Järnbåtar So - Sy




Solveig 6681

Byggdes av järn i Glasgow 1866 hos Barclay, Curle & Co som ångare med namnet Cumberland. Hon fick vid registreringen den 16 december 1866 ON 55037. I inskrivningsjournalen är hon upptagen som steamer på 472 ton. I Lloyds register 1867 är hon upptagen till 694 brutto och 472 netto med måtten i fot, 227.4 x 28.0 x 15.4. Från 1869 anges dimensionerna till 249.5 x 28.0 x 15.5 och tontalet till 940. Liverpool anges som hemort och Liverpool & Hamburg Steam Ships Co som ägare, senare The Leith, Hull and Hamburg Steam Packet Co Ltd. 1874 uppges maskinstyrkan till 117 hk och hemorten till Leith. 1880 uppges i LR 108 hk. Hon blev förlängd med 22 fot år 1868 – 1869 och fick ny maskin 1877.

1911 sjönk hon efter kollision på Elbe med fartyget Hedwig Heidmann, varvid hon avfördes från det brittiska registret samma år. Hon bärgades och fördes till Hamburg där hon låg vid krigsutbrottet. Hon blev beslagtagen av tyskarna som byggde om henne till pråm. I anmälan december 1919 framgår att hon blivit svensk. Det framgår därefter av handlingar att hon kommit till Flensburg i juli 1920 och där blivit ombyggd till m/f med 6 cyl motor från Holeby på 211 NHP.

Efter ombyggnaden för 3,2 milj Riksmark skrev Flensburger Schiffsbau-Ges intyg om reparationen och priset den 29 januari 1921. Mätning gjordes därefter i Karlskrona den 7 februari. Aspö anmäldes som hemort den 11 februari. Innan hon såldes till Skärhamn hade hon även Nättraby och Kivik som hemorter fram till 1936. Efter inköpet till Sverige döptes hon om till Lisa.

Den 23 mars 1936 såldes hon för 32000 kronor till ett partrederi i Skärhamn med 4 delägare som hade lika stora andelar. Delägarna var Alfred Hansson som var född i Skärhamn men bosatt i Älvängen, Anders Bertil Skanse från Skärhamn, Arne Elmer Pettersson (senare Mengwall) från Skärhamn och SP Pettersson AB i Göteborg. Detta var den äldsta järnbåt som inköptes till Skärhamn. Den såldes mindre än 4 månader senare till grekiska redare, liggande i Gävle, för 3750 pund. Detta torde ha motsvarat mer än 50000 kronor, en bra vinst på så kort tid.

Alfred Hansson var delägare i tremastskonarna i trä Ebet, Roll och Zita. Bertil Skanse var delägare i fyrmastskonaren Sonja. Samuel Pontus Pettersson var delägare i 7 st träfartyg i Skärhamn, Ebet, Ellen 3404, Ethel, Saga, Sensy, Sonja och Vikar. Ebet, Ethel och Saga var tremastskonare, Ellen var skonert, Sonja fyrmastare och Sensy och Vikar var engelska kuttrar.

De nya ägarna gav henne namnet Arkadia med Andros som hemort. Två år senare var hon såld igen med bibehållet namn men hemort i Piraeus. Den 13 juli 1941 togs hon i beslag av den tyska krigsmakten när hon befann sig i Suda Bay vid Kreta. Hon registrerades under tysk flagg som Kreta på Mittelmeer Reederei GmbH i Hamburg men sänktes den 8 oktober 1942 utanför Ras-el-Hilal i Libyen av den brittiska ubåten Turbulent.



Mättal: Registrering 1866: 472 ton. LR 1867: 694/472, LR 1880: 940/713, mätbrev 1921: 895,97/612,52/1100. Namn med början vid byggnation: Cumberland, Lisa, Solveig, Arkadia, Kreta. Hemorter med början vid byggnation: Liverpool England, Leith Skotland, Aspö, Nättraby, Skärhamn, Andros Grekland, Piraeus Grekland.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Clip Crew List Index Project – Clip databases, Plimsoll ship data – the Lloyds Register searchable database, Lloyd´s Register of Ships online, TheShipsList, Scottish Built Ships, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn samt medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet.


Lisa ex Cumberland, senare Solveig av Skärhamn.




Sorna 9847 – IMO 5334573


Byggdes av stål på klink 1927 av N.V. Scheepsbouwerf Gebroeders Pot i Bolnes Zuid-Holland som m/s West Vlaanderen för N.V. Motorschip West Vlaanderen i Terneuzen Zeeland som startats för detta ändamål och i sin tur ägdes av rederiet T den Hartigh i Rotterdam. Fartyget fick Terneuzen som hemort och försågs vid leveransen med en 4 cyl 4-takt dieselmotor på 200/240 hk. tillverkad av Motorenfabriek Deutz AG i Köln. Mättalen vid byggnationen uppgavs till 346/245/540 ton och 19700/18710 grain/bale. Hennes dimensioner uppgavs till 46,69 löa, 46,46 i vattenlinjen, 7,57 bredd, 3,26 djup och 2,92 i djupgående. 


Hon beslagstogs av Deutsche Kriegsmarine 1940 för att ingå som hjälpfartyg 71 i Tysklands invasion av Storbritannien i september 1940. Detta blev aldrig av men hon blev kvar i tysk tjänst som SAT 16 Westflandern i olika befattningar fram till krigsslutet. Hon var bl.a bestyckad med 2 st kanoner av 10,5 cm kaliber. På morgonen den 7 maj 1945 kom två fartyg - West Vlaanderen och Prinses Beatrix plus en landstigningspråm med totalt 6-700 flyktingar från Hela-området till hamnen i Nexö på Bornholm. Under det ryska bombardemanget av staden den 7 och 8 maj sänktes båda fartygen. West Vlaanderen låg nästan helt under vatten, medan Prinses Beatrix låg med däcket under vattnet. Prinses Beatrix blev senare Maj av Skärhamn och finns här på hemsidan.
West Vlaanderen såldes i juli 1946 till ett rederi i Köpenhamn som döpte om henne till Lorna. De byggde om och reparerade henne så att hon blev registrerad med det nya namnet den 11 april 1947. 1952 fick hon en 4 cyl 4-takt Völundmotor på 280 ehk. Från 1947 är hon registrerad på Rederiet Bjarke AS med Köpenhamn som hemort, t.o.m. 1950 med K.V. Folting och därefter fram till försäljningen till Sverige med C.W. Folting.
Den 31 maj 1958 såldes Lorna för 275000 kronor till Karl Erik Gösta Dampegård i Skärhamn ensam. Ägandet fördes sedan över i ett partrederi med 4 delägare som hade lika delar. Utöver Dampegård så var dessa Johan Tage Björheden från Uddevalla samt Astor och Allan Berntsson. Ett nytt certifikat den 30 mars 1960 visade att m/s Sorna tillhörde partrederiet fru Eivor Baudino i Skärhamn. Köpebrev på 320000 kronor hade undertecknats den 24 februari 1960 av 2 delägare som hade hälften var. Dessa var Raymond Baudino och John Bror Eberhard Berntsson. Den 17 januari 1961 sålde Raymond Baudino sin hälft till Bror Berntsson, Karl Torsten Johannes Berntsson och Torsten Bergman för 170000 kronor. Ägarfördelningen i det nya partrederiet var sådan att Bror Berntsson hade 8/10 och de övriga 1/10 vardera. Torsten Berntsson var huvudredare. Han och Bror Berntsson var bröder till Eivor Baudino. Fartygets hemort var Skärhamn från 1958 till försäljningen 1973 då Sorna lämnade Skärhamn.
Dampegård hade ägt tremastskonaren Alve 1955 sedan motorn plockats ut. Den såldes till Tyskland som pråm. Han hade även varit delägare i fyrmastskonaren Sonja efter att Rederi AB Bertil Skanse & Co sålde henne 1955.
Efter 15 år med Skärhamn som hemort såldes Sorna den 19 september 1973 för 200000 kronor. Nils Wilhelm Green i Kungsbacka blev ensam ägare till fartyget som döptes om till Siba och fick Göteborg som hemort. Han sålde Siba i juli året därpå till fartygets befälhavare, Stig Erland Lindberg i Göteborg för 260000 kronor. Befälhavare blev Rolf Sture Assar Buske i Norrköping. Lindberg hade kvar fartyget till 1976 då hon, enligt Båtologen, såldes för 63000 kronor i augusti månad. Köpare var Agne Enar Gunnarsson i Göteborg. Han döpte om Siba till Ramdal med Strömstad som hemort.
Hon hade legat upplagd ett par år i Köpenhamn så av den anledningen kan man kanske förstå det låga priset. 1984 kom hon, under bogsering, till Landskrona för upphuggning. Hon avregistrerades i februari året därpå som upphuggen.
         
Mättal: Vid byggnation: 346/205/540. LR 1930: 346/205. DSL 1958: 349/222/540. SL 1985: 353/176/500. Namn med början vid byggnation: West Vlaanderen, Westflandern, Lorna, Sorna, Siba, Ramdal. Hemorter med början vid byggnation: Terneuzen NL, Köpenhamn Danmark, Skärhamn, Göteborg, Strömstad.       
Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Stichting Maritiem Historische Databank NL, Historisches Marinearchiv & Forum Marinearchiv NL, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn,  Plimsoll ship data – the Lloyds Register searchable database.
West Vlanderen i Nexö hamn efter ryska flygbombningar 7 och 8 maj 1945.

Lorna av Köpenhamn ex West Vlanderen.

Lorna av Köpenhamn ex West Vlanderen.

Sorna av Skärhamn ex Lorna ex West Vlanderen. Bilden är från Bergkvara.

Sorna av Skärhamn med trälast.

Sorna av Skärhamn, lasthantering.

Siba av Göteborg ex Sorna ex Lorna ex West Vlanderen.


Randal av Strömstad ex Siba ex Sorna ex Lorna ex West Vlanderen.



Stella Maris 9683 IMO 5340338
Byggdes 1956 av Nya AB Falkenbergs Varv i Falkenberg för Rederi AB Bertil Skanse & Co i Skärhamn. Hon levererades den 12 juli med en 8 cyl 2 takt B & W Alpha diesel på 720 ehk. Hon var då det största nybyggda fartyg som fått Skärhamn som hemort. Skeppslistan 1966 anger hennes mättal till 499/276/896. Befälhavare från leveransen var Gösta Valdemar Skanse. Inköpspriset framgår inte av tillgängliga handlingar men när hon såldes till Finland i början av 1966 var priset 1,3 milj kronor. Hon avfördes från det svenska registret den 31 januari 1966.
Köparna i Finland var Heikki Häyrynen, Väinö Sanio och Alfons Videstan i Kotka. Stella Maris blev omdöpt till Usko och fick Borgå som hemort. Hon blev kvar i Finland till 1973 men bytte under de åren rederi, namn och hemort flera gånger. Hon såldes 1973 av Rederibolaget Luna i Åbo till Cypern och fick Limassol som hemort.
Köpare var North Africa Shipping Co Ltd i Famagusta. Hon blev omdöpt till Tripolis och fick senare hemorten ändrad till Famagusta. En Leonidas Athanasoulias i Piraeus står som ägare 1976 – 1977 och därefter blev det flera byten av ägare, namn och hemort. 1997 såldes hon som Themistockles II till okända köpare under Honduras flagg och fick namnet Cabinda I och därefter Pedra. 1998 fick hon med nya ägare Kingstown som hemort under St. Vincent flagg, omdöpt till Usko som hon även hette i Finland. Efter Kingstown blev det den 4 december år 2000 Batumi i Georgien, där hon blev omdöpt till Pati.
Det var denne Georgiske redare som bla använde fartyget för smuggling av flyktingar. I slutet av december samma år hade Pati avgått från Israel med 73 flyktingar och 10 besättningsmän ombord, destinerade till Piraeus Grekland. De mötte dåligt väder och fick uppsöka hamn i Antalya Turkiet (som låg på vägen). På grund av sin last med flyktingar, inlåsta i lastrummet, kunde hon inte stanna länge i hamnen och trots hamnmyndighetens varningar gav de sig iväg i dåligt väder med lämnad uppgift att de inte medförde någon last alls. I stormen uppstod fel i maskin så att fartyget blev manöverodugligt och gick på grund. Hon bröts i två delar för om mitten varvid förskeppet sjönk till botten på 12 meters djup. Den aktre delen spolades upp på land och blev liggande. 33 st av de ombordvarande räddades. Detta inträffade på Nyårsdagen 2001 och fartygsdelarna ligger ännu kvar på samma ställe. Förskeppet är idag ett populärt dykobjekt. Det finns en kort sekvens inspelad på Youtube som visar den aktre delen av fartyget liggande där den spolades iland. https://www.youtube.com/watch?v=cIHRk2zwL6I.

Mättal: SL 1966: 499/276/896. Databasen för Finlands handelsflotta 1967: 499/276/936. Namn med början vid byggnation: Stella Maris, Usko, Una, Luna, Tripolis, Vriseis (stavat med B som är grekiska tecknet för V-ljudet), Giannis D, Themistockles II, Cabinda I, Pedra, Usko, Pati. Hemorter med början vid byggnation: Skärhamn, Borgå Finland, Mariehamn Åland, Limassol Cypern, Famagusta Cypern, Piraeus Grekland, Honduras flagg, Kingstown St. Vincent, Batumi Georgien,   
Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Databasen för Finlands handelsflotta, Shipspotting.com, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Tidningen Länspumpen 2008:2, http://kaanaltin.com/patieng.html, https://www.wrecksite.eu/wreck.aspx?174202,

Stella Maris vid provtur 12 juli 1956.


Stella Maris av Skärhamn i Trollhättan.


Stella Maris av Skärhamn i Bristol 1962.


Stella Maris i Grimsby England.


Usko av Borgå ex Stella Maris av Skärhamn.


Una av Mariehamn ex Usko av Borgå ex Stella Maris av Skärhamn. Pålmasten i mitten har tagits bort liksom lastbommen på den aktre masten.


Luna av Åbo ex Una av Mariehamn ex Usko av Borgå ex Stella Maris av Skärhamn.


Pati av Batumi Georgien ex Stella Maris, som vrak vid Antalya Turkiet.





Svan 7133

Byggdes av stål på klink 1898 i Martenshoek NL av J.J. Pattje & Zonen för varvets egen räkning som skonare med namnet Johanna och Waterhuizen som hemort. Vid byggnationen var hennes mättal 117,05/111,20/180 och hennes dimensioner 26,76 löa, 25,80 i vattenlinjen, 6,26 bredd, 2,48 djup och ett djupgående av 2,40. Hon såldes 1906 till Otto Leewog i Westrhauderfehn i Tyskland och fick då behålla namnet.
Efter att 1915 ha blivit såld till Norge hade hon sin hemort i Skien som Roheim till 1924 hos AS Skiensfjordens Laegterkompani i Skien. Hon var utan motor när hon kom till Norge men köparen satte 1916 in en 3 cyl 2 takt Remington motor tillverkad i USA. Detta var kanske inte så lyckosamt för motorn plockades ur igen 1923 och Roheim kom att användas som läktare tills man fått in ny motor. Samma år såldes Roheim till Niels M Andersen i Kragerö och samma år fick man även installerat ny motor. Det var en 2-cyl 2-takt Skandia tkm på 80 hk (100) som var tillverkad 1917   
Hon var i Norge till 1924 då hon såldes från Kragerö till Sverige genom köpare i Östhammar och Snesslinge, rådman Mathias Lundqvist och skeppare Sören Jakobsson-Sörensson som hade hälften vardera. Hon döptes om till Svan i samband med inköpet. Därefter såldes hon 1928 till Klintehamn för 31000 kronor. Grosshandlare Per S Lindstedt var huvudredare med 6/50, Därutöver var det ett stort antal delägare som tillsammans hade 44/50. Hon såldes på offentlig auktion 1935 för 35001 kronor till Slite Cement & Kalk AB i Slite. Då hade säljaren år 1932 satt in ny motor, en 2-cyl 2-takt June Munktell på 100 hk.
Tiden i Slite varade till 1942 då hon såldes till Rederi AB Nordic i Stockholm för 45000 kronor. 1945 bytte hon ägare två gånger. Sven Bengtsson i Stockholm tog över henne i maj månad för 55000 kronor men tre veckor senare sålde han till ett partrederi i Visby för 52500 kronor. Huvudredare var Nils Birger Friberg i Visby med 8/10. Dessutom fanns två andra delägare med 1/10 vardera.
Det var detta partrederi som den 15 mars 1946 sålde Svan till August Walfrid Olsson i Skärhamn för 90000 kronor. Han hade tidigare varit delägare i tremastskonaren Agathe. Walfrid Olsson hade även ägt loggern Hugo som minsprängdes och sjönk den 31 januari 1946. De var på resa från Göteborg till Lübeck med amerikanska gåvopaket och med Walfrid som befälhavare när sprängningen inträffade. Loggern blev bärgad och reparerad och såld till danska köpare. Den 10 maj 1946 blev Walfrid befälhavare på Svan. Händelseförloppet vid försvinnandet framgår nedan.
Från Sjöförklaringen:
Den 7 september 1946 anlände Svan till Lübeck med last av omkring 117 ton gåvopaket. Lossningen av lasten igångsattes samma dag och avslutades den 9 september vid middagstid varefter fartyget gick till sjöss med Köpenhamn som destination. Klockan 15.30 samma dag passerades Travemünde och fartyget har sedan dess inte avhörts. Den 9 september passerade motorgaleasen Hilda av Skärhamn omkring 10’ ONO om Gedser fyrskepp och upptäckte på kort avstånd ett tiotal drivande täckluckor från ett fartyg. Man tog för givet att luckorna härrörde från något förlist fartyg men då man inte ägde kännedom om att Svan förlist hade ingen bärgning av dem företagits. Inga andra uppgifter om fartyget har kunnat införskaffas. Sjötekniske konsulenten: Av allt att döma har fartyget kommit in i ett icke minfritt område och sprängts. SST 1948-8-305.     

Mättal: Vid byggnation: 117,05/111,20/180. LR 1899: 117/111, NSL 1920: 119/84, Mätbrev 1924: 120,78/87,04, SL 1947: 123,44/85,43/155. Namn med början vid byggnation: Johanna, Roheim, Svan. Hemorter med början vid byggnation: Waterhuizen NL, Westrhauderfehn Tyskland, Skien Norge, Kragerö Norge, Östhammar, Klintehamn, Slite, Stockholm, Visby, Skärhamn.
Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Stichting Maritiem Historische Databank NL, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, LR 1899 och 1930 – 1945, Vrakguiden DK, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn.

Motorskonaren Svan.

Motorskonaren Svan av Klintehamn.

Motorskonaren Svan med hissat flaggställ.

Svans beräknade förlisningsplats.




Sydfors 8396 - IMO 5347051
Byggdes av stål på klink 1939 i Martenshoek av Bodewes Scheepswerven med namnet Avanti för kapten Roelof Gerbens Holwerda i Gasselternijveen. Hon levererades i augusti 1939 med en 5-cyl 2-takt Bolnes motor på 300 hkr. Fartyget var av typen raised quarter decktype med förlucka i trunk över hela brunnens längd. Hennes mättal och dimensioner var vid byggnationen 377/182 och 44,07 löa, 41,60 i vattenlinjen, 7,56 bredd, 3,30 djup och 3,05 djupgående. Strax efter leveransen såldes hon till kapten Poppel Dekker i Groningen som döpte om henne till Pegasus och sålde henne till Sverige.
Rederi AB Staffan i Gävle köpte fartyget för 133000 holländska gulden. Det svenska mätbrevet från den 14 december 1939 visar 379,75 brutto och 230,36 netto. Det nya rederiet utrustade henne vid Öresundsvarvet i Landskrona och döpte om henne till Sigfors. Hon blev upplagd på grund av bränslerestriktioner åren 1940 – 1945 och därefter var hon chartrad till Rederi AB Svea fram till försäljningen 1951 till Horsens i Danmark. Där fick hon heta Vitus Bering med ett rederi som hade samma namn med AS framför. Det var detta rederi som den 19 mars 1954 sålde fartyget till Skärhamn.
Ett partrederi med Sören Valdemar Pettersson som huvudredare köpte Vitus Bering för 380000 kronor. Hon döptes om till Sydfors och fick Skärhamn som hemort. Sören Pettersson hade 2/3 i fartyget och Samuel Pontus Pettersson i Göteborg hade 1/3. Som befälhavare antogs Gustav Vilhelm Oskarsson i Skärhamn. Han var befälhavare till 1956 då han köpte eget fartyg, 8107 Hagö, vilket gjorde att rederiet tog in annan befälhavare.
På vintern 1959 förlängdes Sydfors med 6,35 i Göteborg under 6 veckors tid. Efter förlängningen mättes hon till 399/246/533. 1960 ändrades hemorten till Göteborg och den 9 februari 1962 anmäldes att Sydfors numera har en 6-cyl 4-takt Völund motor på 420 ehk som blivit insatt 1955. Den 2 januari 1965 överfördes SP Petterssons 1/3 till Sören Pettersson för 120000 kronor och i certifikat den 1 mars redovisas Sören Pettersson som ensam ägare till fartyget. Befälhavare är då Gunvald Karlsson i Skärhamn. Den 28 november 1966 såldes Sydfors för 420000 kronor.
Nästa hemort blev Visby. Det blev också sista hemorten i Sverige. I certifikat från den 29 november 1966 framgår att ägarna var Karl Wilhelm Christensson i Kungälv och Sten Yngve Säther i Visby med lika delar, den senare var befälhavare. De sålde sitt fartyg 1974 för 330000 kronor.
Sydfors anlände till Coruna Spanien den 25 oktober 1974 efter att ha avseglat från Köpenhamn med destination St Thomas i Virgin Islands. De nya ägarna var Sunrice Shipping Inc i St Thomas Virgin Islands USA. Hon förde då amerikansk flagg som Sydfors. 1976 ändrades hemorten till Anguilla som är brittisk koloni sedan 1650. Hon kom därför i fortsättningen att föra brittisk flagg men hon ägdes fortfarande av Sunrice Shipping. Den 17 augusti 1985, på resa från Haiti till Rio Haina i Dominikanska Republiken, sprang hon läck och måste sättas på grund nära Paraiso. Det ligger på sydsidan av ön Hispaniola i den östra delen som är Dominikanska Republiken. Haiti ligger på den västra delen. Besättningen räddades av US Coastguard men fartyget blev troligen vrak.

Mättal: Mätbrev 1939: 379,75/230,36. Mätbrev 1959 efter förlängning: 399/246/533.  SL 1966: 442/234/525. Namn med början vid byggnation: Avanti, Pegasus, Sigfors, Vitus Berling, Sydfors. Hemorter med början vid byggnation: Gasselternijveen NL, Groningen NL, Gävle, Horsens Danmark, Skärhamn, Göteborg, Visby, St. Thomas Virgin Islands, Road Bay Anguilla.  
Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Stichting Maritiem Historische Databank NL, Family Search, Plimsoll ship data – the Lloyds Register searchable database, Micke Asklander - Fakta om Fartyg.


Sydfors som Avanti av Gasselternijveen på provtur 1939.


Vitus Bering av Horsens ex Avanti.


Sydfors av Skärhamn ex Vitus Bering.

Sydfors av Skärhamn efter förlängning ex Vitus Bering.


Sydfors långt senare.



Sylvan 9552 – IMO 5347221
Byggdes av stål 1918 i Zwartsluis av Scheepswerf H. Appelo & Zonen N.V.C. som Oosterschelde för N.V. Hollandsche Allgemeene Atlantische Scheepvaart Maats i Amsterdam. Fartyget, som var en tremastad skonare, försågs vid leveransen med en 2-cylindrig motor på 120 hk som tillverkats av Motorenfabriek Industries i Alphen aan den Rijn. Priset för fartyget uppgick till 108000 gulden. Vid mätningen registrerades 260/177,38/350 ton samt 19200/18200 grain/bale. Hennes dimensioner angavs till 38,08 löa, 36,33 i vattenlinjen, 7,53 bredd och 3,29 djup. Hennes första hemort var  Amsterdam.
På hösten 1921 fick hon Rotterdam som hemort genom köp av Varnder Kramer i Rotterdam. 1931 ändrades hemorten till Groningen med samma redare. Hon var kvar i hans ägo till maj 1939 då hon såldes till Danmark och fick Aerösköbing som hemort. AS Fuglen (A.M. Espesen från 1939 och N.M. Lauritzen från 1949) i Aerösköbing var redaren och fartyget döptes vid köpet om till Fuglen II.  Hon blev minsprängd den 29 mars 1943 då hon gick i konvoj från Aalborg till Skagen. Första motorbytet gjordes 1943 till en 4-cyl 2-takt Alpha diesel på 200 hk. Detta var en konsekvens av minsprängningen som vållade mycket stora skador på akterskeppet. Den 17 augusti var hon helt återställd i Svendborg med stora reparationer och ny maskin till en kostnad av 167 tusen danska kronor. 1951 döptes hon om till Fuglen (utan nummer på slutet) och samma år fick hon sin tredje motor, en 4-cyl 2-takt Alpa diesel på 240 hk. Hon var kvar med samma hemort i Danmark tills hon såldes till Sverige 1954.
Kontrakt med Sam Rune Pettersson i Skärhamn skrevs den 23 mars 1954 på en köpesumma av 220000 kronor. Sam Pettersson var ensam ägare av fartyget som blev omdöpt till Sylvan och fick Skärhamn som hemort. Han var själv befälhavare och hade tidigare varit delägare i tremastskonarna Gerd, Gunbritt och Kustfart av Skärhamn. Ombyggnad med pop och ny styrhytt gjordes 1960. Den 5 mars 1963 sålde han Sylvan inom Skärhamn till partrederiet fru Judith Inberg för 315000 kronor. Förstäven blev då ombyggd till s.k. soft nose. Judith var delägare med 1/10 och sonen Denis Folke Verner med 9/10. Efter hennes död 1965 blev Denis Inberg ensam ägare. 1980 blev det ännu ett maskinbyte i Sylvan. Nu fick hon en Deutz diesel på 280 hk. Den byttes 1986 till en 6-cyl 4-takt Cummins diesel på 221 hk. Skärhamnstiden tog slut 1987 då hon avfördes från registret som såld till Nederländerna. Hon hade då legat upplagd i Skärhamn en tid. Hon såldes för 1 miljon kronor.
Köpare var Hovax BV i Nijmegen Groningen. De inköpte även tremastskonaren Utskär som hört hemma i Skärhamn mellan 1954 och 1967.  Dessa två fartyg var byggda på samma varv. Sylvan anlände till Harlingen den 22 september 1987 från Göteborg för ombyggnad till charterskonare. 1988 blev hon åter omdöpt till sitt ursprungliga namn Oosterschelde. En stiftelse bildades så småningom som kunde färdigställa den mycket kostsamma ombyggnaden 1992. Hon finns fortfarande kvar och seglar charter med upp till 120 gäster vid endagsturer eller 24 gäster vid längre seglatser.

Mättal: Vid byggnation: 260/177,38/350. DSL 1954: 272/181/350. Mätbrev 1954: 287,55/209,19. SL 1987: 297/147/350. Namn med början vid byggnation: Oosterschelde, Fuglen II, Fuglen, Sylvan, Oosterschelde. Hemorter med början vid byggnation: Amsterdam NL, Rotterdam NL, Groningen NL, Aerösköbing DK, Skärhamn, Rotterdam NL.
Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Stichting Maritiem Historische Databank NL, Plimsoll ship data – the Lloyds Register searchable database, Oosterschelde hemsida NL, Danmarks skeppslista.


Oosterschelde av Amsterdam eller Rotterdam, troligen ganska ny.


Tremastskonaren Oosterschelde av Groningen i Cardiff 1932.


Fuglen av Aerösköbing ex Oosterschelde.


Sylvan av Skärhamn före 1963 ex Fuglen ex Fuglen II ex Oosterschelde.


Sylvan av Skärhamn efter ombyggnad med pop, ny styrhytt och soft nose.



Sylvan av Skärhamn 1987 strax före leverans till NL.



Sylvan efter namnbyte till Oosterschelde vid renoveringen 1988 – 1992.


Oosterschelde av Rotterdam ex Sylvan ex Fuglen ex Fuglen II Ex Oosterschelde.
















































Kommentarer