Järnbåtar C - E

Castor 8808 – IMO 5148294

Castor byggdes av stål hos Furness Shipbuilding Co Ltd i Haverton Hill Stockton on Tees i nordöstra England. Hon byggdes 1944 med sjösättning den 28 mars. Inskrivningen i registret gjordes den 12 maj med ON nummer 169139. Där anges hennes brt till 401. Hon var beställd av Ministry of War Transport i London för transport av drivmedel vid invasionen i Normandie samma år. Hon fick namnet Chant 64 vilket står för Channel tanker nr 64 och fördes in i Bulk Oil Steam Ship Co Ltd med J. W. Cook & Co Ltd som managers. Det byggdes sammanlagt 43 båtar av den här typen på engelska varv varav 16 st på samma varv som Chant 64. De som var byggda hos Furness Shipbuilding mätte alla 401 brutto, 236 under däck och 212 netto enligt Lloyds register. Samtliga av den typen som jag sett har nämnts med dimensionerna 141.7 x 27.1 x 8.5 fot hos Lloyd.

Motorerna kunde skilja mellan båtarna. Chant 64 hade en 6 cyl M46E av Polartyp på 240 bhp, tillverkad av British Auxiliaries Ltd Glasgow. Chant 65 hade en lika dan motor medan Chant 62 och 63, som också var från samma varv, fick 7 cyl Listermotorer. Den 16 maj var Chant 64 färdigställd och den 21 maj trädde hon i tjänst ”on special service”. Enligt originaldokument från The National Archive var hennes tdw då satt till 400. Under resten av 1944 finns inget noterat men man kan förmoda att hon var fullt sysselsatt med uppdrag i anslutning till invasionen i Normandie som inleddes den 6 juni.    

Under 1945 fortsatte transporterna vid Englands kust, även efter krigsslutet, till hon i slutet av året blev upplagd i väntan på försäljning. I samband med försäljning till Rethymnis & Kulukundis Ltd i London i maj månad 1946, utflaggades hon till Panama med Kastor som nytt namn. Detta ägande synes dock inte ha blivit långvarigt för redan den 2 juli 1946 blev hon inköpt till Norge av A/S Fjeldöy i Haugesund vars ägare var Thorvald Johan Kyvik i Haugesund.       

Den 12 september samma år såldes hon vidare till Skärhamn för 15600 pund. Beloppet var då redan betalt. Kapten H. Hauge i Haugesund undertecknade köpebrevet, genom fullmakt, på uppdrag av A/S Fjeldöy. Fartyget var aldrig registrerat i Norge utan de svenska köparna köpte henne registrerad i Panama. I denna handling bär hon namnet ”Kastor”.  I ett intyg från konsulatet i Haugesund den 19 september, om äganderätten till fartyget, benämns hon ”Castor”. I svenskt mätbrev den 15 oktober 1946 redovisas hon till 458,92 brutto och 203,48 netto. I S.S.T. nr 39 år 1946 meddelas att fartyget inköpts till Skärhamn och fått interrimscertifikat för resa från Haugesund till Skärhamn med Anders Bertil Skanse i Skärhamn som befälhavare. Interrimscertifikatet var beviljat den 30 oktober på en ansökan som gjordes den 19 oktober. I den ansökan bifogades köpebrev, svenskt mätbrev, 2 st klasscertifikat, intyg från Panamas konsulat och anmälan om antagande av huvudredare. Det bekräftar att Castor mättes i Sverige innan hon var där och att hon förde Panama flagg innan hon fick svensk flagg. Detta var det första tankfartyg som köptes till Skärhamn.

I registreringscertifikat den 8 mars 1948 framgår att m/t Castor tillhör partrederiet sjökapten Arne Elmer Pettersson (senare Mengwall) med Skärhamn som hemort. Pettersson som var bosatt i Uddevalla hade 2/12 i partrederiet. De övriga delägarna var sjökapten Anders Bertil Skanse med 2/12, hans bror skeppare Gösta Valdemar Skanse med 2/12 samt handlare Karl Ivar Hermansson med 2/12. De tre sistnämnda var från Skärhamn. Dessutom var omnibussägare Lennart Gunnar Erik Adolf Pettersson i Bleket delägare med 1/12, omnibussägare Joel Sören Hansson i Kyrkesund 1/12 och lantbrukare Axel Fredrik Olsson i Sunna Klövedal 1/12.       

Rederi AB Castor, med säte i Skärhamn, bildades den 15 september 1948. Dit överfördes fartyget den 29 september 1948 för 229565 kronor. Styrelsen i bolaget utgjordes av handlare Ivar Hermansson i Skärhamn, skeppare Gösta Skanse i Skärhamn, lotsförman Arne Pettersson (senare Mengwall) i Uddevalla, sjökapten Bertil Skanse i Skärhamn, omnibussägare Lennart Petterson i Bleket och styrman Stig Pettersson från Bohus Malmön.

Under 1954 byttes motorn till en 5 cyl Alpha Diesel på 300 hk (2SA 230 x 400). 1959 ändrade rederiet hemorten till Uddevalla och 1961 såldes Castor till Danmark. Den 10 juli avfördes hon från det svenska registret.

Köpare var det danska rederiet S. P. Christensen i Vejle som för köpebrev den 7 juli fick betala 450000 danska kronor. Hon döptes om till Herman Rask och fick Vejle som hemort. Så finns hon i de danska skeppslistorna 1962 – 1966. Hennes dimensioner är där upptagna till 141.1 x 27 x 8.5 (fot) med 414 brutto och 181 netto. Ballasttankar uppges till 26, 264 och 24 ton och hennes tdw till 480. 1966 är hon överförd till partrederiet S. P. Christensen i Bredballe med bibehållen hemort och namn. 1967 - 1969 är hon överförd på H. E. Bergmann i Frörup som Bellan av Odense. 1969 såldes hon till A/S A. J. Hansen i Odense (E. A. Hansen m.fl. i Odense) och får då Söby på Aerö som hemort. Så återfinns hon i de danska skeppslistorna för 1970 – 1972. Hon höggs upp i Odense i augusti 1972 med samma ägare.       

 

Mättal: Lloyds register: 401/212, SL 1959: 460/159/440, DSL 1962 – 1972: 414/181/480. Namn med början vid byggnation: Chant 64, Kastor, Castor, Herman Rask, Bellan. Hemorter med början vid byggnation: Middlesbrough England, Panama, Skärhamn, Uddevalla, Vejle Danmark, Odense Danmark, Söby Danmark.  

 

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Lloyds register, Facebook – Fiske och sjöfart på Tjörn förr och nu, Ship Nostalgia av Rob 15 den 22 Jun 2006 och BillH den 4 september 2020, Tees Built Ships – Shipping and Shipbuilding Research Trust SSRT, The National Archives i London, DSL 1962 – 1972, Länspumpen nr 4 – 1979 sidan 77 och Riksarkivet i Stockholm.

Som bilden ovan borde Castor ha sett ut när hon levererades som Chant 64. Bilden föreställer Chant 54 som var byggd på samma varv och efter kriget blev Steinfjell av Haugesund. Man kan se de bemannade luftvärnspjäserna på flera ställen.

Castor av Skärhamn och senare Uddevalla ex Chant 64. Hon kan ha haft namnet Kastor en kort tid innan.

Herman Rask av Vejle, ex Castor ex Chant 64.

Bellan av Odene och senare Söby, ex Herman Rask ex Castor ex Chant 64.

Dagö 6373 - IMO 5083992

Byggdes av stål på klink 1919 av Kalundborgs Skibsvaerft som tvåmastad skonert för fraktfart. Hon byggdes för AS Falken (E B Kroman i Marstal) och fick namnet Sirius med Svendborg som hemort. Hon försågs vid leveransen med en 3-cyl motor från Houmöller i Fredrikhamn på 120 hk (föregångare till Alpha Diesel) med beteckning 4SA och finns i Danmarks Skibsliste 1920 som motorskibe. Hon är där redovisad med 156 brutto, 134 brutto under däck, 105 netto och 250 tons lastförmåga. Hennes dimensioner uppges till 88,6 x 22,7 x 8,9 fot. Den 5 februari 1920 ändrades hemorten till Marstal.

Sirius såldes den 26 april 1920 till Trafik AB Grängesberg – Oxelösund i Stockholm för 135000 danska kronor. Avsikten med köpet var att man skulle frakta fartygsplåt från Stettin till Göteborg. I certifikat den 26 oktober framgår att fartyget tillhör Trafik AB Grängesberg – Oxelösund med sjökapten Bernt Elis Andersson i Oxelösund som befälhavare.

Av vilken anledning är inte känt, men redan den 8 mars 1922 såldes Sirius till sjökapten Axel Birger Carlsson i Göteborg för 20000 kronor. I certifikat den 13 mars framgår att han var ensam ägare och dessutom fartygets befälhavare. Vid mätning den 1 december 1924 noterades 159,66 brutto och 99,79 netto. Med detta rederi som ägare blev styrman Pontus Albion Pålsson från Halmstad befälhavare den 14 januari 1926. Han avlöstes av styrman Anders Melin Pettersson i Lödöse den 5 februari 1926 och av sjökapten Gustaf Vilhelm Hugo Örbom i Göteborg den 27 augusti 1926.

Det första motorbytet gjordes i Marstal 1927. Den 30 april intygade Martals Mekaniska Verkstad att de installerat en 2 - cyl Avance motor på 100 hk i fartyget. Anmälan om installationen gjordes den 30 maj med uppgift om att motorn tillverkats av J. V. Svenssons Motorfabrik i Stockholm.

Den 24 januari 1928 anmäldes att fartyget sålts till utlandet. Det var Hugo Lönnquist och Frans Lönnquist i Borgå Finland som samma dag köpt Sirius för 15000 kronor. Hugo Lönnquist i Tirmo Borgå redade fartyget till 1929 då Frans Lönnquist i Fagerstad Borgå övertog redareansvaret till 1935. Därefter var Arne Lönnquist i Fagerstad Borgå redare fram till försäljning den 21 februari 1938. Från 1929 till 1935 var Borgå hemort och därefter fram till försäljningen blev Borgå Landskommun hemort. Ett kort tag under 1938, till den 5 maj, ägdes hon av AB Christensen Ltd i Stockholm. Då såldes hon tillbaka till Finland, till en Alfons Serwin i Helsingfors och blev registrerad med nr 828. Den slutliga försäljningen från Finland ägde rum den 27 juli 1938. Då sålde Alfons Serwin Sirius, liggande i Kalmar, för 10000 kronor till AB Christensen Ltd i Stockholm.

Styrelsen i det köpande bolaget utgjordes av direktör Axel Magnar Vilgot Christensen, skeppsmäklare Adolf Johannes Hasse Bonthelius och skeppsmäklare Seth Edvard Olof Brinck-Eriksson, alla bosatta i Stockholm. Sirius mättes den 4 augusti till 158,18 brutto och 107,87 netto och fick certifikat den 8 augusti med skeppare Carl Axel Andersson från Ven om befälhavare. I samband med köpet skrev S.S.T. i nummer 31 år 1938 att Sirius ligger i Kalmar för en del ändringarbeten. Skeppare Thure Dahl i Brantevik blev befälhavare den 27 september 1938 och skeppare Axel Leonard Jonsson i Oskarshamn löste av honom den 1 mars 1939.

Nästa ägarskifte var i augusti 1939. Intyg inlämnades den 17 augusti att fartyget sålts för 45000 kronor och den 23 augusti utfärdades certifikat för Sirius med AB Juni i Stockholm som ägare och Axel Leonard Jonsson i Oskarshamn som befälhavare. Styrelsen i bolaget utgjordes av kamrer Alf Bertil Gisselberg, ensam firmatecknare. Bolaget var nyregistrerat för detta ändamål och drev verksamheten under detta namn till den 27 november 1942 då man beslutade om namnändring till Rederi AB Turego. Den 2 december 1942 blev skeppare Oscar Hjalmar Hagberg i Varberg Sirius nya befälhavare.

Bolagets styrelse utgjordes av advokat Karl Linus Lindberg, skeppsredarna och bröderna Gustaf Gösta Vilhelm Reuter och Ture Fredrik Reinhold Reuter, alla från Stockholm. Turego syftar på de båda brödernas namn. Familjen Reuter drev sedan tidigare rederier inom oljetransporter och den 9 juni 1943 anmäldes att man önskade döpa om fartyget till B.T. II. Sirius var då under ombyggnad på Lödöse Varv till tankfartyg. Den 17 juni intygades att fartyget i januari 1943 sålts till AB Bensintransport i Stockholm för 282000 kronor. Även detta bolag kontrollerades av skeppsredarna Reuter och bolaget hade samma styrelse som Rederi AB Turego.

Det var en stor ombyggnad som fartyget nu genomgick. Man förlängde med 6,1 meter och en trunk tillbyggdes. Centerlinje och tvärskeppsskott insattes så att skrovet blev indelat i 6 tankar som totalt rymde 395 m2. Till detta kom utbyte av den gamla motorn till en begagnad 2–cyl kompoundångmaskin på 150 ihk tillverkad av AB Lundby MekaniskaVerkstad i Göteborg år 1906. Övergången från oljemotor till ångmaskin får betraktas som en illustration till oljebristen som gjorde det förmånligare att till och med på tankfartyg ta till kolbränsle. Provtur efter ombyggnaden till tankångare gjordes den 6 juni 1943.

Den 9 juni blev styrman Erik Ragnar Enqvist i Stockholm befälhavare, avlöst den 20 december 1945 av styrman Gustaf Albin Hogart från Stockholm. Den 23 september 1946 tillträdde styrman Alfred Vilhelm Tingberg från Stockholm som befälhavare, troligen rederiets siste befälhavare innan försäljningen år 1950. Efter förlängning och ombyggnad redovisas B.T. II till 286,32 brutto, 165,05 netto och 280 tdw med måtten 35,98 x 6,42 x 2,89.

Ett partrederi i Uddevalla med sjökapten Arne Elmer Pettersson (senare Mengvall) i Uddevalla köpte B.T. II den 15 februari 1950 för 180000 kronor och döpte om henne till Dagö. Intyg är daterat samma dag och certifikat den 23 februari anger att tankångfartyget Dagö tillhör nämnda partrederi där Arne Petterson ägde 1/2 och omnibussägare Lennart Gunnar Erik Adolf Pettersson i Bleket 1/2. Befälhavare var skeppare Ragnvald Patriksson i Skärhamn. Uddevalla var Dagös hemort.

Den 15 april 1950 överfördes hon till Rederi AB Castor i Uddevalla för 180000 kronor. Det bolaget var sedan tidigare ägare till motortankern Castor som inköpts från England 1946 och överförts till Rederi AB Castor 1948. Certifikat för s/t Dagö den 19 april redovisar att Rederi AB Castor är ägare till fartyget och att Ragnvald Patriksson från Skärhamn är dess befälhavare. Styrelsen i bolaget utgjordes av handlare Carl Ivar Hermansson, skeppare Gösta Valdemar Skanse och sjökapten Anders Bertil Skanse från Skärhamn samt sjökapten Arne Elmer Pettersson från Uddevalla.

Skärhamn anmäldes som hemort för Dagö den 2 oktober 1950 och motorbyte anmäldes den 5 december 1952. Den här gången insattes en 4-cyl Alpha Diesel på 240 hk vilket följdes av nytt certifikat den 15 december för m/t Dagö. Den 30 januari 1953 blir skeppare Oskar Evert Johannesson i Skärhamn befälhavare fram till den 23 mars 1955 då skeppare Tage Allan Nilsson i Borrby tar över. Hemorten Skärhamn för Dagö upphörde den 21 augusti 1956 då hon såldes till Vrångö.

Köparna på Vrångö framgår av certifikat den 4 september 1956. Det var 6 personer med Julin som efternamn som skulle köpa Dagö för 270000 kronor med 1/6 vardera. Två drog sig ur innan köpet var klart så det blev 4 ägare med 1/4 vardera. Befälhavare var skeppare Harry Ingemar Hansson i Kyrkesund. Delägarna var sjökapten Knut Bodvid Julin i Göteborg men född på Vrångö, fiskare Karl Algot Julin på Vrångö, fiskare Sven Ragnar Julin på Vrångö och fiskare Olof Alvar Julin på Vrångö som köpte 1/4 vardera och bedrev fraktfart med tranporter av olja tills de sålde Dagö för 207500 kronor den 11 september 1963.

Den sista svenska ägaren var Handelsbolaget Gullmar, Ferm & Co i Lysekil med delägarna Olof Hedly Ferm, Peter Clausen och Hugo Stensköld från Lysekil. De döpte om fartyget till Brotank och hade henne till den 3 januari 1966 då hon såldes till Grekland.                                    

Köpebrevet den 3 januari 1966 säger att hon såldes för 127000 kr, anmälan den 4 januari 1966 att hon såldes till mr. A. D. Papadopoulos i Piraeus. Under grekisk flagg blev hon omdöpt till Hania. 1969 överfördes hon på The Megalonissos Co Ltd Sea Transports & Marine Exploitation i Piraeus med bibehållet namn. Därefter såldes hon på våren 1985 till Karponidis Shipyard i Eleusis (numera Elefsina) för upphuggning, vilken påbörjades den 8 maj 1985. I Grekland hade hon Piraeus som hemort.

   

Mättal: Mätbrev 1920: 149,44/100,71, Mätbrev 1924: 159,66/99,79, Mätbrev 1938: 158,18/107,87, SL 1966: 285/123/280. Namn med början vid byggnation: Sirius, B.T. II, Dagö, Brotank, Hania. Hemorter med början vid byggnation: Svendborg Danmark, Marstal Danmark, Stockholm, Göteborg, Borgå Finland, Stockholm, Helsingfors Finland, Stockholm, Uddevalla, Skärhamn, Vrångö, Lysekil, Piraeus Grekland.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Danmarks Skibsliste, Databasen för Finlands handelsflotta - fartygkort 3878, Faktaomfartyg – Micke Asklander, Sjöhistoriska Museet, Frederik Frederichsen – Danske damp og motorskibe 1819-1979, Lloyds register 1932 – 1945, Länspumpen 1979:4 och 1991:1  

Sirius av Göteborg.

Sirius av Stockholm på Oskarhamns varv 8 maj 1940.

B.T.II av Lysekil efter insättning av ångmaskin vid Lödöse 1943.

Dagö av Skärhamn ex B.T. II ex Sirius.

Dagö av Skärhamn efter motorbyte 1952.

Brotank av Lysekil ex Dagö ex B.T. II ex Sirius

Tankfartyget Chania av Pireus ex Brotank ex Dagö ex B.T. II ex Sirius.

Dagö som tankfartyget Hania av Piraeus i Elefsina under skrotning. Fotograf Bent Mikkelsen 30 april 1985.  

Dalavik 7976 - IMO 5085378

Byggdes i stål på Öresundsvarvet i Landskrona 1934 med namnet Dalanäs. Hon fick en 6-cyl Atlas Polar diesel på 400 hk med ”reversible propeller” enligt Lloyd och registrerades som motortanker hos Rederi AB Nordstjernan i Stockholm. Vid byggnationen mättes hon till 475,47 brutto och 294,31 netto och hennes dimensioner var 47,50 x 8,30 x 3,80.  I köpebrev den 19 februari 1940 överfördes Dalanäs till Osakeytiö Hulda AB i Helsingfors för 700000 kronor med skyldighet för Nordstjernan att återköpa fartyget efter kriget. Hon blev då Hulda av Helsingfors fram till den 14 juni samma år då hon såldes tillbaka till Nordstjernan för samma pris.

Hon mättes den 10 juli 1940 till 473,18 brutto och 289,42 netto och i certifikat den 23 juli framgår att hon blivit omdöpt till Dalanäs och tillhör Rederi AB Nordstjernan i Stockholm med sjökapten Sten Theodor Sahlsberg i Stockholm som befälhavare. Fram till försäljningen till Skärhamn 1957 byttes flera befälhavare. Sahlsberg emigrerade till Amerika 1941 men vem som efterträdde honom är okänt. Den 17 januari 1951 blev Gösta Viktor Almer Almström i Göteborg befälhavare och den 2 april 1951 Arvid Knutsson Posse i Nynähamn.    

Hon köptes den 5 april 1957 för 410000 kronor av Sören Valdemar Pettersson i Skärhamn och varvsägare Karl Sigvard Theodor Karlsson på Källö-Knippla i ett nybildat AB där de båda utgjorde styrelse. Fartyget döptes om till Dalavik med Skärhamn som hemort. Senare under året ändrades hemorten till Styrsö. År 1962 förlängdes hon med 6,72 meter vid Gotenius varv i Göteborg så att hon efter förlängningen var 54,22 meter lång. Hennes mättal efter förlängningen blev 499/234/720. Samma år fick hon en 6-cyl 4-takt Deutz RBV6M545 diesel på 750 hk.

1965 såldes hon till Polen för 69000 pund och blev då omdöpt till Turbacz. Hon nämns fram till 12 december 2001 då klassningen drogs in på grund av ”Scrapped/Sold to schrap”. Hon var då klassad som Oiltanker men också nämnd som Waste Disposal Vessel.

 

Mättal: Mätbrev 1934: 475,47/294,31, SL 1965: 499/234/720. Namn med början vid byggnation: Dalanäs, Hulda, Dalanäs, Dalavik, Turbacz. Hemorter med början vid byggnation: Stockholm, Helsingfors Finland, Stockholm, Skärhamn, Styrsö, Stettin Polen.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Faktaomfartyg – Micke Asklander, Shipspotting, Varvshistoriska Föreningen Landskrona, PRS Polski Rejestr Statkow, Lloyds register 1940-41.

Dalavik som Dalanäs, nybyggd med varvsnummer 33.

Dalavik av Skärhamn, senare Styrsö

Dalavik efter förlängning och ny styrhytt 1962.

Dalavik 7976 som Turbacz med polsk flagg

Turbacz av Stettin efter ommålning

Emma 2144

Byggdes i järn på klink, av Carl Gustaf Hasselbom hos Oskarshamns Mek. Verkstad & Torrdocka AB, för Gustaf Ideström i Västervik. Hon byggdes som passagerarbåt och blev färdigställd år 1884. I mätbrev från den 1 september 1884 redovisas hon till 42,56 brutto och 41,27 netto. Hennes dimensioner var 18,94 x 3,94 x 1,88 och hon var utrustad med varvets ångmaskin på 60 ihk. Enligt intyg från Hasselbom var ångmaskinen på 15 nom hk. I mätbrev från 1899 redovisas Emma till 41,10 brutto och 18,72 netto.

Efter Ideströms död den 7 februari år 1900 ägdes hon av sterbhuset och från 1910 av AB Gustaf Ideström & Co i Västervik. Därefter såldes hon 1912 till August Fredrik Norberg i Västervik och året därpå till Otto Edward Ljungström i Rosendal, Loftahammar socken. Han sålde Emma år 1917 för 1500 kronor till Gustafsfors Fabrikers AB.    

Med denna ägare fick hon 1919 certifikat som Bogser/ss Gustafsfors VII. 1934 fick hon certifikat som Last/ms Emma efter att hon med ny ägare byggts om under 1933 och 1934 och samtidigt fått en Bolinder motor på 20 hk inmonterad. Ägare var då Carl Simon Carlsson i Lennartsfors. Det var där hon blev förbyggd. Därifrån blev hon såld till Hönö för 5000 kronor år 1949.  

Hon kom till Skärhamn genom inköp på exekutiv auktion 1951, inropad av verkstadsägare Gustav Berntsson för 6800 kronor. Emma var då ett lastfartyg med 60 tons lastkapacitet, utrustad med motor från Bolinder på 20 hk. Gustav Berntsson byggde om henne till tankfartyg och sålde henne 1952 för 22000 kronor till Göteborg. I 1969 års skeppslista hade Emma motor på 40 hk. En gissning är att den blev insatt när hon byggdes om till tankfartyg.

Emma anmäldes 1969 som skrotad och avfördes samma år som upphuggen. Detta var inte riktigt. Hon fanns kvar långt efter år 2000. Det förekommer uppgifter i Båtologen 1985 att hon existerade som L/F Bohus. Hon fanns också med det namnet i skeppslistan 1987 i Göteborg och registrerades som Old Mary i Karlskrona år 1990. Hon övertogs av De Fyras Krog AB i Stockholm år 2001, efter att ha varit upplagd i Ryssviken, och verkade troligen i deras regi tills hon avregistrerades den 30 juni 2007. Därefter finns uppgifter och bilder på henne, upplagd i Stockholmsområdet vid Herrö år 2008 och 2012 i allt sämre tillstånd och vattenfylld.

När hon avregistrerades den 30 juni 2007  var hon registrerad på nämnda bolag som chartermotorbåt och utrustad med en Volvo Penta MD 96 på 150 hk av 1958 års modell. Det är oklart när den sattes in.   

Mättal: Mätbrev 1884: 42,56/41,27. Mätbrev 1899: 41,10/18,72.  SL 1969: 37/19. Namn med början vid byggnation: Emma, Gustafsfors VII, Emma, Bohus, Old Mary. Hemorter med början vid byggnation: Västervik, Loftahammar, Gustafsfors, Lennartsfors, Hönö, Skärhamn, Göteborg, Karlskrona, Stockholm.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Tugboatlars, Båtar på Vänern – Björn Larsson, Sveriges dödbok, Registerutdrag år 2007 ur fartygsregistret.    

   

Emma som Gustafsfors VII.

Emma av Skärhamn.

Emma som Old Mary.

Eva 8376

Byggd av stål på klink 1916 i Scheveningen som galeas för fiske med namnet Geertruida Jacoba för holländsk räkning av Scheveningsche Scheepsbouw i Woubrügge Holland. Hon kom till Hällevik Sverige 1939, byggdes om för fraktfart och fick 1940 en Skandia råoljemotor på 100 hk. När hon kom hade hon en 90 hk Bolinder motor. Hon hade därefter Stockholm som hemort innan hon 1955 köptes för 109000 kronor av bröderna Johan Patrik Andersson, Axel Birger Andersson och Fritiof Valfrid Andersson med 1/3 vardera. Patrik var huvudredare för Eva tills hon såldes till Danmark 1962 för 92500 kronor. Där fick hon ny motor från Grenå Motorfabrik på 150 hk.

När fraktfarten tog slut såldes hon till Holland där hon byggdes om till en lyxutrustad charterskonare med klipperstäv utanpå den gamla raka stäven. Vid ombyggnaden användes endast skrovet samt ankarspelet. Hon går inte att känna igen och heter idag Joseph Conrad.

Mättal: Mätbrev 1939: 99,50/70,78,  SL 1962: 120/64/175. Namn med början vid byggnation: Geertruida Jacoba, Jacoba, Eva, Furbo, Saturn, Sölyst, Joseph Conrad. Hemorter med början vid byggnation: Hällevik, Stockholm, Skärhamn, Nörresundby Danmark, Fur Danmark, Nörresundby Danmark, Grenå Danmark, Enkhuizen Nederländerna.

Eva som Geertruida Jacoba i Holland

Eva av Skärhamn ex Jacoba ex Geertruida Jacoba

Joseph Conrad ex Sölyst ex Saturn ex Furbo ex Eva ex Jacoba ex Geertruida Jacoba.