avståndet från Visby till grunden utanför Landsort är 65 nautiska mil. Det hade därför varit välbetänkt, att i tid lagt bi för inväntande av dagsljus eller till dess mera siktbar väderlek inträtt eller också lodningar företagits. Växlande djup förekommer utanför denna skärgård, varför härstädes täta lodningar bör företas för att ge säker ledning vid navigeringen. Fartyg av denna storlek har vanligen endast handlod ombord och under hög fart för god vind är det förenat med svårigheter att med den fåtaliga besättningen företa lodningar. Under de rådande förhållandena torde det få anses ursäktligt, att lodningar inte företagits.

Ex officio      
Källor: Kutterepoken, Tjörns båtar, Brittiskt skeppslista 1890, 1891, 1892, 1896 och 1900, Brittiskt skepsregister i Plymouth, Sveriges skeppslista 1908, 1917 och 1923, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka. 




Petrea                                                                                          Registreringsnummer 4013
Petrea byggdes på Idof Emil Holms & Axel Kristian Gustavssons varv i Råå 1901 och var det största segelfartyg som byggdes i Råå. Hon byggdes i furu och ek på och mätte 275 tdw. Beställare var, enligt intyg den 5 april 1902, ett partrederi i Hälsingborg med sjökapten Janne Pettersson som huvudredare. När fartyget levererades kostade det 33 333:33 kronor. Liksom varvets övriga fartygsbyggen byggdes hon med krum stäv och flat akterspegel. Många ansåg att den konstruktionsformen var starkare än klipperkonstruktionen där aktern visar benägenhet att sjunka med åren. Akterut var ett halvdäck med halvruff vilket rymde befälhavarens och bästemans hytter. Ett däckshus runt fockmasten rymde kabyss och ett rum för besättningen. Hon hade en besättning på 6 man.
Rederiet bestod av 28 delägare som tillsammans hade 100 parter. Befälhavare på Petrea var Fredrik Pålsson från Råå. Han hade 16 andelar i fartyget och var därmed den störste enskilde ägaren. Huvudredaren, Janne Pettersson hade 9 (ev. 6) andelar. Övriga delägare hade andelar ända ner till 0,75 andelar. Det var varvet som låg kvar med den delen. De andra 25 delägarna representerade praktiskt taget alla yrken i samhället. Registreringscertifikatet daterades den 17 maj 1902.  Från 1904 var sjökapten Johan Theodor Petersson från Råå befälhavare. Han blev också delägare med 13,25 parter.
I 1908 års skeppslista uppges han som befälhavare och Janne Pettersson som huvudredare med Hälsingborg som hemort. Mättal och dimensioner redovisas med 174,03 brt, 164,72 brt under däck, 141,09 nrt, 31,02 längd, 8,12 bredd, 3,12 djup och 3,5 meters djupgående.
Sedan Petrea blivit reparerad och driven under 1916 såldes hon på hösten för 70 eller 80 000 kronor till ett partrederi i Halmstad. Rederiet hade 45 delägare och Anders Svensson som huvudredare och ägare av 3/70. John Wilhelm Lundberg från Falkenberg blev befälhavare den 3 oktober och den 5 oktober anmäldes försäljningen och att Halmstad var ny hemort. Liggan-de vinterupplagd i Öregrund såldes hon den 28 februari 1920 tillbaka till Råå för 85 000 kronor. Hon fick då även Råå som hemort. Ett partrederi med lotsförman Adolf Reinhold Råvall som huvudredare och ägare till 8/180 var köpare. Rederiet hade 75 delägare med 180 andelar. Axel Janne Andersson i Råå var befälhavare med 20/180. I skeppslistan 1923 anges dock A H Andersson som befälhavare och i Skepp och Sjömän, A Hj Andersson. Hemmahörande i Råå drevs hon 1925 och 1927.

  
Petreas hemort var Skärhamn mellan 1930 och 1934. Man ser på bilden att hon i förkant av fockmasten hade en särskild ”snaumast” för råseglen. Hon var det största fartyg som någonsin kom att byggas på varvet i Råå. Bilden är från boken Skepp och sjömän.

Petrea såldes 1930 till ett partrederi i Skärhamn för 15 000 kronor, vilket senare reducerades till 8 100 eller 8,500 kronor. Orsaken till det reducerade priset skall ha varit konstaterad röta och vikande konjunkturer. Köpebrevet upprättades den 10 april och anmälan om försäljningen gjordes den 14 april. Delägarna i rederiet var salteriidkaren Karl Olausson i Skärhamn och hans son Karl Erik Olausson med hälften vardera. Karl Olausson var huvudredare och som befälhavare anställdes Karl Ragnar Alfredsson från Skärhamn. Karl Olausson var född i Skärhamn den 29 oktober 1875. Han var son till Olaus Kristiansson och Inger Kristina Jonsdotter vilka var födda i Nordvik 1831 och i Utäng 1836. Han gifte sig med Elisabeth Johannesdotter som var född i Skedet den 27 mars 1876. De bodde på Magasinsgatan 6. Erik Olausson var född den 28 november 1900. Han gifte sig med Anni Paulina Elisabeth Pettersson från Skärhamn som var född den 6 november 1901. De bosatte sig på Hamngatan 11. Karl Alfredsson var född i Skärhamn den 11 mars 1907. Han var son till Alfred Pettersson och Paulina Olofsdotter på Magasinsgatan 7. De var födda i Åseby 1867 och i Kubbale 1877. Han gifte sig med Märta Kristina Karlsson som var född på Koholmen Klädesholmen den 15 augusti 1906. De bosatte sig på Klädesholmen. Under inköpsåret installerades en 2-cyl 80 hk Säfflemotor. I skeppslistan 1931 är Petrea upptagen till 173,20 brt, 154,72 brt under däck och 133,33 nrt.
I intyg den 30 juni 1934 framgår att Petrea såldes för 29 000 kronor till Zwiazek Harcerstwa Polskiego i Warsava, vilket enligt uppgift skall vara Polens Scoutförbund. De köpte fartyget för att användas som övningsfartyg. Hon fick namnet Zawisza Czarny. Kriget bröt ut och hon införlivades med Tyska marinen för att användas som utbildningsfartyg för blivande sjöofficerare. Hon blev dåligt underhållen och när hon återlämnades efter kriget återstod inget annat än upphuggning. Namnet Zawisza Czarny var efter en legendarisk medeltida riddare och scouternas förebild.
Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Skepp och Sjömän, Tjörns båtar, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.  




 
Petter                                                                                                                             Registreringsnummer 5511
Petter byggdes 1913 av Hilmer Johansson vid Svinevikens varv på Orust. Hon var klinkbyggd i ek för Oskar Nilsson i Skärhamn. Bilattesten utfärdades den 11 juli och i registreringscertifikatet den 22 juli framgår att Oskar var ensam ägare och själv befälhavare. Oskar var född den 1 oktober 1867 som son till Nils Olsson och Malena Andersdotter på Buskär Skärhamn. De var födda i Kurlanda 1830 och i Skärhamn 1832. Han gifte sig med Anna Sofia Pettersdotter som var född i Norra Härene den 24 januari 1868. De bosatte sig på Anneberg, Hamngatan 4.
Den 16 oktober 1915 såldes Petter till Olof Birger Svärd på Hovenäset. I certifikatet från registreringen den 19 oktober framgår att han var ensam ägare och själv befälhavare samt att Hovenäset var ny hemort. I 1917 års skeppslista uppges fartygets mättal och dimensioner med 35,80 brt, 35,34 brt under däck, 27,91 nrt, 14,57 längd, 6,50 bredd, 2,10 djup och 2,65 meters djupgående. Hon hade blivit driven 1915. Svärd lät 1919, i den förutvarande kajutan, inmontera en 22 hk Avance-motor vid Klippans varv i Göteborg. Andra källor angav Petters lastförmåga till 65 eller 70 tdw.
Karl Albert Davidsson i Hamburgsund köpte Petter den 1 mars 1934 för 7 000 kronor. Han var ensam ägare och själv befälhavare. Hamburgsund blev ny hemort. Den 8 februari året därpå överlämnade han 1/10 av fartyget i gåva till sin fru, Tekla Aurora Davidsson, och bildade samtidigt partrederi med sig själv som huvudredare och befälhavare. 1936 byggdes styrhytt. Man installerade samtidigt motorvinsch och utvidgade lastluckan. Dessutom gjorde man, dikt för om stormasten, en liten lämplucka. Man lät även göra en ny skanskapp samt ändrade mesanseglet från gaffelsegel till snedsegel. Den 20 november 1941 blev sonen, Tage Einar Davidsson, befälhavare på Petter. Han köpte faderns 9/10 i fartyget för 4 500 kronor den 16 februari 1944. Samtidigt anmäldes som ny huvudredare, Tekla Aurora Davidsson.

Den 10 november samma år fick hon riggskador vid en kollision i Skalla hamn, i närheten av Kungsbacka, när hon kolliderade med motorseglaren Tidan av Lidköping. Den 18 oktober 1947 grundstötte Petter vid Burholmen, öster om Kosteröarna, när hon var på resa från Göta till Skien med last av våtmassa. Fartyget sattes på grunt vatten där hon sjönk. Petter stod under befäl av Tage Einar Davidsson och två mans besättning. Hon hade avseglat från Göta den 9 oktober med last av 65 ton våtmassa i balar. Den 12 oktober kom man till Hamburgsund där man låg kvar för dåligt väder till den 18 oktober. Klockan 7 på morgonen avseglade man i sällskap med motorseglaren Confident i gott väder. Efter hand ökade sjön och man beslöt att Confident skulle ta Petter under bogsering. Sedan en bogserkabel på cirka 40 meter lagts ut mellan de båda fartygen fortsatte de för motor och storsegel norröver. Man seglade så mycket som möjligt inomskärs och klockan kvart i tio passerades Havstenssund. När fartygen passerat Arsklövshålet en halv timma senare och kommit ut på Kosterfjorden var sjön så grov att man beslöt att gå in till Strömstad och avvakta bättre väder. Confident satte kursen innanför fyren Vattenholmen och mellan holmarna norr om fyren, för att sedan gå genom sundet väster om Styrsö, de så kallade Småholmarna. Avsikten var att öster om fyren Käbblingarna åter gå in i den vanliga segelleden. Ombord på Petter företogs ingen annan navigering än att man försök- te följa Confident i kölvattnet. När man kommit i närheten och väster om Yttre Burholmen fick Petter en kraftig bottenkänning. Man fastnade inte på grundet trots att bogserkabeln sprängdes. Fartyget sprang svårt läck och började sjunka men man lyckades ändå få in farty-get på grunt vatten norr om holmen innan hon gick till botten några minuter senare. Petter blev så småningom bärgad.

Bilden föreställer galeasen Petter som hade Skärhamn som hemort från byggnationen 1913 till 1915. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar. Ritning finns under galeasen Elin 4691.

Tekla Aurora Davidsson avled den 12 november 1950 och den 2 mars 1951 anmäldes att hennes son, Tage Einar Davidsson, utsetts till ny huvudredare. Den 1 maj samma år anmäldes att den avlidnas del i fartyget övertagits av hennes oskiftade dödsbo. Den 5 juli såldes Petter till direktör Nils Sigurd Dahlén i Helsingborg för 7 000 kronor. Anmälan gjordes samma dag. Dahlén anmälde den 8 juni 1952 att fartyget, på grund av att han insjuknat, legat upplagt i Råå hamn alltsedan köpet. Den 7 maj 1953 skrevs kontrakt om försäljning av fartyget. Köpebrevet den 13 maj samma år uppger direktör G Ekenberg i Malmö som köpare för 6 300 kronor. Far-tyget överfördes dagen därpå för 6 800 kronor till Ossie Karla Bohman i Limhamn. Anmälan om köpet ingavs den 26 maj 1954. Stig Persson i Limhamn var befälhavare.
I augusti 1955 såldes Petter för 1 200 kronor till ingenjör Olle Gustav Adolf Eklind i Malmö med löfte om att reparationer skulle utföras innan leveransen. Tanken var att använda henne som husbåt. Då reparationer inte blivit utförda och då fartyget var i mycket dåligt skick lämnades hon istället för upphuggning. Detta blev gjort i Höganäs 1955/1956. Anmälan om köpet och upphuggningen gjordes den 4 februari 1957. I 1955 års skeppslista var Petter införd med 80 hk motor, 39,58 brt, 26,55 nrt och 70 tdw.   
Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Europeana, Sjöhistorisk årsbok 1945 – 1946 – sidorna 155 – 175, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.






Poseidon                                                                                                     Registreringsnummer 7435
Poseidon var byggd som tvåmastad skonare i ek vid H C Christensens varv i Marstal Danmark 1913 av hans son, skeppsbyggmästare Jörgen Olsen Christensen. Beställare var ett partrederi i Marstal med varvsägaren Jörgen Olsen Christensen som huvudredare. Under tiden i Danmark gick Poseidon huvudsakligen med torkad fisk mellan Nordamerika och Spanien. Hon hade flera redare och befälhavare fram tills hon såldes till Sverige. I 1915 års skeppslista redovisas mättalen med 100 brt, 82 nrt och 8,9 fots djup. Befälhavare var då C Rasmussen och redare Jörgen Olsen Christensen från varvet i Marstal. Hon hade under hela tiden i Danmark Marstal som hemort. De danska redarna var därefter J Christensen 1916 – 1917, F H Eriksen 1918, H J Hansen 1919, Aktieselskabet H J Hansen 1920 – 1922, Niels Hansen 1923 – 1928. Befälhavarna var C Rasmussen 1915 – 1917, N L Nielsen 1918, H J Hansen 1919, H Tollesen 1920 – 1923, K T Petersen 1923, E T Petersen 1924, H Rasmussen 1925 – 1926, och J H Hansen 1927 – 1928. Fartygets lastförmåga redovisas med 165 tdw i 1921 års skeppslista.


Den sista resan under dansk flagg som Poseidon gjorde var på föråret 1927 då hon som fraktsökande seglade i barlast från Marstal till New Foundland för att där försöka få en fisklast till Europa. Efter att ha legat där ett par månader utan att få någon last seglade hon vidare till Fowey i Cornwall England där man hoppades få en last kinaclay (porslinslera). Inte heller det lyckades varför man fick återvända till Marstal för uppläggning. På grund av vikande konjunkturer tvingades rederiet därefter sälja fartyget.


Hon såldes till Skärhamn den 9 mars 1928 av partrederiet Niels Hansen i Marstal. Bröderna Bernhard och Johan Johansson i Utäng köpte henne för 25 000 danska kronor. Bernhard var född den 27 april 1879 och Johan var född den 18 september 1882. Deras föräldrar var Johan Jonasson och Britta Niklasdotter i Utäng vilka var födda i Utäng 1841 och i Fosseröd 1840. Bernhard var gift med Alma Andersdotter som var född i Grinneröd den 20 januari 1878. De var bosatta i Utäng. Johan var ogift och bodde i Utäng.


Poseidon mättes i Sverige, den 28 mars 1928, till 97,79 brt och 81,73 nrt. Den 7 juni 1928 anmäldes att motor på 40 Ef. hk blivit installerad. I 1929 års skeppslista uppgavs att Bernhard var befälhavare och huvudredare för rederiet, att fartyget reparerats under året samt att hennes motor var på 50 hk. Flera källor uppger att motorn var en Skandiamotor. Poseidons mättal och dimensioner framgår 1929 med 99,01 brt, 92,52 brt under däck, 73,75 nrt, 25,50 längd, 6,45 bredd, 2,71 djup och 3,3 meters djupgående. Mellan den 5 april 1937 och den 17 mars 1938 var Johan huvudredare och befälhavare. Därefter återinträdde Bernhard igen.



Bilden, som hittats på Tradera, föreställer Poseidon sedan man tagit bort mesanmasten. Hon hade Skärhamn som hemort från 1928 till 1963 och förliste slutligen 1985 vid San Clemente Kalifornien när hon låg för ankar och spolades i land i hårt väder. Hon var då ombyggd till tremastad klipperskonare med lösnäsa.

Den 31 januari 1939 såldes Poseidon inom Skärhamn för 38 000 kronor till ett annat partrederi med två delägare och med Patrik Pettersson som huvudredare och hälftendelägare. Den andra hälften ägdes av Axel Edvin Pettersson som även var fartygets befälhavare. Patrik var född i Skärhamn den 25 april 1898. Hans föräldrar var Petter Olsson och Anna Elisabeth Berntsdotter. Dessa var födda i Röd 1844 och i Bö Dampegård 1854. Patrik var gift två gånger, första gången med Magdalena Olausson som var född i Moriks Sörgård den 11 april 1903 och andra gången med Elsa Maria Andersson som var född i Skärhamn den 15 november 1902. De bodde på Storgatan 31.    
Axel var född den 12 juni 1897. Hans föräldrar var Petter Olsson och Albertina Andersdotter i Skärhamn. De var födda i Bö Dampegård 1860 och i Skärhamn 1866. Axel gifte sig med Judit Andersson som var född på Buskär i Skärhamn den 12 november 1904. De bosatte sig på Kroksdalsliden 4 och antog 1942 släktnamnet Inberg. Patrik och Axel hade tidigare haft båt ihop. Skonerten Wanja 6370 ägde de tillsammans när de köpte Poseidon. Wanja blev såld den 4 mars 1939.
I 1945 års skeppslista redovisas Poseidons lastförmåga med 175 tdw. Den 24 februari 1947 anmäldes att hon hade ny motor på 100 hk. Patrik Pettersson sålde sin hälftendel för 40 000 kronor till Axel Inberg som därmed blev ensam ägare. Ny Huvudredare blev Axels hustru, Judit. Hennes föräldrar var Anders Olsson och Betty Pettersdotter på Buskär vilka var födda i Toftenäs 1864 och Skärhamn 1873. Den 7 oktober 1957 blev Axels son, Denis Folke Verner Inberg, befälhavare. Han var född i Skärhamn den 4 februari 1934 och gifte sig med Ulla Inga-Britt Inberg som var född i Skärhamn den 19 augusti 1937. De bodde på Tubbegatan 5.
Certifikat den 28 mars 1960 visar att Poseidon fortfarande var motorskonare och att hon tillhörde Judit Inberg i Skärhamn med sonen, Denis Inberg, som befälhavare. Enligt certifikatet var de båda hälftenägare vilket måste innebära att fartyget vid Axel Inbergs död den 9 april 1959 övergått till hans hustru och son med hälften vardera. I 1960 års skeppslista har fartyget galeasrigg. Det finns uppgifter som säger att denna förändring skett redan 1947 utan att anmälan gjorts. 1963 hade Poseidon motor på 150 hk och hennes mättal och dimensioner upptas till 109 brt, 66 nrt, 27,36 längd, 6,66 bredd och 2,76 djup. Judit Inberg är då fortfarande huvudredare. Den förändrade längden berodde på ändrade mätpunkter.
Den 12 juli 1963 såldes hon tillbaka till Danmark för 33 000 kronor. Köpare var Niels Ove Nielsen i Hadsund som ligger mellan Randers och Limfjorden. Han döpte om fartyget till Havnö och uppgraderade motorn till 160 hk. Hennes lastförmåga redovisas i 1964 års danska skeppslista till 159 tdw. Därefter finns Havnö som Perseus i 1969 års skeppslista med Birgit H Kluckow som redare och med Köpenhamn som hemort. Fartyget hade enligt uppgift blivit sålt och omdöpt 1968. En tid låg hon övergiven i Köpenhamn.
Den 28 juli 1970 låg hon i Hobro Nordjylland under ombyggnad och uppriggning till tremastad skonare. Ombyggnaden i Danmark sägs även ha inkluderat en s.k. lösnäsa så att hennes förstäv liknade ett klipperskepp. Efter färdigställandet i september samma år avseglade hon och anlände till Svendborg där hennes nya peke blev förstört i en kollision med en kaj. Efter reparation seglades hon i november från Köpenhamn med destination Amerika. Hon låg i Marina del Rey i Los Angeles och var tänkt att fungera som museum. 1979 var hon fotograferad i marinan som Perseus med hemort Marina del Rey.
I slutet av oktober 1985 såldes hon till en Frank Wouters från San Clemente för omkring 30 000 dollar. På resa från Long Beach till San Diego ankrade man upp för helgen, tisdagen den 26 november utanför en pir vid Dana Point San Clemente. Klockan 8 på fredag morgon den 29 november anropades Perseus över radion av hamnkaptenen som rådde befälhavaren att skaffa bogsering för att få fartyget in i hamnen. Då Wouters inte kunde få tag i bogsering ringde han kustbevakningen för hjälp. Innan de hunnit fram slungades Perseus av vågorna in på klipporna vid 11-tiden. Stormen fortsatte och efter ytterligare en timma var fartyget vrak. Besättningen på tre man, Frank Wouters 21 år, Alan Owings 21 år och Melinda Baxter 16 år, klarade sig. Olyckan får nog sägas bero på okunnighet och bristande erfarenhet. 1973 uppgav Svensk Sjöfartstidning att Poseidon var mycket starkt byggd, med virke för bordläggning, spant, garnering, vägare mm, som kunde ha passat bra för ett fartyg på 300 ton.  

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare. Tjörns båtar, Jörgen Markussen Marstal, Skutminnen – Sterner Johansson berättar, Segla för Tjörn, Danmarks Skibsliste 1915 – 1928 och 1964 – 1970, Sveriges skeppslista 1929, 1931, 1933, 1935, 1945 och 1963, Länspumpen 2004:2, Los Angeles Times 30 november 1985, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka,



Pride                                                                                                         Registreringsnummer 3431
Pride byggdes 1885 av Joseph Garside i den lilla byn Burton Upon Stather som ligger i norra Lincolnshire på Englands ostkust. Byn ligger nära stranden av floden Trent som är en biflod till floden Humber. Fartyget byggdes som seglande ketchriggad trålare med namnet Pride of the Ocean för George William Parker i Great Grimsby. I brittisk skeppslista fick hon beteckningen ON 91502. I England fick hon mättal och dimensioner med 91 ton, 78,2 fots längd, 21,5 bredd och 10,8 djup. I Grimsby blev hon registrerad som GY 995 i februari 1885. I juli 1890 såldes hon till William Thomas Guy i Grimsby. Den 7 juli 1892 såldes hon tillbaka till Parker som behöll henne fram till försäljningen till Sverige.
I februari 1899 såldes hon till Sverige för 347 pund och 10 shilling. Registret stängdes den 10 mars med notering ”sold to Swedes”. Vid köpet nämns säljaren ”Rope and Canvasmerchant” George William Parker. Köpare var ett partrederi på Gullholmen med 2 delägare som hade hälften vardera. Dessa var Jakob Botvid Johansson och Arvid Andersson. Hon anmäldes för registrering den 7 april och den 14 april utfärdades mätbrev av Uddevalla Tullkammare med 88,89 brt och 68,87 nrt. Den 21 april blev hon registrerad med Jakob Botvid Johansson som huvudredare, Arvid Andersson som befälhavare och Gullholmen som hemort.
Den 29 januari 1904 sålde Jakob Botvid Johansson sin del till Arvid Andersson för 4 672:50 som därmed blev ensam ägare och befälhavare. Den 22 mars 1905 ommättes fartyget vid Lysekils Tullkammare till 88,89 brt och 69,48 nrt. Det finns en uppgift i 1923 års skeppslista om att hon blivit förbyggd 1914. Den 22 november 1916 såldes kuttern till ett partrederi i Grundsund för 20 000 kronor. De 5 delägarna i partrederiet var skeppare Karl Emanuel Johansson, skeppare Karl Oskar Hilmersson, styrman Ivar Martinsson, förman Karl Julius Olsson, alla i Grundsund samt bankdirektör Ragnar Olof Berger i Lysekil. De hade alla samma del i fartyget. Johansson blev huvudredare, Hilmersson befälhavare och som hemort sattes Grundsund.
Natten den 14 – 15 februari 1917 omkom Ivar Martinsson vid den norska kuttern Hellebroens förlisning utanför Ålesund i Norge. Änkan, Anna Olena Martinsson, sålde den 14 april sin avlidne mans del för 4 200 kronor till de 4 övriga som därefter var ägare av 1/4 vardera. I skeppslistan samma år redovisas mättal och dimensioner med 88,89 brt, 88,89 brt under däck, 69,48 nrt, 24,19 längd, 6,69 bredd, 3,22 djup och 3,5 meters djupgående. Där framgår även att fartyget drivits och reparerats 1914. Den 16 januari 1918 såldes kuttern till ett partrederi i Långesjö Tanum med 4 delägare för 31 000 kronor. Det var de 3 bröderna Gustaf Emanuel Andersson, Johan Adolf Andersson och Josef Albert Andersson. Den fjärde delägaren var Josef Fridolf Andersson. De hade lika stora delar i kuttern. Gustaf Emanuel Andersson med skepparbrev av 2:a klass från året innan blev både huvudredare och befälhavare. Kutterns hemort blev Långesjö. Den 26 februari ommättes Pride of the Ocean vid Strömstads Tullkammare till 88,89 brt och 73,31 nrt.

Bilden föreställer den engelskbyggda kuttern Pride som hade Skärhamn som hemort mellan åren 1945 och 1962. Hon förliste slutligen som lustfartyg vid Bahamas i Karibien 1971. Bilden kommer från boken Svenska seglare och motorseglare.

Johan Adolf Andersson sålde sin del i fartyget den 19 januari 1919 till de övriga för 7 000 kronor. De hade därefter 1/3 vardera i kuttern. Den 27 februari 1919 ommättes hon igen vid Strömstads Tullkammare till 88,89 brt och 78,08 nrt. Man kan förmoda att ombyggnad av lastluckan gjorts för att öka lastutrymmet. Den 26 februari 1920 gjordes installation av farty-gets första motor. Det var en 1-cyl Avance på 22 hk. Ommätning samma dag vid Marstrands Tullkammare visar 92,03 brt och 71,23 nrt. Någon form av tillbyggnad som ökade bruttot har då gjorts, kanske styrhytt. Motorn tog en del av lastutrymmet varför nettot minskade. I 1923 års skeppslista redovisas motorn till 25 hk. Där framgår även att hon drivits 1921.
Den 23 februari 1931 sålde Josef Fridolf Andersson sin tredjedel för 3 300 kronor till de övriga två delägarna, bröderna Gustaf Emanuel och Josef Albert Andersson, som därefter ägde varsin hälft. Det föreligger en uppgift om att köparna övertog lån i Tanums Sparbank på 5 430 kronor samt dessutom betalade kontant 1 490 kronor. Uppgiften verkar inte trovärdig om priset var 3 300 kronor. Den 21 mars samma år gjordes ommätning vid Strömstads Tullkammare till 98,87 brt och 70,70 nrt. Ytterligare ombyggnader som ökat bruttot har troligen gjorts. Den 4 februari 1934 utbyttes den gamla motorn mot en 1-cyl Skandia på 65 hk. Vid den efterföljande ommätningen den 22 februari blev mättalen 98,14 brt och 70,40 nrt och den 23 februari registrerades Josef Albert Andersson i Långesjö som huvudredare.
Förbyggnad av fartyget vid Hälleviksstrands varv påbörjades den 27 juni 1936. Arbetet krävde 8 504 arbetstimmar till en kostnad av 14 847 kronor. Den 15 september 1936 ommättes hon vid Lysekils Tullkammare till 98,33 brt och 70,21 nrt och den 24 september ansöktes hos Kommerskollegium att få ändra namnet till Pride. Den 17 oktober intygade föreståndaren för Hälleviksstrands varv att fartyget blivit förbyggt av ek på kravell under året. Förbyggnaden förde med sig att fartygets längd blev ändrad till 24,50 och djupet till 3,20. Namnändringen blev beviljad den 19 oktober. Den 25 juni 1941 blev Josef Albert Andersson fartygets befälhavare.
Pride såldes den 20 april 1942 till Johan Theodor Johansson i Gravarne för 28 000 kronor. Han var själv befälhavare och fartygets hemort blev Gravarne. Den 18 februari blev John Bror Eberhard Berntsson i Skärhamn befälhavare ombord. Han var född i Skärhamn den 29 maj 1916 och son till John Birger Berntsson och Bertilina Emerentia Edvardsdotter. Dessa var födda i Skärhamn 1891 och Aröd 1893. Bror gifte sig med Lilly Anna-Lisa som var född i Valla den 7 januari 1921. De bodde senare på Storgatan 14.
Ägaren i Gravarne sålde kuttern den 1 mars 1945 till ett partrederi i Skärhamn med 2 delägare med lika andelar. Det var Karl Otto Augustsson och hans svärson Ove Ingemar Hermansson som för 35 000 kronor köpte Pride. Ove blev huvudredare, Otto befälhavare och hemorten blev Skärhamn. Otto var född i Utäng den 11 januari 1891. Hans föräldrar var August Olsson och Matilda Kristiansdotter. De var födda i Tolleby 1864 och i Södra Bäck 1863. Han gifte sig med Alfrida Lovisa Martinsdotter som var född på Flatholmen den 12 juni 1892. De bodde på Idrottsvägen 6 sedan de flyttat från Flatholmen. Ove var född i Skärhamn den 10 juli 1918. Hans föräldrar var Janne Oskar Hermansson och Nilena Kristina Pettersdotter. De var födda i Skärhamn 1891 och i Grinneröd 1892. Han var gift sig med Ottos dotter, Ingrid Augustsson, som var född på Flatholmen den 9 november 1918, där föräldrarna bodde innan de flyttade till Idrottsvägen 6 i Skärhamn. Ove och Ingrid bosatte sig på Storgatan 50.
Otto Augustsson sålde sin halva del i Pride till svärsonen den 23 februari 1952 för 22 000 kronor. Ove blev befälhavare och hans bror, Knut Holger Hermansson, blev huvudredare. Han var född i Skärhamn den 13 oktober 1923 och gift med Sally Inger Helén Inberg som var född i Skärhamn den 7 oktober 1925. De bosatte sig på Ängvägen 1. Den 29 februari 1952 övertog Ove sysslan som huvudredare. Mellan den 4 och 24 mars står Otto som befälhavare. Därefter är Ove befälhavare fram till försäljningen 1962. Ommätning gjordes vid Lysekils Tullkammare den 23 augusti 1953 till 99,92 brt och 70,70 nrt. Pride fick ny styrhytt under tiden i Skärhamn. Det var 6326 Gunborgs styrhytt som flyttades över till Pride när Gunborg renoverades på Djupviks varv 1953 och fick överbyggnad av lättmetall.
Den 3 maj 1962 såldes Pride till Sven Ulrik Lindberg i Stockholm för 10 900 kronor. Han var själv befälhavare på fartyget som fick Visby som hemort. Den 1-cyl Skandiamotorn på 65 hk fanns då fortfarande kvar men var utbytt den 25 oktober 1965 mot en motor på 135 hk. Den 3 april 1967 anmäldes att hon sålts hon för 24 000 kronor till ett partrederi i Stockholm med 4 delägare som hade 1/4 vardera. Huvudredare och befälhavare var Sven Arne Lindstrand. De övriga delägarna var Arne Valdemar Saxin, Hans Erik Broberg och Kjell Sigvard Gustad. Hemorten förblev Stockholm. I samband med ansökan om registrering ansöktes också om att få ändra fartygets namn till det ursprungliga Pride of the Ocean samt att få henne registrerad som nöjesfartyg. Namnändringen blev beviljad den 3 maj.
Efter en längre tids utrustning avseglade Pride of the Ocean i juli 1969 till Medelhavet för att därifrån fortsätta sin resa till Karibien och Bahamas några månader senare. Hon kom därefter att segla i Bahamas farvatten från början av 1970. Den 25 juni 1971 såldes fartyget i Florida genom American Sailboat brokers i Fort Lauderdale till fru Martine Dupas med flera i Guadeloupe French West Indies utan att någon anmälan om flaggskifte gjordes. Fru Dupas var fransk medborgare men önskade att fartyget skulle fortsätta vara registrerat i Sverige.  
Fartyget förliste den 28 juni samma år vid Samana Cay Bahamas, ca 23 grader Nord och 73 grader, 7 minuter Väst. Camana Cay är en obebodd ö ca 30 km NV om Acklins and Crooked Islands, omgiven av ett farligt korallrev som handböckerna varnar för. Fransmännen räddade sig iland på ön varifrån de hämtades och fördes till Cape Kennedy i Florida. Uppgifterna blev kända genom konsulatet i Nassau som den 8 juli meddelade berörda myndigheter i Sverige att lustfartyget Pride of the Ocean, med hemort Stockholm, sjunkit söder om Bahamaöarna. Den 15 juli gjorde Sjöfartsverket förfrågan hos rederiet i Sverige om vissa uppgifter angående äganderätten till fartyget och den 19 oktober avfördes Pride of the Ocean från registret som tillhörande gruppen förlorade.

Källor: Kutterepoken, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Brittiskt skeppsregister i Plymouth genom Gil Mayes i forumet Ships Nostalgia, Brittisk skeppslista 1885, 1888, 1889, 1890, 1891, 1892, 1893, 1895, 1896, 1897, 1898 och 1899, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925, 1927 och 1963, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.








Prins Valdemar                                                                                              Registreringsnummer 6220
Den här kuttern var byggd på Jens Nicolai Olsens varv i Fredrikshamn 1892 för danska beställare. Bilbrevet är utfärdat den 13 mars. Köpman Sören Peder Robertius Petersen Schou i Fredrikshamn var huvudredare från den 17 mars. I Danmarks Skibsliste 1893 redovisas att kuttern var byggd i ek och mätte 68,5 brt, 57,5 nrt och 9,7 fot djup. Petersen Schou i Fredrikshamn var huvudredare och J Wilhelmsen befälhavare. Den 27 april 1893 Blev fiskhandlaren Thomas Jensen Brönnum huvudredare och under hans redarskap var Frederik August Thiel befälhavare i 1895 och 1897 års skeppslistor. Den 21 februari 1899 blev bank-direktör Otto Jensen Berg i Fredrikshamn ny huvudredare. Det var under hans redarskap som Prins Valdemar såldes till Sverige 1905. Efter Thiel blev J Thomsen befälhavare 1899, N P Jensen 1901 och Sören Johannes Sörensen 1905 och fram till försäljningen. Under tiden i Danmark var kuttern enbart sysselsatt med fiske av olika slag, såsom makrill, rödspätta och ostron.



Den 18 februari 1906 såldes kuttern till ett partrederi i Mollösund Bohuslän. Partrederiet hade 4 delägare med lika andelar. Olof Larsson var huvudredare och tillika fartygets befälhavare. De övriga delägarna var bröderna Joel Oskar, Axel Magnus och Arvid Stefanus Berg. Köpebrev utfärdades inte och fartygets hemort blev Mollösund. Den 31 oktober 1910 såldes kuttern för 12 750 kronor vidare inom Mollösund till ett annat partrederi med 4 delägare som vardera hade 1/4 i fartyget. Delägarnas namn var bröderna Anders Oskar och Amandus Napoleon Classon, Albin Hermansson och Wilhelm Daniel Tärnberg. Den 2 november samma år tog man in en femte delägare i rederiet som för en femtedel i fartyget fick betala 2 550 kronor till de övriga delägarna. Den nye delägaren var Klas Oskar Storm från Mollösund.





Bilden föreställer kuttern Prins Valdemar. Den hade Skärhamn som hemort från 1919 tills den förliste den 16 december 1945.

Man var därefter 5 delägare med lika andelar innan Albin Hermansson den 2 oktober 1913 sålde sin del till de övriga. Uppgörelsen blev att man betalade kontant 200 kronor till Albin Hermansson samtidigt som man betalade den återstående skulden på hela kuttern, 9 400 kronor. Likviden som Hermansson fick för sin del var därför, sin del av skulden på 1 880 kronor som han slapp att betala plus 200 kronor. Nu var man återigen 4 delägare.
Prins Valdemar såldes den 20 oktober 1919 till två bröder i Skärhamn för 30 000 kronor. Det var Alfred och Oskar Nilsson som köpte kuttern med hälften vardera. Alfred var huvudredare, Oskar befälhavare och fartygets hemort blev Skärhamn. Motor på 40 hk var installerad den 14 februari 1920 och mätbrevet från Marstrands Tullkammare samma datum redovisar 72,04 brt och 50,79 nrt. Enligt 1923 års skeppslista var fartygets dimensioner 23,53 längd, 6,06 bredd och 2,95 djup. I 1925 års skeppslista redovisas ett djupgående på 3,8 meter.
Alfred och Oskar var söner till Nils Olsson och Malena Andersdotter i Skärhamn. De var födda i Kurlanda 1830 och Skärhamn 1832. Alfred var född i Skärhamn den 28 september 1864. Han gifte sig med Anna Beata Johansdotter som var född i Bråland Valla den 31 december 1872. De bosatte sig på Buskär. Oskar var född i Skärhamn den 1 oktober 1867. Han gifte sig med Anna Sofia Pettersdotter som var född i Norra Härene den 24 januari 1868. De bosatte sig på Anneberg Hamngatan 4.
Den 27 augusti 1932 ommättes Prins Valdemar vid Strömstads Tullkammare till 72,01 brt och 48,26 nrt. Den 20 september 1932 anmäldes att Alfreds son, Georg Nils Johan Nilsson, var befälhavare på fartyget och den 8 mars 1934 sålde Oskar Nilsson sin hälft till Georg för 3 500 kronor. Samma dag sålde även Alfred 9/20 av sin hälft till sonen Georg för 2 000 kronor. Den 5 juli 1935 sålde Alfred sin återstående 1/20 i fartyget till dottern Alfhild Theresia Nilsson i Skärhamn för 350 kronor. Hon anmäldes som huvudredare den 10 mars 1936. Georg Nilsson var född i Skärhamn den 23 september 1904 och gifte sig med Anna Rebecka Johansson som var född i Skärhamn den 17 maj 1904. De bodde på Buskär, Magasinsgatan 16. Alfhild Theresia var född i Skärhamn den 17 april 1911 och flyttade till Lerum.
Föreståndaren för Hälleviksstrands Varv & Slip, Wilhelm Oskarsson, intygade den 9 december 1939 att Prins Valdemar blivit helt förbyggd på varvet. Arbetet hade påbörjats den 12 juli och slutade på 9 711 arbetstimmar till en kostnad av 19 656 kronor. I intyget angavs fartygets dimensioner med tidigare längd 23,53 meter mot ny längd 23,79, tidigare bredd 6,06 mot ny bredd 6,16 samt tidigare djup 2,95 mot nytt djup på 2,81 meter.
Prins Valdemar strandade och blev vrak utanför Varberg den 16 december 1945. Hon avfördes ur registret som förolyckad den 13 maj 1946.
VÖRDSAMT MEMORIAL
Prins Valdemar byggd 1892 av ek, Reg nr 6220, Hemort: Skärhamn, Tontal: 80 brutto registerton, Befälhavare: Georg Nils Johan Nilsson, Bemanning: Befälhavaren inräknad 3 man, På resa från Malmö till Göteborg, Last: Krita i säckar. Rapport enligt 40§ sjölagen inkom den 27 december 1945, Sjöförklaring: Vid Sunnervikens domsaga å rådhuset i Lysekil den 15 januari 1946, Inkom till Kungl. Kollegium den 23 januari 1946, Sakkunnige: Närvarit, Allmän åklagare: Närvarit.
Sjöolyckans art. Tiden: Den 16 december 1945 omkring klockan 24. Orten: Vid södra Kråkan utanför Varberg. Vind och väderlek: Sydostlig hård vind och sjö, snötjocka. Vidare upplysningar: Den 16 december klockan 06.45 avgick motorseglaren Prins Valdemar med last av krita i till synes sjövärdigt skick från Malmö destinerad till Göteborg. Vid avgången rådde laber sydostlig bris, vilken ökade i styrka sedan fartyget klockan 15.45 passerat Kullen.
Omkring en timma senare mötte fartyget snöbyar med hård vind, som så småningom övergick till hård kultje. Klockan 20.30 lät skepparen bärga toppseglen och mesan, samt reducerade farten på motorn. Då alla fyrar nu var försvunna i snötjockan igångsattes lodning, varvid 23 meters vatten erhölls. Skepparen beräknade att fartyget nu befann sig ungefär tvärs Morups Tånge, och lät därför ändra kursen till Nord till Väst 1/2 Väst på kompassen. Klockan 21.45 siktades Subbebergets fyr utanför Varberg, varför skepparen beslöt att angöra denna hamn för natten. När man en stund senare under fortsatt lodande började skönja landkonturer såväl rätt förut som på babords bog utan att upptäcka inseglingsfyrarna, lät skepparen fartyget gå upp i vind och bärgade storseglet. Fartyget stävade Sydost till Syd, när fyrskenet av Stubbeberget försvann i snötjockan. Klockan omkring 24.00 siktades åter fyren, men som man nu befann sig i dess röda sektor ändrades kursen styrbord hän för att på en Sydvästlig kurs ”stäva ut mot sjön”. Strax därpå erhöll fartyget grundkänning och fastnade. Det sprang senare läck och sjönk. Besättningen tog sig efter tre timmars rodd in till Varberg.
Orsaken till olyckan, i den mån den kan med ledning av sjöförklaringens innehåll bedömas: Snötjocka och strömsättning förorsakade Strandningen. Ex Officio Bo Bergström
DYKAREATTEST
Undertecknad anställd som dykare hos Göteborgs Bogserings & Bärgnings Aktiebolag har denna dag på begäran av rederiet för den innanför N Kråkan sjunkna motorkuttern Prins Valdemar av Skärhamn utfört dykarundersökning av fartyget. Prins Valdemar låg på botten av sand och mindre kullersten 30 graders babords slagsida nedsjunken till 1 á 1,5 meter från däcket. Bordläggningen, så långt den kunde synas fri från botten, var skräckt så att drevet hängde ut ur nåten och alla laskar var skräckta ca 15 mm. Likaså var bordläggningen skräckt från för och akterstävar. Däcket om babord hade skiljt sig från skarndäck ca 10 cm. Omkring förmasten och för därom var däcket nedsjunket ca 25 cm och däcksplankorna brutna tvärs av på flera ställen. Dykareundersökningen utfördes i klart vatten och god sikt.
Göteborg den 29 mars 1946 - Axel Eliasson 
Källor: Kutterepoken, Tjörns båtar, Danmarks Skibsliste 1893 – 1905, Dansk Fiskeriförenings medlemsblad 1894, Danish Family Search, Slaegt & Data – Dis Danmark, Dansk Demografisk databas, Sveriges skeppslista 1923, 1925 och 1927, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka, Valla och Norra Härene.









Regina                                                                                                       Registreringsnummer 4860


Regina var byggd som tremastad skonare i bok och ek hos Johannes Ring Andersen på Fredriksö Vaerft i Svendborg Danmark. Hon sjösattes den 28 mars 1908 med byggnummer 100. Första mätningen gjordes den 4 april och bilbrevet var daterat i Svendborg den 2 maj. Hon registrerades i Sverige den 6 maj som skonarskeppet Regina. Beställare var ett partrederi i Råå med handlare Per Reinhold i Råå som huvudredare. Han sägs också ha varit sjökapten. Rederiet hade 37 delägare om sammanlagt 77 parter. Olof Bernhard Bengtsson, som var befälhavare på Regina, var störste ägaren med 10 parter. Huvudredaren, Olof Bengtssons svärfar, hade 3 eller 8 parter. Vid leveransen 1908 kostade hon 38 534:52 kronor. Hon finns redan samma år i skeppslistan med 166,86 brt, 154,50 brt under däck, 140,36 nrt, 30,47 längd, 7,62 bredd och 3,08 djup. 1917 redovisas hennes djupgående till 3,4 meter. Hon drevs 1916, 1922, 1924 och 1927 och i 1923 års skeppslista har mättalen ändrats till 173,24 brt, 154,60 brt under däck och 143,34 nrt. Per Reinhold avled den 2 november 1927 och Olof Bengtsson tog över som huvudredare den 13 december 1927. B Olof Andersson blev befälhavare den 28 april 1928 fram till försäljningen 1932. Hon blev reparerad 1931 innan överlåtelsen.






Bilden föreställer den tremastade skonaren Regina som segelfartyg med hemort Råå. Hon hade Skärhamn som hemort mellan åren 1937 och 1963. Dessförinnan var Rönnäng hemort från 1932. Bilden är från Råå museum, Museitidningen 2-2012. På bilden framgår att hon var utrustad med en snaumast i förkant av fockmasten för hantering av rårna.


Den 19 februari1932 övertogs Regina av ett partrederi i Rönnäng med 2 bröder som delägare till lika delar och med Ernst Alfred Nilsson som huvudredare. Gustav Napoleon Edvardsson var den andre delägaren och han var även befälhavare. Regina seglades till Bassholmen där en 2 cyl Bolinder fotogenmotor på 70 hk monterades av J & C G Bolinders Mekaniska Verkstad AB vid BassholmensVarv. Anmälan om installationen gjorden den 3 maj och finns upptagen i 1933 års skeppslista. Det finns även uppgift om ett intyg från den 7 maj att motorn var på 90 hk vilket, med hänsyn till uppgifterna i Sveriges skeppslista och Svenska seglare och motorseglare, troligen är fel. I 1935 års skeppslista redovisas hennes mättal till 171,85 brt, 154,60 brt under däck och 124,76 nrt. Den 15 juni 1935 grundstötte Regina tvärs Getskärs udde i Öregrunds skärgård. Hon fick svåra kölskador men kunde dras loss av Gärd från Bergkvara så att hon kunde fortsätta sin avbrutna resa.

Gustav Edvardsson köpte den 3 april 1936 sin brors halva del i fartyget för 12 000 kronor. Han var därefter ensam ägare till Regina. Certifikat utfärdades den 19 februari 1937. I detta framgår att Edvardsson var ensam ägare och själv befälhavare. Hemorten ändrades vid övertagandet till Skärhamn. 1942 och 1944 råkade Regina ut för skador som hon inte själv hade någon skuld i. 1942 kolliderade hon med ett okänt föremål i Östersjön och blev läck med propellerskada så att hon fick bogseras till Kalmar för reparation. 1944 blev hon rammad av Marinens bevakningsfartyg Skagerack vid kaj i Lysekil. Även denna gång blev hon läck och fick omfattande skador.

Gustav Edvardsson var född i Kroksdal den 9 juli 1901. Brödernas föräldrar var Karl Edvard Nilsson och Emma Charlotta Pettersdotter. De var födda i Utäng och Hällebäck 1859. Gustav var gift med Selma Bernhardina Johansson, född i Kuballe Västergård den 9 november 1905. De bosatte sig på Storgatan 66. Ernst Nilsson använde sin fars familjenamn medan Gustav Edvardsson använde sin fars patronymikon. Av den anledningen är de i källorna upptagna som Nilsson resp. Edvardsson. Ernst Nilsson var bosatt i Rönnäng. Under tiden 7 juli 1949 till den 14 april 1950 var Sven Erik Olsson i Skärhamn befälhavare på Regina. Han var född den 31 oktober 1909 i Skärhamn som son till Olaus Olsson och Augusta Andersdotter. De var födda i Utäng 1866 och i Nötsäter 1871. Erik Olsson var gift med Alice Gunhild Olsson som var född i Nötsäter den 18 juni 1911. De bodde på Parkgatan 18.
Regina såldes den 4 april 1960 inom Skärhamn till Sigurd Johannes Thuvik. Han var född i Skärhamn den 25 augusti 1912 och son till Karl Olausson och Elisabeth Johannesdotter. De var födda i Skärhamn 1875 och Skedet 1876. Sigurd var gift med Ethel Ragnhild Kristina (Stina) Karlsson som var född i Skärhamn den 14 januari 1916. De bodde på Dalgatan 2. I certifikat den 24 april framgår att Sigurd var ensam ägare och själv befälhavare. På resa från Norge till Bornholm den 4 maj 1963 eldhärjades Regina 12 sjömil SV om Ystad. Hon bogserades in till Ystad av Eduard Wilde av Tallin. Vraket såldes den 20 september 1963 för 6 000 kronor till Norge och bogserades därefter till Arendal av tremastskonaren Inga av Tegelstrand. I skeppslistan för samma år framgår att Regina då hade motor på 180 hk samt mättalen 187 brt, 129 nrt, 250 tdw och 98 std. Stina Thuvik anmälde den 27 november 1963 att fartyget sålts till Ocean Wide Steamship Co i Monrovia. Det nämns även att hon i Arendal 1963 – 1966 rustades för Wilsons Ocean Wide Sailing Co Ltd i Valetta. Hon avfördes från det svenska registret 1963. 
Köpare i Norge var skeppsredarna, bröderna Jon Aage och Sigfried Wilson i Arendal. Regina reparerades och byggdes om till barkantin med 5 rår på förmasten och gaffelsegel på stormast och mesan. I och med brödernas köp var det färdigseglat som lastfartyg. Hon blev nu rent nöjesfartyg med namnet Regina Maris. Som sådant var hon i brödernas ägo till 1970. Under den tiden gjorde de bl. a två världsomseglingar och rundade Kap Horn i februari 1967. Jon som var sjökapten var själv befälhavare ombord. Den 13 oktober 1969 avmastades hon i en stormby utanför Kanarieöarna, på väg till Australien. Hon bogserades till Hamburg för reparation och kunde den 13 februari 1970, från Kristiansand, återuppta den avbrutna resan till Australien. Hon anlände till Sidney den 6 juni via Southampton och Las Palmas. Bröderna sålde fartyget 1971 till Niel F Davis i Kalifornien som, samma år i Lissabon, byggde om henne för charter. Den 10 augusti 1972 råkade hon in i en orkan vid Mexikanska kusten då hon hade 56 personer ombord. Sjövatten kom ner i maskinrummet så motorn stannade. Hon fick bogsering till San Pedro dit hon anlände den 29 augusti. Hon överlevde ännu en gång och efter reparationer var hon snart igång igen med sin verksamhet med bl. a filminspelning.




                                                             Regina Maris, ex Regina, som barkantin


Oceanografen George Nichols köpte, under överinseende av Ocean Research and Education Society (vars uppdrag är forskning och beskydd av valar), Regina Maris 1975. Hon seglade därefter regelbundet från 1976 mellan Arctic och ekvatorn (både i Atlanten och Stilla Havet) och följde knölvalarnas flyttningsvanor fram till 1985 då hon ersattes av ett modernare fartyg och hamnade som attraktion i Bostons hamn. På grund av bristande underhåll sjönk hon där 1988. Hon bärgades så småningom och flyttades 1991 till Greenport New York på Long Islands nordöstra kust. Där sjönk hon återigen. En annan gång hade hon brand ombord. På foto i torrdocka i Glouchester Marine Railways norr om Boston 1980 är hon fortfarande barkantin. Hon sägs ha blivit omtacklad till skonare med 3 rår på förmasten 1991. Som sådan låg hon många år i Greenport innan hon 1998 flyttades till Glen Cove, på Long Islands nordvästra kust New York, för att utgöra blickfång. Då var hon i dåligt skick och läckte så att hon slutligen sjönk 2002. Masterna med sina 3 rår på förmasten placerades i betong på land som attraktion i hamnen. Skrovet höggs upp.       
Sista tiden hade Regina Maris en 8-cy Caterpillar motor på 365 hk och två hjälpmotorer för el, en från Mitsubishi på 15 kw och en Lister Petter på 20 kw. En annan källa anger huvudmotorn som en Busch-Sulzer på 350 hk.


Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Segla för Tjörn, Råå Museum Museitidningen 2-2012, Lloyds register 1930 – 1945, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933, 1935,1939 och 1963, Ocean Navigator 1 januari 2003, Wikipedia – Regina Maris - S Berliner III, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka. 







Rolf                                                                                                                                   Registreringsnummer 3697
Det är inte klarlagt var Rolf var byggd eller under vilket namn. Det man med säkerhet vet, är att Rolf fanns i Haugesund innan hon köptes till Skärhamn. I Haugesund fanns kuttern hos H J Kyvig enligt en redogörelse av Kari Shetelig Hovland kallad ”Makrelldorgefisket 1884 – 1914”. I redogörelsen nämns Rolf på 48 ton som byggd i Skotland, inköpt från utlandet 1889 och såld till Sverige 1900. Den 26 april 1893 var hon hemmahörande i Haugesund hos Rederi H J Kyvig m.fl. Befälhavare var A Zachariassen. Den 25 april 1895 gjordes mätning hos Toldkammeret i Haugesund till 54,91 brt och 47,69 nrt.  


Försäljningen till Sverige skedde den 2 maj 1900. Det var ett partrederi i Skärhamn, med 3 delägare och Petter Johansson som huvudredare, som köpte kuttern för 3 800 kronor. Övriga delägare var Johan Alfred Johansson och Axel Andersson (Skanse). De hade lika stora delar i partrederiet. Alfred var född i Skärhamn den 8 augusti 1877. Hans föräldrar var August Johansson och Petronella Berntsdotter vilka var födda i Skärhamn 1854 och i Utäng 1848. Han var gift med Regina Rutgersdotter som var född i Skärhamn den 24 juli 1881. De bodde på Dalgatan 5. Petter var född i Skärhamn den 6 augusti 1875. Hans föräldrar var Anders Johan Johansson och Regina Persdotter vilka var födda i Skärhamn 1849 och 1850. Han var gift med Matilda Andersson som var född i Skärhamn den 13 maj 1881. De bodde på Hamngatan 20. Axel var född i Skärhamn den 7 november 1875. Hans föräldrar var Anders Eliasson och Nilena Mattisdotter vilka var födda Skärhamn 1843 och Ranneberg 1850. Axel, som tog efternamnet Skanse, gifte sig med Augusta Elisabeth Kristiansdotter. Hon var född i Skärhamn den 15 februari 1877. De bosatte sig på Kroksdalsliden 11.
Den 22 maj samma år utfärdade Göteborgs Tullbevakningsinspektion mätbrev med mättalen 53,76 brt och 39,52 nrt och samma dag anmäldes fartyget för registrering. 1 juni 1900 blev Rolf registrerad med Petter Johansson som huvudredare och befälhavare och Skärhamn som hemort. Fartyget totalförliste redan den 21 februari 1901. Enligt uppgift seglade de i is utanför Pater Noster och drev iland på Kopparnaglarna utanför Marstrand. Sagesman för uppgiften sägs vara August Johansson som är nämnd i föregående stycke. Han avled 1925. Kuttern var försäkrad för 3 851 kronor hos Bohusläns fiskareförening för sjöförsäkring i Lysekil.


Efter förlusten av Rolf köpte samma delägare, redan samma år, den norskbyggda kuttern Odin. Det finns även uppgifter om att Rolf skulle vara byggd i Wivenhoe Skotland 1884 men detta verkar bero på förväxling med Rolf 7962 av Björholmen som byggdes med namnet Queen i Wivenhoe Essex England.

Källor: Kutterepoken, Beslagna segel, Segla för Tjörn, Tjörns båtar, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Makrelldorgefisket 1884 – 1914, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka. 





 


Roll                                                                                                            Registreringsnummer 6744
Tremastade skonaren Roll byggdes i ek och bok av Erik Eriksens Skibsbyggeri i Marstal och levererades 1917 till Motorskibs AS Roll (H H Gjertsen) Kristiania/Oslo. Befälhavare var Anton Urdal i Kristiania. Hon var från början försedd med en 2-cyl 160 hk Bolinder motor. I den norska skeppslistan 1920 var hon redovisad till 237 brt och 178 nrt.  



Den 16 juni 1921 såldes hon för 70 000 norska kronor till ett partrederi i Skärhamn med 8 delägare. Axel Bernhard Nilsson i Nordvik var huvudredare och befälhavare var Alfred Hansson i Skärhamn. I SST nr 48 år 1921 anges inköpspriset till Skärhamn med 45 000 kronor och i en annan källa 40 000 kronor. Hon infördes i tullregistret som MD 392 den 21 juni 1921 och mättes i Sverige den 25 juni till 230,5 brt och 177,06 nrt. Hon registrerades samma dag som motorfartyget Roll med Skärhamn som hemort. Axel Bernhard Nilsson var bosatt i Nordvik och kallades allmänt för AB i Nordvik. Alfred Hansson var född i Skärhamn den 1 mars 1890. Han var gift med Inga Malvina Johansson som var född i Nordvik den 11 mars 1892. De bodde på Bagarliden 12 i Skärhamn innan familjen flyttade till Älvängen i Starrkärrs församling. Alfred var son till August Hansson och Betty Berntsdotter som bodde på Hamngatan 11 innan detta hus revs för vägbygget genom Skärhamn och August som änke-man flyttade till Ankarvägen 7.  De var födda i Nordvik 1861 och i Skärhamn 1863.


Bilden föreställer den tremastade motorskonaren Roll. Hon hade Skärhamn som hemort mellan åren 1921 och 1924 och var då det största fartyg som funnits där. På bilden, från bokverket Tjörns båtar, är hon troligen nybyggd och liggande för ankar i Norge.

De övriga delägarna var John Arvid Johansson, Johan Adolf Hermansson, Janne Oskar Hermansson, Olof Albin Olausson samt bröderna Albin Olof Abrahamsson och Anders Bolivar Abrahamsson som var båtbyggare i Vasseröd på Orust. John Johansson var född den 28 maj 1890 och bodde på Storgatan 14. Han drev, tillsammans med sin bror Gustav, Skärhamns slip. Adolf Hermansson var född den 15 november 1877 och bodde på Blåsarliden 6. Brodern Oskar Hermansson var född den 19 oktober 1891 och bodde på Postvägen 12. Bröderna drev sillsalteri och fiskberedning i Skärhamn och var senare delägare i den fyrmastade skonaren Inger. Alfred Hansson blev senare delägare i de tremastade skonarna Zita och Ebet. Alla de 8 delägarna hade lika stora delar i rederiet. Olof Olausson sålde, i mars 1922, sin del för 5 500 kronor till A B Nilsson i Nordvik som på så sätt ägde 2/8 i fartyget.
John Johansson var född i Tegneby den 28 maj 1890. Hans föräldrar var Johannes Johansson och Johanna Samuelsdotter vilka var födda i Tegneby 1845 och i Vasseröd Tegneby 1847. John var gift med Hulda Otilia Pettersson som var född i Tubberöd den 1 juli 1894. De bodde på Storgatan 14. Adolf och Oskar Hermansson var söner till Herman Johansson och Inger Kristina Hansdotter på Bagarliden 4. Dessa var födda i Häle 1842 och i Kroksdal 1850. Adolf var gift med Ida Olivia Berntsdotter som var född i Grinneröd den 3 februari 1879. Oskar var gift med Nilena Kristina Pettersdotter som var född i Grinneröd den 4 december 1892. Olof Olausson var född i Skärhamn den 12 mars 1876. Han var son till Olaus Olsson och Kristina Berntsdotter i Skärhamn. Dessa var födda i Röd och i Toftenäs 1846 och 1849. Olof var gift med Alma Charlotta Pettersdotter som var född i Kroksdal den 16 september 1878. De bodde på Tvärgatan 2 och därefter på Skansvägen 15.

I 1923 års skeppslista framgår mättal och dimensioner med 230,13 brt, 218,72 brt under däck, 177,06 nrt, 35,06 längd, 8,52 bredd och 3,57 djup. I Danmarks skeppslista 1925 anges hennes lastförmåga till 370 tdw. Hon var därmed det största fartyg med hemort Skärhamn när hon inköptes 1921.   
I april 1924 såldes fartyget till Danmark för 40 000 kronor. Anmälan gjordes den 12 april och köpare var Rasmus Jörgensen på Thurö. Den 8 augusti 1924 registrerades hon som m/s Philip hos ”Seilskibsselskabet Dagmar AS af 1924”, skeppsredare Rasmus Jörgensen Thurö. I den danska skeppslistan 1925 redovisas att Philip har 185 indic hk motor vilket är detsamma som 160 effektiva hk. Samtidigt redovisas mättalen 229 brt, 158 nrt och 370 tdw. Dimensionerna redovisas i fot till 119,2 längd, 27,6 bredd och 11,6 djup. Befälhavare var Carl Kock Petersen.

Den 24 december 1932 var Philip på resa från Danzig till Rudköbing med last av kol då hon kolliderade med färjan Korsör som går över Stora Bält och sjönk på platsen. Händelseförloppet framgår av sjöförhör i Korsör den 24 december och sjöförklaring i Svendborg den 29 december för mf Korsör.
Klockan, ca 5.45 den 24 december 1932 passerades bojen vid Knutshuvud och kursen ändrades till O ¼ S. Det var tät dimma och regelmässig mistsignal gavs. Omedelbart efter att bojen hade passerats hördes mistsignal från ett fartyg, tremastskonaren Philip av Thurö, lite om babord. Båda maskinerna stoppades. Från Philip hördes nu två korta signaler, varför det slogs full back och därefter forcerat back i maskin. Vid backmanövern sprängdes två sprängkapslar på styrbords maskin varför maskinen sviktade. Philips gröna lanterna kom nu i sikte rätt förut. Då gavs tre korta signaler med hornet och rodret blev lagt babord, men omedelbart efter löpte Korsör in i Philips styrbordssida varvid Philip fick ett stort hål i sidan. Korsör blev kvar i hålet medan Philips besättning på 7 man bärgades ombord på Korsör. Då Korsör backade ut från Philip sjönk den sistnämnda omedelbart.

Av den av Philips besättning givna förklaringen framgår att Philip ca klockan 5.30 passerade den röda lysbojen vid Sprogö. Kursen ändrades från missv. NV t N till missv. V t S. Det rådde dimma och regelmässiga signaler gavs. Ca 5.50 blev ljusen från Korsör, medan mistsignal hördes flera gånger, i sikte 1 streck om styrbord. Rodret lades babord vilket tillkännagavs med två korta signaler med hornet medan maskin stannades. Från Korsör hördes nu tre korta signaler, vilket besvarades med två korta signaler. Omedelbart därefter skedde kollisionen som beskrivits ovan.    

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Museet för Söfart i Helsingör, Danmarks Skibsliste 1925 – 1934, Dansk Söulykke – Statistik 1932, Lloyds register 1930 – 1932, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.



Ruby                                                                                                                                  Registreringsnummer 3598
Ruby var byggd 1884 hos Furner & Lever i Grimsby för Joshua Yarborough i New Clee Lincolnshire. Hon registrerades som Ruby den 10 mars 1884 i Grimsby och fick fiskenummer GY 926 och ON 87791. Hon var byggd som sailing trawler med dandyrigg och mätte 84 ton enligt skeppslistan 1885. Hennes dimensioner i fot var 77 längd, 20.9 bredd och 10.7 djup. Hon såldes i september 1896 till John Joseph Cowham i New Clee Lincolnshire. Den 17 oktober 1899 avregistreras Ruby i Brittiskt skeppsregister med notering att hon sålts till svenskar.
Den 12 oktober1899 var kontraktet undertecknat mellan smackowner John Cowham och ett partrederi i Edshultshall. Det var 2 delägare som hade hälften vardera i rederiet. De betalade 350 pund. De två delägarna var Olle Martin Olsson och Martin Patrik Mattsson. Den 1 mars 1900 anmäldes fartyget för registrering och den 9 mars utfärdade Uddevalla Tullkammare mätbrev med 82,42 brt och 62,96 nrt. Ruby blev registrerad den 13 mars med Olle Martin Olsson som huvudredare, Martin Patrik Mattsson som befälhavare och Edshultshall som hemort.
Kuttern blev ommätt vid Uddevalla Tullkammare den 16 februari 1903 till 82,42 brt och 66.07 nrt och vid Lysekils Tullkammare den 18 april 1907 till 82,48 brt och 64,97 nrt. I skeppslistan 1908 redovisas utöver ovanstående mättal fartygets dimensioner med 23,52 längd, 6,37 bredd, 3,22 djup och 3,6 meters djupgående. 1907 och 1908 drevs fartyget och 1909 blev kuttern förbyggd. Olof Martin sålde sin del i Ruby den 3 december 1911 till sin medredare som därefter ägde hela fartyget.
Ett nytt partrederi i Edshultshall, med 5 delägare som hade 1/5 vardera, köpte kuttern den 5 februari 1919. Det var bröderna Oskar Mauritz, John Albert och Anders Johan Nilsson samt Olof Olsson och Johan Otto Pettersson. Johan var huvudredare, Oskar Mauritz befälhavare och hemorten förblev Edshultshall. Den 8 maj 1923 anmäldes att Johan Otto Pettersson övertagit befattningen som befälhavare och att en 1-cyl Skandia motor på 40 hk inmonterats. Den 9 maj gjordes ommätning vid Lysekils Tullkammare till 82,42 brt och 64,69 nrt.
Olof Olsson sålde, den 30 juli 1924, sin femtedel i kuttern till de övriga för 4 400 kronor. Ommätning vid Lysekils Tullkammare gjordes den 24 mars 1926 till 83,55 brt och 64,38 nrt. Den 11 – 12 november 1929 var Ruby strandad och sjunken vid hemorten men den 11 januari året därpå meddelade rederiet till Kommerskollegium att lossning av makadamlasten pågår och att det finns utsikter att man skall kunna bärga fartyget. I februari var fartyget bärgat och infört till Vasseröds Slip & Varv.
Memorialet och rapporten efter sjöförklaringen som inkom till Kungliga Kollegium den 2 december 1929 efter sjöolyckan i Edshultshall natten mellan den 11 och 12 november kan sammanfattas så:
Fartyget hade efter utklarering i Lysekil anlöpt Edshultshall den 8 november och ankrat på redden med ett ankare. Befälhavaren och besättningen vistades därefter mestadels iland. Under natten mellan den 11 och 12 november, då fartyget sålunda låg manlöst, blåste det upp en SSV storm, under vilken fartyget kom i drift. Vid dagsljus följande morgon fanns det uppkastat på ett intill närliggande skär, till hälften vattenfyllt. Under dagens lopp vattenfylldes det helt och hållet och gled därefter ut på djupare vatten och sjönk med endast en del av masten synlig över vattenytan. Orsaken till olyckan: I den mån den kan med ledning av innehållet i sjöförklaringen bedömas. Befäl och manskap fanns inte ombord.  
Den 1 april 1930 konstaterade besiktningsmännen, Karl Emanuel Johansson från Grundsund och Olof Olsson från Edshultshall, att fartyget erhållit så svåra skador att det bör kondemneras och avföras från registret. Samma dag utlyste ägaren, Bohusläns Allmänna Sjöförsäkring i Lysekil, försäljning på offentlig auktion till högstbjudande.  Skrov med motor och övriga tillbehör inropades av skeppsbyggmästare Albin Abrahamsson i Vasseröd för 1 172 kronor. Skrovet hade värderats till 450 kronor. Övriga föremål såldes för 842:25.
Förbyggnad och reparation påbörjades samma månad för att få fartyget att bli som nybyggt. Två tredjedelar köl, delvis nya stävar och ungefär två tredjedelar av bordläggningen byttes ut. Ny garnering och alla felaktiga spant borttogs och nya insattes, likaså alla däcksbjälkar, nytt däck och skarndäck, räckstöttor, reling samt brädgång. Ny inredning i skans och kajuta och ny pallpost monterades. Ruby fick även helt ny rigg och segel, ankare och kättingar, motorvinsch jämte övrig utrustning enligt fartygsinspektionens fordringar vilket allt tillhopa kostade mer än 6 000 kronor i inköp. Förbyggningen medförde att fartygets längd blev ändrad från 23,52 till 23,72 och djupet från 3,22 till 3.18.
Den 1 maj 1931 såldes Ruby för 23 000 kronor till Ivar Kornelius Simonsson i Skärhamn. Ommätning gjordes vid Lysekils Tullkammare den 11 maj till 86,90 brt och 63,93 nrt och därefter gjordes anmälan om ny registrering den 16 maj. Den 20 maj blev Ivar Simonsson registrerad som befälhavare och huvudredare. Skärhamn registrerade som hemort. Den 10 mars 1932 gjordes kontrollmätning i Göteborg till 88,08 brt och 67,07 nrt. Sedan man den 14 mars 1935 fått ny 2-cyl June Munktell motor på 100 hk installerad gjordes samma dag ommätning vid Göteborgs Tullkammare till 91,94 brt och 63,16 nrt.
Anmälan gjordes den 4 oktober 1941 att, Ivars bror, Anders Vilhelm Simonsson i Skärhamn var ny befälhavare. Den 6 maj året därpå anmäldes att Ivar åter var tillbaka som befälhavare. Han hade då flyttat till Sävedalen. Den 15 maj 1942, när Ruby var på resa från Aalborg till Oslo med last av kridt (Kalksten), grundstötte hon NV Läsö Rev. Den 17 maj omtalas i ”Strandningsberetning” att hon fick hjälp att komma av grundet. Det var två fiskekuttrar som bistått Ruby. Orsaken till strandningen angavs inte.
Ivar var född den 13 januari 1892 på Hamngatan 7 i Skärhamn. Brodern Wilhelm var född den 30 december 1896. Föräldrar var Anders Johan Simonsson och Josefina Rutgersdotter. De var födda i Lirås 1859 och Skärhamn 1863. Ivar var gift med Jakobina Konstantina Andersson som var född i Gullholmens församling den 2 juli 1894. Vilhelm var ogift och bodde hemma.
Den 13 november 1943 såldes Ruby för 44 000 kronor till ett partrederi på Öckerö. Rederiet hade 3 delägare som vardera hade 1/3 i fartyget. Handlande Karl Herbert Alexius Karlsson var huvudredare och delägare. De övriga två delägarna var handlande Karl Rolf Eliasson och Alf Olof Verner Boberg. Ivar Simonsson kvarstod som befälhavare. Ansökan om att få fartyget namnändrat till Isvåg beviljades den 23 november samma år.

Bilden på Isvåg, ex Ruby är tagen den 24 januari 1956. Den var införd i tidningen Länspumpen 2002:4.  Fotograf C G Nyström. Skärhamn var hemort från 1931 till 1943.

Isvåg ommättes den 10 mars 1944 vid Göteborgs Tullbevakningsstation till 92,65 brt och 61,86 nrt. Den 18 april hade Alf Boberg fått sin behörighet och mönstrade som befälhavare. Två år senare, den 2 – 3 mars 1946, sprang fartyget efter storm läck i öppen sjö 20 distansminuter från fyrskeppet ”Reserv” i bäring 119 grader från fyrskeppet. Man kastade däckslast överbord och sökte nödhamn i Karlshamn. Den 5 oktober samma år sålde Karl Rolf Eliasson sin del i fartyget till de två andra som därmed båda blev hälftendelägare. Priset var 5 500 kronor för var och en.    
Två nya partredare kom in i rederiet den 6 mars 1948 när Karl Herbert Alexius Karlsson sålde sin hälft till Leif Gösta Olsson och Charles Göte Olofsson för 35 000 kronor. De var båda från Öckerö. Boberg fortsatte vara befälhavare tills kuttern såldes tre år senare. Den 16 maj 1951 var Karl Gustav Davidsson i Sjöviken Hamburgsund befälhavare. Isvåg såldes därefter den 14 april 1952 för 30 000 kronor till ett partrederi på Fotö. Det var bröderna Gunnar Botfrid och Algot Jemy Börjesson som köpte fartyget med hälften vardera. Jemy var huvudredare, Gunnar Botfrid befälhavare och Fotö blev ny hemort. Den 24 april 1953 anmäldes att Rolf Vilhelm Göte Karlsson från Kalvö, norr om Hamburgsund, var befälhavare. Han kom ifrån Gunborg av Skärhamn som just blivit såld till England. Den 7 maj 1956 anmäldes att Gunnar Botfrid Börjesson var befälhavare igen.
Isvåg såldes den 1 juni 1956 för 10 000 kronor till den kände vrakfiskaren Ole Sigurd Damgaard i Hirshals. Motorvinschen ingick inte i köpet. Kuttern avfördes från det svenska fartygsregistret den 9 augusti 1956 och blev istället registrerad i Danmark 1957. Kuttern finns därefter i den danska skeppslistan från 1958 till 1966, omdöpt till Ole Skaerpe och med Hirshals som hemort. Motorn redovisas till 97 hk och Damgaard är hela tiden redare. Kuttern avfördes från det danska registret den 11 oktober 1967 som upphuggen.

Källor: Kutterepoken, Tjörns båtar, Länspumpen 2002:4, Brittiskt skeppsregister, Dansk Söulykke statistik 1942, Museet för söfart i Helsingör, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925 och 1927, Danmarks Skibsliste 1958 – 1966, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.







Runa                                                                                                           Registreringsnummer 5990
Galeasen Runa byggdes av Olof S Olsson i Studseröd vid Gullmarsfjorden. Hon färdigställdes 1918 i ek och fur och mättes den 11 maj till 51,76 brt, 37,64 nrt, 16,96 längd, 6,15 bredd och 2,26 djup. Bilattest utfärdades den 15 maj 1918.

Vid registreringen den 28 maj framgår att hon ägdes av bröderna Johan Verner Johansson och Albert Vilhelm Johansson på Hovenäset med hälften vardera. Verner Johansson var befälhavare. Sedan en 1-cyl 2-takt Skandia tkm på 25 hk insatts vid Lysekils Mekaniska Verkstad 1919, mättes hon den 12 juni till 51,72 brt och 36,94 nrt. I 1923 års skeppslista anges hennes mättal till 51,72 brt, 49,54 brt under däck och 39,33 nrt. Dimensionerna var oförändrade.
Den 14 februari 1924 köpte Verner Johansson ut sin bror ur Runa och blev ensam ägare. Han betalade för sin brors hälft 15 023:15 kronor. (Hela fartyget värderades till 18 000 kronor.) Nytt certifikat utfärdades den 18 februari.  1925 anges Runas djupgående till 2,9 meter och 1927 anges hennes brt till 56,77 och nrt till 42,64. 1929 anges mättalen till 58,13 brt, 46,14 brt under däck och 37,57 nrt. Djupet anges då till 2,08. Där framgår också att hon drivits 1928. Hon drevs även 1930. Av mättalen i detta stycke kan man kanske dra slutsatsen att Runa försetts med styrhytt omkring 1926.

Runa var den 25 maj 1932 inblandad i en kollision med ett annat fartyg vid Kullens fyr. Händelsen återrapporteras i Helsingborgs Dagblad den 25 maj 1972 under rubriken ”För 40 år sedan”: ”Runa kolliderade igår kväll kl 8.50 ca 1,5´ syd Kullens fyr med ett okänt fartyg, som sjönk inom ett par minuter. Båda fartygen hade lanternorna tända. Runas stäv träffade det mötande fartyget midskepps och skar rakt genom”. HD den 26 maj 1932: ”Nu har klarhet vunnits i vilket fartyg det var, som i onsdags kväll sjönk utanför Mölle. Det var motorgaleasen Godild av Son i Norge, som lämnat Helsingborg vid 6-tiden på kvällen, lastad med bensin i fat på resa till Fredrikstad”. Son ligger vid Oslofjorden, i den sydliga delen av Vestby kommun i Akershus strax norr om Moss.
Året därpå, den 14 oktober, var Runa inblandad i ännu en sjöolycka på resa från Rostock till Odense. I inseglingsrännan till Rostock drevs hon av storm och ström på grund men blev snart lossdragen. Sent på kvällen redan samma dag grundstötte hon vid Langelands ostkust. Hon lyckades för egen maskin komma loss ett dygn senare sedan en del av lasten lämpats över bord. Kortfattat referat från sjöförklaring lyder: På resa från Rostock till Odense med råg grundstötte Runa den 14 oktober 1933 vid Langelands östra kust. Sjöförklaring och sjöförhör hölls i Odense den 17 oktober. Klockan 07.30 avgick Runa från Warnemünde och vid solnedgången passerades Fehmarn Belt för segel. Då Runa var ca 7 sjömil från Kels Nor Fyr kom den i sikte förut. Kursen ändrades så att man fick fyren ¼ streck om babord. Vädret slog om till tjocka och klockan 22.15 grundstötte Runa ca 4 sjömil nord om Kels Nor Fyr. Den 15 oktober klockan 22 kom fartyget loss för egen maskin sedan en del av lasten lämpats över bord. Runa kunde därefter, med en mindre läcka, fortsätta sin resa till Odense. Sjörätten uttalade sig inte om orsaken till grundstötningen. Ministeriet antog, efter vad som i sak upplysts, att grundstötningen berodde på tjocka och strömsättning.

Warnemünde ligger ytterst vid inseglingsrännan till Rostock. Kels Nor Fyr ligger på Langelands södra udde. Avståndet däremellan kan beräknas till ca 60 sjömil. Återgivningen av referatet verkar rimligt. Man avgick troligen redan innan gryningen från Rostock och grundstötte i mörkret en stund senare. Efter att snart ha kommit loss avgick man från Warnemünde klockan 07.30 för att om möjligt nå Langeland på kvällen.
Den 7 maj 1934 anmäldes att Johan Oskar Vilhelm Johansson, son till Verner Johansson, var befälhavare på Runa. Under den påföljande vintern fick hon ny motor på 50 hk vilket anmäldes den 30 januari 1935. Den 17 december samma år var Verner Johansson tillbaka som befälhavare. Sedan han avlidit den 25 maj 1938, blev Johan Oskar Vilhelm huvudredare den 10 februari 1939. På samma datum blev nytt certifikat utfärdat för partrederiet där han redovisades som ägare till halva fartyget och själv befälhavare. Han hade övertagit sin halva del i fartyget av dödsboet för 6 500 kronor efter faderns död. Den andra hälften ägdes av dödsboet fram till försäljningen 1942.

Köpebrev på 12 500 kronor upprättades med Karl Andersson i Skärhamn den 28 april 1942. Certifikat den 6 juni 1942 meddelar sonen Gunnar Valdemar Andersson som befälhavare. Valdemar hade en alldeles ny 1:e skepparexamen som han fått på en extrakurs i Skärhamn under den gångna vintern. Karl Andersson ägde båten ensam. Han var född i Haketorp den 29 mars 1889 som son till Anders Kristiansson och Anna Maria Olsdotter vilka bosatte sig på Hamngatan 30 i Skärhamn. Anders var född i Haketorp den 6 februari 1861 och Maria var född i Brevik den 4 november 1865. Karl Andersson gifte sig med Edla Karlsson som var född i Skärhamn den 13 september 1894. De bodde på Postvägen 3. Sonen Valdemar var född den 11 december 1922 och bodde på samma adress. Han förblev ogift.



                                              Runa hade Skärhamn som hemort mellan åren 1942 och 1945.


Den 6 november 1942 mönstrade Valdemar av på grund av militärtjänst och fadern mönstrar då som befälhavare istället. Efter avslutad militärtjänst återkommer sonen Valdemar som befälhavare den 5 mars 1945. Enligt Svensk skeppslista 1943 var Runa införd med 53,13 brt, 37,57 nrt och 90 tdw. Samma motor på 50 hk fanns då kvar. Förutom Valdemar så var Karl Anderssons äldste son, Karl Erik, bästeman på Runa när fadern var befälhavare. Dessutom hade hans söner Klas och Frank börjat sina sjömansbanor som kockjungman på Runa. Hon drevs med besättning ur den egna familjen. Runa hade, trots sina små mått, kajuta akterut och en skans med 3 – 4 kojer förut. I den fanns på babordssidan en kamin som fungerade som eldstad och som spis för matlagning. 
I certifikat den 24 oktober 1945 upptas fru Marianne Johansson på Styrsö för Runa med Arne Konstantin Johansson som befälhavare. De hade köpt Runa för 16 500 kronor och ändrat hemorten till Styrsö. Den 30 december 1945 uppstod en läcka under storm 3 sjömil O t N om Svenner fyr i Norge. Runa fick seglen sönderrivna och kom i drift och grundstötte, först vid Rackebåene och sedan vid Hellene. Hon bärgades senare av bärgningsfartyget ”Ula”. Svenner fyr räknas till Larvik kommun i Vestfold Norge. Fyren ligger i Skagerack, 4 – 5 sjömil från land med land i bäring ca 290 grader.
Från 1946 till 1948 bytte Runa ägare tre gånger med ägare från flera olika hemorter, en gång var 9 st. statslösa exilestländare delägare. De hade köpt fartyget för 16 000 kronor. Mönsterås och Helsingborg var hemorter bl.a. och befälhavarna var från Mönsterås, Kalmar, Lidköping och Norra Åsum. Den 10 juni 1947 sprang Runa läck i hård kuling 10 sjömil S om Möns klint. En del av lasten lämpades överbord varefter faran, som förorsakats av motorstopp, var över.

Sista försäljningen gjordes den 15 maj 1952 då fru Ida Amanda Lagström i Stora Rör i Högrums socken köpte Runa för 15 000 kronor tillsammans med två andra partredare, befälhavaren Gerard Hjalmar Mauritz Lagström och Göran Mauritz Lagström med 1/3 vardera. Ida Amanda var huvudredare och Runas hemort blev Stora Rör.
Den 31 maj 1954 skriver fartygsinspektör Gustav Nordström i Malmö: ”Fartyget hade backat mot en kaj i Landskrona och kört med förstäven mot en annan kaj. Dessa manövrar hade uppstått genom en brusten maskindel i backslaget, som reparerades i Landskrona. Även roder och stävar reparerades provisoriskt, varefter fartyget avgick till Ystad för torrsättning. Efter besiktning av fartyget ansåg ägaren det inte lönt att kosta på en reparation, varför motor, lastluckor, ankarspel och rigg demonterades. Däcket är upprivet. Återstoden är ett vrak, varför jag anser att fartyget kan avföras som upphugget”.
Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

























   
   




         





 
        













   
              







Kommentarer