Järnbåtar F

Fjordskär 9340

Byggdes 1907 av stål på klink hos C. Cassens i Emden Tyskland och levererades i juni månad till Leerer Heringsfischerei AG i Leer Tyskland. Hon var byggd som segellogger med en 2-cyl compound ångmaskin på 110 hk, från Christiansen & Meyer i Hamburg, som hjälpmotor. Hon mättes till 146,21 brutto och 71,64 netto och hade måtten 28,55 x 6,53 x 3,10. Hon blev döpt till Caroline och fick fiskeribeteckning AL 9.

Caroline rekvirerades av den Tyska marinen den 17 december 1915 för att fungera som hjälpfartyg i det pågående WW1. Hon fick då beteckning Q/A.S24 och a25. Hon blev emellertid bedömd som ej användbar och återlämnades redan den 21 december. Hon fortsatte fiska för samma redare och är nämnd 1939 då hon den 1 juni kom in till Lerwick och lämnade sin fångst till Almuth AL36. Hon tog därefter in färskvatten innan hon samma dag gick ut igen.

Den 20 februari 1940 såldes Caroline till R. Peter Rasmussen och G Metzner från Hardeshöj i Danmark. De var troligen bosatta i Flensburg för fartyget behöll tysk flagg med Flensburg som ny hemort. 1942 blev hon ombyggd till lastfartyg och i samband med detta byttes ångmaskinen ut till en 2-cyl Skandia på 130 hk. Hennes mättal uppges då ha varit 146 brutto och 72 netto med samma dimensioner som tidigare. Innan Caroline såldes till Sverige 1952 övergick hon till Rasmussen som ensam ägare och med bibehållande av Flensburg som hemort.

Enligt S.S.T nr 2 år 1951 ansökte Agda Hermansson i Skärhamn i januari månad 1951 om att få köpa Caroline från Peter Rasmussen i Flensburg för 50000 kronor plus skonaren Sofie. Köpebrev undertecknades i Halmstad den 9 februari, då ovanstående köpeskilling betalades och skonaren Sofie lämnades. Mätbrev på 161,24 brutto och 111,14 netto utfärdades den 22 januari 1952 och i certifikat vid registrering den 21 april 1952 framgår att partrederiet skeppare Olle Albin Hermansson äger Fjordskär (som hon blivit omdöpt till). Enligt certifikatet är det Olle Hermansson och hans båda söner, Erik Rune Olsson och Olof Enar Olsson, som äger fartyget med 1/3 vardera. Rune Olsson var befälhavare. Det finns uppgifter från oktober 1952 att hon mätts till 165 brutto, 82 netto och 200 tdw med dimensioner 29,99 x 6,49 x 3,10.

Den 11 april 1958 såldes Fjordskär till Gotland. Det var far och två söner som var köpare med 1/3 vardera. Fadern, Helge Anders Emanuel Sjögren, blev bästeman och huvudredare för partrederiet. Sonen, Helge Gösta Sjögren, blev befälhavare och sonen Folke Bror Anders Sjögren matros. De var bosatta i Kappelshamn vilket också blev fartygets hemort. Hon döptes om till Fårö och fick certifikat i det nya partrederiet den 18 april. Den 20 april mättes hon om till 164,63 och 113,58. På resa från Mäntyluoto Finland till Köpenhamn med sågade trävaror den 17 juli 1958 kantrade och sjönk hon utanför Ystad på djupt vatten. Hon hade i överbrytande sjö på förmiddagen fått förskjutning i däckslasten och slagsida som klockan 12.30 uppmättes till 75 grader. Maskinen stoppades och besättningen på tre man togs ombord på två tyska fartyg. Den 14 september anmäldes att fartyget hade sjunkit och totalförlist utanför Ystad den 17 juli och att hon ligger på djupt vatten och inte kan bärgas.

Mättal: Mätbrev 1907: 146,21/71,64, mätbrev 1942: 146/72, mätbrev 1952: 161,24/111,14, SL 1958: 161/85/200, mätbrev 1958: 164,63/113,58, Namn med början vid byggnation: Caroline, Fjordskär, Fårö. Hemorter med början vid byggnation: Leer Tyskland, Flensburg Tyskland, Skärhamn, Kappelshamn.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, The Wrecksite, Tham Körner i Langwedel Tyskland, Lloyd´s register of ships online, Handbuch fÿr die Deutsche Handelsmarine 1930 sidan 282, 1935 sidan 264 och 1936 sidan 268.

Fjordskär av Skärhamn ex Caroline av Flensburg och Leer.

Fjordskär 9860

Byggd 1956 i Kristiansand av Hellen Skibsverft i Hellen med namnet Trysfjord för p.r. Thorleif Jensen i Hellen. Fartyget försågs vid leveransen med en 2-takts 3-cylindrig diesel om 210 eff.hkr. tillverkad av A/S De Forenede Motorfabrikker i Bergen.

Hon köptes till Skärhamn 1958 och på hösten samma år framgår i certifikat att m/s Fjordskär tillhör p.r. Olle Albin Hermansson med Skärhamn som hemort. Huvudredaren äger 1/3 del, befälhavare skeppare Erik Rune Olsson i Skärhamn 1/3 del samt skeppare Olof Enar Olsson i Skärhamn, 1/3 del. Det är fadern och hans två söner som är ägare. Efter faderns bortgång 1964 ägdes fartyget av sönerna Rune och Enar med Rune som huvudredare och befälhavare.

Fjordskär såldes 1965 till Orkneyöarna för 318600 kronor och har därefter haft hemort i Norge, Kambodja och Nordkorea. Senaste uppgiften om henne uppges vara från 2011 då hon skall ha blivit omdöpt till Thunder Bay (osäker).

Mättal SL 1965: 199/101/275. Namn med början vid byggnation: Trysfjord, Fjordskär, Kirsten, Godfjord, Vevosa, Biotoff, Hesa, Temeteron, Enna, Primadonna, Thunder Bay. Hemorter med början vid byggnation: Kristiansand, Skärhamn, Kirkwall Orkneyöarna, Harstad Norge, Sandnessjöen Norge, Sortland Norge, Phnom Penh Kambodja, Wonsan Nordkorea

Trysfjord av Hellen, byggd 1956

Fjordskär av Skärhamn ex Trysfjord

Kirsten av Kirkwall ex Fjordskär av Skärhamn

Godfjord av Harstad ex Kirsten av Kirkwall

Biotoff av Sortland ex Vevosa

Hesa av Sortland ex Biotoff

Temeteron av Phnom Penh ex Hesa

Enna av Wonsan ex Temeteron.

Enna av Wonsan. Namnet i stäven är skrivet med grekiska bokstäver.

Enna av Wonsan ex Temeteron

Thunder Bay ex Primadona (utan bild)

Hagö 8107 - IMO 5139739

Byggdes av stål på klink 1936 av Karlstads Varv som ägdes av Wärmlands Rederi AB. Hon blev döpt till Cally och försågs vid byggnationen med en 2-cyl Säffle tkm på120 eff.hk. Hon var byggd som en tremastad slätskonare utan toppsegel och i SST, nr 41 år 1936, skrevs följande om skapelsen:

”Cally har ett vackert och väl balanserat skrov och man ser genast att fartyget icke har det för många av de så kallade motorseglarna gemensamma felet att icke kunna segla, d.v.s. att riggen icke tillkommit enbart för att ur avgiftssynpunkt ge sken av att vara seglare. Segelareal 206 kvadratmeter”.

Hon mättes den 22 september 1936 till 181,68 brutto, 124,58 netto och 260 tdw. Av registreringscertifikat den 28 september framgår att skeppsmäklare Bror Knut Andrén i Säffle var ensam ägare och att Carl Gottfrid Lehrman i Göteborg var befälhavare. Säffle blev Callys hemort och enligt Lloyds register så var hennes dimensioner när hon levererades 104.2 x 20.7 x 10.2 fot. En egenskap som hon fick vid byggandet var att hon kunde trafikera Göta kanal med full last.

Den 26 augusti 1947 såldes Cally för 250000 kronor till direktör Harald Axelsson i Malmö och den 15 september döptes hon om till Hagö. Certifikat den 18 februari 1948 anger att motorskonarskeppet Hagö tillhör Rederi AB Hagö i Malmö och att Bror Reinhold Albinsson i Malmö var befälhavare. Bolagets styrelse utgjordes av direktör Harald Axelsson och direktör Göte Ivar Ture Wallenberg, båda bosatta i Malmö. Efter inköpet av Hagö överfördes hon till deras bolag, AB Svenin, som blev namnändrat till Rederi AB Hagö.

Under detta ägande fick hon 1951 en ny 2-cyl June Munktell tkm på 200 hk från Jönköpings Motorfabrik. Hon byggdes dessutom om och förlängdes med sex meter på Nya AB Falkenbergs Varv. Detta blev klart den 3 juli 1953 med intyg den 13 juli. Ombyggnaden torde även ha inneburit att större delen av riggen togs bort. Certifikat den 22 juli 1953 visar att skeppare Bror Helge Nordahl i Malmö blivit ny befälhavare. I SL 1951 är Hagö upptagen med 182/125/225 och dimensioner 29,45 x 6,97 x 2,76 innan förlängning och ombyggnad. I SL 1958 är motsvarande uppgifter 222/145/330 och 35,61 x 6,94 x 2,77 efter förlängningen.

Den 14 maj 1956 ändrades säte för bolaget som ägde Hagö. Det innebär att bolaget innan dess bytt ägare och den nye ägaren var Gustav Vilhelm Oskarsson på Parkgatan i Skärhamn. Han var ensam ägare till bolaget med tillhörande fartyg och han var även Hagös befälhavare. Hennes hemort ändrades vid övertagandet till Skärhamn. Där blev hon kvar i 8 år.

Nästa hemort blev Gerlesborg dit hon såldes för 175000 kronor den 17 mars 1964. Partrederiet skeppare Ture Valdemar Larsson i Gerlesborg var köpare och Larsson som ägde 2/3 själv var även befälhavare ombord. 1/3 ägdes av Rederi AB Navigator i Malmö vars styrelse utgjordes av de båda bröderna Egon och Ossian Stjerna. Dessa drev även annan verksamhet med rederi och skeppsmäkleri. Certifikat utfärdades den 6 april 1964. De behöll Hagö till 1971 då hon såldes till Finland.

Hagö kom att få Loviisa som hemort när John Wilhelm Backman och Bertel Hedman i Borgå köpte henne den 22 mars 1971 för 80000 kronor. Hon fick behålla sitt namn och finns i FSL 1972 - 1975 som Hagö med John Wilhelm Backman som ägare och Loviisa som hemort, registrerad med nummer 533. Enligt Båtologen sidan 208 år 1980 såldes hon därefter i juni 1980 till Runar Gustafsson i Borgå för att användas i sandfarten mellan Borgå och Helsingfors. Hon finns i Databasen för Finlands Handelsflotta med bibehållet namn och registrerad, med Borgå som hemort med nummer 576, på Runar Gustafsson under åren 1981 – 1983 och på Runar Henrik Johannes Gustafsson under åren 1984 – 1987. Enligt uppgift finns hon i FSL med Runar Henrik Johannes Gustafsson som ägare till och med 1990. Det har inte gått att få fram tillförlitliga uppgifter i tryckta källor om ägarbyte 1983. Det mesta tyder på att det var samma ägare från 1980 till 1990, bröderna Runar och Torvald Gustafsson från Grännäs i Borgå landskommun med Runar Gustafsson som huvudredare.

I september 1990 sålde Runar Gustafsson Hagö till Independent Rahoitus OY. Det verkar vara ett finansbolag som finansierade inköpet åt Vallin Herkku OY. Hagö fortsatte ha Borgå som hemort. De exakta planerna för fartyget var oklara men Båtologen skriver på sidan 41 år 1992 att ”akterhuset och andra däcksanordningar har under sommaren rivits bort, då fartyget låg på land vid Nordsjövarvet i Helsingfors. Hon har nu åter lyfts i sjön och ska byggas om till motorseglare”. I FSL 1992 står att hon ägs av Independent Rahoitus Oy (Vallin Herkku OY) med Borgå som hemort. Sandfarten till Helsingfors var slut i och med Runar Gustafssons försäljning. Hagö övergick istället till att bli verksam inom restaurangbranschen.

Den 27 juni 1994 såldes hon igen. Köpare var Kansallishoitus OY i Borgå med bibehållen hemort. Namn och hemort ändrades däremot när Sinna Company OY i Helsingfors den 7 juli 1994 köpte Hagö och döpte om henne till Marival med Helsingfors som hemort. Hon är då registrerad som motorfartyg men det finns också en obekräftad uppgift att hon skulle vara registrerad som pasagerarfartyg. Nästa ägare den 13 oktober 1998 blev Leonia Rahoitu OY som leasade ut fartyget till Savo-Karjalan Ravintolat OY, fortfarande med Helsingfors som hemort.

Alltsedan sandfarten tog slut användes Hagö som restaurang eller verksamhet som ligger i dess närhet. Herkku betyder delikatesser och Ravintolat betyder restauranger. Den 17 maj 2002 blev Marival såld till den nuvarande ägaren, Jet Set Bar OY i Joensuu i Norra Karelen. Platsen ligger vid sjön Pyhäselkä, som nås genom Saima kanal från Viborg via Villmanstrand. Ny hemort blev Joensuu och enligt verksamhetens hemsida, ”Kuunari Elina”, blev hon vid köpet namnändrad till Elina. Även denna ägare verkar inom restaurangbranschen och driver rörelsen på Kuunari Elina på sommaren med servering utomhus på fartygets däck och på en extra ponton intill styrbordsidan och på kajen. Hon har blivit ombyggd vid flera tillfällen för att bli restaurangbåt. Fotografier från augusti 2020 visar att hon ligger kvar i Joensuu som restaurang under sommaren med servering och musik.

Förkortningar: SST = Svensk Sjöfartstidning, tkm = tändkulemotor, tdw = ton dödvikt, SL = Sveriges skeppslista, FSL = Finlands skeppslista, OY = finskt aktiebolag.

Mättal: Mätbrev 1936: 181,68/124,58, SL 1970: 222/145/300. Mättal Databasen för Finlands Handelsflotta 1971 – 1987: 222/145/310. Namn med början vid byggnation: Cally, Hagö, Marival, Elina. Hemorter med början vid byggnation: Säffle, Malmö, Skärhamn Gerlesborg, Borgå Finland, Lovisa Finland, Borgå Finland, Helsingfors Finland, Joensuu Finland.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Teknisk Tidskrift 16 januari 1937, Databasen för Finlands Handelsflotta, Merihistoria.Fi – Sjöhistoriska.Fi, Finska hemsidan Kuunari Elina, Marenkulkulaitos – Sjöfartsverket Finland Fartygsstatistik 1994, 1998, 2000 och 2002, Skutor och Skeppare från Sibbo i väst till Pernå i öst, Suku forum i Finland, Hemsidan ”Kuunari Elina” – kuunari betyder skonare, Face Book – Kuunari Elina.

Cally av Säffle vid leveransen 1936. Fotografen okänd.

Tremastskonaren Hagö av Malmö ex Cally av Säffle, efter 1947 men innan förlängning 1953 då även riggen reducerades. Bilden sägs vara från Hälsingborg. Fotografen okänd.

Hagö av Skärhamn ex Cally. Fotografen okänd.

Hagö av Porvoon mlk (numera Borgå Finland) som sandskuta. Fotografen okänd.

Kuunari Elina av Joenuu ex Marival ex Hagö ex Cally. Som framgår av bilden har serveringen utökats med en flytande ponton i anslutning till fartygets styrbordssida. Fotografen okänd.

Kuunari Elina ex Marival av Helsingfors ex Hagö ex Cally som restaurang i Joensuu vid Saima kanal 2016. Fotografen okänd.

Hamnfjord 8438 IMO 5141407

Byggd av stål 1905 i Vlaardingen av J.S. Figée Jr som segellogger utan motor med namnet Sirius A.E.60. Hon byggdes för drivgarnsfiske för Heringsfischerei Dollart AG i Emden. Mättal och dimensioner var 94,67 brutto, 75,19 netto och 24,13 x 6,51 x 2,88. Vid fiske i Nordsjön under WW1, under befäl av Jann Saathoff, blev hon på eftermiddagen den 5 augusti 1914 tagen i beslag av den brittiska kryssaren Birmingham och bogserad ca 60 sjömil österut. Under den kommande natten kom order om hennes frisläppande. Detta var dock förenat med att hon skulle inställa sig i Norge där hon skulle hållas kvar. Vad som sedan hände är inte känt.

Det man vet om henne efter händelsen under kriget 1914 är att hon blev förbyggd och fick motor år 1928. Hon ägdes då fortfarande av Heringsfischerei Dollart AG i Emden. Motorn som monterades var en 2-takts 2-cylindrig motor av märke Bergedorff Hanseatische Motorengesellschaft på 120 eff.hkr från 1915. Vid mätningen efter förbyggningen och motorinstallationen blev mättal och dimensioner 102 brutto, 51 netto och 24,04 x 6,50 x 2,82. Efter förlängning 1934 fick hon vid mätning i april månad samma år istället 115 brutto, 60 netto och 26,64 x 6,49 x 2,83. Förlängningen som gjordes ökade även längden enligt Lloyds register från 78.9 fot till 87.4 fot. Det är ungefär samma resultat som i meterangivelserna ovan, 2,6 meter. I registret är samma ägare uppgiven t.o.m. 1939.

Den 4 maj 1939 skrevs köpebrev i Bremen då Sirius såldes till Edshultshall. Hon mättes i Sverige den 24 februari 1940 efter ombyggnad i Marstrand till fraktare. Man byggde då en extra trall i lastrummet för att minska djupet och hålla brt under 100. Hennes mättal och dimensioner angavs då till 97,71 brutto och 67,13 netto samt 27,51 x 6,51 x 2,16 med ett djupgående på 3,1 meter. I registreringscertifikatet den 6 juli för motorgaleasen Sirius framgår att hon ägs av partrederiet skeppare Oskar Mauritz Nilsson med Edshultshall som hemort. Det var far och två söner från Edshultshall som var delägare i partrederiet med 1/3 vardera. Sönerna var Nils Bernhard Henry Nilsson och John Reinhold Nilsson. Den 2 oktober 1940 fick hon nytt certifikat med samma ägare. Där anges även hennes distriktsnummer för fiske som LL 142. Under tiden i Edshultshall alternerade sysslan som befälhavare mellan far och sonen Johan Reinhold. Man satte 1943 in en ny Bolinder motor på 120 hk och i samband härmed blev Sirius ommätt till 99,64 brutto och 62.88 netto.

Den 27 februari 1945 såldes hon till Karl Erik Olausson i Skärhamn för 75000 kronor. Av certifikat den 1 mars 1945 framgår att Sirius blivit motorgaleas och omdöpt till Hamnfjord och att Erik Olausson var ensam ägare och fartygets befälhavare. Behörighet hade han fått på den första skepparkursen i Skärhamn 1942. Den extra trallen i lastrummet togs bort och hon blev ommätt i december 1945 till 126,38 brutto och 88,33 netto. Under tiden i Skärhamn anlitade Erik i perioder Gustav Valdemar Karlsson och Arne Osvald Johannesson som befälhavare på fartyget. Hamnfjord såldes till Göteborg den 24 oktober 1946 för 115000 kronor.

Certifikatet är daterat den 29 oktober och köparna i Göteborg var ett partrederi med köpman Axel Mauritz Bergström i Agnesberg som huvudredare och delägare med 6/20. Motorgaleasen Hamnfjord fick nu Göteborg som hemort. De övriga delägarna var köpman Algot Marinus Bergström i Göteborg med 5/20, köpman Arvid Bergström i Göteborg med 5/20 och skeppare John Olof (Olle) Verner Larsson från Smögen med 4/20. Olle Larsson från Smögen var befälhavare. Vid ommätning 1947 redovisas hon till 126,36 brutto och 88,33 netto med dimensionerna 27,71 x 6,54 x 2,59. Karl Ivan Simonsson från Skärhamn avlöste som befälhavare den 22 december 1948. Han köpte med sin far och en annan delägare tremastskonaren Toftö i mars månad 1950 varför han lämnade sin befattning på Hamnfjord. I hans ställe kom E.J. Andersson från Mollösund den 4 april 1950 och tog över fram till försäljningen 1953.

Nästa hemort blev Hovenäset. I certifikat den 18 mars 1953 framgår att ”fiskemotorgaleasen Hamnfjord” tillhör partrederiet fru Lina Margit Viola Blomqvist med Hovenäset som hemort. Hon hade själv 1/10 i partrederiet medan hennes man, befälhavaren, skeppare Einar Magni Wenzel Blomqvist, hade 9/10. De hade köpt Hamnfjord för 118300 kronor den 14 mars 1953. Den 6 mars 1958 utfärdades intyg att fartyget omändrats till motorfartyg och i nytt certifikat den 19 mars framgick att fartyget nu var m/s Hamnfjord med samma ägare.

De sålde henne till köpare på Fotö för 80000 kronor den 24 februari 1961. I en sen anmälan den 5 mars 1962 om ägandet av fartyget meddelades att Hamnfjord tillhör partrederiet fiskare Alek Karl Janne Jansson, fiskare Folke Henry Jansson och fiskare Karl Alek Jansson. Den sistnämnde var far till de två först nämnda. De hade alla tre 1/3 vardera i partrederiet och var alla bosatta på Fotö som nu blev Hamnfjords hemort. När ovanstående anmälan gjordes så hade redan köpebrev undertecknats den 19 januari 1962 om försäljning. För 50000 kronor såldes hon till köpare i Köpmannebro mindre än ett år efter inköpet. Detta blev således en förlustaffär för delägarna på Fotö och den hastiga försäljningen kan ha berott på ett hastigt insjuknande. Fadern Karl Alek Jansson avled nämligen den 4 april samma år.

Det var skeppare Gustaf Johan Vilhelm Sahlning i Köpmannebro som övertog Hamnfjord och i certifikat den 9 maj 1962 redovisas m/s Hamnfjord med Köpmannebro som hemort och Sahlning som ensam ägare och befälhavare. Sahlning hade behörighet av 2:a klass från 1949. Den 16 december 1964 meddelades att fartyget sålts till Finland. Köpebrev på 40000 kronor undertecknades samma dag med skeppare Birger Norrback i Sideby Finland som köpare. Hamnfjord behöll namnet i Finland och blev registrerad i Kristinestad med nummer 70 med Sideby som hemort. Inte heller detta ägande blev långvarigt. Reden den 4 augusti 1965 såldes Hamnfjord tillbaka till Sverige.

Vrakentreprenör Carl Valdemar Christensen i Örnsköldsvik fick då betala 49000 kronor för Hamnfjord. I certifikat den 8 juni 1966 framgår att Christensen var ensam ägare och att skeppare Erik Viktor Hortell i Sunnansjö Nordmaling var befälhavare. I Svensk Sjöfartstidning nr 45 år 1966 kunde man läsa att Hamnfjord användes för att transportera skrot från bärgningen av Sveabolagets m/s Munin som gått på grund och blivit vrak vid Sydostbrotten i Norra Kvarken den 8 oktober 1964. Den 1 juni 1971 anmäldes att fartyget tjänstgör som arbetsplats för sönderbränning av undervattensvrak och i certifikat den 14 juni är hon benämnd ”vrakfiske m/s Hamnfjord”. I samband med Kramfors Bogserbåtars konkurs 1973 köpte Christensen in överbyggnaden från s/s Björn 10365 (tidigare Styrbjörn) vilken överfördes till Hamnfjord. I oktober 1974 bogserade hon f.d. skärgårdsbåten m/s Burö, som Christensen inköpt för skrotning, till Ystad där skrotningen utfördes. 1976 finns hon upptagen till 128 brutto, 77 netto och med dimensionerna 26,64 x 6,54. Motorn redovisas då till 205 hk. Minskningen av hennes längd med ca 1 meter beror troligen på att vid ombyggnad med den nya styrhytten så gjordes aktern platt istället för att tidigare ha varit rund. Det finns även uppgifter om att hon i augusti 1977 blivit upplagd i Örnsköldsvik.

Hamnfjord fortsatte ha Örnsköldsvik som hemort. Från 1985 till 1987 står partrederiet Paul Bengt-Arne Pettersson i Örnsköldsvik som ägare i skeppslistan med 140 brutto och 80 netto. Pettersson var huvudredare i ett partrederi som köpte fartyget den 27 december 1982 för okänt belopp. Partrederiet bestod, förutom Pettersson, av ytterligare fyra personer. Samtliga delägare hade 1/5 vardera. Vid övertagandet visar registerutdrag från Sjöfartsverket att fartyget, upptaget som vrakfiskemotorskepp, var mätt till 128 brutto och 77 netto och var utrustat med en motor på 150 kW med beteckningen Volvo Penta TMD 96B och tillverkningsår 1963. Hennes mått angavs till 29,34 x 6,54. Delägarna i rederiet var Edward Oscar John Darlington i Stockholm, Erik Arne Eriksson i Domsjö, Paul Bengt-Arne Pettersson i Själevad, Arne Gereon Rubin i Nordfriesland Tyskland och Anders Ingemar Wiklander i Överhörnäs.

I tidningen Båtologen sidan 28 år 1988 nämns att Hamnfjord såldes till Curt Hansson i Fårösund i november/december 1987 och från annan källa finns uppgifter att det var flera delägare som tillsammans med Hansson gjorde köpet i november 1987 för 295000 kronor. I skeppslistan för 1988 till 1996 finns hon upptagen på Curt Hansson med Fårösund som hemort. Efter detta köp genomgick hon renovering vid Finnboda Varv i Stockholm år 1989. Man byggde då om henne till dykerifartyg, bytte de flesta bottenplåtarna och satte in en 6 cyl Scania DSI II på 300 hk. Mycket tyder på att detta motorbyte inte blivit anmält. Efter dessa förändringar mättes hon samma år till 140 brutto och 80 netto. Dimensionerna angavs till 28,44 x 6,54 x 2,62. Hon avfördes från det svenska registret den 24 juni 1999 som såld till utlandet och hade då, enligt registret, den tidigare nämnda Volvo Penta-motorn som maskineri vilket bara kan bero på att den 1989 installerade Scania-motorn aldrig anmäldes.

Hamnfjord såldes till en David Nurse från Uxbridge England, som för 20000 pund blev ägare till fartyget. Hon fick behålla namnet men blev den 22 juli 2001 upplagd i Southampton för försäljning. Den första som nappade var en person från Nederländerna. Det var år 2003 när han åkte till Southampton för besiktning. Enligt honom så hade Hamnfjord då den 6-cyl Scania-motor som nämnts ovan och den fungerade bra då. Men av olika orsaker blev inte köpet av. Under 2011 och 2012 sägs Hamnfjord ha varit såld till två olika holländare men inget av köpen fullföljdes. Under 2018 skulle hon ha sålts till en engelsman och döpts om till Sirius, men inte heller detta köp fullföljdes. Hon förflyttades i början av november 2016 till Portsmouth Ship Breaking - Pounds Scrapyard i Portsmouth på grund av att man hittade en cannabisodling ombord. Där sjönk hon vid sin kajplats i slutet av december 2019. Hon befinner sig fortfarande i samma tillstånd, dvs på botten vid sin kajplats, men är helt synlig vid ebb.

Mättal: Vid byggnation 1905 94,67/75,19, 1934 efter motorinstallation och förlängning 115/60, Mätbrev 1940: 97,71/67,13, SL 1943 99,64/62,88, 1945 117,33/78,13, SL 1951 126,36/88,33, SL 1988 140/80, SL 1998: 140/80. SL 1951 – 1964 170 tdw.

Namn med början vid byggnation: Sirius AE60, Sirius, Hamnfjord. Hemorter med början vid byggnation: Emden Tyskland, Edshultshall, Skärhamn, Göteborg, Hovenäset, Fotö, Köpmannebro, Sideby Finland, Örnsköldsvik, Fårösund, Uxbridge England, Southampton England och Portsmouth England.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Face-book – (Portsmouth Ship Breaking – Pounds Scrapyard), Sjöhistoriska Museet, Shipspotting, Databasen för Finlands handelsflotta, Lloyds register 1931 – 1945, Tham Körner i Langwedel Tyskland, Hemsidan Noatun LL 17 Anna, Nils-Arne Holmström i Mollösund (systerson till Erik Olausson), Transportstyrelsen, Sjöfartsverkets arkiv samt icke namngivna båtologer i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet.

Hamnfjord av Skärhamn ex Sirius av Emden

Hamnfjord av Hovenäset ex Hamnfjord av Skärhamn

Hamnfjord av Örnsköldsvik. Ombyggnad 1973 med styrhytt från SS Björn, tidigare Styrbjörn. Skylten ”Björn Kramfors” fick följa med styrhytten till Hamnfjord. Den blev senare övermålad med ”Hamnfjord Fårösund”.

Hamnfjord av Southampton. Upplagd i Southampton sedan den 22 juli 2001. På bilden är hon fortfarande i gott skick. Fotograf: davidships 1 januari 2008

Hamnfjord stående på botten vid högvatten i maj månad 2020 i Portsmouth. Fotograf Steve A Wenham.

Hamnfjord på botten vid lågvatten i Portsmouth i april månad 2021. Fotograf Charles Hardy.

Hero 9795

Byggdes av stål på klink 1901 i Göteborg av Göteborgs Mekaniska Verkstad (Götaverken) som bogser s/s Isbjörn för sjökapten C.F. Larsson i Göteborg som drev bärgningsfirma. Flera av hans fartyg fick bära detta namn genom åren. Efter att ha varit hemmahörande i Kalmar 1915 så fanns hon från januari 1921 i Hobro-Mariager Danmark för deras Havnevaesen med Hobro som hemort. De köpte henne den 27 april 1921 för 80000 danska kronor. Enligt DSL 1922 hade hon 150 hk motor och kunde ta 15 ton ”kulladning”. Hennes mått i fot uppges till 54 x 15 x 8,4 med 36 brutto och netto angivet till 0. 1942 såldes hon till Kristinehamns Hamnstyrelse varefter hon 1955 såldes till Skrot och Avfallsprodukter i Göteborg för 15000 kronor.

Den 21 november 1957 uppvisades registreringscertifikat, i vilket framgår, att m/t Hero tillhör AB Skärhamns Oljetransport med Skärhamn som hemort. I certifikatet anges Vilgot Mandus Johansson i Skärhamn som befälhavare. Hero hade köpts av Skrot och Avfallsprodukter i Göteborg för 10000 kronor under året och därefter blivit ombyggd och fått ny motor från MVM på 280 hk. Det finns två köpebrev angående försäljningen av Hero, den 17 maj 1971 för 135000 kronor till Poul Heinrich Sörensen Koch i Västra Frölunda och den 28 juli 1972 för 97600 kronor till samma person. I certifikat från 1 augusti 1972 ägs dock Hero fortfarande av Skärhamns Oljetransport, nu med Östen Axel Olof Nilsson i Skärhamn som befälhavare.

Därefter var hon hemmahörande på Hälsö från 1973 till 1975 då hon såldes till Finland med hemort i Lovisa och senare Borgå. Hon infördes i det finska registret 1977 som Mia och kom att användas inom bärgningsverksamhet och bogsering. 1987 såldes hon för att bli lustfartyg på Päijännesjön. I samband med ägarbyte 1889 återfick hon sitt gamla namn Hero och fick då också en Scania Vabis motor på 290 hk inmonterad. 1993 blev hon struken ur det finska fartygsregistret. Efter detta följde ytterligare ägarbyten men hon fanns kvar vid Päijännesjön som lustfartyg 2010 och finns förmodligen kvar där ännu. Ägaren uppges numera vara Juha Pääkkönen från Lahtis.

Mättal: DSL 1922: 36/0. SL 1973: 48/21/70. Namn med början vid byggnation: Isbjörn, Hero, Mia, Hero. Hemorter med början vid byggnation: Göteborg, Kalmar, Hobro Danmark, Kristinehamn, Skärhamn, Göteborg, Hälsö, Lovisa Finland, Borgå Finland, Korpilahti Finland, Jyväskylä Finland, Jämsä Finland, Lahtis Finland. (Alla hemorterna efter Borgå ligger vid Päijännesjön).

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Databasen för Finlands handelsflotta, Isiosän Laivat (Farfars båtar) av Raimo A. Wirrankoski, Korpilahti Facebook.

Hero av Skärhamn ex Isbjörn.

Hero lyftes i kran i Korpilahti vid övergång till lustfartyg 1987.

Hero som finsk lustbåt ur boken Isiosän Laivat (Farfars båtar) av Raimo A. Wirrankoski, sidan 125.

Hero den 6 augusti 2010 i Padasjoki Finland, ex Mia ex Hero ex Isbjörn. Fotograf Mick Dunne.

Hugo 7616

Byggdes hos Gebr J.S. & G. Figee i Vlaardingen år 1916 som segellogger. Sjösättningen offentliggjordes den 17 november 1915 i Nieuwe Wlaardingsche Courant under rubriken Gemengd. Där framgår att hon var byggd på uppdrag av Steamtrawlermaatschappij Shamrock i Ijmuiden (bildat år 1906 av G.F. Perquin och C. de Vries ) och hette Hugo. Hon sattes i ett nybildat bolag, NV Visscherij Maatchappij Hugo, vilket meddelades i bolagsbildningar den 9 februari 1916 i La Gazette de Hollande. Loggern hade aldrig namnet Shamrock 1 som en del skribenter gör gällande. Beställarens namn kan ha bidragit till att det blivit fel. När hon blev levererad och satt på fiske är ännu så länge inte känt men i en tidningsartikel från den 3 juni 1916 i Nieuwe Wlaardingsche Courant om inkommande sillfartyg den 31 maj till Vlaardingen är hon nämnd. Hon är där nämnd som IJM 247 Hugo av Ijmuiden med C. de Jong som befälhavare. Inget tidigare omnämnande har kunnat hittas efter sjösättningen.

Hon såldes till Djupekås för 6300 gulden av två holländska NV (aktiebolag) enligt köpebrev från 1929 utan datum. Försäljningen av Hugo var publicerad i holländska Algemen Handelsblad den 8 augusti 1929 med upplysning om att hon i Sverige skulle byggas om till fraktfartyg. De två bolagen som sålde Hugo var NV Visscherij Maatchappij Hugo och Exploitatie & Administatie Maatschappij Shamrock 1. Det senare av de båda säljande bolagen var bildat 1920 i Ijmuiden. Detta publicerades den 10 februari 1920 i De Standaard. Bolaget verkade inom management för ett stort antal sillfiskefartyg, (däribland Hugo). I styrelsen satt, bl. andra, herrarna Perquin och de Vries som nämnts i föregående stycke.

Köpare i Djupekås var skepparen Karl Johan Hedberg. Han var ensam ägare och själv befälhavare. Hon mättes i Sölvesborg den 7 december 1929 till 99,59 brutto och 64,64 netto. Den 20 mars 1930 fick fartyget registreringscertifikat som motorgaleasen Hugo med Djupekås som hemort. Sedan hon köptes hade en Bolinder motor på 56 eff.hk satts in. Den 2 mars 1936 såldes hon genom köpebrev i Karlshamn för 40000 kronor.

Köparna var från Gullholmen och i Certifikat den 23 mars1936 kan man läsa att motorgaleasen Hugo tillhör partrederiet skepparen Olof Artur Jakobsson på Gullholmen. Han vars huvudredare och ägde hälften i fartyget. Den andra hälften ägs av fartygets befälhavare, skeppare Charles Wilhelm Karlsson på Gullholmen. Med nytt skepparbrev blev Artur Jakobsson befälhavare från den 11 juni till den 14 september 1936 då Charles Karlsson åter blir befälhavare fram till försäljningen till Skärhamn den 28 mars 1944.

Det var August Valfrid Olsson i Skärhamn som köpte fartyget för 62000 kronor. I certifikat den 1 april 1944 framgår att han var ensam ägare och själv befälhavare. I december samma år anmäldes att fartyget var utrustat med en Skandia 2-takt tkm på105 hk som var tillverkad 1939.

Den 31 januari 1946 klockan 12.30 då Hugo var på resa Göteborg-Lübeck med last av gåvopaket från USA i den minsvepta rännan ca 6 sjömil NO om Stevens fyr, minsprängdes fartyget. Klockan 16.30 tog den danska kuttern, Nanna av Stubbekiöbing, Hugo på släp och försökte bogsera henne i hamn. På grund av läckage från minsprängningen sjönk hon klockan 18.30 ca 200 - 300 meter från land ½ O om Rödvig hamn på 6 meters djup i Skjeldervig. Vraket bärgades av Carl Emanuel Petersen på sten- och vrakfiskaren Carla av Fakse Ladeplads. Efter inköp i april samma år, för 30000 kronor och reparation, satte han Hugo i fart under dansk flagg med namnet Runa. Hon infördes i Danmarks Skeppslista 1948 som galeasen Runa ex Hugo. Där är hon nämnd med motor på 113 hk och 169 tdw. Hennes dimensioner anges till 82.9 x 1.6 x 7.2 fot. Bruttot anges till 100 med 90 under malingsdaekket, 15 maskinrum, 22 besättningsutrymmen och 62 netto. Fartygets hemort anges som Fakse Ladeplads och redarens hemvist Köpenhamn.

Valfrid Olsson i Skärhamn köpte också den tvåmastade skonaren Svan 7133 den 15 mars 1946 och hyrde in en befälhavare. Valfrid mönstrade själv som befälhavare den 15 maj 1946 och den 9 september samma år försvann fartyget med man och allt sedan man lossat gåvopaket i Lübeck och avgått med destination Köpenhamn.

Runa fortsatte att segla under dansk flagg med Carl Petersen som redare tills han 1959 arresterades för smuggling och för spioneri för Östtyskland. Han greps tillsammans med den dansk som då ansågs vara Danmarks största smugglare, Tailor-Fritz. När de greps i Skaelskör hamn hade de 800000 cigaretter och 50 flaskor sprit ombord i sin specialutrustade snabbgående motoryacht. Smuggelvarorna hade de hämtat i Östtyskland. I pressen benämndes detta ”Kögebuktens smuggel- och spionhärva”. Petersen dömdes 1960 till tre års fängelse och flyttade senare till Stralsund. Runa var aldrig inblandad och hon såldes samma år som han blev dömd.

Hans J. Larsen i Gyldenspjaet Praestö köpte Runa år 1960. Han satte redan samma år in en Alpha Diesel som i skeppslistan 1963 är upptagen till 150 hk. Med den nya ägaren ändrades namnet till Haka med Fakse Ladeplats som bibehållen hemort. Redarens hemvist i skeppslistan från 1961 är Skibinge Hestehave (Praestö). 1969 såldes hon till Börge Johansen i Havneby på ön Römö på Danmarks västkust. Där blev hon omdöpt till Susanne Bo med Havneby som hemort. Börge Johansens hemvist var Vråby Römö.

Efter detta var det slutseglat i Danmark och Europa för loggern. Hon såldes nämligen 1975 till The Baltic Scooners Ass (Peter Wood) i Västindien och blev då omdöpt till Gefion. Enligt Båtologen sidan 312 år 1976 var hon såld till Guyana. Hon avgick från Southampton den 17 mars 1975 med destination Demerara i Guyana. Demerara är namnet på en flod som mynnar ut i Guyanas huvudstad Georgetown. Där finns också en hamnstad med samma namn ca 10 km uppför floden. Den 24 mars avgick man från Madeira där man gjort ett stopp. Båtologen nämner fartyget ytterligare en gång, på sidan 111 år 1977 skriver man att hon ägs av Baltic Scooners Ass med Georgetown som hemort. Vad som hänt med henne därefter är inte känt.

Mättal: Mätbrev 1929: 99,59/64,64, SL 1945: 99,48/63,97/160, DSL 1970: 100/53/159, DSL 1975: 100/53. Namn med början vid byggnation: Hugo, Runa, Haka, Susanne Bo, Gefion. Hemorter med början vid byggnation: Ijmuiden Holland, Djupekås, Gullholmen, Skärhamn, Faxe Ladeplats Danmark, Praestö Danmark, Havneby Danmark, Georgetown Guyana Västindien.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, National Archives den Haag, Delpher Newspapers utvecklat av KB Nationale Bibliotheek i Holland, Dansk Söulykkestatistik 1946 nr 154, Danmarks skeppslista, Perlen Yacht Website.