Järnbåtar U - Westa

Undine 9364 - IMO 5254925

Byggdes 1952 i Hammelwarden Brake av C. Lühring Skeppsvarv med namnet Undine för bröderna Sören Valdemar Pettersson och Sam Rune Pettersson i Skärhamn till en kostnad av 510994 D-mark. Bilbrevet är daterat den 19 juli 1952 och hon levererades samma månad. Hon hade vid leveransen en MAK-diesel på 360 ehk. Bröderna hade lika delar i fartyget. Mätbrevet den 9 augusti 1952 anger 351,54 gr och 213,12 net. De sålde Undine den 22 augusti samma år för 649000 kronor till Rederi AB Nordö i Djupekås.

Bröderna i Skärhamn hade varit delägare i flera träskutor vardera. Sören hade varit delägare i skonerten Anna (400), tremastskonarna Dyring, Gerd, Gunbritt och Kustfart. Han hade dessutom varit delägare i den fyrmastade skonaren Inger. Sam hade varit delägare i tremastskonarna Gerd, Gunbritt och Kustfart.

Undine förlängdes 1953 vid samma varv och i maj månad anmäldes Kalmar som hemort. 1955 såldes hon för 725000 kronor och blev då Nordanhav av Lidköping med Rederi AB Leckö som ägare. Vid ett haveri 1963 drev hon på land vid Darlovo i Polen. Hon bärgades och infördes till Gdynia. 1964 fick hon Torsö som hemort genom en försäljning för 550000 kronor och namnändring till Grazia. På hösten samma år, på en resa till England med trälast, fick hon maskinhaveri och förskjutning i lasten och måste bogseras in till Hull med slagsida. 1968 såldes hon till Mariestad med bibehållet namn och 1973 blev hon Ran av Jönköping genom en försäljning för 370000 kronor. Den sista svenska hemorten blev Göteborg dit hon såldes 1975 för 400000 kronor. Där blev hon kvar som Skandia av Göteborg till 1981.

Våren 1981 såldes Skandia för 95000 pund till A.C. Shipping Ltd i Georgetown Guyana. Hon blev då omdöpt till Skandia CI och 1894 till Baltia. I Lloyds register 1985 är hon upptagen som Baltia. Senare blev hon såld till Honduras och namnändrad till Largo med Largo Shipping S de RL i San Lorenzo som redare. Båtologen uppger 1989 att Largo blivit omdöpt till Sandra 1 och varit synlig i Stenungsund den 20 juni 1989. Hon finns därefter i LR 1991 som Sandra 1, utan ägare men med San Lorenzo som hemort. Hon infördes till Finland i maj 1991 av Guy Torolf Liljeberg i Borgå som varit ägare ett par år under Honduras flagg. Han sålde i juli 1992 men kan inte hittas i de finska arkiven.

Köparna i Estland uppges vara Karmi Ltd i Tallin där hon döptes om till Viola. 1995 såldes hon inom Tallin till Vadestar Development Corp med bibehållet namn. Hon uppges ha blivit skrotad år 2000.

Mättal: Mätbrev 1952: 341,52/213,12. SL 1981: 399/222/598. Namn med början vid byggnation: Undine, Nordanhav, Grazia, Ran, Skandia, Skandia CI, Baltia, Largo, Sandra I, Viola. Hemorter med början vid byggnation: Skärhamn, Djupekås, Kalmar, Lidköping, Torsö, Mariestad, Jönköping, Göteborg, Georgetown Guyana, San Lorenzo Honduras, Tallin Estland.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Sjöhistoriska Museet, Rosenkrans Shipphotos, Histamar – Argentina.

Undine på Stapelbädden i Hammelwarden Brake.

Undines sjösättning. 

Undine av Skärhamn.

Undine av Djupekås ex Undine av Skärhamn.

Nordanhav av Lidköping ex Undine.

Grazia av Torsö ex Nordanhav.

Ran av Jönköping ex Grazia.

Skandia av Georgetown ex Grazia.

Baltia av Georgetown Guyana ex Skandia CI ex Skandia.

Sandra 1 av San Lorenzo Honduras ex Largo ex Baltia.

Viola av Tallin Estland ex Sandra I ex Largo ex Baltia ex Skandia CI ex Skandia ex Ran ex Grazia ex Nordanhav ex Undine.

Utskär 9485 – IMO 5375008

Byggdes av stål på klink 1918 i Waterhuizen Groningen av J.J. Pattje & Zoonen som gaffelskonare utan motor med namnet Nora. Hon sjösattes i juli 1917 och levererades i april 1918. Hon klassades i Bureau Veritas som lastfartyg, tremastad skonare. Hennes mättal angavs till 186/162,95/325 med dimensionerna 32,75 löa, 29,55 i vattenlinjen, 7,00 bred, 3,20 djup och med ett djupgående av 2,97 meter. Hon hade byggts för Gustaaf Adolf van Veen i Scheveningen Zuid-Holland som var ensam ägare. Scheveningen blev hennes hemort.

Det blev ett flertal olika ägare till Nora som segelfartyg. Hon övertogs i juni 1918 av NV Seevart Maatschappij Albatros i Rotterdam som gav henne namnet Haarlingen med Rotterdam som hemort och från 1919 Delfzijl som hemort. Köpeskillingen var vid inköpet 95000 hfl och vid försäljningen 1922, 82000 hfl. Jurjen Swiers i Groningen behöll namnet men gav henne Groningen som hemort.

Hanseatische Schleppschiffahrt i Bremen köpte och döpte om henne till Möwe 1923. Hon överläts året därpå till Knopf & Lemann i Lübeck. Även dessa behöll henne ett år men var de som satte in motor och ändrade henne till motorskonare innan hon såldes den 2 november 1925. Hanseatische Motorengesellschaft i Bergedorf levererade den 2-cyl 2-takt tkm på 100 hk som sattes in. Den nya ägaren var Dr. Petrus Visher i Westrhauderfehn. Han döpte om Möwe till Vadder Gerrit och tog senare in en delägare, Conrad Visher. 1934 satte de in ny motor i fartyget. Hon fick nu en 4-cyl 4-takt Deutz på 270 hk tillverkad av Humboldt Deutz Motoren i Köln. Conrad och Peter Visher ägde Vadder Gerrit genom ett partrederi från 1939 med ändrad hemort till Leer.

Fartyget var i detta rederis ägo i många år. I Lloyds register finns de som ägare fram till 1948. Under den tiden blev fartyget förbyggt i Oldersum 1931, ny maskin installerad 1934 och fartyget blev övertaget av Deutsche Kriegsmarine 1941. I januari 1946 blev hon överlämnad till Holland via England som krigsskadestånd. Hon blev registrerad på Martinus Vlap i Groningen 1948 och omdöpt till In Spe. Enligt Lloyds register fanns hon i hans ägo till 1954. Denne redare satte 1948 in en 6-cyl 4-takt motor från MVM på 195 hk med tillverkningsår 1943. Det finns ytterligare personer och företag som har nämnts som ägare till fartyget under åren i Nederländerna och Tyskland.

Den 25 april 1954 sålde Martinus Vlap i Groningen sitt fartyg till ett partrederi i Skärhamn för ett belopp motsvarande 126864 kronor. Mätbrev utfärdades den 19 maj och i certifikat från den 14 april 1955 framgår de svenska ägarna som Karl Ossian Lottsson, Erik Bertil Roland Lottsson och Lucien Roger Karlsson. De var alla från Skärhamn och hade 1/3 vardera i partrederiet. In Spe döptes om till Utskär och fick Skärhamn som hemort. Utskär blev kvar i Skärhamn i samma rederi till 1967 då hon den 27 januari såldes för 135000 kronor till Mariestad.

Som lastfartyg blev hon kvar i Sverige till 1979 med namnet Utskär. Från 1967 hade hon hemort Vänersborg, från 1969 hemort Kållandsö och från 1974 hemort Ronehamn. 1976 låg hon vid Ekensbergs varv i Stockholm med utbränd maskin och kondemnerad. Hon såldes så småningom till Stockholm för 20000 kronor och fick då Stockholm som den sista hemorten i Sverige som fraktare. Hon avfördes hösten 1979 från det svenska registret som såld till Nederländerna. Köpare var Kate Meijer i Groningen som 1980 lät döpa om fartyget till Nora. Därefter påbörjades ombyggnad och renovering till ursprungligt skick men för charterverksamhet. I ombyggnaden ingick också en ny motor som installerades 1987. Det blev en 6-cyl 4-takt Caterpillar på 350 hk.

Efter färdigställandet 1989 gick hon på charter i Sverige med Stockholm som hemort och omdöpt till Najaden. I samband med annonsering för försäljning 2008 redovisades att hon hade 12 gästhytter med sammanlagt 34 bäddar. På dagsturer kunde hon ta 82 passagerare med servering. Ägare fram till 1996 var Najaden Baltic Sail Ship AB och därefter Klart Skepp Marinteknik AB. I augusti 2011 såldes hon till Polen och fungerar där som skolfartyg, omdöpt till Kapitan Borchardt.   

Mättal: 1918: 186/162,95/325. Mätning 1948: 206/107/275.  Mätbrev 1954: 205,21/131,30. Namn med början vid byggnation: Nora, Harlingen, Möwe, Vadder Gerrit, In Spé, Utskär, Nora, Najaden, Kapitan Borchardt. Hemorter med början vid byggnation: Scheveningen NL, Rotterdam NL, Delfzijl NL, Groningen NL, Bremen D, Lübeck D, Westrhauderfehn D, Leer D, Groningen NL, Skärhamn, Vänersborg, Kållandsö, Ronehamn, Stockholm, Groningen NL, Willemstad Nederländska Antillerna. Stockholm, Warzawa Polen.  

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Stichting Maritiem Historische Databank NL, Fire News oktober 2008 - http://ftnews.firetrench.com/2008/10/for-sale-”najaden”-ex-”nora”-”harlingen”-”mowe”-”vadder-gerrit”-”in-spe”-”utskar”/, MyShip.com - http://myship.com/imo/5375008/KAPITAN-BORCHARDT, Branschorganisationen Skärgårdsredarna hemsida, Kapitan Borchardt hemsida Polen,

Harlingen augusti 1922 med hemort Delfzjil.

Vadder Gerrit ex Möwe ex Harlingen ex Nora i Antverpen 1932.

In Spe av Groningen ex Vadder Gerrit.

Utskär av Skärhamn ex In Spe, Uppsala 1962.

Utskär av Vänersborg 1972.

Najaden av Stockholm ex Utskär.

Kapitan Borchardt av Warzawa ex Najaden av Stockholm.

Warden 9905 – IMO 5386136

Byggdes 1947 - 1948 av Gebr. Bodewes i Volharding Foxhol med namnet Spurt av Rotterdam för Fiege & Hoff i Rotterdam och levererades i mars 1948 efter att ha sjösatts i december 1947. Fartyget var vid leveransen försedd med en 6-cyl 4-takt diesel på 345 ehk tillverkad av Werkspoor N.V. i Amsterdam. Hon blev klassad hos Lloyd och införd i deras register med 400/260/550 samt 28650 grain och 27000 bale. Hennes dimensioner var 47,25 löa, 44,20 i vattenlinjen, 8,07 bredd och med ett djupgående på 2,72 meter. Hon övertogs 1956 av en av delägarna som drev henne till 1959 då hon såldes till Sverige.

Axel Natanael Danielsson från Skärhamn köpte fartyget den 10 januari 1959 för 400000 kronor och döpte om henne till Warden med Skärhamn som hemort. Axel Danielsson var ensam ägare och själv befälhavare. Han hade tidigare varit delägare i den fyrmastade skonaren Inger. Han sålde Warden till Finland för 435000 kronor 1965. Köpebrev upprättades den 8 april 1965 med Ragnar Nordström i Borgå. Han var ensam ägare och behöll namnet på fartyget med Borgå som hemort under den finska tiden som varade till 1971.

De nya ägarna som tillträdde 1971 var från Beirut. De behöll namnet till 1974 då hon döptes om till Maha med Beirut som hemort. 1977 blev hon omdöpt till Bahia och 1979 med nya ägare till Wessam. 1982 blev hon upplagd i Limassol Cypern och året därpå blev hon omdöpt till Lara. 1987 är hon dock registrerad som Wessam av Beirut. Efter 1995 finns hon inte med i Lloyds register. 

Mättal: Vid byggnation: 400/260/550. SL 1964: 399/202. Namn med början vid byggnation: Spurt,Warden, Maha, Bahia, Wessam, Lara, Wessam. Hemorter med början vid byggnation: Rotterdam NL, Skärhamn, Borgå Finland, Beirut Libanon.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Stichting Maritiem Historische Databank NL, Databasen för Finlands handelsflotta.

Spurt av Rotterdam.

Warden av Skärhamn i Uddevalla.

Lara av Beirut upplagd på Cypern. Foto Gerd Laubmeier.

Vera 7464 – IMO 5378311

Vera byggdes 1912 i stål på klink som tvåmastad skonare. Hon döptes till Adolf när hon byggdes vid J.J. Pattje & Zonen skeppsvarv i Waterhuizen Nederländerna. Beställare var Sievert Adolf Engellandt i Breiholtz Schleswig Holstein. Fartyget fick Hamburg som hemort när hon levererades den 22 mars 1913. I Lloyds register 1930 – 1945 anges dimensionerna i fot till 87.1 x 21.6 x 8.7.

Under de närmaste åren bytte hon ägare ett flertal gånger. Den 27 januari 1917 såldes hon till Nordische Schiffarts G.m.b.H. i Hamnburg och blev omdöpt till Inga. Den 17 januari 1918 såldes hon till Carl August John G.m.b.H. i Hamburg. Den 5 december 1918 såldes hon till Johann Wumkes i Oldersum med Bremen som hemort. Den 26 juni 1919 såldes hon till Gustav Kurt Stein i Hamburg med Flensburg som hemort. Den 13 oktober 1919 blev hon av samma ägare omdöpt till Catharine Stein med bibehållen hemort. Den 26 januari 1920 ändrar samma ägare hemorten till Hamburg.

Han sålde fartyget den 8 juni 1920 till J.H. Jensen i Flensburg. 1923 återfinns både fartyg och redare i Hamburg. Jensen sålde den 6 juni 1923 till Gustav Bielken i Kirchhammelwarden i närheten av Bremerhaven. Denne döpte om fartyget till Hoffnung med Hamburg som hemort. 1924 byggdes hon om i Fümfhausen vid Elbe och i april samma år får hon en 2-cyl 2-takt första motor på 49 nhp, tillverkad av Kromhout Motoren Fabriek AG i Brake.

Det är denne redare som i Stolpemünde den 23 mars 1928 säljer motorskonaren Hoffnung för 40000 danska kronor till Sverige. Stolpemünde ligger numera i Polen och heter idag Ustka. I mätbrev den 24 april 1928 redovisas fartygets första svenska mätning till 126,94 brutto och 91,59 netto och i registreringscertifikat den 31 juli samma år framgår att motorskona­ren Vera ägs av partrederiet skeppare Karl Ivar Andersson i Skärhamn. Ivar Andersson är då själv befälhavare och äger 1/2 i partrederiet. Den andra 1/2 ägs av Per Pettersson i Skärhamn som är bästeman ombord. Motorn uppges 1928 vara på 70 ehk.

Den 13 maj 1929 blir Per Pettersson huvudredare. Han var kvar som delägare fram till den 3 februari 1932. Ivar Andersson övertog då 3/8 av hans hälft och Ivars bror, hemmansägare Gustav Evert Andersson i Utäng, övertog 1/8. Vid samma tillfälle övertog Gustav Evert Andersson även sysslan som huvudre­da­­re. Enligt intyg och köpebrev den 3 februari från Per Petterssons försäljning blev priset för hans sålda hälft 16500 kronor.

Ivar Andersson hade haft båt innan han blev delägare i Vera. Han hade ägt kuttern Little Ethel ensam från 10 september 1917 till den 15 januari 1920 då han tillsammans med sin bror, Gustav Andersson, köpte skonaren Ethel. Den hade bröderna fram tills de köpte Vera. Under tiden de hade Vera blev de 1936 också ägare till tremastskonaren Fulton tillsammans med ytterligare en delägare. 1938 blev Ivar Andersson, tillsammans med Per Pettersson, också ägare till skonaren Hilda.

Den 24 oktober 1934 blev Sven Erik Olsson i Skärhamn befälhavare på Vera. Ivar Andersson var tillbaka som befälhavare den 13 mars 1935. Anmälan om gåva inlämnades den 1 februari 1937. Det var Ivar Andersson som på det sättet tog in sin son, Karl Gunnar Ivarsson, som delägare. Delägarnas andelar var därefter, Ivar Andersson 40/64, Gunnar Ivarsson 18/64 och Gustav Andersson 6/64. Den 2 september 1939 anmäldes att en Alpha Diesel på 135 ehk. satts in i Fredrikshamn under 1938. Gustav Anderssons resterande 6/64 övergick till Ivar Andersson för 3000 kronor den 19 februari 1941. Gustav var sedan 1936 befälhavare på tremastskonaren Fulton som de köpt in i början av 1936.

Sedan far och son, Ivar Andersson och Gunnar Ivarsson, blivit ensamma ägare till Vera alternerade de som befälhavare under hela 40-talet. Gunnar den 8 oktober 1941, Ivar den 13 oktober 1943, Gunnar den 1 juni 1944, Ivar den 28 april 1945, Gunnar den 22 oktober 1945, Ivar den 21 december 1945, Gunnar den 29 april 1946, Ivar den 15 juni 1946, Gunnar den 8 augusti 1946 och Ivar den 21 mars 1947. Den 14 november 1947 tillträdde Gustav Vilhelm Oskarsson från Skärhamn som befälhavare men den 18 mars året därpå var Ivar tillbaka.

Den 6 februari 1952 gjordes anmälan att Vera blivit förlängd och enligt en anteckning i registerutdraget skedde förlängningen i Travemünde. Efter förlängning med 6 -7 meter fortsatte ombyggnaderna i Skärhamn med pop och ny styrhytt. Svetsarbetet utfördes av Gustav Berntsson medan inredningsarbetet och den nya styrhytten gjordes av bröderna Gunnar och Eskil Johannisson i Nötsäter. Den gamla styrhytten flyttades över till skonaren Linéa. Alpha Dieseln som satts in i Fredrikshamn 1938 byttes ut mot en nytillverkad 4 cyl 2 takt Alpha Diesel på 180/200 hk. Den gamla, på 135 ehk. såldes till loggern Sandholm. Veras mått efter förlängningen blev 36,15 längd och 6,58 bredd.

Efter Ivar Anderssons hastiga bortgång i mars 1953 blev hans son, Gunnar, anmäld som huvudredare den 2 juni 1953. I certifikat den 3 december 1954 framgår att Vera tillhör p.r. skeppare Karl Gunnar Ivarsson i Skärhamn och i anmälan samma dag redovisas att fartyget numera är m/s med en motor på 180 ehk. Rederiet, med Klara Pettersson och Gunnar Ivarsson, hade kvar Vera till den 7 mars 1960 då hon såldes för 190000 inom Skärhamn.

De nya ägarna i Skärhamn var bröderna Arvid Gunnar Haraldsson och Knut Egon Haraldsson med hälften vardera. Gunnar Haraldsson var huvudredare och Egon Haraldsson befälhavare. De drev fartyget tillsammans till 1964 då Veras tid i Skärhamn var över efter 36 år.

Vera kom därefter att säljas till Vadstena för 190000 i februari 1964 och fick då Vadstena som hemort. Samma år i september såldes hon till Stockholm för 200000 kronor och fick Norrköping som hemort. I januari 1965 såldes hon inom Stockholm för samma pris och fick behålla hemorten. I juni 1966 såldes hon till Degerhamn för 162500 kronor. Det var den sista hemorten som Vera hade i Sverige. Hon avfördes från registret i oktober 1972.

Vera hamnade nu på Brittiska Jungfruöarna i Västindien genom köp för 70000 kronor av Corporate SEAL International Shipbrokers Ltd i Tortola. Förflyttningen över Atlanten skedde i februari 1973 sedan man intagit last i Uddevalla. Lloyds register 1974/1975 anger mättalen till 193/104/220 och dimensionerna i fot till 118,7/21,7/9,0/7,8. Mellan 1977 och 1985 finns hon upptagen som Vera med Road Harbour på Virgin Islands som hemort. 1988 blev hon omdöpt till Yotte Express och året därpå fick hon ny maskin. Namnändringen följde efter ägarbyte 1988 till okända köpare i Honduras.

Mättal: LR 1930 – 1945: 127/92. SL 1971: 193/103. LR 1974-1975: 193/104/220. Namn med början vid byggnation: Adolf, Inga, Catharine Stein, Hoffnung, Vera, Yotte Express. Hemorter med början vid byggnation: Hamburg Tyskland, Bremen Tyskland, Flensburg Tyskland, Hamburg Tyskland, Skärhamn, Vadstena, Norrköping, Degerhamn, Road Harbour Virgin Islands, Honduras.      

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Marine Traffic, Southampton City Council - Lloyds register 1930 -1945. Schiffsistorisches Archiv Flensburg, forum.shipspotting.com/index.php?topic=9153.0;wap2. https://www.kustvaartforum.com/viewtopic.php?t=7538&start=880.

Vera av Skärhamn efter motorbyte 1938.

Vera (till höger) vintern 1946 – 1947 vinterupplagd i Skärhamn. Foto Stina Thuvik.

Vera (närmast kameran) under ombyggnad i Skärhamn efter förlängning i Tyskland 1952. Foto Stina Thuvik.

Vera av Skärhamn efter förlängning och ombyggnad.

Vera av Vadstena.

Vera av Degerhamn juni 1968.

 

Westa 9500 – IMO 5108883

Byggdes av stål 1922 i Emden av Schulte & Bruns Abteilung Werft und Dockbetreib som motorfiskeloggerten Vesta för Heringsfischerei Dollart A.G. i Emden. Fartyget försågs vid leveransen med en 2-cylindrig ångmaskin på 10 hk tillverkad av Christiansen & Meyer i Harburg Hamburg. I Lloyds register 1930 – 1945 är hon upptagen som fisketrålare med mättalen 181/171/80 där 171 står för br. under däck. Dimensionerna i fot är angivna till 98.5 x 23.1 x 10.8. Hon var kvar hos samma redare med Emden som hemort till 1953 och såldes till Sverige den 8 februari 1954 av AG Emder Heringsfischerei i Emden. I ett blockköp inköptes då även 9493 Berlin (Tjörnö) och 9531 Memel (Prins Bertil). Varje fartyg betalades med 31175 Dm. Berlin och Vesta såldes till Skärhamn och Memel gick till Göteborg. Innan försäljningen hade de legat upplagda 10 – 15 år.

Rederi AB Erik Olausson & Son i Skärhamn köpte Vesta och ändrade namnet till Westa. Bolagets styrelse utgjordes av Erik Olausson och hans son Karl Rune Eriksson, båda i Skärhamn. Vid hemkomsten till Sverige förlängdes fartyget samma år vid Marstrands Mekaniska Verkstad och en 4-cyl Alpha Diesel på 240 ehk sattes in. Elmar Matt från Skärhamn blev befälhavare. Han hade året innan varit befälhavare på rederiets Poseidon som förolyckades. Rederiet hade kvar Westa till 1959 då hon såldes inom Skärhamn. Karl Erik Olausson hade varit delägare eller ensam ägare i flera träskutor, Gerda, Irene, Lydia och Petrea. Senare kom han även att äga tremastskonaren Mary.

Ett partrederi i Skärhamn med Fritiof Valfrid Andersson som huvudredare köpte Westa i april månad 1959 för 220000 kronor. Hans bror Axel Birger Andersson var den andre delägaren. Bröderna hade lika delar. Fritiof var befälhavare på det till Monica omdöpta fartyget som fick Skärhamn som hemort. Hon blev kvar i deras ägo till januari 1961 då de sålde henne till ett partrederi i Göteborg för 230000 kronor. Det var far och två söner Wikström som köpte och döpte om henne till Estelle och gjorde Åstol till hennes hemort. De sålde henne 1965 till Finland. Bröderna hade båda tidigare varit delägare i skonarna Barbro och Sölve.

Det var i Mars 1965 som köpare i Vålax Finland tog över Estelle för 225000 kronor. De behöll namnet och gjorde Borgå till hemort. Hon gick i fraktfart till omkring 1984 och såldes 1986 till Eestaas Oy med Åbo som hemort. Den ursprungliga tanken var ”att med minimala kostnader och mestadels vindkraft transportera hjälpsändningar till u-länder och lasta rättvisemärkta produkter för returen”. Verksamheten höll på till 2010 då man meddelade att man inte längre hade ekonomiska förutsättningar att driva Estelle. Hon såldes därför 2012 till organisationen Ship to Gasa. Den formella ägaren blev AB Northern Breeze i Sverige men fartyget förblev under finsk flagg.

Den 28 april 2012 var Estelle på väg från Finland till Medelhavet och Gasaremsan. Man fick motorstopp redan i Skärgårdshavet i Östersjön och blev bogserad till hamn. Efter reparationer och bunkring kunde man fortsätta den 26 juni för att bryta den blockad Israel införde när det palestinska regeringspartiet Hamas vann lokalvalet i Gaza 2007. Fartyget hade en last av humanitärt bistånd, basförnödenheter, rullstolar, barnböcker, 600 fotbollar samt 40 ton cement. Ombord vid bordningen fanns 30 aktivister (inklusive besättningen) från åtta länder.

Estelle bordades av israelisk militär på internationellt vatten den 20 oktober, ungefär 30 nautiska mil från Gaza. Då besättningen vägrade att segla Estelle till Ashdod i Israel, bogserades hon dit under eskort av Israels försvarsmakt. Bogseringen påbörjades c:a åtta timmar efter det att hon blivit bordad. Efter att Estelle, med besättningen/aktivisterna som fångar, tvingats till Israel, anklagades de för att ha tagit sig in i Israel olagligt. Estelle låg kvar i Israel 2016 då Israels högsta domstol beslutade att hon skall lämnas tillbaka till sina svenska ägare.

Mättal: LR 1930-1945: 181/171*/80. Mätbrev 1954: 197,34/133,68. SL 1964: 260/173/295. Databasen Finlands Handelsflotta 1965-1987: 260/173/320.  *Brutto under däck. Namn med början vid byggnation: Vesta, Westa, Monica, Estelle. Hemorter med början vid byggnation: Emden Tyskland, Skärhamn, Åstol, Borgå Finland, Åbo Finland.

Källor: Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Southampton City Council - Lloyds register 1930 -1945, Databasen för Finlands Handelsflotta. Vikipedia s/v Estelle, Tidningen Åboland 9 augusti 2016.

Monica av Skärhamn ex Westa av Skärhamn, förlängd 1954.

Estelle av Åstol ex Monica av Skärhamn.

Estelle av Borgå ex Estelle av Åstol.

Estelle av Åbo ex Monica ex Westa ex Vesta.

Westa 9925 -  IMO 5005500

Sjösattes i december 1948 i Delfzijl av Scheepsbouw & Reparatiebedrijf N.V. Gebr. Sander med namnet Maria Theresia. Hon blev levererad i mars 1949 och hade då en 8-cyl 4-takt diesel på 395 ehk tillverkad av Werkspoor N.V. i Amsterdam. Hon klassades för Lloyds Register och mättes då till 391/205/550 samt 27000 grain och 26550 bale. Hennes dimensioner antecknades till 49,99 löa, 45,76 i vattenlinjen, 3,18 djup och ett djupgående på 2,76. Beställare var N.V. Kustvaart-Rederij van Dudok de Wit & Co i Amsterdam. Amsterdam blev också hennes hemort. Den 18 april 1959 såldes hon till Sverige för 415000 kronor.

Rederi AB Erik Olausson & Son i Skärhamn var de som köpte in Maria Theresa. De hade just sålt ett annat fartyg med namnet Westa som då blev omdöpt så därför kunde det nyinköpta holländska fartyget döpas till Westa. Karl Erik Olausson och hans son Karl Rune Eriksson utgjorde styrelse i det köpande bolaget. Man behöll Westa med Skärhamn som hemort till januari 1962 då hon såldes tillbaka till Holland för 515000 kronor. Hon avfördes ur det svenska registret den 20 februari 1962 som såld till utlandet. Karl Erik Olausson hade varit delägare eller ensam ägare i flera träskutor, Gerda, Irene, Lydia och Petrea. Fortfarande hade hans rederi kvar tremastskonaren Mary.

Köpare var Lieuwe Jan Kas i Delfzijl som 1966 tog med Willem Verwoerd i Delfzijl i Hardinxveld-Giessendam som delägare. Hon döptes om 1962 till Agnes med Delfzijl som hemort. Willem Verwoerd övertog Agnes i april 1973 med Delfzijl som hemort. Hon hade enligt LR 1971 och 1972 haft Amsterdam som hemort innan Verwoerd blev ensam ägare. Agnes såldes till Panama den 27 maj 1973. 

Vid överlåtelsen blev hon omdöpt till Zandkreek. Den 5 januari 1974, då fartyget låg i Belize (tidigare Brittiska Honduras) med last av ris i säckar, inträffade en explosion i maskinrummet så man fick anlita bogsering till Puerto Cortes i Honduras för undersökning och reparation av skadorna. Hon såldes under 1975 till ett bolag i Dominikanska Republiken och blev då omdöpt till Stratus av Santo Domingo. I LR 1975 finns hon som Zandkreek av Panama och i LR 1976 – 1991 som Stratos av Santo Domingo.

Strator rörde sig i dessa vatten fram till andra hälften av 90-talet. 1998 ströks hon ur Lloyds register.

Mättal: Vid byggnation 1949: 391/205/550. SL 1962: 393/197/550. Namn med början vid byggnation: Maria Theresia, Westa, Agnes, Zandkreek, Stratus. Hemorter med början vid byggnation: Amsterdam NL, Skärhamn, Delfzijl NL, Amsterdam NL, Delfzijl NL, Panama, Santo Domingo Dominikanska Republiken.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, Stichting Maritiem Historische Databank NL.

Maria Theresia av Amsterdam.

Westa av Skärhamn ex Maria Theresia.

Agnes av Amsterdam eller Delfzijl ex Westa.