Järnbåtar L - O

Lisa 9664

Byggd 1921 i Kiel av Deutsche Werke AG som 3-mastskonare utan motor. Beställare torde ha varit E. Simon i Hamburg som döpte henne till Lisa. 1927 insattes en 2-cylindrig motor om 47 nom. hk tillverkad av Sulzer Bros i Winterthur. Det förekommer också uppgifter om att motorn var på 100 hk. 1929 ägdes hon av F.B. Stölken i Hamburg. Han överlät Lisa 1932 till en Johann Eichmann i Hamburg. Denne satte in ny 3-cyl motor på 150 hk från Deutsche Verke i Kiel 1938 och förlängde henne med 7 meter 1950 så att hennes tdw uppgick till 320 .

Eichmann sålde fartyget till ett partrederi i Skärhamn år 1956. Det var partrederiet skeppare Gustav Evert Andersson som köpte Lisa för 268800 kronor. Han var själv befälhavare och ägde 1/3 i rederiet. De andra delarna ägdes av Nils Erik Adolf Andersson med 1/3 och Gustaf Arne Gustavsson med 1/3. Arne Gustavsson var son till Gustav Andersson. Lisas hemort blev Skärhamn. Det uppges vid köpet att Lisas motor från Deutsche Verke i Kiel var på 165 eff.hk.

Nils och Gustav Andersson avled 1960 och 1961. Nils var ogift och hans del gick som arv till hans syster, Märta Alice Ingeborg, som var gift med Gustav Evert Andersson. De hade sönerna Gustaf Arne Gustavsson som redan var delägare samt Stig Gustavsson som var en yngre bror. Fördelningen av andelarna mellan de två bröderna och deras mor är oklart men de behöll Lisa till 1964 då hon såldes för 203000 kronor till ett partrederi i Kalmar.

Hon blev kvar där med Kalmar som hemort till 1973, då hon såldes till St Thomas på Virgin Islands i Västindien och avfördes ur det svenska registret. Skeppslistan anger då motor på 320 hk. Hon blev omdöpt till Lisa W och fick Road Harbour på British Virgin Islands som hemort. Tidningen Båtologen rapporterade 1989 att hon förolyckades i dåligt väder i närheten av St Vincent. En källa i Flensburg anger att inget hörts om henne efter 1986.

Mättal: SL 1973: 238/159/320. Namn med början vid byggnation: Lisa, Lisa W. Hemorter med början vid byggnation: Hamburg Tyskland, Skärhamn, Kalmar, Road Harbour British Virgin Islands.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Schiffshistorisches Archiv Flensburg samt Germanischer Lloyd register.

Lisa av Skärhamn innan hon blev gråmålad.

Lisa av Skärhamn i Uppsala efter färgbyte.

Lisa av Kalmar, i Bergkvara.

Lisa W av Road Harbour British Virgin Islands ex Lisa.

Maj 9376

Byggdes 1938 i Groningen av Noord Nederlandsche Scheepswerven N.V. med namnet Prinses Beatrix för Kornelis Eeftingh i Gasselternijveer. Fartyget försågs vid leveransen med en 6-cylindrig diesel på 296 hk tillverkad av Motorenwerke Mannheim. Hon blev beslagtagen av Deutsche Kriegsmarine i juli 1940 och bombad av ryska flygplan den 1-5 1945. Vraket drev iland nära Nexö, Bornholm. Hon hade 1946 en annan holländsk redare och Vlissingen som hemort.

Under 1946 blev hon bärgad och bogserad till Aalborg där hon blev reparerad av en dansk redare i Hasseris Aalborg. Han hade köpt henne, döpte om henne till Maj och satte in en 6-cyl 4-takt Bukh diesel på 300 hk. Därefter såldes hon vidare inom Aalborg. På nyårsafton 1951 var hon på resa från Wismar till Thisted med last av kalisalt när hon, vid passage av Aggersundsbron, tappade styrning och törnade mot ett brofundament. Hon sprang läck och bogserades in på grund av lotsbåt för att inte sjunka.

Efter bärgning blev hon kondemnerad och låg som vrak i Aalborg till augusti 1952 då det danska försäkringsbolaget sålde henne för 280000 danska kronor till Skärhamn. Ett partrederi med Knut Holger Hermansson som huvudredare köpte henne och Maj fick Skärhamn som hemort. Knut hade 2/8 i fartyget. De övriga delägarna var Ove Ingemar Hermansson med 1/8 (bror till Knut) och Janne Oskar Hermansson (far till Knut och Ove) med 2/8. Åke Hansson från Kyrkesund hade 1/8 och Majs befälhavare, Gunnar Erland Strandberg från Lysekil, 2/8.

1957 kantrade Maj i Aalesunds hamn när man lastade sill. Hon sjönk men blev bärgad och såldes några år efteråt till Italien för 245000 kronor med Neapel som hemort. Affären gjordes i början av 1962 med namnbyte till Lavinia Attanasio. 1965 övertogs hon av greker i Pireaus och blev omdöpt till Panagia. I oktober 1977 avfördes hon från det grekiska registret med uppgift ”as she was reported sold to local buyers at an auction sale in Cyprus”. Hon avfördes från Lloyds register 1992 som förmodad skrotad.

Mättal: LR 1938: 360/148, DSL 1952: 357/141/416, Mätbrev 1952: 397,58/211,29. Namn med början vi byggnation: Prinses Beatrix, Maj, Lavinia Attanasio, Panagia. Hemorter med början vid byggnation: Gesselternijveer Nederländerna, Vlissingen (på engelska Flushing) Nederländerna, Aalborg Danmark, Skärhamn, Neapel Italien, Pireaus Grekland samt troligen på Cypern.


Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Stichting Maritieme-Historische Databank, Tidningen Länspumpen maj 2017, Sjöhistoriska Museet samt Ship Nostalgia.  

Prinses Beatrix av Gasselternijveer som nybyggd 1938.

Prinses Beatrix av Gasselternijveer 1938.

Maj av Aalborg ex Prinses Beatrix.

Maj av Skärhamn.

Mona 9739

Byggdes i Groningen 1936 av Noord Nederlandsche Scheepswerven N. V. med namnet Dr. Colijn för en Meindert Oosterhuis i Delfzijl. Fartyget försågs vid leveransen med en 4-takts 6-cylindrig motor tillverkad av Benz Motorenwerke Mannheim AG (MVM) om 300 hk. Under kriget ägdes hon av Ministry of War Transport med London som hemort och omdöpt till Empire Crocus. Hon deltog i invasionen i Normandie 1944 och anlände till Siene Bay den 18 juni. Hon kom efter kriget att ha flera olika ägare med namn och hemorter i England innan hon 1955 fick Helsingfors i Finland som hemort och blev omdöpt till Monica av redaren, Rederi AB Henrik Selén i Borgå.

Det var därifrån hon köptes till Skärhamn i början av 1957, av ett partrederi med 10 delägare för 380000 kronor. Namnet ändrades då till Mona med Skärhamn som hemort. Partrederiets huvudredare, fiskhandlaren Nestor Ossian Olausson i Skärhamn hade 2/40 i fartyget och befälhavaren, Sterner Albert Johannesson i Grundsund, 8/40. Nestor Olaussons båda bröder, fiskhandlarna David och Johan Isak Olausson i Skärhamn hade 6/40 vardera. Av Nestor Olaussons tre söner var Jerker Gustav Nestorsson i Skärhamn delägare med 4/40, Holger Nestor Nestorsson i Skärhamn 2/40 och Manne Johannes Nestorsson i Göteborg 2/40. Dessutom var Paul Johannesson i Skärhamn delägare med 4/40, handlande Bror Erik Valdemar Lachonius i Kyrkesund 5/40 och skeppsmäklare Johan Efraim Andersson i Malmö 1/40.

Mona såldes till Danmark 1962 för 230000 kronor och blev Scantic av Rönne. På resa från Preston i England vid Irländska Sjön till Poole vid Engelska Kanalen med last av kalk i säckar sprang hon läck i hårt väder den 7 december 1964, ca 50 mil syd om Irland. Hon sjönk på eftermiddagen samma dag sedan besättningen gått i livflotten. Besättningen räddades påföljande natt av brittiska Arthur Albright.

Mättal: Databasen för Finlands handelsflotta 1956: 348,91/140,90, Vid registrering i Sverige 1957: 349/142/400, SL 1961: 326/158/400, DSL 1964: 326/149/383. Namn med början vid byggnation: Dr. Colijn, Empire Crocus, Stainton, Benwood, Monica, Mona, Scantic. Hemorter med början vid byggnation: Delfzilj Nederländerna, London England, Middlesbrough England, Liverpool England, Helsingfors Finland, Skärhamn, Rönne Danmark.


Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Stichting Maritieme-Historische Databank, Databasen för Finlands handelsflotta, kopia av inköpskontrakt 28 februari 1957, Lloyds register 1937 – 1938 samt Mona som Scantic av Rönne med ytterligare källhänvisningar - https://en.wikipedia.org/wiki/MV_Scantic.

Dr. Colijns sjösättning i Groningen 1936.

Dr. Colijn av Delfzijl som nybyggd.

Benwood av Liverpool ex Stainton av Midlesbrough.

Mona av Skärhamn 1959 – 1960 ex Monica av Helsingfors.

Mona av Skärhamn ex Monica av Helsingfors.

Scantic av Rönne ex Mona.

Nordanvik 8383

Byggdes av järn på klink 1875 i Malmö av Kockums Mekaniska Verk­stad som Ångkranpråm Nr 1 för Svenska Marinen. Fartyget användes till torpedbärgning och överfördes år 1907 till Kustartilleriet. År 1920 blev hon omdöpt till Mul 1 sedan hon byggts om till minutläggare. Hon blev utrangerad från marinen 1923 och blev då ombyggd till pråm utan motor. Hennes mått uppges till 20 meters längd, 5 meters bredd och ett djupgående på 1,9 meter.

Som sådan verkade hon med flera ägare och namn fram till 1940 då hon hade fått Skandiamotor på 65 hk och certifikat som m/s Oden av Ytterenhörna. Vid inköpet som öppen pråm till Ytterenhörna hade hon 1939 kostat 1200 kronor. När hon såldes 1942 som m/s blev priset 7500 kronor. 1943 ansöktes om gengaslån på 7200 kronor och 1945 såldes halva delen i fartyget för 12500 kronor. 1951 såldes hon till Stockholm för 30000 kronor och det var då som hon blev omdöpt till Nordanvik.

Det var från Stockholm som hon i slutet av 1957 köptes till Skärhamn för 27000 kronor. Av certifikat från juni 1958 framgår att hon köptes av ett partrederi med brevbärare Ralf Oskar Erhard Strandberg som huvudredare och Skärhamn som hemort. De övriga delägarna i rederiet var hans far, Oskar Magnus Strandberg, samt dennes övriga fyra söner, Karl Nils Yngve Strandberg, Torsten Harry Magnus Strandberg, Bror Johan Amandus Strandberg och Erik Olof Mattias Strandberg, alla med 1/6 vardera. Yngve var fartygets befälhavare. De hade kvar Nordanvik till 1964 då hon såldes för 5000 kronor till Kristinehamn.

Det blev ytterligare en försäljning inom Sverige innan Nordanvik omkring 1968 såldes till Finland. Hon döptes då om till Gniggaren och fick Dragsfjärd som hemort. Hon avfördes ur det svenska registret 1972 som förstörd. Enligt båtologen 1981 sidan 340 skulle Gniggaren, sedan flera år tillbaka, ha legat halvt sjunken i Genböleviken vid Dragsfjärd. Någon bärgning har troligtvis inte gjorts.

Mättal: Mätbrev 1938: 69,65/62,97, Vid registrering 1939: 70/45, SL 1976: 69/44/110. Namn med början vid byggnation: Ångkranpråm nr1, Mul 1, Fingal, Arne No 2, Oden, Nordanvik, Gniggaren. Hemorter med början 1938: Ursviken, Ytterenhörna, Vätö, Stockholm, Skärhamn, Kristinehamn, Dragsfjärd Finland.

Ångkranpråm nr 1

Nordanvik som hon såg ut med hemort Skärhamn.

Olympia 9350

Byggdes 1952 i Lübeck av Lübecker Maschinenbau AG som Råfors för partrederiet lotsförman Erik Romanus Natanael Råwall i Råå. Hon blev levererad den 19 maj och var då försedd med en 6-cyl Alpha diesel på 360 ehk.

Hon köptes till Skärhamn för 500000 kronor 1959 av ett partrederi med Arnold Gunnar Johansson som huvudredare och hans son Bengt Arne Johansson som medredare. De ägde 2/3 resp. 1/3 i fartyget som de döpte om till Olympia. Hon förlängdes med 6 meter vid Marstrands Mekaniska Verkstad 1961 och blev då påbyggd med ett lika långt shelterdäck samtidigt som båda lastluckorna förlängdes. Hennes exteriör blev i och med ombyggnaden förändrad. Olympia fick 1968 en ny 7 cyl Alpha diesel på 700 ehk.

Hon såldes 1970 till Smögen för 600000 kronor och 1974 till Klädesholmen för 490000 kronor. Samma år avfördes hon från det Svenska registret som såld till utlandet. Det var köpare i Syrien som köpte fartyget för 662500 kronor. Hon såldes som Olympia men med Syrisk redare blev hon först omdöpt till Aboudi-T med Arwad (ö utanför Syriens kust) som hemort och därefter till Neamat Allah med Rouad i Syrien som hemort. Rouad är den franska benämningen på samma ö.

En overifierad uppgift anger att hon strukits ur registren 1998.

Mättal: Mätbrev 1952: 413,90/258,73, SL 1973: 498/271/650. Namn med börfjan vid byggnagtion: Råfors, Olympia, Ingela, Olympia, Aboudi-T, Neamat Allah. Hemorter med början vid byggnation: Råå, Skärhamn, Smögen, Klädesholmen, Arwad Syrien, Rouad Syrien.

Råfors av Råå som ny.

Råfors av Råå.

Olympia ex Råfors efter förlängning 1961.

Olympia av Skärhamn ex Råfors.

Här skall så småningom läggas in Nordanvik 8383 och Olympia 9350.