Pride - Nr 3431

Pride byggdes 1885 av Joseph Garside i den lilla byn Burton Upon Stather som ligger i norra Lincolnshire på Englands ostkust. Byn ligger nära stranden av floden Trent som är en biflod till floden Humber. Fartyget byggdes som seglande ketchriggad trålare med namnet Pride of the Ocean för George William Parker i Great Grimsby. I brittisk skeppslista fick hon beteckningen ON 91502. I England fick hon mättal och dimensioner med 91 ton, 78,2 fots längd, 21,5 bredd och 10,8 djup. I Grimsby blev hon registrerad som GY 995 i februari 1885. I juli 1890 såldes hon till William Thomas Guy i Grimsby. Den 7 juli 1892 såldes hon tillbaka till Parker som behöll henne fram till försäljningen till Sverige.

I februari 1899 såldes hon till Sverige för 347 pund och 10 shilling. Registret stängdes den 10 mars med notering ”sold to Swedes”. Vid köpet nämns säljaren ”Rope and Canvasmerchant” George William Parker. Köpare var ett partrederi på Gullholmen med 2 delägare som hade hälften vardera. Dessa var Jakob Botvid Johansson och Arvid Andersson. Hon anmäldes för registrering den 7 april och den 14 april utfärdades mätbrev av Uddevalla Tullkammare med 88,89 brt och 68,87 nrt. Den 21 april blev hon registrerad med Jakob Botvid Johansson som huvudredare, Arvid Andersson som befälhavare och Gullholmen som hemort.

Den 29 januari 1904 sålde Jakob Botvid Johansson sin del till Arvid Andersson för 4 672:50 som därmed blev ensam ägare och befälhavare. Den 22 mars 1905 ommättes fartyget vid Lysekils Tullkammare till 88,89 brt och 69,48 nrt. Det finns en uppgift i 1923 års skeppslista om att hon blivit förbyggd 1914. Den 22 november 1916 såldes kuttern till ett partrederi i Grundsund för 20 000 kronor. De 5 delägarna i partrederiet var skeppare Karl Emanuel Johansson, skeppare Karl Oskar Hilmersson, styrman Ivar Martinsson, förman Karl Julius Olsson, alla i Grundsund samt bankdirektör Ragnar Olof Berger i Lysekil. De hade alla samma del i fartyget. Johansson blev huvudredare, Hilmersson befälhavare och som hemort sattes Grundsund.

Natten den 14 – 15 februari 1917 omkom Ivar Martinsson vid den norska kuttern Hellebroens förlisning utanför Ålesund i Norge. Änkan, Anna Olena Martinsson, sålde den 14 april sin avlidne mans del för 4 200 kronor till de 4 övriga som därefter var ägare av 1/4 vardera. I skeppslistan samma år redovisas mättal och dimensioner med 88,89 brt, 88,89 brt under däck, 69,48 nrt, 24,19 längd, 6,69 bredd, 3,22 djup och 3,5 meters djupgående. Där framgår även att fartyget drivits och reparerats 1914. Den 16 januari 1918 såldes kuttern till ett partrederi i Långesjö Tanum med 4 delägare för 31 000 kronor. Det var de 3 bröderna Gustaf Emanuel Andersson, Johan Adolf Andersson och Josef Albert Andersson. Den fjärde delägaren var Josef Fridolf Andersson. De hade lika stora delar i kuttern. Gustaf Emanuel Andersson med skepparbrev av 2:a klass från året innan blev både huvudredare och befälhavare. Kutterns hemort blev Långesjö. Den 26 februari ommättes Pride of the Ocean vid Strömstads Tullkammare till 88,89 brt och 73,31 nrt.

Bilden föreställer den engelskbyggda kuttern Pride som hade Skärhamn som hemort mellan åren 1945 och 1962. Hon förliste slutligen som lustfartyg vid Bahamas i Karibien 1971. Bilden kommer från boken Svenska seglare och motorseglare.

Johan Adolf Andersson sålde sin del i fartyget den 19 januari 1919 till de övriga för 7 000 kronor. De hade därefter 1/3 vardera i kuttern. Den 27 februari 1919 ommättes hon igen vid Strömstads Tullkammare till 88,89 brt och 78,08 nrt. Man kan förmoda att ombyggnad av lastluckan gjorts för att öka lastutrymmet. Den 26 februari 1920 gjordes installation av farty-gets första motor. Det var en 1-cyl Avance på 22 hk. Ommätning samma dag vid Marstrands Tullkammare visar 92,03 brt och 71,23 nrt. Någon form av tillbyggnad som ökade bruttot har då gjorts, kanske styrhytt. Motorn tog en del av lastutrymmet varför nettot minskade. I 1923 års skeppslista redovisas motorn till 25 hk. Där framgår även att hon drivits 1921.

Den 23 februari 1931 sålde Josef Fridolf Andersson sin tredjedel för 3 300 kronor till de övriga två delägarna, bröderna Gustaf Emanuel och Josef Albert Andersson, som därefter ägde varsin hälft. Det föreligger en uppgift om att köparna övertog lån i Tanums Sparbank på 5 430 kronor samt dessutom betalade kontant 1 490 kronor. Uppgiften verkar inte trovärdig om priset var 3 300 kronor. Den 21 mars samma år gjordes ommätning vid Strömstads Tullkammare till 98,87 brt och 70,70 nrt. Ytterligare ombyggnader som ökat bruttot har troligen gjorts. Den 4 februari 1934 utbyttes den gamla motorn mot en 1-cyl Skandia på 65 hk. Vid den efterföljande ommätningen den 22 februari blev mättalen 98,14 brt och 70,40 nrt och den 23 februari registrerades Josef Albert Andersson i Långesjö som huvudredare.

Förbyggnad av fartyget vid Hälleviksstrands varv påbörjades den 27 juni 1936. Arbetet krävde 8 504 arbetstimmar till en kostnad av 14 847 kronor. Den 15 september 1936 ommättes hon vid Lysekils Tullkammare till 98,33 brt och 70,21 nrt och den 24 september ansöktes hos Kommerskollegium att få ändra namnet till Pride. Den 17 oktober intygade föreståndaren för Hälleviksstrands varv att fartyget blivit förbyggt av ek på kravell under året. Förbyggnaden förde med sig att fartygets längd blev ändrad till 24,50 och djupet till 3,20. Namnändringen blev beviljad den 19 oktober. Den 25 juni 1941 blev Josef Albert Andersson fartygets befälhavare.

Pride såldes den 20 april 1942 till Johan Theodor Johansson i Gravarne för 28 000 kronor. Han var själv befälhavare och fartygets hemort blev Gravarne. Den 18 februari 1944 blev John Bror Eberhard Berntsson i Skärhamn befälhavare ombord. Han var född i Skärhamn den 29 maj 1916 och son till John Birger Berntsson och Bertilina Emerentia Edvardsdotter. Dessa var födda i Skärhamn 1891 och Aröd 1893. Bror gifte sig med Lilly Anna-Lisa som var född i Valla den 7 januari 1921. De bodde senare på Storgatan 14.

Ägaren i Gravarne sålde kuttern den 1 mars 1945 till ett partrederi i Skärhamn med 2 delägare med lika andelar. Det var Karl Otto Augustsson och hans svärson Ove Ingemar Hermansson som för 35 000 kronor köpte Pride. Ove blev huvudredare, Otto befälhavare och hemorten blev Skärhamn. Otto var född i Utäng den 11 januari 1891. Hans föräldrar var August Olsson och Matilda Kristiansdotter. De var födda i Tolleby 1864 och i Södra Bäck 1863. Han gifte sig med Alfrida Lovisa Martinsdotter som var född på Flatholmen den 12 juni 1892. De bodde på Idrottsvägen 6 sedan de flyttat från Flatholmen. Ove var född i Skärhamn den 10 juli 1918. Hans föräldrar var Janne Oskar Hermansson och Nilena Kristina Pettersdotter. De var födda i Skärhamn 1891 och i Grinneröd 1892. Han var gift sig med Ottos dotter, Ingrid Augustsson, som var född på Flatholmen den 9 november 1918, där föräldrarna bodde innan de flyttade till Idrottsvägen 6 i Skärhamn. Ove och Ingrid bosatte sig på Storgatan 50.

Otto Augustsson sålde sin halva del i Pride till svärsonen den 23 februari 1952 för 22 000 kronor. Ove blev befälhavare och hans bror, Knut Holger Hermansson, blev huvudredare. Han var född i Skärhamn den 13 oktober 1923 och gift med Sally Inger Helén Inberg som var född i Skärhamn den 7 oktober 1925. De bosatte sig på Ängvägen 1. Den 29 februari 1952 övertog Ove sysslan som huvudredare. Mellan den 4 och 24 mars står Otto som befälhavare. Därefter är Ove befälhavare fram till försäljningen 1962. Ommätning gjordes vid Lysekils Tullkammare den 23 augusti 1953 till 99,92 brt och 70,70 nrt. Pride fick ny styrhytt under tiden i Skärhamn. Det var 6326 Gunborgs styrhytt som flyttades över till Pride när Gunborg renoverades på Djupviks varv 1953 och fick överbyggnad av lättmetall.

Den 3 maj 1962 såldes Pride till Sven Ulrik Lindberg i Stockholm för 10 900 kronor. Han var själv befälhavare på fartyget som fick Visby som hemort. Den 1-cyl Skandiamotorn på 65 hk fanns då fortfarande kvar men var utbytt den 25 oktober 1965 mot en motor på 135 hk. Den 3 april 1967 anmäldes att hon sålts hon för 24 000 kronor till ett partrederi i Stockholm med 4 delägare som hade 1/4 vardera. Huvudredare och befälhavare var Sven Arne Lindstrand. De övriga delägarna var Arne Valdemar Saxin, Hans Erik Broberg och Kjell Sigvard Gustad. Hemorten förblev Stockholm. I samband med ansökan om registrering ansöktes också om att få ändra fartygets namn till det ursprungliga Pride of the Ocean samt att få henne registrerad som nöjesfartyg. Namnändringen blev beviljad den 3 maj.

Efter en längre tids utrustning avseglade Pride of the Ocean i juli 1969 till Medelhavet för att därifrån fortsätta sin resa till Karibien och Bahamas några månader senare. Hon kom därefter att segla i Bahamas farvatten från början av 1970. Den 25 juni 1971 såldes fartyget i Florida genom American Sailboat brokers i Fort Lauderdale till fru Martine Dupas med flera i Guadeloupe French West Indies utan att någon anmälan om flaggskifte gjordes. Fru Dupas var fransk medborgare men önskade att fartyget skulle fortsätta vara registrerat i Sverige.  

Fartyget förliste den 28 juni samma år vid Samana Cay Bahamas, ca 23 grader Nord och 73 grader, 7 minuter Väst. Camana Cay är en obebodd ö ca 30 km NV om Acklins and Crooked Islands, omgiven av ett farligt korallrev som handböckerna varnar för. Fransmännen räddade sig iland på ön varifrån de hämtades och fördes till Cape Kennedy i Florida. Uppgifterna blev kända genom konsulatet i Nassau som den 8 juli meddelade berörda myndigheter i Sverige att lustfartyget Pride of the Ocean, med hemort Stockholm, sjunkit söder om Bahamaöarna. Den 15 juli gjorde Sjöfartsverket förfrågan hos rederiet i Sverige om vissa uppgifter angående äganderätten till fartyget och den 19 oktober avfördes Pride of the Ocean från registret som tillhörande gruppen förlorade.

Källor: Kutterepoken, Svenska seglare och motorseglare, Tjörns båtar, Brittiskt skeppsregister i Plymouth genom Gil Mayes i forumet Ships Nostalgia, Brittisk skeppslista 1885, 1888, 1889, 1890, 1891, 1892, 1893, 1895, 1896, 1897, 1898 och 1899, Sveriges skeppslista 1917, 1923, 1925, 1927 och 1963, Folk och hus i Skärhamn samt kyrkoarkivalier Stenkyrka.