Sofia - Nr 6611

Sofia byggdes i ek och fur som tremastad skonare av Sven Johannesson på eget varv i Björkenäs som han drev under åren 1916 – 1921. Han var systerson till Carl Johansson som drev Pukaviks varv i Björkenäs fram till 1926 då Albert Svensson tog över. Sofia levererades 1921 och kan därmed ha varit Johannessons sista fartygsbygge. Hon var beställd av fartygs-riggaren August Carlsson i Göteborg den 15 januari 1920 till ett belopp av 50 000 kronor. I bilattesten den 6 juni 1921 intygas att Sven Johannesson byggt fartyget efter mottagen beställning. Hon mättes den 27 juni till 98,32 brt och 84,05 nrt och var döpt efter Augusts mor med Donsö som hemort. I registreringscertifikat den 22 juli framgår att Carlsson var ensam ägare.

Frågan om hemort får anses oklar då anmälan om registrering av Donsö gjordes den 12 februari 1927 men mätbrev från den 19 februari 1923 och skeppslista för samma år anger Donsö som hemort. Nils Ossian Fhager från Donsö var befälhavare. Den 10 januari 1929 sålde Carlsson, då sjökapten, hälften i fartyget till befälhavaren och bildade partrederi på Donsö med sig själv som huvudredare. Då August Carlsson avled den 18 juni 1943 övertogs sysslan som huvudredare av Fhager. Dennes söner, Carl Olof, Erik Vilhelm och Nils Thore kom istället att vara befälhavare på Sofia vid olika tillfällen. Efter Fhagers död 1947 blev Carl Olof huvudredare i det nybildade partrederiet med 4 delägare och Carlssons dödsbo som hälftendelägare. Erik Vilhelm Fhager var då befälhavare sedan den 5 mars 1946. Den 1 april 1947 anmäldes att Nils Ossian Fhager överlåtit 1/8 vardera till sönerna Erik Vilhelm Fhager och Nils Thore Fhager för sammanlagt 9 000 kronor.

Sofia fick sin första hjälpmotor på 35 hk 1923. Det var en 1-cyl 2-takt Avance tändkulemotor. I det årets skeppslista finns motorn upptagen tillsammans med mättal och dimensioner på 98,32 brt, 93,62 brt under däck, 78,44 nrt, 25,74 längd, 7,03 bredd, 2,62 djup och 3,1 meters djupgående. Den 9 september 1934 anmälde rederiet att Sofia kolliderat med en okänd ångare när hon var på resa från Nordmaling till Landskrona. Skadorna var begränsade till ovanför vattenlinjen och på livbåten. 1940 byttes den första motorn ut mot en 2-cyl 2-takt June Munktell tändkulemotor på 80 hk. Den 7 april 1948 anmäldes att en motor från June Munktell på 120 hk, som förut suttit i motorseglaren Donia i 10 år, blivit inmonterad. Nils Thore Fhager, bosatt i Brantevik, blev Sofias befälhavare den 26 mars 1954. 

Bilden föreställer tremastskonaren Sofia som hon såg ut när hon hade Skärhamn som hemort mellan åren 1955 och 1960. Bilden kommer från Skutepoken i Kämpersvik.

Hon såldes 1955 till ett partrederi i Skärhamn med Karl Bernhard Pettersson som huvudredare och hälftendelägare. Han var född i Bö Dampegård den 7 juni 1895 och hans föräldrar var Petter Berntsson och Hilda Eliasdotter. De var födda i Bö Dampegård 1863 och i Utäng 1862. Karl var gift med Helvina Pettersson som var född i Skärhamn den 6 oktober 1897. De bosatte sig på Kroksdalsliden 4. Den andra hälften ägdes av hans son, Elis Berthold Karlsson, som också var fartygets befälhavare. Elis var född i Skärhamn den 2 oktober 1921 och gifte sig med Ally Görentina från Klövedal som var född den 13 augusti 1925. De antog släktnamnet Inberg och bosatte sig i Grinneröd utanför Skärhamn.

Den 19 mars 1960 såldes Sofia för 42 000 kronor till Gustav Ivan Jansson i Kämpersvik Tanum. Hon blev då omriggad till tvåmastad skonare. I 1963 års skeppslista redovisas 105,69 brt, 27,3 längd, 2,68 djup och ett djupgående på 3,2 meter. skeppslistan upptar även 60 std, 7 grain och 165 tdw. Kämpersvik var då hennes hemort.

Ivan sålde Sofia i början av 1969 till Barbro Johansson i Kalmar för 32 500 kronor. Redan under hösten samma år blev det ny försäljning till Sten Gustav Blomberg i Kalmar för 10 000 kronor. I november samma år såldes hon för sista gången i Sverige. Ett gäng ungdomar från amerikanskt college köpte då Sofia i Kalmar för 35 000 kronor. Som ägare stod James L Wortham från Fullerton Kalifornien. Hon döptes om till Blue Wind och låg den 30 april 1970 i Fredriksholms kanal i Köpenhamn för reparation och ombyggnad. På sommaren samma år gick hon vidare till Spanien för ombyggnad till segelfartyg. Våren 1972 såldes hon till Eric Thiel från Gloucester Massachussets som återgav henne sitt ursprungliga namn Sofia. Hon fick vid ombyggnaden bl.a. tre nya master med två rår på fockmasten, ny rigg, nya segel, stor salong och bibliotek samt dykkompressor. Hon kom att fungera som kooperativ för ett gäng hippies seglande jorden runt ända tills hon i en storm förliste utanför Nya Zeeland den 23 februari 1982 med 17 mans besättning. Man hade avgått från Nelson på sydön och var på väg till Aukland för att skriva kontrakt och iordningställa fartyget för en filminspelning då man överraskades av hårt väder som gjorde att fartyget sprang läck och förliste vid Kap Reinga, 20 distansminuter nord om Nordön på Nya Zeeland. 1 kvinna omkom vid förlisningen. De övriga 15 blev räddade av det ryska fartyget Visility Perov, efter att i fem dygn ha drivit omkring i två gummiflottar.        

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Skutepoken i Kämpersvik, Mot söderhavet, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933, 1935 och 1963, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.