Träskutor Saga

Saga Registreringsnummer 6175

Byggdes 1918 av ek och fur på kravell som ångbåt av Nydqvist & Holm AB i Trollhättans Skeppsdocka. Fartyget döptes till Saga och hade vid leveransen försetts med en 2 cyl 100 ind.hk. ångmaskin från Jönköpings Mekaniska Verkstad. I mätbrevet den 12 mars 1919 uppges 202,96 brutto och 122,15 netto och i anmälan till registrering den 11 april 1919 framgår att hon ägdes av Rederi AB Saga i Göteborg. I bilattesten den 23 april intygas att fartyget byggts i Trollhättans Skeppsdocka på beställning av Olof Peter Svensson och medredare och intyg den 20 maj anger att fartyget byggts efter mottagen beställning.

Trollhättans Skeppsdocka ägdes av Trollhätte Kanalbolag (staten) och där bedrevs verksamhet från 1798 till 1942. Dockan var utarrenderad och vid tiden när Saga byggdes var det Nydqvist & Holm som hade arrendeavtalet fram till 1921. Den igenfylldes på 1970-talet. Saga var det andra fartyget i Skärhamn som var byggt hos Nydqvist & Holm i Trollhättan. Skonaren Irene som hade Skärhamn som hemort mellan 1928 och 1936 var byggd på samma varv.

Den 14 juni 1919 intygade skeppsbyggmästare Hjalmar Olsson i Trollhättan att fartyget som nybyggt kostade 190760 kronor och att vissa delar av fartyget var från upphuggna 2077 Wenern. Wenern var en tremastad skonare som köpts in av slussvakten Karl August Ekström för 2000 kronor. Den 22 april 1918 anmälde han köpet med uppgiften att han avsåg att förbygga den till ångare i Trollhättans Skeppsdocka om det var möjligt. Han konstaterade samtidigt att endast botten duger samt att fartyget i övrigt var helt slut. Hur mycket som slutligen kom till användning av Wenern har inte nämnts någonstans. Däremot anmälde Ekström den 20 januari 1920 att Wenern blivit upphuggen år 1918. Tore Olsson i Mörrum har i sin historik skrivit att ”botten blev sedermera 6175 Saga”. Eftersom hon 1918 var helt slut förutom botten var hon troligen byggd flera decennier tidigare. När och var har inte kunnat finnas. Hon finns hos Lloyd 1892 med angivna dimensioner 98.3 x 22.6 x 7.6 och handlare Carl Nilsson i Solvik som ägare. Hon hade blivit förbyggd 1890 hos Ryrs Skeppsvarv i Melleruds kommun.

Ångaren Saga 6175 med trälast, fotografen okänd.

Ångaren Saga 6175 i barlast, fotografen okänd.

Karl August Ekström var en av delägarna i Rederi AB Saga i Göteborg som ägde ångaren Saga. Han var delägare med 1/5 i bolaget. De övriga delägarna var ångbåtskommissionär Olof Peter Svensson i Göteborg, ångbåtsbefälhavare Johan Adolf Andersson i Trollhättan, byggmästare Hjalmar Olsson samt lantbrukare Nils Karlsson. Samtliga delägare hade 1/5 vardera av aktierna i bolaget. Den 26 september 1919 utfärdades certifikat för p.r ångbåtskommissionär Olof Peter Svensson Göteborg med Johan Adolf Andersson i Trollhättan som fartygets befälhavare.

I skeppslistan 1921 redovisas fartygets dimensioner med 30,65 x 6,88 x 3,12. Det finns även en overifierad uppgift att hennes tdw skulle uppgå till 340. I Tjörns båtar nämns 325 och i 1953 års skeppslista 300. Den 7 april 1927 blev Sven Kristian Robert Sahlberg i Kungälv befälhavare fram till 15 mars 1930 då Axel Cornelius Karlsson från Göteborg blir ny befälhavare. 1934 sålde Hjalmar Olsson sin del i fartyget till de 4 övriga. Anmälan gjordes den 6 december samma år. Då anmäldes även att Trollhättan var ny hemort för Saga samt att Karl August Ekström utsetts till ny huvudredare.

Olof Peter Svensson avled den 11 mars 1939 och den 14 november anmälde sterbhuset att hans del i fartyget sålts till de övriga delägarna som därefter hade följande andelar. Johan Adolf Andersson 26/100, Nils Karlsson 36/100 och Karl August Ekström 38/100. Svenssons fjärdedel såldes för 3875 kronor enligt intyg den 6 december. Nils Karlsson sålde den 2 september 1941 sina 36 andelar i Saga till de två kvarvarande delägarna för 5000 kronor. I anmälan den 12 november framgår att Adolf Andersson därefter hade 44 andelar i fartyget och Karl August Ekström 56.

Till Skärhamn kom Saga genom köp av Sören Waldemar Pettersson den 14 maj 1947. Köpeskillingen var 24000 kronor och i certifikat den 19 maj framgår att s/s Saga tillhör skepparen Sören Waldemar Pettersson i Skärhamn, ensam ägare och själv befälhavare. Han sålde 1/100 i fartyget för 250 kronor, direkt efter inköpet, till befraktare Stig Herbert Björnhage i Göteborg. Intyg om försäljningen till Björnhage finns daterat den 20 maj. I samband med Björnhages inträde i rederiet utsågs han till huvudredare och i Certifikat den 21 maj framgår att s/s Saga tillhör p.r. befraktare Stig Herbert Björnhage i Göteborg med Skärhamn som hemort. Där framgår också att Sören Waldemar Pettersson är befälhavare med 99/100 och att Stig Herbert Björnhage äger 1/100. Skeppare Erik Gustaf Carlsson i Lidköping blev befälhavare den 29 maj.

Tiden i Skärhamn blev mycket kort, redan den 17 september samma år såldes Saga med god förtjänst till ett partrederi i Gravarne för 40000 kronor. Efterkrigstidens stora efterfrågan på tonnage drev upp priserna på fartyg. Köpare i Gravarne var tre kusiner Hedberg. I anmälan den 2 november 1947 framgår att fartyget tillhör p.r. skeppare Arne Herder Martin Hedberg som äger 2/4, skeppare Algot Rune Gösta Hedberg 1/4 samt skeppare Karl Alf Martin Hedberg 1/4. Huvudredare är Daga Asta Maria Hedberg och befälhavare är Rune Algot Gösta Hedberg. Fartygets hemort är Gravarne. Herder Hedberg var kusin till de två andra delägarna, som var bröder. Asta var Herders hustru.

Med hemort Gravarne blev Saga 1948 ombyggd till motorfartyg. I certifikat den 30 december 1948 och i SL 1951 nämns hon som motorfartyget Saga med 210 hk motor på 304 brutto och 135 netto. I en annan källa nämns motorn vara en 2 cyl Skandia. Kanske var det i samband med motorinstallation som hon även blev ombyggd med två lastluckor. Den 1 augusti 1952 blev Olof Arvid Henry Hassellöf från Hasselösund befälhavare.

Saga såldes den 15 december 1953 för 48000 kronor till handelsbolaget Knippla Skeppsvarv på Källö- Knippla. Avsikten med förvärvet är oklar men den 30 september året därpå anmälde man att fartygets skrov var i så dåligt skick att det inte kunde iståndsättas utan skulle säljas till vågbrytare. Så blev det också. Hon avfördes från registret under 1954 som förstörd och den 14 maj 1956 anmäldes att fartyget hade sålts för att användas som brygga. Motorn hade då monterats ur och blivit insatt i en fiskebåt istället. Saga hamnade till slut, med kapad rigg, som vågbrytare vid Gillholmen i gamla Torsby socken Kungälv.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Ångaren Saga 6175 - registerutdrag från Sjöfartsregistret Transportstyrelsen, Tjörns båtar, Varvs och Sjöfartshistoriska föreningen i Älvdalen, Facebook – Fiske och sjöfart på Tjörn förr och nu samt Fallrepet Sjöfartsforum.

Saga Registreringsnummer 6311

Saga byggdes av skeppsbyggmästare A Wendelin på Jokkikyle varv i Säkkijärvi Finland år 1917. Hon var byggd av fur och riggad som tremastad slättoppad skonare med namnet Taru. Den 25 februari 1918 såldes hon av Rederi AB Silva (Victor Sundman) i Helsingfors till firma Otto Hellsten i Stockholm för 450 000 finska mark. I Lloyds register 1919 står J Kari i Wiborg som ägare och i ett köpebrev av den 24 september 1919 såldes hon av Rederi AB Silva i Helsingfors till sjökapten Johannes Alexius Hilmertz och Samuel Pontus Pettersson för 63000 svenska kronor. Intyg av den 5 oktober 1919 redovisar att fartyget byggts på Jokkikyle varv i Säkkijärvi åren 1916 – 1917.

I mätbrev den 29 maj 1920 redovisas 251,27 brt och 186,43 nrt och den 17 juni samma år intygas att hon blivit ombyggd i Uddevalla och då försetts med nya master och segel samt utrustning. Den 15 juli 1920 utfärdades certifikat för tremastskonaren Saga och partrederiet Samuel Pontus Pettersson i Uddevalla. Pettersson ägde hälften i fartyget och Hilmertz, som var bosatt i Ljungskile, den andra hälften. Befälhavare var Attin Isaksson från Kärreberg Stala. Nytt mätbrev utfärdades den 23 oktober 1920 och samma datum blev Ludvig Bolivar Olsson i Stockevik befälhavare.

Bilden föreställer den finskbyggda tremastade skonaren Saga. Hon hade Skärhamn som hemort från slutet av 1921 till förlisningen på Danmarks västkust den 14 oktober 1922. Bilden är från boken Stor-Göteborg 1948 sidan 115.

Den 11 februari 1921 sålde delägarna fartyget till S P Pettersson AB för 80000 kronor. Anmälan gjordes den 17 mars att Hilmertz fått 30 000 kronor för sin hälft. Intyg från samma datum redovisar att Pettersson fått 40000 kronor för sin del. Certifikat utfärdades den 6 maj för Saga med S P Pettersson AB Uddevalla som ägare och Bernhard Pettersson Bö Stenkyrka som befälhavare. Den 31 maj samma år anmäldes att S P Pettersson försatts i konkurs. Därefter fanns flera anmälningar och intyg om försäljningar innan certifikat utfärdades den 13 mars 1922 med S P Petterssons hustru, Agnes Mathilda Pettersson, som ensam ägare och Skärhamn som hemort. Bernhard Pettersson var fortfarande befälhavare. Saga hade då enligt intyg den 2 februari 1922 blivit såld på exekutiv auktion i Göteborg den 15 december 1921 till Firma S P Pettersson Göteborg för 45000 kronor.

I en tidigare anmälan den 11 januari 1922 av Agnes Mathilda Pettersson uppgavs att S P Pettersson AB i Uddevalla var köpare för 45 000 kronor. Det finns även uppgift om ett köpebrev den 15 januari 1922 där Axel Patrik Pettersson i Bö är köpare utan att pris är nämnt. Värderingsinstrument från den 29 december visade 20000 kronor. Enligt Sveriges skeppslista 1921 var Sagas mättal och dimensioner 251,27 brt, 216,04 brt under däck, 190,89 nrt, 34,79 längd, 8,30 bredd, 3,1 djup och 4 meters djupgående. Hon hade motor på 60 ind. hk.

Johan Konrad Botvid Carlund från Styrsö blev befälhavare på Saga den 17 juli 1922. Därefter tog Folke Sebastian Bolmér över. Under hans befäl och med totalt 8 mans besättning var Saga, den 14 oktober 1922, på väg från Seaham Harbour i England lastad med stenkol för Bogense i Danmark. Hon hade avseglat från Seaham den 11 oktober klockan 7 på morgonen och höll sedan hela tiden en kurs som antogs skulle föra henne in i Skagerack. Klockan 4.10 på morgonen den 14 oktober strandade hon och blev vrak vid Vestagger på Danmarks västkust där Limfjorden möter Nordsjön. Besättningen blev räddad, 6 med egen livbåt och 2 med räddningsbåt från land. Vid olyckstillfället hade man svag sydlig bris och tjocka. Strandningsindberetning hölls den 4 januari 1923 och orsaken antogs ha berott på felaktig beräkning av den seglade distansen förorsakad av släploggens missvisning samt förändrad deviation på kompassen.

Samuel Pontus Pettersson var född i Tegneby den 1 januari 1888. Hans föräldrar var Edvard Pettersson och Johanna Albertina Samuelsdotter. De var födda i Skärhamn 1858 och Lalleröd Övre i Tegneby 1855 och bodde i Skärhamn. Samuel Pontus var gift med Agnes Matilda Petersson som var född i Kvillinge Östergötland den 11 oktober 1892. De var bosatta i Göteborg. Det fanns även ett köpebrev av den 15 januari 1922 med Axel Patrik Pettersson från Bö Stenkyrka som köpare av Saga. Han var född den 1 januari 1888 och gift med Samuel Pontus syster, Leontina Paulina Pettersson, som var född i Skärhamn den 8 mars 1890. Axels föräldrar var Petter Johansson och Anna Kristina Berntsdotter i Bö Nedergård. De var födda i Bö 1852 och Tolleby 1855. Axel och Leontina bodde på Sjömansvägen 1. De tog senare namnet Rangnäs. Bernhard Pettersson som var befälhavare i början av 1922, var bror till Axel. Han var ogift och bodde i Nordvik med en stor fruktträdgård runt sitt hus. Han kallades allmänt för Bernhard på Rånäs.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Sveriges skeppslista 1921, Dansk Söulykke-statistik 1922, Stor-Göteborg 1948, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkiva-lier Stenkyrka och Tegneby.

Sally Registreringsnummer 6333

Sally var systerfartyg till Runa och byggd 1920 i ek och fur hos Olof S Olsson i Studseröd vid Gullmarsfjorden. I mätbrevet från den 28 augusti 1920 anges hennes mättal till 48,59 brt och 37,10 nrt. Dimensionerna anges till 16,73 längd, 5,98 bredd och 2,13 djup. Bilattesten från den 29 augusti är undertecknad av Olof och Bengt Olsson. I Svenska seglare uppges hennes lastförmåga vara 90 tdw.
I certifikat den 23 augusti framgår att Axel Edvard Andersson i Skärhamn var ensam ägare och själv befälhavare. Axels dotter, Sally född 1916, hade fått ge namn åt fartyget. Axel var född den 20 maj 1878 och bodde på Hamngatan 24. Den 27 augusti 1920 blev Axel Bernhard Johansson befälhavare. Han var född i Säby Sörgård den 26 december 1888, hade smeknamnet ”Farson” i Skärhamn och bodde på Tvärgatan 1. Innan dess bodde han på Storgatan 1 (Englunds). Axel Johanssons föräldrar var Johan Andersson och Inger Kristina Andersdotter. De var födda i Säby Sörgård 1859 och Tubberöd 1853. Axel var gift med Hulda Charlotta Johansdotter. Hon var född i Berga Valla den 11 januari 1894.

Sally hade Skärhamn som hemort från det hon var ny 1920 till 1943. Bilden kommer från en medlem i Klubb Maritime. Fotograf okänd.

J W Bergs Mekaniska Verkstad på Hälsö intygade den 2 mars 1921 att fartyget försetts med en 22 hk 1-cyl Avance 2-takt tändkulemotor. Hon fick den 15 mars 1921 certifikat som motorgaleas. Axel Edvard Andersson är då tillbaka som befälhavare. Ommätning efter motorinstallationen redovisas samtidigt till 48,59 brt och 36,08 nrt. I 1923 års skeppslista redovisas 48,59 brt, 46,19 brt under däck, 36,08 nrt, 16,73 längd, 5,98 bredd och 2,13 djup.

Ett olyckstillbud inträffade den 25 februari 1933 när Sally klockan 6.30 på morgonen seglade på motorgaleasen Wilhelmine av Kiel. Wilhelmine låg efter grundstötning för ankar vid Hals Barre i Aalborg Bukt utanför Limfjordens mynning mot Kattegatt. Vid sammanstötningen kom Wilhelmine loss från grundet. Vid det efterföljande sjöförhöret i Aalborg den 1 mars nämns inget i referatet om uppkomna skador. Sally var på resa från Rönne till Aalborg med last av lervaror och gick på grund vid Korsholmen söder om Hals Barre Fyr där Wilhelmine låg. Det var vid Sallys losstagningsförsök som hon stötte samman med Wilhelmine. Båda kom loss från grundet. I 1935 års skeppslista finns mättal med 53,23 brt och 37,45 nrt. Man kan förmoda att Sally då försetts med den styrhytt som finns på bilden vilket kan vara orsak till ökningen av bruttot.

Det finns en overifierad uppgift från redaren att Sally år 1936 fått sin motor på 22 hk utbytt mot en ny på 50 hk. Utbytet blev inte anmält till fartygsregistret. Den 23 mars 1937 anmäldes, Axels son, Åke Andersson från Göteborg som befälhavare. Han var född den 12 mars 1908. Den 20 januari 1938 anmäldes Axels äldste son, Alf Andersson, som befälhavare. Han var född den 25 september 1904 och bodde senare på Postvägen 32. Axel Anderssons föräldrar var Anders Persson och Inger Maria Eliasdotter. De var födda i Nordvik och Skärhamn 1842. Axel var gift med Alma Josefina Olausdotter som var född i Skärhamn den 12 juli 1880. So-nen Åke var ogift och bodde i Göteborg. Alf gifte sig med Sylvia Elisabeth Andersson som var född i Skärhamn den 6 oktober 1906.

Den 20 februari 1943 såldes Sally till Helge Gabriel Isaksson på Resö för 16 000 kronor. Han var själv befälhavare. Certifikatet utfärdades den 27 februari. Sally såldes den 17 mars 1954 till Norge. Köpare var Erling Karlsen från Naersnes vid Oslofjorden. Platsen ligger i Röykens kommun i Buskerud fylke mellan Båtsö och Slemmestad. Erling Karlsen betalade 32 000 kronor för Sally och döpte om henne till Sally Karlsen.

Enligt Båtologen 1980:29 bytte galeasen ägare i maj 1980. Ny ägare blev då Johan Arnt Lie-Nielsen från Oslo. Namnet ändrades till Nanö. Jan Borsheim från Moss blev, enligt Båtologen 1988-6-284, ny ägare i maj 1987 och i april 1988 blev Ali Boskaya från Oslo ägare. Namnet ändrades då till Miklagård.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Segla för Tjörn, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Dansk Söulykke-statistik. Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Sceptre Registreringsnummer 5780

Sceptre byggdes i ek på Robert Jackman & Sons varv i Brixham som ketch 1895 och registrerades på Robert Jackman i Brixham med ON 102990. I det Brittiska registret 1896 är hon redovisad till 47 ton vilket senare blir ändrat till 37 ton. 1904 har hon bytt ägare till Randle Fisher Harmer i Lowestoft vilket förblir fartygets hemort tills hon säljs till Sverige. Hon avfördes från det Brittiska registret 1912. Under tiden i Brixham var hon registrerad med nummer BM 393 och i Lowestoft med nummer LT 246.

Hon såldes till ett partrederi i Smögen den 23 maj 1912 för 5 800 kronor. Säljare i kontraktet var norrmannen Magnus Nilsen från Bergen som var bosatt i Lowestoft. Partrederiet hade 4 delägare med 1/4 vardera. Waldemar Samuelsson var huvudredare och Mattias Olsson befälhavare. De övriga 2 delägarna var Vensel Konradsson och Anders Olsson och fartygets hemort var Smögen. Mätbrev vid Lysekils Tullkammare utfärdades den 27 juni till 48,11 brt och 33,61 nrt.

Den 5 juli 1916 såldes Sceptre för 8 000 kronor till fiskexportör Carl James Andersson i Smögen. Fartyget skulle levereras efter hemkomsten från makrillfisket på Nordsjön under året. Den nettoförtjänst som blev under detta fiske, d.v.s. fartygslotten skulle Andersson ha 1/6 av, d.v.s. fartygslotten skulle delas lika mellan säljare och Andersson. Överenskommelsen upprättades i 2 likalydande exemplar och daterades Smögen den 5 juli 1916, Mattias Olsson och Vensel Konradsson. Köpesumma 8 000 kronor, avgår fartygslotten 2 053:47 kronor, Inköpspriset 5 946:53 kronor. Huvudredare blev Carl James Andersson och befälhavare Johan Alfred Hellström från Smögen, vilket även blev kutterns fortsatta hemort. Eventuellt skedde försäljningen till Andersson den 5 september.

I 1917 års skeppslista redovisas mättal och dimensioner med 49,08 brt, 48,11 brt under däck, 30,64 nrt, 20,52 längd, 5,3 bredd, 2,53 djup och 4,0 meters djupgående. Där framgår också att hon reparerats år 1916 och man får anta att reparationerna utförts i samband med att motorinstallationen ägt rum. I skeppslistan är motorn redovisad till 20 hk medan det på andra ställen står 25 eller 25 – 30 hk Skandia motor. Anmälan om motorinstallationen gjordes den 14 december 1916 och vid ommätningen vid Lysekils Tullkammare på samma datum blev mättalen såsom framgår av skeppslistan 1917. Den 19 april 1917 tillträdde Mattias Ninus Olsson som ny befälhavare men den 14 december var Hellström tillbaka. Den 17 juni 1918 är Olsson åter igen befälhavare men efterträds den 2 maj 1919 av Hans Mattsson i Hasselösund. Karl Anders Alfredsson-Ögård i Gravarne blev ny befälhavare den 14 november 1919 men efterträddes av Karl Viktor Andersson från Gullholmen den 9 april 1920. Den 8 mars 1921 kom Hellström tillbaka som befälhavare vilket han förblev tills det blev försäljning till Mollösund. Kuttern uppges en del av tiden när Andersson ägde den ha gått med fisktransporter till Tyskland och England.

Den 23 oktober 1922 såldes Sceptre för 9 000 kronor till ett partrederi i Mollösund med 2 delägare och med fiskhandlaren Robert Stefanus Holm som huvudredare och hälftenägare. Den andra hälften ägdes av fartygets befälhavare, Anders Gunnar Pettersson. Hemorten ändrades till Mollösund. Under 1923 reparerades bl.a. ruff och styrhytt. Mätningen därefter vid Lysekils Tullkammare den 14 februari samma år blev 49,08 brt och 26,88 nrt.

Sceptre såldes därefter den 27 november 1927 för 10 500 kronor till ett partrederi i Skärhamn med bröderna John Evald och Johan Fritiof Tage Jansson som delägare med hälften vardera. De var födda på Flatholmen i Klädesholmens församling den 29 september 1897 och den 5 juli 1903. Deras föräldrar var Janne Johannesson och Elma Josefina Eriksdotter. De var födda på Flatholmen 1864 och 1859. John gifte sig med Hilma Josefina Johansson som var född i Skärhamn den 24 oktober 1896. De bodde på Idrottsvägen 4 i Skärhamn. Fritiof gifte sig med Alfrida Olausson som var född i Skärhamn den 9 oktober 1902. De bodde på Kyrkvägen 10 i Skärhamn.

Sceptre kallas i vissa källor för Septre vilket hon aldrig var döpt till. Hon hade samma namn under hela sitt liv. Skärhamn var hennes hemort från 1927 till 1951. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

Huvudredare och befälhavare var John Jansson och fartygets hemort blev Skärhamn. Den 18 februari 1934 sålde Fritiof sin hälft i fartyget till sin bror John för 3 500 kronor. Ommätning gjordes den 7 september 1935 vid Göteborgs Tullbevakningsstation till 50,25 brt och 28,87 nrt. Vintern 1939 byttes motorn till en 1-cyl Bolinder på 40 hk. Därefter gjordes ommätning vid Göteborgs Tullbevakningsstation den 16 februari till 50,30 brt och 35,44 nrt. Johns son, John Holger Göte Jansson, tog över som befälhavare den 15 maj 1945. 1:e skeppare examen hade han läst i Skärhamn vintern 1943 på den sista av de extra kurser som anordnades där för att få rätt behörighet till de allt större skutorna som köptes. Han var född den 2 december 1920 och gifte sig med Rut Astrid Elvira som var född i Kyrkefjäll Klövedal den 27 augusti 1919. Där bosatte de sig också. Under tiden i Skärhamn användes Sceptre de första 8 åren för fiske men gick därefter över helt till fraktfart. Hennes lastförmåga var 80 tdw.

Den 15 april 1951 såldes hon för 6 000 kronor till ett partrederi i Göteborg med 3 delägare som hade 1/3 vardera i fartyget. De tre delägarna var kronolotsen Harald Gustaf Palmqvist Göteborg, köpman Aron Vivert Leuchovius Floda och spårvägsman Bengt Roland Jönsson Göteborg. Den 20 april samma år sålde partrederiet halva fartyget vidare till 3 nya delägare som på så sätt fick 1/6 vardera i Sceptre. De nya partredarnas namn var spårvägsman Karl Axel Ingemar Kastbom Göteborg, elektriker Hans Ragnar Lundin Stockholm och ingenjör Sven-Erik Malmström Göteborg. Köpeskillingen var 3 000 per andel. Palmqvist var huvudredare och befälhavare och hemorten sattes till Göteborg. Meningen var att Sceptre skulle registreras som lustfartyg.

Malmström sålde den 1 april 1954 sin sjättedel i fartyget för 1 000 kronor till Leuchovius som därefter var ägare till 2/6. Den 4 april 1955 sålde Kastbom sin sjättedel för 3 200 kronor till mekaniker Helge Lövgren Maryd Alingsås. Köparen övertog ett lån på 2 200 kronor och betalade 1000 kronor kontant. Huvudredare, befälhavare och hemort förblev som tidigare.

Den 19 april 1956 såldes Sceptre för 35 000 kronor till ett partrederi i Göteborg med 6 personer som vardera hade 1/6. Dessa var fru Gull-Mary Cappelen Göteborg, hovmästare John Andreas Peter Cappelen Göteborg, kapten Bertil Gösta Fritjof Harding Göteborg, maskinist Helge Lövgren Göteborg (även ägare tidigare), styrman Lars Gustav Lambert Asker Stockholm och Hugo Peter Wilhelm Flensburg Malmö. Harding var huvudredare och befälhavare. Fartyget som fortfarande hade hemort Göteborg var omändrat till lustsegelfartyg och var under ett par år uthyrt till sjömansskolorna i Kalmar och Göteborg. När köpet genomfördes låg hon vid varv för att anpassas för en, några år lång, kryssning.

Den 24 november 1956 sålde Harding sin 1/6 i fartyget för 9 218 kronor till de 5 övriga delägarna. Flensburg blev då huvudredare och Asker befälhavare. Asker sålde sin del för 3 000 kronor till Flensburg den 1 juli 1957 då fartyget låg i Las Palmas. Köpeskillingen avräknades mot Askers del av partrederiets skuld. Den 17 juli sålde Lövgren sin del till Flensburg som efter detta ägde 3/5 i fartyget. Köpeskillingen utgjorde 24 000 pesetas (3 000 kronor). De låg då fortfarande i Las Palmas. Flensburg blev huvudredare och befälhavare.

Anmälan inkom den 9 juli 1959 till Board of Trade i Stockholm från Royal Consulate of Sweden i San Juan Porto Rico att Sceptre sålts av herr och fru Cappelen till Mr Jaime Luis Carlo of Rio Piedras 350 Comersio Street San Pedro. Köparen var amerikansk medborgare. Cappelens hade strax innan köpt Flensburgs 3/5. Köpebrev blev aldrig upprättat. Den 7 mars 1961 meddelar Mr Carlo till Svenska konsulatet i San Juan Puerto Rico att fartyget inte använts sedan det anlänt dit den 1 juli 1959 och att Sceptre låg vattenfylld vid ”Pilot Boat House” på Isla Grande, San Juan Puerto Rico.

I 1963 års skeppslista redovisas Sceptre som lustfartyg med 40 hk motor, 50 brt, 28 nrt och 3,5 meters djupgående. I skeppslistan är hon fortfarande upptagen med Flensburg som huvudredare och Malmö som hemort. Den 25 januari 1968 inkom anmälan från Hugo Peter Wilhelm Flensburg i Alice Springs att Sceptre förlist utanför Aves Islands i Karibiska sjön. Det framgår inte vilket Alice Springs som avses men man menar troligen Alice Springs i Kalifornien, som ligger ca 70 Miles österut från San Pedro, söder om Los Angeles. Hon avfördes från det svenska registret, som förolyckad, den 11 mars samma år. Som fiskefartyg var hon tidigare registrerad med MD 483.

Källor: Kutterepoken, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Brittisk skeppslista 1896, 1899, 1900, 1904, 1907, 1910 och 1911, Vessels built by Robert Jackman, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925, 1927 och 1963, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka, Klädesholmen och Klövedal.

Selma Registreringsnummer 8227

Selma var byggd i Glückstadt 1896 som segelloggert Lachs SG 10 av J & H Gehlsen för Glückstädter Fischerei AG med Glückstadt som hemort. Bilbrevet är daterat den 19 maj 1896. Hon såldes den 16 februari 1927 till Arens Noormann i Elisabethfehn Niedersachsen och döptes då om till Selma med Stettin som hemort. Hon blev ombyggd till motorgaleas samma år och fick då motor på 50 hk från Junker Motorenbau Gmbh i Dessau.

Fartyget inköptes den 23 oktober 1937 för 11 760 kronor av syskonen Anni Otelia Karlsson och Gustav Evert Karlsson från Utäng och registrerades den 18 januari 1938 på dessa med 1/10 på Anni Otelia och 9/10 på Gustav. Selma mättes den 30 december till 99,1 brt och 72,8 nrt. Gustav avled i Göteborg den 14 november samma år och man finner därefter fartyget ägt av ett partrederi i Skärhamn med Gunnar Johansson som huvudredare och ägare av 1/20. Hans bror, Alvar Paul Johansson som var befälhavare ägde 19/20. De hade köpt kuttern för 14 000 kronor den 13 februari 1939. Anmälan om köpet gjordes den 23 februari. Gunnar och Alvar var födda i Skärhamn den 9 augusti 1912 och den 9 september 1907.

Bröderna var söner till Axel Johansson och Beata Pettersdotter. Dessa var födda i Skärhamn 1878 och i Kroksdal 1880 (Axel hade i Skärhamn smeknamnet Jansson). Gunnar gifte sig med Inger Helena Gunborg Johansson som var född i Svenneby Gbg och Bohus län den 23 april 1922. De bosatte sig i Tegelstrand Hamburgsund. Alvar gifte sig med Inez Paula Beatrice Borggren som var född i Järrestads socken i Kristiansstads län den 12 mars 1916. De bosatte sig på Hamngatan 23 i Skärhamn.

Selma förliste den 22 augusti 1941. Händelseförloppet kring förlisningen återges nedan:

Under befäl av Alvar Johansson och med totalt 3 mans besättning på resa från Ystad till Gustafsberg med last av lera den 22 augusti 1941 i regntjocka, sprang fartyget läck och för-liste vid Sandsänkan Östgötakusten. Man avseglade den 15 augusti på förmiddagen från Ystad. Sedan man hade tagit in bunkerolja i Simrishamn fortsatte resan den 18 augusti utmed kusten och upp genom Kalmarsund. På eftermiddagen, dagen därpå, passerade man Kalmar.

Vid midnatt började vinden öka i styrka och omkring klockan 2 på natten till den 20 augusti gick plötsligt mesanmasten överbord och tog med sig segel och stående rigg. Under tiden hade jagaren hunnit bärgas men man orkade inte göra fast stortoppseglet utan detta blev hängande mot storseglet. Vid dagningen den 20 augusti sprang klyvarstaget av så att även klyvaren blev obrukbar. Vinden hade nu ökat till kuling och en timma senare skörade storseglet med påföljd att dirken sprang av och storbommen gick i däck. Fartyget blev därigenom manöverodugligt, men man lyckades vid 7-tiden den 22 augusti reva storseglet efter att dirken blivit lagad. Fartyget lades därefter på en VSV-kurs för att söka nödhamn vid Häradsskär. Avsikten kunde dock inte fullföljas på grund av den alltmer växande grova sjön och då vinden under tiden kantrat till VNV beslöt befälhavaren att åter ändra kurs och styra NO till O. Fartyget var nu svårt läck och trots att man pumpade ökade vattnet så hastigt att fartyget måste överges. De tre männen gick därför i livbåten klockan 09.00 på förmiddagen och satte kurs mot Gotland. 24 timmar senare lyckades man angöra Hallshuks fiskeläge där de skeppsbrutna omhändertogs av fiskarebefolkningen. I 1941 års skeppslista var Selma upptagen till 70,75 nrt.

Den tyskbyggda kuttern Selma hade Skärhamn som hemort från 1938 till förlisningen 1941. Bilden är från bokverket Tjörns båtar.

Gustavsberg är en tätort och centralort i Värmdö kommun, 22 kilometer öster om centrala Stockholm. Där fanns porslinsfabrik för vilken lasten var avsedd. Sandsänkan är en fyrplats ca 45 – 50 kilometer NO om Valdemarsvik, utanför Sankta Annas skärgård. Häradsskär ligger ca 30 kilometer O om Valdemarsvik och SSV om Sandsänkan på ca 13 sjömils avstånd. Fiskeläget Hallshuk ligger på Gotlands nordligaste udde, om man undantar Fårö. Avståndet från Sandsänkans fyr är ca 54 sjömil i OSO riktning.

Väderleksförhållandena i området för förlisningen den 21 och 22 augusti var enligt SMHI kraftiga regnskurar från den 21 på eftermiddagen till den 22 på förmiddagen. I Stockholm kom 46 mm och Visby 31mm. Vindarna höll sig från NV och NNV med medelvind i Stockholm 17 sekundmeter och Visby 14 vilket innebär byvindar av stormstyrka på minst 25 meter per sekund. I Linköping kom det mindre regn och vindarna var svagare. Med dessa väderförhållanden kan man gott tänka sig att de, med livbåten, länsade undan till norra Gotland på 24 timmar.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson, Tjörns båtar, Segla för Tjörn, Sveriges skeppslista 1939 och 1941, SMHI väderrapporter för området för förlisningen, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier från berörda församlingar i Sverige.

Sensy Registreringsnummer 4565

Sensy byggdes 1882 av Smith, Stephenson & Vere i Grimsby England som sailing trawler med dandy rigg och med namnet Paradigm. Hon byggdes för William Moss i Grimsby och fick den 17 maj 1882 beteckningen GY 846 och ON 86417. Hon mätte 79 ton och dimensionerna var i fot, 76,2 längd, 19,4 bredd och 10.45 djup.

William Moss avled under 1899 och kuttern såldes av arvingarna till Mollösund den 19 oktober 1899 för 275 engelska pund. Hon avfördes samma år ur det brittiska registret. Köpare i Mollösund var ett partrederi med 5 delägare som hade lika stora andelar. Delägarna var Frans Albert Isaksson, Johan August Sandberg, Albin Hermansson, Oskar Eriksson och Olof Larsson. Den 26 oktober 1902 sålde Isaksson sin del till Axel Fondén i Mollösund för 350 kronor och två dagar senare sålde Sandberg, Eriksson och Hermansson sina delar till Axel Fondén som på så sätt blev ägare till 4/5 i kuttern. Olof Larsson behöll sin femtedel. Fondén betalade 400 kronor vardera till de tre säljarna. Den 19 oktober 1905 såldes kuttern till ett nytt partrederi i Mollösund för 7 000 kronor. Köparna var Johan Emil Vallin och Bernhard Pettersson med hälften vardera.

Den 22 mars 1906 gjordes anmälan för registrering och den 3 april utfärdades mätbrev av Lysekils Tullkammare till 79,11 brt och 58,38 nrt. Den 30 april samma år blev fartyget registrerat med Bernhard Pettersson som huvudredare, John Emil Vallin som befälhavare och hemort Mollösund. Den 7 oktober tog man in 2 nya delägare genom att sälja halva kuttern för 3 500 kronor till Anders Pettersson och Mattias Samuel Olsson i Tången Mollösund. De var därefter 4 delägare med 1/4 vardera. Köpeskillingen reglerades så att köparna övertog hälften av de sammanlagda skulderna på kuttern som uppgick till 7 000 kronor. Långivare var Göteborgs och Bohusläns Landsting 4 000 kronor, sjökapten Axel Mattsson 2 000 kronor och fru Kristina Torberntsson 1 000 kronor.

Fartyget ommättes den 26 mars 1907 vid Lysekils Tullkammare till 79,11 brt och 37,66 nrt. Skeppslistan 1908 redovisar fartygets mättal och dimensioner med 79,11 brt, 79,11 brt under däck, 37,66 nrt, 23,52 längd, 5,92 bredd, 3,19 djup och 3,1 meters djupgående. Där framgår även att hon blivit driven 1907. Hon drevs även 1908. Delägaren Mattias Samuel Olsson avled den 12 augusti 1910. I bouppteckningen värderades hans fjärdedel till 950 kronor. Föräldrarna, Olof Stefanus Mattsson och hustrun Johanna Augusta, ärvde hans andel men sålde den 21 oktober till Bernhard och Anders Pettersson för 750 kronor. Bernhard och Anders ägde därmed 1/2 vardera i kuttern. Bernhard var huvudredare och befälhavare och hemorten var fortfarande Mollösund. 1919 utfördes reparationer och drivning.

Den 31 mars 1922 blev en 1-cyl Skandia motor på 55 hk inmonterad i Paradigm. Vid den efterföljande mätningen den 1 april vid Lysekils Tullkammare mättes hon till 79,11 brt och 57,24 nrt. Den 21 maj 1927 anmäldes att Anders Pettersson var befälhavare. Bernhard Pettersson var dock tillbaka i befattningen den 2 november samma år. Med uppgift om att någon svensk befälhavare för resor med fisklaster till Holland och England inte kunde anskaffas påmönstrades den 22 maj 1929 Aanen Abrahamsen från Norge som befälhavare. Bernhard Pettersson avlöste honom den 8 juni samma år med påmönstring i Kristiansand. Under 30-talet och fram till försäljningen hade Paradigm olika befälhavare. Den 31 oktober 1934 tillträdde Anders Pettersson från Mollösund, den 7 januari 1937 blev Anders Gustav Andersson från Mollösund befälhavare fram till den 9 september då Anders Pettersson var tillbaka. Efter förbyggnad samma år ommättes Sensy vid Lysekils Tullkammare den 29 oktober till 79,11 brt och 49,34 nrt.

Bilden på den engelskbyggda kuttern Sensy är hämtad från bokverket Tjörns båtar. Hon hade Skärhamn som hemort från 1942 till förlisningen 1949.

Ett partrederi i Skärhamn med 2 delägare köpte Paradigm den 27 juni 1942 för 18 000 kronor. I segelmakare Osvald Karlssons räkenskaper finns hon 1942 som Paradigm och 1943 med namnet Sensy. Delägarna i partrederiet var Oskar Magnus Strandberg med 2/3 och Gustav Vilhelm Johansson med 1/3. Oskar Strandberg var född i Mollösund den 27 september 1887. Hans föräldrar var Karl August Olsson och Inger Mattiasdotter, födda i Mollösund 1856 och 1855. Oskar var gift med Hulda Susanna Eriksson som var född i Skärhamn den 28 november 1887. De bodde på Skolgatan 17. Gustav Johansson var född den 9 augusti 1894 och bodde på Skolgatan 12. Han var gift med Ida Bernhardina Rutgersdotter som var född den 22 januari 1893 i Lirås. Han var son till Johan Petter Andersson och Augusta Vilhelmina Johansdotter. Dessa var födda i Hövik Valla 1867 och Nordvik Stenkyrka 1870.

Gustav Johansson blev huvudredare och Strandberg befälhavare. Kutterns hemort blev Skärhamn. Namnändring till Sensy beviljades den 17 juli 1942 efter en ansökan som ingavs dagen innan. Dessförinnan hade man fått avslag på en ansökan om namnändring till Eris. Ommätning gjordes vid Lysekils Tullkammare den 12 augusti till 82,33 brt och 57,62 nrt.

Oskar Strandberg sålde, den 16 mars 1946, halva sin del i fartyget till skeppsmäklare Samuel Pontus Pettersson i Göteborg för 3 555:66 kronor. Samma dag sålde Oskar Strandberg och Gustav Johansson 1/6 vardera till Axel Patrik Rangnäs för 1 833:33 kronor vardera. Rangnäs blev då huvudredare med Gustav Johansson som befälhavare och oförändrad hemort. Efter dessa transaktioner ägdes Sensy av Oskar Strandberg 1/6, S P Pettersson 2/6, Axel Rangnäs 2/6 och Gustav Johansson 1/6. Samuel Pontus Pettersson, som allmänt kallades SP, var svåger till Axel Rangnäs och född i Tegneby den 1 januari 1888. Han var son till Edvard Pettersson och Johanna Albertina Samuelsdotter. De var födda i Skärhamn 1858 och i Lalleröd Övre i Tegneby 1855. S P var gift med Agnes Matilda Petersson som var född den 11 oktober 1892 i Kvillinge Östergötland. De var bosatta i Göteborg. Axel Rangnäs var också född den 1 januari 1888 och bodde på Sjömansvägen 1 i Skärhamn. Han var gift med Samuel Pontus syster, Leontina Paulina Pettersson, som var född i Skärhamn den 8 mars 1890. Axels föräldrar var Petter Johansson och Anna Kristina Berntsdotter i Bö Nedergård. De var födda i Bö 1852 och Tolleby 1855. Den 16 juni 1946 gjordes kontrollmätning i Fiskebäckskil till 89,84 brt och 56,21 nrt.

Den 4 december 1947 kolliderade Sensy vid utgående från Lindholmshamnen i Göteborg med s/s Falken av Aabenraa. Falken seglade på Sensy akterifrån och fortsatte efter kollisionen utan att ta notis om Sensy som fick diverse babordsskador. Händelsen finns återgiven i Dansk Söulykke-statistik 1947 med nummer 111 avseende s/s Falken och lyder då i sammandrag.

”På resa från Göteborg till Köpenhamn med styckegods kolliderade den 4 december 1947 i Göteborgs hamn. Sjöförhör hölls i Köpenhamn den 13 december 1947. Klockan 10 avgick Falken från kaj i Göteborg. Då Falken kommit ut i segelrännan sågs 4 streck om styrbord motorgaleasen Sensy av Skärhamn på utgående från Lindholmshamnen medan hon sakta girade styrbord. Ombord på Falken som gick med halv fart fram, stoppades maskinen och man girade hårt babord vilket tillkännagavs med två korta signaler i mistluren. Strax därpå beordrades maskinen full fart back, vilket tillkännagavs med tre korta signaler i mistluren. Kort därefter törnade Falken med styrbords sida mot Sensys styrbords sida varvid Sensy fick mindre skador på skansklädseln medan Falken inte fick någon skada. Anm. Sjöförklaring för Sensy föreligger inte”.

Sensys slutliga öde och förlisning inträffade 1949. Under befäl av Gustav Johansson den 10 november 1949 var Sensy på väg från Menstad i Norge till Barsebäck med 115 ton salpeter. Klockan 23.30 på kvällen kolliderade hon i ca 6 knops fart med den brittiska ångaren Vestra av Grangemouth i Scotland som var lastad. De befann sig då i segelrännan genom Kattegatt på en position ca 10 distansminuter tvärs Tylö fyr. Sensy fick babords bordläggning intryckt och sjönk. Besättningen på tre man räddades av en livbåt från Vestra. Sensy avfördes från registret den 11 januari 1950 som förolyckad. Hon mätte 130 tdw.

Källor: Kutterepoken, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Brittisk skeppslista, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet. Vragguiden, Dansk Söulykke-statistik, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Sigrun Registreringsnummer 4021

Tremastskonaren Sigrun var byggd 1902 av skeppsbyggmästare Alfred Olsson vid Bergkvara varv, av ek och fur. Beställare och ensam ägare var sjökaptenen, affärsmannen och senare grosshandlaren Henrik Robert Pettersson i Lummelunda på Gotland, senare Söderåkra Kalmar län. Befälhavare var John Wilhelm Pålsson i Råå. Hon mättes den 15 april 1902 till 99,07 brt och 92,7 nrt. Pettersson sålde fartyget vidare den 10 mars 1904 för 18 000 kronor till ett partrederi i Råå med 27 delägare som tillsammans hade 360 andelar. Huvudredare var Petter Jacobsson i Råå med 52 andelar. Befälhavaren, Göran Ludvig Larsson i Råå, hade 30 andelar. I 1906 års skeppslista upptogs mättal och dimensioner till 99,07 brt, 95,75 brt under däck, 86,14 nrt, 27,72 längd, 7,25 bredd, 2,23 djup och 2,7 meters djupgående. Hennes hemort var Råå. Sigrun var kvar i samma partrederi och hade samma befälhavare fram till försäljningen 1915.

I anmälan den 5 maj framgår att hon sålts till ett partrederi i Grundsund med bröderna Samuel Hilmer Andersson i Grundsund och Gustav Adolf Andersson i Gustavsberg som ägare med hälften vardera. Hilmer var huvudredare och Gustav Adolf befälhavare. I 1917 års skeppslista har djupgåendet justerats till 3,3 meter och som hemort anges Grundsund. Hilmer Andersson avled den 16 februari 1924 och ett nytt partrederi med 3 delägare om 4 andelar bildades med Gustav Adolf Andersson i Löndal Grundsund som huvudredare och hälftenägare. De övriga två delägarna var Olof Gunnar Andersson i Gustavsberg och Johan August Andersson i Grundsund som vardera ägde 1/4. I 1925 års skeppslista framgår att motor på 40 hk blivit installerad, att hon blivit driven och förhydrad under året samt att hennes brutto var 99,23 och netto 80,25. Anmälan om installationen av en 2 cyl 2 takt tändkulemotor från Munktell gjordes den 12 januari 1927.

Den 16 februari 1932 övergick Sigrun till ett nytt partrederi i Grundsund med Karl Botolf Abrahamsson som huvudredare och befälhavare. Han köpte 3/4 i fartyget för 12 375 kronor av de övriga delägarna medan en av de tidigare delägarna var kvar med 1/4. Anmälan gjordes den 18 februari. Sigrun såldes därefter till ett partrederi i Stockevik på Tjörn med 2 delägare den 21 januari 1935 för 19.400kronor. Karl Hildor Isberg var huvudredare och ägare till 2/3. Den andre delägaren var Anders Edmund Eriksson i Stockevik med 1/3. Befälhavare var Karls bror, Axel Emanuel Isberg. Karl Isberg övertog den 17 februari 1938 Erikssons 1/3 för 6 500 kronor och var därmed ensam ägare till fartyget. I certifikat den 28 februari bekräftas att Karl Isberg var ensam ägare samt att Axel Emanuel Isberg fortfarande var fartygets befälha-vare.

Sigrun såldes den 16 maj 1941 till ett partrederi i Skärhamn med 3 delägare och sammanlagt 4 andelar. Huvudredare för rederiet var fru Juliana (Julia) Bernhardina Jansson (utan ägande). Hon var född i Bö Berg den 9 augusti 1896. Hennes man, Axel Evald Berntsson, var befälhavare på fartyget och ägde hälften av andelarna. Han var född i Utäng den 30 augusti 1892. Deras söner, Bernt Axel Hjalmar och Erik Valdemar Berntsson, ägde 1/4 vardera. Julias föräldrar var Janne Andersson och Britta Kristina Berntsdotter. De var födda i Bö Berg och Häle 1872. Evald Berntssons föräldrar var Bernt Hansson och Olena Kristiansdotter. De var födda i Kroksdal 1836 och på Stora Sibräcka mark 1846. Julia och Evald samt sonen Hjalmar bodde på Kroksdalsliden 26. Hjalmar Berntsson var född den 23 februari 1919 och ogift. Erik Berntsson var född den 11 mars 1921. Han gifte sig senare med Märta Viola som var född på Käringön den 7 december 1921. De bosatte sig i Göteborg. Den 19 mars 1943 anmäldes att motorn på 40 hk, en 2-takts tändkulemotor, blivit ommätt till 65 ef. hk. Evalds son, Hjalmar, tillträdde som befälhavare den 26 mars 1946. Sigruns lastförmåga var 175 tdw.

Bilden, från Svenska seglare och motorseglare, föreställer tremastskonaren Sigrun. Hon hade Skärhamn som hemort under åren 1941 – 1946.

Sjökapten Karl Otto Arne Emanuel i Nynäshamn köpte Sigrun den 1 augusti 1946 för 50 000 kronor. Av certifikat den 3 augusti framgår att han var ensam ägare till fartyget och att Hjalmar Berntsson fortsatte som befälhavare. Köpet transporterades den 13 augusti samma år med samma köpeskilling till Rederi AB Elos i Nynäshamn, (E G A Strömberg), som registrerats den 20 juli. Emanuel ingick i bolagets styrelse tillsammans med bankkamrer Bernt Vilhelm Ljungvald och disponent Erik Gustav Axel Strömberg i Nynäshamn. Berntsson fort-satte som befälhavare till den 18 december 1946 då C A Olsson från Halmstad efterträdde honom. Sigrun fick 1947 ny 2 cyl 2 takt tändkulemotor av fabrikat Säffle på 120 hk istället för den gamla som installerats 1925.

Den 22 december 1949 såldes Sigrun för 145 000 kronor till Axel Eriksson i Nynäshamn AB. I certifikat den 9 januari 1950 framgår att Nils Valter Jensen i Skärhamn var befälhavare. Han var född i Danmark den 22 september 1923 och gift med Evald Berntssons dotter, Astrid Johanna Berntsson, som var född i Skärhamn den 27 mars 1923. De bodde på Kroksdalsliden 26 och senare i Göteborg. Bolagets styrelse bestod av direktör Axel Ferdinand Eriksson, handelsföreståndare Karl-Ivar Mattsson samt disponent Erik Gustav Axel Strömberg. Bolaget var registrerat 1937. Torvald Rudolf Urne Rubin på Södra Stavsudda köpte Sigrun för 15 000 kronor den 29 december 1954. Hon fick då Möja som hemort. Master och rigg blev borttagna och en överbyggnad byggdes över däck och lastrum. Hon gick sedan som tvättbytesfartyg i Stockholms skärgård fram till 1957. I intyg från den 24 april 1955 framgår att Örlogsvarvet i Stockholm hyrt henne för att använda som tvättbytescentral. Den 20 juni 1960 anmäldes att fartyget skulle säljas till lustfartyg.

Köpman Sven Lindberg i Stockholm köpte i samma månad Sigrun för 5 000 kronor men i köpebrev den 8 september uppgick köpeskillingen till 5 750 kronor. Lindberg sålde därefter vidare, för okänt belopp, till AB Skeppsarmatur i Stockholm. Styrelsen i detta bolag utgjordes av ingenjör Oskar Edvin Ceidborn. Han anmälde den 9 oktober 1960 att han köpt fartyget från marinen och skulle riva ut inredningen i lastrum och övre däck för att använda Sigrun som utställningsfartyg och för auktioner. Hon låg då i Värtahamnen.

Den 25 maj 1962 köptes hon av Johan Einar Leopold Kronman i Vaxholm och Anders Sune Kronman i Stockholm för 15 000 eller 17 500 kronor. De sålde henne den 12 augusti samma år för 17 500 kronor till Kohlsäters Bruk AB. Den 3 september såldes hon för 18 000 kronor vidare till Studenternas Nykterhets och Antirökförbund i Stockholm. Hon låg då som klubblokal vid Norr Mälarstrand i Stockholm. 1963 var hon lokal för popklubben Liverpool Club. 1968 blev hon flyttad till Alvik och omdöpt till May-Bee. Den 8 februari 1970 eldhärjades hon vid Alvikskajen och sjönk medan polisen var på väg för att göra razzia efter narkotika. Hon lyftes den 22 december samma år och fördes till Ulvsunda Industribrygga där hon blev liggande, vattenfylld. När hon 1974 skulle bärgas gick hon i tre delar och blev därefter bortforslad. Enligt Riksarkivet avfördes hon från registret redan 1958.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Kringla förlisningsrapport, Sveriges skeppslista 1906, 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och övriga berörda församlingar.

Silo Registreringsnummer 6255

Silo byggdes med namnet Marie i den Nordtyska staden Barth som ligger i närheten av Rugen och Stralsund. Skeppsbyggmästaren hette Carl Holzerland senior. Marie byggdes i ek som tvåmastad skonare. Den 27 mars 1901 fick hon tyskt mätbrev med 66 brt och 50 nrt. Dimensionerna är där angivna till 21 meters längd, 5,96 bredd och 2,27 djup. Hon blev registrerad den 7 maj på kapten Marx Lütjen i Oldenbüttel/Eider och såldes 1907 till kapten Jürgen Frahm, (Breiholtz) Rendsburg. Den 28 februari 1913 såldes hon till Albert Andersen Hansen i Marstal Danmark, fortfarande med samma namn. Hansen var själv befälhavare. Mättalen för Marie anges då till 65 brt, 53 nrt och 7,8 fot djup.

Motorskonaren Silo hade Skärhamn som hemort från 1920 tills hon förliste 1937. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

Hansen sålde skonaren i mars 1917 till Julius Andersen (Lundevåg) i Farsund Norge och i samband härmed blev det ommätning till 67 brt och 53 nrt med dimensionerna 19,99 längd, 5,91 bredd och 2,32 djup. Namnet ändrades till Silo. 1918 såldes Silo till en okänd köpare i Tönsberg och1919 såldes hon till P Hartvig Helgesen i Porsgrunn. Helgesen sålde henne i Oslo den 22 januari 1920 till köpare i Sverige för 34 000 norska kronor. Hon låg då i Stavanger.

Köpare i Sverige var Patrik Johansson i Skärhamn. Han var själv befälhavare. Den 16 april 1920 registrerades hon med 65,33 brt, 51,75 nrt, 20,15 längd, 5,94 bredd och 2,39 djup. Den 27 april 1920 utfärdades certifikat och i supplement till svensk skeppslista 1921 anges fartyget som motorskonare med 25 hk motor. Patrik var född den 15 augusti 1893 som son till Johan Pettersson och Maria Kristina Andreasdotter på Kroksdalsliden 10. De var födda i Nötsäter 1847 och Moriks Sörgård 1850. Han gifte sig med Anny Mary Braasch som var från Kiel Tyskland och född den 27 december 1908. De bodde på Kroksdalsliden 10 och senare i Göteborg.

Klockan 6 på morgonen den 30 augusti 1937, på resa från Stettin till Göteborg med last av briketter och med besättning på 3 man, sprang Silo läck då de befann sig ca 3 distansminuter norr om Middelgrundsfortet utanför Köpenhamn. Man hade avseglat från Stettin den 26 augusti klockan 10 på förmiddagen. Vid Greifswalder Oie, vilket ligger öster om Rügen vid tyska kusten, inträffade en maskinskada varför man fick gå in till Sassnitz för reparation. Efter reparationen fortsatte man resan den 28 augusti på morgonen.

Då bästeman, klockan 6 på morgonen den 30 augusti, gick ner i maskinrummet för att smörja motorn upptäckte han att fartyget sprungit läck. Länspumpen igångsattes, men då det efter en stund visade sig att vattnet trots pumpning sakta steg, kastades en del av däckslasten överbord för att lätta på fartyget. Strax därefter stannade motorn. Försök gjordes att segla fartyget mot Valagrundet och Landskrona men befälhavaren insåg efter en stund att detta inte skulle gå. Klockan 8 befann sig fartyget i sjunkande tillstånd varför besättningen gick i livbåten. Strax därefter sjönk fartyget i närheten av Valagrundet på 7 meters djup. Lotsarna som en stund därefter anlände till platsen bogserade in livbåten till Landskrona.

I SST meddelades att Bohusläns Sjöassuransförening tänkt bärga fartyget, men då stora skador på förstäven och kölen kunde konstateras av anlitad dykare, samt att däckslasten hade spolats bort, blev Silo betraktad som vrak.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, medlemmar i Klubb Maritime samt sjöfartsforumet Fallrepet, Danmarks Skibsliste 1915 – 1917, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Rigsarkivet Marstal Sogn födda 1911, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Skandia Registreringsnummer 7530

Skandia var byggd i ek och fur på Jörgen Ring Andersens skeppsvarv i Svendborg 1921 som tremastad skonare. Jörgen Ring Andersen hade avlidit 1901 och det var nu hans son, Johannes Ring Andersson, som var skeppsbyggmästare och förestod varvet. Fartyget döptes till Venus när hon, efter avtal den 8 augusti 1921, levererades till ett partrederi i Marstal med skibsförer Jörgen Henning Stegman som huvudredare. Hon registrerades den 20 augusti med mättalen 157 brt, 112 nrt och 235/250 tdw. Hennes dimensioner var i fot 97,8 längd, 23,2 bredd och 9,9 djup. Den 27 mars 1922 såldes Venus till ett partrederi med Kristian Albertsen i Marstal som huvudredare och ägare till 11/100 med registrering på denne 2 dagar senare. Befälhavare 1922 och 1923 var E Kristensen. Den 5 april 1923 upprättades avtal om försäljning av Venus till Valdemar Petersen i Marstal och den 12 april blev hon registrerad med honom som huvudredare. Under hans redarskap var R Hansen befälhavare. Mättalen blev från 1922 års skeppslista och till försäljningen till Sverige 150 brt, 128 nrt och 250 tdw. Hon var inte utrustad med motor så länge hon fanns i Danmark. Albertsen återinträdde som huvudredare 1927 och det var under hans redarskap som Venus såldes till Sverige.

Den 26 februari 1929 avtalades om försäljning för 25 000 kronor till Johan Oscar Hermansson i Lysekil. Venus blev då omdöpt till Skandia med Lysekil som hemort. I 1929 års skeppslista framgår att Hermansson var befälhavare på fartyget. Där framgår även att fartyget var försett med en motor på 75 hk. Mättal och dimensioner är upptagna till 147,28 brt, 135,84 brt under däck, 113,75 nrt, 28,68 längd, 7,05 bredd och 3 meters djup i lastrummet. Mätningen gjordes den 1 juni 1929 och i registreringscertifikatet den 4 juni framgår att Hermansson var ensam ägare och själv befälhavare. Den 17 mars 1934 blev hon påseglad vid kaj i Helsingborg. Det var s/s Libau av Malmö som vid en gir för att komma in till kaj seglade på Skandia. Skadorna blev inte omfattande. Under 1935 byttes motorn vid Skandiaverken i Lysekil till en 2-cyl Skandiamotor på 100 hk. Efter motorbytet mättes hon till 154,77 brt, 122,20 nrt och 250 tdw. I 1935 års skeppslista framgår även att hon blivit förhydd 1930 och driven 1935.

Hermansson var ensam ägare fram till den 10 februari 1937, då han överförde 1/20 som gåva till sin hustru, Sigrid Eugenia Hermansson. I certifikat den 18 februari samma år har Skandia Göteborg som hemort och Johan Hermansson som huvudredare och befälhavare med 19/20 ägande. Hon drivs då som partrederi med hans hustru som medredare. Frans Karl Radl på Hovenäset (född i Österrike) blev befälhavare den 28 februari 1939 fram till den 29 april 1942 då John Alf Johannesson från Skärhamn avlöste honom. 1945 redovisas i skeppslistan att hon lastar 85 std trävaror och 250 tdw.

Sven Joel Svensson från Skärhamn tillträdde som befälhavare den 11 juli 1947 till den 11 oktober 1947 då Alf Johannesson var tillbaka. 1948 byttes motorn till en 3-cyl B & W Alpha diesel 2-takt på 180 hk. Den 12 oktober 1948 blev John Bror Eberhard Berntsson i Skärhamn befälhavare fram till den 17 februari 1949 då Johannesson var tillbaka och fortsatte som befäl-havare för Hermanssons fram till försäljningen 1951.

Sven Svensson var född i Skärhamn den 12 december 1917. Hans var son till Axel Svensson och Matilda Evelina Karlsdotter. De var födda i Skärhamn 1875 och i Berg Morlanda 1887. Sven gifte sig med Vera Andrea Hermansson som var född i Skärhamn den 5 oktober 1920. De bosatte sig i Västra Frölunda men flyttade senare tillbaka till Skärhamn och bosatte sig på Blåsarliden 10 som var Veras föräldrahem. Bror Berntsson var född i Skärhamn den 29 maj 1916 och son till John Birger Berntsson och Bertilina Emerentia Edvardsdotter. Dessa var födda i Skärhamn 1891 och Aröd 1893. Bror gifte sig med Lilly Anna-Lisa som var född i Valla den 7 januari 1921. De bodde senare på Storgatan 14.

Den 1 mars 1951 såldes Skandia för 135 000 kronor till ett partrederi i Skärhamn med fem bröder som delägare. Det var bröderna John Alf, Albert Sterner, Paul, Karl-Ivar och Oskar Evert Johannesson som tillsammans bildade partrederiet. Bröderna Alf och Sterner hade 1/3 vardera och de övriga tre delade på 1/3. Alf var huvudredare och fortsatte som befälhavare fram till den 3 januari året därpå då Evert Johannesson efterträdde honom till den 7 februari då Alf var tillbaka.

Bröderna var söner till Karl Albert Johannesson (Albert på Howen) och Agda Emilia Pettersdotter vilka var födda i Utäng 1882 och Tjärna 1885. Alf var född den 14 januari 1910 och gift med Aina Kristina Hermansson som var född i Skärhamn den 16 juli 1911. De bodde på Kyrkvägen 4. Sterner var född den 20 januari 1920 och gifte sig med Inga Greta från Grundsund som var född den 4 april 1923. De bosatte sig i Grundsund. Paul var född den 4 september 1912. Han var gift med Sylvia Borghild Linnea som var född i Marstrand den 27 februari 1913. De bodde på Bagarliden 12. Karl-Ivar var född den 4 juni 1916 och gift med Ingrid Linnea som var född i Mölnebo Nedergård den 21 november 1916. De bosatte sig i Göteborg. Evert som var född den 19 maj 1922 gifte sig med Ingeborg Marianne som var född i Othem Gotland den 3 maj 1927. De blev bosatta i Södertälje.

Ralf Bernt Göte Hansson i Skärhamn blev befälhavare den 18 augusti 1954 men i certifikat den 29 januari 1955 är Karl Osvald Niklasson i Skärhamn istället befälhavare. Den 24 februari 1956 hade Skandia blivit omriggad till tvåmastad skonare och den 15 mars hade hemorten blivit ändrad till Marstrand. Niklasson fortsatte som befälhavare fram till försäljningen några månader senare.

Bilden föreställer tremastskonaren Skandia under Lysekilstiden. Hon hade Skärhamn som hemort under åren 1951 – 1956. Fotot är från Svenska seglare och motorseglare.

Ralf Hansson var född i Skärhamn den 31 maj 1930. Han var son till Richard Patrik Hansson och Anna Beata Berntsson. De var födda i Skärhamn 1889 och 1895. Ralf gifte sig med Asta Maria som var född i Annedal Göteborg den 8 december 1929. De bosatte sig i Tubberöd Skärhamn och senare i Kungälv innan de åter flyttade till Skärhamn. Karl Niklasson var född i Skärhamn den 11 april 1910 som son till Bernhard Niklasson och Hilda Olsdotter. De var födda i Surdal Klövedal 1872 och i Nötsäter 1876. Karl var ogift och bodde på Bagareliden 3. Skandia var införd i den svenska skeppslistan sista gången 1956 till 165 brt, 118 nrt, 235 tdw och med motor på 190 hk.

Skandia såldes den 17 juli 1956 till Intressentskapet Skandia – Skeppsredare Hans Hermansen i Marstal för 88 000 kronor. Han hade tidigare varit skeppsmäklare och på så sätt kommit i kontakt med sjöfarten utan att själv ha varit sjöman. Han köpte Skandia tillsammans med styrman Kjell Jensen och skibsförer Hans Ohlsen Fabricius från Marstal. De behöll henne till 1959 då skibsförer Peter Schmidt Jörs i Marstal tog över Intressentskapet med tillhörande fartyg och döpte om henne till Jytte Jörs efter sin hustru. I augusti 1962 blev hon såld till skibsförer Niels Peter Smith Sörensen i Vester Skerninge, på den sydligaste delen av Fyn. Namnet ändrades till Ditmari med Marstal som behållen hemort. Då Ditmari var på resa från Hamina vid Finska viken till Kolding i Danmark med trälast, sprang motorns mellanaxel av den 18 augusti 1962 så att hon fick bogseras till hamn. Motorn reparerades troligen inte utan hon blev liggande, omregistrerad till lustfartyg, tills hon såldes 1968. Då var hon införd i den danska skeppslistan till 162 brt, 100 nrt, 235 tdw och med 174 hk motor.

Hon såldes den 2 april 1968 till den danske medborgaren, affärsmannen Hans Kaj Willy Dahl, som utvandrat till Kalifornien 1950 och nu hade kontor i New York och Miami med privat adress i Port Everglades Florida. Hans företag förmedlade även båtaffärer och sysslade med bärgning och dykeriarbeten. Ditmari genomgick en grundlig renovering vid Sören Larsen & Sönner Skibsvaerft i Nyköbing Mors i Limfjorden och blev ett modernt fartyg som blev omdöpt till Neptune V och satt i fraktfart mellan öarna i ögruppen Bahamas. Fartyget ingick i Bahama Seatrading Co Ltd Bahamas som var Dahls företag och kom att användas, förutom för fraktfart, vid efterforskning av gamla piratvrak. Hon var därför utrustad som moderfartyg för dykning. Under dessa uppdrag bärgades såväl koppar som mässingkanoner och även en del silver.

Hur länge hon fanns i Dahls ägo eller var hon fanns efter detta finns inga uppgifter om. Hennes slutliga öde är okänt.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Skutminnen - Sterner Johannesson berättar, Svenska seglare och motorseglare, Museet för söfart i Helsingör, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1929, 1931, 1933, 1935 och 1945, Danmarks Skibsliste 1922 – 1929 och 1958 – 1968, Lloyds register 1930 – 1945, Den Danske Pioneer – 20 juni 1968, Slaegt & Data – Dis Danmark, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka
.

Skeldervik Registreringsnummer 4224

Skonaren Skeldervik byggdes 1904 i ek och fur på Janne Hagermans varv i Viken. Certifikat utfärdades den 23 februari 1904 för ett partrederi med Anders Andersson Thore i Jonstorp som huvudredare och delägare med 5/100. Befälhavaren Olof Pålsson Munthe i Jonstorp var även han delägare med 5/100. Det var ca 30 delägare i fartyget och ingen hade mer än 8/100. Bästeman ombord var Anders Månsson Hall i Jonstorp.

Måndagen den 12 mars 1906 strandade fartyget utanför Herta fiskeläge på Gotland när de var på resa från Limhamn med gödning till Ronehamn via Slite. Man kom på söndagskvällen utanför Ronehamn och fick lots ombord. På grund av mörkret kunde lotsningen inte verk-ställas utan skonaren lades för ankar utanför holmarna (Hellgrunds svarta remmare i södra inloppet). På natten uppstod SO-lig storm och på morgonen klockan 6 slet fartyget ankarna och drev iland utanför Herta Fiskeläge. Riggen kapades för att bärga fartyg och last. Vid dagningen observerades nödsituationen och man hittade befälhavaren Olof Munthe och bästeman Anders Hall mycket medtagna iland. Tre man av besättningen saknades sedan de försökt gå i livbåten, varvid denna kantrade. Fartyget togs flott den 16 mars och intogs till Rone hamn varifrån hon bogserades vidare till Slite för reparation och för att få ny rigg. De drunknade var lättmatroserna Linus Waldemar Andersson f. 1888 i Viken, Gustaf Vilhelm Hall f. 1887 i Jönköping samt kocken Anders Edvin Lindsjö f. 1888 i Hyllie. Reparationen slutfördes i Landskrona efter bogsering dit och Skeldervik kunde den 18 juni avgå för fortsatt fraktfart.

I 1908 års skeppslista är hennes mättal och dimensioner redovisade med 111,21 brt, 104,84 brt under däck, 96,72 nrt, 26,11 längd, 7,10 bredd, 2,75 djup och 3,1 meters djupgående. Befälhavare uppges vara Olof Munthe, huvudredare Anders Andersson Thore och hemort Jonstorp.

Den 10 december 1909 klockan 6 på eftermiddagen på resa Karlskrona – Aalborg med bräder blev Skeldervik ombordlagd på Östersjön i höjd med Sandhammaren, under måttlig SV bris i siktbart väder, med tyska galeasen Martha. Båda fartygen blev avsevärt skadade och sökte nödhamn i Ystad. Sjöförklaring hölls på Rådhusrätten i Ystad den 17 december varvid orsaken till kollisionen bedömdes vara ”ömsesidig felmanöver”.

Medan fartyget låg upplagt i Finland den 19 juli 1915, blev Nils Fredrik Wiberg i Jonstorp med 5/100 ägande ny huvudredare. När kriget bröt ut 1914 blev Skeldervik fast i Lovisa vid Finska viken och fick ligga där tills hon släpptes i maj 1917. Den 26 maj samma år blev Janne Wessberg från Lerberget vid Höganäs befälhavare. Den 27 oktober 1917 blev Olof Bernhard Björk från Råå befälhavare och den 4 mars 1918 blev Julius Nathanael Björk från Råå befäl-havare fram till försäljningen månaden därpå.

Skeldervik såldes den 20 april 1918 till ett partrederi på Donsö med sjökapten August Karlsson som huvudredare och 3/16 ägande. Befälhavare blev Sigfrid Natanael Niklasson från Donsö med 1/4 ägande. Övriga delägare var skepparen Gustav Olsson från Donsö med 1/4 samt skepparna Karl Olsson, Alfred Carlsson och Erik, Aron och Oskar Olofsson från Donsö, alla med 1/16 vardera. Köpeskillingen var 80 000 kronor.

Den 20 mars 1920 såldes Skeldervik för 66 000 kronor till ett partrederi i Skärhamn med Axel Andersson som huvudredare och hälftendelägare. Han var född i Skärhamn den 26 augusti 1880. Befälhavare och ägare av den andra hälften var brodern Petter Emanuel Andersson. Han var född den 12 november 1886. Deras föräldrar var Anders Jonasson och Inger Pettersdotter. Anders var född i Bö1844 och Inger i Skärhamn 1849. Axel var gift med Tyra Lovisa Ruckman som var född i Sältebo den 11 juni 1879. De bodde på Postvägen 10 i Skärhamn. Petter var gift med Syster Gunhild Pettersson som var född i Stockevik den 27 augusti 1891. De bodde i Stockevik.

En 1-cyl 2-takt tändkulemotor på 30 hk av märket Säffle blev installerad den 10 november 1921. Fartyget ommättes samtidigt till 111,13 brt och 92,90 nrt. Enligt 1923 års skeppslista var fartygets motor på 40 hk. Hon blev driven och reparerad 1917, 1923 och 1927. Den 28 januari 1928 blev Petter Andersson ensam ägare till fartyget genom att köpa broderns halva del för 7 500 kronor. Stockevik blev då ny hemort. I 1929 års skeppslista anges mättalen till 113,67 brt, 104,84 brt under däck och 94,77 nrt. Den 27 februari 1933 utfärdades certifikat för partrederiet Petter Emanuel Andersson i Stockevik. Hans omyndige son, Anders Roland som var född 1920, ägde 1/100 i fartyget som han fått i gåva av sin far.

Bilden föreställer skonaren Skeldervik. Hon hade Skärhamn som hemort från 1920 till 1928 då hon fick Stockevik som hemort fram till 1936. Bilden är från Svenska seglare och motorseglare.

Fartyget såldes den 14 mars 1936 för 24 000 kronor till ett partrederi i Blidö med skepparen Nils Adolf Malm som huvudredare och hälftenägare. Befälhavare och ägare till den andra hälften var Sven Erik Agaton Jansson i Blidö. 1937 installerades en Skandia 2-cyl 2-takt tändkulemotor på 80 hk med dimensioner 270 X 290 mm tillverkad 1937. I 1943 års skeppslista var hon upptagen till 116,6 brt, 90,25 nrt och 200 tdw. Den 28 februari 1945 fick hon ny huvudredare. Skeppsredare Axel Fredrik Andersson i Härnösand förvärvade en okänd andel av fartyget. Erik Jansson från Blidö kvarstod som befälhavare och okänd andel i fartyget. Köpeskillingen utgjorde 20 000 kronor. Fartyget ommättes i Örnsköldsvik samma år till 123,76 brt och 90,64 nrt.

Nästa ägarbyte skedde den 28 oktober 1960 då Skeldervik såldes till kronolots Harald Gattulf Palmqvist i Göteborg för 10 000 kronor. Som säljare står Axel Fredrik Andersson och Erik Jansson. Harald Palmqvist var själv befälhavare. Den 10 december 1960 sjönk fartyget om-kring 10.30 på förmiddagen utanför Grenå i Danmark under resa från Arendal i Norge till Naestved på södra Själland i Danmark med last av våt pappersmassa. Skeldervik hade avgått den 6 december från Larvik. På kvällen den 7 december provianterade man i Fredrikshamn och låg sedan kvar i två dagar på grund av dåligt väder. Den 10 december klockan 2 på morgonen befann sig fartyget 11 – 12 naut mil NO om Grenå under ökande vind. Klockan 3 tog fartyget en sjö över sig. Kl 4 övertog befälhavaren vakten. Strax därpå gick han ned i maskinrummet och fann att det var 10 tum vatten i fartyget. Man sände nödsignaler med lampa tidigt på morgonen. Signalerna uppfattades av Grängesbergsbolagets Akka som vidare-befordrade dem till danska kustradion. När en räddningsbåt från Grenå i hård storm och tjocka nådde fram var skonaren övergiven. Besättningen hade upptagits av norska motorfartyget Seattle och förts in till Aarhus.

I sjöförklaringen bedömdes lasten vara väl stor för årstiden och måste ha vägt 184 ton redan från början. Man anmärkte på att besättningen inte gjorde något alls för att få bogsering eller bärgning.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Skeppslista över segelfartyg i utrikes fart, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1936, Lloyds register 1930 – 1945, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och andra berörda församlingar.

Sofia Registreringsnummer 6611

Sofia byggdes i ek och fur som tremastad skonare av Sven Johannesson på eget varv i Björkenäs som han drev under åren 1916 – 1921. Han var systerson till Carl Johansson som drev Pukaviks varv i Björkenäs fram till 1926 då Albert Svensson tog över. Sofia levererades 1921 och kan därmed ha varit Johannessons sista fartygsbygge. Hon var beställd av fartygs-riggaren August Carlsson i Göteborg den 15 januari 1920 till ett belopp av 50 000 kronor. I bilattesten den 6 juni 1921 intygas att Sven Johannesson byggt fartyget efter mottagen beställning. Hon mättes den 27 juni till 98,32 brt och 84,05 nrt och var döpt efter Augusts mor med Donsö som hemort. I registreringscertifikat den 22 juli framgår att Carlsson var ensam ägare.

Frågan om hemort får anses oklar då anmälan om registrering av Donsö gjordes den 12 februari 1927 men mätbrev från den 19 februari 1923 och skeppslista för samma år anger Donsö som hemort. Nils Ossian Fhager från Donsö var befälhavare. Den 10 januari 1929 sålde Carlsson, då sjökapten, hälften i fartyget till befälhavaren och bildade partrederi på Donsö med sig själv som huvudredare. Då August Carlsson avled den 18 juni 1943 övertogs sysslan som huvudredare av Fhager. Dennes söner, Carl Olof, Erik Vilhelm och Nils Thore kom istället att vara befälhavare på Sofia vid olika tillfällen. Efter Fhagers död 1947 blev Carl Olof huvudredare i det nybildade partrederiet med 4 delägare och Carlssons dödsbo som hälftendelägare. Erik Vilhelm Fhager var då befälhavare sedan den 5 mars 1946. Den 1 april 1947 anmäldes att Nils Ossian Fhager överlåtit 1/8 vardera till sönerna Erik Vilhelm Fhager och Nils Thore Fhager för sammanlagt 9 000 kronor.

Sofia fick sin första hjälpmotor på 35 hk 1923. Det var en 1-cyl 2-takt Avance tändkulemotor. I det årets skeppslista finns motorn upptagen tillsammans med mättal och dimensioner på 98,32 brt, 93,62 brt under däck, 78,44 nrt, 25,74 längd, 7,03 bredd, 2,62 djup och 3,1 meters djupgående. Den 9 september 1934 anmälde rederiet att Sofia kolliderat med en okänd ångare när hon var på resa från Nordmaling till Landskrona. Skadorna var begränsade till ovanför vattenlinjen och på livbåten. 1940 byttes den första motorn ut mot en 2-cyl 2-takt June Munktell tändkulemotor på 80 hk. Den 7 april 1948 anmäldes att en motor från June Munktell på 120 hk, som förut suttit i motorseglaren Donia i 10 år, blivit inmonterad. Nils Thore Fhager, bosatt i Brantevik, blev Sofias befälhavare den 26 mars 1954.

Bilden föreställer tremastskonaren Sofia som hon såg ut när hon hade Skärhamn som hemort mellan åren 1955 och 1960. Bilden kommer från Skutepoken i Kämpersvik.

Hon såldes 1955 till ett partrederi i Skärhamn med Karl Bernhard Pettersson som huvudredare och hälftendelägare. Han var född i Bö Dampegård den 7 juni 1895 och hans föräldrar var Petter Berntsson och Hilda Eliasdotter. De var födda i Bö Dampegård 1863 och i Utäng 1862. Karl var gift med Helvina Pettersson som var född i Skärhamn den 6 oktober 1897. De bosatte sig på Kroksdalsliden 4. Den andra hälften ägdes av hans son, Elis Berthold Karlsson, som också var fartygets befälhavare. Elis var född i Skärhamn den 2 oktober 1921 och gifte sig med Ally Görentina från Klövedal som var född den 13 augusti 1925. De antog släktnamnet Inberg och bosatte sig i Grinneröd utanför Skärhamn.

Den 19 mars 1960 såldes Sofia för 42 000 kronor till Gustav Ivan Jansson i Kämpersvik Tanum. Hon blev då omriggad till tvåmastad skonare. I 1963 års skeppslista redovisas 105,69 brt, 27,3 längd, 2,68 djup och ett djupgående på 3,2 meter. skeppslistan upptar även 60 std, 7 grain och 165 tdw. Kämpersvik var då hennes hemort.

Ivan sålde Sofia i början av 1969 till Barbro Johansson i Kalmar för 32 500 kronor. Redan under hösten samma år blev det ny försäljning till Sten Gustav Blomberg i Kalmar för 10 000 kronor. I november samma år såldes hon för sista gången i Sverige. Ett gäng ungdomar från amerikanskt college köpte då Sofia i Kalmar för 35 000 kronor. Som ägare stod James L Wortham från Fullerton Kalifornien. Hon döptes om till Blue Wind och låg den 30 april 1970 i Fredriksholms kanal i Köpenhamn för reparation och ombyggnad. På sommaren samma år gick hon vidare till Spanien för ombyggnad till segelfartyg. Våren 1972 såldes hon till Eric Thiel från Gloucester Massachussets som återgav henne sitt ursprungliga namn Sofia. Hon fick vid ombyggnaden bl.a. tre nya master med två rår på fockmasten, ny rigg, nya segel, stor salong och bibliotek samt dykkompressor. Hon kom att fungera som kooperativ för ett gäng hippies seglande jorden runt ända tills hon i en storm förliste utanför Nya Zeeland den 23 februari 1982 med 17 mans besättning. Man hade avgått från Nelson på sydön och var på väg till Aukland för att skriva kontrakt och iordningställa fartyget för en filminspelning då man överraskades av hårt väder som gjorde att fartyget sprang läck och förliste vid Kap Reinga, 20 distansminuter nord om Nordön på Nya Zeeland. 1 kvinna omkom vid förlisningen. De övriga 15 blev räddade av det ryska fartyget Visility Perov, efter att i fem dygn ha drivit omkring i två gummiflottar.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Skutepoken i Kämpersvik, Mot söderhavet, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933, 1935 och 1963, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Sofie Registreringsnummer 2409

Sofie var byggd 1867 av ek och fur i Kaerrebeksminde på södra Själland Danmark. Hon var byggd av skeppsbyggmästare Jens Christian Sörensen för Johannes Bernhard Hansen boende i Spjelagergaard Karrebaek. I Danmarks Skibsliste 1871 har dräktigheten angivits till cirka 101 nrt. Hon var då redad av köpman Jens Hindkjaer Pedersen i Naestved vilket ligger ca 10 km inåt land från Kaerrebeksminde. 1878 uppgavs hon till 93 nrt. I Danmarks Skibsliste 1885 är L Pedersen befälhavare och Jens Hindkjaer Pedersen är fortfarande redare. Hennes mättal har senare angivits till 95 nrt och 175 tdw och hennes dimensioner till 25,5 längd, 6,4 bredd och 2,9 djup. I de danska skeppslistorna är hon nämnd som Sophie.

1886 såldes hon för 6 300 kronor till ett partrederi i Brantevik med 3 delägare och med lantbrukare Per Mårtensson i Brantevik som huvudredare. Befälhavare var Bengt Olsson mellan åren 1886 och 1894. Fram till 1899 var Per Ingvarsson befälhavare. Därifrån och till 1908 var Martin Olsson befälhavare. Den 28 februari 1908 blev Lars Nilsson huvudredare för ett nytt partrederi i Brantevik med 13 delägare som köpte Sofie. Samtidigt blev Frans Emil Sonesson i Östra Nöbbelöv befälhavare fram till 1913 då Per Olof Karlsson tog över till 1914 och Per Svensson Ung i Södra Brantevik till 1915 då fartyget lämnade Brantevik. I de svenska skepps-listorna är hon nämnd som Sofie.

Den 9 februari 1915 såldes hon till Karl Otto Knut Svensson i Oskarshamn. Denne bildade den 2 januari 1917 partrederi genom att överlåta 1/6 i fartyget till glasmästare Ernst August Pettersson i Oskarshamn för 600 kronor. Svensson behöll själv 5/6 och blev även rederiets huvudredare. Hon förbyggdes helt 1916/1917 vid Lilla Saltviks varv. Bara spant och botten var kvar av den gamla skutan. I 1917 års skeppslista är Per Mattsson i Oskarshamn upptagen som befälhavare och Svensson som ägare av fartyget. I certifikat den 30 juli 1917 framgår att Nils August Herman Johansson i Kolberga är befälhavare men att ägandet är oförändrat. Pettersson sålde tillbaka sin 1/6 till Svensson den 10 maj 1926 för 860 kronor som därmed blev ensam ägare igen. Av certifikatet den 18 augusti samma år framgår att Johansson fortfarande var befälhavare. Mättal och dimensioner redovisades 1923 till 104,27 brt, 94,80 brt under däck, 90,26 nrt, 25,41 längd, 6,21 bredd och 2,88 djup. Det noteras även att hon blev driven detta år.

Sofie hade Skärhamn som hemort mellan åren 1926 och 1951. Bilden kommer från Marinmuseum Karlskrona.

Sofie köptes, liggande i Oskarshamn, den 8 maj 1928 av Olle Albin Hermansson i Skärhamn för 5000 kronor. Samma år installerades en 1-cyl 2-takt Bolinder tkm på 40 hk vid J W Bergs Mekaniska Verkstad på Hälsö. Intyg utfärdades av varvet den 2 juli och anmälan om installationen gjordes den 4 augusti. Olle Hermansson blev själv befälhavare på Sofie den 8 augusti. Den 10 januari 1933 bildade han partrederi med sin hustru Agda Serafia Simonsson. Agda blev rederiets huvudredare med 1/100 ägande som hon köpt den 10 januari av sin man för 200 kronor. I januari 1943 anmäldes att Sofie har motor på 60 hk. Olles son, Olof Enar Olsson, blev befälhavare den 22 mars 1946. Hans bror, Erik Rune Olsson, blev befälhavare den 9 november 1948.

I december 1950 ansökte rederiet om att få sälja fartyget till Hans Peter Rasmussen i Flensburg i utbyte mot m/s Caroline (järnloggert som med Skärhamn som hemort blev omdöpt till Fjordskär). Detta blev beviljat och den 26 oktober 1951 gick anmälan in om att affären genomförts. I köpebrevet som tecknades samma dag avtalades om en köpeskilling på 10 000 kronor. Rasmussen skulle använda Sofie till husbåt. Han hade även adress i Hardeshöj Danmark. Sofie fick aldrig någon styrhytt under sin tid som fraktare. Hennes slutliga öde är därefter okänt.

Olle Hermansson (Kebens Olle) var född i Häle den 12 november 1888 som son till Herman Olsson (Keben) och Anna Britta Rutgersdotter i Häle. De var födda i Häle 1856 och i Södra Bäck 1857 men bosatte sig senare i Skärhamn. Agda Simonsson var född i Skärhamn den 3 september 1889. Hennes föräldrar var Anders Johan Simonsson och Josefina Rutgersdotter. De var födda i Lirås 1859 och i Skärhamn 1863. Olle och Agda bosatte sig på Postvägen 9.

Sonen Enar var född i Skärhamn den 25 september 1921. Han var ogift och bodde hemma. Sonen Rune var född i Skärhamn den 29 juli 1927. Han gifte sig med Stina Andersson som var född i Skärhamn den 14 september 1927. De bodde på Ängvägen 6.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Branteviks Maritima Museum, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Danmarks Skibsliste 1871 – 1885, Slaegt & Data – Dis Danmark, Jörgen Markussen Marstal – Alfabetisk skeppsbyggarlista, Skibsliste over bygget handelsskibe i Kaerrebeksminde/Naestved, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Sonja Registreringsnummer 6231

Sonja var byggd i ek som tremastskonare 1905 av skeppsbyggmästare Johan Erik Boas i Rudköbing på Langeland Danmark för Sejlskibsselkabet Eros A/S i Rudköbing. Bilbrevet var daterat den 5 oktober. Befälhavare var S Julius Petersen i Ramsherred Rudköbing vilket kan vara en felskrivning av Erik Julius Petersen. Hon blev döpt till Eros och hennes mättal i 1907 års skeppslista var 66 brt, 51 nrt och 7,3 fot djup. Hon ägdes av A/S A Nielsen i Rudköbing från 1906 till 1916 och hade Julius Petersen som befälhavare till 1915 då en E Olsen tog över. Från 1917 till 1919 ägdes Eros av skeppsmäklare Marius August Kristensen i Hasle på Bornholm med en P Pedersen som befälhavare. 1919 upptas Eros lastförmåga i skeppslistan till 120 tdw. Den 28 februari 1920 såldes hon till Lauritz Bernhard Hansen på Thurö som behöll Hasle som fartygets hemort. Han var även hennes befälhavare. Eros gick till en början i Nordsjötrafik och förde märssegel på fockmasten vilket kunde sättas och bärgas från däck.

Karl Bernhard Kristiansson, senare ångbåtskommissionär i Skärhamn, övertog Eros den 28 februari 1920 för 39 500 kronor. Hon döptes om till Sonja efter hans femåriga dotter och mättes den 17 mars till 64,30 brt och 55,20 nrt. Vid registreringen den 19 mars framgår att Kristiansson var ensam ägare och själv befälhavare. Anmälan gjordes den 8 maj 1923 att en 25 hk motor blivit installerad under året. I 1923 års skeppslista redovisas mättal och dimensioner med 64,29 brt, 60,46 brt under däck, 50,99 nrt, 21,99 längd, 5,93 bredd och 2,10 djup. I samband med motorinstallationen blev hon driven. Janne Bolivar Hermansson i Skärhamn blev befälhavare den 2 maj 1924 till den 12 januari 1928 då Karl återkom. Hermansson blev delägare i Sonja den 10 maj 1928 då han köpte in sig som hälftendelägare för 4 000 kronor. I certifikat den 10 november samma år framgår att Kristiansson var huvudredare och befälhavare och att Hermansson var bästeman. De bedrev fraktfart med Sonja till 1930 då hon såldes.

Bilden visar Eros på Vasseröds slip. Hon blev omdöpt till Sonja då hon köptes till Skärhamn 1920. Där blev hon kvar till 1930. På bilden har hon ingen motor. Ett rå finns kvar på fockmasten. Även toppstängerna finns kvar.

Karl var född i Skärhamn den 18 april 1883. Hans föräldrar var Kristian Eliasson och Britta Helena Andersdotter. De var födda i Säby 1831 och i Kebene 1852. Han gifte sig med Elin Charlotta Hermansdotter som var född i Kroksdal den 12 maj 1888. De bosatte sig på Bagarliden 1. Janne var född i Kroksdal den 29 september 1890 och bodde på Storgatan 1 i Skärhamn. Hans föräldrar var Herman Berntsson och Anna Johanna Kristiansdotter. De var födda i Kroksdal 1854 och Nordvik 1855. Janne var gift med Anna Beata Jonsson som var född i Skärhamn den 26 januari 1891. Elin Hermansdotter var hans syster.

Sonja såldes den 20 februari 1930 för 22 500 kronor till ett partrederi i Kyrkesund med två delägare och Arvid Leonard Andersson från Ängeviken som huvudredare. Den andre delägaren var Karl Osvald Olofsson i Kyrkesund som också var fartygets befälhavare. De hade vid övertagandet hälften vardera i fartyget. Karl Olofsson övertog den 3 januari 1936 19/40 av sin meddelägares hälft och ägde därefter 39/40 i Sonja. Ny huvudredare blev Karl Olofssons bror, hemmansägare Petter Emanuel Olofsson i Köleröd Klövedal. Han övertog den resterande 40-delen i fartyget. Anmälan härom gjordes den 30 december 1935. Samtidigt anmäldes att Petter Olofsson var huvudredare. Arvid Leonard Anderssons försäljning av sin hälft gjordes samma datum för 8 000 kronor.

Sune Axel Minor Hermansson tillträdde som befälhavare den 22 mars 1937 men Karl Olofsson var tillbaka den 5 oktober. Den 19 november 1937 anmäldes att fartyget blivit omtacklat till skonert genom att mesanmasten tagits bort. Samma år byttes motorn till en ny 2-takts June Munktell på 80 hk. Den 25 juni 1937 kolliderade Sonja med s/s Hermes av Kristinehamn ca 100 meter NV om Norra pålverkets östra ända i Göteborgs hamn. Hon ram-mades vid utgåendet i älven och fick ett stort hål. Hon måste snarast sättas på land och sjönk på grunt vatten i Götaverkens styrhamn men bärgades. Babordssidan blev intryckt midskepps medan Hermes inte fick några skador alls. Den 1 januari 1938 blev Karl Olofsson huvudredare. Alrik Marinus Rutgersson från Kyrkesund tillträdde som befälhavare i maj 1944 till den 5 maj året därpå då Olofsson var tillbaka. Den 5 februari 1947 anmälde rederiet att Karl Olofssons son, Torsten Olof Einar Olofsson är ägare till 1/4 i fartyget.

Sonja såldes den 16 februari 1959 till Hamburgsund. Av certifikat den 2 mars samma år framgår att motorskonaren Sonja tillhör Vilgot Karl Arne Alfredsson Hamburgsund som ensam ägare och själv befälhavare. Han var den siste som bedrev yrkessjöfart med Sonja. Hon såldes den 22 juni 1963 för 14 000 kronor. I anmälan den 23 september framgår att Sonja tillhör folkskollärarna Allan Erik Eld och Ola Bengt Nathan Jonsson i Karlstad med hälften vardera. Eld utsågs till huvudredare. Uppgifterna i 1963 års skeppslista redovisar att hon hade kvar samma motor på 80 hk. Hon redovisas där till 75 brt, 45 nrt, 2,19 djup, 2,90 djupgående, 117 tdw och 36 std. Avsikten med köpet var att använda Sonja som Kafélokal. Enligt uppgift kantrade hon i Karlstad 1969 och sjönk i Karlstad 1971 men flöt 1972 då hon bogserades ut från hamnen utan rigg. Hon såldes ytterligare en gång. Den 1 december 1972 köpte Klas Arne Valdemar Nederman i Karlstad Sonja för 1 000 kronor för att användas som lustfartyg. Som sådant blev hon registrerad den 1 januari 1976. Reparationerna uteblev och 1978 sjönk hon efter grundstötning utanför Jäverön under bogsering bort från Karlstad. Hon avfördes i december samma år.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Kyrkesund Båtar och fartyg, Tjörns båtar, Artikel av Staffan Ander och Michael Danielsson den 26/10 2007, Danmarks Skibsliste 1907 – 1921, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933, 1935 och 1963, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Sonja Registreringsnummer 8181

Sonja var byggd som fyrmastad skonare 1923 i ek och björk på kravell på Skibsvaerft AS Lilleö i Korsör Danmark. Hon byggdes för ett danskt rederi som trädde i likvidation under byggtiden och övertogs den 25 september 1923 av grosshandlare Karl Engholm i Köpenhamn som gav henne namnet Runehöi. Hon såldes direkt efter leveransen till ett partrederi i Sant Servan som ligger några kilometer från Saint Malo i Bretagne Frankrike. Partrederiet bestod av Jean Busnel som var huvudredare, Edouard Fernando som var befälhavare och ytterligare fyra andra personer. Hon blev i samband med ägarbytet omdöpt till Jean Dunois.

Det finns inga tillgängliga mättal för tiden då fyrmastaren byggdes men vid mätning i Sverige den 21 juni 1937 redovisades 351,88 brt och 267,84 nrt. Hennes lastkapacitet har senare redovisats till 500 tdw. Fram till att hon såldes till Sverige i januari 1937 var hon sysselsatt i fiske vid Newfoundland. Köpebrev upprättades i Saint Servan den 19 januari 1937 mellan Jean Busnel och Edouard Fernando som företrädare för det franska partrederiet med 6 delägare och Anders Bertil Skanse som företrädare för det svenska partrederiet som köpte fartyget. Firma Knut Lundgren i Göteborg förmedlade affären.

Köpare var ett partrederi i Skärhamn med fyra partdelägare som vardera hade 1/4. Delägarna var Karl Ivar Hermansson, Anders Bertil Skanse, Gösta Valdemar Skanse och Samuel Pontus Pettersson. Ivar Hermansson var huvudredare, Bertil och Gösta Skanse, som var bröder, turades om att vara befälhavare. Samuel Pontus Pettersson var skeppsmäklare i Göteborg och född i Tegneby. De fick fyrmastaren för 140 000 franc vilket motsvarade ungefär 25 000 kronor.

Före avresan intogs 150 ton sand som ballast vilket kom att användas vid gjutning av kajanlägg-ningarna i Skärhamns nya hamn. Fartygets djupgående blev med ballasten 10 fot. Besättning mönstrades den 6 februari. Därefter gjordes sjöklart fram till avsegling den 14 februari. Sonja förde under resan, förutom försegel och gaffelsegel på alla 4 masterna, övre och undre märssegel på fockmasten. Söndag den 14 februari på morgonen lämnade man Saint Servan som rent segelfartyg med destination Skärhamn. Klockan 15 den 22 februari ankrade man upp på Skärhamn redd efter att den sista biten haft bogsering av fiskebåten Runa av Öckerö.

Under våren monterades en 2-cyl June Munktell motor, från AB Jönköpings Motorfabrik, på 200 hk i Halmstad. Samtidigt målades skrovet svart och de båda rårna på fockmasten demonterades. Den 1 juli 1937 registrerades motorskonaren Sonja av Skärhamn tillhörande partrederiet Ivar Hermansson med Bertil Skanse som befälhavare.

Den 9 september samma år utbröt eld ombord när Sonja befann sig i närheten av Grepens fyr på resa från Härnösand till Aarhus med trälast. Vid släckningen gick fartyget med sakta fart på grund i Kullbodaviken vid Gräsö öster om Öregrund. Hon drogs loss av bogserbåt. Sonja blev inte upplagd vintern 1937/1938 och under 1938 gjorde hon bland annat resor till England med splitved.

Den 23 april 1940 blev Gösta Skanse befälhavare. På resa från Odense till Lübeck i barlast den 20 april 1941 strandade Sonja vid Korshamn på Fyen. Med hjälp av Svitzers bärgningsångare Garm kom hon av grundet dagen efter och infördes till Kalundborg. Grundstötningen berodde på tjocka och strömsättning. Den 10 april 1943 blev Bertil Skanse åter befälhavare. Samuel Pontus Pettersson sålde den 15 januari 1944 sin del i fartyget till de övriga delägarna för 52 500 kronor. Efter transaktionen hade Sonja tre delägare med lika andelar. Under hösten samma år medverkade hon, under namnet Albrektina, vid inspelningen av filmen Skeppar Jansson. Skeppslistan 1945 anger mättal och dimensioner med 500 tdw, 380,31 brt, 276,15 nrt, 41,48 längd, 9,36 bredd, 3,86 djup och 4,27 meters djupgående. Ivar Hermansson var då fortfarande huvudredare och Gösta Skanse befälhavare. June Munktell motorn på 200 hk fanns då fortfarande kvar i fartyget.

Fyrmastskonaren Sonja sedan hon fått motor installerad och blivit försedd med styrhytt. Hon hade Skärhamn som hemort mellan åren 1937 och 1960. Bilden är från Sjömanshusmuseet i Uddevalla.

Under de därpå följande åren alternerade Gösta och Bertil Skanse som befälhavare på Sonja. Den 3 oktober 1946 Gösta, den 29 april 1947 Bertil och den 5 oktober 1948 Gösta igen. Ny lastlucka av järn, med dimensionerna 5 x 4,5 meter, byggdes på Djupviks varv med början den 29 december 1947 och till en kostnad av 7 900 kronor. Karl Osvald Niklasson i Skärhamn blev ny befälhavare från den 29 oktober 1952 och fram till mitten av december. Då överfördes hon för 85 000 kronor till det nybildade Rederi AB Bertil Skanse & Co. Styrelsen i bolaget var densamma som de 3 tidigare ägarna av Sonja. Certifikat efter överföringen utfärdades den 15 december 1952.

Karl Ivar Hermansson var född i Kroksdal den 28 juli 1894 som son till Herman Berntsson och Anna Johanna Kristiansdotter. De var födda i Kroksdal 1854 och i Nordvik 1855. Ivar var gift med Alfrida Josefina Pettersson som var född i Aröd 1896. De bodde på Kroksdalsliden 24. Anders Bertil Skanse var född 25 augusti 1909 som son till Axel Skanse (f. Andersson) och Augusta Elisabeth Kristiansdotter. De var födda i Skärhamn 1875 och Tubberöd 1877. Bertil var gift med Svea Gunhild Matilda som var född i Mollösund den 13 oktober 1913. De bodde senare på Storgatan 72. Gösta Valdemar Skanse var född i Skärhamn den 16 november 1911 och bror till Bertil Skanse. Han var gift med Helga Andersson som var född i Skärhamn den 16 november 1911. De bodde på Kroksdalsliden 17. Samuel Pontus Pettersson var född i Tegneby den 1 januari 1888. Han var son till Edvard Pettersson och Johanna Albertina Samuelsdotter. De var födda i Skärhamn 1858 och i Lalleröd Övre i Tegneby 1855. Samuel Pontus var gift med Agnes Matilda Petersson som var född i Kvillinge Östergötland den 11 oktober 1892. De var bosatta i Göteborg. Karl Osvald Niklasson var född i Skärhamn den 11 april 1910 som son till Bernhard Niklasson och Hilda Olsdotter. De var födda i Surdal Klövedal 1872 och i Nötsäter 1876. Karl var ogift och bodde på Bagareliden 3.

Sonja som restaurangfartyg vid pir 37 i Philadelphia. Bilden kommer från hemsidan Philly Flashbacks.

Den 12 januari 1955 sålde rederiet fartyget till ett nytt partrederi i Skärhamn med Karl Erik Gösta Dampegård som huvudredare och 2/6 ägande i fartyget. Han var född i Stockevik den 12 november 1913 och hans föräldrar var Ludvig Bolivar Olsson och Olga Nikolina Berntsdotter. De var födda i Stockevik 1887. Dampegård var gift med Asta Alma Francina från Mora som var född den 7 november 1913. De var bosatta på Sandvägen 4 Lyckebacken Skärhamn. Karl Niklasson i Skärhamn blev befälhavare. De övriga delägarna var Herbert Aston Berntsson i Rönnäng med 2/6, Johan Tage Björheden i Uddevalla med 1/6 och Claes Herbert Gunnar Larsson Trässberg Skaraborg med 1/6. Köpeskillingen var 122 500 kronor. Den 15 januari 1960 såldes Sonja till Herbert Aston Berntsson i Rönnäng för 68 333 kronor. Berntsson blev huvudredare och befälhavare och ägde den ena hälften medan den andra hälften ägdes av hans bror, John Allan Berntsson. Hemorten ändrades till Rönnäng.

Sonja såldes den 8 maj 1962 till ett partrederi i Göteborg. Det var 4 sjökaptener som var delägare, Alfred Lennart Bergdén, Olof Gustav Verner Utbult, Harald Gertold Palmqvist och Aste Sigvard Lorén. Bergdén var huvudredare och fartygets hemort blev Göteborg. Albert Harold Lorén, med rötter i Styrsö och styrmansbrev från 1911, blev befälhavare. Han var med stor sannolikhet Aste Sigvard Loréns far. Under dessa ägare inträffade åtminstone två kända incidenter med grundstötningar, läckage och maskinhaveri, båda under 1962. Den 15 april 1964 blev Albert Sterner Johannesson från Grundsund befälhavare på Sonja. Han var född i Skärhamn 1920 och hade varit med som kockjungman på Sonja när hon hämtades hem till Skärhamn i februari1937 från Frankrike. Han hade året därpå varit lättmatros på Sonja och nu, 1964, mönstrade han som befälhavare på samma båt. Sterner hade styrmansbrev från 1946. Han var född i Skärhamn den 20 januari 1920 som son till Karl Albert Johannesson och Agda Maria Pettersdotter på Hamngatan 40. De var födda i Utäng 1882 och i Tjärna 1885. Han gifte sig med Inga Greta från Grundsund som var född den 4 april 1923. De bosatte sig i Grundsund.

Med nästa försäljning var det slutseglat för Sonja som lastfartyg. Den 15 december 1964 anmäldes att hon sålts till USA för 11 000 US-dollar och att hon numera är lustfartyg. Två dagar senare undertecknades köpebrevet. Restaurangägaren Alfred M Johnston köpte henne för att använda som restaurang vid pir 37 vid floden Delaware i Philadelphia vid en anläggning som fick namnet Philadelphia 1700. Enligt L R shipping index den 14 juni 1965 seglades hon från Köpenhamn den 20 januari 1965 till Philadelphia eller New Orleans via Zaandam i Nord-Holland dit hon anlände den 20 februari. Hon anlände till amerikansk hamn med amerikansk flagg den 27 april. Hennes mättal är i 1963 års skeppslista angivna till 389 brt, 272 nrt, 190 std och 22 grain. Motorstyrkan anges till 300 hk. 1964 anges hennes lastförmåga till 500 tdw. Sonja blev restaurang i Philadelphia som öppnade den 19 maj 1965. Fem dagar senare uppstod brand ombord. Efter återuppbyggnad öppnades restaurangen igen ett år senare. Den 29 november 1967 gav pollarna med sig med påföljd att Sonja nästan blev sänkt. Restaurangen återöppnades i februari 1968. En ny brand inträffade 1970 och efter den branden sjönk hon sakta och låg på botten 1972. Sonjas namn förblev detsamma i USA. Andra uppgifter säger att slutet för Sonja inträffade 1975 sedan hon rammats av ett lastfartyg vid pir 37.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Sterner Johannesson berättar, Segla för Tjörn – Peter Skanse, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1945 och 1963, Register över nogle Danske handels-skibe, Lloyds register 1930 - 1945, Philly Flashbacks, Delaware County Daily Times 27 augusti 1965, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Sorina Registreringsnummer 8219

Sorina byggdes 1924 i ek och fur vid Jungfrusunds varv på Ekerö av Anders F Olsson som transportpråmen Svalan. Hon gick fram till sommaren 1937 som pråm och byggdes då om vid Saltviks Slip och Varv i Oskarshamns kommun till motorgaleas med June Munktell tändkulemotor på 40 hk. Den 5 oktober 1937 utfärdades mätbrev med 45,10 brt och 33,63 nrt och från annan källa har meddelats hennes dimensioner med 19,05 längd, 5,09 bredd och 1,84 djup. Den 12 oktober anmälde Gustav Manfred Zakeus Löfström i Timmernabben att han köpt pråmen av Albert Ernfrid William Eriksson i Slakmöre Kåremo, Ryssby församling i Kalmar län och byggt om den till motorgaleas. Innan Eriksson blev ägare till pråmen så hade den tillhört Östra lotsdistriktet. Bilattest utfärdades av Anders F Olsson den 31 oktober 1937 att fartyget byggts av honom efter inkommen beställning. I registreringscertifikat den 23 november samma år framgår att motorgaleasen Svalan tillhör skepparen Gustav Manfred Zakeus Löfström. Han var ensam ägare. Timmernabben blev ny hemort. Befälhavare var Gustaf Henning Fransson i Gisselmåla. Den 26 juni 1938, under hård vind, förlorade fartyget sin last.

Den övre bilden föreställer Sorina av Väddö. Den undre bilden föreställer galeasen Svalan af Jungfrusund efter totalrenovering som var färdig 2002. Med namnet Sorina hade hon Skärhamn som hemort mellan åren 1946 och 1954. Bilden kommer från Shipsforsale Sweden.

Löfström avled den 29 oktober 1942 och galeasen blev av hans sterbhus uthyrd till Kalmar försvarsområde, enligt kontrakt av den 15 november samma år, för 375 kronor per månad. Hyran skulle avräknas från köpeskillingen ifall Kronan vid senare tillfälle skulle köpa in fartyget. Så skedde troligen för den 9 september 1945 intygas att Kronan var säljare av Svalan till ett partrederi i Byxelkrok för 5 200 kronor. Den 25 september utfärdas certifikat att motorgaleasen Svalan tillhör partrederiet fru Brita Julia Gunborg Wahlberg med Byxelkrok som hemort. Fru Wahlberg var hälftendelägare och hennes man, Isak Petter Wahlberg, var befälhavare och ägare till den andra hälften.

Svalan köptes den 25 november 1946 av Johan Adolf Nordvall i Skärhamn. Den 27 utfärdades certifikat för motorgaleasen Svalan tillhörig Johan Nordvall med Skärhamn som hemort och Nordvall som ensam ägare och befälhavare. Nordvalls tidigare fartyg, Uranus 6245, sålde han till Britta Emilia Gunborg Wahlberg i Byxelkrok för 25 000 kronor och tog Svalan som dellikvid för 10 000 kronor. Namnändring till Sorina blev godkänt den 2 april 1947. Hon blev kvar i Skärhamn till 1954. Johan Nordvall var född i Bö den 31 juli 1880. Hans föräldrar var Johannes Johansson och Gustava Berntsdotter, de var födda i Bö 1855 och 1857. Nordvall (född Johannesson) var gift med Beata Andreasdotter som var född i Nötsäter den 10 juli 1879. De bodde på Kroksdalsliden 9.

Den 17 juni 1954 såldes Sorina till Väddö för 6 500 kronor. Certifikat blev utfärdat den 17 augusti för motorgaleasen Sorina tillhörande Erik Helmer Sixten Johansson i Stockholm med Väddö som hemort och Johansson som ensam ägare och själv befälhavare. Johansson behöll fartyget till 1965 då han sålde det för 9 000 kronor den 12 april. Certifikat utfärdades den 2 juni att motorseglaren Sorina till hälften tillhör entreprenör Johan Gunnar Gustav Jansson i Norrtälje med Roslagsbro som hemort. Den andra hälften tillhör fartygets befälhavare, Per Frans Sivert Gustavsson, som genom köpebrev den 20 maj övertagit halva fartyget av Jansson för 4 500 kronor.

Sorina blev därefter såld den 1 maj 1967 för 12 500 kronor till tekniker Björn Åke Anders Edin och fick då Lidingö som hemort. Certifikat utfärdades den 8 juni som lustfartyg med Edin som ensam ägare och själv befälhavare. Den 15 november intygades att 2/3 sålts för 4,000 kronor. I certifikat den 20 maj 1969 framgår att lustfartyget Sorina tillhör partrederiet Björn Åke Anders Edin med Lidingö som hemort. Edin var fortfarande befälhavare. De andra delägarna var telemontör Leif Åke Ljung och studerande Nils Börje Ljungman. De tre ägarna hade 1/3 vardera i fartyget. Den 1 januari 1976 var hon fortfarande registrerad i Lidingö med samma ägare. Hemorten ändrades senare till Stockholm. I skeppslistan 1990 lämnas uppgifter om 45 brt, 33 nrt, 80 tdw och 40 hk motor.

I september/oktober 1996 såldes hon till partrederiet Lars Rosander i Stockholm och blev då omdöpt till Svalan af Jungfrusund. Hon genomgick därefter en genomgripande renovering under 6 års tid, bland annat fick hon nytt däck. Den 15 november 2002 träffades avtal om försäljning av fartyget för 715 000 kronor till Danmark. Köparna var Anders Freund i Vanlöse Köpenhamn och Kim Sönderup Böge Jörgensen i Vanlöse Köpenhamn. De köpte fartyget med hälften vardera. Fartyget anmäldes för registrering den 7 april 2003 och registrerades som fritidsskibe men namnet Svalan och hemort Nyhamn den 2 juli 2004. Hon finns fortfarande i Nyhamn med fast kajplats år 2015 när detta skrivs.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Något om gamla tider på Jungfrusund, Svalan af Jungfrusund, Danska Sjöfartsstyrelsens register, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Spes Registreringsnummer 7423

Spes byggdes i ek och fur som tvåmastad skonare på AB Holms Skeppsvarv i Råå 1928 för ett partrederi i Kalmar med 3 delägare och Richard Levi Wirén i Kalmar som huvudredare. Spes är det latinska ordet för hopp vilket i Sverige har använts i bestämd form på fartyg som fått namnet Hoppet. Wirén hade själv 27 andelar av totalt 35. Fartyget lastade 125 tdw och fick redan från början en motor på 40 hk av märket Skandia. I 1929 års skeppslista upptas hennes mättal och dimensioner till 71,37 brt, 65,14 brt under däck, 49,13 nrt, 125 tdw, 21,32 längd, 6,34 bredd, 2,27 djup och 2,9 meters djupgående. Befälhavare var Einar Knut Engelbrecht Thernström från Ryssby i Kalmar län med 4 andelar och 4 andelar hade också fabrikör Anton Ruben Gustavsson i Nybro. Den 24 augusti 1929 blev Karl Martin Valdemar Wennberg från Ryssby befälhavare. Den 12 oktober 1933 ändrades hemorten till Figeholm. Martin Valdemar Löfström från Timmernabben blev befälhavare den 24 april 1937 men den 10 mars året därpå var Wennberg åter i tjänst. En ny Skandiamotor på 65 hk blev inmonterad 1938. Den 29 maj 1940 anmäldes att Spes hade Kalmar som hemort. I mätbrev den 1 november 1941 redovisas 74,09 brt och 49,68 nrt.

Den 1 augusti 1944 intygades att fartyget sålts för 40 000 kronor. I certifikat dagen därpå framgår att motorskonaren Spes blivit såld till ett partrederi i Skärhamn med Petter Pettersson som huvudredare och hälftenägare. De andra delägarna i rederiet var fartygets befälhavare, Karl Bernhard Pettersson, och hans son Elis Berthold Karlsson vilka hade 1/4 vardera. Petter avled den 18 december under inköpsåret och hans syssla som huvudredare övertogs den 25 april 1945 av hans hustru, Alfrida Charlotta Pettersson. Elis Karlsson blev befälhavare den 8 juni 1948 men den 3 mars året därpå återinträdde Karl Pettersson som befälhavare. Den 6 juli 1950 blev Elis Karlsson återigen befälhavare. Alfrida Pettersson sålde sin halva del i Spes den 22 december 1951 till de övriga två delägarna för 19 000 kronor. Karl och hans son Elis ägde därefter hälften vardera i fartyget. Karl Pettersson anmäldes som ny huvudredare den 24 december.

Bilden ovan föreställer Spes som svensk motorgaleas. Hon hade skärhamn som hemort mellan åren 1944 och 1954. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

Petter Pettersson var född i Skärhamn den 8 december 1874 som son till Petter Eliasson och Petronella Andersdotter. De var födda i Skärhamn 1826 och i Nötsäter 1832. Petter var gift med Alfrida Charlotta Pettersson som var född i Bö Dampegård den 10 september 1885. De bodde på Postvägen 20. Alfridas föräldrar var Petter Berntsson och Hilda Eliasdotter. Dessa var födda i Bö Dampegård 1863 och i Utäng 1862. Karl Bernhard Pettersson var bror till Alfrida och född i Bö Dampegård den 7 juni 1895. Han var gift med Helvina Pettersson som var född i Skärhamn den 6 oktober 1897. De bodde på Kroksdalsliden 4. Elis var född den 2 oktober 1921. Han var son till Karl Bernhard Pettersson och, vid köpet av fartyget, ogift och boende i hemmet. Han tog senare släktnamnet Inberg.

Spes såldes den 20 november 1954 för 50 000 kronor till Malvin Eriksen i Melbu Vesterålen. Platsen ligger väster om Narvik. Anmälan gjordes samma dag. Vid den norska registreringen befanns namnet på fartyget redan vara upptaget i Norge varför man gjorde tillägg på namnet så att det norska namnet blev Speser. Malvin Eriksen använde Speser för sandfrakt och som fraktare på norsk kustfart. Det var han som 1960 lät bygga om Speser vid Vik Båtbyggeri i Höydalen Volda i Romsedal fylke. Däcket togs bort jämte den gamla bordläggningen till under vattenlinjen. Därefter höjdes bordläggningen med tre bord innan man lade nytt däck med ny större lastlucka. Man byggde om förstäven till en rak fallande stäv och akterstäven till kryssarakter, ny däcksöverbyggnad med styrhytt och bestickshytt samt alla hytter och kajuta ovan däck. Man tog ut den gamla motorn och monterade in en begagnad motor från Volda Motorfabrikk på 130 hk. Efter ombyggnaden mätte hon ca 90 fot. Hon fanns i den Norska skeppslistan med Eriksen som redare till och med 1965.

Bilden på Speser är från april 1987 då hon ägdes av AS Havnetransport i Kristiansund. Fotograf: Magnar Höydal.

Från 1966 till 1974 fanns hon registrerad på Roald Jensen i Kabelvåg med Kabelvåg som hemort. Platsen ligger på Lofoten i Nordaland fylke. Han använde henne för sandfrakt på sommaren och fiske på vintern. Speser ägdes därefter av Sigurd Nordgård partrederi i Svolvaer med Svolvaer som hemort 1975 och 1976. 1977 var hon upptagen på AS Speser i Svolvaer (Arnulf Steinvik). 1978 och 1979 fanns hon i skeppslistan som Flakstadöy med partrederiet Terje Amundsen som ägare och Svolvaer som hemort.

1980 och 1981 hade hon bytt namn till Saltgubben. Partrederiet Wiland & Jakobsen stod då som ägare med Erik Wiland som huvudredare och Bodö som hemort. 1982 ägdes hon av L Bergs Sönner i Svolvaer med namnet John Berg. Svolvaer är centralort i Vågans kommun på Lofoten. Företaget sysslar med fiskförädling och John Berg torde mest ha använts för fiskfrakt.

1983 till 1986 fanns hon upptagen som John Berg och med partrederiet John Berg i Svolvaer och Vesterålen som ägare. Huvudredare var Per Marthinussen. Detta rederi monterade, ca 1984, in ny motor av märket General Motors Detroit Diesel på 365 hk. I mars 1986 såldes hon åter till L Bergs Sönner AS i Svolvaer. John Berg var företrädare för bolaget. Samma år, den 4 april, köptes hon av AS Havnetransport i Kristiansund med Ove Flessen som företrädare för bolaget. Så fanns hon upptagen i skeppslistan 1987 och 1988, åter döpt till Speser och med Svolvaer som hemort. De använde henne för fiskfrakt samt frakt av styckegods.

Sista ägaren var Tore Mortensen i Gibostad, Lenvik kommun Troms fylke, som drev rederirörelse. Han köpte Speser i mars månad 1988 av AS Havnetransport i Kristiansund. Fartyget kolliderade på kvällen den 13 januari 1994 på resa till Narvik i närheten av Tranöy lotsstation i Nordland, med det Vanuatuflaggade fartyget Pioneer på 37 000 ton. Hon fick vid kollisionen en mindre läcka och togs under bogsering mot hamn. Efter ca två timmars bogsering sjönk hon hastigt. Besättningen på två man räddades. I de norska skeppslistorna 1991 – 1995 är hon upptagen till 93,02 brt och 43,92 nrt. Motorn är 1995 upptagen till 280 hk.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Richard Wirén skutredare, Sveriges skeppslista 1929, 1931, 1933, 1935 och 1945, Lokalhistoriewiki.no, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Spiir Registreringsnummer 5092

Spiir byggdes i ek och fur av Knut Skaaluren i Rosendal 1893 för Christian Conradsen Sand i Åna-Sira Flekkefjord, Vest Agders fylke. Det fanns en annan benämning på platsen, Aaen Sire vilket inte används längre. Skaaluren hade det största varvet i Rosendal och färdigställde under 1890-talet 15 st. fartyg för makrillfiske. Spir (den Norska benämningen) var på 40 brt när hon byggdes. Hon användes även för silltransporter till olika hamnar runt Östersjön. Som returlast hade man ofta råg från Ryssland. Det talas också om att hon på hemresorna ofta var barlastad med sand och jord vilket kom väl till användning på Stornes. Christian Sand var själv befälhavare.

Spiir hade Skärhamn som hemort mellan året 1909 och 1926. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

Fartyget såldes den 11 oktober 1901 för 6 600 kronor till ett partrederi på Tjörnekalv med 6 delägare och Bernhard Rutgersson som huvudredare och ägare av 1/6. De andra delägarna var Axel Gabrielsson, Anders Olsson, Emanuel Pettersson, Karl Johan Pettersson och Anders Torberntsson, alla med 1/6 vardera. Axel Gabrielsson var befälhavare och hemort Tjörnekalv.

Den 27 december 1909 såldes Spiir för 3 000 kronor till ett partrederi i Skärhamn. Det var de tre bröderna Axel Edvard Hansson, Johan Hilmer Hansson och Rickard Patrik Hansson som bildade partrederi med 1/3 vardera. Den 5 mars 1910 utfärdades mätbrev vid Marstrands Tullkammare till 45,04 brt och 36,24 nrt. Fartyget anmäldes för registrering den 7 mars och blev registrerat den 9 mars med Axel som huvudredare och Johan som befälhavare. Den 3 april 1915 blev Rickard befälhavare.

Axel Hansson avled den 20 augusti 1917 efterlämnande syskon. Hans tredjedel i kuttern Spiir och jakten Sylvia värderades i bouppteckningen till 2 333 kronor. Sterbhuset efter Axel sålde den 24 november tredjedelen i Spiir för 888 kronor till de två bröderna som var medredare i fartyget. De ägde därefter var sin hälft i kuttern som behöll Skärhamn som hemort. Rickard blev ny huvudredare och Johan befälhavare. I 1917 års skeppslista redovisas mättal och dimensioner med 45,04 brt, 43,39 brt under däck, 36,24 nrt, 19,24 längd, 5,95 bredd, 2,17 djup och 3 meters djupgående. Motor av okänd styrka och fabrikat inmonterades under 1920 och registrerades den 21 januari tillsammans med nya mättal från Marstrands Tullkammare på 43,39 brt, 43,39 brt under däck och 34,67 nrt.

Johan Hilmer Hansson var född i Skärhamn den 24 februari 1887. Han var gift med Klara Justina Samuelsdotter som var född i Skärhamn den 25 augusti 1887. De bodde på Blåsarliden 8. Axel Edvard Hansson var född i Skärhamn den 6 mars 1884. Han var ogift och bodde hos föräldrarna på Båtvägen 4. Richard Patrik Hansson var född den 28 september 1889. Han var gift med Anna Beata Berntsson som var född i Skärhamn den 23 oktober 1895. De bodde på Båtvägen 4. Brödernas föräldrar var Hans Eliasson och Anna Kristina Berntsdotter. De var födda i Bö 1845 och i Nötsäter 1853.

1926 såldes Spiir för 5 350 kronor till Axel Carlsson Boström i Bovallstrand. Han var själv befälhavare och kuttern fick Bovallstrand som hemort. Begäran att få ändra fartygets namn till Abdi blev beviljad den 6 november. Ommätning skedde vid Lysekils Tullkammare den 18 mars 1927 till 46,05 brt och 33,32 nrt. Bovallstrand blev kortvarig som hemort, för den 21 april 1928 såldes hon till Erik Johannes Persson i Smögen för 5 450 kronor. Hemorten blev då ändrad till Smögen. Axel Carlsson Boström kvarstod viss tid som befälhavare men efterträd-des under året av ägaren.

Den 31 augusti 1933 såldes kuttern till högstbjudande vid exekutiv auktion på Landskansliet i Göteborg. Åkare Axel Gabriel Mattsson på Fisketången, som var en av de största fordringsägarna, ropade in Adi för 700 kronor. Befälhavare utsågs inte, då fartyget inköpts endast för att bevaka innehavd inteckning. Hemort blev Fisketången. Där fanns Adi till den 27 februari 1936 då hon såldes till Otto Ludvig Reidar Halvorsen i Moss Norge för 1 100 kronor. Hon avfördes från det svenska registret den 6 mars. Vad som hände henne i Norge känner jag inte till.

Källor: Kutterepoken, Tjörns båtar, Makrelldorgefisket 1884 – 1914, Bygdeboka Åna-Sira och Berrefjord, Digitalarkivet Arkivverket Oslo - Folketelling 1900 och 1910 för Hidra Herred, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925 och 1927, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Stig Registreringsnummer 7652

Stig byggdes i ek av skeppsbyggmästare Niels Anton Nielsen på Thurö 1902. Hon fick namnet Rossing och riggades som tremastad skonare. Beställare var Aktieselskabet R S Hansen på Thurö som ägdes av skeppsredare Rasmus Sophus Hansen på Thurö. Bilbrevet är daterat den 22 april 1902 och hon registrerades den 26 april med Svendborg som första hemort. I den danska skeppslistan från 1903 redovisas Rossings mättal med 222 brt, 193 nrt och 11,6 fots djup i lastrummet. Som befälhavare från leveransen står en Emil Larsen på Thurö. Hemorten blev ändrad till Thurö 1905 och fartygets lastförmåga redovisas 1919 till 360 tdw. Christian R Sörensen tar över som befälhavare 1921, Christian Pedersen Hvenegaard 1924 och Hans Jörgen Baagöe 1925. 1926 redovisas Aktieselskabet E C Hansen på Thurö som ny ägare. Initialerna E C står för Eljar Charley och det är Rasmus Sophus Hansens son som tagit över som redare. Den danska tiden för Rossing slutade med försäljning på auktion i Köpenhamn. Dessförinnan hade hon överlåtits till Seilskibsselskabet 3m skonert Rossing AS på Thurö. Det var detta rederi, som i likvidation den 21 maj 1930, fick sitt fartyg sålt på auktion genom det Danska Finansministeriet. Dimensionerna under den danska tiden finns hos Lloyd 1930 upptagna med 116,9 fots längd och 26 fots bredd. Vid mätning den 21 maj noterades 217,9 brt och 188,83 nrt.

Rossing inropades på auktionen för 10 500 kronor av Albert Wilhelm Isberg från Bleket som döpte om fartyget till Stig. I 1931 års skeppslista upptas hon till 217,90 brt, 208,53 brt under däck och 188,83 nrt och med Bleket som hemort. I registreringscertifikatet den 16 juni framgår att Isberg var ensam ägare och att Ivan Henry Norgren från Råå var befälhavare. Den 21 juli 1931 blev August Helmer Lundgren från Nora i Västernorrlands län befälhavare. Anmälan om en insatt 2-cyl Bolindermotor på 120 eff. hk gjordes den 31 maj 1932. Enligt 1933 års skeppslista var motorn på 87 hk. Fartygets dimensioner anges då till 34,99 längd, 7,90 bredd, 3,50 djup och 3,8 meters djupgående. Hon blev även reparerad och driven det året. Efter motoriseringen tog Axel Vilhelm Nicklasson från Bleket över som befälhavare den 3 juni 1932. Han avlöstes den 13 september av Nils Thomasson från Vitaby i Simrishamns kommun fram till den 20 oktober då Nicklasson var tillbaka. Thomasson blev åter befälhavare den 19 april 1933 fram till den 5 mars 1935 då Karl Ossian Karlsson från Grundsund tog över. Johan Bertil Oskar Lindh i Kalmar blev befälhavare på Stig den 4 februari 1936 fram till försäljningen några månader senare.

Den 2 maj 1936 blev det åter igen auktion på fartyget. Ett partrederi i Skärhamn med 2 delägare ropade in Stig för 36 000 kronor. Delägarna i partrederiet var Fredrik Johannes Olsson från Skärhamn och Karl Hildor Isberg från Stockevik med hälften vardera. Joel Bernhard Larsson på Flatholmen blev Stigs första befälhavare med Skärhamn som hemort enligt certifikat den 22 maj. Fredrik Olsson övertog befälet den 31 juli och efterträddes av Karl Einar Johansson från Borgholm den 26 augusti. Han avlöstes av Albert Wilhelm Isberg den 17 november som den 3 april 1937 efterträddes av Gustav Sigvard Olsson från Skärhamn. Fredrik Olsson blev befälhavare den 29 juli 1938 till den 17 augusti då Gustav Olsson tog över igen fram till försäljningen året därpå.

Fredrik Olsson var född i Bö Nedergård den 24 september 1900 som son till Frans Oskar Olsson och Elisabeth Johannesdotter. Dessa var födda i Bäve församling (ingår numera i Uddevalla)1862 och i Lirås 1860. Fredrik var gift med Hulda Axelina Johansson som var född i Skärhamn den 21 augusti 1905. De bodde på Kroksdalsliden 19. Gustav Olsson var född i Skärhamn med 13 juni 1912. Han var son till Rutger Olsson och Albertina Andreasdotter. De var födda i Brevik 1877 och i Nötsäter 1876. Gustav var då ogift och bodde i föräldrahemmet på Djurgårdsvägen 12.

Stig övertogs den 7 februari 1939 av ett partrederi med tre bröder från Stockevik som delägare med lika delar. John Bertil Jonasson var huvudredare och Artur Wilhelm Bernhardsson befälhavare. Den tredje brodern var Bror Karl Jonasson. Köpeskillingen uppgick till 40 000 kronor och hemorten ändrades till Stockevik. Den 13 april 1943 blev Ragnvald Patriksson från Skärhamn befälhavare. Fartyget såldes 1944. Ragnvald var född i Skärhamn den 9 februari 1917. Han var son till Patrik Olausson och Alfrida Andersson, födda i Skärhamn 1889 och i Utäng 1888. Ragnvald var gift med Sally Gustava Johanna som var född i Tolleby den 12 oktober 1919. De bodde på Storgatan 47.

Stig hade, efter Bleket, Skärhamn som hemort mellan åren 1936 och 1939 innan hon såldes till Stockevik. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.

Ett intyg av den 9 februari 1944 omtalar att Stig sålts till Rederi AB Fortuna i Lysekil för 75 000 kronor men den 1 mars 1944 anmäldes att Stig sålts för 75 000 kronor till ett partrederi i Lysekil med 25 delägare som tillsammans hade 48 andelar. Elof Anders Andersson var huvudredare med 1/24 i fartyget och Karl Axel Harry Gustafsson från Kalmar befälhavare från den 7 oktober. Dessförinnan var Wilhelm Jonasson i Stockevik befälhavare för den nya ägaren. I 1945 års skeppslista redovisas mättal och dimensioner med 229,15 brt, 172,48 nrt, 3,51 djup, 345 tdw, 125 std och 3,8 meters djupgående. Hemort uppges vara Lysekil. Anders Pontus Freudendahl i Eskilsäter på Värmlandsnäs Vänern tillträdde som befälhavare den 9 maj 1945 men efterträddes åter av Wilhelm Jonasson den 7 juni samma år.

Därefter köptes hon den 3 oktober 1945 för 100 000 kronor av Gustav Staffan Broms i Saltsjöbaden. Av certifikat den 9 oktober framgår att han var ensam ägare till fartyget och att Jonasson blev kvar som befälhavare. Saltsjöbaden blev ny hemort. Den 10 april 1947 blev Georg Nils Johan Nilsson från Skärhamn ny befälhavare. Han var född i Skärhamn den 23 september 1904 och bodde på Buskär med adress Magasinsgatan 16. Han var son till Alfred Nilsson och Anna Beata Johansdotter i Skärhamn. Alfred var född i Skärhamn 1864 och Anna var född i Bråland Övre, Valla 1872. Georg var gift med Anna Rebecka Johansson som var född i Skärhamn den 17 maj 1904.

Stigs sista ägare blev ett partrederi i Oskarshamn som köpte fartygen för 96 500 kronor den 13 juni 1947. Partrederiet hade 4 delägare som tillsammans hade 100 andelar. Skeppsmäklare John Erik Samuelsson i Oskarshamn var huvudredare med 1 andel. Fru Märtha Ullman i Stockholm hade 49 andelar, fru Anna Broms i Stockholm 7 andelar och fru Sofia Britta Maria Fagerström i Stuvsta 43 andelar. Anmälan inlämnades den 20 juli. Den 3 december anmäldes att fartyget tillhör Rederi AB Fagerco i Oskarshamn som var nyregistrerat för ändamålet den 28 november. Det är troligt att ägarbilden var ungefär densamma.

Den 12 juli 1950 blev Hasse Lennart Johansson från Sölvesborg befälhavare. Under hans befäl och med 7 mans besättning utbröt brand ombord den 3 februari 1951 då Stig var på resa från Wismar till Oskarshamn med kalisalt. Man hade avseglat från Wismar den 2 februari klockan 11 på förmiddagen och upptäckte klockan 8.30 på morgonen dagen därpå att brand hade utbrutit i babords hytt förut. Man befann sig då i närheten av lysboj 2 på väg 32 i frisk sydostlig bris med hög sjö. Bästeman, som hade vakten, var på väg förut för att purra ut en man som skulle vara behjälplig med att hissa ett lagat segel. Det slogs genast larm ombord och man försökte släcka elden med skumsläckare och vatten. Då detta inte lyckades och då branden spred sig, blev man så småningom tvungen att hugga hål i däcket för att släcka lågorna med vatten. Under tiden förstod befälhavaren att han inte skulle hinna nå Trelleborg, varför han ändrade kursen i rännan väg 32 och styrde in i det minfarliga området ner mot den danska ön Möen. Med nödsignal blåsande från förtoppen och medan branden spred sig i förskeppet, lyckades han föra in det helt övertända fartyget i Falske bukt. Fartyget ankrades upp nära land vid Nordfeld på Möen. 3 man ur besättningen gick iland ca klockan 16 för att påkalla hjälp. De övriga 4 i besättningen räddades senare av räddningsbåten från Klintholm. Dagen därpå, den 4 februari klockan 9.15, inträffade en kraftig explosion i akterskeppet då oljetanken exploderade. Stig sjönk därefter hastigt på 12 fots djup.

Sjöförklaring och sjöförhör hölls i Stege den 6 februari.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Register över nogle Danske handelsskibe, Slaegt & Data – Dis Danmark – Arkivalier Online 181759 och 181760, Thuroarkiv.dk - Folketelling 1906, Danmarks Skibsliste 1903 – 1930, Lloyds Register 1930 – 1945, Sveriges skeppslista 1931, 1933, 1935 och 1945, Dansk Söulykke-statistik, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Svea Registreringsnummer 5941

Svea var byggd som trålare av ek och fur i Cobholm Island Great Yarmouth 1885. Hon hade dandyrigg och blev döpt till Elizabeth Phillis. I British shipslist 1890 ägs hon av John R Ross junior i Gorleston Norfolk och hon är där upptagen till 70 brt. I 1996 års skeppslista är hon upptagen på The Reverend Forbes Alexander Phillips. Enligt annan källa stod kyrkoherden som ägare för North Sea Church Mission. Hon blev då omdöpt till St. Andrew The Fisherman och användes som flytande kyrka för fiskeflottan till sjöss. 1899 står John H Easterbrook i Ludham Norfolk som Managing owner. 1901såldes fartyget till C.F. van der Knaap i Vlaardingen Holland och fick då namnet Onderneming I med distriktsnummer VL68.

Den 16 november 1904 såldes fartyget till skeppare Anders Johan Rutgersson i Stansvik Rönnäng varvid namnet ändrades till Svea. Rutgersson var ensam ägare och själv befälhavare. I mätbrev av den 19 april 1905 framgår hennes mättal med 71 brt och 35,08 nrt. Hon blev kvar i Rönnäng till 1918.

Som Svea såldes hon den 14 januari 1918 till Göteborg för 50 500 kronor. Certifikat som är utfärdat den 26 januari anger fiskhandlaren Mårten Hansson i Göteborg som ensam ägare till fiskegaleasen Svea. Befälhavare var Martin Berntsson i Mollösund. Den 19 april samma år daterades mätbrev med 71,57 brt och 52,98 nrt och den 27 augusti intygade Motorfabriken Ideal att man satt in motor i fartyget. Av ytterligare ett intyg, tre dagar senare, framgår att motorn var på 40 hk av typ Ideal och av certifikat den 31 augusti framgår att det var samma ägare och befälhavare. Vid motorinstallationen blev Svea samtidigt driven.

Svea hade Skärhamn som hemort 1926 -1927. Bilden är från Vänersborg 1953 och tillhör AB Flygtrafik Dals Långed, fotograf Olle Liljekvist.

Martin Berntsson köpte fartyget den 22 oktober 1920 för 26 000 kronor och certifikatet från den 15 november samma år anger Berntsson som ensam ägare och själv befälhavare. Den 8 juli året därpå registrerades Svea som motorgaleas med beteckning LL224 och hemort Mollösund. I 1923 års skeppslista framgår fartygets mättal och dimensioner med 70,18 brt, 67,93 brt under däck, 48,60 nrt, 23,42 längd, 6,10 bredd, 2,88 djup och 3,8 meters djup-gående. Berntsson behöll fartyget till den 5 februari 1926 då han sålde det för 5 900 kronor till AB Mercari i Göteborg. Styrelsen i detta bolag utgjordes av bankdirektör Oscar Andersson och advokat Fredrik Otto Per Carl Carlsson, båda från Göteborg.

Svea såldes vidare redan dagen därpå för 4 000 kronor till bröderna John Arvid och Gustav Filip Johansson. Dessa var ägare till Skärhamns Slip som de börjat anlägga 1915 på mark som de köpt från Toftenäs gård. De här båda slipägarna var inga sjömän och tanken med Svea var nog att reparera och sälja henne med vinst. Det finns en obekräftad uppgift att de lät förbygga Svea hos August Johansson på Nordviksstrands slip. John var född i Tegneby församling på Orust den 28 maj 1890. Fadern var båtbyggaren Johannes Johansson, född i Stala 1845. Modern var Johanna Samuelsdotter, född i Vasseröd Tegneby 1847. John gifte sig med Hulda Otilia Pettersson som var född i Tubberöd den 1 juli 1894. De bodde på Storgatan 14. Gustav var född i Tegneby den 18 oktober 1892. Han var gift med Agnes Maria Johansson som var född i Stenkyrka (troligen i Södra Bäck) den 23 mars 1891. Bröderna bodde i samma hus på Storgatan 14 vilket de byggt tillsammans.

Brödernas försäljning av Svea finns i köpebrev den 5 februari 1927. Då sålde de fartyget till Olof Teodor Olsson i Barrevik, Morlanda socken på Orust, för 9 500 kronor. Ansökan om namnändring till Valen, Dagmar eller Ragnar gjordes den 14 februari. Av certifikat den 16 februari framgår att namnändring till Ragnar blev beviljat, att Olsson var ensam ägare och att han själv var befälhavare. Fartyget har i certifikatet typbeteckningen motorgaleas med hemort Barrevik.

I intyg av den 8 september 1942 framgår att Ragnar sålts för 10 000 kronor och i certifikat den 18 i samma månad nämns köparen som Sven August Hjalmar Carlén på Resö. Han var ensam ägare och själv befälhavare. Han lät förbygga fartyget vid varvet på Knippla 1944 och i Halmstad 1945. En 1 cyl June Munktell tändkulemotor på 90 eller 100 hk blev monterad i början av 50-talet eller möjligen slutet av 40-talet. Carlén flyttade till Norge och Ragnar, som då låg upplagd i Vänersborg, blev den 14 augusti 1953 såld på exekutiv auktion i Vänersborg för 6 500 kronor. Köpare var direktör Nils Gustaf Ljungquist i Strömstad för räkning Myréns Mekaniska Verkstads AB. Anmälan om försäljning på exekutiv auktion gjordes den 17 mars och den 8 juni 1954.

Den 22 oktober 1956 anmälde Myréns Mekaniska Verkstad att Ragnar legat upplagd vid deras varv i icke sjövärdigt skick och att det inte varit lönsamt att sätta fartyget i stånd igen. Det har därför blivit skrotat och skrovet sänkt för att användas som brygga. Intyg utfärdades den 1 november att Ragnar av Strömstad har skrotats. Fartygets lastförmåga uppges ha varit 110 tdw.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum. Svenska seglare, Tjörns båtar, One Firm Anchor – sidan 174, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931,1933 och 1935, Brittisk skeppslista 1890, 1891, 1892, 1896, 1899 och 1900, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och Tegneby.

Svea Registreringsnummer 4029

Svea var byggd 1902 i ek och fur, som tvåmastad skonare, av skeppsbyggmästare Måns Jönsson på Örnaviks varv i Simrishamns kommun. Beställare var ett partrederi i Norje, Sölvesborgs kommun, med 3 delägare och sjömannen Emanuel Svensson-Hedberg i Lörby som huvudredare. Mätbrev utfärdades den 22 maj med 60,35 brt och 43,56 nrt. Bilattesten är daterad den 11 juni. Av registreringscertifikatet av den 16 juni framgår att Svensson-Hedberg ägde 1/3, byggmästare Olof Månsson i Norje 1/3 och befälhavaren, skeppare Nils Mattsson i Djupekås, 1/3. Norje blev fartygets hemort.

Den 17 mars 1905 övertogs fartyget av ett partrederi i Djupekås med 2 delägare. Det var Olof Månsson som blivit utlöst av de två andra delägarna. På samma datum finns ett mätbrev med 60,35 brt och 39,98 nrt. Emanuel Svensson-Hedberg fortsatte vara huvudredare men hemorten ändrades till Djupekås. Den 21 juli 1906 blev Emanuel Svensson-Hedberg ny befälhavare. Därefter växlade sysslan som befälhavare mellan Svensson-Hedberg och Mattson fram till 1912 då Svensson-Hedberg sålde sin del. Skeppslistan 1908 meddelar att mättal och dimensioner uppgick till 60,28 brt, 58,0 brt under däck, 39,95 nrt, 22,41 längd, 5,85 bredd 2,05 djup och 3,0 meters djupgående. 1912 blev fartyget drivet på varv och den 18 december samma år utfärdades köpebrevet för Svensson-Hedbergs försäljning av sin halva del i fartyget för 4 750 kronor. Den 28 februari 1913 anmäldes att Nils Mattssons son, sjömannen Knut Theodor Nilsson i Djupekås, övertagit hälften i fartyget och blivit ny huvudredare. Hemorten förblev Djupekås. Den 23 september 1913, då Svea var på resa från Stockholm till Stettin med fältspat, kolliderade hon på floden Oder med tyska ångaren Hollandia som var under bogsering. Svea fick svåra skador och miste riggen som slets överbord av ångarens bogsertross. Det tyska fartyget torde ha varit vållande.

Nils Mattsson sålde den 18 november 1918 sin del i fartyget till sin bror, skepparen Nils Hjalmar Nilsson i Djupekås, för 7 000 kronor. Anmälan gjordes den 27 november varvid den nye delägaren anmäls som huvudredare. Han blev även befälhavare på Svea den 15 mars året därpå. Den 22 april 1922 anmäldes att Svea fått motor på 22 hk installerad. Hennes mättal var i stort sett samma efter motorinstallationen vilket tyder på att hon samtidigt kan ha fått lastrummet utvidgat med ny lastlucka. 1925 uppges att Knut Theodor Nilsson är befälhavare och att fartyget drivits året innan. Motorstyrkan upptas då till 25 hk. Certifikat från den 24 april 1925 redovisar att motorskonaren Svea tillhör partrederiet sjömannen Knut Theodor Nilsson i Djupekås vilket ägs av Knut Teodor och hans farbror Nils Hjalmar med hälften vardera. Den senare var fartygets befälhavare.

Svea blev därefter sålt till ett partrederi i Skärhamn för 12 500 kronor den 25 januari 1927. Anmälan om försäljningen ingavs den 12 februari. Där framgår att bröderna Karl Edvard Olsson och Olof Konrad Olsson var delägare med hälften vardera. Karl Olsson var huvudredare och befälhavare. De köpte fartyget av Knut Theodor Nilsson i Djupekås. Säljaren hade någon tid dessförinnan köpt ut den andre delägaren. Karl Olsson hade just sålt sitt föregående fartyg, galeasen Greta. Han var född i Skärhamn den 20 oktober 1894 och hans föräldrar var Edvard Olsson och Hilda Kristiansdotter. De var födda i Skärhamn 1866 och i Hovlanda 1865. Karl var gift med Svea Maria Pettersson som var född i Skärhamn den 8 oktober 1898. De var bosatta på Storgatan 20. Olof var född den 22 juni 1893 och gift med Blenda Karlsson som var född i Skärhamn den 1 februari 1896. De bodde på Djurgårdsvägen 14.

Bröderna i Skärhamn behöll Svea till den 7 mars 1933 då de sålde henne till ett partrederi i Sannäs, Tanums kommun, för 14 000 kronor. Dagen efter gjordes anmälan om försäljningen till Johan Nicolaus Johansson, Arvid Johansson och Sten Sigurd Karlsson med 1/3 vardera. Huvudredare och befälhavare var Johan Nicolaus Johansson och i 1933 års skeppslista har hemorten blivit ändrad till Sannäs och bruttot ändrat till 65,34. 1932 blev fartyget drivet på varv. Under tiden i Sannäs ombildades partrederiet genom att två av delägarna köpte ut den tredje. I februari 1935 anmäldes att fartyget blivit omtacklat till galeas och att hon vid samma tillfälle fått motorn utbytt mot en 1-cyl motor från Norrtelje-Drott på 40 hk och djupgåendet korrigerat till 2,7 meter. Arvid Johansson sålde den 21 maj 1936 sin del i Svea till de två andra delägarna för 4 434 kronor. De ägde därefter hälften vardera. Anmälan härom gjordes den 30 maj varvid Sannäs behölls som hemort. Den 8 maj 1937 blev Sten Sigurd Karlsson befälhavare men den 12 maj året därpå återgick befattningen till Johan Nicolaus Johansson.

Bilden föreställer, den till galeas omtacklade, Svea som hade Skärhamn som hemort mellan åren 1927 och 1933. Fotografiet finns i Svenska seglare och motorseglare.

Han avled den 22 oktober 1940 och hans halva del i fartyget såldes den 12 april året därpå av hans änka, Mathilda Johansson, för 6 500 kronor. Den 12 juli gjordes anmälan att den avlidnes halva del i Svea sålts till skeppare Bror Knut Gustav Pettersson i Mollösund. Han blev fartygets befälhavare. Sten Sigurd Karlsson i Sannäs efterträdde som huvudredare.

Den 8 mars 1944 köptes Svea av Axel Gideon Pilkvist i Otterstad på Kållandsö för 11 000 kronor. Certifikat utfärdades den 11 mars innehållande uppgifterna att Pilkvist var ensam ägare och själv befälhavare. Hon såldes vidare den 19 september samma år för samma pris till Axel Gustav Georg Larsson i Almedal vid Hjo och fick då Hjo som hemort. Larsson var ensam ägare och själv befälhavare. Han sålde Svea den 28 september 1946 för 22 000 kronor till ett partrederi i Nyborg, Kalix kommun, med 2 bröder som ägare. Intyg om transaktionen utfärdades samma dag och den 16 januari 1947 utfärdades certifikat där det framgick att Kalix var ny hemort. Karl Birger Jonsson var huvudredare och befälhavare och att den andre broderns namn var Bertil Jonsson. Enligt uppgift gick hon mest i fraktfart mellan Sundsvall och Luleå.

Anmälan ingavs därefter den 3 april 1948 att Svea sålts den 2 april för 23 000 kronor till partrederiet Hjalmar Arnold Hallman i Stockholm. Partrederiet hade 2 delägare med lika delar. Befälhavare och hälftenägare var Gunnar Österberg i Stockholm. Hallman var huvudredare. Den 20 april 1949 sålde de fartyget för 21 500 kronor. Certifikat av den 9 juni omtalar att Svea ägdes av Anders Folke Bertil Backman i Stockholm. Han var ensam ägare och själv befälhavare. I augusti 1950 övergick Svea vid en auktion till Rågöstiftelsen i Stockholm för 4 000 kronor. Stiftelsen överlät fartyget för 4 500 kronor den 5 januari året därpå till greve Egon Reinhold von Fielitz i Stockholm. Anmälan härom ingavs den 10 januari.

Därefter benämndes Svea lustfartyg och det var som sådant hon den 11 juni 1954 såldes för 1 500 kronor till armerare Stig Ingmar Roslund i Stockholm. Certifikat från den 3 juli säger att han var ensam ägare och själv befälhavare. Han anmälde den 27 april 1955 att fartyget sjunkit vid kajplats 22 vid Söder Mälarstrand och därefter sålts som vrak för 1 500 kronor. Den försäljningen blev nog aldrig slutförd ty den 18 oktober 1961 upprättade Roslund köpebrev i vilket han säljer fartyget till P Baekmark i Halmstad. Köparens adress var m/s Zefyr Karlshamn. Den 13 december samma år ingavs anmälan att Svea sålts till representant Gösta Strålmark i Karlshamn. Hon avfördes från det svenska registret under 1961 som såld till utländsk medborgare och hade då enligt skeppslistan motor på 84 hk. Vad som slutligen hände fartyget känner jag inte till.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Bröderna Larssons skutor, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.

Sylvia Registreringsnummer 4781

Sylvia byggdes i ek och fur 1907 på Råå Varvs AB som startats av Idof Emil Holm och Christian Lund 1902. Emil Holm hade köpt varvet av Axel Christian Gustafsson 1899 och senare tagit in Christian Lund som kompanjon. De kände varandra från USA där de hade jobbat på samma varv.

Sylvia var beställd av ett partrederi i Torekov med 3 delägare och Otto Bernhard Nilsson som huvudredare och befälhavare med 3/6 i fartyget. De övriga två delägarna var sjömannen Carl Magnus Pihl i Torekov med 2/6 samt kustroddaren Fritz Johan Arvid Kullenberg i Helsingborg med 1/6. Hon var galeasriggad redan från början. Mätbrevet från den 2 september 1907 visar 32,63 brt och 25,81 nrt. I Sveriges skeppslista 1908 framgår dessa mättal samt 30.94 brt under däck och dimensionerna 15,03 längd, 5,95 bredd, 1,93 djup och 2,3 meters djupgående. Av annan källa framgår att hennes lastförmåga var 60 tdw. Hemort var Torekov.

Galeasen Sylvia hade Skärhamn som hemort under åren 1916 – 1926. Under kriget var hon försedd med gengasmotor. Bilden kommer från Ölands Järnvägar & Skutor.

Anmälan gjordes den 19 februari 1912 att sjömannen Hugo Eberhard Härström köpt 3/6 av de andra delägarna så att Otto Bernhard Nilsson och Hugo Härström därefter ägde hälften vardera. Två år senare, den 15 juni 1914, gjordes anmälan att Sylvia tillhör ett annat partrederi i Torekov med Handlaren Fritz Emil Larsson som huvudredare och ägare till 1/4. Sjömannen Hjalmar Walfrid Percival Persson ägde 1/4 och Hugo Härström 2/4. De behöll fartyget i två år.

Därefter finner man i certifikat av den 22 juni 1916 att Sylvia tillhör Karl Olsson i Skärhamn. Han var ensam ägare och själv befälhavare. I Skeppslistan 1917 framgår fartygets mättal med 32,22 brt, 22,08 nrt, motor på 20 hk samt att hemorten är Skärhamn. Detta tyder på att motorn blivit insatt direkt efter övertagandet 1916. Anmälan om motorn görs den 8 oktober 1918. Den 28 februari 1920 blir sonen Erik Alban Karlsson befälhavare och två år senare, den 24 mars 1922 tar en annan son, Axel-Sidor Karlsson, över som befälhavare.

Karl Olsson var född i Skärhamn den 30 oktober 1867 som son till Olof Eliasson och Kristina Berntsdotter. Dessa var födda Skärhamn 1835 och i Nordvik 1841. Karl gifte sig 1892 med Anna Kristina Andersdotter från Säby som var född den 12 mars 1868. De bosatte sig på Djurgårdsvägen 2. Sonen Erik var född i Skärhamn den 10 oktober 1897. Han gifte sig med Jenny Florentina Pettersson som var född i Toftenäs den 23 mars 1902. De bodde först på Hättan i Rönnäng där Erik var kustbevakningsbiträde. Senare bodde de i Marstrand och antog släktnamnet Doversten. Hans bror Axel-Sidor var född i Skärhamn den 20 oktober 1899. Han gifte sig med Elsa Elisabeth som var född i Norrköping den 7 februari 1906. De bosatte sig i Gävle.

Den 8 april 1926 såldes Sylvia för 10 300 kronor till John Wiktor Thomasson och Rederi & Handels AB Ankaret i Stockholm. Intyg om transaktionen blev utfärdat den 29 november samma år. Styrelsen i det köpande bolaget utgjordes av direktör Carl Magnus Anchér i Saltsjö Duvnäs och befraktare Axel Röss i Stockholm. Vid samma tillfälle utfärdades certifikat i vilket framgår att motorgaleasen Sylvia tillhör partrederiet lotsförman Gustav Ferdinand Ronström i Ronehamn. Ronström ägde 3/90 i fartyget. Övriga delägare var befälhavaren, John Wiktor Thomasson i Rone, med 25/90, kassör Edward Nilsson 2/90, lantbrukare Axel Wahlby 5/90, handlare Axel Fagerberg 2/90, lotsen Karl Herrbohm 2/90, handlare Karl Nilsson 5/90, sjökapten Axel Walter Anchér i Vaxholm 10/90, alla bosatta på Gotland. Störste ägaren var Rederi & Handels AB Ankaret med 36/90. Som befälhavare i skeppslistan för 1927 står en C A Carlsson och hemorten är angiven till Ronehamn.

Sylvia såldes, liggande i Ronehamn, för 5 500 kronor den 15 september året därpå. I certifikat den 22 oktober 1927 framgår att skepparen Nils Olof Leander Persson i Hällevik Sölvesborg var ensam ägare. Befälhavare var hans far, Per Persson i Hällevik. Leander Persson blev sena-re under samma år själv befälhavare på fartyget. Den 11 oktober 1941 blev Harald Konstantin Jonsson befälhavare.

Därefter såldes Sylvia för 6 500 kronor genom köpebrev daterat den 3 januari 1942. Köpare var skepparen Gotthard Bernhard Bergman i Mörbylånga på Öland. I certifikatet den 14 januari framgår att han var delägare med hälften i fartyget och själv befäl-havare. Den andra hälften ägdes av hans bror Karl Josef Bergman. Under 1942 monterades en gengasmotor av märket Buick på 25 hk in i fartyget. Den var tillverkad 1934. Karl Josef Bergman övertog tjänsten som befälhavare den 13 mars 1945. När kriget var slut byttes gengasmotorn ut och istället installerades under 1946 en Bolinder Munktell 2-cyl råoljemotor på 40 hk. Karl Josef köpte ut sin brors hälft den 8 april 1950 för 5 000 kronor och var därmed ensam ägare till Sylvia.

En lång rad ägarskiften och hemortsbyten följde därefter och med namnbyte till Siesta och övergång till lustfartyg och husbåt. Hennes ägare hade adresser i Ornö, Bromma, Stockholm, Linköping, Norrköping, Valdemarsvik, Tyresö och Västervik och som högst betalades 22 000 kronor. Hennes slutliga öde blev att hon sjönk vid Norr Mälarstrand våren 1980 men bärgades och fördes ut på djupt vatten i Mälaren på sommaren och sänktes. Enligt skeppslistan 1981 var hon införd med 37 brt, 23 nrt, 60 tdw och 50 kw.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Råå Museum Museitidningen – Nr 2/2008, Ölands Järnvägar & Skutor, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och andra berörda församlingar.

Sölve - Se hennes separata historik.

Ingemar Gollungbergs hemsida för skutor

Träskutor Saga - Sölve

Kommentarer

Skicka en kommentar