Träskutor Aga - Augusta
Aga
Registreringsnummer
4214
Aga byggdes på Södra Garns Varv i Tunge socken i
Götaälvdalen 1903 som tvåmastad skonare med namnet Aga. Hon byggdes i fur, ek
och gran av varvsägaren Johan August Svensson. Hennes mättal och dimensioner var
59,67 brt, 56,94 brt under däck, 48,19 nrt, 20,26 längd, 5,84 bredd, 2,17 djup
och 2,71 meters djupgående. Gustav Olsson på Donsö, som beställt fartyget, var
själv befälhavare och hade henne till 1911. Han var far till Sten Allan Olsson
som skapade Stenabolagen. Enligt senare källor var Agas lastförmåga 100 tdw.
Den 15 mars 1911 utfärdades certifikat för ett
partrederi i Västra Näs på Listerlandet vid Sölvesborg. Huvudredare var
sjömannen Harald Julius Nilsson i Västra Näs Sölvesborg och befälhavare var
Elias Nilsson i Siretorp i Sölvesborgs kommun. De var båda födda i Mjällby
socken och troligen bröder. Köpebrevet som löd på 9 300 kronor var daterat den
13 mars och bröderna hade lika stora andelar. Aga blev ommätt den 20 mars 1914 till 60,25
brt och 49,41 nrt. Den 22 september 1916 när de låg i Stettin blev Harald
Julius mönstrad som befälhavare av den svenske konsuln. Brodern hade, av
personliga skäl, hastigt måst resa hem med järnväg och färja, står det i
handlingarna. Partrederiet Hilmer Råberg i Grönhögen på Öland anmäldes den 16
mars 1917 som köpare av fartyget för 20 000 kronor. Råberg hade själv 6/20.
Befälhavaren, Edvin Gustav Jonsson i Lindby, Ventlinge församling på Öland,
hade 2/20. Det fanns ytterligare delägare.
Aga såldes därefter genom köpebrev den 8 mars 1918 till
ett partrederi i Skärhamn för 30 000 kronor. Anmälan härom gjordes den 11 mars.
Huvudredare var Richard Patrik Hansson som var född den 28 september
1889 och bodde på Båtvägen 4 i Skärhamn. Han var gift med Anna Beata
Berntsson som var född i Skärhamn den 23 oktober 1895. Richards föräldrar var
fiskaren Hans Eliasson och Anna Kristina Berntsdotter. Dessa var födda i Bö 1845
och i Nötsäter 1853 och bodde på Båtvägen 4. Richards svåger, Robert Samuelsson,
var befälhavare ombord. Han var född i Skärhamn den 20 juni 1890 och bodde på
Dalgatan 1. Han var gift med Elemina Kristina Hansson som var född i
Skärhamn den 27 september 1892. Hon blev senare samhällets barnmorska. Roberts
föräldrar var salteriidkaren Samuel Eliasson och Inger Johanna
Rutgersdotter. Dessa var födda i Säby 1841 och i Utäng 1852 och bodde på
Dalgatan 1, vilket senare överläts till sonen Robert. Richard
och Robert ägde Aga tillsammans med lika stora delar. I februari 1920 ändrades
fartygsbeteckningen till motorskonare sedan de satt in en motor på 25 hk. I
samband härmed blir fartygets nrt ändrat till 44,83. I 1927 års skeppslista
redovisas mättalen 61,93 brt och 39,98 nrt. Det kan vara då Aga fick styrhytt.
Den 18 januari 1927 sålde Robert Samuelsson sin
hälftendel i Aga till Richards bror för 7 000 kronor. Den nye delägaren var Johan
Hilmer Hansson. Han var gift med Roberts syster, Klara Justina
Samuelsdotter. Johan och Justina var födda den 24 februari 1887 och den 25
augusti 1887. De bodde på Blåsarliden 8. Den 28 januari 1932 utfärdades nytt
certifikat. Johan hade då köpt Richards
del för 7 500 kronor och på så sätt blivit ägare till hela fartyget. Han var
själv befälhavare. I certifikat den 15 januari 1935 framgår att Johans dotter, Inga
Kristina, blivit ny huvudredare och ägare till 1/100 som hon köpt av fadern för
100 kr. Hon var född den 21 november 1916 och bodde hemma. 1937 riggades Aga om
till galeas sedan hon fått ny Säfflemotor på 30 hk. Anmälan om detta gjordes
den 29 december. I 1943 års skeppslista har hon mättalen 61,93 brt, 39,98 nrt
och 100 tdw.
Den 24 mars 1944 såldes Aga till skepparen Oskar
Wilhelm Torstensson på Kållandsö för 14 500 kronor. Han var själv befälhavare
och behöll fartyget till den 12 april 1946 då han sålde vidare till skepparen
Johan Gustav Wilhelm Johansson i Köpmannebro. Priset är inte känt.
Johansson var själv befälhavare och han döpte om fartyget till Svanefjord. I
1945 års skeppslista har hon mättalen 66,88 brt och 45,18 nrt. I april 1951
bytte Johansson sitt namn till Sahlning.
Aga, med namnet målat på sidan, var hemmahörande i
Skärhamn mellan 1918 och 1944. Bilden, som är en del av en bild från 1944 av
Stina Thuvik, finns i boken Segla för Tjörn.
Den 6 januari 1952 förliste Svanefjord kl 16,15
efter brand, 5 distansminuter NO Gälle udde i Vänern, på resa mellan Göteborg
och Otterbäcken med kol. Branden uppstod genom gnistor från maskinens avgasrör som
antände föremål i maskinrummet. Under natten sjönk fartyget.
I en rapport som
upprättats långt efter olyckan av amatördykaren Klas Andersson står följande: ”Fartyget
var på väg från Göteborg till Otterbäcken, lastat med 100 ton kol, när det uppstod
brand i maskinrummet. Skepparen/ägaren, Wilhelm Sahlning, och besättningsmannen
ankrade då upp fartyget och räddade sig iland i livbåten. Elden spred sig även
till lasten och brände upp hela aktern innan fartyget slutligen
sjönk på 12 meters djup med endast masten över ytan. Året efter bärgades last
med en skopa. Vraket hittat med hjälp av de ”mén” som fyrvaktaren på Gälle udde
tagit när han satte ut vrakpricken efter olyckan. Förskeppet står helt oskadat
med bogsprötet och allt kvar men bakom främre lastrumskanten är det bara en
stor krater i botten. Lasten, motorn och det som kan ha varit kvar av aktern är
helt bortgrävt vid bärgningen av lasten”.
Källor:
Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Medlemmar i Klubb Maritime och
sjöfartsforumet Fallrepet, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927,
1929, 1931, 1933 och 1935, Skeppslista över segelfartyg i utrikes fart, Folk
och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier i Stenkyrka.
Agathe
Registreringsnummer
8056
Den tremastade skonaren Agathe byggdes i ek av Hans
Christian Poulsen i Rudköbing 1918 (född Hansen, namnändring 1904) till en
kostnad av 700 000 danska kronor. Agathe var motordriven från början och hade
en dansk 4-cyl diesel på 160 hk av märket Holeby. Hon byggdes för Motor-Sejlskibsselskabet
Agathe och registrerades den 19 december 1918, efter köp den 22 november. Bertrand
Mahncke i Rudköbing var huvudredare, C Rask befälhavare och Rudköbing var
hemort. Hennes mättal och dimensioner upptas i 1919 års skeppslista till 313
brt, 281 brt under däck, 65 rt maskinrum, 31 rt manskapsutrymmen, 218 nrt, 490
tdw, 132 fots längd, 29 fots bredd och 12,9 fots djup. 1 1922 års skeppslista
är Hans Nielsen huvudredare med samma ägare och i 1927 års skeppslista är Niels
Emil Fisker befälhavare.
Den 9 januari 1927, på resa från Whitehaven i
Irländska sjön till Teignmouth på Englands sydkust, fick Agathe motorhaveri. I
en redogörelse för händelsen till ”Board of Trade” den 2 februari lämnades
följande uppgifter: ”Klockan 5 på eftermiddagen, då Agathe befann sig 15 sjömil
nord om Skerries i grevskapet Dublin på Irland i hård kuling från VNV med hög
sjö, rusade motorn. Därefter miste förbindelsestångens toppände i cylinder nummer
1 fattningen med stämpeln varefter stämpelstången mosade såväl cylindrarna som
fundamentplattan”.
Den 11 december 1927
såldes Agathe till kapten Robert Nelberg i Reval Tallinn Estland för 28 000
danska kronor. Den 11 februari 1928
såldes fartyget vidare till J Piibemann i Tallinn. Fartygets namn var oförändrat.
Piibemann står som redare i Lloyds register 1930/1931. Hon var då såld till T
Liiman, R Nellberg & J Piibemann i Tallin. 1932 såldes Agathe till Guernsey
Shipping Co Ltd på Guernsey i England och fick då namnet ändrat till Merina.
Efter Guernsey Shipping såldes Merina tillbaka till Tallinn i Estland. I Lloyds
register för 1931/1932 är hon registrerad som Agathe och 1932/1933 är hon
registrerad som Merina och redare är Robert Nelberg (Th Wompa Mgr) efter
övertag 1931. Theodor Liiman i Tallinn finns upptagen som redare i Lloyds
register för 1934/1935 och 1935/1936. Jakob Pajos var befälhavare. Under perioden med Estniska ägare användes fartyget bl.a.
för spritsmuggling. En liknande ägarhistorik med samma ägare i Estland hade
systerfartyget Norik.
Bilden föreställer tremastskonaren Agathe. Hon hade
Skärhamn som hemort mellan åren 1935 och 1946. Bilden är från tidningen
Länspumpen 1976:1.
Den 10 december 1935 såldes Merina för 50 000 kronor
till partrederiet August Olsson i Skärhamn. Hon återfick namnet Agathe vid
registreringen den 27 januari 1936. I registreringscertifikat den 4 februari
framgår att August Olsson ägde 1/3, Sigvard Johannes Olsson, (senare
Tallvik) 1/3 och August Valfrid Olsson 1/3. August Olsson var född i Nordvik den 24
december 1871 och bodde på Sjömansvägen 4. Hans föräldrar var Olle Pettersson
och Kristina Jonasdotter i Nordvik. De var födda i Nötsäter 1845 och i Säby
Nordgård 1839. August var gift med Augusta Mathilda Johannesdotter som var
född i Utäng den 18 april 1877. Hennes föräldrar var Johannes Eliasson och Elsa
Johansdotter i Utäng. De var födda i Kyrkefjäll Klövedal 1839 och i Mölnebo
1838. Sigvard Olsson var född i Skärhamn den 15 september 1909 och fick senare adress
Storgatan 29. Han var gift med Alice Paulina som var född i Klövedal den
29 juni 1917. Valfrid Olsson var bror till Sigvard och född i Skärhamn den 20
juli 1907. Han var gift med Karin Ingeborg Hermansson som var född i
Skärhamn den 14 februari 1907. De bodde på Storgatan 13.
Vid övertagandet uppgavs mättal och dimensioner för
Agathe till 316,13 brt, 236,59 nrt, 39,44 meters längd, 8,80 bredd och 3,85
djup. Hon var därmed, när hon köptes, det största fartyg som hade hört hemma i
Skärhamn. Hennes systerfartyg Norik, som levererades från samma varv året efter
Agathe, var något större med mättalen 351 brt och 253 nrt. Hon inköptes till
Stockevik på Tjörn 1936.
Under de närmaste åren i
Skärhamn var Agathe inblandad i ett flertal olyckor som grundstötningar och
kollisioner med andra fartyg, en av dem med dödlig utgång på det andra
fartyget. Under sommaren 1942 anlitades tre utomstående befälhavare för Agathe.
G A Gustavsson från Göteborg tillträdde den 6 maj och avlöstes den 12 juni av
Arne Evert Clarence Pettersson från Mjällby. Den 19 maj fick man rigghaveri i en
storm i Mecklenburgska bukten när de var på resa från Stettin till Lübeck. Den
7 juli tillträdde Axel Sigfrid Borg i Domsten Hälsingborg men avlöstes som
befälhavare av, delägaren i fartyget, Valfrid Olsson den 5 september. Den 3
november 1942 var Sigvard Olsson tillbaka som befälhavare. På resa med cement
från Degerhamn till Örnsköldsvik den 6 november 1943 grundstötte Agathe på Södersvaget
vid Kullbådan i farleden utanför Öregrund.
Walfrid Olsson sålde sin tredjedel i fartyget den 8
februari 1944 till Sigvard Olsson och Karl Folke Augustsson för 39 100
kronor. Av anmälan den 18 februari samma år framgår att Agathe då ägdes av
August Olsson, Sigvard Olsson och Folke Augustsson. August Olsson avled den 7
mars 1944 och den 24 mars anmäldes att hans hustru, Matilda Olsson, antagits
som huvudredare för fartyget. Hennes son, Sigvard, var fortfarande befälhavare.
Av 1945 års skeppslista framgår att han antagit efternamnet Tallvik. Mättal och
dimensioner redovisas då till 329,76 brt, 243,07 nrt, 450 tdw, 160 std, 39,44
längd, 8,80 bredd, 3,85 djup och 2,27 djupgående. Ännu en incident inträffade
under tiden i Skärhamn. Den 7 september 1945 kolliderade hon med ett okänt
föremål i Gdynias vrakfyllda hamn. Det tog 20 dagar innan hon kom loss. Folke
Augustsson var född i Lungås Skaraborg den 12 september 1916. Han gifte sig med
Sylvia Margaretha Olsson som var född i Skärhamn den 8 augusti 1916. Hon var
dotter till August Olsson som var delägare i och tidigare huvudredare för
Agathe.
Agathe såldes den 25 januari 1946 till Johan Teodor Johansson
(från 1950 Stenevad) i Gravarne för 135 000 kronor. Anmälan om ägarbytet
gjordes dagen därpå. Man meddelade samtidigt att fartyget skulle döpas om till
Lena. I certifikat den 18 april 1946 framgår att Johansson var ensam ägare och
själv befälhavare. Anmälan om motorbyte till 2-cyl Skandia på 180 eff.hk.
gjordes den 27 november.
Den 11 november 1952 blev John Bror Eberhard
Berntsson i Skärhamn befälhavare. Han var född i Skärhamn den 29 maj 1916 och
son till John Birger Berntsson och Bertilina Emerentia
Edvardsdotter. Dessa var födda i Skärhamn 1891 och Aröd 1893. Bror gifte sig
med Lilly Anna-Lisa som var född i Svanvik Valla den 7 januari 1921. De
bodde senare på Storgatan 14. Stenevad övertog själv rollen som befälhavare den
8 mars 1955. Med last av gödning, gick Lena på grund utanför Smygehamn den 28
mars 1957. Hon fördes in till Ystad av bärgningsfartyget Harald sedan en del
av lasten lossats. Den 22 september 1960 grundstötte hon vid Brantevik. Den 18
mars 1961 anmäldes att fartyget har en Skandia motor på 210 eff.hk.
Lena såldes på exekutiv auktion den 25 september 1962,
liggande i Gravarne. Köpare, för 1 200 kronor, var Sigvard Karlsson på Källö-Knippla
utanför Göteborg. Han sålde vidare den 16 oktober till Kohlsäters bruk AB i
Sundbyberg för 5 000 kronor. Hon såldes igen den 21 januari året därpå för 12
000 kronor till Brattefors Kalkbruks AB i Götene kommun och döptes då om till
Calcia med Götene som hemort. I nationalitetscertifikatet angavs Brattefors som
hemort. Hon blev använd för transporter för brukets räkning. Under 1964
borttogs hennes förmast för att användas till stormast på tremastskonaren
Grazia men den 26 april 1965 framgår av certifikat att hon fortfarande var
3-mastskonare. Befälhavare på Calcia var då Eskil Alfred Jacobsson från
Trollhättan. Hon blev därefter registrerad som lustmotorskonare.
Som sådan såldes hon den 5 augusti 1965 för 10 000
kronor till Jan Gunnar August Hemberg i Mariestad för att bli ombyggd
till lustfartyg. Hon fick då tillbaka namnet Lena och uppankrades i Skenäsviken
på Torsö efter att den 6 augusti ha gått för egen maskin från Hörviken på
Kållandsö. Hemberg var ensam ägare och själv befälhavare. Hon sjönk samma höst
under oklara omständigheter i Skenäsviken. Hemberg överlämnade det sjunkna
fartyget till Mariestads dykarklubb den 13 oktober 1967. Samma dag anmäldes att
hon blivit överlåten till dykarklubben. Efter att hon den 17 juni 1971 anmälts
ligga sjunken i Skenäsviken på Torsö blev hon avförd från registret den 22
september sedan det mesta av vraket sprängts. Vraket är utmärkt och ligger ca
en halv distansminut väster om Skenäsudde.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum. Svenska seglare och
motorseglare, Museet för söfart i Helsingör, Danmarks Skibsliste 1919 – 1928, Coasters
& other ships revived, Sveriges skeppslista 1945, Lloyds register 1930 -
1945, Register over nogle Danske handelsskibe, Danish Family Search, Slaegt
& Data – Dis Danmark, Tjörns båtar, Dansk Söulykke-statistik 1927, Tidningen
Länspumpen 1976:1, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Agnes Registreringsnummer 7665
Tremastskonaren Agnes byggdes i ek av skeppsbyggmästare Jörgen Olsen Christensen i Marstal 1901, för Rederi H C Christensen i Marstal. Bilbrevet var daterat den 1 februari och hon var registrerad den 30 januari. Rederiet som köpte var grundat av Hans Clausen Christensen. Han var far till Jörgen Olsen Christensen och hade även drivit varvet innan han avled 1879. Rederiet fick behålla hans namn även efter hans död. Vid sjösättningen döptes fartyget till Niels. Hennes mättal var i 1903 års skeppslista upptagna till 169 brt, 146 nrt och 10,3 fots djup. J T Jensen var befälhavare. 1909 var Rasmus Vilhelm Caspersen befälhavare och 1913 var H Christensen befälhavare, vilket han fortsatte med till och med 1929. 1919 uppges att Niels hade 265 tdw lastförmåga. Den 19 september 1919 såldes hon till H C Christensens Damp og Sejlskibsrederi AS i Marstal. Niels var kvar i samma familj i dansk ägo till vintern 1930 då hon såldes, liggande vinterupplagd i Marstal.
Det var ett partrederi i Skärhamn, med Bernt Rutgersson som huvudredare, som köpte Niels den 15 mars 1930 för 21 000 danska kronor och döpte om henne till Agnes efter Bernts yngsta dotter. Bernt var född den 8 januari 1876 och bodde på Kroksdalsliden 20. De övriga delägarna i rederiet var Bernts båda söner Sven Bruno Berntsson och Tage Reinhold Berntsson. Delägarna hade 1/3 vardera. Karl Bernhard Kristiansson i Skärhamn blev befälhavare utan andel i fartyget. Han avlöstes den 17 april 1931 av Bruno Berntsson som ny befälhavare. Han var född den 14 mars 1902 och bodde senare på Parkgatan 6. Agnes blev under 1930 utrustad med en 2-cyl Bolinder fotogenmotor på 69 hk. Mättal och dimensioner i 1931 års skeppslista är redovisade med 167,65 brt, 167,42 brt under däck, 138,72 nrt, 31,65 längd, 7,45 bredd och 3,28 djup. Hemorten är angiven till Skärhamn.
1933 gjordes nya luckor vid Djupviks varv på Tjörn
till en kostnad av 1 540 kronor. Detta föranledde ändrade mättal och i
skeppslistan redovisas samma år 171,85 brt och 142,53 nrt. Under vintern 1937
utfördes ytterligare reparationsarbeten vid Djupviks varv. Ny kajuta i ek och
masonit byggdes till en kostnad av 3 200 kronor. I skeppslistan 1945 har
mättalen blivit ändrade till 188,45 brt, 141,76 nrt och 285 tdw. Den 18
februari 1937 anmäldes att Bernt sålt 1/12 i fartyget till sin son Johan Gustav
Rutgersson för 2 300 kronor. Bruno Berntsson överlät samtidigt 2/12 till
Gustav för 2 300 per andel. Bruno överlät också 2/12 till Tage för samma
belopp. Efter dessa köp med köpebrev den 18 februari hade Bernt Rutgersson 1/4,
Tage Berntsson 1/2 och Gustav Rutgersson 1/4.
Bilden föreställer tremastskonaren Agnes av Skärhamn. Hon hade Skärhamn som hemort från 1930, då hon köptes från Danmark, till 1960. Fotograf B Fyrlund .
I och med Brunos utträde ur rederiet efterträddes
han den 7 maj samma år som befälhavare av Arvid Harald Pettersson i
Skärhamn. Gustav sålde sin andel i fartyget den 10 februari 1939 till Tage för
10 000 kronor. Tage hade därefter 3/4 och fadern 1/4. Gustav Olsson
tillträdde som befälhavare den 15 mars 1939. Tage Berntsson avlöste honom den
14 oktober 1940 fram till den 25 april 1941 då Frank Edgar Olofsson blev
befälhavare. Tage Berntsson hade hittills inte haft rätt behörighet men under
vintern 1941/1942 läste han förste skepparekursen i Skärhamn och kunde den 15
maj 1942 bli behörig befälhavare på Agnes. Fadern var fortfarande kvar som
huvudredare.
Bernt Rutgersson var
gift med Selma Josefina Andersdotter som var född i Nötsäter den 17 juni
1877. Efter Selmas bortgång gifte Bernt om sig med Selmas syster Johanna. Hon
var född den 26 augusti 1879. Hans föräldrar var Rutger Berntsson och Britta
Johansdotter i Skärhamn. De var födda i Nordvik 1835 och i Toftenäs 1839 och
bodde först på Kroksdalsliden 5 och därefter på Postvägen 23. Bruno var gift
med Ellen Axelina Sandberg från Rönnäng som var född den 20 oktober 1904. Tage var född den 18
augusti 1906 och gift med Ally Davida Olofsson som var född i Skärhamn
den 23 februari 1907. Karl Kristiansson var befälhavare från köpet 1930. Han
var född i Skärhamn den 18 april 1883 och hans föräldrar var Kristian Eliasson
och Britta Helena Andersdotter. Kristian var född i Säby 1831 och Britta
i Kebene 1852. Han gifte sig med Elin Charlotta Hermansdotter som var
född i Kroksdal den 12 maj 1888. De bosatte sig på Bagarliden 1. Harald
Pettersson, som var befälhavare på fartyget från maj 1937, var född i Skärhamn
den 2 januari 1897 och gift med Edina Olausson som var född i Skärhamn den 1
november 1897. De bodde på Storgatan 18. Hans föräldrar var August Pettersson
och Hilma Johannesdotter. De var födda i Skärhamn 1872 och Utäng1873. Gustav
Olsson, befälhavare från mars 1939, var född i Skärhamn den 13 juni 1912. Han
var son till Rutger Olsson och Albertina Andreasdotter. De var födda i Brevik
1877 och i Nötsäter 1876. Gustav var då ogift och bodde i föräldrahemmet på
Djurgårdsvägen 12. Edgar Olofsson, befälhavare från april 1941, var
född i Skärhamn den 22 november 1915 som son till Bernhard Olofsson och Julia
Johannesdotter. De var födda i Skärhamn 1878 och i Utäng 1880. Edgar var gift
med Karin Cecilia som var född i Nordvikstrand den 21 november 1915. De
bodde på Skutvägen 5. Tages son, Erik Sverker Berntsson, blev
befälhavare den 16 juli 1952, fram till försäljningen åtta år senare. Sverker
var född i Skärhamn den 14 maj 1929. Han var gift med Inga-Maj Birgitta
Berntsson som var född i Mollösund den 3 mars 1932. De bodde på Toftenäsvägen
1.
Agnes såldes till Bergkvara den 1 juni 1960 för
38 000 kronor. I certifikat den 7 juli framgår att Alf Rune Edvin
Andersson var ensam ägare och själv befälhavare. Han sålde den 9 februari 1963 hälften
i fartyget för 19 000 kronor till skeppsmäklare Karl Gustav Hilding Svensson i
Degerhamn och bildade med honom partrederiet Alf Rune Edvin Andersson i
Bergkvara. Han ägde hälften i fartyget och var huvudredare och själv befälhavare.
I 1963 års skeppslista anges mättalen till 191 brt, 136 nrt och 100 std.
Hemorten anges vara Bergkvara. Hon fick i juli 1962 en ny 6 cyl 4 takt Volvo
Penta dieselmotor inmonterad. Uppgiften kommer från Bureau Veritas där hon var
klassad.
Under befäl av Rune
Andersson och med totalt 6 mans besättning var Agnes den 27 oktober 1963 på
resa från Pateniemi vid Uleåborg i Finland till Vejle i Danmark med last av
sågade trävaror. Hon hade avgått från den finska hamnen dagen innan mitt på
dagen med 100,3 std och var destinerad till Vejle. Utanför Brahestad Finland i Botaniska
viken kantrade hon. Då däckslasten kapades överbord tog den med sig master och
rigg i havet. Under bogsering grundstötte hon så svårt att hon efter bärgning
blev kondemnerad. De ombordvarande räddade sig i livbåten. Fartyget reste sig
senare och kunde bogseras in till Brahestad. I en odaterad senare anmälan meddelades att lasten såldes för 24
420 finska mark och skrov med maskin och inventarier för 9 000 finska mark. Hon
avfördes från registret 1964.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Sjöfartsforumet Fallrepet,
Danmarks Skibsliste 1903 – 1930, Sveriges skeppslista 1931, 1933, 1935, 1945
och 1963, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Register over nogle
Danske handelsskibe, Tidningen Länspumpen 1976:1, Danish Family Search, Folk
och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Arvid sålde sin del i kuttern den 4 mars 1929 till sin bror Osvald för 7 500 kronor och blev istället fyrinspektör. Osvald ägde därefter hela fartyget och var själv befälhavare. Vid ommätning vid Marstrands tullkammare den 17 juli fick Alfhild mättalen 56,77 brt och 39,90 nrt. Osvald var född den 15 april 1895 och gifte sig med Adolfina Pettersson från Skärhamn som var född den 18 januari 1900. De bosatte sig på Skansvägen 7. Osvald Karlsson blev senare ägare till skonaren Anna-Stina.
Alfhild såldes den 2 februari 1933 till ett partrederi i Hamburgsund med Herman Aronsson som huvudredare och hans son Bernt Helge Aronsson som befälhavare och ägare till 99/100. Herman Aronssons del i rederiet var 1/100. Köpeskillingen var 9 400 kronor och hemort för fartyget blev Hamburgsund. Alfhild låg i Oslo den 9 april 1940 när tyskarna ockuperade Norge. Hon blev belagd med kvarstad till den 25 april då hon släpptes och fick segla på egen risk.
Hon genomgick därefter en stor reparation och förbyggnad vid Källvikens varv Dragsmark. Hon fick ny bordläggning ovan vattenlinjen, nytt däck, drivning, ruffar, styrhytt och annat. Hennes dimensioner blev då förändrade till 19,81 längd, 6,04 bredd och 2,50 djup. Innan förbyggnaden var motsvarande uppgifter 19,70 längd, 6,00 bredd och 2,47 djup. Motorn försågs med ny cylinder och tändning och ansågs vara 50 hk stark efter moderniseringen.
Galeasen Alma från Skärhamn som ägdes av Bernhard och Johan Johansson mellan åren 1906 och 1921. Bilden är från Hunnebostrands bildarkiv.
Aino Registreringsnummer
ej åsatt
Aino byggdes 1904 i Glückstadt Tyskland med namnet
Hummer. Hon byggdes i ek av J & H Gehlsen. Vid leveransen till Glückstädter
Heringsfischerei AG i Glückstadt var hennes mättal och dimensioner 96,8 brt,
68,9 nrt, 24,56 längd, 6,22 bred och 3,17 meter djup i lastrummet. Hon
registrerades med fiskerinummer SG 16.
I samband med att hon 1925 blev motoriserad med en 2-cyl
60 hk HMG 2-takt tändkulemotor (255 X 300 mm) blev hon ommätt till 98,6 brt och
66,2 nrt. HMG står för Hanseatischise Motoren Gelsellschaft. Efter att GHAG
gått i konkurs såldes hon den 6 oktober 1931 till Emder Heringsfischerei AG i
Emden Holland som den sista tyska träloggern. Hon såldes 1937 till okänd köpare
i Hamburg. Möjligen kan köparens namn ha varit Elisabeth Doris Körner.
Hummer fiskade inte 1938 utan blev istället såld
1939 till Sverige. Köpare var Sigurd Johannes Olausson i Skärhamn.
Sigurd döpte om henne till Aino och satte samma år in en 2-cyl 100 hk Seffle
tändkulemotor som var nytillverkad. Loggern anmäldes 16 december 1939 för
registrering vilket inte fullföljdes.
Sigurd var son till Karl Olausson och Elisabeth
Johannesdotter. De var födda i Skärhamn 1875 och i Skedet 1876. Han gifte sig
med Ethel Ragnhild Kristina (Stina) Karlsson som var född i Skärhamn den
14 januari 1916. De bosatte sig senare på Dalgatan 2 och tog Thuvik som
efternamn.
Man kan ana att orsaken till utebliven registrering
var att andra världskriget kommit i vägen för Sigurds planer. Troligen köpte
han loggern med tanken att efter viss ombyggnad använda den som fraktfartyg.
Att hon kunnat förbli oregistrerad i Sverige beror nog på att hon inköptes som
fiskefartyg och stod kvar som fiskefartyg. Då behövde man inte registrera om
man inte behövde ta ut inteckningar. Med de ändrade förhållanden som kriget
medförde i form av osäkerhet och en oviss framtid för fraktfarten så sålde han
istället loggern den 18 april 1940 till AB Ernst Ryberg i Göteborg för
52 000 kronor. Köparen var verksam inom fiskhantering.
Inte heller med den nye ägaren blev hon registrerad
i Sverige. Denne sålde loggern vidare i mars 1942 till AS Frostfilet (David
Ekker) i Trondheim för 108 000 kronor. I samband härmed blev hon
namnändrad till Aino 1. Det köpande bolaget hade tagits över av den Tyska
ockupationsmakten efter ockupationen av Norge den 9 april 1940. Frostfilets
uppgift var att förse de tyska soldaterna med 25 miljoner fiskmiddagar per
månad. Bolaget köpte under våren ytterligare 9 fartyg från Sverige för samma
ändamål. Under tredje kvartalet 1942 ändrades fartygets namn till UER.
Efter krigsslutet övertogs hon i maj 1945 av Direktoratet
för fientlig egendom i Oslo. De sålde henne vidare under fjärde kvartalet 1945
till Fritjof Storbugt i Kristiansund. 1953 var hon införd i det Norska
registret med 112 brt, 48 nrt och 160 tdw. Hennes dimensioner uppgavs till 84,9
x 20,4 x 10,2 i fot och 27,25 x 6,22 x 3,11 i meter. 1963 såldes hon till Tore
Lundh i Kristiansund och den 18 december 1966 sjönk hon i oväder vid Mylingen utanför
Hammerfest när hon var på resa från Havöysund till Kristiansund med fisk och
med hög däckslast. 2 man omkom. Hon ströks ur registret 1975.
Källor:
Kutterepoken, medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Folk
och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Alfhild
Registreringsnummer
5820
Kuttern Alfhild var byggd som galeasriggat
fiskefartyg i ek och fur 1901 av skeppsbyggmästare Johan Oskar Johansson vid Eckernas
skeppsvarv i Göta älvdalen i Lilla Edets kommun. Beställare var ett partrederi
i Skärhamn med salteriidkaren Anders Johan Johansson som huvudredare och
befälhavare. Alfhild fick Skärhamn som hemort. Anders Johans föräldrar var
Johan Engelbrektsson från Köleröd i Klövedal och Anna Andersdotter från
Skärhamn. De var födda 1820 och 1822. Anders Johan var född i Skärhamn den 30
september 1849 och bodde på Båtvägen 2. Han var gift med Regina Persdotter som
var född 1850 på Postvägen 24 och var dotter till Per Kristiansson och Anna
Persdotter som bodde i det gamla posthuset. De var födda i Nordvik 1823 och i
Skärhamn 1819.
Bilbrevet från byggnationen 1901 lyder som följer: ”Vi
undertecknade intyga härmed att galeasen Alfhild, som enligt svenska mätbrev av
den 21 november 1901 har en längd i däck av 19,70 meter, en bredd av 6,00
meter, samt en djuplek av 2,47 meter, under år 1901 blivit nybyggd vid Eckernas
Skeppsvarv i Tunge socken av Älvsborgs län av ek och furuvirke på träspant och
kravell av Skeppsbyggmästare J O Johansson efter antagen beställning av kapten
A J Johansson, Skärhamn. Alfred Andersson Kvartersman och Samuel Magnusson timmerman.”
Alfhilds lastförmåga var 100 tdw.
Alfhild såldes till Björholmen 1910. Det var ett
partrederi med fyra delägare som hade en fjärdedel vardera i rederiet. De fyra
delägarna var Hilmer Berndtsson som var huvudredare, Karl Berndtsson som var
befälhavare samt August Johansson och Karl Johansson. Fartyget fick Björholmen
som hemort.
Den 5 juli 1916 köptes Alfhild åter till Skärhamn då
Karl Olsson köpte kuttern för 8 175 kronor. Alfhild fick då motor och hon
anmäldes då även för registrering. Den 6 juli utfärdades mätbrev av Göteborgs
tullkammare med mättalen 52,12 brt och 35,58 nrt. Den 20 juli registrerades
Alfhild med Karl Olsson som huvudredare och hans son Karl Arvid Karlsson
som befälhavare. Hemorten var Skärhamn. Hennes mättal och dimensioner har i
1917 års skeppslista angetts till 52,12 brt, 51,01 brt under däck, 35,58 nrt,
19,60 längd, 5,98 bredd, 2,45 djup och 3,40 i djupgående. Motor på 25 hk
inmonterades 1916.
Arvid var född den 16 oktober 1893. Han gifte sig
med Anna Ingeborg (Inga)
Margaretha Wågman som var född i Norra Kyrketorps socken i Skaraborgs län den 17
februari 1895. De bodde på Storgatan 24 och antog senare släktnamnet
Skärhammar. Karl Olsson var född den 30
oktober 1867 och son till Olof Eliasson och Kristina Berntsdotter, på
Djurgårdsvägen 4 i Skärhamn, vilka var födda i Skärhamn 1835 och i Nordvik 1841.
Karl gifte sig med Anna Kristina Andersdotter från Säby som var född den 12
mars 1868. De bosatte sig på Djurgårdsvägen 2.
Den 3 april 1918
överläts kuttern till ett nytt partrederi i Skärhamn för 17 000 kronor med Karl
Olssons båda söner som ägare till hälften vardera. De var Anders Osvald
Karlsson som var huvudredare och Karl Arvid Karlsson som var
befälhavare. Hemorten förblev Skärhamn. Alfhild ommättes vid Marstrands
tullkammare den 5 april till 39,18 nrt. Den 4 oktober 1920 registreras att Osvald Karlsson är fartygets
befälhavare. Efter reparationer av halvruff, lastluckor och annat i mars månad
1921 ommättes fartyget vid Marstrands tullkammare den 24 mars till 54,50 brt
och 39,20 nrt. I 1923 års skeppslista nämns att Alfhild även förbyggts och
drivits 1918 och att Osvald Karlsson är huvudredare.
Bilden föreställer
den svenskbyggda kuttern Alfhild, här liggande i Hamburgsund. Alfhild var
hemmahörande i Skärhamn mellan åren 1901 och 1910 samt mellan 1916 och 1933.
Bilden är hämtad från Digital museum och tillhör Bohusläns museum.
Arvid sålde sin del i kuttern den 4 mars 1929 till sin bror Osvald för 7 500 kronor och blev istället fyrinspektör. Osvald ägde därefter hela fartyget och var själv befälhavare. Vid ommätning vid Marstrands tullkammare den 17 juli fick Alfhild mättalen 56,77 brt och 39,90 nrt. Osvald var född den 15 april 1895 och gifte sig med Adolfina Pettersson från Skärhamn som var född den 18 januari 1900. De bosatte sig på Skansvägen 7. Osvald Karlsson blev senare ägare till skonaren Anna-Stina.
Alfhild såldes den 2 februari 1933 till ett partrederi i Hamburgsund med Herman Aronsson som huvudredare och hans son Bernt Helge Aronsson som befälhavare och ägare till 99/100. Herman Aronssons del i rederiet var 1/100. Köpeskillingen var 9 400 kronor och hemort för fartyget blev Hamburgsund. Alfhild låg i Oslo den 9 april 1940 när tyskarna ockuperade Norge. Hon blev belagd med kvarstad till den 25 april då hon släpptes och fick segla på egen risk.
Hon genomgick därefter en stor reparation och förbyggnad vid Källvikens varv Dragsmark. Hon fick ny bordläggning ovan vattenlinjen, nytt däck, drivning, ruffar, styrhytt och annat. Hennes dimensioner blev då förändrade till 19,81 längd, 6,04 bredd och 2,50 djup. Innan förbyggnaden var motsvarande uppgifter 19,70 längd, 6,00 bredd och 2,47 djup. Motorn försågs med ny cylinder och tändning och ansågs vara 50 hk stark efter moderniseringen.
Bernt Aronsson
anmälde till Kommerskollegium i Stockholm den 21 april 1942 att han antagit
släktnamnet Akervall. Mellan 1943 och 1952 görs ett flertal ommätningar. Den 30
mars vid Lysekils Tullkammare till 60,50 brt och 39,79 nrt. Den 26 juni 1943
vid Malmö Tullbevakningsinspektion till 63,25 brt och 43,39 nrt. Den 7 juli 1944
vid Lysekils Tullkammare till 63,34 brt och 42,96 nrt. Den 17 juli samma år
registrerades att Alfhild fått ny motor på 60 hk. Den 3 november 1952 blev hon
mätt vid Lysekils Tullkammare till 61,49 brt och 39,96 nrt.
Herman Aronsson
avled 1954 och dödsboet stod kvar med sin del i rederiet till 1961 då den
övergick till sonen Bernt Akervall i Hamburgsund för 3 500 kronor. Den 2 april
1961 sålde Akervall kuttern till Stockholm . Köpare var köpman Sven Ulrik
Lindberg. Priset sattes till 3 500 kronor och hemorten ändrades till Stockholm.
Lindberg blev redare och befälhavare. Den 6 september samma år såldes Alfhild
vidare till skrothandlare Sven-Olof Andersson i Sala för att användas som
lustfartyg. Andersson blev befälhavare och redare och Alfhild fick Västerås som
hemort.
Den 7 januari 1962
blev plåtslagare Nils-Erik Andersson i Hedemora ägare till Alfhild för 5 000
kronor. Han stod som redare och befälhavare och hemorten förblev Västerås. Den
21 augusti 1968 kom meddelande till Fartygsbyrån (från 1969 Sjöfartsverket)
från Bo Ohlsson i Vällingby och Lilli Andersson i Hedemora att Alfhild är
skrotad vid stranden av Torö den 7 november 1966. Torö ligger i Nynäshamns
kommun i Stockholms skärgård. Hon avfördes från registret den 6 januari 1969
som upphuggen.
Källor:
Kutterepoken, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Beslagna Segel,
Digitalt Museum, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925 och 1927, Folk och hus i
Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Alma Registreringsnummer
3499
Galeasen Alma byggdes i ek och fur på klink av Anders
Mattsson i Kungsviken 1899 för Johan Henrik Christiansson i Hunnebostrand.
Hon mättes till 41,77 brt och 30,75 nrt den 9 juni 1899. I
registreringscertifikat den 17 juni framgår att Johan Christiansson var ensam
ägare och själv befälhavare. I nytt mätbrev den 7 maj 1900 har nrt ökat till
32,48. Namnet fick hon efter Johans dotter.
Hon köptes till Skärhamn den 28 februari 1906 för 3
200 kronor och i certifikatet den 6 mars framgår att bröderna Bernhard och
Johan Johansson från Utäng ägde fartyget med lika delar. Bernhard var
befälhavare och huvudredare. Han var född den 27 april 1879. Johan var bästeman
och född den 18 september 1882. Deras föräldrar var Johan Jonasson och Britta
Niklasdotter i Utäng vilka var födda i Utäng 1841 och Fosseröd 1840. Bernhard
gifte sig med Alma Andersdotter från Grinneröd som var född den 20 januari
1878. De bodde i Utäng. Johan var ogift och bodde också i Utäng.
I Sveriges Skeppslista 1908 finns galeasen Alma
upptagen till 41,77 brt, 41,53 brt under däck och 32,48 nrt. Hennes dimensioner
anges till 15,37 längd, 6,26 bredd, 2,13 djup och 2,70 i djupgående. Hemorten
är Skärhamn. I 1917 års skeppslista är motsvarande mättal 42,08, 41,33 och
32,07. Dessutom framgår att hon drivits 1911. Motor på 20 hk installerades
1917.
Galeasen Alma från Skärhamn som ägdes av Bernhard och Johan Johansson mellan åren 1906 och 1921. Bilden är från Hunnebostrands bildarkiv.
Alma såldes till Emil Gottfrid Rutgersson i
Stockevik den 1 februari 1921 för 12 000 kronor. Den 9 februari kan man av
certifikatet utläsa att han var ensam ägare och själv befälhavare. Han sålde
1/4 i fartyget den 8 september 1922 till Albert Fredrik Nilsson i
Stockevik för 2 000 kronor. Nytt certifikat utfärdades den 16 september.
Den 31 november 1932 befann sig Alma på resa från
Oxevik vid Lysekil till Aarhus med last av 800 tomma silltunnor. Samma kväll
klockan 22.30, när fartyget befann sig några nautiska mil öster om Fornäs fyr vid
Grenå på Jyllands ostsida, blev motorn obrukbar på grund av varmgång i
vevlagren. De tog sig för segel till Isefjorden på själland, men då Isefjordens
inre del saknar fyrbelysning ankrade man i inloppet för att där invänta
dagsljus. Man hade lagt ut båda ankarna men båda brast och Alma drev iland
söder om Hundested och blev vrak. 100 silltunnor av lasten gick förlorade men
de övriga samlades in på strandningsplatsen och transporterades med ett annat
fartyg till mottagningsorten. Anmälan om förlisningen inlämnades den 12 januari
1933 från Köpenhamn. Efter intyg den 9 februari om att Alma blivit vrak
avfördes hon från registret i samma månad som strandad.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla, Segla för Tjörn - Tor Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Christian Eklund i
Hunnebostrand, Sveriges Skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927, 1929 och 1931,
Bidrag från medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Folk och
hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Alpha
Registreringsnummer
1979
Tvåmastade skonaren Alpha byggdes av ek och fur 1869
hos Jörgen Ring Andersens Skibsvaerft på Fredriksö i Svendborg. Hon byggdes för
skibsförer J P Hansen i Svendborg som själv var fartygets befälhavare. I
Danmarks Skibsliste 1871 finns hon nämnd med 51 nrt. Under den danska tiden
bytte Alpha ägare och befälhavare flera gånger. Anton Pedersen Tranum i Thisted
var en av dem. Sören Andreas Bach i Thisted var en annan och Jens Albrecht
Willadsen i Nyköbing var ytterligare en som var både redare och befälhavare.
1883 uppges i den danska skeppslistan att Alpha var 7,5 fot djup i lastrummet.
Tranum köpte fartyget 1876 för 9 600 kronor. Den 12
januari 1880 strandade han med Alpha vid Husby Klint. Fartyget var oskadat men
stod långt uppe på land. För 14 000 kronor fick Tranum, efter flera misslyckade
försök, ut Alpha på djupt vatten den 27 maj och kunde därefter segla hem henne
till Thisted genom Agger kanal. Det var skibsbyggmester Peder Hald i Thisted
som stod för flottdragningen. I 1885 års Skibsliste är Sören Andreas Bach i
Thisted redare och skibsförer och i 1887 års Skibsliste är Jens Albrecht
Willadsen i Nyköbing redare och skibsförer.
Alpha såldes den 5 april 1889 till Sverige för 7 000
kronor. De som köpte henne var Jeppa Jeppsson och Henrik Nilsson Jeppsson. De
var bröder, födda 1854 och 1856 och boende i Skillinge på Österlen i Skåne. De
hade lika stora andelar och båda var skeppare till yrket. Alpha inkom till
Karlshamn den 20 april och blev där införd i tulljournalen. Hon mättes i
Karlshamn den 23 april och fick bilbrev den 5 juni. I registreringscertifikat
den 14 december 1894 framgår att bröderna bildat partrederi. Jeppa Jeppsson var
då befälhavare. Bröderna Jeppsson sålde Alpha i december 1899 till ett
partrederi med fiskaren Per Olsson i Hörvik på Listerlandet som huvudredare och
hälftendelägare. Den andra hälften ägdes av Bengt Olsson i Hörvik. I mars 1900
övergick hon till skepparen Bengt Jönsson i Hörvik som i augusti samma år
överlät 1/2 till skepparen Anders Jönsson i Djupekås. Efter att Anders avlidit
1902 övertogs Alpha samma år av hans två söner, Bernt och Alfred Andersson i
Djupekås med hälften var-dera och med Bernt som huvudredare. Skonaren
förbyggdes samma år. I januari 1911 sålde Bernt sin hälft till Alfred som då
blev ägare till hela skutan. 1913 såldes hon till skepparen Olof Sigfrid
Ingemansson på Tjärö i närheten av Karlshamn. Han var själv befälhavare. 1916 övertogs
Alpha av ett partrederi i Kalmar vars huvudredare var kontoristen Victor
Verner. Köpeskillingen för Verners halva del i fartyget uppges ha varit 4 000
kronor.
Till Skärhamn kom Alpha genom köp, den 28 februari
1918 för 23 000 kronor, av Karl Otto Augustsson och Axel Evald
Berntsson. Otto var född i Utäng den 11 januari 1891 och hans föräldrar var
August Olsson och Matilda Kristiansdotter. De var födda i Tolleby 1864 och i
Södra Bäck 1863. Otto var gift med Alfrida Lovisa Martinsdotter från
Flatholmen som var född den 12 juni 1892. De bodde på Idrottsvägen 6 i
Skärhamn. Evald var född i Utäng den 30 augusti 1892 och hans föräldrar var
Bernt Hansson och Olena Kristiansdotter vilka var födda i Kroksdal 1836 och i
Stora Sibräcka 1846. Evald gifte sig med Juliana (Julia) Bernhardina
Jansson som var född i Bö Berg den 9 augusti 1896. De bodde på Kroksdalsliden
26.
I 1921 års skeppslista finns Alpha bland motordrivna
fartyg. Hon fick maskin på 20 hk 1920. I 1923 års skeppslista är Otto
befälhavare och huvudredare. Alphas mättal och dimensioner upptas där till
55,77 brt, 51,30 brt under däck, 37,78 nrt, 19,05 längd, 5,51 bredd, 2,29 djup
och 2,5 meters djupgående. I skeppslistan redovisas också att Alpha blivit
förbyggd 1917. Hennes lastförmåga uppgick till 110 tdw.
Bilden
föreställer skonaren Alpha som hörde hemma i Skärhamn mellan åren 1918 och
1939. Bilden är från bokverket Tjörns båtar.
Ägandet övergick i december 1925 helt till Evald
Berntsson. I 1927 års skeppslista är han redovisad som befälhavare och ägare
till Alpha. Nya mättal redovisas 1929 med 55,53 brt
och 39,04 nrt. Fartyget blev drivet 1931 och samma år övergick man till
partrederi med Juliana Jansson (Julia) som huvudredare.
Den siste ägaren till Alpha var John Vilgot
Blom på Torsö i Vänern. Dit såldes fartyget, med certifikat den 10 mars 1939.
Den 18 februari 1944 rapporterar fjärdingsmannen för området att: ”Alpha är
sedan 1 års tid nedskrotad så tillvida att den ute vid en vik benämnd Svalvik,
ute vid Torsö, delvis ligger uppdragen på land och allt löst av värde blivit
borttaget, jämte motor. Endast själva skrovet ligger kvar, och har sålts till
upphuggning, vilket redan gjorts.”
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet
Fallrepet, Danmarks Skibsliste 1871 – 1889, Sveriges skeppslista 1923, 1925,
1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Danish Family Search, Slaegt & Data – Dis
Danmark, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Hennes mättal och dimensioner uppges i Sveriges skeppslista 1917 till 169,53 brt, 149,31 brt under däck, 141,27 nrt, 27,83 längd, 7,92 bredd och 3,11 djup med ett djupgående av 3,5 meter. Enligt en senare uppgift var Orvars lastförmåga 240 tdw. Den 21 april 1917 blev A B Schönberg befälhavare men skeppslistan för det året redovisar som befälhavare N P Ohlsson. Den 21 mars 1918 blev F W Eriksson i Domsten befälhavare. I anmälan den18 februari 1920 byttes hemorten till Viken. Otto Filip Ingelberg i Lerberget blev befälhavare den 4 april 1922. I 1925 års skeppslista nämns att fartyget blivit reparerat. 1928 installerades en Avance motor på 85 hk för 17 500 kronor. Anmälan härom gjordes den 14 juli 1928. Under tiden i Skåne bytte många andelar ägare genom åren. Den 18 juni 1931 anmäldes Axel Severin Lewold i Viken som ny huvudredare och den 7 september 1932 anmäldes Helmer Otto Kornelius Bengtsson i Hälsingborg som ny huvudredare men Viken var fortfarande hemort.
Den 16 november 1932 utbröt brand ombord då fartyget befann sig 2 distansminuter NV Lappegrunds fyrskepp i norra Öresund. Elden kunde släckas. Efter att Orvar haft Viken som hemort såldes hon på auktion den 29 mars 1935 för 32 400 kronor till ett partrederi med Arthur Johansson i Karlskrona och Osvald Olsson i Ronneby som delägare med hälften vardera. Vid försäljningen ägdes Orvar av Otto Filip Ingelberg 71/72 och Inez Bengtsson 1/72.
Alve Registreringsnummer
5663
Tremastskonaren Alve var byggd av ek och fur på Carl
Otto Christianssons varv i Strömstad 1914. Hon byggdes med namnet Orvar för ett
partrederi med ett stort antal delägare där Anders Petter Horndahl i Höganäs var
huvudredare. Hon fick Hälsingborg som hemort. Priset uppgick till 36 000
kronor. I mätbrevet den 7 december redovisas 169,53 brt och 147,27 nrt.
Bilattesten var daterat den 14 januari 1915 och registreringscertifikat den 18
januari. Partrederiet bestod av 10 delägare med sammanlagt 72 st. andelar.
Horndal hade 10 andelar själv och fartygets befälhavare, Nils Petter Olsson i
Råå, hade samma antal. Samtliga var från Råå och Hälsingborg. Hennes mättal och dimensioner uppges i Sveriges skeppslista 1917 till 169,53 brt, 149,31 brt under däck, 141,27 nrt, 27,83 längd, 7,92 bredd och 3,11 djup med ett djupgående av 3,5 meter. Enligt en senare uppgift var Orvars lastförmåga 240 tdw. Den 21 april 1917 blev A B Schönberg befälhavare men skeppslistan för det året redovisar som befälhavare N P Ohlsson. Den 21 mars 1918 blev F W Eriksson i Domsten befälhavare. I anmälan den18 februari 1920 byttes hemorten till Viken. Otto Filip Ingelberg i Lerberget blev befälhavare den 4 april 1922. I 1925 års skeppslista nämns att fartyget blivit reparerat. 1928 installerades en Avance motor på 85 hk för 17 500 kronor. Anmälan härom gjordes den 14 juli 1928. Under tiden i Skåne bytte många andelar ägare genom åren. Den 18 juni 1931 anmäldes Axel Severin Lewold i Viken som ny huvudredare och den 7 september 1932 anmäldes Helmer Otto Kornelius Bengtsson i Hälsingborg som ny huvudredare men Viken var fortfarande hemort.
Den 16 november 1932 utbröt brand ombord då fartyget befann sig 2 distansminuter NV Lappegrunds fyrskepp i norra Öresund. Elden kunde släckas. Efter att Orvar haft Viken som hemort såldes hon på auktion den 29 mars 1935 för 32 400 kronor till ett partrederi med Arthur Johansson i Karlskrona och Osvald Olsson i Ronneby som delägare med hälften vardera. Vid försäljningen ägdes Orvar av Otto Filip Ingelberg 71/72 och Inez Bengtsson 1/72.
I anmälan om försäljningen den 1 april samma år
framgår att Osvald Olsson var fartygets befälhavare. Han efterträddes den 27
december 1939 av Knut Gunnar Mattsson från Bräkne Hoby fram till den 20 april
1940 då Olsson kom åter. Den 17 maj 1944 blev Nils Håkan Olof Hedberg från
Simrishamn befälhavare till den 6 juni samma år då Olsson återvände.
Alve ägdes aldrig i Skärhamn under tiden som aktiv
lastdragare men i certifikat den 11 mars 1948 framgår att hon fick John Eskil
Oskarsson från Skärhamn som befälhavare en kort tid när hon den 1 mars köptes
av Rederi AB Tern i Västervik för 95 000 kronor och blev omdöpt till Erik Hans.
Eskils föräldrar var Olaus Oskarsson och Berta Charlotta Johansdotter. De var
födda i Brevik 1875 och i Kärrslätt 1874. Eskil var gift med Elsa Julia
Sofia Gullman som var född i Grundsund den 21 juni 1918. De bodde på Parkgatan
3 i Skärhamn. Den 3 juli 1948 efterträddes han av Knut Gunnar Olsson i
Kristianstad som befälhavare. I en anmälan den 5 november 1948 framgår att en
Bolinder Munktell på 180 hk blivit installerad.
Erik Hans såldes den 21 november 1951 för 51 000
kronor. Certifikat den 30 november visar att fartyget bytt namn till Alve med
Hovenäset som hemort. Hon ägdes av skeppsmäklare Bengt Evald Johansson och
befälhavaren, Tryggve Alfred Karlsson, med hälften vardera. Båda var bosatta i
Hovenäset. De sålde henne (intyg den 14 januari 1955) för 21 000 kronor, för
motorns skuld, till ett partrederi med Edvard Fager, Axel Larsson och Erik
Johansson på Klädesholmen som delägare. Motorn togs ur och monterades in i
fiskebåten MD 375 Sydvåg.
Bilden föreställer den tremastade skonaren Alve som
köptes till Skärhamn 1955 och såldes som pråm samma år till Tyskland. Bilden
kommer från bokverket Tjörns båtar.
Alve hade nu tjänat ut som fraktskuta och såldes av
sina redare på Klädesholmen med köpebrev på 5 000 kronor den 12 september
1955. I intyg den 21 november och anmälan den 24 november samma år framgår att
fartyget sålts för 6 000 kronor utan motor, till Karl Erik Gösta
Dampegård i Skärhamn. Han var född i Stockevik den 12 november 1913 och hans
föräldrar var Ludvig Bolivar Olsson och Olga Nikolina Berntsdotter. De var
födda i Stockevik 1887. Dampegård var gift med Asta Alma Francina från Mora som
var född den 7 november 1913. De var bosatta på Sandvägen 4 Lyckebacken
Skärhamn.
Den 30 november 1955 var Alve omgjord till pråm och
såldes den 14 december för 7 000 kronor till Zerssen & Co i Rendsburg där
hon ännu 1965 tjänade som klubblokal för företaget. Zerssen & Co bedrev
rederiverksamhet och andra verksamheter inom sjöfart. I 1955 års skeppslista
var hon upptagen till 182 brt, 125 nrt, 240 tdw och med motor på 180 hk.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1917, 1923,
1925 och 1927, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Folk
och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.
1917 såldes hon till Rederi A/S Gry (Tharald Brövig) i Farsund Norge och döptes om till Gry 1. Året därpå köptes hon av Oskar Kjöles rederi på Nötteröy vid Tönsberg i Oslofjorden. 1919 inköptes hon från Norge av Rudolf Albin Olausson i Nordvik på Tjörn och blev då omdöpt till Amalia. I 1923 års skeppslista finns hon upptagen som Amalia (f. Gry 1) med Albin Olausson som befälhavare och redare och med hemort Nordvik. Registreringscertifikatet den 9 augusti 1919 redovisar Albin Olausson som ensam ägare och själv befälhavare. Den 16 mars 1920 mättes hon till 61,07 brt och 49,13 nrt och i anmälan den 25 mars redovisas att Amalia har 22 hk fotogenmotor, vilken inmonterats i Lysekil. Skeppslistans mättal och dimensioner upptas därefter till 61,07 brt, 58,59 brt under däck, 49,13 nrt, 21,45 längd, 6,10 bredd, 2,26 djup och 2,90 i djupgående. Där framgår även att hon drivits 1919. Amalia hade en lastförmåga på 110 tdw.
Den 7 mars 1951 blev Erik Bertil Roland Lottson befälhavare på Amalia. Han var född i Skärhamn den 22 februari 1923 och blev senare bosatt på Nötsätersvägen 15 i Skärhamn. Hans föräldrar var Karl Oskar Andersson och Anna Pettersdotter. De var födda i Fosseröd 1878 och i Tubberöd 1888. Erik Lottsson gifte sig med Edith Mary Birgitta som var född i Häradshammar Östergötland den 6 december 1929. Den 27 mars 1952 blev Ralf Hansson befälhavare.
Bilden föreställer, den till galeas omtacklade, skonaren Amalia. Hon hade Skärhamn som hemort från 1932 till 1952 då hon såldes till Degerhamn. Bilden kommer från Ölands Järnvägar & Skutor.
Anmälan om försäljning ingavs den 24 april 1952. Köpare var ett partrederi i Degerhamn med fru Ruth Ragnhild Maria Johansson som huvudredare och ägare av 1/4. Befälhavare var hennes man, John Viktor Julius Johansson, med 1/2 i fartyget. Övriga delägare var deras barn, sjömannen Arne Jonny Mauritz Johansson och fröken Ragna Ingegerd Marianne Johansson i Degerhamn med 1/8 vardera. Köpebrevet var daterat den 24 april och köpeskillingen utgjorde 25 000 kronor. Degerhamn blev ny hemort. Sonen Arne Johansson blev befälhavare den 7 mars 1961. Den 25 februari 1963 fick Amalia certifikat som motorgaleas med samma ägare och befälhavare. Omtacklingen var gjord 1943 men hade inte anmälts tidigare. John Viktor Julius Johansson i Degerhamn blev befälhavare den 19 april 1963.
Amalia såldes den 18 juli 1963 för 20 500 kronor till Martin Brent i Hook Cottage, Bunce Common Road Leith England för att bli lustjakt. Anmälan om försäljningen ingavs den 6 augusti. Hon ägdes därefter av André Sabbe från Ostende Belgien där hon också rapporteras ha blivit sedd som lustfartyg i juli 1965. Sabbe avseglade med destination Australien, via Kanarieöarna och Dakar i Monrovia. Han anlände till Matadi i Kongo-Kinshasa efter att innan dess även ha besökt Boma. Matadi ligger på Kongoflodens södra strand cirka 160 km från mynningen, Boma ligger en bit innan. Sabbe bunkrade bränsle och proviant och hade tänkt avsegla nattetid utan att betala. Han blev istället tagen av polisen som tog Amalia i beslag för de obetalda räkningarna och hamnavgiften. Sabbe blev därefter utvisad. Även om man inte vet säkert så är det troligt att Amalia fick sin sista vila vid detta ställe i Kongofloden.
Den 20 maj 1941 såldes Amelia till ett nytt partrederi i Skärhamn för 16 000 kronor. Axel Patrik Rangnäs var huvudredare med halva delen i fartyget. Han var född den 1 januari 1888 och bodde på Sjömansvägen 1 med sin hustru Leontina Paulina Pettersson som var född i Skärhamn den 8 mars 1890. Den andra halvparten ägdes av befälhavaren, Gustav Vilhelm Johansson, som var född den 9 augusti 1894 och bodde på skolgatan 12. Axel Rangnäs var född i Bö Nedergård och hans föräldrar var Petter Johansson och Anna Kristina Berntsdotter i Bö. De var födda i Bö 1852 och Tolleby 1855. Gustav var gift med Ida Bernhardina Rutgersdotter som var född den 22 januari 1893 i Lirås. Hans föräldrar var Johan Petter Andersson och Augusta Vilhelmina Johansdotter. Dessa var födda i Hövik Valla 1867 och Nordvik Stenkyrka 1870.
Amelia strandade den 27 november 1941 på västsidan av Samsö under NV storm på resa från Aarhus till Skaelskör i barlast. Skaelskörs kommun ligger i Västsjälland Amt. Händelsen är återgiven i Dansk Söulykke-statistik 1941 på följande sätt:
Hon såldes vidare till ett partrederi på Hovenäset 1903 med Johan Patrik Svärd som huvudredare. I anmälan den 21 september 1903 meddelas att Johan Patrik Svärd är huvudredare och befälhavare med hälften i fartyget. Den andra hälften ägdes av hans bror, Olof Birger Svärd. Han övertog den 22 februari 1907 sin brors hälft för 1 700 kronor och i certifikat den 27 februari framgår att han var ensam ägare och själv befälhavare.
Den 31 mars 1908 såldes Amor för 3 000 kronor till ett partrederi i Skärhamn med Gustav Johansson som huvudredare och hälftendelägare. Den andra hälften ägdes av hans bror, Axel Johansson, fartygets befälhavare. I skeppslistan 1908 är hon upptagen som galeasen Amor med hemort Skärhamn. Hennes mättal och dimensioner upptas där till 40,13 brt, 39,65 brt under däck, 31,97 nrt, 15,76 längd, 6,42 bredd och 2,20 djup. Där nämns också att hon för-byggts 1899 och att hennes djupgående är 2,9 meter. Av annan källa framgår att hennes lastförmåga var 50 tdw.
Axel var född i Skärhamn den 3 februari 1878 och gift med Beata Pettersdotter som var född i Kroksdal den 9 mars 1880. De var bosatta på Hamngatan 23. Han kallades i Skärhamn för ”Jansson”. Gustav var född den 29 mars 1886 och gift med Albertina Hollander som var född i Skärhamn den 27 maj 1884. De var bosatta på Hamngatan 34. Gustav köpte senare kuttern Garfield. Bröderna var söner till Anders Johan Johansson på Båtvägen 2 i Skärhamn. Han var huvudredare i partrederiet för kuttern Alfhild då hon beställdes från Eckernas varv 1901. Han var född i Skärhamn 1849 och gift med Regina Persdotter från Skärhamn som var född 1850.
Den 15 maj 1912 var Amor på resa från Lysekil till Fredericia på Jylland med last av brosten. Efter att Vestborg fyr på Samsö hade pejlats kl 21 på kvällen i bäring O.t.N.1/4 N., sattes kursen W.t.S.1/2 S. Den 16/5, kl 01 på natten, grundstötte fartyget på Björnsknude Rev. Detta ligger ca 13 distansminuter innan Fredericia i den satta kursen. Man tog snarast ned seglen, fällde styrbords ankare och började lämpa delar av lasten överbord men då stormen tilltog sprang fartyget läck samtidigt som sjön bröt över. Klockan 7 på morgonen lämnade de två i besättningen fartyget och gick över i en undsättande fiskebåt. Två timmar senare bröts masterna och fartyget blev vrak. Orsaken till grundstötningen bedömdes vara vindförhållanden och strömsättning i kombination med mörker. Sjöförklaring hölls i Horsens den 17 maj.
Axel Johansson hade därefter, mellan 1915 och 1940, jakten Svea som han köpt från Nordvik. Gustav Johansson hade senare kuttern Garfield, från 1918 tills han avled samma år i Norge.
Amalia Registreringsnummer
6159
Amalia var byggd i Marstal 1903 - 1904 av
skeppsbyggmästare Gorm Clausen som tvåmastad skonare i ek för Herman Christian
Boye i Marstal. Hennes mättal och dimensioner var 62 brt, 50 nrt, 7.6 fot djup,
21,45 längd och 6,10 bred. Befälhavare var J Nielsen. 1907 var O H Petersen i
Marstal redare och M C Kock befälhavare. 1909 var H Marius Petersen i Marstal
redare och C J Andersen befälhavare. 1915 var C Andersen befälhavare. 1916
registrerades Valdemar Petersen i Marstal som ny redare och samtidigt
registreras att djupet är 7,0 fot.1917 såldes hon till Rederi A/S Gry (Tharald Brövig) i Farsund Norge och döptes om till Gry 1. Året därpå köptes hon av Oskar Kjöles rederi på Nötteröy vid Tönsberg i Oslofjorden. 1919 inköptes hon från Norge av Rudolf Albin Olausson i Nordvik på Tjörn och blev då omdöpt till Amalia. I 1923 års skeppslista finns hon upptagen som Amalia (f. Gry 1) med Albin Olausson som befälhavare och redare och med hemort Nordvik. Registreringscertifikatet den 9 augusti 1919 redovisar Albin Olausson som ensam ägare och själv befälhavare. Den 16 mars 1920 mättes hon till 61,07 brt och 49,13 nrt och i anmälan den 25 mars redovisas att Amalia har 22 hk fotogenmotor, vilken inmonterats i Lysekil. Skeppslistans mättal och dimensioner upptas därefter till 61,07 brt, 58,59 brt under däck, 49,13 nrt, 21,45 längd, 6,10 bredd, 2,26 djup och 2,90 i djupgående. Där framgår även att hon drivits 1919. Amalia hade en lastförmåga på 110 tdw.
Den 2 april 1929 bildades partrederi i Nordvik för
Amalia med Albin Olausson som befälhavare och ägare av 99/100 och Karl Johan
Berntsson i Nordvik som huvudredare och ägare av 1/100. De sålde fartyget till
Skärhamn med köpebrev den 26 februari 1932 för 15 000 kronor. Av certifikat den
5 februari 1932 framgår att köparen var Richard Patrik Hansson. Han var
född den 28 september 1889 och bodde på Båtvägen
4. Hans föräldrar var Hans Eliasson från Bö Nedergård och Anna Kristina
Berntsdotter från Nötsäter. De var födda 1845 och 1853. Richard Hansson var
gift med Anna Beata Berntsson som var född i Skärhamn den 23 oktober
1895.
Motorstyrkan på Amalia blev ändrad till 35 hk
omkring 1935 och 1943 fick hon galeasrigg. Den 4 april 1946 blev Richards son, Hans
Sune Hansson, befälhavare. Efter att Richard Hansson avlidit den 26
oktober 1948 företräddes rederiet och det oskiftade dödsboet av änkefru Anna
Beata Berntsson i certifikat den 15 februari 1949. Den 13 februari 1951 utfärdades
certifikat för ett nytt partrederi med Sune Hansson som huvudredare för
fartyget och själv befälhavare och ägare till halva partrederiet. Den andra
hälften ägdes av hans bror Ralf Bernt Göte Hansson. Bröderna hade
övertagit fartyget sedan modern avlidit den 22 juli 1950. Sune var född den 8
september 1921 och Ralf den 31 maj 1930. Sune gifte sig med Snefrid som var
född i Norge den 6 juli 1923. De bosatte sig på Båtvägen 4. Ralf gifte sig med
Asta Maria som var född i Annedal Göteborg den 8 december 1929. De bosatte sig
i Skärhamn och senare i Kungälv innan de åter flyttade till Skärhamn.Den 7 mars 1951 blev Erik Bertil Roland Lottson befälhavare på Amalia. Han var född i Skärhamn den 22 februari 1923 och blev senare bosatt på Nötsätersvägen 15 i Skärhamn. Hans föräldrar var Karl Oskar Andersson och Anna Pettersdotter. De var födda i Fosseröd 1878 och i Tubberöd 1888. Erik Lottsson gifte sig med Edith Mary Birgitta som var född i Häradshammar Östergötland den 6 december 1929. Den 27 mars 1952 blev Ralf Hansson befälhavare.
Bilden föreställer, den till galeas omtacklade, skonaren Amalia. Hon hade Skärhamn som hemort från 1932 till 1952 då hon såldes till Degerhamn. Bilden kommer från Ölands Järnvägar & Skutor.
Anmälan om försäljning ingavs den 24 april 1952. Köpare var ett partrederi i Degerhamn med fru Ruth Ragnhild Maria Johansson som huvudredare och ägare av 1/4. Befälhavare var hennes man, John Viktor Julius Johansson, med 1/2 i fartyget. Övriga delägare var deras barn, sjömannen Arne Jonny Mauritz Johansson och fröken Ragna Ingegerd Marianne Johansson i Degerhamn med 1/8 vardera. Köpebrevet var daterat den 24 april och köpeskillingen utgjorde 25 000 kronor. Degerhamn blev ny hemort. Sonen Arne Johansson blev befälhavare den 7 mars 1961. Den 25 februari 1963 fick Amalia certifikat som motorgaleas med samma ägare och befälhavare. Omtacklingen var gjord 1943 men hade inte anmälts tidigare. John Viktor Julius Johansson i Degerhamn blev befälhavare den 19 april 1963.
Amalia såldes den 18 juli 1963 för 20 500 kronor till Martin Brent i Hook Cottage, Bunce Common Road Leith England för att bli lustjakt. Anmälan om försäljningen ingavs den 6 augusti. Hon ägdes därefter av André Sabbe från Ostende Belgien där hon också rapporteras ha blivit sedd som lustfartyg i juli 1965. Sabbe avseglade med destination Australien, via Kanarieöarna och Dakar i Monrovia. Han anlände till Matadi i Kongo-Kinshasa efter att innan dess även ha besökt Boma. Matadi ligger på Kongoflodens södra strand cirka 160 km från mynningen, Boma ligger en bit innan. Sabbe bunkrade bränsle och proviant och hade tänkt avsegla nattetid utan att betala. Han blev istället tagen av polisen som tog Amalia i beslag för de obetalda räkningarna och hamnavgiften. Sabbe blev därefter utvisad. Även om man inte vet säkert så är det troligt att Amalia fick sin sista vila vid detta ställe i Kongofloden.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Ölands
Järnvägar & Skutor, Tjörns båtar, Danmarks Skibsliste 1905 – 1917, Sveriges
Skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933, 1935 och 1963, Norsk Skipsfartshistorisk
Selskap, John Bardsley i Cairns Queensland Australien, Folk och hus i Skärhamn
samt Stenkyrka kyrkoarkivalier.
Amanda
Registreringsnummer
3357
Amanda var byggd av Landskrona Nya Varfs AB
1898. Hon var byggd i ek och fur för ett partrederi i Råå med skepparen Jöns
Petter Andersson som huvudredare. Amanda mättes den 29 december till 55,16 brt
och 39,69 nrt. I registreringscertifikat den 24 februari 1899 framgår att
partrederiet bestod av ett stort antal delägare som tillsammans hade 100
andelar. Jöns Petter Jönsson var befälhavare med 60 andelar och de övriga 9
delägarna hade 40 andelar tillsammans. Samtliga delägare var från Råå.
Skonerten Amanda som hon såg ut som ny och före omtackling till galeas.
Under de följande åren byttes befälhavare vid ett
flertal tillfällen. Den 18 februari 1905 blev P G Pettersson från Råå
befälhavare, den 19 februari 1906 Gustav Albin Andersson från Råå och den 27
februari 1908 Herman Josef Larsson från Råå. I 1908 års skeppslista anges
mättal och dimensioner med 55,16 brt, 52,86 brt under däck, 39,69 nrt, 21,07
längd, 6,20 bredd, 2,17 djup och 3,0 meters djupgående. Hemort är Råå och Jöns
Petter Andersson är huvudredare. Det nämns även att Amanda varit på varv 1906
för drivning.
Den 23 januari 1914 anmäls att partrederiet utökats med 2 delägare. 1915 redovisas Amandas djupgående vara baserat på 96 ton last. 1917 uppges att hon varit på varv för drivning och reparation 1914. A O S Pettersson i Råå blev befälhavare den 15 april 1919 men den 14 maj samma år var Herman Josef Larsson från Helsingborg tillbaka. I certifikat den 5 september 1921 uppges motorgaleasen Amanda tillhöra samma partrederi med Larsson som befälhavare och med motor på 20 hk. I samband med motorinstallationen utfördes även reparationer och drivning.
Den 23 januari 1914 anmäls att partrederiet utökats med 2 delägare. 1915 redovisas Amandas djupgående vara baserat på 96 ton last. 1917 uppges att hon varit på varv för drivning och reparation 1914. A O S Pettersson i Råå blev befälhavare den 15 april 1919 men den 14 maj samma år var Herman Josef Larsson från Helsingborg tillbaka. I certifikat den 5 september 1921 uppges motorgaleasen Amanda tillhöra samma partrederi med Larsson som befälhavare och med motor på 20 hk. I samband med motorinstallationen utfördes även reparationer och drivning.
Bilden föreställer galeasen Amanda. Hon hade Skärhamn
som hemort från 1943 till 1949 och såldes då till baltiska flyktingar för resa
till Kanada. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.
En stor del av andelarna i fartyget bytte ägare under 1925. Då hade hon nyligen varit på varv för fördrivning. Enligt anmälan den 21 februari utsågs Herman Josef Larsson till huvudredare. Han var då ägare till 48 andelar i Amanda. 20 andelar betalades då med 2 700 kronor. Den 1 mars 1937 blev Paul Einar Jean Viktorin Jönsson från Glumslöv befälhavare till den 19 februari 1938 då Larsson var tillbaka. Han hade då varit befälhavare sedan 1908 med undantag för enstaka kortare perioder. Som sådan fortsatte han tills Amanda såldes 1943. Reparationer och drivning på varv utfördes även 1932 och 1934.
En stor del av andelarna i fartyget bytte ägare under 1925. Då hade hon nyligen varit på varv för fördrivning. Enligt anmälan den 21 februari utsågs Herman Josef Larsson till huvudredare. Han var då ägare till 48 andelar i Amanda. 20 andelar betalades då med 2 700 kronor. Den 1 mars 1937 blev Paul Einar Jean Viktorin Jönsson från Glumslöv befälhavare till den 19 februari 1938 då Larsson var tillbaka. Han hade då varit befälhavare sedan 1908 med undantag för enstaka kortare perioder. Som sådan fortsatte han tills Amanda såldes 1943. Reparationer och drivning på varv utfördes även 1932 och 1934.
Den 3 mars 1943 såldes Amanda för 12 000 kronor till
ett partrederi i Skärhamn med John Erik Johansson som huvudredare och
hälftenägare. Den andre delägaren var John Eriks far, Axel Bernhard
Johansson. Han var född i Säby Sörgård den 26 december 1888. John Erik var född
i Skärhamn den 9 oktober 1918 och gift med Doris Isabella Johansson som
var född i Annedal Göteborg den 12 oktober 1921. De bodde
på Storgatan 21. Den 11 juni 1946 anmäldes att sysslan som huvudredare
övergått till brodern Åke Ingvar Johansson (senare Farsén) samma dag.
Han hade den 8 juni övertagit John Eriks halva del i partrederiet för 6 000
kronor. Ingvar var född den 20 oktober 1924 och gift med Inga-Britt Augustsson
som var född i Skärhamn den 17 januari 1928. De bosatte sig på Idrottsvägen 6. Ingvar
blev befälhavare på Amanda den 24 maj 1947. Axel Johanssons föräldrar var Johan
Andersson och Inger Kristina Andersdotter. De var födda i Säby Sörgård 1859 och
Tubberöd 1853. Axel var gift med Hulda Charlotta Johansdotter. Hon var
född i Berga Valla den 11 januari 1894. De bodde först på Storgatan 1 och
därefter på Tvärgatan 1 i Skärhamn.
Amanda såldes till baltiska flyktingar den 3 maj 1949 för 25 000 kronor. Det var 3 lettiska medborgare, bosatta i Sverige, som köpte Fartyget. Sjökapten Peteris Gingulis från Göteborg hade 2/5, maskinist Edmunds Ozols 1/5 och agronom Teodors Deedins från Surte 2/5. Hon avfördes från det svenska registret den 16 juni 1949. De avseglade till Halifax i Canada från Göteborg den 7 juli 1949. Dagstidningen The Canberra Times rapporterade den 22 augusti att Amanda, genom ett spanskt fartyg, sökt hjälp via radio på grund av dåligt väder. Hon befann sig då, i sjönöd, 480 distansminuter sydost om Halifax. Hon fick bogsering av den amerikanska kustbevakningen. Tidningen meddelade att det fanns omkring 40 flyktingar ombord. Amanda benämns av tidningen som skonaren Amanda. I Stockholms-Tidningen Eestlastele rapporterades den 20 augusti att Amanda hade maskinhaveri och den 23 augusti att hon hade anlänt med 31 personer ombord. Man kan anta att siffran är korrekt eftersom den kommer från de kanadensiska myndigheterna. Fartygets vidare öde i Canada är okänt. Hon var i 1949 års skeppslista införd till 59,40 brt, 39,27 nrt, 96 tdw och med motor på 20 hk.
Amanda såldes till baltiska flyktingar den 3 maj 1949 för 25 000 kronor. Det var 3 lettiska medborgare, bosatta i Sverige, som köpte Fartyget. Sjökapten Peteris Gingulis från Göteborg hade 2/5, maskinist Edmunds Ozols 1/5 och agronom Teodors Deedins från Surte 2/5. Hon avfördes från det svenska registret den 16 juni 1949. De avseglade till Halifax i Canada från Göteborg den 7 juli 1949. Dagstidningen The Canberra Times rapporterade den 22 augusti att Amanda, genom ett spanskt fartyg, sökt hjälp via radio på grund av dåligt väder. Hon befann sig då, i sjönöd, 480 distansminuter sydost om Halifax. Hon fick bogsering av den amerikanska kustbevakningen. Tidningen meddelade att det fanns omkring 40 flyktingar ombord. Amanda benämns av tidningen som skonaren Amanda. I Stockholms-Tidningen Eestlastele rapporterades den 20 augusti att Amanda hade maskinhaveri och den 23 augusti att hon hade anlänt med 31 personer ombord. Man kan anta att siffran är korrekt eftersom den kommer från de kanadensiska myndigheterna. Fartygets vidare öde i Canada är okänt. Hon var i 1949 års skeppslista införd till 59,40 brt, 39,27 nrt, 96 tdw och med motor på 20 hk.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet
Fallrepet, The Canberra Times den 22 augusti 1949, Varvshistoriska föreningen i
Landskrona, Sveriges Skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927,1929, 1931, 1933
och 1935, Tjörns båtar, Stockholms-Tidningen Eestlastele, Folk och hus i
Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Amelia
Registreringsnummer
1409
Amelia byggdes på Sölvesborgs varv som ett av de tre
första fartygen efter starten 1891. Hon byggdes i ek och fur av Carl August
Johansson för ett partrederi i Råå med sjökapten Lars Olsson som huvudredare
och delägare till 5/15. De övriga delägarna var befälhavaren på Amelia, Johan
August Larsson, med 5/15, skräddaren Nils Peter Paulsson och handlande Gunnar
Jeppsson i Halmstad, båda med 2/15. Sjökapten Hans Petter Bengtsson i Råå ägde
1/15. Amelia var klar 1894 och mätte då 95 brt, 77 nrt och hade dimensionerna
26,02 lång, 7,08 bredd och 2,38 djup. Hon var byggd som skonare med två master.
Den 27 januari 1899 utfärdades certifikat för ett
nytt partrederi i Skillinge, Skepparen Johan Petter Lundgren var huvudredare
med 7/30. Befälhavaren, Emil Lundgren i Skillinge, hade 15/30. Övriga delägare
med 2/30 vardera var skeppare Henrik Johan Thorsson och handlare Olof Bengtsson.
1/30 vardera hade skepparna Nils Peter och Magnus Thorsson, Henrik Petter
Olsson och Håkan Möller.
Amelia intogs i Skillinge sjöassuransförening den 1
mars 1899 för 2/3-dels casco 9 333;33 kronor. Hon var inköpt för 14 000 kronor.
Befälhavaren, Emil Lundgren, påmönstrar den 27 mars 1899 i Helsingborg. Han
avmönstrar den 16 december 1899 i Nakskov. Bästeman E Andersson, som var född
1876 i Kvarnby, mönstrar på och avmönstrar vid samma tider.
30 mars 1900 påmönstrar samma befälhavare i
Simrishamn. Han avmönstrar den 25 november i Nakskov. Samma tider gäller för
bästeman F E Andersson, född 1871 i Hoby (troligen Bräkne-Hoby i Ronneby
kommun). Den 23 mars 1901 påmönstrar samma befälhavare och bästeman i
Simrishamn. Samtidigt påmönstrar lättmatros J Persson, född 1884, lättmatros W
Olsson, född 1884 och kocken A Nilsson född 1886. Alla avmönstrar den 26 oktober
1901 i Köpenhamn.
Till Lemvig i Danmark kom hon den 6 mars 1902 genom
köp av fiskexportör Andreas Petersen i Lemvig för 17 000 kronor. Den 18 maj 1909
såldes hon för 9 500 kronor till ett partrederi med skeppare Johan Gunnar
Andersson, i Nedre Lagnö Sankt Anna Östergötland, som delägare med 6/19 och
befälhavare. Den 21 april 1913 såldes hon till ett partrederi i Brantevik med skeppare
Ingvar Persson som huvudredare. Han ägde själv 4/37 i fartyget. Befälhavaren,
Wiktor Bengtsson från Brantevik, ägde 8/37. I 1917 års skeppslista redovisas
Amelias mättal och dimensioner till 95,38 brt, 92,07 brt under däck, 79,81 nrt,
25,99 längd, 7,52 bredd och 2,27 djup. Huvudredare och befälhavare är desamma
och som hemort anges Brantevik. Där nämns även att hon drivits 1912.
Den 25 april 1918 kom
hon till Tjörn då ett partrederi i Nordvik med Johan Pettersson som huvudredare
köpte henne för 60 000 kronor. En Avance motor på 22 hk som suttit i en jakt
eller fiskebåt inmonterades i maj 1920, enligt tidningen Länspumpen 1980. Enligt
Sveriges skeppslista 1923 hade Amelia en motor på 25 hk. Där nämns också att
hon förbyggts 1921 och drivits 1923. Johan Pettersson är huvudredare och
hemorten är Nordvik. I skeppslistan 1925 är Karl Albin Pettersson befälhavare.
Han var bror till Johan Pettersson. Omkring 1928 insattes ny 1-cyl 2-takt tkm
på 60 hk från Säffle samtidigt som hon försågs med styrhytt. I 1927 års skeppslista redovisas Amelias brt till
97,25. Ökningen av brt kan bero på att hon försetts med styrhytt. Den 30
september 1930 uppstod brand ombord när hon var på resa från Kristinehamn till
Kolding med trälast. Hon reparerades samma höst vid August Johanssons slip i
Nordvikstrand.
Axel Patrik
Pettersson sålde den 31 januari 1936 sin 1/7 i Amelia till Gunnar Arvid
Pettersson som var född i Nordvik. Axel var bror till Johan och Karl Albin som
nämnts ovan. Han tog senare släktnamnet Rangnäs. Gunnar Arvid Pettersson var
son till Janne Adolf Pettersson som var ytterligare en bror till Axel. I Svensk
skeppslista 1941 finns Amelia nämnd med 60 hk motor, 99,96 brt, 75,55 nrt och
dimensionerna 26,08 x 7,52 x 2,21. Lastförmågan var 160 tdw på 3 m djupgående.
Amelia hade Skärhamn som hemort år 1941.
Dessförinnan var hon hemmahörande i Nordvik från 1918. På bilden heter hon
Gefion med hemort Aalborg.
Den 20 maj 1941 såldes Amelia till ett nytt partrederi i Skärhamn för 16 000 kronor. Axel Patrik Rangnäs var huvudredare med halva delen i fartyget. Han var född den 1 januari 1888 och bodde på Sjömansvägen 1 med sin hustru Leontina Paulina Pettersson som var född i Skärhamn den 8 mars 1890. Den andra halvparten ägdes av befälhavaren, Gustav Vilhelm Johansson, som var född den 9 augusti 1894 och bodde på skolgatan 12. Axel Rangnäs var född i Bö Nedergård och hans föräldrar var Petter Johansson och Anna Kristina Berntsdotter i Bö. De var födda i Bö 1852 och Tolleby 1855. Gustav var gift med Ida Bernhardina Rutgersdotter som var född den 22 januari 1893 i Lirås. Hans föräldrar var Johan Petter Andersson och Augusta Vilhelmina Johansdotter. Dessa var födda i Hövik Valla 1867 och Nordvik Stenkyrka 1870.
Amelia strandade den 27 november 1941 på västsidan av Samsö under NV storm på resa från Aarhus till Skaelskör i barlast. Skaelskörs kommun ligger i Västsjälland Amt. Händelsen är återgiven i Dansk Söulykke-statistik 1941 på följande sätt:
M/sk Amelia av Skärhamn, 100 brt, på resa från Skaelskör
till Helsingborg i ballast. Grundstött den 7 november vid Samsös västkust.
Strandningsberetning den 8 november och den 28 november 1941. Sjöförhör i
Tranebjerg den 13 november 1941. Ca klockan 0200 då Amelia under styv sydvästlig
kuling låg uppankrad vid Tunö, började hon driva med ankarna. Klockan 0300
startades motorn, men då det klockan 0500 inte fanns mera olja ombord stannade
den och man försökte för enbart segel gå klar Samsö.
Fartyget bärgades och infördes till Svendborg men
kondemnerades av det svenska försäkringsbolaget. Hon såldes, enligt Frederik
Frederichsen, för 10 000 kronor år 1943 till V Jörgensen i Fjellebroen på Fyn i
närheten av Svendborg. Hon fick då nytt namn, Karen Sörensen. 1944 gick hon på
grund utanför Malmö hamn men kom loss ganska snart (SST 1945-1-12).
Den 13 november 1945 registrerades hon på Rederiet
Korsör AS i Korsör vilkas intressenter var direktör Thorvald P Olsen Korsör,
prokurist Gunnar Hansen Korsör samt restauratör Axel M Olsen Slagelse. Dagen
därpå såldes hon till, anmäldes och registrerades på, skibsförer Rasmus Peter
Sörensen i Köpenhamn med hemort Köpenhamn. Den 16 oktober 1946 omregistrerades
hemorten till Aalborg.
Karen Sörensen blev omdöpt till Gefion när hon den
27 maj 1948 anmäldes för registrering på skibsförer Karl KE Olesen i Aalborg som
köpt henne. Registrering skedde den 2 juni 1948. I 1949 års skeppslista
redovisas hon som Gefion ex Karin Sörensen ex Amelia med motor på 105 hk.
Byggnadsorten anges till Sölvesborg och årtalet till 94/45. Att 45 nämns måste
bero på den omfattande reparationen som gjordes efter förlisningen 1941 med
påföljande kondemnering. Det är troligt att hon även då fick ny motor på 105
hk. Mättal och dimensioner anges 1949 till 89,5 fot lång, 24,6 fot bred, 6,5
fot djup, 95 brt, 83 brt under däck, 12 rt, maskinrum, 17 rt. manskapsutrymme
och 66 nrt. Samma mättal och dimensioner finns fr.o.m. 1946 års skeppslista.
Olesen finns registrerad i skeppslistan t.o.m. 1969 för samma fartyg. År 1953
har motorn bytts till 116 hk och 1958 uppges att Gefion hade 158 tdw
lastförmåga. 1960 har smärre ändringar gjorts så att brt ökat till 97 och nrt
minskat till 59. I 1970 års skeppslista har Olesen ett annat fartyg som fått
namnet Gefion.
I september 1969 såldes fartyget till USA. Hon låg
sommaren 1970 i Hobro i Norra Jylland i väntan på ombyggnad. Hon blev där
uppriggad till ursprungligt skick, nu med Georgetown på Cayman Island som
hemort och med brittisk flagga 1975. Hon deltog 1976 i Tall Ships Race. Hon
hade flera olika ägare med åren men fanns på plats i Skärhamn den 13 juli 1977
på skutdagarna. Hon sågs därefter i Puerto Rico, Grand Canaria vid flera
tillfällen mellan 1980 och 1987. Därefter är hennes öde okänt.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Branteviks Maritima Museum, Medlemmar i Klubb Maritime
och sjöfartsforumet Fallrepet, Dansk Söulykke-statistik 1941, Tjörns båtar, Sveriges
skeppslista 1917, 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933 och 1935, Danmarks Skibsliste
1946 – 1970, Museet för Söfart i Helsingör, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier
Stenkyrka.
Amor Registreringsnummer
3988
Galeasen Amor var byggd av ek och fur av
skeppsbyggare Simon Karlsson på Nyviks varv i Torp på nordöstra Orust 1882,
mitt emot Stora Hasselön. Varvet kallades även Tryckhålans varv. Hon byggdes
med namnet Brudgummen för ett partrederi i Hasselösund. Beställare var Anders
Herman Andersson, Olof Albin Christiansson och Lars Johan Olofsson
Stenberg i Hasselösund. 1899 var hon hemmahörande på Käringön som fiskebåt och
i ett bilbrev från samma år intygade Karl B Olsson att sjöbåten Brudgummen,
från Käringön, förbyggts vid varvet Åsen innevarande år. Av bilattest från den
18 april 1902 framgår att galeasen döpts om till Amor. I registreringscertifikat
från den 22 april 1902 tillhörde hon partrederiet i Hasselösund
med de ovan uppräknade ägarna med 1/3 vardera. Andersson var huvudredare och
befälhavare, Kristiansson är nämnd som sjöman och Olofsson Stenberg som
fiskare. I mätning år 1900 redovisas hon som byggd på klink och i mätning år
1902 som byggd på kravell. Möjligen är det så att hon under vattenlinjen var
klinkbyggd och ovan vattenlinjen kravellbyggd. Detta var inte ovanligt.Hon såldes vidare till ett partrederi på Hovenäset 1903 med Johan Patrik Svärd som huvudredare. I anmälan den 21 september 1903 meddelas att Johan Patrik Svärd är huvudredare och befälhavare med hälften i fartyget. Den andra hälften ägdes av hans bror, Olof Birger Svärd. Han övertog den 22 februari 1907 sin brors hälft för 1 700 kronor och i certifikat den 27 februari framgår att han var ensam ägare och själv befälhavare.
Den 31 mars 1908 såldes Amor för 3 000 kronor till ett partrederi i Skärhamn med Gustav Johansson som huvudredare och hälftendelägare. Den andra hälften ägdes av hans bror, Axel Johansson, fartygets befälhavare. I skeppslistan 1908 är hon upptagen som galeasen Amor med hemort Skärhamn. Hennes mättal och dimensioner upptas där till 40,13 brt, 39,65 brt under däck, 31,97 nrt, 15,76 längd, 6,42 bredd och 2,20 djup. Där nämns också att hon för-byggts 1899 och att hennes djupgående är 2,9 meter. Av annan källa framgår att hennes lastförmåga var 50 tdw.
Axel var född i Skärhamn den 3 februari 1878 och gift med Beata Pettersdotter som var född i Kroksdal den 9 mars 1880. De var bosatta på Hamngatan 23. Han kallades i Skärhamn för ”Jansson”. Gustav var född den 29 mars 1886 och gift med Albertina Hollander som var född i Skärhamn den 27 maj 1884. De var bosatta på Hamngatan 34. Gustav köpte senare kuttern Garfield. Bröderna var söner till Anders Johan Johansson på Båtvägen 2 i Skärhamn. Han var huvudredare i partrederiet för kuttern Alfhild då hon beställdes från Eckernas varv 1901. Han var född i Skärhamn 1849 och gift med Regina Persdotter från Skärhamn som var född 1850.
Den 15 maj 1912 var Amor på resa från Lysekil till Fredericia på Jylland med last av brosten. Efter att Vestborg fyr på Samsö hade pejlats kl 21 på kvällen i bäring O.t.N.1/4 N., sattes kursen W.t.S.1/2 S. Den 16/5, kl 01 på natten, grundstötte fartyget på Björnsknude Rev. Detta ligger ca 13 distansminuter innan Fredericia i den satta kursen. Man tog snarast ned seglen, fällde styrbords ankare och började lämpa delar av lasten överbord men då stormen tilltog sprang fartyget läck samtidigt som sjön bröt över. Klockan 7 på morgonen lämnade de två i besättningen fartyget och gick över i en undsättande fiskebåt. Två timmar senare bröts masterna och fartyget blev vrak. Orsaken till grundstötningen bedömdes vara vindförhållanden och strömsättning i kombination med mörker. Sjöförklaring hölls i Horsens den 17 maj.
Axel Johansson hade därefter, mellan 1915 och 1940, jakten Svea som han köpt från Nordvik. Gustav Johansson hade senare kuttern Garfield, från 1918 tills han avled samma år i Norge.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Dansk Söulykke-statistik 1912, Segla för Tjörn s.
16, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1908, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier
Stenkyrka.
Anna var byggd 1893 som tvåmastad skonare på Halmstad varv av ek och fur av skeppsbyggmästare Hugo Frandsen från Danmark. Hon byggdes för ett partrederi med Anders Johansson som huvudredare och fick Halmstad som hemort. Vid mätning den 6 mars 1893 redovisades 85,62 brt och 78,80 nrt. I bilbrevet den 10 mars framgår att hon var byggd för partrederiet Anders Johansson i Halmstad. Registreringscertifikatet från den 17 mars upptar huvudredaren med 4/10, befälhavaren Emil Hansson 3/10, urmakaren Henning Vilhelm Mattisen Müller samt handlare Johan Birger Berggren med 2/10 vardera.
Den 5 december 1902 blev D Hansson i Halmstad befälhavare till den 12 december 1903 då Hansson var tillbaka. Han avlöstes den 15 december 1905 av H Kronberg i Halmstad till den 20 februari 1906 då Emil Hansson var tillbaka. Den 16 november 1906 var Kronberg åter befälhavare. I certifikat den 25 februari 1907 framgår att Anna sålts för 15 000 kronor till Gustav Bernhard Andersson i Falkenberg med Falkenberg som hemort. Han var ensam ägare och själv befälhavare. Mättal och dimensioner redovisades i Sveriges skeppslista 1908 till 85,62 brt, 79,89 brt under däck, 72,46 nrt, 24,17 längd, 6,84 bredd, 2,26 djup och ett djupgående på 2,5 meter. Från annan källa uppges att hennes lastförmåga var 130 tdw.
Genom åren såldes Anna ett flertal gånger. Hon hade hemort i Falkenberg, Helsingborg, Söderhamn, Halmstad, Steninge, Södertälje, Åmål, Skärhamn, Lidköping, Kållandsö och slutligen Kungsbacka där hon blev vågbrytare. Efter Falkenberg blev hemorten med samma ägare ändrad till Helsingborg 1909. Därefter såldes hon den 27 september 1916 till ett partrederi i Söderhamn för 23 000 kronor. En av delägarna var Axel Edvin Madsen som ägde 14/46. I 1917 och 1923 års skeppslista har hon Söderhamn som hemort och Madsen som huvudredare. 1917 är CE Johansson i Barkåkra befälhavare och den 21 januari1921 blev Johan Albert Andersson i Halmstad befälhavare.
Därefter såldes hon den 15 juni 1925 för 4 500 kronor till befälhavaren på Anna, Johan Albert Andersson i Halmstad. Certifikat från den 22 februari 1926 nämner honom som ensam ägare och själv befälhavare. Den 28 mars 1929 blev E V Hallberg i Harplinge befälhavare. Han avlöstes den 30 mars 1939 av E G Johansson i Söndrum fram till den 24 april då Hallberg var tillbaka. I köpeskillingsintyg från den 17 april 1931 framgår att skeppsmäklare Knut Isidor Hasselqvist i Halmstad köpt 1/80 för 100 kronor. I certifikat den 23 april 1931 ägs fartyget av ett partrederi där Hasselqvist är ägare till 1/80 och Johan Albert Andersson 79/80. Den 1 maj 1931 blev Andersson åter befälhavare på Anna. I 1931 års skeppslista framgår att Anna drivits och reparerats 1929 och 1930 och att Johan Albert Andersson är huvudredare.
Bilden föreställer den tvåmastade skonaren Anna. Hon hade Skärhamn som hemort under vintern 1951/1952. Bilden är från Svenska seglare och motorseglare.
I anmälan den 20 januari 1932 omtalas att Anna sålts till ett partrederi i Steninge för 6 500 kronor och i ny anmälan den 21 mars samma år nämns att partrederiet skeppare Johan Emil Sager i Steninge var ägare till halva fartyget. Befälhavare och ägare till den andra hälften var Karl Adolf Karlsson i Särdal Halland. Steninge blev ny hemort. Enligt 1933 års skeppslista hade Anna motor på 36 hk. Denna anmäldes den 21 mars 1932 som en Skandiamotor typ A på 40 ind. hk.
Den 19 januari 1938 anmäldes att Johan Emil Sager sålt 1/4 till Karl Olof Karlsson i Särdal och att Karl Adolf Karlsson sålt 1/4 till Gösta Valdemar Karlsson i Särdal. Fartyget fick därmed 4 ägare med 1/4 vardera. Den 4 juni 1938 fick Anna galeasrigg och i certifikat den 8 juni benämns hon motorgaleas. Hon ägdes därefter av Johan Emil Sager i Steninge, Karl Adolf Karlsson i Särdal, Karl Olof Karlsson i Särdal och Gösta Valdemar Karlsson i Särdal med 1/4 vardera. Det enda kända missöde som fartyget blev utsatt för var när hon på resa den 2 juli 1939 från Naestved till Aalborg sprang läck och måste uppsöka nödhamn i Grenaa. Under kriget fram till maj 1945 turades bröderna Gösta Valdemar och Karl Adolf om att vara Annas befälhavare. Därefter gjordes förändringar i ägandet så att Hilda Valborg Karlsson (änkefru efter Karl Adolf Karlsson) och Gösta Valdemar Karlsson var ägare till 39 andelar vardera. De övriga 2 andelarna ägdes av Lindholm & Co i Halmstad och Karl Olof Karlsson med 1 andel vardera. Vid överlåtelserna hade fartyget värderats till 2 000 kronor för 1/4. Dessa ändringar anmäldes den 27 december 1956. Då anmäldes även som ny huvudredare, utan ägande, Knut Isidor Hasselqvist.
När denne avlidit utsågs till huvudredare i hans ställe, den 14 januari 1948, skeppsmäklare Ture Erik Larsson i Halmstad. Karl Olof Kardholm i Stockholm blev befälhavare den 7 maj 1948. Anna såldes därefter för 30 000 kronor den 5 februari 1951. Av certifikatet den 27 juni framgår att hon ägdes av köpman Josef Robert Ingvar Karlsson i Södertälje ensam. Befälhavare var Jan Karl du Reitz i Stockholm. Nästa försäljning blev i oktober samma år. Då såldes hon till partrederiet Igor Kristian Helmer von Leiwen Wistrand i Helsingborg för 12 000 kronor. Av certifikat den 24 oktober framgår att Wistrand var hälftendelägare i fartyget. Den andra hälften ägdes av Nils Gustav Adolf Hansson i Skärhamn. Hemort var Helsingborg. Samma datum såldes hon till köpman Gustav Fredriksson i Åmål för 20 000 kronor. I certifikat den 26 oktober framgår att han var ensam ägare. Befälhavare var Lars Gustav Thyberg i Åmål.
Anna såldes vidare den 19 november 1951 för 12 950 kronor till Sören Waldemar Pettersson i Skärhamn. Av certifikat den 16 januari 1952 framgår att han var ensam ägare och själv befälhavare. Han behöll fartyget endast en kort tid och sålde den 19 februari för 15 000 kronor till Bernhard Gustavsson i Lidköping. Han skulle använda motorn till galeasen Irene, med hemort Lidköping. Motorn som då satt i Anna var en 2-cyl Skandia på 80 hk. I september 1952 såldes skrovet utan maskin av Oskar Jonsson på Kållandsö till Lewi Thorin i Kungsbacka för 3 000 kronor. I en skrivelse den 24 mars 1953 uppges att skrovet skall användas som vågbrytare vid en båtbrygga. Enligt Riksarkivets dossier över avförda fartyg, avfördes hon från registret år 1975. Galeasen Irene av Lidköping, som fick motorn, gick på grund och förliste den 27 juni 1958. Motorn monterades ur ytterligare en gång för att användas till annat fartyg.
Nils Gustav Adolf Hansson från Skärhamn var född den 14 mars 1912. Hans föräldrar var Axel Bernhard Hansson och Karolina Josefina Olausdotter. De var födda Nordvik 1883 och i Nötsäter 1884 och bodde på Dalgatan 3. Nils var gift med Karin Helena Jonasson som var född i Stockvik den 15 november 1912. De bodde på Kroksdalsliden 7.
Sören Valdemar Pettersson i Skärhamn var född den 18 april 1911. Han var son till Petter Pettersson och Alfrida Charlotta Pettersson på Postvägen 20. De var födda i Skärhamn 1874 och i Bö Dampegård 1885. Sören var gift med Alfhild Dagmar Hermansson som var född i Skärhamn den 15 december 1912. De bodde på Storgatan 34.
Anna Registreringsnummer
400
Anna var byggd 1893 som tvåmastad skonare på Halmstad varv av ek och fur av skeppsbyggmästare Hugo Frandsen från Danmark. Hon byggdes för ett partrederi med Anders Johansson som huvudredare och fick Halmstad som hemort. Vid mätning den 6 mars 1893 redovisades 85,62 brt och 78,80 nrt. I bilbrevet den 10 mars framgår att hon var byggd för partrederiet Anders Johansson i Halmstad. Registreringscertifikatet från den 17 mars upptar huvudredaren med 4/10, befälhavaren Emil Hansson 3/10, urmakaren Henning Vilhelm Mattisen Müller samt handlare Johan Birger Berggren med 2/10 vardera.
Den 5 december 1902 blev D Hansson i Halmstad befälhavare till den 12 december 1903 då Hansson var tillbaka. Han avlöstes den 15 december 1905 av H Kronberg i Halmstad till den 20 februari 1906 då Emil Hansson var tillbaka. Den 16 november 1906 var Kronberg åter befälhavare. I certifikat den 25 februari 1907 framgår att Anna sålts för 15 000 kronor till Gustav Bernhard Andersson i Falkenberg med Falkenberg som hemort. Han var ensam ägare och själv befälhavare. Mättal och dimensioner redovisades i Sveriges skeppslista 1908 till 85,62 brt, 79,89 brt under däck, 72,46 nrt, 24,17 längd, 6,84 bredd, 2,26 djup och ett djupgående på 2,5 meter. Från annan källa uppges att hennes lastförmåga var 130 tdw.
Genom åren såldes Anna ett flertal gånger. Hon hade hemort i Falkenberg, Helsingborg, Söderhamn, Halmstad, Steninge, Södertälje, Åmål, Skärhamn, Lidköping, Kållandsö och slutligen Kungsbacka där hon blev vågbrytare. Efter Falkenberg blev hemorten med samma ägare ändrad till Helsingborg 1909. Därefter såldes hon den 27 september 1916 till ett partrederi i Söderhamn för 23 000 kronor. En av delägarna var Axel Edvin Madsen som ägde 14/46. I 1917 och 1923 års skeppslista har hon Söderhamn som hemort och Madsen som huvudredare. 1917 är CE Johansson i Barkåkra befälhavare och den 21 januari1921 blev Johan Albert Andersson i Halmstad befälhavare.
Därefter såldes hon den 15 juni 1925 för 4 500 kronor till befälhavaren på Anna, Johan Albert Andersson i Halmstad. Certifikat från den 22 februari 1926 nämner honom som ensam ägare och själv befälhavare. Den 28 mars 1929 blev E V Hallberg i Harplinge befälhavare. Han avlöstes den 30 mars 1939 av E G Johansson i Söndrum fram till den 24 april då Hallberg var tillbaka. I köpeskillingsintyg från den 17 april 1931 framgår att skeppsmäklare Knut Isidor Hasselqvist i Halmstad köpt 1/80 för 100 kronor. I certifikat den 23 april 1931 ägs fartyget av ett partrederi där Hasselqvist är ägare till 1/80 och Johan Albert Andersson 79/80. Den 1 maj 1931 blev Andersson åter befälhavare på Anna. I 1931 års skeppslista framgår att Anna drivits och reparerats 1929 och 1930 och att Johan Albert Andersson är huvudredare.
Bilden föreställer den tvåmastade skonaren Anna. Hon hade Skärhamn som hemort under vintern 1951/1952. Bilden är från Svenska seglare och motorseglare.
I anmälan den 20 januari 1932 omtalas att Anna sålts till ett partrederi i Steninge för 6 500 kronor och i ny anmälan den 21 mars samma år nämns att partrederiet skeppare Johan Emil Sager i Steninge var ägare till halva fartyget. Befälhavare och ägare till den andra hälften var Karl Adolf Karlsson i Särdal Halland. Steninge blev ny hemort. Enligt 1933 års skeppslista hade Anna motor på 36 hk. Denna anmäldes den 21 mars 1932 som en Skandiamotor typ A på 40 ind. hk.
Den 19 januari 1938 anmäldes att Johan Emil Sager sålt 1/4 till Karl Olof Karlsson i Särdal och att Karl Adolf Karlsson sålt 1/4 till Gösta Valdemar Karlsson i Särdal. Fartyget fick därmed 4 ägare med 1/4 vardera. Den 4 juni 1938 fick Anna galeasrigg och i certifikat den 8 juni benämns hon motorgaleas. Hon ägdes därefter av Johan Emil Sager i Steninge, Karl Adolf Karlsson i Särdal, Karl Olof Karlsson i Särdal och Gösta Valdemar Karlsson i Särdal med 1/4 vardera. Det enda kända missöde som fartyget blev utsatt för var när hon på resa den 2 juli 1939 från Naestved till Aalborg sprang läck och måste uppsöka nödhamn i Grenaa. Under kriget fram till maj 1945 turades bröderna Gösta Valdemar och Karl Adolf om att vara Annas befälhavare. Därefter gjordes förändringar i ägandet så att Hilda Valborg Karlsson (änkefru efter Karl Adolf Karlsson) och Gösta Valdemar Karlsson var ägare till 39 andelar vardera. De övriga 2 andelarna ägdes av Lindholm & Co i Halmstad och Karl Olof Karlsson med 1 andel vardera. Vid överlåtelserna hade fartyget värderats till 2 000 kronor för 1/4. Dessa ändringar anmäldes den 27 december 1956. Då anmäldes även som ny huvudredare, utan ägande, Knut Isidor Hasselqvist.
När denne avlidit utsågs till huvudredare i hans ställe, den 14 januari 1948, skeppsmäklare Ture Erik Larsson i Halmstad. Karl Olof Kardholm i Stockholm blev befälhavare den 7 maj 1948. Anna såldes därefter för 30 000 kronor den 5 februari 1951. Av certifikatet den 27 juni framgår att hon ägdes av köpman Josef Robert Ingvar Karlsson i Södertälje ensam. Befälhavare var Jan Karl du Reitz i Stockholm. Nästa försäljning blev i oktober samma år. Då såldes hon till partrederiet Igor Kristian Helmer von Leiwen Wistrand i Helsingborg för 12 000 kronor. Av certifikat den 24 oktober framgår att Wistrand var hälftendelägare i fartyget. Den andra hälften ägdes av Nils Gustav Adolf Hansson i Skärhamn. Hemort var Helsingborg. Samma datum såldes hon till köpman Gustav Fredriksson i Åmål för 20 000 kronor. I certifikat den 26 oktober framgår att han var ensam ägare. Befälhavare var Lars Gustav Thyberg i Åmål.
Anna såldes vidare den 19 november 1951 för 12 950 kronor till Sören Waldemar Pettersson i Skärhamn. Av certifikat den 16 januari 1952 framgår att han var ensam ägare och själv befälhavare. Han behöll fartyget endast en kort tid och sålde den 19 februari för 15 000 kronor till Bernhard Gustavsson i Lidköping. Han skulle använda motorn till galeasen Irene, med hemort Lidköping. Motorn som då satt i Anna var en 2-cyl Skandia på 80 hk. I september 1952 såldes skrovet utan maskin av Oskar Jonsson på Kållandsö till Lewi Thorin i Kungsbacka för 3 000 kronor. I en skrivelse den 24 mars 1953 uppges att skrovet skall användas som vågbrytare vid en båtbrygga. Enligt Riksarkivets dossier över avförda fartyg, avfördes hon från registret år 1975. Galeasen Irene av Lidköping, som fick motorn, gick på grund och förliste den 27 juni 1958. Motorn monterades ur ytterligare en gång för att användas till annat fartyg.
Nils Gustav Adolf Hansson från Skärhamn var född den 14 mars 1912. Hans föräldrar var Axel Bernhard Hansson och Karolina Josefina Olausdotter. De var födda Nordvik 1883 och i Nötsäter 1884 och bodde på Dalgatan 3. Nils var gift med Karin Helena Jonasson som var född i Stockvik den 15 november 1912. De bodde på Kroksdalsliden 7.
Sören Valdemar Pettersson i Skärhamn var född den 18 april 1911. Han var son till Petter Pettersson och Alfrida Charlotta Pettersson på Postvägen 20. De var födda i Skärhamn 1874 och i Bö Dampegård 1885. Sören var gift med Alfhild Dagmar Hermansson som var född i Skärhamn den 15 december 1912. De bodde på Storgatan 34.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare. Tjörns båtar,
Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1927, 1929, 1931,1933 och 1935, Riksarkivets
dossier rörande avförda fartyg, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier
Stenkyrka.
Anna byggdes hos Bessey & Palmer i Southtown England 1892. Platsen kallas även Little Yarmouth. Vid första mätningen fick hon 72,69 brt, 76,8 fots längd, 20 fots bredd och 9,75 fots djup. Hon byggdes i klink och kravell med dandyrigg och fick namnet Dorothy med det brittiska numret ON 92985. Från början ägdes hon av William Bessey och William Harry Palmer i ett bolag. Hon är i 1896 års skeppslista upptagen till 73 brt med William Henry de Montmorency Bessey, i Yarmouth som ägare. Detta torde vara samma person som William Bessey ovan. Därefter såldes Dorothy den 14 juli 1897 till John Revington i The Spa, Tralee, County Kerry på Irlands sydvästra kust. Där finns hon i 1899 års skeppslista. År 1900 hade hon bytt ägare men var fortfarande på Irland. Den nye ägaren var Thomas Myles med adress i Dublin. Dorothy finns med i de brittiska skeppslistorna med samma uppgifter 1904 och 1907. Därefter såldes hon till Sverige.
Den 15 maj 1907 sålde engineer Campbell Patrik Ogilvie, Lawford Place, Manningtree Sussex, Dorothy till Johan Hilmer Hansson på Hälsö. Köpeskillingen var 300 pund. Kuttern mättes till 69.05 brt och 44,50 nrt vid Göteborgs Tullkammare den 29 juni. Den 9 december anmäldes Dorothy till registrering under namnet Anna och den 14 december registrerades namnet tillsammans med uppgifterna om att Johan Hilmer Hansson är huvudredare och befälhavare och att hemorten är Hälsö. Lysekils Tullkammare mätte om henne den 15 april 1908 till 69,05 brt och 39,97 nrt. Sveriges Skeppslista 1908 uppger att Dorothy var byggd 1892 i Southtown av ek. I skeppslistan framgår att hon var galeasriggad och att Hilmer Hansson var befälhavare och redare. Mättal och dimensioner redovisas med 69,05 brt, 69,05 brt under däck, 39,97 nrt, 23,52 längd, 6,80 bredd och 2,71 djup. Hon drevs och reparerades 1897 och hennes djupgående var 3,5 meter.
Anna såldes den 19 april 1919 för 16 000 kronor till partrederiet Oskar Olofsson i Skärhamn. Han var huvudredare för rederiet och befälhavare på kuttern med hemort Skärhamn. Hon ommättes vid Marstrands Tullkammare den 20 april året därpå till 70,19 brt och 52,93 nrt. Den 21 april 1921 ommättes hon vid Marstrands Tullkammare sedan motor installerats. De nya mättalen blev 72,86 brt och 51,99 nrt. I Tjörns båtar uppges att Annas lastförmåga var 110 tdw. 1923 års skeppslista redovisar att Annas motor var på 25 hk. Mättal och dimensioner redovisas där till 72,86 brt, 69,05 brt under däck, 51,99 nrt, 23,52 längd, 6,08 bredd och 2,71 djup. I 1927 års skeppslista redovisas att hon blivit förbyggd 1926. Hon drevs då samtidigt.
Oskar Olofsson var född i Kroksdal den 27 oktober 1873. Hans föräldrar var Olof Berntsson och Britta Stina Berntsdotter. De var födda i Kroksdal 1837 och Rösselvik 1839. Oskar var gift med Augusta Matilda Johansdotter som var född i Tubberöd den 9 augusti 1879. De var bosatta på Magasinsgatan 10, Buskär Skärhamn. Den 5 april 1930 registrerades att Oskars son, Allan Thorvald Ferdinand Olofsson, var befälhavare. Han var född i Skärhamn den 22 mars 1905 och gift med Alma Kristina Eriksson som var född på Flatholmen den 12 februari 1906. De bodde på Idrottsvägen 7.
Den 16 juli 1936, när Anna var på resa från Stettin till Lysekil med tre mans besättning inklusive befälhavaren Thorvald Olofsson och med last av briketter, förolyckades fartyget 1 distansminut öster om Arkona fyr. Vid sjöförklaringen i Göteborg den 28 juli 1936 och i befälhavarens skriftliga framställning framgår vad som hände.
Anna hade avgått från Swinemünde den 15 juli klockan 3 på morgonen. Utöver fullt lastrum hade man lös däckslast till en höjd av 85 centimeter. Klockan 6 på morgonen när fartyget låg på NNV-lig kurs sprang 3 bultar, som sammanhåller cylinder med vevhus i motorn, av. Då motorn på så sätt blev obrukbar, fortsatte resan för segel. Klockan 14 på eftermiddagen, då Anna tillryggalagt 43 distansminuter, slog vinden över i en hård regnby till S varvid mesanseglet gippade. Av påfrestningen sprängdes en schackel i ett av mesanskotsblocken så att mesanbommen slog emot och bräckte ned styrbords mesanrigg. Strax därefter upptäcktes att fartyget sprungit läck. Befälhavaren beslöt att söka lä vid Arkona och ankrade upp 3 distansminuter väster om fyren. Klockan var då 16.30 på eftermiddagen. Man satte omedelbart igång med provisorisk reparation av motorn. Vid midnatt gick vinden över till SW och ökade samtidigt betydligt i styrka. På grund av den ändrade vindriktningen måste Anna söka lä på östra sidan av Arkona. Ankaret lättades och motorn startades men på grund av skadan gick det inte att köra fullt. Dessutom var endast storseglet brukbart, varför man inte lyckades ta sig runt och in på smult vatten. Man ankrade därför upp 1 distansminut ONO om Arkona fyr. När fartyget inte längre kunde hållas läns med pumparna sattes, klockan 6 på morgonen den 16 juli, nödflagg. En tillskyndande ångare tog upp besättningen och strax därefter kunde man se att Anna sprängt ankarkättingen och drev i ostlig riktning.
Det uppgavs att hon senare sjönk på ca 28 meters djup. Orsaken till olyckan bedömdes vara maskin- och rigghaveri i förening med den storm som rasade över Östersjön den 16 juli. Motorn som inmonterades 1921 var ny men på grund av att fartygets dräktighet understeg 100 ton hade den aldrig besiktigats av fartygsinspektionen. När vinden kantrade och mesanbommen gippade och förorsakade rigghaveri, erhöll fartyget så stark påfrestning att det sprang läck. Det är möjligt att någon av de genomgående bultar i plattjärnen som förbinder jungfrurna med fartygssidan sprungit av.
Anna
Registreringsnummer
4804
Anna byggdes hos Bessey & Palmer i Southtown England 1892. Platsen kallas även Little Yarmouth. Vid första mätningen fick hon 72,69 brt, 76,8 fots längd, 20 fots bredd och 9,75 fots djup. Hon byggdes i klink och kravell med dandyrigg och fick namnet Dorothy med det brittiska numret ON 92985. Från början ägdes hon av William Bessey och William Harry Palmer i ett bolag. Hon är i 1896 års skeppslista upptagen till 73 brt med William Henry de Montmorency Bessey, i Yarmouth som ägare. Detta torde vara samma person som William Bessey ovan. Därefter såldes Dorothy den 14 juli 1897 till John Revington i The Spa, Tralee, County Kerry på Irlands sydvästra kust. Där finns hon i 1899 års skeppslista. År 1900 hade hon bytt ägare men var fortfarande på Irland. Den nye ägaren var Thomas Myles med adress i Dublin. Dorothy finns med i de brittiska skeppslistorna med samma uppgifter 1904 och 1907. Därefter såldes hon till Sverige.
Den 15 maj 1907 sålde engineer Campbell Patrik Ogilvie, Lawford Place, Manningtree Sussex, Dorothy till Johan Hilmer Hansson på Hälsö. Köpeskillingen var 300 pund. Kuttern mättes till 69.05 brt och 44,50 nrt vid Göteborgs Tullkammare den 29 juni. Den 9 december anmäldes Dorothy till registrering under namnet Anna och den 14 december registrerades namnet tillsammans med uppgifterna om att Johan Hilmer Hansson är huvudredare och befälhavare och att hemorten är Hälsö. Lysekils Tullkammare mätte om henne den 15 april 1908 till 69,05 brt och 39,97 nrt. Sveriges Skeppslista 1908 uppger att Dorothy var byggd 1892 i Southtown av ek. I skeppslistan framgår att hon var galeasriggad och att Hilmer Hansson var befälhavare och redare. Mättal och dimensioner redovisas med 69,05 brt, 69,05 brt under däck, 39,97 nrt, 23,52 längd, 6,80 bredd och 2,71 djup. Hon drevs och reparerades 1897 och hennes djupgående var 3,5 meter.
Anna såldes den 19 april 1919 för 16 000 kronor till partrederiet Oskar Olofsson i Skärhamn. Han var huvudredare för rederiet och befälhavare på kuttern med hemort Skärhamn. Hon ommättes vid Marstrands Tullkammare den 20 april året därpå till 70,19 brt och 52,93 nrt. Den 21 april 1921 ommättes hon vid Marstrands Tullkammare sedan motor installerats. De nya mättalen blev 72,86 brt och 51,99 nrt. I Tjörns båtar uppges att Annas lastförmåga var 110 tdw. 1923 års skeppslista redovisar att Annas motor var på 25 hk. Mättal och dimensioner redovisas där till 72,86 brt, 69,05 brt under däck, 51,99 nrt, 23,52 längd, 6,08 bredd och 2,71 djup. I 1927 års skeppslista redovisas att hon blivit förbyggd 1926. Hon drevs då samtidigt.
Oskar Olofsson var född i Kroksdal den 27 oktober 1873. Hans föräldrar var Olof Berntsson och Britta Stina Berntsdotter. De var födda i Kroksdal 1837 och Rösselvik 1839. Oskar var gift med Augusta Matilda Johansdotter som var född i Tubberöd den 9 augusti 1879. De var bosatta på Magasinsgatan 10, Buskär Skärhamn. Den 5 april 1930 registrerades att Oskars son, Allan Thorvald Ferdinand Olofsson, var befälhavare. Han var född i Skärhamn den 22 mars 1905 och gift med Alma Kristina Eriksson som var född på Flatholmen den 12 februari 1906. De bodde på Idrottsvägen 7.
Den 16 juli 1936, när Anna var på resa från Stettin till Lysekil med tre mans besättning inklusive befälhavaren Thorvald Olofsson och med last av briketter, förolyckades fartyget 1 distansminut öster om Arkona fyr. Vid sjöförklaringen i Göteborg den 28 juli 1936 och i befälhavarens skriftliga framställning framgår vad som hände.
Anna hade avgått från Swinemünde den 15 juli klockan 3 på morgonen. Utöver fullt lastrum hade man lös däckslast till en höjd av 85 centimeter. Klockan 6 på morgonen när fartyget låg på NNV-lig kurs sprang 3 bultar, som sammanhåller cylinder med vevhus i motorn, av. Då motorn på så sätt blev obrukbar, fortsatte resan för segel. Klockan 14 på eftermiddagen, då Anna tillryggalagt 43 distansminuter, slog vinden över i en hård regnby till S varvid mesanseglet gippade. Av påfrestningen sprängdes en schackel i ett av mesanskotsblocken så att mesanbommen slog emot och bräckte ned styrbords mesanrigg. Strax därefter upptäcktes att fartyget sprungit läck. Befälhavaren beslöt att söka lä vid Arkona och ankrade upp 3 distansminuter väster om fyren. Klockan var då 16.30 på eftermiddagen. Man satte omedelbart igång med provisorisk reparation av motorn. Vid midnatt gick vinden över till SW och ökade samtidigt betydligt i styrka. På grund av den ändrade vindriktningen måste Anna söka lä på östra sidan av Arkona. Ankaret lättades och motorn startades men på grund av skadan gick det inte att köra fullt. Dessutom var endast storseglet brukbart, varför man inte lyckades ta sig runt och in på smult vatten. Man ankrade därför upp 1 distansminut ONO om Arkona fyr. När fartyget inte längre kunde hållas läns med pumparna sattes, klockan 6 på morgonen den 16 juli, nödflagg. En tillskyndande ångare tog upp besättningen och strax därefter kunde man se att Anna sprängt ankarkättingen och drev i ostlig riktning.
Det uppgavs att hon senare sjönk på ca 28 meters djup. Orsaken till olyckan bedömdes vara maskin- och rigghaveri i förening med den storm som rasade över Östersjön den 16 juli. Motorn som inmonterades 1921 var ny men på grund av att fartygets dräktighet understeg 100 ton hade den aldrig besiktigats av fartygsinspektionen. När vinden kantrade och mesanbommen gippade och förorsakade rigghaveri, erhöll fartyget så stark påfrestning att det sprang läck. Det är möjligt att någon av de genomgående bultar i plattjärnen som förbinder jungfrurna med fartygssidan sprungit av.
Källor:
Kutterepoken, Tjörns båtar, Sveriges skeppslista 1908, 1917, 1923, 1925, 1927
och 1929, Brittisk skeppslista 1896 – 1907, Gilbert Mayes England, Folk och hus
i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och Klädesholmen.
Anna
Registreringsnummer
7353
Tremastskonaren Anna var byggd som bramsegelskonare i
ek 1906 av Jens Philip Jörgensen på Saugskaer Thurö i Danmark. Hennes mättal
var i 1907 års skeppslista 181 brt, 154 nrt och 11,3 fot djup. Hon byggdes för Aktieselskabet
J P Jörgensen i Svendborg och fick då namnet Primula med Thurö som hemort. Bilbrevet
var daterat den 6 oktober 1906. Enligt bilbrevet var Sejlskibselskabet 3-mast
skonert Primula AS ägare. Det köpande bolaget tillhörde varvsägaren. Befälhavare
var L M K Karlsen. 1911 anges hennes befälhavare vara L Karlsen.1919 uppges
hennes lastkapacitet till 290 tdw. 1923 ändrades hemorten från Thurö till
Svendborg.
Den 4 mars 1927 såldes hon för 19 000 kronor till
ett partrederi i Brantevik med Johan Jönsson som huvudredare och Nils Emrik
Nilsson som befälhavare. Utöver dessa två som hade 2 resp. 12 andelar av totalt
44 så fanns ytterligare 25 delägare med små andelar. Delägarna var till allra
största delen från Brantevik. Fartyget mättes den 12 april till 184,90 brt och
155,61 nrt. Registreringscertifikat utfärdades den 27 april. I samband härmed döptes
hon om blev till Anna. Den 13 januari 1931 blev Tuve Mårtensson i Brantevik ny
huvudredare. Nils August Persson i
Brantevik blev befälhavare den 7 december 1931.
Bilden föreställer tremastskonaren Anna. Skärhamn
var hennes hemort från 1949 tills hon strandade 1952. Dessförinnan var hennes
hemort Nordvik från 1933. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.
Anna såldes den 15 mars 1933 för 12 500 kronor till
ett partrederi i Nordvik på Tjörn med Rudolf Albin Olausson i
Nordviksstrand som huvudredare och delägare till 99/100. 1/100 ägdes av sonen
Karl Georg Roland Olausson som senare antog släktnamnet Rudnell. Samma
år insattes en June Munktell motor på 120 hk vid Richard Martinssons Slip och
Mekaniska Verkstad på Bohus-Björkö. Anmälan gjordes den 16 juni. Justus Bertrand
Jansson i Aröd tillträdde som befälhavare den 3 juli 1933. Den 10 mars 1937
blev G B Larsson från Starkebo befälhavare men avlöstes den 29 mars 1938 av
John Alf Johannesson från Skärhamn. Albin Olausson blev befälhavare den
27 mars 1940 till den 16 maj samma år då Alf Johannesson återigen tillträdde. Den 25 april 1941 blev Albin Olausson
återigen befälhavare till den 4 april 1946 då Rutger Harald Johansson
från Skärhamn tog över. Anmälan gjordes den 2 januari 1947 att Georg Rudnell
ärvt 49/100 i fartyget efter sin mor. Han ägde därmed Anna tillsammans med sin
far med lika andelar.
Alf Johannesson från Skärhamn var född den 14
januari 1910 och son till Karl Albert Johannesson (Albert på Howen) och Agda
Emilia Pettersdotter. De var födda i Utäng och Tjärna 1882 och 1885. Alf var
gift med Aina Kristina Hermansson som var född i Skärhamn den 16 juli
1911. De bodde på Kyrkvägen 4. Rutger Johansson från Skärhamn var född den 17
oktober 1914 och son till Rutger Johansson och Hilma Maria Berntsdotter
i Grinneröd och senare Idrottsvägen 17 i Skärhamn. De var födda i Gunneby 1886
och i Grinneröd 1882. Rutger var gift med Ruth Kristina, född i Kristine
församling i Göteborg den 17 november 1915. De bodde på Storgatan 58 B i
Skärhamn.
I 1935 års skeppslista är mättal och dimensioner
redovisade med 181,47 brt, 168,88 brt under däck, 143,66 nrt, 30,93 längd, 7,63
bredd och 3,47 djup. Där framgår även att hon drivits och reparerats 1933 samt
att djupgåendet är 3,6 meter. Albin Olausson var då fortfarande huvudredare. I
1945 års lista lämnas även uppgifterna om 285 tdw och 100 std.
Den 15 februari 1949 såldes Anna till Per Åke
Hamnefjäll i Skärhamn för 125 000 kronor. Av certifikat den 21 februari framgår
att han var ensam ägare och själv befälhavare. Per Åke var född i Skärhamn den
26 juli 1913. Han var son till Petter Pettersson och Alfrida Charlotta
Pettersson på Postvägen 20. De var födda i Skärhamn1874 och i Bö Dampegård 1885.
Per Åke var gift med Anna Nikolina Karlsson som var född i Rönnäng den
17 januari 1917. De bodde på Skolgatan 2.
Den15 augusti 1952 var Anna på resa med trä från Rundviksverken vid Sundsvall
till Horsens i Danmark. Hon strandade på Lillegrund i Danmark, NO Fyns huvud,
och sprang läck. Efter läktring av en del av lasten kom hon samma dag loss från
grundet med hjälp av bärgningsbåt. Hon fördes in till Odense och blev, efter
lossning av lasten och sliptagning, kondemnerad. Skadorna var så stora att det
inte var lönt med reparation. Orsaken till grundstötningen angavs vara
strömsättning. Hon sänktes i en vik utanför Odense. Motor, rigg och
däcksvinschar monterades ner och fördes till Skärhamn tillsammans med alla lösa
inventarier.
I 1951 års skeppslista fanns Anna med 181,47 brt, 143,66
nrt och 285 tdw. Motorn redovisades till 120 hk.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Branteviks
Maritima Museum, Segla för Tjörn, Danmarks Skibsliste 1907 – 1928, Skibe fra
Thurö, Dansk Söulykke-statistik 1947 och 1952, Svensk skeppslista 1935 och 1945,
Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Anna
Registreringsnummer
7755
Kuttern Anna byggdes 1906 i ek och bok av Sören
Abrahamsen i Esbjerg. Hon byggdes som fiskefartyg med galeasrigg och hjälpmotor
och levererades den 24 maj. Den 2-cyl oljemotorn på 30 ihk var från AS P
Jörgensens Motorfabrik Köpenhamn. Hon var byggd till Lauritz Ditlev Lauritzen i
Esbjerg. Hennes mättal och dimensioner var 100 brt, 57 nrt, 24,71 längd, 6,67
bredd och 2,96 djup. I Danmarks Skibsliste 1907 redovisas A J Andersen som
befälhavare och Lauritz Ditlev Lauritzen i Esbjerg som redare. 1909 heter
befälhavaren C Hansen och rederiet har gjorts om till bolag och nämns som AS L
D Lauritzen Esbjerg. I boken, Kutterepoken, av Erik Dambert finns en uppgift om
att hon den 11 juni sålts till Uno Seino i Åbo i Finland för 22 000 kronor.
1910 såldes hon till Elsflether Heringsfisherei
Gesellshaft i Elfsfleth Tyskland. Elfsfleth ligger vid floden Weser ca 40 km
nord om Bremen. Köparen var ett av Tysklands största fiskerederier. Vid
överlåtelsen är Anna benämnd Loggert och hennes mättal redovisas till 98 brt
och 63 nrt. Hon tjänstgjorde i den Nordtyska sillfiskeflottan till 1931 då hon
såldes till Sverige.
Det var ett partrederi i Edshultshall bestående av
far och två söner som köpte Anna den 24 mars 1931. Befälhavare var fadern,
Oskar Mauritz Nilsson, med 1/2 i partrederiet. Sonen Nils Bernhard Henry
Nilsson var huvudredare med 1/4 och sonen John Reinhold Nilsson hade 1/4. Kontraktet
är undertecknat i Brake och köpeskillingen var 2 525 Reichmark. Brake ligger
vid floden Weser en bit söder om Bremerhafen. Anna försågs, enligt
”Kutterepoken”, med en 1-cyl Skandiamotor på 55 hk i juni samma år och den 27
juni utfärdades mätbrev vid Lysekils tullkammare med mättalen 93,94 brt och
67,54 nrt. Hon blev registrerad med Edshultshall som hemort den 3 juli 1931. I
Sveriges skeppslista 1931 finns hon registrerad med mättal och dimensioner, 93,94
brt, 92,29 brt under däck, 67,54 nrt, 25,30 längd, 6,64 bredd och 2,96 djup.
Hennes motor nämns där vara på 47 hk.
Bilden föreställer den danskbyggda kuttern Anna. Hon hade Skärhamn som
hemort 1946 – 1948.
Anna blev kvar i Edshultshall till 1939 och blev
under den tiden ommätt flera gånger så att mättalen successivt ökade till 96,08
brt och 71,39 nrt. I ”Kutterepoken nämns att sonen Karl Lennart Nilsson
påmönstrat som befälhavare i Kristiansand 1934 men att Oskar Mauritz är
tillbaka 1937 och att Johan Reinhold är befälhavare 1938. Den 6 februari 1939
sjönk hon, liggande vid kaj i Landskrona hamn, efter påsegling av Rederi AB
Nordstjernans m/s Pacific. Nordstjernan övertog fartyget och sålde det samma år
till J Leonards Rederi & Skeppsmäkleri AB i Landskrona för 1 000 kronor
stående på botten i Landskrona hamn. Nils Adil Sigfrid Wennerberg från Ven blev
befälhavare och Annas hemort blev Landskrona.
Anna reparerades och byggdes om och fick i samband
härmed en ny och starkare 2-cyl motor från Skandiaverken i Lysekil på 105 ihk.
Som befälhavare efter reparationen 1940 mönstrade Johan Harald Andersson från
Ven. I 1945 års skeppslista är hon upptagen med 180 tdw lastförmåga och 3,35
meters djupgående. Andersson var då kvar som befälhavare.
Den 7 mars 1946 såldes Anna för 66 000 kronor till
ett partrederi i Skärhamn vars delägare var Alice Paulina Tallvik som
huvudredare och hälftenägare och Sigvard Johannes Tallvik som
befälhavare och ägare till den andra hälften. Fartyget fick Skärhamn som
hemort. Alice var född i Klövedal den 29 juni 1917 och gift med Sigvard som var
född i Skärhamn den 15 september 1909. De bodde på Storgatan 29. Sigvards
föräldrar var August Olsson och Mathilda Johannesson som bodde på Sjömansvägen
4. De var födda i Nordvik och Utäng 1871 och 1877. Alice föräldrar var Birger
Leonard Berntsson och Anna Helvina Olsdotter i Halsbäck Uppegård Klövedal. De
var födda i Köleröd 1888 och i Halsbäck Uppegård 1886. Den 3 januari 1948
redovisas Erik Ivan Pettersson från Bleket som befälhavare fram till
försäljningen några veckor senare.
1947 råkade Anna ut för en kollisionsolycka på utgående
från Köpenhamn. Händelsen har refererats i Dansk Söulykke-statistik 1947 enligt
nedan:
Den
3 juni 1947 kolliderade Anna med det danska stålfartyget m/s Maj av Aalborg som
var på ingående till Köpenhamn med last av brunkol från Skive. Maj var byggd 1938
och mätte 357 registerton. Sjöförhör i Köpenhamn hölls den 17 juni varvid
följande uppgifter framkommit: Klockan 1410, då Maj under långsam fart, befann
sig utanför vågbrytaren för ingående i Kronlöbet sågs förut ett fartyg – m/gl
Anna av Skärhamn – som med hög fart kom ut från Köpenhamn. M gav en kort ton
med sirenen och girade styrbord. A svarade med en kort ton och girade babord.
Från M gavs återigen en kort ton samtidigt som motorn stoppades. Från A kom
återigen en kort ton varefter A strax därpå törnade mot M:s babordssida med
klyvarbommen. Vid kollisionen fick M babords livbåt kros-sad och en lätt skada
på fartygssidan medan A fick klyvarbommen bräckt.
Av den av A:s besättning givna förklaring framgår
att då fartyget klockan 1400 var på utgående från Frihamnen, sågs M på
ingående i Kronlöbet. Från A avgavs två korta toner, vilket besvarades av M. A
girade därefter långsamt babord medan M sågs gira hårt styrbord. Då en
kollision sågs oundviklig slogs A:s motor back med full styrka, vilket
tillkännagavs med tre korta toner men omedelbart efter inträffade kollisionen
som anförts ovan. Slut på referatet.
Signalerna som anges i referatet ovan från Dansk Söulykke-statistik
med en, två eller tre korta signaler betyder i samma ordningsföljd, jag girar
styrbord, jag girar babord och min propeller går back.
Den 30 januari 1948 såldes Anna tillbaka till ett
partrederi i Edshultshall för 100 000 kronor och fick då Edshultshall som
hemort. Partrederiets delägare var John
Nestor Abrahamsson och två av hans brorssöner. John Nestor var huvudredare och
delägare med 1/4. Den äldste brorssonen, Alf Harry Abrahamsson var befälhavare
och delägare med 1/2. En annan brorsson, Anders Olof Abrahamsson, var delägare
med 1/4. Under tiden i Edshultshall mättes Anna om vid Lysekils tullkammare
1950 och 1951. Ommätningen 1951 föregicks av reparationer av ruffar, lastluckor
och styrhytt i början av året. De nya mättalen från den 20 mars blev 113,36 brt
och 73,51 nrt. Den 29 mars 1956 tillträdde en annan av brorssönerna, Bror Roland
Abrahamsson i Barrevik, som befälhavare fram till försäljningen året därpå.
Den 9 april 1957 såldes Anna till ett partrederi i
Kappelshamn på Gotland för 50 000 kronor. Det var Yngve Karl Adolf Jakobsson och
tre söner som ägde partrederiet med lika stora delar. Fadern var huvudredare
och sonen Åke Nils Arne befälhavare. De övriga två sönerna som hade del
i partrederiet var Tage Karl Yngve och Tore Lars Gunnar. Anna
fick Kappelshamn som hemort.
Anna såldes åter igen den 15 april 1959 till Karl Ebbe
Axel Nordström i Rodarve Östergarn på Gotland för 40 000 kronor. Hemorten för
Anna ändrades till Visby den 4 augusti samma år. Den 16 december 1959 är
fartygets maskinstyrka 120 hk. I 1963 års skeppslista är mättalen 113 brt, 67
nrt, 170 tdw och 58 std. Den 16 november 1964 övertogs Anna av AB
Lanterna-Garaget i Stockholm för 15 000 kronor. Bolagets företrädare hette Nils
Trygger. Den 21 december samma år övertogs Anna av Rune Eriksson på Vendelsö i
Haninge för 21 000 kronor och fick då hemort Stockholm. 1965 såldes hon till en
Uno Leino i Åbo Finland och 1967 till en Göte Gertsson i Visby.
Museet for Söfart i Helsingör upplyser att Anna
avseglade från Valdemarsvik till Bahamas den 13 oktober 1967 med last av
prefabricerade trähus. Hon blev försenad flera gånger på vägen, bl.a. i
Corcubion i västra Spanien och i Las Palmas innan hon anlände till Bahamas i
februari 1968. I Tjörns båtar upplyses om att Anna anlände till Georgetown på
Exuma, Bahamas. Där blev hon såld till en Mr Luddingthone som gjorde några laster
med cement till Florida. Hon grundstötte och bröts sönder och slutade som
piratbar, ”The Hull of Wreck”, på Bahamas. Hon avregistrerades i Sverige 1978.
Källor:
Museet for Söfart Helsingör, Kutterepoken, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns
båtar, Danmarks Skibsliste 1907 – 1909, Sveriges Skeppslista 1931, 1933, 1935,
1945 och 1963, Jörgen Markussen skeppsbyggarlista, Folk och hus i Skärhamn samt
kyrkoarkivalier Stenkyrka och Klövedal.
Huvudredare i Brantevik var handlanden Lars Olof Larsson som även ägde 1/36 i fartyget. Skomakaren Alfred Andersson ägde också 1/36. Fartygets befälhavare och störste ägare var Emil Persson som ägde 30/36. Övriga delägare var skeppare Herman Karlsson med 1 andel, sjökapten Nils Mauritz Håkansson 1 andel, handlanden Sven Petter Larsson 1 andel samt skeppare Nils Herman Håkansson1 andel. Mätbrev från den 11 maj visade 94,69 brt och 77,36nrt. Registreringscertifikatet var daterat den 13 maj 1925. Irmgard drevs och reparerades samma år.
Den 7 mars 1932 såldes Irmgard för 15 000 kronor till ett partrederi i Kyrkesund med Olof Laurentius Ludvigsson som huvudredare. Övriga delägare i rederiet var Charles Lechard Ludvigsson och Martin Osvald Ludvigsson. De tre ägarna som var bröder hade 1/3 var i rederiet. Charles var befälhavare ombord. De lät J W Bergs Mekaniska Verkstad på Hälsö installera en Bolinder råoljemotor på 40 hk samma år. Anmälan om förändringen gjordes den 29 april. Hon fick certifikat som motorskonarskepp den 15 maj 1932. Osvald Ludvigsson blev befälhavare den 26 september 1936, fram till försäljningen 1939.
Tremastskonaren Anna-Lisa. Skärhamn var hemort mellan åren 1939 och 1961. Bilden kommer från Tjörns båtar.
Irmgard såldes den 31 januari 1939 för 21 000 kronor till ett partrederi i Skärhamn med 5 delägare och Olof Alexius Axelsson (Alex) som huvudredare och ägare till 1/8. Hon blev då omdöpt till Anna-Lisa. De övriga delägarna i rederiet var befälhavaren, Georg Valdemar Axelsson, med 1/8, Axel Birger Axelsson med 1/8, Karl Albert Axelsson med 1/8 samt Nils Harald Valfrid Pettersson med 4/8. Alexius Axelsson var född den 10 februari 1902 och bodde på Strandvägen 4. Valdemar Axelsson var född den 29 november 1911 och bodde på Kyrkvägen 2. Birger Axelsson var född den 13 april 1907 och bodde på Skolgatan 6. Karl Axelsson var född den 28 september 1904 och bodde på Skolgatan 30. Nils Pettersson var född i Nordvik den 12 oktober 1912 och bodde på Skolgatan 32. Befattningen som befälhavare växlade mellan bröderna och Nils Pettersson.
Alexius var gift med Andrea Bernhardina Johansson från Harestad som var född den 9 juni 1907. Valdemar var gift med Hildur Linnea Hermansson från Skärhamn som var född den 22 maj 1910. Birger var gift med Gunhild Maria Karlsson från Skärhamn som var född den 6 november 1911. Karl var ogift. Nils var gift med de fyra brödernas syster, Magda Elisabeth Axelsson som var född den 15 juni 1914.
Bröderna Axelssons föräldrar var Axel Bernhard Olausson från Kurlanda och Anna Kristina Kristiansdotter från Haketorp. De var födda i Kurlanda 1870 och i Haketorp 1872. Axel gick i Skärhamn under namnet Dyras-Axel. Detta kom av att hans far, Olaus Berntsson, var kronobåtsman nummer 39 med soldatnamnet Dyre. Han var båtsman för Kurlanda, Kebene och Häle med sitt båtsmanstorp på Kurlandas ägor. Nils Pettersson var son till Rutger Pettersson från Nordvik och Alma Josefina Eliasdotter från Dagsås socken i Halland. De var födda 1877 och 1879. Under tiden i Skärhamn fick Anna-Lisa 1949 en 2-cyl Säffle tkm på 100 hk.
Hon såldes den 2 april 1961 för 12 000 kronor, till Jonas Lennart Gustaf Adolf af Jochnick i Väse för att bli lustfartyg. I 1963 års skeppslista finns hon listad med 120 hk motor och lastförmåga på 165 tdw, 56 std. och 7 000 kubikfot grain. Hennes brt och nrt uppges vara 98 och 69. Som hemort anges Väse och ägarens boställe var Veglemyren. Hon såldes vidare den 15 november 1963 till Karl Erik Karlsson i Karlskoga för 13 500 kronor och fick Kristinehamn som hemort. Hon anmäldes såld den 26 augusti 1971, genom köpebrev den 20 augusti, till Lars Gunde Karlsson i Degerfors för 6 000 kronor. Sista försäljning ägde rum den 5 juli 1975 till Jan Axel Segersten och Mariann Valborg Vestlund i Kristinehamn för 8 000 kronor. Den 25 juli anmäldes att man ville ha återgång på köpet. Detta blev inte av och man döpte istället om fartyget den 22 december till Mariann. Året därpå blev hon uppeldad av brandkåren i Kristinehamn. Resterna höggs slutligen upp 1978.
Anna-Lisa Registreringsnummer:
7188
Anna-Lisa var byggd som tremastskonare i ek 1920.
Hon byggdes på Carl Holzerland junior skeppsvarv i Barth vid Tyska
östersjökusten och hon blev döpt till Irmgard vid sjösättningen. Beställare var
Johannes Krüger i Stettin för AG Ostsee. Hennes mättal och dimensioner var i
1925 års skeppslista 94,69 brt, 86,98 brt under däck, 77,36 nrt, 25,89 längd,
6,40 bredd och 2,41 djup. Hon inköptes till Sverige av ett partrederi i
Brantevik med 7 delägare den 24 mars 1925 för 26 500 danska kronor. Köpman Wilhelm
Reinke i Hamburg var säljare och fartygets hemort fram till övertagandet var Stettin.Huvudredare i Brantevik var handlanden Lars Olof Larsson som även ägde 1/36 i fartyget. Skomakaren Alfred Andersson ägde också 1/36. Fartygets befälhavare och störste ägare var Emil Persson som ägde 30/36. Övriga delägare var skeppare Herman Karlsson med 1 andel, sjökapten Nils Mauritz Håkansson 1 andel, handlanden Sven Petter Larsson 1 andel samt skeppare Nils Herman Håkansson1 andel. Mätbrev från den 11 maj visade 94,69 brt och 77,36nrt. Registreringscertifikatet var daterat den 13 maj 1925. Irmgard drevs och reparerades samma år.
Den 7 mars 1932 såldes Irmgard för 15 000 kronor till ett partrederi i Kyrkesund med Olof Laurentius Ludvigsson som huvudredare. Övriga delägare i rederiet var Charles Lechard Ludvigsson och Martin Osvald Ludvigsson. De tre ägarna som var bröder hade 1/3 var i rederiet. Charles var befälhavare ombord. De lät J W Bergs Mekaniska Verkstad på Hälsö installera en Bolinder råoljemotor på 40 hk samma år. Anmälan om förändringen gjordes den 29 april. Hon fick certifikat som motorskonarskepp den 15 maj 1932. Osvald Ludvigsson blev befälhavare den 26 september 1936, fram till försäljningen 1939.
Tremastskonaren Anna-Lisa. Skärhamn var hemort mellan åren 1939 och 1961. Bilden kommer från Tjörns båtar.
Irmgard såldes den 31 januari 1939 för 21 000 kronor till ett partrederi i Skärhamn med 5 delägare och Olof Alexius Axelsson (Alex) som huvudredare och ägare till 1/8. Hon blev då omdöpt till Anna-Lisa. De övriga delägarna i rederiet var befälhavaren, Georg Valdemar Axelsson, med 1/8, Axel Birger Axelsson med 1/8, Karl Albert Axelsson med 1/8 samt Nils Harald Valfrid Pettersson med 4/8. Alexius Axelsson var född den 10 februari 1902 och bodde på Strandvägen 4. Valdemar Axelsson var född den 29 november 1911 och bodde på Kyrkvägen 2. Birger Axelsson var född den 13 april 1907 och bodde på Skolgatan 6. Karl Axelsson var född den 28 september 1904 och bodde på Skolgatan 30. Nils Pettersson var född i Nordvik den 12 oktober 1912 och bodde på Skolgatan 32. Befattningen som befälhavare växlade mellan bröderna och Nils Pettersson.
Alexius var gift med Andrea Bernhardina Johansson från Harestad som var född den 9 juni 1907. Valdemar var gift med Hildur Linnea Hermansson från Skärhamn som var född den 22 maj 1910. Birger var gift med Gunhild Maria Karlsson från Skärhamn som var född den 6 november 1911. Karl var ogift. Nils var gift med de fyra brödernas syster, Magda Elisabeth Axelsson som var född den 15 juni 1914.
Bröderna Axelssons föräldrar var Axel Bernhard Olausson från Kurlanda och Anna Kristina Kristiansdotter från Haketorp. De var födda i Kurlanda 1870 och i Haketorp 1872. Axel gick i Skärhamn under namnet Dyras-Axel. Detta kom av att hans far, Olaus Berntsson, var kronobåtsman nummer 39 med soldatnamnet Dyre. Han var båtsman för Kurlanda, Kebene och Häle med sitt båtsmanstorp på Kurlandas ägor. Nils Pettersson var son till Rutger Pettersson från Nordvik och Alma Josefina Eliasdotter från Dagsås socken i Halland. De var födda 1877 och 1879. Under tiden i Skärhamn fick Anna-Lisa 1949 en 2-cyl Säffle tkm på 100 hk.
Hon såldes den 2 april 1961 för 12 000 kronor, till Jonas Lennart Gustaf Adolf af Jochnick i Väse för att bli lustfartyg. I 1963 års skeppslista finns hon listad med 120 hk motor och lastförmåga på 165 tdw, 56 std. och 7 000 kubikfot grain. Hennes brt och nrt uppges vara 98 och 69. Som hemort anges Väse och ägarens boställe var Veglemyren. Hon såldes vidare den 15 november 1963 till Karl Erik Karlsson i Karlskoga för 13 500 kronor och fick Kristinehamn som hemort. Hon anmäldes såld den 26 augusti 1971, genom köpebrev den 20 augusti, till Lars Gunde Karlsson i Degerfors för 6 000 kronor. Sista försäljning ägde rum den 5 juli 1975 till Jan Axel Segersten och Mariann Valborg Vestlund i Kristinehamn för 8 000 kronor. Den 25 juli anmäldes att man ville ha återgång på köpet. Detta blev inte av och man döpte istället om fartyget den 22 december till Mariann. Året därpå blev hon uppeldad av brandkåren i Kristinehamn. Resterna höggs slutligen upp 1978.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Kyrkesund Båtar
och fartyg, Tjörns båtar, Deutsche Sconer Band IV, SWB Schiffswerft Barth GMBH,
Medlemmar i Klubb Maritime och sjöfartsforumet Fallrepet, Sveriges skeppslista
1925, 1927, 1929 och 1963, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier
Stenkyrka.
Anna Stina Registreringsnummer
7905
Anna Stina byggdes i ek och var färdig på varvet i
Marstal 1907. Hon byggdes som tvåmastad skonare vid Marstals Havneplads av skeppsbyggmästare
Johan Andreas Petersen och fick då namnet Viking. Bilbrev blev utfärdat den 25
mars 1907 och hon blev registrerad den 2 april. I Danmarks Skibsliste 1909 är
hon införd med mättalen, 8.2 fot djup, 83 brt och 67 nrt. Där framgår också att
Martin Elias Weber är redare och befälhavare. Som hemort uppgavs Marstal och den
förblev densamma under de danska åren. 1919 tillkommer upplysningen att Vikings
lastförmåga var 140 tdw.
Befälhavare och redare skiftar genom åren. 1913 är H
Hansen registrerad som befälhavare men Weber är tillbaka igen 1916. 1917 såldes
fartyget till Aktieselskabet Hans Petersen i Marstal. 1918 är H Hansen åter
registrerad som befälhavare. 1919 såldes Viking till S Nielsen i Nakskov men
behåller Marstal som hemort. Omkring 1920 såldes hon till partrederiet R
Rasmusen i Marstal som i sin tur sålde henne till skeppsredaren Albert Hansen i
Marstal den 5 augusti 1922. Det var han som sålde Viking till Sverige 1933.
Viking såldes den 1 mars 1933 till Anders Osvald
Karlsson i Skärhamn för 17 850 kronor. Han hade månaden innan sålt Alfhild som
lastade 100 tdw och köpte nu Viking som lastade 140 tdw. Hon döptes om till
Anna Stina efter Osvalds dotter. Fartyget var vid inköpet utrustat med en
1-cyl. Säffle fotogenmotor på 50 hk som troligen var nyinsatt. Den 15 maj samma
år sålde Osvald 1/50 i Anna Stina till sin hustru, Adolfina Karlsson, som var
född i Skärhamn den 18 januari 1900 .
Bilden föreställer skonaren Anna Stina som här
blivit omriggad till galeas. Hon hade Skärhamn som hemort från 1933 till 1946.
Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.
Osvald var född i Skärhamn den 15 april 1895. Hans
föräldrar var Karl Olsson och Anna Kristina Andersdotter i Skärhamn. De var
födda i Skärhamn 1867 och i Säby Sörgård 1868. I 1933 års skeppslista redovisas
mättal och dimensioner till 81,62 brt, 76,30 brt under däck, 61,78 nrt, 23,65
längd, 6,35 bredd och 2,41 djup. Adolfina Karlsson är där huvudredare.
Den 26 februari 1936 anmäldes att Adolfinas del i
rederiet övergått till Osvalds far, fiskhandlaren Karl Olsson, genom köpebrev
på 500 kronor den 25 februari 1936. I certifikat utfärdat den 29 september 1937
framgår att Axel Henry Pettersson i Skärhamn blivit ny befälhavare och Karl
Olsson huvudredare i det nya partrederiet. Han var fiskhandlare i Skärhamn och
hade sitt magasin näst intill och söder om magasinet på Hamngatan 23A. Bostaden
låg på Djurgårdsvägen 2. Osvald och Adolfina bodde på Skansvägen 7. Karl
Olssons föräldrar var Olof Eliasson och Kristina Berntsdotter på Djurgårdsvägen
4. De var födda i Skärhamn 1835 och i Nordvik 1841. Axel Henry Pettersson var
född i Skärhamn den 15 mars 1910. Hans föräldrar var Axel Pettersson och Hilda
Josefina Hermansdotter. De var födda i Skärhamn 1880 och 1882. Han gifte sig
med Maria Teresia Pettersson som var född i Nordvik den 24 november 1912. De
bosatte sig på Hamngatan 68 A.
Intyg utfärdades den 28 september 1937 att Anna
Stina blivit omriggad till galeas och den 9 mars 1938 var Osvald tillbaka som
befälhavare. I svår tjocka kolliderade fartyget den 19 november 1942 utanför
Landskrona med motorseglaren Elin av Ålabodarna. Den 17 juli 1944 anmäldes att
Osvalds son, Frank Anders Karlsson, blivit delägare i rederiet genom
övertagande av sin farfars 1/50 för 600 kronor. Frank blev då även ny
huvudredare. Han var född den 2 februari 1921 och senare gift med Ulla Märta
Elisabeth som var född i Borås den 14 oktober 1923. De bodde en tid på
Skansvägen 7 och därefter i Göteborg och Torslanda. Den 13 december 1945 fick
Anna Stina svår grundkänning vid Tegelskär i Kosterfjorden när hon var på resa
mellan Skoghall och Oslo med trälast. Hon blev stående på grundet i sju dygn
innan hon kunde dras loss av den norska bärgningsångaren Uräd. I 1945 års
skeppslista redovisas nya mättal med 89,15 brt, 69,38 nrt, 145 tdw och 3,0
meter i djupgående. Eftersom brt och nrt ökat med lika mycket sedan mätningen
1933 så är det troligt att ökningen beror på att man byggt ny lastlucka. Detta
medförde även att tdw ökade från 140 till 145.
Anna Stina blev kvar i Skärhamn till 1946 då hon
genom köpebrev den 29 juni såldes för 50 000 kronor. I certifikat den 3 juli
meddelas att motorgaleasen Anna Stina tillhör partrederiet, skeppsredare Erik
Gustav Sigfrid Hellman i Kalmar. Hellman ägde själv tre femtedelar medan hans
fru Greta Sylvia Hellman ägde två femtedelar. Befälhavare var Nils Gunnar
Svensson i Degerhamn på Öland. Även under denna befälhavare råkade Anna Stina
ut för en sjöolycka. Den 1 oktober 1946 kolliderade hon i tjocka 1,5 sjömil
utanför Helsingborg med tankpråmen Shell X som var under bogsering av Röda
Bolagets bogserbåt 6189 Birger. Anna Stina som var på resa från Hudiksvall till
Halmstad med trälast blev svårt läck men flöt på trälasten och kunde, av Birger,
bogseras in till Helsingborg för sliptagning.
Enligt uppgifterna från Birgers sjöförklaring
inträffade olyckan klockan 05.50 på morgonen. Anna Stinas babords bog stötte
mot Birgers babords ankare efter att de gått stick i stäv mot varandra och inte
hunnit gira styrbord i tid. Hon blev, av bogserbåten, införd till Helsingborg
vid 9-tiden. På Anna Stinas sjöförklaring framkom att fartygen växlat signaler ett
par gånger innan olyckan. Några få minuter senare passerade man, bogserbåten med
kontrakurs, på rätt sida på ungefär 20 meters avstånd. Man skrek från bogserbåten
till Anna Stina att gira styrbord varför befälhavaren lade rodret styrbord och
slog full fart fram ungefär samtidigt som bogserbåten upptäcktes rätt förut och
mycket nära.
Anna Stina såldes den 7 januari 1956 till Lars Olof
Kindström i Ekenäs Kalmar län för 25 500 kronor. Kindström var ensam ägare och
själv befälhavare. Han behöll henne i sin ägo till 1964 då hon såldes till
Danmark för 35 000 danska kronor och fick Gilleleje som hemort. I 1963 års
skeppslista är Anna Stinas mättal och dimensioner upptagna till 95 brt, 69 nrt,
23,65 längd, 6,35 bredd, 2,41 djup, 140 tdw, 45 std och 3 meters djupgående med
motor på 127 hk. De danska köparna var ett partrederi i Hilleröd med J Just och
H Just som ägare. I 1965 års skibsliste står H H Just som huvudredare. Dessa
ägare var troligen de sista som bedrev fraktfart med Anna Stina. När de 1967
sålde fartyget till I N C G Nielsen i Köpenhamn blev hon omdöpt till Global och
omändrad till lustfartyg med Köpenhamn som hemort. I 1968 års skibsliste hade
hon motor på 133 hk. Från 1970 är hon införd i skeppslistan med samma redare
bosatt på Grand Canaria. Hon avfördes ur det danska registret den 8 mars 1971
som såld till en Henri Vallin i Martinique Västindien.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Danmarks
Skibsliste 1909 – 1933 och 1965 – 1971, Sveriges skeppslista 1933, 1935 och
1963, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Bilden föreställer galeasen Anni för ankar i
Skärhamns hamn. Hon hade Skärhamn som hemort från 1920 tills hon avfördes från
registret 1926. Bilden kommer från bokverket Tjörns båtar.
Anni Registreringsnummer
6308
Om galeasen Anni vet man inte så mycket beträffande
ursprunget. Hon kan ha varit byggd i Tyskland och därefter via Danmark kommit
till Sverige. Enligt Handbuch für die Deutsche Handelsflotte 1879 hette hon Catharina,
byggd på okänd ort i Tyskland 1857 och förbyggd 1875. Från 1876 till 1918 var
hon hemmahörande i Apenrade/Åbenrå, som var tyskt fram till 1920. Från
början var hon riggad som jakt men fick galeasrigg 1878. Hon blev avförd från tyskt
register i augusti 1918 och den 1 oktober samma år såldes hon till skibsförer
Johan Henrik Johansen. Hennes namn var då Galathea med Aabenraa som hemort. Den
9 mars 1920 upptogs hon i det danska registret som Hans med Aerökiöbing som
hemort. Johan Henrik Johansen i Svendborg var då fortfarande ägare. Hon var
byggd i ek.
Hon blev såld till Johan Edvard Johannisson i
Skärhamn för 8 500 kronor och blev då omdöpt till Anni. Hon fick den 14 juli
1920 certifikat för registrering i hans namn, själv befälhavare och med
Skärhamn som hemort. Den 8 mars 1921 utfärdades mätbrev som motorfartyg. Motorn,
som var på 20 hk, har troligen insatts direkt efter köpet. I 1921 och 1923 års
skeppslista finns hon med hemort Skärhamn. Ägare och befälhavare är Johan
Johannisson. Mättal och dimensioner är 1923 införda med 35,53 brt, 33,75 brt
under däck, 27,08 nrt, 15,19 längd, 4,83 bredd och 2,21 djup. Samma mättal
redovisas 1925. Därefter finns hon inte med längre. Anni blev liggande för
ankar på Toftenäs mark i Prosteviken Skärhamn och drev där på land och blev
vrak sedan ankaret släppt. Detta hände 1924. Den 10 april 1926 anmäldes att
Anni ”Icke använts i sjöfart under 1925 utan slopats”. Hon avfördes från
registret i september 1926 som förstörd. Den 21 september 1928 skriver
landsfiskalen att ”fartyget sålts 1925 på offentlig auktion för 198 kronor för
att huggas upp. Draggat i Skärhamn 1924”. Annis stormast blev peke på 7297 Zita
och mesanmast och klyvarbom hamnade på samma fartyg som stänger.
Johan Johannisson blev också delägare i och
huvudredare för den tremastade skonaren Zita som köptes till Skärhamn 1926.
Johan var född i Bö Nedergård den 1 november 1869. Hans föräldrar var Johannes
Eliasson och Malena Mattisdotter. De var födda i Åkervik 1835 och i Lirås 1839.
Han gifte sig med Alma Charlotta Pettersdotter som var född i Nötsäter
den 13 september 1877. De bosatte sig på Kroksdalsliden 18 och antog senare
efternamnet Dahlberg.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Medlemmar i Klubb Maritime och
sjöfartsforumet Fallrepet, Sveriges skeppslista 1923 och 1925, Folk och hus i
Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Argus Registreringsnummer
7523
Argus levererades i april 1915 från Albert Mietzner
skeppsvarv i Neuwarp Tyskland. Efter gränsjustering 1945 ligger platsen numera
i Polen, ca 20 km söder om Swinoujscie (tidigare Swinemünde) och heter Nowe
Warpno. Platsen ligger i Vorpommern, som på svenska blir Förpommern eller
Västpommern. Hon byggdes för Wilhelm Ehlert i Neu-Reddevitz på Rügen och fick
Stralsund som hemort. Han var ensam ägare från 1915 till 1929 och själv
befälhavare till 1926 då han efterträddes av sin svärson Albert Dreyer. Hon var
riggad som tremastgaffelskonare och mätte enligt tyska källor 69 nrt. 1929
fick hon en Deutz-Brons maskin på 40 hk inmonterad.
Hon köptes den 1 februari 1929 till Karl-Albin
Axelsson i Skärhamn för 24 000 kronor. Säljare, enligt köpebrevet, var Albert
Dreyer i Stralsund. Karl-Albin var född i Skärhamn den 20 januari 1886 och
bodde på Skansvägen 4. Han var ogift och son till Axel Alfredsson från Backa
(Göteborgs och Bohus län) och Anna Kristina Pettersdotter från Skärhamn. De var
födda 1866 och 1863.
Vid mätningen den 8 maj 1929 i samband med köpet
till Sverige noterades 86,24 brt och 62,46 nrt. Mättal och dimensioner i 1929
års skeppslista utöver dessa nämnda tal var 78,63 brt under däck, 24,48 längd,
6,50 bredd och 2,30 djup. I skeppslistan framgår dessutom att Karl-Albin var
fartygets befälhavare och ägare och att hemorten var Skärhamn. Den 10 maj fick
fartyget certifikat som tremastmotorskonare. Den 29 januari 1930 blev Albin
Emanuel Schagerlind i Skärhamn befälhavare. Han var född i Skärhamn den 25
oktober 1895 och son till Erik Schagerlind och Anna Maria Eliasdotter. De var
födda på Breviks mark 1848 och på Staffansholmen Klövedal 1855. Albin var gift
med Lydia Magdalena Johansson som var född i Stockevik den 27 augusti
1897. De bodde på Skansvägen 9.
Bilden föreställer den tremastade skonaren Argus med
Skärhamn som hemort från 1929 till förlisningen 1930. Bilden kommer från
bokverket Tjörns båtar.
Argus förliste vid Svarthällorna Bjuröklubb den 28
oktober 1930 då hon var på resa från Luleå till Gävle med last av järn. Det
rådde vid olyckstillfället mörker och tät dimma med, troligen, en svag NO bris.
Man passerade vid middagstid fyrskeppet Norströmsgrund varifrån kursen hölls
SSV mot Bjuröklubb. På grund av tjockan stoppades motorn klockan 5 på eftermiddagen
i ungefär 10 minuter för att försöka höra mistsignalerna från Bjuröklubb. Då
ingen signal hördes sattes motorn igång igen. En stund senare kom land i sikte
om styrbord och nästan samtidigt grundstötte fartyget. Man gick på grund på
den ostligaste delen av Bjurön. Argus började vattenfyllas varför besättningen
gick i livbåten och rodde iland. Den 30 oktober kom bärgningsbåt till platsen
men fartyget var då så svårt skadat att bärgning ansågs omöjligt. Motorn bärgades senare. Hon avfördes från
registret som förlist samma år.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Länsstyrelsen/Skellefteå Museum
2004 – sökväg: Argus Bjuröklubb, Sveriges skeppslista 1929, Folk och hus i
Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka och Backa.
Hon köptes till Skärhamn den 28 juli 1920 av Axel Skanse som var ensam ägare och själv befälhavare. Svenska seglare och motorseglare uppger att hon då var försedd med motor på 30 hk. Hon mättes den 23 augusti till 53,58 brt och 39,98 nrt och den 30 augusti 1920 fick hon certifikat som motorskonaren Asta. Namnet fick hon efter Skanses dotter. 1934 drevs hennes bordläggning och den 16 mars 1938 mättes hon om till 53,62 brt och 36,90 nrt. Innan Skanse sålde så monterade han in en ny motor på 50 hk vid Skärhamns slip. Samtidigt riggades Asta om till galeas. Förändringarna anmäldes den 18 februari 1939 och den 17 januari såldes hon för 15 750 kronor. Nedriggningen till galeas och därmed lättare segelhantering möjliggjordes av att Asta fick starkare motor.
Asta Registreringsnummer
6339
Asta var byggd 1914 av Richard Rasmussen i Nakskov
Danmark som tvåmastad skonare med namnet Linde för Jens Dalgaard Andersen i Aalborg.
Enligt Danmarks skeppslista 1915 var hon byggd i ek och fur och hon fick 15 hk
motor från början. Mättal anges i 1915 års skeppslista till 7,5 fots djup, 55
brt och 34 nrt. Året därpå redovisas mättal och dimensioner till 66,4 fots
längd, 18,6 bredd, 7,5 djup, 55 brt, 50 brt under däck, 9 rt maskinrum, 12 rt manskapsutrymme
och 34 nrt. Hennes lastförmåga anges i senare svenska skeppslistor till 95 tdw.
Som hemort för Linde anges Nakskov.
Den 28 juli 1920 såldes Linde med Bergen som hemort
för 45 000 kronor av Henry M lind, Kragerö i Telemark fylke på Norges sydkust.
Han hade troligen inte ägt fartyget någon längre tid för i en norsk skeppslista
från 1920 upptas Ole L Hamre som ägare till fartyget med Kragerö som hemort.
Hon är där upptagen till 54 brt och 35 nrt. Hon köptes till Skärhamn den 28 juli 1920 av Axel Skanse som var ensam ägare och själv befälhavare. Svenska seglare och motorseglare uppger att hon då var försedd med motor på 30 hk. Hon mättes den 23 augusti till 53,58 brt och 39,98 nrt och den 30 augusti 1920 fick hon certifikat som motorskonaren Asta. Namnet fick hon efter Skanses dotter. 1934 drevs hennes bordläggning och den 16 mars 1938 mättes hon om till 53,62 brt och 36,90 nrt. Innan Skanse sålde så monterade han in en ny motor på 50 hk vid Skärhamns slip. Samtidigt riggades Asta om till galeas. Förändringarna anmäldes den 18 februari 1939 och den 17 januari såldes hon för 15 750 kronor. Nedriggningen till galeas och därmed lättare segelhantering möjliggjordes av att Asta fick starkare motor.
Axel var född med efternamnet Andersson men tog
senare namnet Skanse. Han var född den 7 november 1875 och bodde på Kroksdalsliden
11 i Skärhamn. Hans föräldrar var Anders Eliasson och Nilena Mattisdotter. De
bodde, i huset som numera används som Skärhamns sjöfartsmuseum, på Postvägen 26
A. De var födda i Skärhamn 1843 och i Ranneberg1850. Axel gifte sig med Augusta
Elisabeth Kristiansdotter som var född i Tubberöd den 15 februari 1877.
Asta hade Skärhamn som hemort mellan åren 1920 och
1957. Bilden är från boken Segla för Tjörn, fotograf var C G Nyström i
Helsingborg.
Den 27 februari 1939 såldes Asta inom Skärhamn till
ett partrederi med August Pettersson på Hamngatan 22 som huvudredare och ägare
till 1/10. Han var född den 19 maj 1872. Hans föräldrar var Petter Eliasson
och Petronella Andersdotter. De var födda i Skärhamn 1826 och i Nötsäter 1832.
August var gift med Hilma Johannesdotter som var född i Utäng den 22 november
1873. De övriga 9/10 ägdes av hans son, Arvid Harald Pettersson, som var
befälhavare på fartyget. Han var född i Skärhamn den 2 januari 1897 och gift
med Edina Olausson som var född i Skärhamn den 1 november 1897. De bodde på
Storgatan 18. 1948 blev Knut Egon Haraldsson huvudredare efter sin
farfar som avlidit året innan. Egon var då ägare till 1/10 vilket anmäldes den
17 december 1947 som köpt för 500 kronor. Även Egons bror, Arvid Gunnar
Haraldsson, blev genom köpebrev den 10 december 1947 ägare till 1/10 för 500
kronor. Egon var född den 26 december 1922 och gift med Gunhild Marianne Korneliusson
som var född i Skärhamn den 5 mars 1924. De bodde på Tubbegatan 26. Gunnar var
född i Skärhamn den 9 juni 1921 och gift med Astrid Linnea som var född i
Myckleby den 27 december 1921. De bodde på Lyckebacken 14. Den 29 april 1950
grundstötte Asta vid Bastungskäret utanför Vänersborg men kunde komma loss
sedan en del av lasten lossats.
Köpebrev undertecknades den 25 februari 1957 om
försäljning av Asta för 22 000 kronor till ett partrederi med Erik
Sigfrid Hansson i Hamburgsund som huvudredare och ägare av 1/3. 2/3 ägdes av hans
bror, Olof Jarl Hansson. Asta hade då Hamburgsund som hemort. Den 20 maj 1960
anmäldes att fartyget sålts för 15 000 kronor till ett partrederi på Öckerö med
Richard Alex Karlsson på Öckerö som huvudredare och ägare av halva fartyget.
Den andra halvan ägdes av Arne Holger Kärrbrandt från Öckerö som också var
befälhavare. De hade köpt Asta som ersättning för Lyran som förlist.
Inte heller detta innehav blev långvarigt. Hon
såldes nämligen den 2 april 1964 för 8 000 kronor till Kaj Magnus
Mandorf i Göteborg med hemort Hälsö. I samband härmed blev Asta lustfartyg. Mandorf
hade hälften i fartyget och Sonny Rudolf Farby i Partille den andra hälften.
Detta innehav blev bara drygt ett år, för den 28 augusti 1965 sålde de båda
delägarna fartyget för 8 850 kronor för att den 4 september samma år säljas vidare
för 25 000 kronor till bröderna Arthur Napoleon Larsson och Axel Gustav
Georg Larsson i Hjo. Anmälan om ägarbytet inlämnades den 13 mars 1966. Den 25
juni samma år utfärdades certifikat för Asta som lustmotorgaleas ägd av
slöjdläraren Sven Erik Andersson i Varberg. Han var ensam ägare till fartyget
och även hennes befälhavare.
Den 28 januari 1969 tecknades köpekontrakt med Göran
Wirsell i Stockholm om försäljning av Asta för 32 500 kronor. Två år senare,
den 20 februari 1971 anmäldes att hon tillhörde socialassistent Göran Wirsell
och att han var ensam ägare. Den 1 januari 1976 är hon registrerad på honom. Det
finns uppgifter om att hon under Wirells redarskap blev upplagd vid
Strandvägen. Därefter finns ytterligare information i Båtologen. 1981, att hon
tillhörde Mats Gunnar Lundin i Stockholm och då fått namnet Linde av Nakskov.
1990, att hon var skänkt som gåva till Kai Mikael Svaetichin i Stockholm
och omdöpt till Martine Petter. 1991, att hon den 11 augusti 1990 låg på land
vid Frihamnspiren i Stockholm. 1993, att hon blivit avförd från registret november/december
1992 som upphuggen. Hon hade då blivit sönderslagen i Stockholms Frihamn vecka
17 samma år. I skeppslistan 1988 var hon upptagen till 53 brt, 48 nrt, 95 tdw
med motor på 88 kw.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla – Tore Olsson i Mörrum, Segla för Tjörn, Svenska
seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Bröderna Larssons skutor, Danmarks Skibsliste
1915 och 1916, Sveriges skeppslista 1923, 1925, 1927, 1929, 1931, 1933, 1935
och 1963, Vaerfter- skibsbyggerier- skibsbyggere av Jörgen Marcussen, Politiets
Registerblade 1908, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Bilden föreställer den tvåmastade skonaren Astor som hade Skärhamn som hemort mellan åren 1916 till 1920 och 1931 till 1945. Fotografiet är hämtat ur bokverket Tjörns båtar.
Astor Registreringsnummer 3686
Den tvåmastade skonaren Astor byggdes 1900 av ek och
fur på stålspant av Johan Oskar Johansson vid Eckernas skeppsvarv i Göta
älvdalen. Hennes första mätbrev från den 10 april 1900 visar 73,72 brt och
61,26 nrt. Bilattesten är daterad den 14 maj 1900. Hon hade beställts av ett
partrederi på Styrsö där Andreas Svensson Friberg var huvudredare och själv
befälhavare med 1/16 i fartyget. De övriga delägarna var handlare August
Karlsson Göteborg med 9/16 och sjökapten Nicklas Jansson Källö med 6/16.
Hon såldes vidare till ett partrederi i Skärhamn genom
köpebrev den 11 februari 1916 och anmälan den 8 mars där bröderna Axel Andersson
och Petter Emanuel Andersson hade hälften var. Petter var befälhavare och
Axel var huvudredare. Axel var född den 26 augusti 1880 och Petter den 12
november 1886, båda i Skärhamn. Deras föräldrar var Anders Jonasson och Inger
Pettersdotter. Anders var född i Bö1844 och Inger i Skärhamn 1849. Axel var gift med Tyra Lovisa Ruckman
som var född i Sältebo den 11 juni 1879 och de bodde på Postvägen 10. Petter
var gift med Syster Gunhild Pettersson som var född i Stockevik den 27 augusti
1891. De bodde i Stockevik. I 1917 års skeppslista redovisas Astors mättal och
dimensioner med 73,72 brt, 70.63 brt under däck, 61,26 nrt, 21,70 längd, 6,50
bredd, 2,59 djup och ett djupgående på 2,9 meter. Hemort är Skärhamn.Bilden föreställer den tvåmastade skonaren Astor som hade Skärhamn som hemort mellan åren 1916 till 1920 och 1931 till 1945. Fotografiet är hämtat ur bokverket Tjörns båtar.
Den 22 januari 1920 såldes Astor vidare för 19 500
kronor till ett partrederi med Emil Victor Rutgersson och Birger
Napoleon Nilsson i Stockevik som ägare till var sin hälft. Emil Rutgersson var
befälhavare och Birger Nilsson huvudredare. Anmälan om händelsen gjordes den 27
januari. Redan den 16 april 1920 såldes hon till ett partrederi i Hamburgsund
för 29 000 kronor. Anmälan gjordes samma dag. Huvudredare var Carl Gustav Sigurd
Olsson i Hamburgsund med halvparten i skutan och själv befälhavare. Den andra
hälften ägdes av hans bror, Einar Olsson i Hamburgsund. Hemorten ändrades till
Hamburgsund. I certifikat den 8 mars 1922 benämns Astor som motorskonare med
motor på 25 hk. I 1923 års skeppslista redovisas att mättalen för brt och brt
under däck har ökat till 75,45 och 72,25 medan nrt minskat till 58,29. Det
senare troligen beroende på att maskinrum tagit en del av tidigare lastrum i
anspråk. 1929 hade Astors nrt ökat igen till 62,70.
Astor såldes återigen till Skärhamn i februari 1931 för
11 500 kronor. Ett partrederi med bröderna Gunnar Valdemar Simonsson
och Rickard Napoleon Simonsson som delägare anmälde köpet den 14
februari efter intyg två dagar tidigare. Gunnar som var fartygets befälhavare hade
99/100 och Richard som var huvudredare hade 1/100 i partrederiet. Det fanns ett
annat intyg från den 5 augusti 1931 att Astor skulle ha sålts för 4 250 kronor
utan angiven köpare. I skeppslistan är Astor fortfarande 1943 upptagen med
motor på 25 hk. Hon nedskrotades 1945 och avfördes då från registret som
upphuggen. Hon hamnade till slut som bryggunderlag i Djupvik på Tjörn.
Gunnar Simonsson var född den 29 oktober 1903 och gift
med Alice Hildur Jansson som var född i Olsnäs den 5 februari 1907.
Gunnar och Alice bodde på Skolgatan 28. Richard var född den 18 december 1895, ogift
och bodde på Storgatan 10. Gunnars och Richards föräldrar var Simon Robert
Berntsson och Helena Nilsdotter. De var födda i Duvedalen Stockevik 1857 och i Kroksdal
1856 och bodde först på Säby ö och därefter på Skolgatan 28.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Skeppslista över segelfartyg i
utrikes fart, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1929, 1931, 1933 och 1935, Folk
och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.
Atene
Registreringsnummer
6519
Atene byggdes av skeppsbyggmästare Jörgen Ring
Andersen på Fredriksöen i Svendborg 1909. Hon byggdes som tvåmastad skonare för
skibsförer Morten Rasmussen i Strynö by på Strynö och blev döpt till Emanuel. Bilbrevet
är daterat den 12 september och fartyget blev registrerat den 15
september. Styrnön ligger ca 15 kilometer
söder om Svendborg. I den danska skeppslistan från 1911 framgår att Emanuel var
byggd i ek och hade ett djup i lastrummet på 6,4 fot, 55 brt och 40 nrt. Dessa
mättal finns i skeppslistorna t.o.m. 1916. Hennes lastförmåga uppges i annan
källa vara 100 tdw.
Hon såldes i januari 1917 till Hans Petter Herman
Jensen och Christian Ludvig Wintermark i Risör Augst-Agder Norge. Hon
fick samma år en 2-takt tändkulemotor installerad vid Motorfabrikken Densil v/A
Villadsen i Aalborg. I samband med det norska inköpet döptes hon om till Mull.
De nämnda köparna var far och son. Herman Jensen var från Roskilde i Danmark
men hade utvandrat till Norge och drev där export av fältspat och andra
mineraler. Sonen var maskiningenjör i företaget. Någon annan var befälhavare på
fartyget. Hon var sysselsatt med transporter av företagets produkter. I den
norska skeppslistan redovisades hon 1920 till 55 brt och 35 nrt. Hon avfördes
från det norska registret den 3 mars 1921 som såld till Sverige.
Mull såldes den 26 april 1921 för 33 000 kronor till
ett partrederi på Fisketången med Johan Albert Amandusson som
huvudredare och Johan Hilding Larsson som delägare och befälhavare. Hon
blev omdöpt till Anna-Lisa efter befälhavarens adoptivdotter. Under första
resan med en stenlast från Lysekil till Malmö gick befälhavaren överbord och
drunknade. Ombord fanns Johan, Hilding och en jungman, Erik Wingård. Den första
natten var det mycket fint väder så Hilding, som hade vakten, uppmanade Erik
att gå och lägga sig. En stund därefter vaknade Johan av att seglen slog. Han
gick upp på däck och fann vare sig Hilding eller Erik. Erik hittade han sovande
i styrmanshytten men Hilding var försvunnen. De befann sig då i närheten av
Anholt. Kursen lades om till kontrakurs. De mötte då Johan Olsson med jakten
Elly från Fisketången, som var på väg söderut med gatsten. Han vände också, men
sökandet gav inget resultat. Händelsen inträffade den 9 juli 1921.
Johan Amandusson tog över som befälhavare den 19
augusti. Anna-Lisa såldes den 8 februari 1923 för 16 000 kronor till ett
partrederi på Hovenäset med skepparen Hilding Vilhelm Johansson som huvudredare
och hälftenägare. Den andra halvan ägdes av Eskil Mathias Johansson på
Hovenäset, som även var befälhavare. Den 7 oktober 1927 brandskadades Anna-Lisa
i Kalmar efter lastning av fodermjöl framställt av palmkärnor och kopra.
Branden startade med en våldsam explosion i skansen sedan ångorna från
fodermjölet antänts när någon tänt en tändsticka. Brandkåren kunde efter en och
en halv timmas intensiv brandbekämpning få elden släckt men skadorna var så
stora att Anna-Lisa kondemnerades och avfördes från skeppsregistret. Vraket
fördes till Björknäs varv i Nacka kommun för reparation. Eskil Johansson
övertog den 25 maj 1928 fartyget för 2 000 kronor. Hon blev i samband med
reparationen omriggad till galeas och den 30 oktober ommättes hon till 57,85
brt och 39,92 nrt. Den 2 mars 1929 fick hon certifikat som motorgaleasen Wanda
med Eskil Johansson som ägare och befälhavare. Hon var då åter i skick att
återgå till fraktfart med motor på 35 hk. Hennes mättal och dimensioner var
57,85 brt, 51,47 brt under däck, 39,92 nrt, 20,62 längd, 5,75 bredd och 1,97
djup enligt 1929 års skeppslista. 1931 års lista är kompletterad med uppgift
om 2,7 meters djupgående. Han behöll henne till 1933.
Den översta bilden föreställer galeasen Wanda av
Hovenäset under gång söderut genom Kyrkesunds ränna. Bilden är från Kulturarv
under segel. Den nedersta bilden är samma fartyg som skolfartyget Atene vid sin
ordinarie kajplats i Skärhamn. Hon hade aldrig Skärhamn som hemort när hon var
fraktskuta men sedan 1980 ägs hon av Föreningen m/s Atene i Skärhamn och
fungerar sedan dess som skolfartyg. Fotot är taget av Ingemar Gollungberg 2014.
Den 14 januari 1933 såldes hon för 17 000 kronor till
ett partrederi med Karl Julius Eriksson på Bohus Malmön som huvudredare. Hans
son, Karl Elof Eriksson, var befälhavare och en annan son, Ivar Alexius
Eriksson, var också med i partrederiet. Fadern och de två sönerna hade en
tredjedel vardera i fartyget. Certifikat utfärdades den 21 januari med Bohus
Malmön som hemort. Ivar blev befälhavare den 23 februari 1937 och samma år fick
Wanda även ny Skandiamotor på 50 hk. Den 24 april 1942 blev Karl Olof
befälhavare och den 31 mars 1943 blev Ivar åter befälhavare. Den 5 januari1944 sålde
två av delägarna sina andelar för 16 000 kronor. Karl Olof Eriksson köpte den
ena tredjedelen och hans fru, Elsa Maria Charlotta Eriksson, den andra delen.
Karl Elof blev då huvudredare och befälhavare för Wanda som blev kvar på Bohus
Malmön till den 30 april 1955. I skeppslistan 1947 redovisas motor på 50 hk
samt en lastförmåga på 100 tdw.
Nytt certifikat utfärdades den 8 februari 1956 i
vilket framgick att Wanda ägdes av Ture Valdemar Larsson i Gerlesborg
Tanum. Han var ensam ägare och själv befälhavare och hade köpt fartyget för 22
000 kronor den 30 april 1955. Han sålde sitt fartyg den 13 oktober 1960 för 4
750 kronor till bergsprängare Sune Broberg i Göteborg för att bli lustfartyg. Anmälan
lämnades in den 28 februari året därpå. Efter bara ett år såldes hon för 4 000
kronor den 22 september 1961 till John Stefanus Andersson i Göteborg för
att användas till att frakta fiskavfall. I anmälan den 20 februari året därpå
redovisades att den aktre masten var borttagen och att hon var att betrakta som
slup. I certifikat från den 10 mars 1962 framgår att motorjakten Wanda tillhör
skepparen John Andersson i Göteborg. Svensk Sjöfartstidning skriver då att hon
åter är lustfartyg.
I certifikat den 9 mars 1966 står att
lustmotorskonaren Atene tillhör, partrederiet, båtbyggaren Einar Karlsson i
Kårehogen, med Kungsviken som hemort. Einar Karlsson ägde 2/3 av fartyget och
befälhavaren, Svante Lindström i Karlstad, 1/3. Einar Karlsson hade köpt Atene
från varvsägaren Sigvard Karlsson på Källö Knippla för 6 000 den 31 december
1964 och sedan, den 15 februari 1966, sålt 1/3 till Svante Lindström i Karlstad
för 2 000 kronor. Sigvard Karlsson hade dessförinnan köpt Atene för 6 000
kronor den 3 december 1964.
Föreningen m/s Atene i Skärhamn köpte henne 1980 och
hon har sedan dess Skärhamn som hemort. Hon är numera skolfartyg. På
föreningens hemsida framgår i fartygets historik att den första motorn på 35 hk
fanns i fartyget när hon hade Fisketången som hemort mellan 1921 och 1923.
Motor på 50 hk sattes in 1937 när hon fanns på Bohus Malmön. Hon har därefter
haft motorer på 100 hk, 180 hk till dagens motor från Volvo Penta på 280 hk.
Efter förvärvet till Skärhamn har hon genomgått flera mycket omfattande
reparationer och renoveringar och kan nästan betraktas som ny.
Källor:
Sjömanshusmuseet i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Tjörns båtar, Föreningen Atenes hemsida, Danmarks
skibs-liste 1911 – 1916, Sveriges skeppslista 1929, 1931, 1935 och 1947, Danish
Family Search, Dis-Norge, Ingvar Olsson Brastad, Bo Antonsson Fisketången,
Kulturarv under segel, samt Kyrkoarkivalier från berörda församlingar i
Bohuslän.
Augusta hade Skärhamn som hemort från 1914 till förlisningen vid Skalkorgarna utanför Göteborg 1961. Bilden är från ett vykort som införts på sjöfartsforumet Fallrepet den 10 augusti 2010.
Augusta gick på grund och totalförliste vid Skalkorgarna utanför Göteborg den 25 augusti 1961. Hon var på resa från Menstad till Vadstena med last av kalksalpeter och skulle runda Skalkorgarna för att gå upp i Göta älv och via Göta kanal komma till Vättern. Hon hade då haft Skärhamn som hemort i 47 år, vilket är längst av alla fartyg i denna sammanställning.
Augusta
Registreringsnummer 5004
Registreringsnummer 5004
Den tvåmastade skonaren Augusta byggdes i ek, som
Lovise, av Jörgen Ring Andersen i Svendborg 1899. Hon byggdes för Niels Peder
Gammelgaard i Troense som även var fartygets befälhavare. Hon fick Svendborg
som hemort. I 1901 års skeppslista framgår att mättalen var 51 brt, 42 nrt och
7,2 fot djup i lastrummet. I februari 1904 såldes Lovise till Hans Christian
Christensen i Vejle. Han döpte om henne till Laura och var själv befälhavare fram
till försäljningen den 6 mars 1907. Hon köptes av Peder Christian Jeppesen i Norlaeggersund
Fjerritslev som gav fartyget namnet Margrethe med Thisted som hemort. I den
danska skeppslistan 1909 är redarens hemort benämnd Aggers. Fjerritslev är en
ort i Jammerbugts kommun i nordvästra Danmark.
Den 14 april 1909 såldes Margrethe för 10 000 kronor
till ett partrederi i Karlshamn med handlanden Petter Olof Hansson på
Hallö i Hälleryds socken som huvudredare och ägare till halva fartyget. Den andra
hälften ägdes av fartygets befälhavare, Tuve Persson i Karlshamn. Vid inköpet
till Karlshamn ändrades namnet till Augusta. Den 15 februari 1913 anmäldes att Petter
Hansson sålt sin hälft i fartyget till Tuve Persson för 3 400 kronor genom
köpebrev den 13 februari. Tuve Persson sålde därefter den 15 februari 1/20 till
kronolotsen John Thornström i Karlshamn för 350 kronor. Thornström blev
samtidigt huvudredare för fartyget.
Augusta såldes därefter den 19 mars 1914 till ett
partrederi i Skärhamn med tre bröder som delägare och Edvin Albert
Hansson som huvudredare. Han var född den 23 mars 1892. Hans far, August
Hansson, född i Södra Bäck den 19 april 1854, var befälhavare. Hans föräldrar
var Hans Persson och Elsa Johanna Andersdotter. De var födda i Kebene1825 och i
Södra Bäck 1826. Edvin var ogift och bodde senare på Strandvägen 7. August var
gift med Elisabeth Andreasdotter som var född i Hällebäck den 29 november 1862.
Elisabeth avled 1908 och August gifte om sig tre år senare med Kristina
Berntsdotter från Toröd Klövedal. Hon var född den 19 mars 1863. Han bodde med
sin familj på Blåsarliden 5 i Skärhamn. En annan av de tre bröderna som var
delägare i Augusta var Oskar Emanuel Hansson som var född i Skärhamn den
1 januari 1895. Han var ogift och bodde senare på Strandvägen 7. Den tredje
delägande brodern var Axel Harald Hansson som var född i Skärhamn den 4 augusti
1889. Han var gift med Jenny Ingeborg Gundersen som var född i Skärhamn den 14
november 1897. De bodde i Skärhamn. Bröderna hade 1/3 vardera i Augusta. I 1917
års skeppslista redovisas hennes mättal och dimensioner med 49,69 brt, 46,34
brt under däck, 38,55 nrt, 19,71 längd, 5,32 bredd och 2,68 djup. Som
befälhavare redovisas August Hansson. Den 5 april 1919 anmäldes att en Säffle
tändkulemotor på 20 hk satts in i fartyget. Skeppslistan 1923 redovisar en
minskning av utrymmet för last till 35,54 nrt. Förklaringen är det nya maskinrummet
som tagit ca 3 registerton av lastutrymmet i anspråk.
Den 21 januari 1921 anmäldes att Augusta sålts inom Skärhamn
samma dag för 21 000 kronor till ett nytt partrederi med två delägare.
Huvudredare och hälftendelägare var Axel Edvard Pettersson som var född
den 12 juni 1897. Hans föräldrar var Petter Olsson och Albertina Andersdotter
på Djurgårdsvägen 7 i Skärhamn. De var födda i Bö Dampegård 1860 och i Nötsäter
1866. Axel förblev ogift och bosatt i Skärhamn. Befälhavare och ägare till den
andra hälften var Axel Bernhard Johansson (Farson). Han var född i Säby
Sörgård den 26 december 1888 och hans föräldrar var Johan Andersson från Säby
och Inger Kristina Andersdotter från Skärhamn. De var födda 1859 och
1853 och bodde i Skärhamn. Axel var gift med Hulda Charlotta
Johansdotter som var född i Berga Valla den 11 januari 1894. De bodde först på
Storgatan 1 och senare på Tvärgatan 1 i Skärhamn.
Med tiden kom Axel Petterssons yngre bröder in som
delägare. Axel Johansson sålde sin del i Augusta för 2 000 kronor den 17
februari 1931 till Adolf Teodor Pettersson som då blev ny
huvudredare. Anmälan gjordes den 18 och
25 februari. Axel Petterssons hälft såldes till Bror Allan Pettersson
den 11 januari 1933 för 3 000 kronor enär Axel avlidit året innan. Allan hade
på grund av sin brors död redan tillträtt som befälhavare den 4 juli 1932.
Anmälan om försäljningen och hans tillträde som befälhavare gjordes den 12
januari 1933. Då anmäldes samtidigt att till ny huvudredare utsetts brödernas
syster, Ida Maria Pettersson Skärhamn.
Adolf var född den 2 november 1902 och bodde på
Djurgårdsvägen 7, ogift. Allan var född den 6 december 1906. Han var gift med Ingrid
Alfrida Andersdotter som var född i Lirås den 23 februari 1907. De bodde på
Postvägen 23. Ida var född den 27 juli 1911. Hon bodde på Djurgårdsvägen 7.
Syskonens föräldrar var de tidigare nämnda Petter Olsson och Albertina Andersdotter
i Skärhamn. Augustas lastförmåga uppgick till 90 tdw. 1931 förbyggdes och
reparerades hon så att mättalen efter det redovisas med 51,80 brt, 46,34 brt
under däck och 37,03 nrt. Adolf Pettersson tillträdde som befälhavare den 8
februari 1936.
Den 30 april 1940 när Augusta var på resa från
Limhamn till Göteborg med last av cement, grundstötte hon på Stengrundet.
Pricken som markerade grundet var avbruten av isen, vilket man inte kände till
ombord. Augusta fick skador på köl och stäv och måste dras loss av
bärgningsångaren Dan. Hon blev med tiden nedriggad till galeas och fick även
starkare motor, enligt obekräftad uppgift på 50 hk, och 1951 en 2-cyl Säffle
tändkulemotor på 80 hk. Hon är i 1961 års skeppslista redovisad med denna motor
och 56 brt, 32 nrt och 90 tdw.
Augusta hade Skärhamn som hemort från 1914 till förlisningen vid Skalkorgarna utanför Göteborg 1961. Bilden är från ett vykort som införts på sjöfartsforumet Fallrepet den 10 augusti 2010.
Augusta gick på grund och totalförliste vid Skalkorgarna utanför Göteborg den 25 augusti 1961. Hon var på resa från Menstad till Vadstena med last av kalksalpeter och skulle runda Skalkorgarna för att gå upp i Göta älv och via Göta kanal komma till Vättern. Hon hade då haft Skärhamn som hemort i 47 år, vilket är längst av alla fartyg i denna sammanställning.
Källor:
Sjömanshusmusset i Uddevalla - Tore Olsson i Mörrum, Skutminnen - Sterner Johannesson berättar,
Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Medlemmar i Klubb Maritime och
sjöfartforumet Fallrepet, Slaegt & Data – Dis Danmark, Danmarks Skibsliste
1901 – 1909, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925, 1927, 1931, 1933 och 1935, Folk
och hus i Skärhamn samt Kyrkoarkivalier Stenkyrka.
.
Kommentarer
Skicka en kommentar