Instö - Nr 9109
Byggdes
av stål på klink i Aberdeen med sjösättning i november 1911 och färdigställande
i mars 1912. Varvet som byggde var John Duthie Torry Shipbuilding Co. Ltd. beläget
i stadsdelen Torry i Aberdeen. Varvets benämning på fartygsbygget var ”Screw
steamer”. Hon mätte 248 brutto, hade 3-cyl ångmaskin på (31 nhp) 620 hk. och
var enligt tillgänglig information från England ämnad att bli ångtrålare.
Ångmaskinen var tillverkad av James Abernethy & Co Ltd i Aberdeen. Hon
köptes på stapelbädden av det Brittiska Admiralitetet som döpte henne till
Esther och använde henne som sjömätare. Vid första världskrigets utbrott 1914
konverterades hon till minsvepare. Fram till 1918 verkade hon som sjömätare och
minsvepare. Under 1919 övertogs hon av det Brittiska tullverket som döpte om
henne till Vigilant och använde henne till 1928. Då såldes hon till Generaltullstyrelsen
i Sverige som döpte om henne till Triton och nämnde henne som
kustbevakningsångare.
I
samband med utbrottet av andra världskriget hösten 1939 fick spritsmugglingen i
Östersjön ett abrupt slut. Generaltullstyrelsen bedömde därför att
bevakningsfartygen Odin, Poseidon och Triton inte längre behövdes. Samtidigt
hade Marinen behov av hjälpkanonbåtar så de blev uthyrda till Flottan istället.
Triton fick beteckning H 45, Odin H 43 och Poseidon, som senare blev såld till
Skärhamn, H 44. Den 25 november 1948 sålde Generaltullstyrelsen Triton för
63000 kronor till bröderna Johansson vid Djupviks varv på Tjörn. Hon byggdes om
till fraktare vilket fortsatte med ett avtal den 1 mars 1949 med Djupviks varv
om installation av en Skandiamotor på 300 hk. Priset sattes till 56850 kronor
med leverans den 15 juni 1949. Hon mättes till 306,34 brutto och 195,43 den 15
maj av vilket man kan dra slutsatsen att hon då var ombyggd. Den 24 maj
anmäldes att m/s Triton tillhör partrederiet handlare Lennart Kristensson med
Rönnäng som hemort och skeppare Albert Sterner Johannesson i Skärhamn
som befälhavare.
Motorinstallationen
blev klar så att hon redan samma år kunde delta i sillfisket vid Island. Hon
fiskade vid Island även 1950 – 1953. Den 15 oktober 1949 anmäldes att fartyget
har fiskenummer LL 352 och den 18 oktober samma år fick hon certifikat som
fiske m/s Triton innehållande uppgiften att hon tillhör partrederiet handlare
Lennart Kristensson med Rönnäng som hemort och skeppare Albert Sterner
Johannesson som befälhavare. Därutöver framgick av certifikatet att fiskare
Anders Joakim Kristensson, fiskare Charles Walfrid Kristensson och fiskare
Evald Adolf Sandberg från Rönnäng var delägare. Slipägare John Arvid
Johansson och hans två söner Karl Runar Johansson och Arvid
Patrik Johansson från Skärhamn var också delägare. Dessutom var bröderna Einar
Adolf Johansson och Gunnar Östen Johansson från Djupvik kvar som
delägare. De två sistnämnda vad skeppsbyggmästare och ägare till Djupviks varv.
Det var således 9 st delägare i partrederiet som tillamman ägde de 24 andelarna.
Den 24 november 1949 utfärdades nytt certifikat för m/s Triton med uppgift om
att hon tillhör partrederiet handlare Lennart Kristensson med Rönnäng som
hemort och skeppare Albert Sterner Johannesson som fartygets
befälhavare. Försenad anmälan om installationen av den 300 hk starka
Skandiamotorn gjordes den 5 december 1949.
Den 1
februari 1953 sålde fem av delägarna sina andelar i Triton. Det var halva
fartyget som de överlät till de fyra som blev kvar. John Johansson och hans söner,
Runar och Arvid i Skärhamn, hade 6 andelar tillammans som de lämnade och de
båda bröderna i Djupvik, Einar och Gunnar Johansson, hade också de 6 andelar
tillsammans som de lämnade till de fyra som var kvar i partrederiet. Anmälan om
försäljningarna ingavs den 6 juli samma år. Tritons hemort förblev Rönnäng fram
till 1959.
Då
såldes fartyget för 183000 kronor till ett nytt partrederi och fick Skärhamn som
hemort. Den 26 februari utfärdades intyg om detta och den 18 mars fick partrederiet
certifikat för sitt nyinköpta fartyg som blivit omdöpt till Instö. De nya
ägarna var partrederiet skeppare Anders Bertil Karlsson. Karlsson var
från Mölnebo i Stenkyrka. Befälhavare var skeppare Oskar Evert
Johannesson från Skärhamn. Övriga delägare var skeppare Hans Sune
Hansson i Skärhamn och skeppsmäklare Stig Herbert Björnhage i Göteborg.
De ägde 1/4 vardera i partrederiet.
1961
förändrades ägandet i Instö. Bertil Karlsson blev försatt i konkurs med påföljd
att Stig Björnhage köpte hans fjärdedel för 4500 kronor. Detta intygades den 21
januari. Sune Hanssons fjärdedel övergick till kusinen Johan Erland
Hansson i april månad för 9000 kronor. Även Evert Johannessons fjärdedel bytte
ägare. Han sålde för 8000 kronor till en Rune Henriksson i Göteborg.
Ytterligare förändringar gjordes i ägandet under året så att i certifikat den
11 december 1961 framgår att Stig Björnhage, som nu var huvudredare, ägde 3/8,
Rune Henriksson 3/8 medan Erland Hansson stod kvar med 2/8. En 4-cyl Völund
motor på 330 hk installerades 1962.
Den 4 juli 1974 på eftermiddagen var Instö på väg från Uddevalla till Marstrand med last av plåt. Det var troligen gott väder för man hade inte luckat på och skalkat luckorna. Instö möttes av överbrytande sjö utanför Marstrand som spolade över och gjorde att hon kantrade. Hela besättningen om tre man omkom. Vraket bärgades samma månad och fördes till Ringön där upphuggning påbörjades i augusti månad.
Mättal: Vid byggnation 248 brutto, Mätbrev 1949: 306,34/195,43, SL 1973: 287/152/280. Namn med början vid byggnation: Esther, Vigilant, Triton, Instö. Hemorter med början vid byggnation: Troligen London till 1928, Stockholm till 1948, Rönnäng, Skärhamn.
Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Facebook - Fartyg och gamla båtar Skärhamn, medlemmar
i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Ship Nostalgia – forum för
sjöfart samt Scottish built ships – The history of shipbuilding in Scotland.
Instö som Vigiland av London 1919.
Kommentarer
Skicka en kommentar