Järnbåtar P - Re
Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Schiffshistorisches Archiv Flensburg, Shipspotting.com, Sjöhistoriska museet.
Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Schiffshistorisches Archiv Flensburg, Shipspotting.com, Sjöhistoriska museet.
Byggdes
av stål på klink 1905 i Göteborg vid AB Götaverken (Göteborgs Mekaniska
Verkstads AB) som fiskeriinspektionsfartyg s/s Skagerack för Svenska Hydrografisk-Biologiska
Kommissionen i Göteborg. Hennes mått var 39,63 x 6,71 och hon var utrustad med trippelångmaskin
på 380 hk. Hon kom senare att tjänstgöra som kustbevakningsfartyg och blev då
omdöpt till Poseidon. Vid krigets utbrott 1939 upphörde Tullverkets behov av
bevakningsfartyg samtidigt som marinen hade behov av hjälpkanonbåtar. Hon blev
då uthyrd till Flottan och fick beteckning H 44. 1940 ingick hon i
Malmöavdelningen och det är troligt att hon blev kvar där hela krigsperioden.
Från 1945 till 1947 var hon chefsfartyg för minsvepningen efter kriget. I april
1940 ingick hon i Göteborgseskadern.
En av
händelserna under WW2 som hjälpkanonbåten Skagerack H 44 var inblandad i
inträffade den 10 april 1940. Följande är ett utdrag ur: Tidskrift i
sjöväsendet – Kungl Örlogsmanna Sällskapet Nr 8 1970 sidan 477-478.
”Natten
till den 9 april 1940 slog tyskarna till mot Danmark och Norge.
Göteborgseskaderns verksamhet inriktade sig på att hålla de tyska
transportfartygen under observation samt förhindra neutralitetskränkningar från
fartyg och flygplan. På eftermiddagen den 9 april sänktes ett antal tyska
enheter utanför Lysekil och längre västerut. Ett tiotal tyska fartyg låg för
ankar på Rivöfjorden och blev visiterade utan att något anmärkningsvärt
påträffades. Sjömineringar lades ut i Göteborgs södra och norra skärgård. Läget
var spänt och alla väntade på ett tyskt angrepp. På morgonen den 10 april
siktades en stor tysk tranportflotta syd Anholt. Den styrde under förmiddagen
upp mot Kungsbackafjorden och man befarade till en början en tysk landstigning
på Onsalahalvön för att därifrån landvägen söka ta Göteborg. Ombord på
transportflottan befann sig huvuddelen av 196 infanteridivisionen.
Pansarskeppet
Manligheten och jagarna Wrangel och Wachtmeister intog beredskapslägen i
Göteborgs södra skärgård och 6 ubåtsdivisionens ubåtar dirigerades till
observationslägen mellan Nidingen och Vinga. Från ubåtarna observerades 10
stora transportfartyg skyddade av 10 bevakningsfartyg och 4 äldre jagare av
Iltisklassen, sammanlagt 24 fartyg. Över konvojen kretsade 2 stora flygbåtar.
Bevakningsfartygen fällde sjunkbomber då man fruktade angrepp från engelska
ubåtar. Klockan 14 passerade konvojen Nidingen och hade då ändrat kurs så att
den styrde vidare nordvart, väl utanför svenskt territorialvatten.
Manligheten
och jagarna följde konvojen till sjöss medan ubåtarna förflyttade sig
inomskärs. Klockan 17.30 då konvojen befann sig utanför Pater Noster
observerades från de svenska fartygen tre kraftiga explosioner.
Bevakningsfartyget 1507 förintades och de stora transportfartygen Wiegbert och
Friedenau sjönk inom loppet av några minuter med aktern före. Fartygen hade
anfallits av engelska ubåtar. Stor förvirring utbröt i konvojen och några
fartyg sökte sig in mot Marstrandsfjorden, där svenska ubåtar befann sig i
uläge, beredda till insats. Ett flertal sjunkbombsexplosioner hördes och
kulspruteeld kunde iakttagas. Jagaren
Wrangel och hjälpkanonbåten Skagerack H 44 beordrades ut till olycksplatsen och
bärgade ett tjugotal överlevande och några döda”.
Tullverket
sålde fartyget i oktober 1947 för 32000 kronor till ett partrederi i Skärhamn
med Karl Rune Eriksson som huvudredare. Av tillgängliga handlingar framgår att
skeppsredare Per Erik Santesson i Ystad var den som sålde. Han måste ha ägt fartyget en mycket kort tid och
köpt det på spekulation när hon låg upplagd vid Stockholms Örlogsvarv. Hon gick
för egen maskin till Skärhamn och byggdes där om till motorfartyg under 1948.
Den nya maskinen, en 240 hk Alpha Diesel, hämtades i Uddevalla dit hon bogserades
av skonerten Iris av Skärhamn. Erik Olaussons bror, Sigurd Thuvik, var
hälftendelägare i Iris. Eftersom hon bogserades till Uddevalla kan man anta att
nedmonteringen av ångmaskinen redan påbörjats i Skärhamn. Det är dock troligt
att maskin och panna lyftes iland i Uddevalla när man hämtade dieselmotorn.
Ombyggnaden och motorinstallation gjordes av Gustav Berntsson vid kajen i
Skärhamn, möjligen med hjälp av motorinstallatör från Alpha Diesel i Fredrikshamn
på slutet. Hon mättes den 3 februari 1949 till 227,56/153,96 och fick
registreringscertifikat som m/s Poseidon den 4 november. Av detta framgår att
hon då ägdes av partrederiet skeppare Karl Erik Olausson i Skärhamn.
Olausson ägde 1/2 i fartyget och var partrederiets huvudredare. Den andra
hälften ägdes av hans son, Karl Rune Eriksson. Befälhavare utan ägande var
Albert Sterner Johannesson i Skärhamn. Erik Olausson hade tidigare varit
hälftendelägare i träskutorna Gerda 3162 och Irene 4664 samt ensam ägare till
tremastskonaren Lydia 6674.
Den
1 juli 1951 överfördes Poseidon till Rederi AB Erik Olausson & Son i
Skärhamn för 171115 kronor. I certifikat den 5 mars 1952 upptas Karl Rune
Eriksson som fartygets befälhavare. Under 1953 framfördes fartyget av Elmar
Matt som var född i Estland. Efter sillfiske vid Island sommaren 1953, på resa
Göteborg – Köpenhamn – Visby – Stockholm med styckegods, gick Poseidon på grund
vid Läggningsbådarna väster om Landsort den 27 oktober. Hon kom då från Visby
och var på väg till Stockholm. Vid grundstötningen, som inträffade klockan
18.22, rådde svag sydlig vind med dyning, halvklart med disigt väder. Bärgningsarbetet
fick avbrytas den 30 oktober på grund av hårt väder vari fartyget blev vrak och
bröts vid lucka 1.
Mättal:
Mätbrev 1949: 227,56/153/96, SL 1949: 227,20/153,69/300. Namn med början vid byggnation:
Skagerack, Poseidon, H 44, Poseidon. Hemort efter fiskeriinspektion och
kustbevakning blev Skärhamn.
Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Svensk sjöfartstidning nr 32 år 1947, Sjöhistoriska museet – Digitalmuseet samt Nils-Erik Holmström från Mollösund som var kockjungman vid köpet. Holmström (systerson till Erik Olausson) var även med som maskinist vid förlisningen, Tidskrift i Sjöväsendet – Kungl Örlogsmanna Sällskapet nr 8 1970 sidan 477-478.
Fiskeriinspektionsfartyget
s/s Skagerack som senare blev s/s Poseidon när hon tillhörde Tullverket. Under
sin tid i Flottan är hon nämnd som H 44 Skagerack.
H
44 Skagerack. Bilden är från Uddevalla 1948 som hjälpkanonbåt. Då var
försäljningen till Skärhamn klar och man var i Uddevalla för att lyfta ur
ångmaskin och ta med dieselmotorn till Skärhamn. På bilden framgår att man fått
riva en del av överbyggnaden för att få ut ångmaskin och panna.
Poseidon
av Skärhamn vid grundstötningen 1953 vid Läggningsbådarna väster om Landsort.
1927 såldes hon till Jonny F G Rahmann i
Hamburg. Denne satte samma år in motor på 37 hk från Deutsche Werke AG i
Friedrichsort och byggde om henne i januari 1928. Under hans redarskap hade hon
namnet Gretl med Hamburg som hemort.
Motorn byttes 1931 till en ny
2 cyl motor på 100 hk från Deutsche Werke AG i Kiel och 1937 blev hon förlängd.
Rahman sålde henne den 4 april 1954 för 90000 D-mark till Kustenschiffart Bauer
& Hauschildt KG i Hamburg. Hon fick behålla både namn och hemort men såldes
vidare till Sverige den 24 maj för samma pris.
Det var ett partrederi i Skärhamn med tre
bröder som var köpare. Georg Valdemar Axelsson var rederiets huvudredare
och befälhavare blev Karl Albert Axelsson. Den tredje brodern var Olof Alexius
(Alex) Axelsson. De hade 1/3 vardera i fartyget som de döpte om till Rane. Hon
mättes den 15 juli till 179,67/123,21 och fick registreringscertifikat utfärdat
den 11 november. Alex sålde sin del till sin svåger, Nils Harald Valfrid
Pettersson i Skärhamn, för 32500 kronor den 17 mars 1963. Tremastskonaren
Anna-Lisa som han var delägare i hade sålts två år tidigare. Han blev nu
bästeman på Rane och ägare till 1/3. Även de tre bröderna Axelsson hade haft
andelar i Anna-Lisa. Alex och Karl hade dessutom varit delägare i kuttrarna
Fram från 1922 och Nordstjernan från 1929.
Rane blev kvar i Skärhamn till 1967 då hon
i köpebrev den 10 juli såldes till Finland för 87000 kronor. Köpare var
skepparna Evert Ahlberg och Verner Englund i Borgå. I Finland var hon
sysselsatt i ”sandfarten” mellan Borgå och Helsingfors. Hon fick år 1975 en
6-cyl Scania motor på 230 hk (170 kW) med beteckning DSI 11 1969 (tillverkad år
1969) och blev kvar med hemort Borgå till 1979 då hon åter såldes till Sverige.
Evert Ahlberg i Borgå var registrerad som redare för fartyget i Finland till
och med 1968 och efterföljdes av Rederibolaget Rane fram till försäljningen.
Hon såldes till Ralf Bertil Andersson i Göteborg i september 1979 och
blev registrerad den 8 januari 1980 som fritidsmotorskeppet Albatross av Göteborg
med Göteborg som hemort och Ralf Bertil Andersson som ensam ägare.
Mellan 1986 och 1996 rapporteras i
Båtologen flera olika ägare till fartyget som då fortfarande heter Albatross av
Göteborg. 1986 nämns Q. Kugelberg AB i Stockholm som ägare. 1992 nämns fartyget
sedan 1990 ha ägts av en F. Kugelberg i Stockholm. 1993 nämns att hon sedan
slutet av 1992 ägs av Hans Åke Fridell i Stockholm. 1994 nämns att hon
sedan slutet av 1993 ägs av Finnboda Marin AB i Stockholm för att senare under
1994 åter nämnas tillhöra Hans Åke Fridell sedan maj/juni 1994. I 1996
års skeppslista upptas Fridell som ägare till fartyget. Hon fick Stockholm som
hemort 1986 men som framgår av skeppslistan 1996 behölls namnet även i
Stockholm.
År 2003 köpte Sofia Maria Rundgren
i Stockholm fartyget av Fridell. Hon studerade då vid Kungliga Konsthögskolan
och skulle renovera Albatross, som ett konstprojekt med återvinningsmaterial,
jämsides med studierna. Till sin hjälp hade hon Victor Ingemar Pascal
Rundgren som också studerade vid Kungliga Konsthögskolan. Arbetet sattes igång 2004
med att ett nytt däckshus och styrhytt byggdes akterut. Vid köpet 2003 var
fartyget utan motor och mesanmast. År 2005 togs hon in i Beckholmsdockan. Där byttes 35 m2 bottenplåt och en
del av bordläggningen i för och akter. Hon blev då svartmålad istället för den
grå färgen hon haft i många år. Lastluckan byggdes om och förpiken fick större
takhöjd. Detta var färdigställt år 2006. Då var även en ny motorbädd klar med
renoverad propelleraxel och propeller för att ta emot en begagnad 8-cyl Volvo
Penta, med tillverkningsår 1982, som köpts av den förre ägaren. Det arbetet
lades dock åt sidan och tanken på motordrift övergavs. Sofia Rundgren överlät halva fartyget till Victor Rundgren den 25 augusti
2008 som ersättning för hans arbete med ombyggnaden. År 2009 byggdes inredningen
färdig i lastrummet samt byggdes ett däckshus med nedgång till den 100 m2 stora
lokal som blev i lastrummet vid ombyggnaden. Victor övertog den 24 oktober 2011
även den andra hälften av fartyget. I skeppslistorna för åren 2011 och 2012 är
fartyget registrerat på Sofia Maria Rundgren med Stockholm som hemort
och i skeppslistan 2013 är Victor Ingemar Pascal Rundgren ägare med
Strängnäs som hemort (inskrivet den 17 april 2012).
I Strängnäs blev Albatross liggande i
Gorsinge hamn, omdöpt till Albatross Imperium och med Strängnäs som hemort. Namnändringen
blev registrerad den 6 maj 2014. Strängnäs kommun ville emellertid inte att hon
skulle ligga där och fick henne, med hjälp av förvaltningsrätten i Linköping,
flyttad till en brygga i Sundby park på Tosterön. Kommunens motivering till
förflyttningen var att Gorsinge hamn skall vara en yrkeshamn för sädesbåtar
till och från Lantmännens valskvarn. Förvaltningsrätten gick på kommunens linje
och den 22 maj 2014 kunde men läsa i Eskilstuna-Kuriren att fartyget hade
bogserats till Sundby park. I tidningen presenterades hon då som kultur- och
nöjesbåt.
Den sista ändringen i fartygsregistret
gjordes den 2 november 2017 då det registrerades att fartygets maskineri är 170
kW istället för 230 hk som tidigare angetts. Det är samma motor men med
Sjöfartsverkets nya sätt att ange motorstyrka inför ikraftträdandet, den 1
februari 2018, av ändring i sjölagen. Urmonteringen av motorn har aldrig
anmälts. Inga nya registreringar har skett fram till den 29 mars 2021 vilket
betyder att Albatross Imperium fortfarande har samma ägare och Strängnäs som
hemort. Hon ligger kvar vid bryggan i Sundby park och är inredd för
konstevenemang och som festlokal samt som bostad för ägaren.
Mättal:
Mätbrev 1954: 179,67/123,21, Databasen för Finlands handelsflotta: 1968:
179/94/200, 1969 – 1979: 169/90/265, SL 1996: 172/114. Namn med början vid
byggnation: Jacobus Pieter SCH 351, De Drie Gezusters IJM 142, Willem SCH 30,
Gretl, Rane, Albatross av Göteborg, Albatross Imperium. Hemorter med början vid
byggnation: Scheveningen NL, Ijmuiden NL, Scheveningen NL, Hamburg Tyskland,
Skärhamn, Borgå Finland, Göteborg, Stockholm, Strängnäs.
Källor: Sjömanshusmuseet
i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum,
Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Databasen för Finlands
Handelsflotta, Southampton City Council - Lloyds
register 1930 -1945, Skeppsregistret inskrivning – redaktör Nils-Henrik
Krokstedt mars – april 2012, Sjöfartsregistrets registerutdrag 2 november 2017,
E-kuriren 22 maj 2014, Sjöhistoriska Museet – Digitalmuseum,
Balticshipping.com., Tidigare ägaren Sofia Maria Rundgren – numera Windy
Fur Rundgren och nuvarande ägaren Victor Rundgren.
Rane som
Albatross Imperium av Strängnäs fotograferad den 6 april 2021 vid sin bryggplats
i Sundby Park Strängnäs av förre ägaren Windy Fur Rundgren.
Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Scottish Built Ships, Skipet.no, Tugboatlars.se, Shipspitting.com.
Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Stichting Maritiem Historische Databank NL, Lokalbladet Öckerö,
Kommentarer
Skicka en kommentar