Duvan - Nr 4692

                                                                                        

Den tvåmastade skonaren byggdes 1899 i ek av Niels Jörgen Jensen i Marstal. I bilbrevet av den 23 april 1899 framgår att fartyget byggts för Christian Jensen Boutrup i Ommel och döpt till Duen med Marstal som hemort. 1901 är hon införd i registret med 31 brt, 17 nrt och 7,7 fots djup. Christian Jensen Christensen i Ommel var redare och befälhavare och Marstal var hemort. 1905 är hon införd med 75 brt, 60 nrt och 7,7 fots djup med samma uppgifter om redare, befälhavare och hemort. 1907 anges redare och befälhavare som Christian Jensen Boutrup i Ommel.

Han sålde sitt fartyg till Sverige för 16 500 kronor den 28 februari 1907 och den 4 april mättes hon i Sverige till 71,44 brt och 58,55 nrt. Den 11 mars finns uppgift i registreringscertifikat att hon ägdes av Johan Gotthard Karlsson i Lysekil och blivit omdöpt till Duvan. I Skeppslistan 1908 är Karlsson upptagen som befälhavare och redare. Mättal och dimensioner redovisas till 71,44 brt, 66,91 brt under däck, 58,15 nrt, 23,36 längd, 5,84 bredd, 2,32 djup och 2,80 djupgående. Lysekil är hemort. Duvan lastade 125 tdw och tog ofta stenlast till Tyskland under tiden i Lysekil.

Den 17 februari 1913 såldes Duvan till ett partrederi på Stora Kornö med 4 delägare och Karl Artur Edvardsson som huvudredare. De övriga delägarna var Axel Einar Antonsson, Anders Emelius Edwardsson och Nils Fredrik Antonsson. Samtliga delägare var från Stora Kornö och hade lika stora andelar i rederiet. Artur och Emelius Edwardsson var bröder och Axel och Nils Antonsson var också bröder.

Från Stora Kornö såldes Duvan till Skärhamn. I certifikat den 1 juli 1915 framgår att Oskar Olofsson i Skärhamn var ensam ägare och själv befälhavare. Oskar var född i Kroksdal den 27 oktober 1873 och kallades allmänt i Skärhamn för ”Kroksdaln” efter sin födelseplats. Hans föräldrar var Olof Berntsson och Britta Stina Berntsdotter. De var födda i Kroksdal 1837 och i Rösselvik 1839. Oskar var gift med Augusta Matilda Johansdotter. Hon var född i Tubberöd den 9 augusti 1879. De bodde på Magasinsgatan 10.

I Svensk Sjöfartstidning nr 11 år 1916 omtalas att skonarskeppet Dufvan av Skärhamn såldes till Rederi A/S Duen (J Raagaard) i Köpenhamn. Hon blev då omdöpt till Duen och försedd med motor. Försäljningen uppges av en annan källa ha ägde rum den 22 mars 1916 med registrering den 24 mars. Motorn, på 41 hk, uppges ha blivit installerad den 5 december 2016. Anmälan om försäljning till K N C Wilson i Köpenhamn gjordes den 28 december 1915. Han sålde vidare till Rederi A/S Duen som den 19 juli 1919 sålde henne vidare till Magnus Christian Pedersen i Köpenhamn. Uppgifterna är inte tydliga.

Enligt den danska skeppslistan 1917 hade Duen motor på 41 hk och en K Andersen som befälhavare. Mättal och dimensioner uppgavs då vara 76 brt, 70 brt under däck, 10 rt maskinrum, 13 rt manskapsutrymmen, 53 nrt, 80,7 fots längd, 19,7 bredd och 7,7 djup. Rederiet nämns som A/S Rederi Duen, dess företrädare var K Bartholdy och hemorten Köpenhamn. Året därpå heter befälhavaren C Larsen och 1919 M Mortensen. Då anges även att fartyget lastar 125 tdw samt att ägarna bakom rederiet Duen är bröderna Bartholdy i Köpenhamn. 1920 uppges en Magnus Christian Pedersen i Köpenhamn vara fartygets redare. Han hade köpt Duen den 19 juli 1919. 1922 heter befälhavaren H Larsen och i 1923 års skeppslista är L P Christensen befälhavare.

Den 16 januari 1923 såldes fartyget till Hilding Mattsson på Hovenäset för 26 750 kronor. Certifikat av den 2 februari meddelar att motorskonaren Vivan tillhör partrederiet Hilding Albert Johannes Mattsson på Hovenäset. Hon har då återfått sitt svenska registreringsnummer och blivit omdöpt till Vivan. Mattsson ägde 1/2 i fartyget och fartygets befälhavare, Axel Torwald Feldt på Hovenäset, den andra halvan. Mättal och dimensioner var då noterade till 75,92 brt, 57,12 nrt, 23,52 längd, 5,90 bredd och 2,32 djup. Feldt sålde sin del i Vivan den 24 december samma år till handlare Albert Mattsson på Hovenäset för 7 000 kronor. Befälhavare blev då hans son Hilding Mattsson.

Vivan blev kvar på Hovenäset till december 1927 då hon såldes tillbaka till Danmark för 16 650 kronor. Köpare var skibsförer Jens Hummel i Östersundby som återgav henne namnet Duen av Aalborg. Anmälan inlämnades den 30 december. I den danska skeppslistan 1929 har hon mätts om och då fått mättal och dimensioner med 76 brt, 70 brt under däck, 7 rt maskinrum, 13 rt manskapsutrymme, 55 nrt, 80,8 fots längd, 19,6 bredd och 7,8 djup. maskinstyrkan var uppgraderad till 46 hk och lastförmågan var 135 tdw. Den sista danska ägaren, Mads Jensen Madsen i Aalborg, sålde Duen i Köpenhamn för 17 300 kronor den 16 november 1934.

      Fotografiet av Duvan är från hemsidan Ölands järnvägar och skutor. Hon hade 1915 Skärhamn som hemort.

Intyg om händelsen är daterat den 5 december 1934 och i certifikat den 8 december sägs att motorskonaren Duen tillhör skeppsredaren Evert Artur Karlsson i Grönhögen på Öland. Han var ensam ägare. Elon Martin Roth från Degerhamn blev befälhavare den 19 december. Mättal och dimensioner är 1935 redovisade med 79,30 brt, 69,43 brt under däck, 57,72 nrt, 23,70 längd, 6,00 bredd och 2,34 djup. Där framgår även att hon reparerats 1935 och har kvar samma motor på 46 hk. I Svensk Sjöfartstidning 1937 kan man läsa att motorskonaren Duen fått en Bolindermotor på 60 hk. Därefter blev Sven Ingvar Kindström i Drag befälhavare den 12 mars 1938. Evert Karlsson sålde 1939 Duen till sin bror, handlare Karl Arvid Eugén Karlsson i Grönhögen, för 20 000 kronor. Han var ensam ägare med Kindström som befälhavare på sitt fartyg som fick ha kvar sitt namn. Intyg blev utfärdat den 20 maj och certifikat den 14 juni 1939. Den 11 juli 1945 fick Duen certifikat som motorgaleas sedan hon blivit nedriggad.

Under befäl av Rudolf August Kindström (yngre bror till Sven Ingvar) och totalt tre mans besättning, på resa från Malmö till Ronnebyredd med last av 125 ton gjutsand, förliste Duen den 8 november 1945. Klockan var 8 på morgonen när olyckan inträffade vid Vitbådan söder om Hasslö i Karlskrona skärgård under SW hård storm med regntjocka. Duen avseglade den 7 november klockan 13.15. Samma dag klockan 17.00 passerade man genom Falsterbokanalen. Klockan 3.00 möttes man av dåligt väder som övergick till SW storm. Fartyget befann sig då 10 - 15 nautiska mil SSO om Hanö och framfördes med både segel och motor. Kursen ändrades till O till S. Befälhavaren beslöt sig för att runda Utklippan och Utlängan för att genom farleden vid Långören ta fartyget in till Karlskro­na genom Blekinge skärgård från ost. Bästemannen och jungmannen, vilka låg till kojs, purrades ut. Klockan 03.30 sprang storbommen och gaffeln varefter storseglet blåste bort. Även klyvare och mesan blåste sönder och följdes snart av stagfocken. Fartyget var nu utan segel och då motorn en timma senare strejkade blev fartyget liggandes redlöst drivande vind för våg i nordostlig riktning. Till följd av den överbrytande sjön kunde inga reservsegel slås under. Omkring klockan 07.00 siktades land på ca 1 nautisk mils avstånd. Befälhavaren lät en stund senare fälla båda ankarna och stack kättingarna på tamp. Dessa sprang dock genast av och klockan 08.00 drev fartyget upp på grundet Vitbådan söder om Hasslö, där det genast sprang läck och vattenfylldes. Masterna och livbåten gick överbord men några fiskare lyckades bärga besättningen och föra in dem till Hasslö någon timma efter skeppsbrottet.

Källor: Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Folklivsarkivet i Lund, Sveriges skeppslista 1908 och 1935, Danmarks Skibsliste 1901 – 1934, Museet for Söfart Helsingör, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Ölands järnvägar och skutor, Dansk Demografisk Databas, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.