Dagö - Nr 6373 - IMO 5082992

Byggdes av stål på klink 1919 av Kalundborgs Skibsvaerft som tvåmastad skonert för fraktfart. Hon byggdes för AS Falken (E B Kroman i Marstal) och fick namnet Sirius med Svendborg som hemort. Hon försågs vid leveransen med en 3-cyl motor från Houmöller i Fredrikhamn på 120 hk (föregångare till Alpha Diesel) med beteckning 4SA och finns i Danmarks Skibsliste 1920 som motorskibe. Hon är där redovisad med 156 brutto, 134 brutto under däck, 105 netto och 250 tons lastförmåga. Hennes dimensioner uppges till 88,6 x 22,7 x 8,9 fot. Den 5 februari 1920 ändrades hemorten till Marstal.

Sirius såldes den 26 april 1920 till Trafik AB Grängesberg – Oxelösund i Stockholm för 135000 danska kronor. Avsikten med köpet var att man skulle frakta fartygsplåt från Stettin till Göteborg. I certifikat den 26 oktober framgår att fartyget tillhör Trafik AB Grängesberg – Oxelösund med sjökapten Bernt Elis Andersson i Oxelösund som befälhavare.

Av vilken anledning är inte känt, men redan den 8 mars 1922 såldes Sirius till sjökapten Axel Birger Carlsson i Göteborg för 20000 kronor. I certifikat den 13 mars framgår att han var ensam ägare och dessutom fartygets befälhavare. Vid mätning den 1 december 1924 noterades 159,66 brutto och 99,79 netto. Med detta rederi som ägare blev styrman Pontus Albion Pålsson från Halmstad befälhavare den 14 januari 1926. Han avlöstes av styrman Anders Melin Pettersson i Lödöse den 5 februari 1926 och av sjökapten Gustaf Vilhelm Hugo Örbom i Göteborg den 27 augusti 1926.

Det första motorbytet gjordes i Marstal 1927. Den 30 april intygade Martals Mekaniska Verkstad att de installerat en 2 - cyl Avance motor på 100 hk i fartyget. Anmälan om installationen gjordes den 30 maj med uppgift om att motorn tillverkats av J. V. Svenssons Motorfabrik i Stockholm.

Den 24 januari 1928 anmäldes att fartyget sålts till utlandet. Det var Hugo Lönnquist och Frans Lönnquist i Borgå Finland som samma dag köpt Sirius för 15000 kronor. Hugo Lönnquist i Tirmo Borgå redade fartyget till 1929 då Frans Lönnquist i Fagerstad Borgå övertog redareansvaret till 1935. Därefter var Arne Lönnquist i Fagerstad Borgå redare fram till försäljning den 21 februari 1938. Från 1929 till 1935 var Borgå hemort och därefter fram till försäljningen blev Borgå Landskommun hemort. Ett kort tag under 1938, till den 5 maj, ägdes hon av AB Christensen Ltd i Stockholm. Då såldes hon tillbaka till Finland, till en Alfons Serwin i Helsingfors och blev registrerad med nr 828. Den slutliga försäljningen från Finland ägde rum den 27 juli 1938. Då sålde Alfons Serwin Sirius, liggande i Kalmar, för 10000 kronor till AB Christensen Ltd i Stockholm.

Styrelsen i det köpande bolaget utgjordes av direktör Axel Magnar Vilgot Christensen, skeppsmäklare Adolf Johannes Hasse Bonthelius och skeppsmäklare Seth Edvard Olof Brinck-Eriksson, alla bosatta i Stockholm. Sirius mättes den 4 augusti till 158,18 brutto och 107,87 netto och fick certifikat den 8 augusti med skeppare Carl Axel Andersson från Ven om befälhavare. I samband med köpet skrev S.S.T. i nummer 31 år 1938 att Sirius ligger i Kalmar för en del ändringarbeten. Skeppare Thure Dahl i Brantevik blev befälhavare den 27 september 1938 och skeppare Axel Leonard Jonsson i Oskarshamn löste av honom den 1 mars 1939.

Nästa ägarskifte var i augusti 1939. Intyg inlämnades den 17 augusti att fartyget sålts för 45000 kronor och den 23 augusti utfärdades certifikat för Sirius med AB Juni i Stockholm som ägare och Axel Leonard Jonsson i Oskarshamn som befälhavare. Styrelsen i bolaget utgjordes av kamrer Alf Bertil Gisselberg, ensam firmatecknare. Bolaget var nyregistrerat för detta ändamål och drev verksamheten under detta namn till den 27 november 1942 då man beslutade om namnändring till Rederi AB Turego. Den 2 december 1942 blev skeppare Oscar Hjalmar Hagberg i Varberg Sirius nya befälhavare.

Bolagets styrelse utgjordes av advokat Karl Linus Lindberg, skeppsredarna och bröderna Gustaf Gösta Vilhelm Reuter och Ture Fredrik Reinhold Reuter, alla från Stockholm. Turego syftar på de båda brödernas namn. Familjen Reuter drev sedan tidigare rederier inom oljetransporter och den 9 juni 1943 anmäldes att man önskade döpa om fartyget till B.T. II. Sirius var då under ombyggnad på Lödöse Varv till tankfartyg. Den 17 juni intygades att fartyget i januari 1943 sålts till AB Bensintransport i Stockholm för 282000 kronor. Även detta bolag kontrollerades av skeppsredarna Reuter och bolaget hade samma styrelse som Rederi AB Turego.

Det var en stor ombyggnad som fartyget nu genomgick. Man förlängde med 6,1 meter och en trunk tillbyggdes. Centerlinje och tvärskeppsskott insattes så att skrovet blev indelat i 6 tankar som totalt rymde 395 m2. Till detta kom utbyte av den gamla motorn till en begagnad 2–cyl kompoundångmaskin på 150 ihk tillverkad av AB Lundby MekaniskaVerkstad i Göteborg år 1906. Övergången från oljemotor till ångmaskin får betraktas som en illustration till oljebristen som gjorde det förmånligare att till och med på tankfartyg ta till kolbränsle. Provtur efter ombyggnaden till tankångare gjordes den 6 juni 1943.

Den 9 juni blev styrman Erik Ragnar Enqvist i Stockholm befälhavare, avlöst den 20 december 1945 av styrman Gustaf Albin Hogart från Stockholm. Den 23 september 1946 tillträdde styrman Alfred Vilhelm Tingberg från Stockholm som befälhavare, troligen rederiets siste befälhavare innan försäljningen år 1950. Efter förlängning och ombyggnad redovisas B.T. II till 286,32 brutto, 165,05 netto och 280 tdw med måtten 35,98 x 6,42 x 2,89.

Ett partrederi i Uddevalla med sjökapten Arne Elmer Pettersson (senare Mengvall) i Uddevalla köpte B.T. II den 15 februari 1950 för 180000 kronor och döpte om henne till Dagö. Intyg är daterat samma dag och certifikat den 23 februari anger att tankångfartyget Dagö tillhör nämnda partrederi där Arne Petterson ägde 1/2 och omnibussägare Lennart Gunnar Erik Adolf Pettersson i Bleket 1/2. Befälhavare var skeppare Ragnvald Patriksson i Skärhamn. Uddevalla var Dagös hemort.

Den 15 april 1950 överfördes hon till Rederi AB Castor i Uddevalla för 180000 kronor. Det bolaget var sedan tidigare ägare till motortankern Castor som inköpts från England 1946 och överförts till Rederi AB Castor 1948. Certifikat för s/t Dagö den 19 april redovisar att Rederi AB Castor är ägare till fartyget och att Ragnvald Patriksson från Skärhamn är dess befälhavare. Styrelsen i bolaget utgjordes av handlare Carl Ivar Hermansson, skeppare Gösta Valdemar Skanse och sjökapten Anders Bertil Skanse från Skärhamn samt sjökapten Arne Elmer Pettersson från Uddevalla.

Skärhamn anmäldes som hemort för Dagö den 2 oktober 1950 och motorbyte anmäldes den 5 december 1952. Den här gången insattes en 4-cyl Alpha Diesel på 240 hk vilket följdes av nytt certifikat den 15 december för m/t Dagö. Den 30 januari 1953 blir skeppare Oskar Evert Johannesson i Skärhamn befälhavare fram till den 23 mars 1955 då skeppare Tage Allan Nilsson i Borrby tar över. Hemorten Skärhamn för Dagö upphörde den 21 augusti 1956 då hon såldes till Vrångö.

Köparna på Vrångö framgår av certifikat den 4 september 1956. Det var 6 personer med Julin som efternamn som skulle köpa Dagö för 270000 kronor med 1/6 vardera. Två drog sig ur innan köpet var klart så det blev 4 ägare med 1/4 vardera. Befälhavare var skeppare Harry Ingemar Hansson i Kyrkesund. Delägarna var sjökapten Knut Bodvid Julin i Göteborg men född på Vrångö, fiskare Karl Algot Julin på Vrångö, fiskare Sven Ragnar Julin på Vrångö och fiskare Olof Alvar Julin på Vrångö som köpte 1/4 vardera och bedrev fraktfart med tranporter av olja tills de sålde Dagö för 207500 kronor den 11 september 1963.

Den sista svenska ägaren var Handelsbolaget Gullmar, Ferm & Co i Lysekil med delägarna Olof Hedly Ferm, Peter Clausen och Hugo Stensköld från Lysekil. De döpte om fartyget till Brotank och hade henne till den 3 januari 1966 då hon såldes till Grekland.

Köpebrevet den 3 januari 1966 säger att hon såldes för 127000 kr, anmälan den 4 januari 1966 att hon såldes till mr. A. D. Papadopoulos i Piraeus. Under grekisk flagg blev hon omdöpt till Hania efter staden Chania på nordvästra Kreta som tidigare stavades Hania. 1969 överfördes hon på The Megalonissos Co Ltd Sea Transports & Marine Exploitation i Piraeus med bibehållet namn. Därefter såldes hon på våren 1985 till Karponidis Shipyard i Eleusis (numera Elefsina) för upphuggning, vilken påbörjades den 8 maj 1985. I Grekland hade hon Piraeus som hemort.

Mättal: Mätbrev 1920: 149,44/100,71, Mätbrev 1924: 159,66/99,79, Mätbrev 1938: 158,18/107,87, SL 1966: 285/123/280. Namn med början vid byggnation: Sirius, B.T. II, Dagö, Brotank, Hania. Hemorter med början vid byggnation: Svendborg Danmark, Marstal Danmark, Stockholm, Göteborg, Borgå Finland, Stockholm, Helsingfors Finland, Stockholm, Uddevalla, Skärhamn, Vrångö, Lysekil, Piraeus Grekland.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Danmarks Skibsliste, Databasen för Finlands handelsflotta - fartygkort 3878, Faktaomfartyg – Micke Asklander, Sjöhistoriska Museet, Frederik Frederichsen – Danske damp og motorskibe 1819-1979, Lloyds register 1932 – 1945, Länspumpen 1979:4 och 1991:1.