Inga - Nr 8057

Byggdes av stål 1909 i Hammelwarden Brake Tyskland av C. Lühring Skeppsvarv. Hon blev en tvåmastad skonare med namnet Alma för Addicks & Co i Bremen. Som byggnadsnummer 98 levererades hon som segelfartyg utan motor i oktober 1909. 1914 såldes hon till kapten Gustav Westerhold i Bremen som 1919 sålde vidare till A. H. Schwedersky Nachfolger i Memel Litauen. Det senare var ett stort bolag inom rederi och shipping med betydligt större tonnage än Alma i sin flotta.

Skribenten Herman Karting skriver i sin bok ”Wom holz sum stahl” band 1 (år 1993) sidan 182 att: ”1918, Jan 11: stranded at Priel, eastern Baltic Sea; wreck sold to A H Schwedersky Nachf, Memel; repaired and put in trade”. Han skriver vidare att hon 1923 förde Lithuanian flag. Trovärdigheten i Kartings påstående om strandningen kan jag inte bedöma men jag utgår ifrån att uppgiften är riktig. Den plats som han nämner är troligen Preila eller Preil som ligger på ostsidan av Kuriska näset i Klaipeda provins.  

1925 var hon tillbaka i Tyskland hos Vega-Reederei Fredrich Dauber & Co G.m.b.H. i Hamburg. Detta var ett dotterbolag till Vega-Reederei som startades 1919 och som sedan 1921 hade sin hemvist i Wien Österrike. Enns, som Alma nu blivit omdöpt till, var en av 5 skonare som inköptes till dotterbolaget i Hamburg efter 1924. Hon var på 116 brutto och blev flaggad i Österrike med Wien som hemort och E. Kieselat som befälhavare. Enligt Lloyds register 1930 var hennes mått 89.8 x 22 x 8.7 fot.

Efter försäljning inom Tyskland 1930 blev hon omdöpt till Hanne Lore med Hamburg som hemort. Köpare var Hans Meyer (Wilhelm Bölstler & Co) i Hamburg. Samma år blev hon, enligt Lloyds register, 1931 – 1932 Steamers & Motorships, försedd med en 2-cyl motor från Humboldt-Deutz Motoren AG Oberusel. Enligt andra källor var denna motor på 70 hk. Fartyget finns 1931 - 1932 även i Lloyds register för Sailing Vessels med namnet Enns utan att något nämns om ångmaskin som skrivs i Båtologen, sidan 108 år 1971.

1931 övertog kapten Bruno Hallberg i Hamburg Hanne Lore och döpte om henne till Claus året därpå. Den 18 december1935 skrev han på köpebrevet om försäljning av fartyget till Sverige för 33000 kronor. Köparna var Carl Botolf Abrahamsson som hade 1/3 och hans två söner Tore Allan Karlsson och Knut Hugo Karlsson som vardera hade 1/6. Den fjärde delägaren var Johan August Andersson med 1/3. De var alla från Grundsund. Fartyget registrerades den 27 januari 1936 som Inga. I certifikat den 12 februari framgår att motorskonaren Inga tillhör partrederiet skeppare Carl Botolf Abrahamsson i Grundsund, själv befälhavare. Mätbrev var utfärdat den 8 januari 1936 på 144,57 brutto och 99,97 netto. Hennes dimensioner uppgavs då vara 28,01 x 6,71 x 2,65.       

Efter tre år såldes Inga av Grundsund till ett partrederi på Tjörn. Köpebrev på 42500 kronor daterades den 3 februari 1939 och den 6 februari anmäldes att fartyget tillhör partrederiet skeppare Janne Johansson i Aröd med Bleket som hemort. Johansson var huvudredare med 1/3 i fartyget. Två söner, Justus Bertram Jansson och Algot Teodor Jansson, var delägare med 1/3 vardera. Delägarna var bosatta i Aröd och Bertram Jansson var befälhavare. Rederiet i Bleket satte år 1941 in en 2-cyl Säffle motor som i de flesta källor anges till 150 hk.

I Svensk Sjöfartstidning nr 18 år 1943 rapporteras följande händelse: ”På förmiddagen den 1 maj 1943, på resa till Finland, ex­ploderade en blåslampa i maskinrummet då fartyget befann sig vid Herrö i den åländska skärgården varvid besättningen tvingades överge fartyget. Man hade passerat Rödhamn i Ålands skärgård då explosionen inträffade. Eld utbröt ombord varför manskapet fick gå i livbåten och ro in till Rödhamn varifrån de rekvirerade en militärbåt för att biträda vid släckningen. Maskinrummet blev svårt skadat och i det närmaste förstört och fartygets segel brann upp innan man fått bukt med elden. Militärbåten tog Inga på släp in till Mariehamn. Fartyget var vid tillfället barlastat. Den aktre blev i det närmaste helt förstörd”.

Den 6 augusti 1943 fick motorskonaren Inga nytt certifikat, med samma rederi, efter reparerationerna som även omfattade ny styrhytt. Där framgår att skeppare Karl Bertil Pettersson från Nordviksstrand utsetts till befälhavare. Bertram Jansson återkom som befälhavare den 21 januari 1944.

När Inga befann sig ca 400 meter utanför Klädesholmen den 21 maj 1944 utbröt brand ombord på grund av kortslutning. Fartyget lyckades ta sig in till Klädesholmen där branden släcktes med hjälp av brandkåren. Karl Bertil Pettersson blev åter befälhavare den 14 oktober 1944. I nytt certifikat den 8 februari 1945 finns Pettersson kvar som befälhavare i fartyget med samma partrederi. Han avlöstes av Bertram Jansson den 3 mars 1945.

Efter kriget var konjunkturen för fartyg på starkt uppåtgående så vid nästa försäljning kunde Inga säljas med god vinst. Den 15 januari 1947 skrevs köpebrev på 180000 kronor med ett partrederi i Skärhamn. Det var Skepparna Karl Ivar Andersson och hans son Karl Gunnar Ivarsson som köpte fartyget med hälften vardera. De hade sedan tidigare också motorskonaren Vera. I certifikat den 3 juli samma år framgår att Gunnar Ivarsson var befälhavare. Fartyget fick Skärhamn som hemort och såldes efter nästan två år i Skärhamn.

Köpebrev och intyg den 2 oktober 1948 omtalar att Inga sålts för 184000 kronor till Simon Edströms AB i Malmö. Den 8 november 1949 anmäldes att fartyget har en motor på 180 hk. Det var troligen den 2-cyl Säffle som insattes 1941med fel motorstyrka angiven. Eventuellt kan Säfflemotorn på 150 hk ha blivit uppgraderad sedan den insattes 1941. I certifikat den 9 oktober har fartyget döpts om till Simeda. Karl Olof Folke Gårdving i Malmö var fartygets befälhavare. Hemorten var ändrad till Malmö. Därefter och fram till försäljning 1956 nämns flera befälhavare. Från den 2 augusti 1952 Karl Gunnar Janne Persson i Glumslöv, från den 3 maj 1955 Per Otto Natanael Olsson i Malmlö och från den 5 december 1955 Ernst Evald Ottosson i Landskrona.

Från Malmö kom hon ännu en gång till Tjörn när hon den 4 februari 1956 såldes till Stockevik för 120000 kronor. I certifikat den 9 februari är hon omdöpt till m/s Cortina och tillhör partrederiet fiskhandlare Kenneth Erik Mårten Eliasson i Skärhamn med Stockevik som hemort. Kenneth Eliasson var från Skärhamn och ägde 1/3 i fartyget. Dessutom fanns två andra delägare från Stockevik som hade 1/3 vardera. Dessa var syskonen Leif Einar Börje Evertsson (fartygets befälhavare) och Bengt Evert Stellan Evertsson. Motorn byttes till en Alpha diesel på 180 hk år 1957.

Den 23 mars 1960 såldes Cortina för 125000 kronor vilket meddelades genom intyg och köpebrev samma datum. Hon blev med den nya ägaren omdöpt till Tamora och i certifikat den 7 april framgår att hon tillhör partrederiet skeppsredare Helge Källsson i Lidköping med Hällekis som hemort. Ägare till fartyget var, förutom Helge Källsson, Helena Than, Christer Tham och Carl Johan Tham i Hällekis samt Jan Karl Åke Källsson och Anders Helge Källsson i Lidköping, alla med 1/6 vardera. Befälhavare var skeppare Karl Gustav Nilsson från Kållandsö till den 11 maj 1963 då Lars Vilgot Ström i Sjöskogen Kållandsö tog över.

Den 20 augusti 1964 bytte 3/6 ägare för 6167 kronor per sjättedel och den 26 augusti anmäldes att Helge Källsson var ägare till 2/6, Jan Karl Åke Källsson 1,5/6, Anders Helge Källsson 1,5/6 och Erik Thun AB 1/6. Den 12 oktober anmäldes att fartygets hemort ändrats till Lidköping. Detta var den sista hemorten i Sverige innan Tamora såldes till Danmark. Den 5 maj 1966 anmäldes att fartyget sålts till Skibsförer Karl Jakobsen i Skaelskör.

Köpebrevet var skrivet den 12 mars på 160000 danska kronor vilket med den tidens kurs motsvarade 119360 svenska kronor. Jacobsen döpte om fartyget till Nudde och med det namnet finns hon i den danska skeppslistan 1967 och 1968 med hemort Korsör. Hennes mättal är där angivna till 150 brutto, 92 netto och 220 tdw samt med dimensioner i fot 95,7 x 22 x 8,5. Byggnadsorten är där angiven som Kirchhammelwarden och maskinstyrkan redovisad med 180 hk. I båda skeppslistorna nämns Karl A. A. Jakobsen som redare, 1967 med Skaelskör som redarens hemvist och 1968 med Nr. Frejlev som redarens hemvist.

Detta kom att bli den sista hemorten för Nudde för den 17 maj 1967 förliste hon vid Fyns nordkust. Hon var då på resa från Århus till Korsör med last av koks. Klockan 18,55 passerade man, i disigt lugnt väder med västlig ström, Paludans Flak söder om Samsö. Man höll en kurs av 150 grader som skulle föra fartyget förbi Fyn mot Korsör. Fartygets bästeman och en jungman övertog där vakten och befälhavaren gick under däck. Han gav order om att hålla utkik efter ett rött ljus vid Lillegrund och att kalla på befälhavaren om något var oklart. Man beräknade passera Lillegrund klockan 19,30. Strax därefter hörde befälhavaren, av propellerljudet, att fartyget var inne på grunt vatten. Han kom därför upp i styrhytten igen och startade ekolodet som då visade att det inte fanns vatten under kölen. Han slog full back på maskin men strax därpå, klockan 19,35, gick man på grund på västsidan av Lillegrund och blev stående. Lillegrund ligger NO om Fyns huvud och man skulle passera mellan de två där avståndet mellan dem var drygt 1,5 distansminut. Klockan 20,15 försökte man med påkallad hjälp att få fartyget av grundet utan att lyckas och klockan 22 blev det tät dimma. På förmiddagen den 18 maj tilltog vinden från V så sjön reste sig. Klockan 12 på dagen kom Switzers bärgningsfartyg Garm och gjorde misslyckade försök att dra Nudde av grundet. Ca klockan 14,30 upptäcktes att fartyget tog in vatten i förskeppet. Fartyget högg nu våldsamt i botten och sjöarna slog över. Maskinrum och manskapsutrymmen vattenfylldes och klockan 18, då man gav upp försöken till bärgning, låg Nudde med svår slagsida. Hon gick sedan till botten och blev vrak. Det blev totalförlust för den danska redaren men hela besättningen klarade sig. De danska myndigheterna ansåg att orsaken till haveriet låg i att fartygets ekolod inte användes. I maj månad 1968 avfördes hon från det danska registret.

Så blev slutet för Nudde som vid tre tillfällen haft hemorter på Tjörn, först Bleket därefter Skärhamn och senare Stockevik.                 

 

 

Mättal: Mätbrev 1936: 144,57/99,97, SL 1966: 149/92/200, DSL 1967 och 1968: 150/92/220. Namn med början vid byggandet: Alma, Enns, Hanne Lore, Claus, Inga, Simeda, Cortina, Tamora och Nudde. Hemorter med början vid byggandet: Bremen Tyskland, Memel Litauen, Wien Österike, Hamburg Tyskland, Grundsund, Bleket, Skärhamn, Malmö, Stockevik, Hällekis, Lidköping, Korsör Danmark.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn,  Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Vega-Reederei website, Museet för söfart i Helsingör - Frederik Frederichsens register över Danske Sejlskibe 1819 – 1979,  Jörgen Marcussen www.jmarcussen.dk, Lloyds register 1932 – 1945, Danmarks skepplista 1967 – 1968, Danske söulykkestatistik 1967.

Skonaren Inga av Skärhamn i Gävle hamn.

Simeda av Malmö ex Inga av Skärhamn.

Simeda av Malmö utan mesan ex Inga av Skärhamn.

Simeda av Malmö år 1954 efter ommålning.

Tamora av Hällekis ex Simeda ex Inga.